Browsed by
Tagg: Ungdomslitteratur

Fredagens bästa programpunkter

Fredagens bästa programpunkter

För mig är Bokmässan slut för i år, och likaså mitt uppdrag som bloggambassadör. I mitt sista inlägg vill jag lyfta några programpunkter från fredagen som innehållsmässigt var intressanta, tankeväckande och engagerande och som samtliga hade den unga läsaren i fokus. Jag tar emellertid även med torsdagens seminarium med Gunilla Bergström, som inte hunnits med innan på grund intensiva dagar.

Moderatorn Daniel Sjölin inledde seminariet ”Bakom ryggen på Alfons Åberg” med att fråga bilderboksskaparen Gunilla Bergström varför hon aldrig tidigare har berättat om det hantverk som ligger bakom succén med Alfons Åberg-böckerna, och hennes enkla svar med humoristisk ton var att hon inte har blivit tillfrågad ännu – vilket Sjölin ansåg var märkligt då hennes böcker har sålt i 5 miljoner exemplar bara här i Sverige. Anledningen till att de här 45 minuterna kändes som den bäst spenderade tiden på hela torsdagen var Sjölins förmåga att få det till ett naturligt samtal istället för en intervju. Bergström utstrålade karisma och ödmjukhet, och besvarade frågorna med både klokhet och humor. Bland annat berättade hon om den pinnstol som hennes morfar eller farfar hade gjort när han levde, och som hon har suttit på sedan hon skapade den första boken om Alfons.

Daniel Sjölin i samtal med Gunilla Bergström

Just skapandet var precis som seminarienamnet antydde i centrum för samtalet, och Gunilla beskrev hur hon arbetar med olika material så som tyg, garntråd, tidningsurklipp och papp för att få till de kollagebilder som har blivit som ett signum för böckerna om pojken Alfons Åberg och hans värld. Illustrationerna varierar i uttryck, men det som är gemensamt för dem är den realistiska utformningen som är ett medvetet uttryck för att barnet ska kunna känna igen sig och ”hitta rätt”. Men även fast illustrationerna är det som är utmärkande för berättelserna, så menar hon att det är texten som är den största utmaningen och det som tar mest tid. Anledningen? Samspelet mellan text och bild och den språkliga begränsning som är nödvändig i bilderböcker, vilket alltid innebär redigering. Dock utgår arbetet alltid från en text, då Bergström anser att det inte är möjligt att illustrera utan att ha en riktning.

Daniel Sjödin ger sig på en tolkning om varför Alfons Åberg är en karaktär som är så omåttligt populär och omtyckt av barn världen över, och menar att det beror på hans vanlighet och hur han alltid skildras ur barnets perspektiv. Gunilla Bergström lägger till att han är en nyanserad karaktär som ännu inte är färdigutvecklad, och därför kan gå åt flera olika håll samt det faktum att böckerna skildrar konflikter som alla barn kan känna igen sig i. Något annat som framkommer under samtalet är att förlaget och hennes redaktör aldrig har lagt sig i och censurerat text eller bild, utan hon har istället fått ”härja fritt” som hon uttrycker det. De här aspekterna är tillsammans säkerligen en stor anledning till att böckerna om Alfons Åberg är bland de mest utlånade på biblioteken, och att de trots att flera titlar gavs ut under 70- och 80-talet är och förblir tidlösa.

Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet redogjorde för utgivningen av barn- och ungdomsböcker på seminariet ”Kommer det för mycket barnböcker?” Det var känt för mig sedan innan att utgivningen har ökat med dubbelt så många titlar sedan år 2000, något som är helt unikt inom barn- och ungdomslitteraturen. Det som var nytt för mig var dock anledningen till ökningen, vilket enligt Warnqvist främst beror på 2002 års sänkning av bokmomsen, det utökade litteraturstödet under 2000-talet, Mangaboomen 2008, PISA-rapporten 2012 samt de förändringar som har skett inom förlagsbranschen.

Med det sistnämnda menas att många nya mindre förlag har startats och egenutgivningen har ökat. Flera mindre förlag har dessutom snabbt blivit etablerade på marknaden, så som Modernista, Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget, Olika förlag och Idus. Dessutom sätter förlagen ISBN-nummer på produkter som inte är rena böcker utan istället en blandning mellan bok och leksak; som till exempel Disneys Frost som är både väska och bok.

Den här innebar såklart till ökad konkurrens vilket oundvikligen ledde till minskad försäljning. De här tendenserna har gjort det svårt för författare att kunna försörja sig på skrivandet, och många ger därför ut böcker på flera olika förlag – något som Warnqvist menar är problematiskt för försäljningen till andra länder då förlag ofta bara vill köpa in en av författarens titlar. Konkurrensen gör därför att det satsas på populära serier som säljs i många upplagor istället för på bredd och översättningar till andra språk, vilket med andra ord gör att kvantitet går före kvalitet.

Den kunniga och kompetenta författaren Helena Dahlgren modererade samtalet mellan spökförfattarna Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro i seminariet som hette ”Spökhistorier och deras funktioner”. För att inte bli långrandig vill jag bara ta upp några av alla de intressanta frågor som behandlades; bland annat hur skräckhistorier är något som alltid har funnits inom litteraturen och alltid har lockat unga läsare.

Helena Dahlgren, Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro diskuterar spöken och skräck i barnlitteraturen.

Katarina Genar menade att då hennes böcker är mer realistiska, krävs att hon inte skildrar för läskiga situationer och även har med ett lyckligt slut för att inte läsningen ska bli för skrämmande. För Ollmark betyder berättelsens ”pussel” istället mer, och anser istället att slut som inte är lyckliga och bra är mer spännande och intressanta och ger det läsande barnet något annat än det förväntade. Arro tog upp ursagans förmåga att göra det hemska till något komiskt, och att det är något som återfinns än i dag och att även det uppfostrande och moraliska i berättelserna finns kvar.

Alla i panelen var överens om att det gemensamma för spökberättelsen är att de innehåller en protagonist som av olika anledningar befinner sig i ett utanförskap, och att mötet med spöket gör att denne blir del av en gemenskap, då även den som går igen vill bli sedd.

Varför är då de här läskiga böckerna så otroligt populära bland barn och unga? Ett svar som gavs var att påhittade berättelser ger läsaren en sorts trygghet till skillnad från den allt mer kaotiska omvärlden; barnet kan när som helst stänga igen boken och få det hemska att försvinna. Dessutom fungerar berättelserna som ett sätt att lära sig att känna och hantera sin egen rädsla, och det adrenalin som pumpas ut i våra kroppar när vi blir skrämda gör även att vi känner oss euforiska när inget farligt händer oss och vi så att säga har klarat oss ur situationen helskinnade. Forskare påpekar att endorfinerna som utsöndras kan liknas vid morfin. Det är därför inte så svårt att förstå varför vi människor dras till det som är läskigt, men som man ändå har kontroll över.

”Kärlek och identitet” var en programpunkt som jag uppskattade mycket, dels för att både Jennifer Niven (Vända världen rätt) och Johanna Lindbäck  (Karta för förälskade och andra vilsna) deltog, men även för kulturjournalisten Tara Moshizis professionella framtoning då hon var mycket insatt i såväl de aktuella titlarna som tidigare verk. Att se till författarens alla verk gör samtalet kring skrivprocess, karaktärer och det stilistiska mer intressant.

Det visade sig att Niven och Lindbäck arbetar med persongallerierna i sina berättelser på ungefär samma sätt, och beskrev att det är lättare att skildra en pojkkaraktär då de kan hålla dem ifrån sig själva och de egna upplevelserna. Båda uppmärksammade även det problematiska i att låta två huvudkaraktärerna få lika mycket utrymme och plats, men att när det fungerar väl så skapar de olika perspektiven en mer nyanserad berättelse.

Moderator Tara Moshizi med författarna Jennifer Niven och Johanna Lindbäck

Niven avslöjade att hon skrev klart sin förra bok Som stjärnor i natten (All the Bright Places) på endast sex veckor, vilket fick Johanna Lindbäck att med förundran fråga hur hon klarade av en process som vanligtvis kan ta år på så kort tid – något som säkerligen alla i salen undrade över. Hon förklarade då att hon nästan var klar med ett manus för vuxna när hennes dåvarande förläggare hastigt gick bort, vilket ledde till oro och stress men även till att hon påbörjade ett manus för unga vuxna som hon tänkt skriva länge och som den avlidna förläggaren tyckte att hon skulle satsa på. Det fanns dock ett problem – den nya förläggaren hon hittat ville att hon skulle ha manuset klart redan efter några dagar, vilket var en omöjlighet. Den förläggare hon till slut hamnade hos skulle gå på föräldraledighet inom två månader, och för att slippa byta ännu en gång bestämde hon sig för att ägna all sin tid åt att skriva kart boken, vilket lyckades.

Moshizi avrundade genom att fråga författarna vilka böcker de själva önskade att de hade läst när de var unga, och båda var rörande överens om att de gärna skulle ha velat läsa den sortens litteratur som de nu själva skriver: som tar upp ämnen som mobbning, ensamhet och utanförskap – både för igenkänning och för att förstå andras upplevelser och lära sig något av det. Det är bara att konstatera att de som är unga och alla vi som älskar att läsa ungdomslitteratur kan skratta oss lyckliga över att ha möjligheten att läsa böcker skrivna av författare så som Jennifer Niven och Johanna Lindbäck.

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Svåra ämnen så som psykisk ohälsa, utanförskap, ensamhet och ätstörningar har kommit att bli signifikativt för författaren Johanna Nilssons romaner. Förra året utkom Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med, där hon tar upp självmord – ett ämne som borde behandlas mer inom barn- och ungdomslitteraturen. Genom sina berättelser för Nilsson många utsattas röst, och därför är hennes författarskap så otroligt betydelsefullt och viktigt.

I För att väcka hon som drömmer är sjukdom, religiös tro, tvångssyndrom och självskadebeteende i fokus när tonårsflickan Josefin försöker rädda sin cancersjuka mamma genom att svälta sig själv. För Josefin handlar ätstörningen därför inte om att bli smal, utan istället om en stark gudstro och övertygelse om att hon genom att offra sig själv, så som Jesus gjorde, kan få sin mamma frisk. Hon skadar även sig själv på andra sätt; till exempel genom att slå in en spik i sin ena handflata. Det religiösa är inte något nytt påfund, utan är en naturlig del av hennes liv då hennes familj är en del av Frikyrkans församling, där medlemmarna träffas regelbundet och är som en stor troende familj.

Berättelsen sträcker sig över tio månader under vad som kan vara sent 80-tal eller tidigt 90-tal, och tar sin början i juni månad då mamman får sitt cancerbesked och därefter hamnar i halvkoma på grund av en allergisk reaktion mot medicinen. Platsen där historien äger rum är Borlänge i Dalarna, en stad som för mig är välkänd vilket innebär att jag inte behöver bygga de imaginära världar man annars skapar när man får en okänd plats beskriven för sig.

Berättaren är opersonlig och begränsat allvetande och ger oss nära beskrivningar om Josefins mentala och fysiska tillstånd. Förutom att tampas med religiösa frågor har hon även andra mer  ”vanliga” tonårsproblem; så som kärleksbekymmer, den komplicerade relationen till den frånvarande pappan, ensamheten och ängslan över att inte duga och räcka till. Som protagonist är hon naiv och världsfrånvänd, och hennes tankar och beteenden kan te sig besynnerliga och främmande för någon som inte kan relatera till den religiösa självuppoffringen. Som en röd tråd genom texten finns en allmängiltig frågeställning som människan har grubblat över i alla tider: vem styr över våra liv och våran död – finns det en Gud, och kan denne i sådana fall höra den enskilda människans rop på hjälp?

Texten utgörs av en cirkelberättelse där början och slutet binds ihop genom att skildra två till synes likadana scener: Josefin i trädgården i sina ljusblå pyjamasbyxor med lila små blommor som betraktar stjärnhimlen. Vid den inledande scenen vacklar Josefin i sin tro, då Gud inte har gett henne något tecken på att hört hennes rop på hjälp. Den sista och avslutande scenen inträffar tio månader senare, när mamman är på bättringsvägen och har fått komma hem igen. Inom Josefin finns nu ett lugn som inte funnits där innan, hon är befriad från tvångstankarna och känslan av att sjunka ner i ett djupt träsk om hon inte utför vissa ritualer vilket hör ihop med Josefins självuppoffrande och mammans plötsliga tillfrisknande. Kan man då tolka berättelsens upplösning och slut som att författarens intention är att de kausala sambanden möjliggör för Guds eventuella existens? Ja delvis, och då tolkningar alltid är individuella så det finns inget givet svar på frågan. Själv tolkar jag istället texten tvärtom; som att Nilsson kritiserar religiösa samfund och hur en ung människa formas av den sociala kontext hon befinner sig i, utan att själv ha gjort ett aktivt val.

Men som sagt, läsning av skönlitteratur är alltid en subjektiv upplevelse och det här är endast min tolkning av en text som gjorde mig både frustrerad, arg och ledsen: men som ändå mest av allt fick mig att reflektera över sådant som jag vanligtvis inte brukar ägna en tanke åt. Det här gör såklart Nilssons text originell, men jag kan ändå inte undgå att tänka på hur berättelsen hade kunnat utvecklats om mamman trots allt dött, och Josefins ”Plan” därmed inte fungerat. Om man går tillbaka till tanken om orsakssamband så skulle den versionen vara mer intressant och tankeväckande ur ett filosofiskt perspektiv, då Josefin inte riktigt får en chans att ifrågasätta och tänka kritiskt. För att väcka hon som drömmer har ändå komponenter som gör att den fungerar – mycket tack vare berättelsestrukturen – och därför kan läsas med behållning.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

För att väcka hon som drömmer Bokomslag För att väcka hon som drömmer
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-18
335
12-15 år

Johanna Nilsson är en mästare på att skriva om svåra ämnen för unga, och här väver hon samman religion, tro, självuppoffrande, kärlek, vänskap, utanförskap och ensamhet i en cirkelberättelse som är både originell och tankeväckande.

Under odjurspälsen – Klara Krantz

Under odjurspälsen – Klara Krantz

Klara Krantz är författaren till ungdomsromanen Ge min arsenik som utkom 2013; en berättelse om femtonåriga Elisabeth som genom att byta namn hoppas på en ny identitet och därmed ett nytt liv där hon blir sedd och omtyckt. Krantz nya roman Under odjurspälsen behandlar också utanförskap och ensamhet ur en femtonårig tjejs perspektiv: Signe bor i Uppsala och känner sig totalt osynlig både i skolan där hon endast är ett substitut för före detta bästisen Minnas nya bff som går i en annan skola, och hemma de frånskilda föräldrarna har fullt upp med sitt eget.

Den mobbning som de i klassen hon har utsatts henne för i många år, där de andra i klassen hånat hennes utseende har påverkat även hennes egna känslor för sig själv – hon föraktar både sitt inre och yttre och ser på sig själv som konstig och udda, någon som borde anstränga sig för att passa in i normen. I skolan går Joel, killen med blåklintsögonen som hon har varit kär i sedan mellanstadiet. Signe vet att Joel ser hennes odjurspäls som hon kallar det, precis som de andra, men hon vet även att han har förmågan att se under den – se hennes inre egenskaper och därmed förtrolla henne till en vacker prinsessa. Därför har hon skapat en annan parallell värld på icq-chatten på internet, där hon är normalblonda och normalsmala Frida från Karlstad som gillar normala saker och har en allra bästa vän som hon delar allt med. Frida, som är så underbar att Joel hela tiden längtar efter att få chatta med henne, längtar efter att få träffa och ta på henne.

Precis som i Krantz debutroman fungerar den påhittade tillvaron som en lyckosfär, en sorts dagdrömmeri där Signe kan fantisera ihop ett liv där allt är möjligt. Där ser Joel henne, och då Frida egentligen inte existerar är det som om han håller på att bli kär i Signe, då det är hennes ord till honom som gör att han gillar den påhittade Frida så mycket. Men när Joel köper tågbiljetter för att åka och hälsa på ”Frida” blir Signe tvungen att skilja på fantasi och verklighet.

Texten består av korta meningar som ofta avbryts mitt i, för att sedan fortsätter vidare efter punkt. Språket ligger nära tal/tankespråket, och även om det medför att texten känns realistisk så stör det flytet i läsningen en aning. Samtidigt medför stilgreppet att språket får en poetisk framtoning:

Klockan.

Visarna, den stora och lilla. Tjugo i tre.

Ett tåg.

Som ska sakta in.

Stanna.

I Karlstad.

Visarna och det räknar i mitt huvud.

Nio minuter. Om det är i tid.

Det finns inte, inte här, men det händer ändå.

På riktigt.

Joel finns.

Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna…och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Under odjurspälsen Bokomslag Under odjurspälsen
Klara Krantz
Ungdomsroman
Alfabeta
2017-08-22
285
12-15

Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna...och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.

Grymheten – Scott Bergstrom

Grymheten – Scott Bergstrom

Scott Bergstroms debutroman Grymheten för unga vuxna har blivit rejält hypad; filmrättigheterna har redan säkrats av Paramount och sedan den publicerades på originalspråket engelska den 7 februari har den översatts till över 20 språk. Det här är första delen i en serie, hur många delar det blir är ännu oklart. På hemsidan för boken beskrivs den som en actionspäckad roman som är som en blandning av Taken, The Bourne Identity och The Girl with the Dragon Tattoo.

Och ja, det är verkligen en fartfylld berättelse från början till slut med en ung kvinnlig protagonist som inte väjer för de mest skrämmande situationer, och precis som Lisbeth Salander använder hon sin intelligens för att nå sitt mål. I Grymheten är Gwendolyn Bloom dottern till en kidnappad diplomat, som tar saken i egna händer då FBI lägger ner sökandet. Med viss hjälp tar hon sig med falsk identitet till Europa där spåren leder henne till den farliga undre världen. Det blir en jakt på inte bara en försvunnen far, utan även på svar om vem han egentligen är.

Som läsare dras man omedelbart in i berättelsen, och man får redan i de första två kapitlen klart för sig att Gwendolyn inte liknar sina vanliga klasskamrater. På grund av faderns arbete har hon bott i flera olika länder, och hon talar därför franska, ryska och tyska flytande, och det kringresande livet har gett henne erfarenheter som de andra i hennes ålder saknar, och hon har andra värderingar än de andra eleverna på den prestigefyllda privatskolan Danton. Just därför kallar Gwendolyn sig själv för främlingen och outsidern, och det är något älskvärt med den här sortens protagonister – de annorlunda, nördiga, självständiga, de som trotsar normen. Men det finns trots det här något som gör att hon inte känns riktigt trovärdig som en sjuttonårig karaktär; hon är för orädd, brutal och kallsinnig, för smart och för bra på att klara sig helt ensam i en så farlig miljö. Istället för att skildras som den tonåring hon faktiskt är, skildras hon istället som vuxen i sitt sätt att tänka, känna och handla. Dock är historien som sådan originell då man främst hittar den här sortens berättelser i vuxenlitteratur, och trots att berättelsen brister i vissa hänseenden har den stor potential att utvecklas och bli ännu bättre i kommande böcker.

Den har främst två viktiga ingredienser som den till en bra spänningsroman: drivet och det svåra problemet som protagonisten står inför; något som måste lösas inom en viss tidsram med en okänd fiende som ständigt hot. Det här gör att Bergstrom lyckas hålla intresset för historien genom hela boken, trots att det i vissa scener blir ganska klichéartat och störande när Gwendolyn utmålas som någon sorts krigarmaskin som dessutom innehar alla de attribut som kvinna ska ha för att vara attraktiv.

Det har varit ganska mycket skriverier i USA kring Scott Bergstrom och hans debutbok, då han kritiserade litteratur för unga vuxna för att inte vara tillräckligt moraliskt komplicerade. Han sade sig vilja ändra på det här genom att ge ut en egen bok med konflikter som utspelar sig utanför den vanliga high school-miljön. Många har reagerat på hans uttalande med ilska och irritation, och läsare av Young Adult Literature har skrivit inlägg på sociala medier med hashtaggen #MorallyComplicatedYA, där de listar böcker för unga som visst är moraliskt komplicerade.

Efter att ha läst Grymheten som är riktad till unga vuxna, känns hans påstående olustigt. Den kritik han ger den genre som han själv valt att skriva inom gör att han känns inte bara okunnig om den målgrupp han skriver om och för, utan även om ungdomslitteraturen som sådan. För även om det här är en spännande och berättartekniskt bra bok, så är den inte på något sätt unik inom genren.

Då en litterär text alltid ska stå skild från författaren och bedömas därefter, påverkar Bergströms uttalande inte min recension. Diskussioner som den här är istället en möjlighet att reflektera över texten på ett sätt som man kanske inte hade gjort annars, utan att man för den delen behöver ändra åsikt om verket.

Det ska bli väldigt intressant att se hur berättelsen om Gwendolyn Bloom utvecklar sig i kommande böcker!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Grymheten Bokomslag Grymheten
Gwendolyn Bloom
Scott Bergstrom
Ungdomsroman
B Wahlströms
2017-08-28
423
Unga vuxna

Gwendolyn Bloom är dotter till en diplomat som försvinner spårlöst under en tjänsteresa. När FBI inte kan göra mer tar hon saken i egna händer; vilket visar sig bli en farlig resa rakt i fiendes territorium.

Grymheten är en actionladdad roman för unga vuxna, som trots en del brister i gestaltningen lyckas med att hålla intresset för handlingen genom hela boken. Den starka kvinnlig karaktären som inte drar sig för att begå brutala handlingar för att nå sitt mål liknar på det sättet Stieg Larssons antihjälte Lisbeth Salander.

Mina smala axlars längtan – Maria Frensborg

Mina smala axlars längtan – Maria Frensborg

Det här är berättelsen om Magda som går första året på gymnasiet, och längtar efter att få ge uttryck för den konstnärliga och poetiska själ hon egentligen är – istället för att av gammal vana hänga med sin bästis från grundskolan som bara har orientering i huvudet.

När hon får en förfrågan om att gå med i den hemliga och anrika Kvinnliga Gymnasieföreningen – KG, som säger sig syssla med litteratur och och musik, ser hon sin chans till förändring. Samtidigt bjuder Jens, som enligt Magda består av ”197 cm ren ljuvlighet” in henne till att skriva för skoltidningen, vilket hon går med på då hon avgudar marken han går på.  Men efter att ha tillbringat tid med den mystiske och tvetydiga Nirvana-älskande Jens och tjejerna i KG, som verkar gilla fester mer än litteratur, inser hon att man aldrig kan ta för givet att saker och ting är vad de ser ut att vara, eller hur man själv vill att de ska vara.

Berättelsen utspelar sig under vårterminens sista månader, och Magda berättar utifrån ett jag-perspektiv och befinner sig på samma nivå som berättelsen – alltså homodiegetisk. Berättarrösten är även utan distans då Magna själv befinner sig i berättelsen, som genom att vara ordnad i tidsföljd utspelar sig allteftersom händelserna utspelar sig. Som läsare kommer man nära protagonisten, då man upplever händelserna utifrån hennes perspektiv, och därmed får ta del av de tankar och åsikter hon har.

Kapitlen är korta, vilket gör att man kan läsa utan att behöva stoppa mitt i ett kapitel om man har begränsat med lästid. Språket är verklighetstroget då det känns som om det ligger nära tonåringens talspråk.

Man kan säga att det finns en parallell berättelse i Maria Frensborgs Mina smala axlars längtan, nämligen den om Magdas mamma som antagligen lider av en depression eller/och utmattningssyndrom. På grund av sin sjukdom är hon väldigt frånvarande, vilket påverkar både deras relation och Magdas vardag då hon är den som måste ta ansvar hemma och agera vuxen. Samtidigt finns i skildringen av mamman en sorts ömhet och förståelse, och bandet mellan mor och dotter är ändå starkt. Mamman förklarar ordlöst sin kärlek till sin dotter genom att ständigt fläta hennes hår och använda gulliga smeknamn, och även om beskrivningen av mamman inte går på djupet så finns det i orden något som både väcker intresse och får det att värka i hjärtat.

En tes är att Magdas bekräftelsebehov beror just på bristen av uppmärksamhet hemma och den tristess hon känner i sitt nuvarande liv; och visst är det väl inte så konstigt om hon för en gångs skull vill bli sedd, hörd, älskad och uppskattad för den hon är.

Titelns hänvisning till Edith Södergrans dikt ”Dagen svalnar” är dock något missledande, i alla fall om man väntar sig en roman där hennes poesi influerar och påverkar karaktärer och deras kreativitet. Södergran nämns endast i förbigående när en av KG’s medlemmar läser just dikten titeln är hämtad från. Istället är titeln en indikation på en förälskelse som gör att allt annat bleknar; en besatthet där längtan och åtrå till en annan människan tar över hela ens väsen. På det sättet är titeln väldigt passande. För Magda gör vad som helst för att få vara nära Jens och få hans gillande, även om det innebär att hon blir någon som hon egentligen inte är eller vill vara: hon röker, köper svindyra Dr. Martens-skor och en elgitarr (fast tvärflöjt är hennes instrument), dricker öl, och lyssnar på Nirvana och lär sig allt om hans idol Kurt Cobain och förhållandet med Courtney Love. Och när hon gett så mycket av sig själv utan att få något tillbaka, förlorar hon till slut på något sätt sig själv. Citatet nedan sammanfattar det bra. Jens har inte kommit för att lyssna på hennes begravningsspelning, även om han lovat och hon hela tiden tyckte att hon såg hans skor och hår uppifrån läktaren. När det visar sig att hon haft går något sönder inom henne:

Frisyren är dold bakom kyrkbänken och därför kan den se ut hur som helst. Till exempel kan han ha en lös hårknut i nacken. Eller så kan det vara ett kortklippt sprethår, taggigt och glest och så vansinnigt fult att jag bara faller, faller från läktaren och slås i småbitar mot mittgångens stenhårda marmor. (s. 286)

Frensborgs roman för unga vuxna fogar samman det humoristiska med det allvarsamma, och tillsammans med den träffsäkra skildringen om hur det är att vara fullkomligt absorberad av känslan av att vara förälskad gör att den är mycket läsvärd.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Mina smala axlars längtan Bokomslag Mina smala axlars längtan
Maria Frensborg
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2017-08-07
375
Unga vuxna

Frensborgs roman för unga vuxna fogar samman det humoristiska med det allvarsamma, och tillsammans med den träffsäkra skildringen om hur det är att vara fullkomligt absorberad av känslan av att vara förälskad gör att den är mycket läsvärd!

Du känner mig så väl – David Levithan & Nina LaCour

Du känner mig så väl – David Levithan & Nina LaCour

Utan att ha läst något av vare sig David Levithan eller Nina LaCour innan, ska jag försöka bedöma och granska deras gemensamma verk, Du känner mig så väl. Tillsammans skapar och väver de samman en berättelse utifrån huvudkaraktärerna Mark och Kates olika synvinklar, där kapitlen är uppdelade mellan de två. Trots att de går på samma skola och läser fördjupad matematik ihop, har de knappt hälsat på varandra innan deras vägar möts utanför klassrummet – närmare bestämt på Pride-festivalens första kväll när Mark precis har dansat i bara kalsongerna på bardisken i en gaybar, där även Kate befinner sig efter att ha smitit från en fest för att hon inte är redo att träffa sin bästa väns kusin, som hon aldrig träffat men ändå är förälskad i.

De båda berättarrösterna är personliga jagberättare, vilket gör att karaktärernas egna personliga upplevelser och erfarenheter med att vara ung och homosexuell beskrivs. Det här berättargreppet medför att det som inte hör till det heteronormativa får plats och utrymme, något som förvisso blir mer vanligt inom ungdomslitteraturen men som ändå inte på långa vägar kan jämställas med hur utgivningen ser ut för böcker där heterosexualitet är den överordnade normen.

Trots en väl genomtänkt idé och ett tematiskt upplägg så det finns vissa problem med boken, och det är att historien helt enkelt är inte är tillräckligt sammansatt för att vara övertygande. Bland annat känns Mark och Kates vänskapsrelation för bra och stabil – fast de inte känt varandra i mer än en vecka så är det som om de varit vänner i flera år. Jo man kan man stöta ihop med en bekant person på en pub, som på en gång visar sig vara ens själsfrände – men att det sker exakt den kvällen när Mark är uppriven på grund av att hans bästa vän Ryan, som han är förälskad i och har haft ett intimt förhållande med inte längre vill vara mer än vänner, känns långsökt och inte särskilt troligt.

Texten som sådan är lätt och behaglig att läsa; och samspelet mellan författarna fungerar riktigt bra då man inte kan avgöra vad som är skrivet av vem (inte jag i alla fall!). Berättelsen innehåller både mysiga och varma beskrivningar av hur vänskap och kärlek kan se ut, vilka kombineras med skildringar av hur komplicerade och svåra dessa relationer även kan vara. Men trots det så blir det hela till slut lite tjatigt och långdraget, och även om det förvisso tillkommer nya saker i berättelsen så känns det som om man befinner sig på samma ställe boken igenom – både miljö-händelse- och känslomässigt, utan att komma någon vart. Det här gör att Levithan och LaCours bok trots sina komponenter inte berör så mycket som den skulle kunna göra.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Du känner mig så väl Bokomslag Du känner mig så väl
David Levithan & Nina LaCour
Ungdomsroman
Modernista
2017-06-21
236
Unga vuxna

När Kate och Mark möts för första gången på Pride-festivalen är det som att de äntligen hittat sin saknade och efterlängtade själsfrände, och äntligen har de någon som förstår dem till fullo. Tillsammans blir de starkare, och stöttar varandra genom både hjärtesorg och den osäkerhet och rädsla som följer när man inte är vet om man har hittat rätt plats i livet.

Lögnernas träd – Frances Hardinger

Lögnernas träd – Frances Hardinger

När historien tar sin början är familjen Sunderly på väg mot sitt nya hem på den isolerade ön Vale, först i båt och sedan i hästvagn. Det spöregnar och är kallt vilket gör resan besvärlig – vilket symboliserar den situation de befinner sig i. Flytten är inte frivillig, utan är istället en flykt från hemstaden Kent, där elaka rykten florerar om att familjefadern tillika pastorn tillika vetenskapsmannen Erasmus vetenskapliga fynd varit falska, vilket har gjort det omöjligt för dem att stanna kvar. Det visar sig snart att öborna inte heller vill ha med familjen Sunderly att göra, vilket demonstreras tydligt genom ignorans och baktaleri.

Historien utspelar sig under den viktorianska eran, då kvinnor sågs som mindre intelligenta och vars enda syfte var att vara en så kallad ”Angel in the House”; en vacker hustru förvisad till hemmets vrå  där de skulle behaga och tjäna sin make. Bokens protagonist Faith är 14 år och vill inget hellre än att få slippa bli som sin mor. Istället vill hon kunna använda det skarpa intellekt som hon vet att hon har, och läser därför allt hon kan komma över för att få en möjlighet anskaffa sig den kunskap och den information som hon på grund av sitt kön inte har tillträde till.

Det är inte bara skandalen och hur den påverkar familjens liv som leder till en oundviklig katastrof – Erasmus är nämligen insnärjd i något mycket större, som kan leda till fara för inte bara honom själv utan även för Faith.

Hardinge har skapat en driven och originell berättelse där fantasi och historia förs ihop på ett skickligt sätt. Just kvinnans situation på den tiden är ett starkt tema i boken, men även människans lystnad och habegär, samt hur till synes små och oskyldiga lögner kan växa och skapa stor skada.

Trots att Lögneras träd är en både välskriven och intressant bok så kommer jag aldrig riktigt in i texten; vilket kan bero på att den emellanåt känns otroligt seg och innehållslös – det är en lång startsträcka innan man kommer fram till de partier som sätter fart på handlingen och därmed spänningen. Men inte ens då lyckas den dra in mig helt, och i det stora hela blir det tyvärr en ganska trist läsupplevelse.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Lögnernas träd (The Lie Tree) Bokomslag Lögnernas träd (The Lie Tree)
Frances Hardinge
Ungdomsroman
B Wahlströms
2017-01-27
401
12-15 år

En bok som innehåller både historia och fantasi, men som trots att den är både mångbottnad och har en intressant vinkling känns ganska trögläst.

Minnet av vatten – Emmi Itäranta

Minnet av vatten – Emmi Itäranta

I Emmi Itärantas Minnet av vatten är världen är en orolig plats där krig och maktutövning utspelas och där hotet om individens frihet ständigt finns närvarande. Kina har erövrat Europa, och det som kallas för Skandinaviska Unionen har ockuperats av staten Nya Qian. Istället för att vara ett högteknologiskt samhälle, finns inga datorer eller mobilen kvar utom på metallskroten. Inte heller någon kunskap om de gamla apparaterna och hur de användes finns kvar.

Som dystopi innehåller romanen alla de klassiska elementen; så som att handlingen utspelar sig i en framtid som präglas av osäkerhet och otrygghet på grund av människans negativa påverkan på jordens resurser. I Itärantas bok är det vattenbrist som hotar mänskligheten, vilket leder att människor inte får tillräckligt mycket vatten eller i desperation dricker smutsigt vatten som gör dem sjuka. Flera i byn bryter därför mot vattenlagarna, och försöker dra egna ledningar för att få tillgång till mer och friskare vatten, vilket innebär husarrest och avrättning för de påkomna.

Militärens auktoritet och makt över invånarna präglar deras vardag, och det gäller att hålla sig väl med soldaterna. När Noria i samband med sin utbildning får reda på hemligheten om vattenkällan uppe i bergen som vaktats av många generationers temästare före henne, blir relationen till de högt uppsatta militärerna som brukar delta i teceremonier, inte bara något som bidrar till en inkomst utan även kan komma att påverka hela hennes framtid. Alla i armén är män, vilket i sig leder till en en samhällsordning där män står för makten. Den här hierarkin blir ännu mer påtaglig när en nyanländ kommendant vid namn Taro gör klart för Noria hur mycket han föraktar henne som kvinnlig temästare, då det vanligtvis är ett manligt yrke. Taro misstänker att familjen bryter mot vattenlagarna, och påbörjar därför en utredning som kommer att bryta ner fadern mer och mer.

Taros medverkan i berättelsen och de motstridiga känslor han bidrar till för Noria, är en stor del av hennes personliga utveckling. Som protagonist går hon från att vara ambivalent och tvekande inför att bli temästare, men när heder och arv hotas så kommer hennes intressen istället att handla om uppgiften att skydda och värna om vattnet och dess väsen. Genom sitt uppdrag växer Noria, och ser därmed på tillvaron på ett annat sätt – platsen och de små tingen i och runt huset  får ett större värde; även faderns värderingar ses på med mer förståelse och vördnad.

I texten byggs i del I och II upp en spänning som leder till det oundvikliga som berättelsen mer eller mindre hela tiden pekar mot. Genom de nära beskrivningar av de förberedelser som görs upp inför avfärd från byn finns därmed en förväntan, vilket avbryts abrupt då spåret plötsligt ändras. Det här är ett vanligt förekommande drag i dystopier, och känns till en början som en besvikelse. Men efter att ha låtit historien vila hos en ett tag så inser man hur allt hänger ihop; både struktur- och symbolmässigt.

Boken är uppdelad i tre delar, där varje del inleds med ett stycke om vattnet som element där länken mellan vatten och död hela tiden upprepas – formuleringarna är olika men har ändå samma betydelse och mening. Prologen och de sista sidorna av texten är ett annat exempel på hur berättelsen hänger i hop på ett fint och synkroniserat sätt. Det som formar och genomsyrar hela texten är nära förbundna vattnet och döden är, deras ofrånkomliga oskiljaktighet då människan är gjord av dem båda. Det här konkretiseras i slutet då Noria innan hon dör dricker en sista kopp av te bryggt på källvattnet som gett hennes kropp liv, en symbol för friheten att själv få välja sitt eget slut. För vattnet är ett föränderligt element: likväl som fördriver döden, så tar det liv. Och det enda man kan veta med säkerhet är att vattnet och döden är förbundna, i världen och i oss.

Minnet av vatten är Emmi Itärantas debutroman; den har belönats med flera priser och har översatts till mer än 20 språk.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Minnet av vatten Bokomslag Minnet av vatten
Emmi Itäranta
Ungdomsroman
Modernista
2017-05-16
288
Unga vuxna

En dystopisk roman som skildrar hur krig och militär maktutövning präglar vardagen för den sjuttonåriga huvudkaraktären Noria och hennes familj och vänner. Berättelsen skildrar en dyster framtid där den globala uppvärmingen har lett till att jordens vattenresurser tagit slut, och där människans existens är hotad. Men mest av allt är det kanske en berättelse om individens frihet; att kunna bestämma över sig själv och göra sina egna val.

Tisteltankar – Anette Eggert

Tisteltankar – Anette Eggert

Anette Eggert har tidigare gett ut mellanåldersserien Djurräddarklubben, samt undomsboken Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt (2011). Eggert skriver på sin hemsida att hennes texter handlar om vardagens dramatik, och om känslor och händelser som många kan känna igen sig i.

Precis det är utmärkande för hennes senaste ungdomsbok Tisteltankar, som kom ut i april i år. Berättelsen har sin utgångspunkt när Linn och hennes mamma ska hämta hennes mormor vid tågstationen. De har inte setts på ett tag, och Linn ser fram emot att umgås med sin mormor som hon alltid stått nära. När mormodern får en hjärtattack på perrongen och dör, ruckas inte bara Linns yttre tillvaro, utan händelsen leder även till att Linn börjar reflektera över och omvärdera både sig själv och andra.

Den där dagen då hennes mormor dog befann sig Tim, som hon känner igen från skolan, också på tågperrongen. När de börjar i samma klass i åttan dras hon till Tim, som trots att han blir mobbad på grund av sin övervikt, inte låter de elaka kommentarerna bryta ner honom. Hans utanförskap gör dock att hon bara vågar umgås med honom utanför skolan, för den person som Linn är på ytan, är inte den hon är i sitt inre. I skolan umgås hon med personer som hon egentligen inte har något gemensamt med och gillar, men för att inte bli ensam och verka onormal så spelar hon med i det sociala spelet, dag efter dag. Samtidigt utkämpas ett krig i hennes huvud, då de tankar som hon kallar för tisteltankar hela tiden maler och maler: för varför tänker hon en sak men gör och säger en helt annan? Varför är livet så svårt och frustrerande: med föräldrar utan en påsatt mask och med riktiga känslor, och varför blir människor dömda för hur de ser ut? Och vad ska man göra när man inte vet hur man ska bete sig och vem man vill vara?

Eggerts använder sig av en intradiegetisk och personlig berättare där berättandet ofta sker genom en inre monolog, och den bokstavliga synvinkeln medför att man kommer nära protagonistens själsliv och får ta del av de frågor som hon ständigt brottas med.

Även om texten och handlingen emellanåt känns en aning monoton och enformig, så visar den på ett konkret sätt hur komplext och komplicerat livet är – framförallt när man som tonåring genomgår en identitetskris där man försöker hitta sig själv och sin plats i världen.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Tisteltankar Bokomslag Tisteltankar
Anette Eggert
Ungdomsroman
Opal
2017-04-03
237
12-15 år

En ungdomsroman som behandlar svårigheten att hitta sig själv och våga vara den man är. Den inre monologen gör att man kommer nära karaktären, vilket är romanens styrka. Emellanåt blir det dock monotont och enformigt, vilket gör att texten ibland känns svårtuggad.

Labyrint vägen in – Karin Pasche

Labyrint vägen in – Karin Pasche

Karin Pasche debuterade med romanen Labyrint – vägen in i januari i år, och boken är den första delen i en serie där spänning blandas med magisk realism.

Historien utspelar sig i ett nutida Stockholm, och inleds med att bokens protagonist Julia befinner sig på sjukhus på grund av en allvarlig hjärninflammation, som gör att hon hallucinerar och har stora minnesförluster. Sjukdomen påverkar hennes förmåga att arbeta och umgås med andra människor, och hon stänger därför in sig in sin lägenhet som hon hyr i andra hand. Emellanåt måste hon dessvärre bege sig ut för att handla mat eller utföra andra ärenden, och det är när hon befinner sig utomhus som hon får de hallucinatoriska synerna, som utgörs av en sorts dimma som leder henne i en viss riktning, som bringar henne en osannolik tur – hon vinner miljonbelopp två gånger om och träffar rikemanssonen Jake, som hon blir förälskad i. Det finns dock en annan orsak till att Julia och Jacks vägar korsas, något som försätter dem båda i livsfara.

Rent berättarmässigt så finns det  i texten en del brister som man lägger märke till. Det som stör läsningen är framförallt överanvändningen av ord som ”denna” och detta” som upprepas i var och varannan mening. Relationen mellan karaktärerna, och framförallt den mellan Julia och Jake som den målas upp känns inte helt trovärdig: det blir för mycket velande fram och tillbaka när Julia går från att vara en misstänkt brottslig, till att frikännas från all skuld, till att bli lite misstänkt igen, för att sedan få Jack att bli upp över öronen förälskad i henne. Dialogerna känns ibland för spontana och konstlade, framförallt när den annars så reserverade och kritiska Julia blir som förbytt när hon träffar gatupredikanten Job. Det finns även i hennes beteende gentemot Jake en tvetydighet, och det här gör att hon som protagonist blir svår att få grepp om emellanåt. Trots det så är Julia en karaktär som fastän hon ofta har en fysiskt och emotionell bräcklighet även har en sorts råhet och beslutsamhet i sig, som gör att jag gillar henne. Att skapa en ung karaktär med social fobi, litet kontaktnät och en problematisk arbetssituation är ett bra val av författaren, då det faktiskt speglar en realitet som många kan känna igen sig i.

De magiska och övernaturliga elementen är det som driver handlingen och därmed spänningen framåt, och Julias hjärna fungerar som en sorts katalysator för de kedjehändelser som utspelar sig. Pasche ställer i sin roman flera intressanta filosofiska frågor, vilket i sig gör boken värd att läsa. Vad är egentligen verkligheten; är den resultatet av hur vi upplever omvärlden med våra sinnesintryck, eller är det endast en illusion och något som döljer den verkliga verkligheten? När verkligheten förändras för Julia, sker en transformation inom henne som kan ses som en symbol för identitetsskapande. Och även om romanen kan ses som en spännande thriller med övernaturliga inslag, är det just Julias förvandling som är romanens styrka.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Labyrint - vägen in Bokomslag Labyrint - vägen in
Labyrint
Karin Pasche
Ungdomsroman, Roman
Hoi Förlag
2017-01-21
386
Unga vuxna, Vuxna

En spänningsroman som innehåller både deckarinslag och övernaturliga element!

Vänder sig till både unga vuxna och vuxna läsare.