Döden är inget skämt – Karl Modig
Josef Koroljov är 19 år, gick ut gymnasiet för ett år sedan och bor sedan dess tillsammans med sin storasyster i en lägenhet i Stockholm. Det är lätt att sammanfatta Josefs tillvaro: på dagarna försöker han få ihop material att använda på sina framträdanden som ståuppkomiker på olika pubar i stan, medan kvällarna spenderas med vännerna på dessa pubar drickandes de öl han får som betalning. Det händer rätt ofta att han delar säng med någon som liksom han fått i sig lite för mycket att dricka. Då han fortfarande är tonåring och försöker komma på vad han vill med sitt liv är hans leverne inget konstigt eller udda – utan istället normalexistensen för en nittonåring storstadsbo.
Men börjar man läsa mellan raderna inser man snart att allt inte är normalt i den unge Josefs liv. Inte längre i alla fall. Inte sedan den där dagen då han såg sin storebror Alexander för sista gången; liggandes på sin säng med något i blicken som borde ha varit en varningssignal om att något var fel. Sängen står kvar, och alla grejer står precis som de gjorde den där morgonen. Allt är kvar, utom Alexander som är död, som har tagit sitt eget liv. Storasyster Natascha har legat apatisk i sin säng i två veckor utan att vare sig prata eller äta nästan något, och själv försöker Josef att skämta bort det ofattbara som håller på att kväva honom – för hur ska han annars klara av sin situation där föräldrarna har fullt upp med sin egen sorg och inte pratar om det som hänt? Där han är tvungen att ta hand om sin syster? Det bästa är enligt Josef helt enkelt att låtsas som om hans bror inte precis har tagit livet av sig, och hantera det svåra på sitt eget sätt – det vill säga genom att dra skämt. Frågan är bara hur länge den taktiken fungerar…
Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden.
Jag skulle dock, även om jag gillar den här sortens infallsvinkel, vilja få svar på alla obesvarade frågor som oundvikligen uppkommer under läsningen: varför ville Alexander inte leva mer? Vad låg bakom hans psykiska ohälsa och hur gick det sedan för Josef, efter att den hemska insikten om broderns död drabbade honom i slutet av berättelsen? Jag vill veta, jag har ett behöv av att veta, och jag förstår egentligen att författaren inte har någon skyldighet att svara på de här frågorna, och det är väl det som är så bra med öppna slut? Att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om vad som händer när texten tar slut. Men jag behöver veta, jag har ett behov av att få veta. För jag är en av alla dem som förlorat en viktig person på det här sättet, och jag är liksom Josef en av många som aldrig någonsin kommer att få veta den exakta orsaken till varför personen inte ville leva mer.
Ändå ger boken precis just det; ett svar. För det bittra sanningen är ju den att det inte finns något svar på de här frågorna. Och även om det inte är direkt lämpligt att skämta om döden, så för Karl Modig ut det viktiga budskapet om vikten att prata om den, för gör man inte det så kommer suicid fortsätta att vara ett tabubelagt ämne. Det är helt enkelt dödsviktigt att vi både kan prata och läsa om det!
Döden är inget skämt
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2018-01-24
216
Unga vuxna
Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden - helt enkelt hur livet ter sig ur en tonårings perspektiv!