Browsed by
Tagg: Ungdomsroman

Suicide Club – Rachel Heng

Suicide Club – Rachel Heng

Suicide Club av Rachel Heng är en sådan där bok jag skulle kunna köpa bara på grund av det vackra omslaget. Men Hengs litterära verk har mer än bara ett fint yttre; det är en originell och fängslande dystopisk roman om en framtid där bara vissa utvalda får leva väldigt länge eller till och med för alltid. Men att vara en så kallad långlevare innebär ett strikt liv där en måste följa de regler som finns om mat, träning och aktiviteter. När bokens protagonist och långlevare Lea kommer i kontakt med aktivisterna i Suicide Club börjar hon ifrågasätta det liv som på konstgjort väg skapats för en viss del av mänskligheten. Men vad händer egentligen om man går emot statens regler?

Suicide Club har enligt flera stora utländska tidskrifter kallats för en av årets mest efterlängtade böcker, och boken har fått flera priser och har beskrivits som en ”glittrande framtidsskildring med en mardrömslik underton”. Det om något är ord som lockar till läsning om man som jag är svag för den dystopiska genren. Men även om romanen till viss del är just det, så lever den inte riktigt upp till förväntningarna. För som en sann dystopiälskare är hemska och fasansfulla samhällsskildringar något som är berättelsens grund och det som gör den trovärdig. I Suicide Club ligger istället mest fokus på karaktärer medan miljöbeskrivningar till stor del försummas, vilket gör att det saknas en viktig del i berättelsen. Kanske tar Heng för givet att läsaren redan är införstådd med de förutsättningar som finns inom den dystopiska genren, vilket är synd. 

Boken finns såklart att låna på bibblan, men om du känner att du vill läsa på en gång och inte orkar vänta i lång reservationskö – köp den på endera Adlibris eller Bokus.

Suicide Club Bokomslag Suicide Club
Rachel Heng
Ungdomsroman
Modernista
2018-10-19
302
Unga vuxna

Dystopisk ungdomsroman om en framtid där vissa utvalda får leva väldigt länge eller till om med får evigt liv. Men det finns de som går emot samhällets ideal. Dessa kallar sig Suicide Club, och de har som mål att göra ett statement sin åsikt.

Slutet – Mats Strandberg

Slutet – Mats Strandberg

Det är något lockande och fascinerande med berättelser som har en negativ framtidsskildring där världens undergång nalkas. Förklaringen ligger kanske i att dessa dystra framställningar är fiktion och något som vi genom att stänga boken kommer ifrån, samtidigt som det är ett framtidsscenario som vi på grund av oroväckande klimatrapporter fruktar och har ångest över.

Att jorden och den mänskliga existensen skulle kunna komma att förintas inom endast en månad är en realitet som bokens protagonister Simon och Lucinda ställs inför. Ett faktum som är totalt omöjligt att ta till sig; att greppa och förstå. För hur ska man göra för att ta tillvara på den tid som är kvar på bästa sätt, och finns det egentligen några moraliska dilemman när alla ändå snart är döda? Är det värt att ödsla dyrbar tid på att få skipa rättvisa?

Mats Strandbergs nya ungdomsroman är en bok om att vara ung och inte ha framtiden framför sig, att inte kunna göra och bli vad man vill. Om att inte bli vuxen. Det är en berättelse som ställer existentiella och etiska frågor om meningen med livet och hur vi väljer att utnyttja den tid vi har; om relationer, tro och hur man i kris trots sina olikheter hittar den gemensamma kärnan i att vara människa och hur det förenar oss.

Det är en ångestframkallande läsning där slutet är oundvikligt och grymt. Ändå går det inte att sluta läsa; för det finns ett stråk av förtröstan i allt elände. Saker och ting kan verka meningslösa, men vad vi gör sätter spår även om det inte syns i den fysiska världen. Inte för att vara klyschig, men kärlek är trots allt det viktigaste när allt kommer omkring. Vad annat har vi med oss när vi en dag försvinner härifrån?

Det här gör att det på något sätt känns befriande med ett olyckligt slut. Det är väldigt sällan (om någonsin?) som ett definitivt slut skildras på det här sättet, så här rätt på ända in till slutet. Därför är uppfriskande med författare som vågar sig på att göra just det. Ja, det är skrämmande med döden, slutet och ovissheten. Men samtidigt är det något som vi alla säkerligen har frågor och tankar kring; därför är det bra med med böcker som Slutet. Att det finns alternativ till böcker med ”lyckliga” och så kallade öppna slut.

Boken kan du så klart låna på ditt fantastiska bibliotek, eller köpa på Adlibris eller Bokus!

Läs gärna mer om boken och författaren på förlagets hemsida

Slutet Bokomslag Slutet
Mats Strandberg
Unga vuxna
Rabén & Sjögren
2018-10-05
336

Proapokalyptisk ungdomsroman om att vara sjutton år gammal och ha fyra veckor kvar att leva innan jorden förstörs av en gigantisk komet. Existentiella och filosofiska frågeställningar blandas med vardag och tonårsbekymmer = svårslagen kombination!

Warcross – Marie Lu

Warcross – Marie Lu

Warcross av Marie Lu, succéförfattaren till bland annat Legend-serien, är den första delen i en förväntad trilogi som utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där vr-spelet Warcross fungerar som förströelse och livsstil för miljontals människor världen över. För protagonisten Emika Chen fungerar det även som ett sätt att tjäna extra pengar – vilket hon är i extremt stort behov av. När hennes hack plötsligt misslyckas verkar dock hennes fattigdom vara det minsta bekymret, och snart står hon inför sin största utmaning någonsin.
 
Jag drog ut på att påbörja läsningen av Lu’s nya ungdomsroman, dels för att jag var rädd för att bli besviken och dels för att jag ville spara den här karamellen länge om den visade sig vara så bra som jag hoppades. Och det var den, utan tvekan. Tyvärr lyckades jag inte bevara den goda ”läsupplevelsekaramellen” särskilt länge, utan läste ut den i rekordfart (prisa gud för semester!!). 

Det som Marie Lu återigen lyckas med är introducera en för läsaren ny och okänd futuristisk värld på ett oerhört vant och smidigt sätt; och  miljö- och karaktärsbeskrivning gör att man är fast redan efter ett par kapitel. 

Jag fullkomligt ÄLSKAR hur nördigt cool protagonisten Emika är, hur stentuff hon är (måste vara) samtidigt som hon har en annan sida som gör hennes karaktär mer komplex, och därmed mer trovärdig.

I oktober (eller om det är i november) kommer Wildcard  –  den andra delen i serien – ut på originalspråket engelska. 

Vill du läsa? Låna eller reservera på bibblan, eller köp på Adlibris eller Bokus!

Warcross Bokomslag Warcross
Warcross (del 1)
Marie Lu
Ungdomsroman
Modernista
2018-04-24
332
Unga vuxna

Ny välskriven och spännande ungdomsserie av succéförfattaren Marie Lu, där protagonisten är en ung intelligent kvinna och där handlingen utspelar sig i en futuristisk virtual reality-värld.

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia

Francesca Zappia är en författare som jag inte kände till sedan innan, men som 2015 gav ut Made You Up, även den en ungdomsroman. 

Eliza och hennes monster, som gavs ut på engelska förra året men som alltså nu finns översatt till svenska, handlar om artonåriga Eliza som går sista året på Westcliff High och inte kan vänta tills hon börjar högskolan och därmed kommer så långt bort som möjligt från skolan och de människor som befinner sig där. Både i skolan och hemma trivs Eliza bäst ensam, och för att förtydliga det här klär hon sig i gråa kläder som får henne att verka osynlig, möter aldrig någons blick i korridorerna och pratar endast när hon absolut måste. Hon är därför en lätt måltavla för de som vill ha någon att jäklas med, och på grund av sin annorlundahet ses hon av andra elever som någon konstig och udda person. Vad de inte vet är att Eliza är skaparen av nätfenomenet Monstrous Sea, en serie som hon både ritar och skriver och som har flera miljoner fans. Hon publicerar allt material under ett anonymt alias – LadyConstellation, men hon har även ett annat konto där hon kan vara ”sig själv”, där hon har vänner som vet vem hon är. Eliza lever sitt liv på nätet och det är hennes verklighet; vilket hennes familj har väldigt svårt att förstå och acceptera. 

När Wallace börjar på hennes skola framkommer det snart att han är ett stort fan av hennes serie, och det faktum att han liksom henne helst inte uttrycker sig verbalt och spenderar nästan all sin tid på nätet gör att de dras till varandra och börjar umgås både i och utanför skolan. Trots, eller just på grund av, Wallace intresse för hennes serie vågar Eliza inte berätta vem hon egentligen är. När det senare ändå råkar avslöjas sätts både deras relation och Monstrous Sea på spel. 

Inom den moderna ungdomslitteraturen är identitetssökande den vanligaste tematiken, och den här boken är inget undantag. Protagonisten kämpar med de svårigheter som skapas när hon måste hitta sin egen plats och sitt jag inom de institutioner som hela tiden försöker forma henne enligt de normer som råder där, till exempel skolan det normala är att vara framåt och social samt i familjen där de övriga familjemedlemmarna är extremt frisklufts- och sportintresserade. 

Romanens utformning med illustrationer som är Elizas egna teckningar och serierutor gör att läsaren kommer närmare både karaktären som sådan och handlingen; man får en helt annan förståelse för själva skapandet och det nätfenomen som berättelsen kretsar kring. 

Just vikten av skapande och kreativitet för den som är introvert och hur det hör samman med identitet är kärnan i Zappias berättelse; och hur förödande det kan vara att inte få tillgång till sin inre (och fantastiska och fantasifulla) värld där som är minst lika verklig som den yttre världen. 

Det är svårt att sätta ord på den är bokens betydelse, att uttrycka sig på ett sätt som ger den dess rättmätiga uppmärksamhet. Det är en bok som på pricken beskriver hur det är att vara introvert; både hur ett ämne eller ett intresse kan ta upp hela ens tillvaro och den passion, intensiteten och energi det fyller en med. Men även den negativa aspekten, så som omgivningens kommentarer och beteende och svårigheten i att upprätthålla ett socialt liv med vänner och familj. Den borde därför sättas i händerna på både de som känner igen sig och på de som behöver känna igen och förstå sig på den här personlighetstypen. 

Sammanfattningsvis är Eliza och hennes monster inte endast en hyllning till introversion och introverta egenskaper, utan även till fandom och allt vad det innebär: gemenskap, tillhörighet, vänskap och den otroliga kärleken till skapandet. 

Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och Bokus, men går såklart även att låna på bibblan!

Eliza och hennes monster Bokomslag Eliza och hennes monster
Francesca Sappia
Ungdomsroman
Modernista
2018-05-03
399
Unga vuxna

Eliza och hennes monster är både en hyllning till introversion och introverta egenskaper, utan även till fandom och allt vad det innebär: gemenskap, tillhörighet, vänskap och den otroliga kärleken till skapandet. 

Midsommarmorden – Magnus Nordin

Midsommarmorden – Magnus Nordin

Har du läst Magnus Nordin innan eller är hans författarskap nytt för dig? Du som är invigd vet redan att han är en mästare på skräck, medan du som inte känner till honom sedan innan har riktigt bra läsupplevelser framför dig. Den nya boken är inget undantag.

I Midsommarmorden är tonårskillen Ossian i centrum för berättelsen. Han går gymnasiets Medieprogram, och när klassen får i uppgift att göra ett avslutande projektarbete väljer han att göra en dokumentärfilm om Midsommarmorden; det vill säga morden på två ungdomar en midsommarafton för tjugoåtta år sedan. Att Ossian nästintill är besatt av morden beror dels på att de begicks i Bergsfors, samma ort som Ossian bor i, men också det faktum att mördaren aldrig har åkt fast. 

Filmen har planerats in i minsta detalj, och till sin hjälp har han sin flickvän Emina och bästa vän Abbe som agerar både skådespelare och bollplank till alla de idéer och teorier om brottet som upptar det mesta av Ossians vakna tid.  

Hans outtröttliga driv och undersökande arbetssätt leder dock inte endast till lärarens entusiasm, utan drar även till sig oväntad uppmärksamhet som riskerar att inte bara äventyra filmen utan även Ossians säkerhet. För vem är egentligen personen som kallar sig ”X” som tycks ha vetskap om okända detaljer i om fallet; och finns det någon koppling mellan Midsommarmorden och det så kallade Campingmordet, som utförts på exakt samma sätt? 

Midsommarmorden är en kuslig berättelse som inte drar sig för att skydda läsaren från otäcka och obehagliga skildringar. Romanen är utformad som en klassisk pusseldeckare, där protagonisten Ossian fungerar som berättelsens detektiv som på grund av sitt intresse och sin skoluppgift är den som genom berättelsens gång introducerar avgörande fakta om brottet/mördaren som gör att läsaren utmanas att lösa mysteriet tillsammans med Ossian. Det här är ett berättargrepp som är både effektivt och tillfredsställande, som Nordin hanterar med bravur både stilistiskt och genom att teckna ”under skinnet”-porträtt av protagonisten. Vi är där med Ossian, i hans huvud och känslor – men även ett steg före: och precis så ska det vara i en bra pusseldeckare som får det att krypa i kroppen av obehag. 

Det här är en ungdomsbok för den orädda läsaren som gillar bestialiska och spännande mordmysterier med inslag av katt-och-råtta-lekar.  På grund av de blodiga och ibland skrämmande skildringarna skulle jag inte rekommendera den till någon under 15 år. 

Låna boken på biblioteket, eller köp den på Adlibris eller Bokus!

Midsommarmorden Bokomslag Midsommarmorden
Magnus Nordin
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2018-06-04
262
Unga vuxna

Det här är en ungdomsbok för den orädda läsaren som gillar bestialiska och spännande mordmysterier med inslag av katt-och-råtta-lekar.  På grund av de blodiga och ibland skrämmande skildringarna skulle jag inte rekommendera den till någon under 15 år. 

Hatar alla utom dig – Gaby Dunn & Allison Raskin

Hatar alla utom dig – Gaby Dunn & Allison Raskin

Hatar alla utom dig är de amerikanska komikerna Gaby Dunn och Allison Raskins debutroman; en bok som är skriven helt i form av sms och mail och som riktar sig till den unga vuxna läsaren. 

Historien kretsar kring de bästa vännerna Ava och Gen, som börjar på olika collage belägna väldigt långt ifrån varandra. Det här är såklart en omställning för båda två, då de är vana vid att alltid umgås och ha varandra nära till hands. Den nya situationen de står inför med ny skola och ny klass innebär att de måste försöka hitta nya vänner att umgås med, vilket främst visar sig vara svårt för den introverta och tillbakadragna Ava som dessutom lider av psykisk ohälsa. Gen, som är Avas motsats hittar istället genast både vänner, älskare och karriärmöjligheter, vilket dock inte endast leder till positiva erfarenheter. 

Det här är en berättelse där vänskapstemat inte så oväntat är i centrum; utmaningen i att finnas där för varandra trots att man utvecklas åt olika håll som individer samtidigt som man befinner sig på olika geografiska platser. Den här sortens moderna brevroman med digitala konversationer är innovativ, och som sådan stör den inte händelseförloppet. Men jag tappar en del av flytet i läsningen och saknar helt enkelt den traditionella uppbyggnaden av en berättelse, med direktdialog karaktärer emellan samt den inre monolog som man får ta del av genom perspektivskifte. Kanske är det jag som är gammalmodig, men det här är helt enkelt inte min cup och tea. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Hatar alla utom dig Bokomslag Hatar alla utom dig
Gaby Dunn & Allison Raskin
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2018-03-21
393
Unga vuxna

Det här är en bok där vänskapstemat är i centrum; utmaningen i att finnas där för varandra trots att man utvecklas åt olika håll som individer samtidigt som man befinner sig på olika geografiska platser. Berättelsen är skriven helt i form av sms och mail.

April, April – Mattias Edvardsson

April, April – Mattias Edvardsson

Min fröken på mellanstadiet sa alltid att livet blir vad man gör det till. Det är förstås likadant med döden. Den blir också vad man gör den till. Och eftersom jag hade levt mitt snart sjuttonåriga liv i skuggorna, i marginalen, vid sidan av, var mina planer på en spektakulär död antagligen att betrakta som ett slags kompensation (s. 7).

Så lyder de första meningarna i Mattias Edvardssons ungdomsroman April, April från 2015, som förra året även gavs ut i pocketformat. Som läsare innebär detta att en genast blir införstådd med att det här kommer att bli en berättelse med svärta och smärta. Men vad man inte vet då är att det i allra högsta grad även är en berättelse som mest av allt kanske kan beskrivas som optimistisk och hoppfull. 

De tungsinta orden i början av boken tillhör protagonisten Hugo Andreasson, som har bestämt sig för att ta sitt liv på vindsrummet på skolan han en gång gått på. Med sig har han sin morbrors gamla gevär, vilket är tänkt att avsluta hans 6209 dagar långa liv på den plats som han förknippar med den förnedring som mobbingen medfört. Men istället för att dö hamnar Hugo på ett HVB-boende – beläget ute på landsbygden och så långt från civilisationen som man kan komma. Vilket passar bra, då incidenten på skolan inte direkt har gett honom ett bra rykte. Här träffar han andra ungdomar som är utanför samhället på ett eller annat sätt, bland annat April, som får det att bränna till i magen på ett både underbart och förvirrande sätt. 

För första gången upplever Hugo hur det är att vara en i gänget och höra till, bli respekterad och omtyckt för den han är. Men snart gör även de mindre trevliga aspekterna av hur det är att skapa relationer av det här slaget sig påminda, och det med full kraft. 

Edvardssons styrka är definitivt hur väl han behärskar såväl språk som dramaturgi; handlingens komposition fungerar väldigt bra tillsammans med det tragikomiska draget i texten som sätter tonen redan i expositionen. Genom att tillföra nya komponenter hålls spänningen och nyfikenheten uppe genom hela berättelsen, vilket tillsammans med de trovärdiga miljö- och karaktärsskildringarna gör att det här är en bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig.  

En kort sammanfattning av April, April är att det är en fruktansvärt bra och välskriven berättelse som lyckas med det svåra att skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna. 

Boken finns bland annat på Adlibris och Bokus.   

April, April Bokomslag April, April
Mattias Edvardsson
Ungdomsroman
Opal
2017-09-18
264
Unga vuxna

April, April är en välskriven berättelse som lyckas skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna.

Tionde våningen – Christina Herrström

Tionde våningen – Christina Herrström

På tionde våningen i en lägenhet med fyra rum och kök bor den sjuttonåriga tjejen Jorinde helt ensam, sedan hennes föräldrars skilsmässa. Mamman finns nu i ett hus i soliga Florida, efter att ha blivit upp över öronen förälskad i en gammal tonårskärlek, medan pappan flyttat ut till stugan på skärgårdsön permanent. Där han sitter med offerkoftan på, och ältar och går ner sig mer och mer för varje dag som går. Jorinde å sin sida har stannat kvar i lägenheten som varit hennes hem sedan hon föddes; och för att den inte ska kännas så sorgligt tom går hon varje kväll och tänder i alla rum. Bästa vännen Agnes, som har en idyllfamilj, menar att det är rena lyxen med egen lägenhet – då man får vara i fred från föräldrar och ha fest när man vill. Men för Jorinde som sakar det andra tonåringar har är det istället just föräldrar och familj som betyder mest. Men det säger hon inte, utan låtsas istället vara en fri och självständig fågel som flyger vart den vill. Medan det inuti henne gör så ont av allt ansvar och all plikt som följer med ett eget hem och med en pappa som är helt beroende av hennes kärlek och omsorg. För utan henne är hon säker på att han skulle ramla ner i ett svart djupt hål och aldrig komma upp igen – att han skulle bli så deprimerad att han tog sitt eget liv och lämnade henne ännu mer än vad han redan gjort.

Så här går Jorindes tankarna när hon efter en fest i lägenheten ser att en kula till hennes mycket speciella och emotionellt värdefulla kristallkrona är försvunnen. Den mörka rökfärgade kulan som saknas betyder så mycket för henne att hon genast letar upp den skyldige tjuven för att ta tillbaka den. Det är på det här viset hon och Emanuel träffas för första gången; han med smilgropen och det mjuka tysta skrattet som får henne att känna sig tryggast i världen. Med Emanuel i sitt liv blir rummen mindre tysta och de jobbiga känslorna går att dela med någon som vill förstå på riktigt. Men då inget någonsin är okomplicerat blir hon tvungen att ta ställning de olika relationer hon har i sitt liv, och allt som kommer med dem. Vad ska man egentligen behöva uppoffra för sin bästa vän, och hur mycket ska någon som är sjutton år behöva ta hand om och oroa sig för sin förälder?

Christina Herrström är författaren bakom succéerna Ebba och Didrik, Glappet och Tusen gånger starkare, den sistnämnda boken Augustnominerades 2006. Den nya ungdomsromanen Tionde våningen är en poetiskt berättad historia om att bli vuxen och ta ansvar fast man fortfarande är ett barn, vad det här innebär att hamna utanför i en skilsmässa där man anklagar sig själv för att ha blivit lämnad. Det är även en berättelse om vänskapsrelationer och rädslan över att bli övergiven och ensam, samt om den första riktiga kärleken och dess kraft och magi. Det är en berättelse om att få lov att sätta ner den tunga krona som vi bär varje dag som ett bevis på vår styrka. För även den med en väldigt stor själ måste emellanåt få vila och få känna sig svag. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.  

Tionde våningen Bokomslag Tionde våningen
Christina Herrström
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2018-03-23
206
Unga vuxna

Ungdomsromanen Tionde våningen är en poetiskt berättad historia om att bli vuxen och ta ansvar fast man fortfarande är ett barn, vad det här innebär att hamna utanför i en skilsmässa där man anklagar sig själv för att ha blivit lämnad. Det är även en berättelse om vänskapsrelationer och rädslan över att bli övergiven och ensam, samt om den första riktiga kärleken och dess kraft och magi. Det är en berättelse om att få lov att sätta ner den tunga krona som vi bär varje dag som ett bevis på vår styrka. För även den med en väldigt stor själ måste emellanåt få vila och få känna sig svag.

 

Författarintervju med Anna Ahlund

Författarintervju med Anna Ahlund

Författaren Anna Ahlund har skrivit två ungdomsromaner som båda är utgivna på förlaget Rabén & Sjögren. Hon debuterade med boken Du, bara 2016, och ett år senare utkom hennes andra bok Saker ingen ser. Jag hade förmånen att få ställa några frågor till Anna om hennes skrivande.

Din debutbok Du, bara har fått många fina recensioner i både tidningar och på bloggar. Vad var din tanke med boken; hade du sedan innan valt ut en tematik som du ville jobba med?

Min tanke med boken var att skriva en riktig kärlekshistoria som skulle kännas hos läsaren. Jag visste tidigt att det skulle handla om två syskon som blev kära i samma person, sen utvecklades det därifrån och karaktärerna och historien tog form. I min skrivprocess är jag väldigt karaktärsdriven, och när jag hade gjort mig en bild av min huvudperson John växte bilden av Frank snabbt fram också. Att skildra samkönad kärlek utan att det framställs som ett problem var ett medvetet val, jag hade länge funderat på att så många HBTQ-skildringar handlar om problem och tragiska historier. Jag ville ge mina karaktärer något annat, låta dem vara kära utan att deras sexualitet skulle behöva kommenteras eller värderas.

Hur lång tid tog det att färdigställa manuset?

Det tog ganska precis ett år mellan första ordet och slutversionen jag skickade till förlag. Under den tiden arbetade även jag heltid som lärare, men skrev all ledig tid på kvällar och helger. Hade jag inte längtat efter att skriva vidare på den här historien hade det nog tagit mycket längre tid, men nu blev den ett vilorum, en egen värld där jag verkligen tyckte om att vara.

Blev du refuserad någon gång innan Rabén & Sjögren ville ge ut boken?

Jag skickade manuset till nio förlag, om jag minns rätt. Rabén & Sjögren var så snabba med att svara att de flesta inte hunnit återkoppla, men jag minns att jag fick en refusering redan efter en vecka, på min födelsedag.

Valde du medvetet att skriva för unga vuxna, eller var det något som förlaget tyckte passade?

Jag skrev medvetet boken för unga vuxna. Jag är lärare i botten, har jobbat mycket med ungdomar och valde att inrikta mig på ungdomslitteratur under min utbildning, så det kändes självklart. Jag tror att alla har någon tid i livet som fastnar i en av olika anledningar – min är de sena tonåren. Det jag skriver handlar nog mycket om att se saker jag själv varit med om från olika håll, och bearbeta känslor jag har eller har haft.

Foto: Johanna Westin / Den sjungande fotografen

Läser du mycket ungdomslitteratur själv? Har du någon favoritförfattare eller favoritroman?

Absolut, ungdomslitteratur har alltid varit något som intresserat mig mycket, både som läsare och senare även när jag pluggade litteraturvetenskap. En bok som gjorde stort intryck på mig när jag läste den i tonåren var Spela roll av Hans Olsson. Det är en så kroppslig roman om identitet och sexualitet. En favoritbokserie när jag växte upp var också Lejoninnans sång av Tamora Pierce. Den skrev om saker på ett sätt jag inte läst tidigare – mens och tankar om könsroller och identitet och annat spännande runt puberteten, samtidigt som det är en väldigt bra historia om riddare och magi, och kärlek. Min starkaste läsupplevelse på senare år är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, en sån fantastisk historia om syskonskap, konst och roller vi tar eller blir tilldelade. När jag läste den slog mitt hjärta så hårt att jag var tvungen att sitta uppe en hel natt för att läsa klart, det är något magiskt när böcker får en att känna så. 

Du har nu gett ut två böcker, är det så som många författare hävdar att den andra boken är mycket svårare att skriva?

För mig har det verkligen varit så. Andra boken var en kamp. Min första bok fick mycket fin uppmärksamhet, vilket innebar att jag ville skriva något där känslan folk gillade i Du, bara fanns kvar, men utan att det blev för likt. Jag kom fram till att det kunde vara kul att ha en annan form, att ha flera huvudpersoner och låta historien utspela sig under lång tid, men det gjorde också att det blev svårt att få ihop allt. Det svåraste var att välja vilka historier som skulle få ta plats, det finns många, många trådar att dra i när en historia följer sex personer under ett år. Jag ville utveckla precis allt, men det var en bra övning att tvingas välja, korta ner och låta läsaren pussla lite själv utan att berätta allt om alla.

Berätta lite om hur skrivprocessen brukar se ut!

Jag är karaktärsdriven i mitt skrivande, så ofta börjar det med karaktärerna. Jag tänker ut vilka de är, hur de ser ut, vad de har för drömmar, sen blir de som låtsaskompisar jag har med mig i tankarna i vardagen. Om jag kommer in i ett rum kanske jag tänker ”Johannes skulle lägga märke till hur ljuset faller här” eller ”den där T-shirten skulle Elli gilla”. När jag ska börja skriva göra jag också som en lista i huvudet på saker jag vill ha med i historien. Det kan vara till exempel fika, hångel, sommar, syskon, pyssel, den typen av saker. Sen börjar jag fundera på vad de här personerna skulle kunna ha för sig för att de här sakerna ska komma fram, och där börjar jag få tankar om scener. När jag har några scener brukar jag börja fundera på hur de kan hänga ihop, och där någonstans brukar handlingen komma till. Jag vet alltså sällan vad boken ska handla om när jag börjar skriva, utan mer någon sorts känsla och saker och personer jag vill ha med. Eftersom jag inte skriver kronologiskt kan det ibland ta ett tag innan själva handlingen sätter sig, men jag tycker att det är en spännande process.

Båda dina böcker handlar om HBTQ, och du har själv sagt att du vill skriva normskapande istället för normkritiskt. Förklara närmare vad du menar med det här.

När jag började skriva en kärlekshistoria om två killar visste jag att jag inte ville att det skulle bli en komma ut-historia. Komma ut-böcker behövs också eftersom världen fortfarande ser ut som den gör, men jag ville skriva något annat. En värld där ingen behöver komma ut, där det kan få handla om personerna och förälskelsen istället för själva sexualiteten. Att skriva normkritiskt innebär att förhålla sig till normer och kritisera dem. Problemet för mig var att jag inte ville förhålla mig till normerna överhuvudtaget. Om mina karaktärer hade behövt förhålla sig till heteronormen skulle jag bekräftat och reproducerat den, fast det inte alls skulle vara meningen. Läser vi gång på gång att något är ett problem kommer vi att fortsätta tänka på det som ett problem. Därför funderade jag på hur jag skulle kunna förhålla mig till – och kritisera – normer utan att reproducera dem. Min lösning blev att tänka ”normskapande”, att helt sonika ta bort normer jag inte vill ha med och skapa nya normer istället. Nya normer som säger att folk är olika, och att det inte är så mycket mer med det. Jag tycker att det är spännande att det går att skriva politiskt och att uppmärksamma något genom att ta bort något. Flera läsare har hört av sig och sagt att de läst med hjärtat i halsgropen och bävat för stunden då det skulle bli jobbigt för John och Frank för att båda är killar, och att det var en sån lättnad när föräldrarna var schyssta och ingen var elak mot dem. Den känslan tycker jag är intressant, för jag tror att den kan göra att vi börjar fundera på hur vi behandlar varandra och förhåller oss till saker även i verkligheten. Om vi förväntar oss att folk ska bete sig på ett sätt kan det vara svårt att ändra strukturer. Normer kan vara svåra att upptäcka i vår vardag, ibland behöver vi ta bort dem för att märka hur de påverkat oss. Litteratur är roligt på så sätt, det går att experimentera och se vad som händer.

I dina böcker finns inte heteronormen som säger att det förväntade är att folk ska vara heterosexuella. Det finns heller inte en tvåkönsnorm som säger att det bara finns två kön, vilket kanske blir tydligast i din senaste roman Saker ingen ser. Det här är såklart ett sorts idealsamhälle, och något som förhoppningsvis blir till verklighet i vårt samhälle. Efter att ha läst boken reflekterade jag över om inte en sådan här skildring kan medföra att den läsare som identifierar sig som icke binär känner sig frustrerad då hen inte kan känna igen sig i karaktärernas erfarenheter? Vad var din intention, och vad anser du om fiktionen och dess kraft att påverka läsaren på olika sätt?

Jag tror att det behövs många historier. Problemet med saker som få skriver om är att karaktärerna kan få bära en hel grupps erfarenheter på sina axlar, och det blir aldrig bra. Att vara icke-binär behöver inte betyda samma sak ens för två personer, och min karaktär Fride kan bara stå för sig själv. I boken är Frides erfarenhet att ingen bryr sig om vilket biologiskt kön hen fötts in i, och att alla använder ”hen” som pronomen, eftersom det är det pronomen Fride valt. Oavsett könsidentitet tycker jag att alla borde ha rätt att förvänta sig att bli behandlade så. Att skriva innebär alltid att göra val och avvägningar. Det går att skildra saker på så många sätt, någons erfarenheter av hur saker är, hur de har varit, hur de borde vara, eller hur det skulle kunna bli. Jag tror att alla historier behövs. Roligt nog har det på senare tid kommit flera ungdomsböcker med just icke-binära personer.

Alla författare har enligt litteraturvetare en implicit läsare när de skriver sin text; en tänkt läsare som förväntas förstå texten på en djupare nivå och som har de bakgrundskunskaper som krävs för att förstå och ta sig an texten på rätt sätt. Hur såg din tänkta läsare ut när du skrev dina båda manus?

Jag har hela tiden tänkt på mig själv när jag skrivit. Att böckerna ska bli historier som jag själv skulle tycka om att läsa, både den jag är nu och den jag var när jag var yngre. Alla historier passar inte alla läsare, men genom att vara ärlig med vad jag tycker om och vad jag tror på är det lättare att förhålla mig till att andra människor kommer att läsa och tycka saker.

I din första roman, Du, bara, använder du dig av en jag-berättare, medan det istället finns en opersonlig och allvetande berättare i Saker ingen ser. Vilken sorts berättarröst gillar du mest att använda när du skriver?

I Du, bara lät jag John vara jag-berättare, för det passade den historien. Jag ville skriva om hans känslor och upplevelser av saker. Då Saker ingen ser har sex huvudpersoner hade det hade blivit för rörigt om alla var ”jag”. Däremot ändrade jag språket beroende på vems perspektiv kapitlet i fråga berättades ur, Johannes fokuserade till exempel mycket på ljus och skuggor, Fride mer på känselintryck och så vidare. I Johannes kapitel kunde ett hus beskrivas som ”ockrafärgat” medan samma byggnad i Sebastians kapitel var ”gulbrunt”. Det var kul att låta berättandet färgas av vem som var huvudperson. Om jag måste välja tycker jag nog ändå mest om en jag-berättare, det blir en närhet och direkthet i det som är fin.

Det finns väldigt mycket hångel och sex i dina texter, det kan nog ingen läsare ha undgått! Jag hade turen att få lyssna på dig på Bokmässan när du, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratade om hur ni gör för att skildra sexscener i böcker för unga. Jag skulle vilja påstå att du är en mästare på att beskriva en intim scen utan att det blir varken pinsamt eller tillgjort, utan istället känns realistiskt och eggande. Är det svårt att med ord beskriva när karaktärerna blir upphetsade och ligger med varandra, och kan det någonsin bli för mycket sex i litteraturen?

Tack för de orden, vad roligt att höra! Jag tycker att det är kul att skriva hångel- och sexscener, och kul att utforska ett område som tidigare inte fått ta så mycket plats i ungdomslitteraturen. Eftersom jag intresserar mig för karaktärer och hur olika människor upplever saker är sexscener ett utmärkt tillfälle att gestalta känslor. Hur känns det för en karaktär att få vara nära någon hen är förälskad i? Vad lägger hen märke till, vad tänker hen, vad känner hen, hur känns det? Det är spännande, tycker jag. Personligen tycker jag att vi har en bra marginal tills det blir för mycket sex i litteraturen, bra och nära sexskildringar är inte jättevanliga i böcker för unga. Den som tycker att det blir för mycket kan ju lätt hitta andra böcker att läsa, eller bara bläddra förbi de sidorna.

Foto: Johanna Westin / Den sjungande fotografen

Har du alltid haft med dig passionen för skrivandet och läsandet, eller är det något som kommit senare i livet?

Jag har alltid tyckt om att både skriva och läsa och varit fascinerad av karaktärer och historier. Att som vuxen märka att det jag skrev kunde bli längre – och faktiskt en hel bok – var en otroligt häftig upplevelse.

Om du bara fick ägna dig åt endera att läsa eller skriva resten av livet, vad hade du valt och varför?

Jag tror att skrivande och läsande hänger ihop, den som inte läser kan nog inte heller skriva bra. Läsandet ger oss erfarenheter och visar på nya tankesätt och nya sätt att framställa saker på, för mig är skrivandet en förlängning av det.

Vilket är ditt absoluta favoritord?

Trädgårdsrosor.

Om du skulle använda dig själv som karaktär i en roman, vad skulle du då använda för adjektiv för att beskriva din personlighet?

Jag tror att alla mina karaktärer är jag, på olika sätt. Skrivandet är ett sätt att bearbeta och lyfta fram tankar och erfarenheter och titta på dem i nya ljus. Att beskriva sig själv med bara något ord är vanskligt, men genom skrivandet kan jag lyfta fram både sånt jag gillar med mig själv och sånt jag inte är stolt över, portionera ut det i olika karaktärer och vända och vrida på det. Det är nog faktiskt lättare att beskriva sig själv så än att välja ut raka beskrivande ord.

För oss nyfikna: har du något nytt skrivprojekt på gång, och kan du i så fall berätta lite om det?

Jag skriver på en bok som liksom Saker ingen ser utspelar sig på Sibylla allmänesetetiska läroverk. Den utspelar sig under en vecka och kretsar kring en vårbal, och handlar om könsroller, att vara kvinna, och om vi måste förhålla oss till bilden andra har av oss eller om vi själva kan styra över vilka vi är. Det ska bli spännande att se vad det blir.

 

Läs gärna mina recensioner av Du, bara och Saker ingen ser.

Döden är inget skämt – Karl Modig

Döden är inget skämt – Karl Modig

Josef Koroljov är 19 år, gick ut gymnasiet för ett år sedan och bor sedan dess tillsammans med sin storasyster i en lägenhet i Stockholm. Det är lätt att sammanfatta Josefs tillvaro: på dagarna försöker han få ihop material att använda på sina framträdanden som ståuppkomiker på olika pubar i stan, medan kvällarna spenderas med vännerna på dessa pubar drickandes de öl han får som betalning. Det händer rätt ofta att han delar säng med någon som liksom han fått i sig lite för mycket att dricka. Då han fortfarande är tonåring och försöker komma på vad han vill med sitt liv är hans leverne inget konstigt eller udda – utan istället normalexistensen för en nittonåring storstadsbo. 

Men börjar man läsa mellan raderna inser man snart att allt inte är normalt i den unge Josefs liv. Inte längre i alla fall. Inte sedan den där dagen då han såg sin storebror Alexander för sista gången; liggandes på sin säng med något i blicken som borde ha varit en varningssignal om att något var fel. Sängen står kvar, och alla grejer står precis som de gjorde den där morgonen. Allt är kvar, utom Alexander som är död, som har tagit sitt eget liv. Storasyster Natascha har legat apatisk i sin säng i två veckor utan att vare sig prata eller äta nästan något, och själv försöker Josef att skämta bort det ofattbara som håller på att kväva honom – för hur ska han annars klara av sin situation där föräldrarna har fullt upp med sin egen sorg och inte pratar om det som hänt? Där han är tvungen att ta hand om sin syster? Det bästa är enligt Josef helt enkelt att låtsas som om hans bror inte precis har tagit livet av sig, och hantera det svåra på sitt eget sätt – det vill säga genom att dra skämt. Frågan är bara hur länge den taktiken fungerar…

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden. 

Jag skulle dock, även om jag gillar den här sortens infallsvinkel, vilja få svar på alla obesvarade frågor som oundvikligen uppkommer under läsningen: varför ville Alexander inte leva mer? Vad låg bakom hans psykiska ohälsa och hur gick det sedan för Josef, efter att den hemska insikten om broderns död drabbade honom i slutet av berättelsen? Jag vill veta, jag har ett behöv av att veta, och  jag förstår egentligen att författaren inte har någon skyldighet att svara på de här frågorna, och det är väl det som är så bra med öppna slut? Att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om vad som händer när texten tar slut. Men jag behöver veta, jag har ett behov av att få veta. För jag är en av alla dem som förlorat en viktig person på det här sättet, och jag är liksom Josef en av många som aldrig någonsin kommer att få veta den exakta orsaken till varför personen inte ville leva mer. 

Ändå ger boken precis just det; ett svar. För det bittra sanningen är ju den att det inte finns något svar på de här frågorna. Och även om det inte är direkt lämpligt att skämta om döden, så för Karl Modig ut det viktiga budskapet om vikten att prata om den, för gör man inte det så kommer suicid fortsätta att vara ett tabubelagt ämne. Det är helt enkelt dödsviktigt att vi både kan prata och läsa om det! 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Döden är inget skämt Bokomslag Döden är inget skämt
Karl Modig
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2018-01-24
216
Unga vuxna

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden - helt enkelt hur livet ter sig ur en tonårings perspektiv!