Browsed by
Tagg: Vuxenlitteratur

Annie John – Jamaica Kincaid

Annie John – Jamaica Kincaid

Just nu är det klassikertema på bokcirklarna på biblioteket där jag jobbar, och jag tänkte därför passa på att läsa alla de fem böcker som ska diskuteras. Först ut är Jamaica Kincaids Annie John från 1986, i en relativt ny utgåva. Jag måste erkänna att jag inte har läst något av henne innan, även om jag flera gånger har varit nära att beställa flera titlar.

Annie John är rent textmässigt stram och avskalad, Kincaid använder sig inte av onödiga ord och meningar för få fram sin historia, men berättelsen har på samma gång en ganska avancerad och komplex berättarstruktur. Protagonisten Annie är en extradiegetisk berättare som befinner sig utanför historien under själva berättandet samtidigt som hon deltar i händelserna som hon berättar om. Det här medför att Annie i ”nutid” har en obestämbar ålder; det enda vi vet är att hon är äldre än den flicka som hon berättar om genom de analepser som används. Historien som sådan är enkel – det är en skildring av hur en flicka som varit väldigt nära sin mor under uppväxten plötsligt börjar distansera sig från henne och kommer att känna en sorts hatkärlek gentemot henne. Men det är inte bara modern som Annie vill frigöra sig ifrån, utan även resten av vuxenvärlden.

Vid den första tillbakablicken minns Annie hur det var när hon var tio år – hennes mor var hela hennes värld och hennes dagar bestod i att hålla sig nära henne och iaktta de sysslor som hon utförde i hemmet. De båda är i en sorts symbios med varandra: och Annie har i och med detta inte ett eget medvetande, och ifrågasätter därför inte något som modern säger eller gör. När hon blir tolv år och hennes kropp förändras sker dock en förändring i relationen dem emellan. Menstruation och bröstutveckling innebär att Annie inte längre är ett barn, och därför vill modern inte behandla henne på det sättet heller, och tar avstånd från henne inte bara fysiskt utan även mentalt. Annie upplever henne som kall, hård och ovänlig och fantiserar och drömmer ofta om hur modern blir dödad och hur hennes liv hade varit bättre utan henne. Samtidigt känner hon nostalgi vid synen av vissa ting, viss mat eller vid minnet av olika händelser, och relationen till modern blir därför mer och mer komplicerad. Avvisningen leder till att Annie istället söker uppmärksamhet hos lärare och vänner i den nya skolan hon börjar i; och blir nästan besatt av tanken av att alltid ha en vän av kvinnligt kön när sig, precis som hon en gång i tiden hade sin mor nära sig – hud emot hud, och med samma medvetande. De här relationerna kan misstas för kärleksförhållanden eller ett sätt att upptäcka sin sexualitet – men jag tror att det istället handlar om att Annie här har övertaget och blir en ledare och därmed har kontroll över situationen. Hon kan styra dessa flickor som hon vill, och den makten gör att hon intar moderns roll medan de andra flickorna blir barnet. Innan var det modern som innehade makten, men nu är det istället hon. Beteendet i hemmet och mot lärarna utanför klassrummet är ett sätt att göra uppror och mycket gör hon just för att hon vet att hennes mor hatar just ett sådant beteende hos flickor.

Romanen innehåller många upprepade analepser, det vill säga samma sekvens återberättas mer än en gång. Ofta sker det här nästan direkt efter att det nämnts en första gång, och i början tyckte jag att det var ganska irriterande och störde läsningen, men sedan märkte jag att de här upprepningarna inte är exakta, utan formulerade på olika sätt och att det gör att berättandet på något sätt fördjupas och blir mer likt det muntliga berättandet.

Historien som sådan är inget märkvärdigt i sig, det finns många litterära skildringar av döttrar som på ett eller annat sätt har ett komplicerat förhållande till sin mor, och som både älskar och hatar henne samtidigt. Men det är något visst med Annie John, och jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att berättelsen och karaktärerna finns kvar i min hjärna flera dagar efter att jag läst det sista ordet. Kanske är det råheten som finns där, och det direkta tilltalet. Det är i vilket fall som helst en roman som lämnat spår efter sig, och det är väl det man önskar att varje bok man läser ska göra.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Annie John Bokomslag Annie John
Jamaica Kincaid
Roman
Bokförlaget Tranan
2010
155
Vuxna

En stark skildring av en flickas komplicerade relation till sin mor.

Jag har också levat! : en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung

Jag har också levat! : en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung

Det kommer många nya böcker om Astrid Lindgren just nu; förra året kom biografin Denna dagen, ett liv, samt Krigdagböcker 1939-1945, och i år har man gett ut den första delen av Ronja Rövardotter som seriealbum, utifrån den nya tv-serien. Man har även utifrån denna gett ut originaltexten i en nyutgåva med nytt omslag, vilken innehåller illustrationer av Katsuya Kondo. Nu i november kom boken Jag har också levat! : en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung, en 558 sidor lång sammanställning av de brev som Lindgren och Hartung skrev till varandra från 1953 till 1964.

Vem var då Louise Hartung, och hur kom det sig att de två började brevväxla? Hartung var en före detta konsertsångerska, som arbetade med barn och ungdomskultur inom Jugendamt i Berlin. I efterkrigets Tyskland ville man satsa på barn och unga som hade ”nazifierats” av Hitler; man vill att de skulle lära sig etik och moral i en tidig ålder. Ett projekt var de läsecirklar som Hartung höll i en gång i veckan, där syftet även var en sorts ”läkande högläsning”, då många barn såklart traumatiserats av kriget. Bokttitlarna hade Hartung själv valt ut, och ofta var det böcker skrivna av Astrid Lindgren, och det var också därför som hon bjöds in till Berlin 1953 för att prata om sitt författarskap. Under sin vistelse bodde Astrid hos Hartung, och en stark vänskap uppstod på en gång.

Lindgren och Hartung verkar båda ha funnit den vän som de så länge väntat på; någon som de kunde samtala med om allt – litteratur, men även livet och vad det innebär att leva. För vännerna hade inte bara kontakt genom brev, utan de sågs även några gånger då de hälsade på varandra eller reste ihop. Men det är mestadels genom sin brevkorrespondens som de hade kontakt. I de 600 breven (alla återfinns inte i boken, utan ett urval har gjorts) finns en dialog om bland annat politik, drömmar, vardagen och om litteratur. Det är en trevlig läsning; för det ger läsaren en bredare bild och en djupare förståelse av barnboksförfattaren Astrid Lindgren. Jag visste redan innan jag började läsa boken att Hartung var förälskad i Lindgren, och att hon varit det sedan första gången de sågs, men även att dessa känslor inte var besvarade. Det här blir tydligt i breven, även om jag är medveten om att många av Hartungs mer desperata och känslosamma brev valts bort. Det blir nästan plågsamt att läsa, då man vet att det är en person som trots att åren går aldrig slutar att hoppas på att ett mirakel ska ske. Under de här elva åren skickar hon färska blommor, dyr parfym och andra presenter till Astrid, och det är inte så svårt att tänka sig att denna uppvaktning och uppmärksamhet till slut måste ha påverkat Astrid på något annat sätt än positivt, som det var från början. För Astrid Lindgren var inte ute efter ett kärleksförhållande med Louise Hartung, och det klargjorde hon flera gånger. Istället, tror jag i alla fall, var hon ute efter den där sällsamma känslan av samhörighet, det som man upplever en gång i sitt liv om man har tur. Och för att upprätthålla den känslan tror jag att hon hellre fortsatte att ha kontakt med Hartung, trots viss oenighet, än att avsluta vänskapen och därmed en mycket viktigt relation.

Det här är inte en bok man läser ut på en kväll, eller en vecka för den delen. Istället är den som en god karamell som man kan suga länge på; och gärna återkomma till igen efter en tid. Om man har läst Andersens förra bok Denna dagen, ett liv, känns den här boken som ett måste om man vill komma ännu närmare människan Astrid Lindgren.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Jag har också levat! : en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung Bokomslag Jag har också levat! : en brevväxling mellan Astrid Lindgren och Louise Hartung
Astrid Lindgren & Louise Hartung. Sammanställd av Jens Andersen & Jette Glargaard
Författarbiografi
Salikon Förlag
2016-11-01
Vuxna

I den här nya boken som är sammanställd av författaren till biografin Denna dagen, ett liv, får man ta del av brevkorrespondensen mellan Astrid och väninnan Louise Hartung. Ett måste för den som vill få en fördjupad bild av människan Astrid Lindgren.

BIBLIOTEKARIEN TIPSAR – Seriealbumet Patience

BIBLIOTEKARIEN TIPSAR – Seriealbumet Patience

Ett nytt seriealbum av amerikanske Daniel Clowes, som är både illustratör och filmförfattare, är här! Tidigare har Clowes gjort serier som Ghost World från 2000, David Boring från 2002 samt Ice Haven från 2005.

Det nya albumet från 2016, Patience, är en psykedelisk science fiction-berättelse med starka färger och ett myller av bikaraktärer och bihändelser, som utspelar sig under berättelsens gång. Primärhistorien utspelar sig år 2029; då Jack gör allt i sin makt för att försöka hitta sin fru Patience mördare, och därmed hindra att mordet äger rum. Det här är möjligt då tidsmaskinen precis uppfunnits.

Det narrativa är helt genialiskt; Clowes använder sig av perspektivbyten och komplex temporaritet i form av alalepser där man genom tillbakablickar (som sker genom tidsresandet) får mer förståelse för vilka Patience och Jack är som personer, och varför situationen var som den var vid berättelsens början. Men den här sortens narration skapar även ett sorts deckarmysterium att lösa för läsaren; och undan för undan kommer man närmare svaret om vem som mördade Patience och varför. Alla dessa ingredienser gör det här seriealbumet mycket läsvärt, men det som tilltalar mig mest är kanske ändå hur Clowes har en förmåga att skildra de mest utsatta i samhället; de som på grund av olika anledningar lever längst ner i hierarkin. Genom personskildringen och tillbakablickarna på olika händelser och situationer förmedlar Clowes till oss att ingenting är slump här i livet – allt vi säger, gör och inte gör spelar roll och påverkar mer än vad vi tror: inte bara våra egna liv utan även andras.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Patience Bokomslag Patience
Daniel Clowes
Serie
Ordfront Förlag
2016-05-10
178
Vuxna

Det här skulle kunna vara en vanlig kärlekshistoria, där en gravid kvinna oroar sig för ekonomin och för barnets framtid. Men så är inte fallet. Kvinnan blir mördad, och mannen försöker i resten av berättelsen hitta mördaren och förhindra mordet genom att åka tillbaka i tiden. Men berättelsen är mycket mer än så - den är färgsprakande psykedelisk, existensiell och intelligent.

Familjen jag hade – Bill Clegg

Familjen jag hade – Bill Clegg

En husbrand, fyra döda, en överlevande. Detta är startpunkten för Cleggs berättelse som vi får följa i 268 sidor framåt. Det är June, en medelålders kvinna som är mor till Lolly, svärmor till Will och fästmö till Luke som alla dör i branden. Som den enda överlevaren består hennes dagar inte endast i en överväldigande sorg och saknad, utan även ett ältande om vad som egentligen hände den där kvällen och händelserna utspelar sig om och om igen i hennes huvud. I Junes berättelse får man följa med på en resa som startar från det ögonblicket hon gifter sig med Lollys far, ett från början dödsdömt förhållande, fram till det ögonblicket hon träffar och inleder en relation med den tjugo år yngre Luke. Det framkommer att Luke flera gånger har friat, men av rädsla för vad som skulle kunna hända och för vad folk ska säga har hon varje gång svarat nej. Tills kvällen innan branden, då hon till slut bestämmer sig för att säga ja. Men även om sorgen över Luke är olidlig är det ändå att ha förlorat ett barn som är det hårdaste slaget, för vad kan jämföras med det? Till råga på allt så var det först på sistone som June och Lolly fått en fungerande mor- och dotterelation och börjat förstå varandra. Men efter dotterns död inser hon att det fortfarande finns mycket hon inte vet om sin dotter. För att få svar på vem hennes dotter egentligen var bestämmer hon sig därför för att bila igenom hela USA, till de platser som betydde så mycket för Lolly och som hon har skrivit om i brev till sin mor.

Men det är inte bara Junes synvinel som berättelsen styrs av, utan hennes berättelse vävs samman med andra personer som i vissa fall endast på långt håll kände till June och de som dog. Men på något sätt är berättelserna beroende av varandra och utgör tillsammans en helhet; de bildar en väv av själva kärnan av vad det innebär att vara människa där ånger, smärta, död och sorg är en oundviklig del av livet. Och det är den insikten som gör Cleggs roman läsvärd; att svåra minnen och erfarenheter inte bara gör oss isolerade och ensamma, utan även skapar en gemenskap oss emellan. Dock hade jag under läsningens gång känslan av utspriddhet; att Clegg endast skrapar på ytan på de känslor som karaktärerna bär på. Har man själv gått igenom sorgeprocessen vet man att det inte finns endast en nyans av sorg, utan att den kan te sig på många olika sätt. Men sorg innebär oändligt mycket mer än att ta sig från punkt A till punkt B rent geografiskt. Jag hade velat få en fördjupad förståelse för Junes känslotillstånd; hur känns det rent fysiskt och psykiskt när en älskad person plötsligt inte existerar mer? Vilka tankar cirkulerar i ens huvud och hur gör man för att överleva själv?

Förutom detta tycker jag att Clegg lyckas helt ok med sin romandebut.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Familjen jag hade (Did You Ever Have a Family) Bokomslag Familjen jag hade (Did You Ever Have a Family)
Bill Clegg
Roman
Bokförlaget Forum
2016-03-09
268
Vuxna

Genom en olyckshändelse förlorar June både sin dotter, sin svärson och sin partner. Som bedövad av sorg och saknad beger hon sig ut på en bilresa genom USA, för att försöka hitta de spillror av dottern som hon för länge sedan förlorat.

Resan ut – Virginia Woolf

Resan ut – Virginia Woolf

Resan ut är Virginia Woolfs debutroman från 1915, och den roman som ofta glöms bort av kritiker och litteraturvetare. Den blev inte översatt till svenska förrän 2010, alltså 95 år efter den publicerades för första gången. Här har Woolf inte helt börjat experimentera med det som sedan kom att bli ett signum för hennes författarskap – berättarstilen som kallas för medvetandeström eller stream of consciousness. Men det är just detta som gör den här romanen så intressant; att man kan ana konturerna av det som ska komma i framtida verk rent berättartekniskt. Samtidigt är alla de myllrande karaktärerna och berättelsens utformning och tematik otroligt fascinerande.

Berättelsen cirkulerar kring den timida och försiktiga protagonisten Rachel Vinrace som år 1905 åker till Sydamerika med sin auktoritäre översittare till far. Med på fartyget finns även en mängd andra brittiska resenärer som är på väg till ön Santa Maria för att ha semester och bland dem finns Hewet, som efter att de har umgåtts en tid friar till Rachel. Efter förlovningen hyser dock Rachel ambivalenta känslor inför äktenskapet, då Hewet redan inkräktar på och begränsar hennes egen sfär. Redan ett par dagar senare insjuknar hon i malaria och dör efter flera dagar med mardrömslika hallucinationer. Det här kan såklart tolkas som ett sorgligt slut på romanen, men man kan även göra analysen att det istället står för en kvinnlig emancipation; att Rachel genom att inte genomföra äktenskapet går emot det viktorianska kvinnoidealet ”The Angel in the House” och därmed skapar sin egen frihet och självständighet, även om det manifesteras genom döden. Kritiken av patriarkatet och dess makt över kvinnan löper som en röd tråd i Woolf senare författarskap, liksom kritiken av den vites blick på ”de andra” och ociviliserade”.  Därför är det särskilt intressant att genom att läsa debutromanen få vara med om början på ett av världens främsta författarskap.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Resan ut (The Voyage Out) Bokomslag Resan ut (The Voyage Out)
Virginia Woolf
Roman
Bonnier Pocket
2016-01-25
555
Vuxna

När Racel Vinrace i London stiger på fartyget som ska ta henne och resten av passagerarna till Sydamerika anar hon inte att det ska förändra hela hennes identitet, men även hennes öde.

Avd. för grubblerier – Jenny Offill

Avd. för grubblerier – Jenny Offill

Offills roman består av korta intensiva stycken med inre monolog, vilket gör den till en annorlunda läsupplevelse. Här får man under vad som verkar vara en femtonårsperiod följa en namnlös kvinnlig karaktär som inledningsvis är runt 20 år gammal. Hon har en dröm om att vara ett ”konstnärsmonster” och hänge sig helt åt sitt författarskap, vilket löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Men drömmen om att skriva en uppföljare till en för flera år sedan publicerad bok löper parallellt med det pågående verkliga livet: arbetet som lärare, äktenskapet med en musiker samt föräldraskapet. En verklighet som beskriver hur brutalt omtumlande, utmattande och tråkigt det kan vara de första bebisåren.

Här finns ett myller av olika funderingar kring många olika ämnen, och man kastas än hit och än dit i tankegångarna. Jag känner ett stort släktskap med den kvinnliga protagonisten, som är en mycket känslig människa med ständiga grubblerier om livet och hur man ska klara sig igenom det. Blandat med beskrivningar av livets trivialiteter kan man under ytan ana en enorm ensamhet, en ensamhet där berättarjaget känner en alienation gentemot resten av mänskligheten, och där skrivandet och berättandet är det enda sättet att försöka förstå både sig själv och andra. Att berättartekniken mitt i berättelsen plötsligt ändras, från ett jag-perspektiv till ett tredjepersonsperspektiv är i början förvirrande, men på samma gång självklart och brilliant. I berättandet har det hela tiden funnits en antydan om hur viktigt tempus är när man skriver, och genom att plötsligt byta tempus och synvinkel på ett oerhört smidigt sätt visar författaren både oss hur det ska gå till rent praktiskt, samt tar berättelsen till en annan nivå. Samtidigt sker ett skifte i själva temat för romanen: det är först när hon börjar se på sig själv utifrån; som den bedragna Hustrun, som hon får distans till sig själv och äntligen kan låta sig bli det konstnärsmonster hon så länge drömt om.

Efter att ha hoppats på den konstnärliga friheten och den kvinnliga frigörelsen blev jag ganska besviken på slutet. Romanen hade blivit mer intressant om hon lyckats ägna sig åt sitt konstnärskap helt och hållet, utan att vara beroende av och slav under sina känslor.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Avd. för grubblerier Bokomslag Avd. för grubblerier
Jenny Offill
Roman
Natur & Kultur
Januari 2016
187
Vuxna

Fattigt folk – Fjodor Dostojevskij

Fattigt folk – Fjodor Dostojevskij

Med anledning av nyutgivningarna av Fjodor Dostojevskijs mastodontverk Idioten och Bröderna Karamazov, skulle jag vilja uppmärksamma hans inte lika kända debutroman Fattigt folk från 1845. 2009 gavs en nyöversättning ut av verket, och översättaren lyckas komma originaltexten mycket nära. Det här är en brevroman, som när den gavs ut beskrevs av litteraturkritiker som den första ryska romanen med fokus på sociala frågor.

I berättelsen får man följa de fattiga grannarna Makar Devuskjin och Varvara Debroselova, som trots att de bor på samma gård och har fönstren mitt emot varandra i huvudsak kommunicerar via brev.  Devuskjin är en mycket godhjärtat och ensam man som mer än något annat vill göra Varvara lycklig och därför ger henne de få mynt han har över och köper fina kläder till henne. I de brevs som skrivs skildras människor på samhällets botten som törstar efter kärlek och vänskap, ett ljus i den mörka vardag de varje dag möter. Men Devuskjins vilja att vara ”sin lilla duvas” beskyddare och på ett sätt därmed äga henne om individ blir även tydligt, och Dostojevskij gestaltar därmed redan här en komplex karaktär som inte enbart är god utan även innehar andra mänskliga egenskaper.

Romens handling kan vid en första anblick verka simpel. Två fattiga människor som via brevväxling finner tröst hos varandra i en miserabel situation. Men under ytan finns där de psykologiska skildringarna som har blivit Dostojevskijs sigill på något sätt, även om berättartekniken inte är helt utvecklad.  Dock får man komma ihåg att boken gavs ut innan de personliga tragedierna i Dostojevskijs liv som på många sätt färgat hans senare författarskap, så som fängelsevistelsen i Sibirien samt de ångestfyllda åren med spelberoende och olycklig kärlek.  Debutromanen är en utmärkt roman att läsa, både om man har läst Dostojevskij innan eller om man vill börja med något mera lättsmält. De mer blygsamma 140 sidorna gör även boken mer tilltalande än de omfångsrika senare verken att ta med sig ut till parken eller stranden en varm sommardag.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Här kan du läsa författarbiografin om Dostojevskij.

Fattigt Folk
Fjodor Dostojevskij
Roman
Akvilon
2009-05-28
140
Vuxna