Browsed by
Tagg: Vita tigern

Författarintervju med Christin Ljungqvist

Författarintervju med Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist är en Göteborgsbaserad författare, ursprungligen från Vallda utanför Kungsbacka. Hon bor med man, barn och katter i en lägenhet i Majorna där de har bott i snart nio år. Familjen letar dock hus, främst söderut. Christins största intresse är att skriva, och hon skriver hellre än hon läser. Andra intressen är bland annat yoga, bada i havet om somrarna, umgås med familj och vänner samt att teckna när lusten faller på. Hon gillar också att spela dataspel, exempelvis Guild Wars, och att äta choklad.

Hennes senaste roman för unga, Vita tigern, utkom i mars i år. Innan dess har hon skrivit böckerna Kaninhjärta (2012), Fågelbarn (2013) och Rävsång (2014), som kan beskrivas som genreöverskridande och som även dem riktar sig till unga vuxna läsare.

I den här intervjun svarar Christin på frågor om bland annat sin bakgrund, inspirationskällor och hur själva skrivprocessen går till.  Samt om spännande nya skrivprojekt!

Vad har du för bakgrund, vad har du sysslat med innan? Hur kom det sig att du blev författare?

Jag har sysslat med allt, känns det som. Under de åren jag försökte bli författare jobbade jag som butiksförsäljare, brevbärare, ekonomibiträde i storkök, sommarpuff på Volvos lager (jag har truckkort!), telefoninsamlare, telefonförsäljare…Jag har väldens längsta meritlista! Jättebra att ha som skrivstoff! Det talar också för att jag var på väg mot något och inte fick stanna upp. Först när Gilla Böcker antog Kaninhjärta var jag precis där jag skulle vara, känslan landade tungt i mig. Jag upplevde det som att jag blev jag hela vägen inifrån och ut, tydligare för världen och alla nära mig. Författare är faktiskt det jag är allra bäst, jag har inte särskilt mycket tålamod eller intresse för annat.

Har litteraturen alltid funnits i ditt liv, och vad betyder den för dig?

Ja, det har den. Mina föräldrar läste för oss syskon när vi var små; jag är uppvuxen med Astrid Lindgren i alla hennes former och jag har alltid läst själv. Kitty-böckerna som ung, sedan Marian Keyes som tonåring och den första stora läsupplevelsen som vuxen var Donna Tartts Den hemliga historien. När en bok är bra konkurrerar den ut allt annat, till och med mobilen! Litteraturen betyder frihet för mig. Det är i den jag är absolut fri, och i den jag utvecklas mest.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig i ditt skrivande?

Donna Tartt, fast bara med hennes första bok tyvärr. De andra böckerna har inte varit på samma nivå. Hon inspirerar mig stort, även Marisha Pessl och Tana French – hör och häpna ingen svensk författare! Jag vet inte… kanske är jag så kräsen att jag inte har upptäckt någon stor författare bland oss. Men än så länge är jag bara halvt imponerad av vår lokalproducerade litteratur. Jag saknar djupet, språket, de riktigt snillrika tankarna bakom. Jag saknar att känna mig lurad när jag läser.

Hur går skrivprocessen till, från tanke till text? Har du någon favoritplats där du sitter och skriver?

Det börjar med en tanke, minsta lilla räcker. Oftast går det fort, det kan räcka med en promenad för att jag ska ha en skissartad historia klar för mig. Jag skriver ner den fort som attans, mobilen är bra för det. Sen överför jag skissen till ett dokument i datorn, låter det marinera en tid, petar in saker allt eftersom jag kommer på dem. Och när jag tycker synopset är klart, eller inte kan hålla mig borta längre; renskriver jag texten, strukturerar upp den i kapitel och börjar skriva. Jag har alltid, alltid slutet klart för mig – slutet är som en magnetisk känsla genom hela boken. Det märks, tycker jag, och jag gillar det.

Jag sitter gärna på Stadsbiblioteket i Göteborg – det var där jag skrev Vita Tigern och där jag tänker skriva bok två i höst. De har ett smarrigt kafé, stora fönster, många vrår. Perfekt. Vita Tigern och jag ska dock vara med i en bokcirkel där i höst, det kommer kännas lite märkligt att smyga in för att skriva samtidigt som jag syns på storbildsskärmarna där.

Var det ett medvetet val att skriva för unga?

Nej. Jag hade tänkt mig samtliga av mina böcker för en vuxen publik först, innan förlaget förklarade för mig hur de tänkte och varför. Och de hade ju rätt, så klart. Men det är skönt att inte låsa sig vid en läsargrupp utan istället berätta en historia som den vill låta sig berättas. På så sätt tror jag att jag når fler, över åldersgränserna.

Hur fick du idén till din senaste bok Vita tigern, som är en framtidsroman med inslag av dystopi och steampunk?

Idén kom när jag insåg att jag inte trodde på mänsklighetens framtid, när allt jag såg var mörker. Det skrämde mig. Jag hade liksom inte ens en idé, trots all min fantasi! Så jag använde mitt dagdrömmeri och en hel del research för att skapa en supergrön framtid spännande nog att våga tro på. Och för att må bättre, ungefär som ett slags omvänd biblioterapi.
Jag ville också skriva en mer handlingsdriven bok med fantastiska ingredienser som luftskepp, hotellmiljö, hemliga sällskap, övergivna platser – jag stoppade boken full av sånt som tilltalar mig.

Foto: Ola Kjelbye
Foto: Ola Kjelbye

Varför tror du att den dystopiska genren är så populär bland unga? Vad finns det som är så lockande i den mörka samhällsskildringen?

För att våra unga är framtiden, och det både skrämmer och fascinerar dem. De har liksom makten i sina händer att forma verkligheten framgent och de vet de, de känner det. Och mörkret är väl alltid fascinerande, oavsett form. Vi vill ju läsa om hemskheter för att vi själva har det bra, söka någon form av kontrast tänker jag. Det finns en njutning i det. Framtidsmörkret var väl också en tanke hos mig: att inte göra min framtid så mörk, utan också hoppfull. Sen råkade den visst få en rätt dyster politisk verklighet ändå…När man skriver fantastik tränger sig samhällskritiken ohjälpligt på. Men jorden mår bra! Luften är frisk, vattnet går att dricka, djuren kryllar överallt! Sånt gör mig lycklig. Att vi inte lyckas ta kål på världen, att den återhämtar sig och svämmar över bredderna.

Man får väl säga att det var ganska vågat att skriva inom den dystopiska genren och samtidigt blanda in steampunk, som väl knappt existerar inom den svenska ungdomslitteraturen? Kändes det aldrig som att du gav dig ut på okänd mark, och var du inte rädd för att få negativa besked från förlagen, och sedan för att få ett dåligt mottagande?

Steampunk är tämligen nytt inom ungdomslitteraturen! Kanske inte lika mycket bland barnlitteraturen, tänker jag, och Vita Tigern balanserar mellan de båda grupperna, mellan hyllan för 9-12 år och Ungdomshyllan. Det fina med steampunk, eller gaspunk som jag ju egentligen skriver, är att det finns en hel subkultur för oss. Cosplay, festivaler, tema-barer, verkstäder – steampunken lever och frodas i verkliga livet utanför böckerna och filmerna, och alla är välkomna dit! Det tycker jag är fint. Och nyttigt, att få leva ut sina fantasier lite, att få leka tillsammans med andra. Ju fler ungdomar som hittar in i dessa kulturer desto bättre. Där finns en fin gemenskap.

Det var egentligen inte okänd mark för mig – jag har skrivit fantastik förut. Dock inget publicerat! Jag tänker aldrig på risker när jag skriver. Om förlaget/förlagen inte vill ge ut vad jag skrivit får jag låta manuset marinera en tid till, som jag gjorde med Fågelbarn – den blev min bok två, fast den var tänkt som bok ett. För jag vill skriva det jag vill berätta, inte skriva det som möjligen säljer mer. Jag var heller inte jätteorolig inför mottagandet av Vita Tigern, det var alltför kul att skriva den! Snarare tänkte jag att jag skulle visa mina läsare vilken bredd jag kan ha, och också vinna nya läsare. Jag vill hemskt gärna slå brett med mina tigerböcker.

Av alla dina karaktärer som du har hittat på i dina böcker, har du någon favorit och i sådana fall varför?

Hanna (från böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång). Hon är allt jag inte vågar vara. Jag har planer för henne, får dock se när dessa realiseras.

Hur går det till när du kommer på en karaktär?

Jag lyssnar efter dem, och när jag hör dem börjar de också växa fram som bilder inuti huvudet. Flummigt, jag vet. Men de är som röster inombords först, och jag som en kanal. Jag kan få rysningar när jag slutligen inser precis vilka de är. Först då lossnar skrivet.

Vad är det bästa och sämsta med att vara författare?

Det bästa är friheten, kreativiteten! Jag får kickar av det, adrenalinrusher. Säkert slås belöningssystemet på för full kraft. Jag får förstå och inse saker medan jag skriver, jobba ensam och styra över min egen tid. Det är skönt. Det sämsta är ”lönen” – man tjänar ganska lite som författare kontra all tid man lägger ner. Om man då inte skriver för att sälja, så som deckare eller romance kanske?

Till sist: Har du något skrivprojekt på gång just nu?

Absolut! Både bok två och tre i tigerserien är på planeringsstadiet; jag för in scener, detaljer, trådar i de olika dokumenten. Dock skriver jag inte aktivt nu, jag har ändå försökt! Men jag lyckas inte få loss någon tid. Jag är mammaledig och min dotter sover lite om dagarna samt är inne i en väldigt aktiv fas – 10-månadersfasen. Hasa, åla, stoppa allt på golvet i munnen. Jag hittade lite av katternas torrfoder där häromdagen, till exempel. Prio ett just nu är att börja bebis-säkra hemmet. Skrivande får det bli om onsdagarna med start i augusti, jag längtar!


För att läsa mer om Christin Ljungqvist och hennes författarskap, klicka dig in på hennes hemsida!

Bibliografi i kronologisk ordning:

Böckerna ges ut av bokförlaget Gilla Böcker som är en del av Lilla Piratförlaget.

Läs gärna min recension av Vita tigern.

Här hittar du även Dagens Nyheters recension av boken

Vita tigern – Christin Ljungqvist

Vita tigern – Christin Ljungqvist

Året är 2296, och Sverige är ett odemokratiskt land där gränserna är hårt bevakade, trots att det är ett av få ställen där människor kan söka skydd i en mycket orolig och farlig värld. De som lyckas ta sig in i Göteborg, tar sig till hotell Vita tigern där man får hjälp att försvinna om man måste. Fjortonåriga Avalons familj driver hotellet, och tillsammans med sin mamma, pappa och storebror bor hon högst upp på femte våningen, medan personal och gäster bor på de andra våningarna.

Berättelsen är kronologisk med en del kortare anakronier där man får veta bakgrundsfakta, och därmed lär känna protagonisten och hennes värld bättre. Vita tigern inleds med det som är dess kärna; nämligen att någon har kraschat med sin svävare vid Suckarnas kaj, det är bara det att kroppen saknas. Snart framkommer att det handlar om en luftfartssabotör, som har tagit sig in i Sverige olagligt och därför måste hittas. Avalon som är infernaliskt nyfiken av sig samt har en hemlig dröm om ett yrke som privatspanare, tar sig an fallet tillsammans med fyra vänner. Innan har de löst otaliga fall tillsammans i hemlighet och därmed hjälpt polisen. Men det här fallet är annorlunda vilket framförallt Avalon snart kommer att få erfara, och snart inser hon att inget är vad det verkar vara innanför hotellets väggar – inte ens hennes egen familj. Men trots att fara lurar runt varje hörn, är frestelsen att lösa fallet om den okände mannen större än rädslan som hela tiden gnager i henne.

Jag tycker nog att man kan tala om den här romanen som dystopisk då det är ett framtida samhälle där staten styr med järnhand, polisen är korrupt och köper information från stadens invånare. Dessutom har miljöförstörelse lett till en förfallen stad där skrot och öde byggnader trängs med träd och stora växthus där man odlar grönsaker och frukt. För även om det förflutnas misstag ständigt gör sig påmint i staden, så det en högst medveten stad som beskrivs, där varje tak har solceller som används till både husens bränsleceller och svävarnas och luftskeppens motorer.

Jag måste erkänna att det tog ett tag innan jag kom in i boken; texten kändes till en början svår att processa och komma in i. Men så är det ju med läsning av texter som skildrar en främmande värld: har man ingen erfarenhet av det man läser om och inte kan relatera till det, så är det bevisligen svårare att komma in i läsningen. Trots att jag är en van läsare av dystopisk litteratur, tror jag att kombinationen dystopi/steampunk/högteknologi, samt att karaktärerna var svåra att greppa till en början gjorde att det inledningsvis var lite motstånd i läsningen. Men sedan, när jag kommit över den där tröskeln och lärt känna både karaktärer och miljö, så tog sig berättelsen rejält och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.

Det som gör det så bra är just det som är vanligt i dystopisk litteratur; nämligen att samhället är uppdelat i två läger (ok, det kan finnas mellanläger med) – de som är på statens sida och de som är i opposition mot den. Även i Vita tigern är detta något som sker i hemlighet, då det är olagligt att bedriva hemliga och rebelliska organisationer. För att skydda sig mot polisens ögon och öron finns det därför lönndörrar, underjordiska gångar och hemliga kodord vilket bidrar till en otroligt spänning som håller i sig genom hela berättelsen, ända till sista sidan. Även att man som läsare får vara med och se hemligheterna öppna sig och saker och ting få sin förklaring är ett bra berättargrepp – ett exempel är att Avalon i början funderar över sin mammas ursprung som hon inte vet något om, samt ett album som hon hittat med utrivna foton. Det här knyts ihop på ett genialt sätt i slutet av boken, och det finns fler frågetecken som rätas ut allteftersom.

En annan viktig komponent är såklart den unga flickprotagonisten Avalon, som på sitt sätt gör uppror mot både föräldrarna och andra som har mer makt; så som polisen och farliga förbrytare. Till att börja med handlar hennes uppror i grunden om att skapa förståelse för sin egen familj och de människor som hon lever med, för att sedan utvecklas och handla om uppror mot en värld hon innan inte ens visste existerade, även om hon hela tiden fortsätter att gå emot det som vuxna säger till henne och istället gör på sitt eget sätt. Det är det som är så oerhört coolt med Avalon – för trots att hon inte ens väger 50 kg så tvekar hon inte en sekund över att ställa sig upp mot det hon tycker är fel, även om hon riskerar sitt eget liv. På det sättet är det både lite Lisbeth Salander och Katniss Everdeen över henne.

Nu när boken är utläst har jag lite Vita tigern-abstinens. Jag vill tillbaka till den där lite råa och kalla framtiden, där livet är farligt och man inte vet vad som väntar i skuggorna. Jag vill veta hur det kommer att gå för Avalon och hennes familj, hur det blir med Teodor och hur det hemliga sällskapet är organiserat och hur det blir med deras fortsatta arbete. Jag vill ha mer, mer, mer!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Vita tigern Bokomslag Vita tigern
Christin Ljungqvist
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-03-22
414
Unga vuxna

Sverige 2296; ett odemokratiskt land som trots oroligheter i världen nästan inte beviljar någon uppehållstillstånd. I Göteborg finns dock ett hotell, Vita tigern, där människor på flykt får bo och även kan försvinna om det behövs. Här bor fjortonåriga Avalon med sin familj, och är ovetande om de hemligheter som finns inom hotellets väggar - tills det en dag kommer in en luftfartssabotör i staden och allt börjar nystas upp. Det är en farlig och rå värld där staten styr med järnhand och polisen är korrupt, men samtidigt en värld där man vägrar ge upp och kämpar för det godas skull. Spänning från första sidan!