Browsed by
Tagg: Ungdomslitteratur

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

I Sara Bergmark Elfgrens nya ungdomsroman samsas fiktion och verklighet, realism och ockultism. Handlingen utspelar sig i till största del på det gamla läroverket Norra Latin, ett estetiskt gymnasium där eleverna kan gå antingen teater eller musikprogrammet. När berättelsen tar sin början har huvudkaraktärerna Clea och Tamar precis börjat första terminen på utbildningen som förhoppningsvis ska ta dem vidare till Teaterhögskolan och de stora scenerna. Men medan Clea på grund av sin skådespelarmamma redan är ett känt namn i den världen och redan känner många på skolan, har Tamar aldrig tidigare stått på en scen och är helt ensam både i skolan och i den nya staden, som hon flyttat till för utbildningens skull. Kanske är det på grund av sin ensamhet som ett väsen från en annan dimension som söker just Tamars uppmärksamhet; vilket hon snart kopplar ihop med sägnen om en gammal elev som dött på skolan efter mystiska omständigheter och som är ute efter hämnd. Det visar sig att Tamar, Clea och hennes före detta pojkvän Tim på ett oväntat sätt tillsammans tvingas möta det som gömmer sig i skolans mörka vrår.

Strukturmässigt är berättelsen uppbyggd kring perspektivskiften mellan protagonisterna Tamar och Clea; och de subjektivt tolkande berättarrösterna gör texten nyanserad och mångbottnad. Bland annat får man ta del av karaktärernas erfarenheter när det kommer till ensamhet, utanförskap, övergivenhet, missbruk, ytlighet och psykisk ohälsa. 

Att se på texten ur ett etniskt perspektiv är intressant: hur Clea liknas vid den ”vita prinsessan” medan Tamar är den exotiska och annorlunda flickan som ser upp till henne. Genom sin annorlundahet är hon konstig och därmed underlägsen; vilket är en känsla i henne själv likaväl som det är så andra omfattar henne. Även Tamars flytt från Östersund till Stockholm kan ses som en sorts flykt där hon lämnar sitt ursprung och sin identitet och plötsligt befinner sig på en totalt okänd och främmande plats. Men det är inte tal om stereotypisering eller att framhäva en vit idealism – tvärt om skapas en berättelse som förutom det vansinnigt spännande innehållet även betonar de likheter som finns mellan individer med olika bakgrund och etnicitet.

I sin gestaltning av Tamar kan man påstå att Bergmark Elfgren omformulerar vad som kunde ha varit en problematisk och schablonmässig framställning av främlingskap på grund av kulturell identitet. Istället är främlingskapet kopplat till klass och miljö, där syftet kan sägas vara att komma ifrån en ”svenskifiering” eller rent av en”svenssonifierng”. Tamar som karaktär är därmed inte endast den som läsaren anser vara mest sympatisk; hon är även den som helt klart är den som driver handlingen framåt och avgör dess utgång. 

Bergmark Elfgren har förmågan att porträttera sina påhittade tonårskaraktärer så att de inte bara blir levande, utan även så att de med sina olika egenskaper blir intressanta att följa – till den grad att man drabbas av omedelbar abstinens när boken är utläst och man därmed inte kan beträda den där världen på ett tag igen. För man vill dit igen; vill veta mer om karaktärerna, om skolan och om de mytomspunna gamla historierna som är länkade till berättelsens nutida händelser. Det här är, utan att överdriva, årets absolut bästa svenska ungdomsroman!

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Norra Latin Bokomslag Norra Latin
Stockholmsserien (del 1)
Sara Bergmark Elfgren
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-10-20
496
Unga vuxna

Utan tvekan årets bästa svenska ungdomsbok, som rymmer både vardagsrealism, magi och ockultism!

The Hate U Give – Angie Thomas

The Hate U Give – Angie Thomas

Tänk dig att du bevittnar mordet på din barndomsvän; hur någon som du träffat varje dag under din uppväxt och som är som en bror för dig blir skjuten bakifrån och sedan dör med huvudet i ditt knä. Tänkt dig att du sedan inte vågar berätta om det av rädsla för vad som skulle kunna hända med dig själv och din familj, och med andra i området där du bor. Det här är ett scenario som blir till verklighet för huvudkaraktären Starr i Angie Thomas ungdomsroman The Hate U Give, och som läsare känner man själv den ambivalens som hon brottas med genom hela berättelsen: ska hon vittna mot den polis som sköt Khalil till döds helt oprovocerat och därmed stå upp för inte bara sin vän utan även för den fattiga förort där hon bor – även om det innebär vissa risker? Eller ska hon vara tyst och därmed riskera att reta upp de som vill ha rättvisa och upprättelse för Khalil och andra som fallit offer för polisbrutaliteten mot svarta?

Situationen blir inte lättare av att Starr genomgår en identitetskris som beror på att hon är tvungen att vara en sorts person på den dyra privatskola som hon går på där hon är den ena av endast två svarta elever, och en annan hemma i den svarta förorten där kriminalitet och fattigdom är dominerande. Det här med att tillhöra olika kulturer och gemenskaper och hur man förväntas uppträda i vissa sammanhang och situationer är ett spår som författaren leder in oss på redan från början, vävs smidigt in för att skapa berättelsens centralmotiv.  För rasism och utanförskap är utan tvekan bokens givna tema; och Thomas lyckas väldigt väl med att skriva en berättelse som är politisk och fylld med aggression och kritik mot polisstaten och på den strukturella rasism som finns i samhället, samtidigt som den behandlar klassiska ämnen så som familje- och vänskapsrelationer, kärlek och vad det innebär att vara ung men även hur sorg – speciellt undantryckt sådan – kan yttra sig.

Men om jag endast fick beskriva vad The Hate U Give handlar om med ett enda ord så skulle det ändå vara ”mod”: att våga tro på den enskilda människans förmåga att förändra, och trots att rädslan är så stark att den tar över hela ens tillvaro ändå ha modet att använda sin röst för att göra sig hörd. Om jag istället fick använda en hel mening för att ge uttryck för hur jag känner inför den här boken så skulle det vara: ”den kanske mest välskrivna, tankeväckande och helt enkelt bästa ungdomsromanen som jag någonsin har läst!”

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

The Hate U Give Bokomslag The Hate U Give
Angie Thomas
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2017-09-04
446
Unga vuxna

En av de bästa ungdomsromaner som jag har läst, och en av de viktigaste!

Angie Thomas har en förmåga att skriva aggressivt och politiskt, och skildra scener som får det att göra ont ända i i själen - men samtidigt väva in stråk av värme, humor och glädje. Helt enkelt en fantastisk bok!

Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra. Leo är klassens outsider som känner en alienation gentemot de andra eleverna, och därför helst är ensam. Han ifrågasätter tillvaron och samhället, och hos honom som karaktär finns en sann pessimism som genomsyrar hela hans uppenbarelse; mot människan och den förödelse som hon som art orsakar. Han är vegan och nihilist och förstår sig inte på människor som tror på och tillber en Gud. Nour är född i Damaskus som skiljer sig enormt mycket från den lilla tysta ort där hon nu bor; och hon kommer från en muslimsk familj där religionen är en stor del av livet. Dessutom är hon social och har många vänner som tillhör samma sociokulturella grupp, vilket gör att hon tillhör en gemenskap som Leo definitivt inte kan känna igen och relatera till.

Karaktärernas olikheter skapar en kontrast som är effektfull, och den allvetande berättaren som inte själv är med i handlingen befinner sig precis bredvid karaktärerna och kommenterar deras tankar och handlingen och vad som kommer att ske längre fram. Författaren använder sig av perspektivskifte i vartannat kapitel för att låta läsaren få förståelse för hur de båda karaktärerna formats av sin bakgrund och sina erfarenheter, och hur det här har färgat deras åsikter och den livsåskådning de har.

Även om utanförskap, olikheter och förståelse för detta är något som återfinns i flera ungdomsböcker är det Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt som imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir till en i mängden.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Damaskus Sölvesborg Bokomslag Damaskus Sölvesborg
Per Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
175
12-15 år

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra.

Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir en i mängden.

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Saker ingen ser – Anna Ahlund

I sin andra roman Saker ingen ser, som även den riktar sig till ungdomar och unga vuxna, behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – det vill säga Sibylla Allmänna Läroverk. 

Romanen börjar med att det är nyår och karaktären Sebastian tar efter det motto som tjejen han precis kysst har – att kyssa en ny person varje månad. Därefter introduceras karaktärerna en efter en; men då de är så pass många känns de till stor del platta saknar djup och komplexitet. Även om det här rent berättartekniskt är intressant så blir det trots att berättaren är allvetande alltför många karaktärer att hålla reda på vilket gör att man inte riktigt tar sig an dem. 

Författaren använder sig flitigt av ordet ”hen” som personligt pronomen, vilket till en början störde läsningen till den grad att jag hoppade över det så fort det nämndes. Det är svårt att sätta ordet på orsaken – kanske är det en vanesak, men jag hade problem med det långt in i boken. 

För att en berättelse ska följa det traditionella narrativa mönstret så krävs det att den har en intrig som leder den framåt. Det finns inte riktigt i Saker ingen ser, och handlingen och karaktärerna spretar lite för mycket åt olika håll. Titeln känns även en aning förvirrande, för den kan inte riktigt sammankopplas med något speciellt i texten – eller är det så att den syftar till både de sexuella händelserna som utspelar sig i skolans skrymslen, Linns drömmar om gemenskap och Frides könstillhörighet? 

Det finns fina intertextuella kopplingar till den egna romanen Du, bara; där författaren smyger in J.D. Salingers Räddaren i nöden som var av så stor betydelse för karaktären Frank att han skrev sitt namn längst bak i just det exemplaret av boken. Det här är en detalj som får den som har läst debutromanen att haja till och leta efter fler referenser, men det är även ett sätt att hålla de tidigare karaktärerna vid liv. Förhoppningsvis är det här något som återfinnas i Ahlunds kommande texter, kanske får vi även se någon av dem som bikaraktärer vilket hade varit roligt. 

Anna Ahlunds författarskap sticker ut och är originellt, vilket beror på hur hon på ett självklart sätt skildrar den icke binära könsidentiteten som norm. Tyvärr anser jag att den här andra romanen inte riktigt kommer upp till samma nivå som debutromanen, vilket beror på de faktorer som nämnts ovan, men även det faktum att trots att Ahlund fortfarande får sexscenerna att kännas både befriande och laddade av känsla och åtrå så blir det till slut för mycket av den varan och man längtar istället efter något mer djupsinnigt i texten.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Saker ingen ser Bokomslag Saker ingen ser
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-17
412
Unga vuxna

I sin andra roman för unga vuxna behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – Sibylla Allmänna Läroverk.

Du, bara – Anna Ahlund

Du, bara – Anna Ahlund

Anna Ahlunds debutroman för unga vuxna Du, bara gavs ut i maj förra året och har fått fina recensioner både i tidningar och på bloggar.

Boken handlar om sextonåriga Johan som förälskar sig i Frank med de elektriska svarta ögonen; han med det långa mörka håret som alltid har svarta åtsittande jeans och som John har så lätt att prata med. Han som får det att pirra i hela kroppen, som ser hela John och verkar vilja ha John lika mycket som John vill ha honom. Det är bara ett problem: Johns storasyster Caroline har nämligen ”paxat” Frank, och har redan börjat dejta honom. Och inget brukar kunna stå i vägen för eller stoppa henne när hon vill ha något eller någon. Men när det gäller Frank kan han inte ta hänsyn till sin syster, då han aldrig känt eller upplevt något som kommer i närheten av den känsla som han får av Frank.

Romanen är skriven i jag-form och då perspektivet endast är protagonistens är det intrigen mellan honom och hans syster samt de ibland problematiska händelserna som sker runt Frank som för historien framåt. 

När det kommer till handlingen kan berättelsen förvisso kännas ganska schablonmässig; två syskon ensamma hemma över sommaren, där brodern blir kär i systerns nya crush. Den tematiska uppbyggnaden gör dock att den sticker ut från andra kärleksromaner för unga. Ahlund har nämligen ett sätt att beskriva den euforiska och svindlande känslan av att vara förälskad – men även det avgrundsdjupa lidande som ett krossat hjärta medför. Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Du, bara Bokomslag Du, bara
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-23
340
Unga vuxna

Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Vox by Opal är ett imprint till Bokförlaget Opal som startade sin utgivning nu i höst. Förlaget riktar in sig på att ge ut böcker som främst riktar sig till ungdomar och unga vuxna men även till alla som gillar att läsa ungdomslitteratur som berör och stannar kvar hos läsaren länge. Hittills har de gett ut fyra titlar; två svenska och två översatta från engelska. Dessa är: Papperssjälar av Emma Johansson, Allt jag inte sa av Yrsa Walldén, Det är försent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly samt Layers av Ursula Poznanski.

Än så länge har jag hunnit läsa de två romaner som är skrivna av de svenska författarna; vilka båda skildrar den unga människans position mellan barn och vuxenvärlden. I Papperssjälar får man följa protagonisten Emilia som går på gymnasiet, har en trygg familj och två bästa vänner, som var en tjej som gärna gick på fester med sina vänner för att dansa och lyssna på musik, löptränade i skogen och var nöjd med sitt liv. Men något hände, som förändrade henne och som är kopplat till den unga tjej som avled efter en tågolycka i våras. Ingen tycks ana att hon har en mina inom sig som hotar att sprängas när som helst, och hon är fast besluten att behålla den vetskapen hemlig – tills hon inte har något val än att umgås med den person som hon till varje pris vill undvika, och därmed blir tvungen att omvärdera sina tidigare åsikter. Emma Johansson har skrivit en roman som väcker intresse från första stund genom att sätta stämningen redan i prologen. Emilias förbindelse till den döda tjejen är något som successivt avslöjas i texten, och orsaken till intrigen framkommer inte förrän i slutet av berättelsen. Trots att det här är ett avsiktligt berättartekniskt drag så förstår man långt innan kulmen hur det ligger till, vilket gör att historien känns en aning förutsägbar – men ändock gripande och vacker.  

Allt jag inte sa har också en ung kvinnlig protagonist, som på grund av olika omständigheter är i konflikt med sitt inre och de känslor hon hyser för en person som går på samma universitet. Huvudpersonen, som nog inte en enda gång nämns vid namn, har flyttat från Malmö till Falun för att bryta sig loss och starta ett eget liv. Att det blev Dalarna och manusprogrammet var bara en slump, även om hon alltid har föredragit att uttrycka sig genom skrift. Det visar sig snart att den förväntan hon haft på flytten varit orealistisk; och att den nya miljön inte per automatik tar bort hennes osäkerhet och blyghet. På skolan och i umgängeskretsen finns Dena; hon som är duet som berättelsen kretsar kring och som är orsaken till den namnlösa protagonistens besatthet och inre tvivel. Yrsa Walldéns historia handlar om att hitta sig själv och att stå på egna ben, samt hur den första riktiga förälskelsen känns – både i olyckliga och de mest fantastiska stunder. 

Med en sådan här start känner jag mig både förhoppningsfull och förvantansfull inför Vox by Opals kommande utgivning av ungdomslitteratur!

På deras hemsida kan du läsa mer om förlaget och deras idé, samt om de utgivna böckerna.

Fredagens bästa programpunkter

Fredagens bästa programpunkter

För mig är Bokmässan slut för i år, och likaså mitt uppdrag som bloggambassadör. I mitt sista inlägg vill jag lyfta några programpunkter från fredagen som innehållsmässigt var intressanta, tankeväckande och engagerande och som samtliga hade den unga läsaren i fokus. Jag tar emellertid även med torsdagens seminarium med Gunilla Bergström, som inte hunnits med innan på grund intensiva dagar.

Moderatorn Daniel Sjölin inledde seminariet ”Bakom ryggen på Alfons Åberg” med att fråga bilderboksskaparen Gunilla Bergström varför hon aldrig tidigare har berättat om det hantverk som ligger bakom succén med Alfons Åberg-böckerna, och hennes enkla svar med humoristisk ton var att hon inte har blivit tillfrågad ännu – vilket Sjölin ansåg var märkligt då hennes böcker har sålt i 5 miljoner exemplar bara här i Sverige. Anledningen till att de här 45 minuterna kändes som den bäst spenderade tiden på hela torsdagen var Sjölins förmåga att få det till ett naturligt samtal istället för en intervju. Bergström utstrålade karisma och ödmjukhet, och besvarade frågorna med både klokhet och humor. Bland annat berättade hon om den pinnstol som hennes morfar eller farfar hade gjort när han levde, och som hon har suttit på sedan hon skapade den första boken om Alfons.

Daniel Sjölin i samtal med Gunilla Bergström

Just skapandet var precis som seminarienamnet antydde i centrum för samtalet, och Gunilla beskrev hur hon arbetar med olika material så som tyg, garntråd, tidningsurklipp och papp för att få till de kollagebilder som har blivit som ett signum för böckerna om pojken Alfons Åberg och hans värld. Illustrationerna varierar i uttryck, men det som är gemensamt för dem är den realistiska utformningen som är ett medvetet uttryck för att barnet ska kunna känna igen sig och ”hitta rätt”. Men även fast illustrationerna är det som är utmärkande för berättelserna, så menar hon att det är texten som är den största utmaningen och det som tar mest tid. Anledningen? Samspelet mellan text och bild och den språkliga begränsning som är nödvändig i bilderböcker, vilket alltid innebär redigering. Dock utgår arbetet alltid från en text, då Bergström anser att det inte är möjligt att illustrera utan att ha en riktning.

Daniel Sjödin ger sig på en tolkning om varför Alfons Åberg är en karaktär som är så omåttligt populär och omtyckt av barn världen över, och menar att det beror på hans vanlighet och hur han alltid skildras ur barnets perspektiv. Gunilla Bergström lägger till att han är en nyanserad karaktär som ännu inte är färdigutvecklad, och därför kan gå åt flera olika håll samt det faktum att böckerna skildrar konflikter som alla barn kan känna igen sig i. Något annat som framkommer under samtalet är att förlaget och hennes redaktör aldrig har lagt sig i och censurerat text eller bild, utan hon har istället fått ”härja fritt” som hon uttrycker det. De här aspekterna är tillsammans säkerligen en stor anledning till att böckerna om Alfons Åberg är bland de mest utlånade på biblioteken, och att de trots att flera titlar gavs ut under 70- och 80-talet är och förblir tidlösa.

Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet redogjorde för utgivningen av barn- och ungdomsböcker på seminariet ”Kommer det för mycket barnböcker?” Det var känt för mig sedan innan att utgivningen har ökat med dubbelt så många titlar sedan år 2000, något som är helt unikt inom barn- och ungdomslitteraturen. Det som var nytt för mig var dock anledningen till ökningen, vilket enligt Warnqvist främst beror på 2002 års sänkning av bokmomsen, det utökade litteraturstödet under 2000-talet, Mangaboomen 2008, PISA-rapporten 2012 samt de förändringar som har skett inom förlagsbranschen.

Med det sistnämnda menas att många nya mindre förlag har startats och egenutgivningen har ökat. Flera mindre förlag har dessutom snabbt blivit etablerade på marknaden, så som Modernista, Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget, Olika förlag och Idus. Dessutom sätter förlagen ISBN-nummer på produkter som inte är rena böcker utan istället en blandning mellan bok och leksak; som till exempel Disneys Frost som är både väska och bok.

Den här innebar såklart till ökad konkurrens vilket oundvikligen ledde till minskad försäljning. De här tendenserna har gjort det svårt för författare att kunna försörja sig på skrivandet, och många ger därför ut böcker på flera olika förlag – något som Warnqvist menar är problematiskt för försäljningen till andra länder då förlag ofta bara vill köpa in en av författarens titlar. Konkurrensen gör därför att det satsas på populära serier som säljs i många upplagor istället för på bredd och översättningar till andra språk, vilket med andra ord gör att kvantitet går före kvalitet.

Den kunniga och kompetenta författaren Helena Dahlgren modererade samtalet mellan spökförfattarna Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro i seminariet som hette ”Spökhistorier och deras funktioner”. För att inte bli långrandig vill jag bara ta upp några av alla de intressanta frågor som behandlades; bland annat hur skräckhistorier är något som alltid har funnits inom litteraturen och alltid har lockat unga läsare.

Helena Dahlgren, Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro diskuterar spöken och skräck i barnlitteraturen.

Katarina Genar menade att då hennes böcker är mer realistiska, krävs att hon inte skildrar för läskiga situationer och även har med ett lyckligt slut för att inte läsningen ska bli för skrämmande. För Ollmark betyder berättelsens ”pussel” istället mer, och anser istället att slut som inte är lyckliga och bra är mer spännande och intressanta och ger det läsande barnet något annat än det förväntade. Arro tog upp ursagans förmåga att göra det hemska till något komiskt, och att det är något som återfinns än i dag och att även det uppfostrande och moraliska i berättelserna finns kvar.

Alla i panelen var överens om att det gemensamma för spökberättelsen är att de innehåller en protagonist som av olika anledningar befinner sig i ett utanförskap, och att mötet med spöket gör att denne blir del av en gemenskap, då även den som går igen vill bli sedd.

Varför är då de här läskiga böckerna så otroligt populära bland barn och unga? Ett svar som gavs var att påhittade berättelser ger läsaren en sorts trygghet till skillnad från den allt mer kaotiska omvärlden; barnet kan när som helst stänga igen boken och få det hemska att försvinna. Dessutom fungerar berättelserna som ett sätt att lära sig att känna och hantera sin egen rädsla, och det adrenalin som pumpas ut i våra kroppar när vi blir skrämda gör även att vi känner oss euforiska när inget farligt händer oss och vi så att säga har klarat oss ur situationen helskinnade. Forskare påpekar att endorfinerna som utsöndras kan liknas vid morfin. Det är därför inte så svårt att förstå varför vi människor dras till det som är läskigt, men som man ändå har kontroll över.

”Kärlek och identitet” var en programpunkt som jag uppskattade mycket, dels för att både Jennifer Niven (Vända världen rätt) och Johanna Lindbäck  (Karta för förälskade och andra vilsna) deltog, men även för kulturjournalisten Tara Moshizis professionella framtoning då hon var mycket insatt i såväl de aktuella titlarna som tidigare verk. Att se till författarens alla verk gör samtalet kring skrivprocess, karaktärer och det stilistiska mer intressant.

Det visade sig att Niven och Lindbäck arbetar med persongallerierna i sina berättelser på ungefär samma sätt, och beskrev att det är lättare att skildra en pojkkaraktär då de kan hålla dem ifrån sig själva och de egna upplevelserna. Båda uppmärksammade även det problematiska i att låta två huvudkaraktärerna få lika mycket utrymme och plats, men att när det fungerar väl så skapar de olika perspektiven en mer nyanserad berättelse.

Moderator Tara Moshizi med författarna Jennifer Niven och Johanna Lindbäck

Niven avslöjade att hon skrev klart sin förra bok Som stjärnor i natten (All the Bright Places) på endast sex veckor, vilket fick Johanna Lindbäck att med förundran fråga hur hon klarade av en process som vanligtvis kan ta år på så kort tid – något som säkerligen alla i salen undrade över. Hon förklarade då att hon nästan var klar med ett manus för vuxna när hennes dåvarande förläggare hastigt gick bort, vilket ledde till oro och stress men även till att hon påbörjade ett manus för unga vuxna som hon tänkt skriva länge och som den avlidna förläggaren tyckte att hon skulle satsa på. Det fanns dock ett problem – den nya förläggaren hon hittat ville att hon skulle ha manuset klart redan efter några dagar, vilket var en omöjlighet. Den förläggare hon till slut hamnade hos skulle gå på föräldraledighet inom två månader, och för att slippa byta ännu en gång bestämde hon sig för att ägna all sin tid åt att skriva kart boken, vilket lyckades.

Moshizi avrundade genom att fråga författarna vilka böcker de själva önskade att de hade läst när de var unga, och båda var rörande överens om att de gärna skulle ha velat läsa den sortens litteratur som de nu själva skriver: som tar upp ämnen som mobbning, ensamhet och utanförskap – både för igenkänning och för att förstå andras upplevelser och lära sig något av det. Det är bara att konstatera att de som är unga och alla vi som älskar att läsa ungdomslitteratur kan skratta oss lyckliga över att ha möjligheten att läsa böcker skrivna av författare så som Jennifer Niven och Johanna Lindbäck.

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Svåra ämnen så som psykisk ohälsa, utanförskap, ensamhet och ätstörningar har kommit att bli signifikativt för författaren Johanna Nilssons romaner. Förra året utkom Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med, där hon tar upp självmord – ett ämne som borde behandlas mer inom barn- och ungdomslitteraturen. Genom sina berättelser för Nilsson många utsattas röst, och därför är hennes författarskap så otroligt betydelsefullt och viktigt.

I För att väcka hon som drömmer är sjukdom, religiös tro, tvångssyndrom och självskadebeteende i fokus när tonårsflickan Josefin försöker rädda sin cancersjuka mamma genom att svälta sig själv. För Josefin handlar ätstörningen därför inte om att bli smal, utan istället om en stark gudstro och övertygelse om att hon genom att offra sig själv, så som Jesus gjorde, kan få sin mamma frisk. Hon skadar även sig själv på andra sätt; till exempel genom att slå in en spik i sin ena handflata. Det religiösa är inte något nytt påfund, utan är en naturlig del av hennes liv då hennes familj är en del av Frikyrkans församling, där medlemmarna träffas regelbundet och är som en stor troende familj.

Berättelsen sträcker sig över tio månader under vad som kan vara sent 80-tal eller tidigt 90-tal, och tar sin början i juni månad då mamman får sitt cancerbesked och därefter hamnar i halvkoma på grund av en allergisk reaktion mot medicinen. Platsen där historien äger rum är Borlänge i Dalarna, en stad som för mig är välkänd vilket innebär att jag inte behöver bygga de imaginära världar man annars skapar när man får en okänd plats beskriven för sig.

Berättaren är opersonlig och begränsat allvetande och ger oss nära beskrivningar om Josefins mentala och fysiska tillstånd. Förutom att tampas med religiösa frågor har hon även andra mer  ”vanliga” tonårsproblem; så som kärleksbekymmer, den komplicerade relationen till den frånvarande pappan, ensamheten och ängslan över att inte duga och räcka till. Som protagonist är hon naiv och världsfrånvänd, och hennes tankar och beteenden kan te sig besynnerliga och främmande för någon som inte kan relatera till den religiösa självuppoffringen. Som en röd tråd genom texten finns en allmängiltig frågeställning som människan har grubblat över i alla tider: vem styr över våra liv och våran död – finns det en Gud, och kan denne i sådana fall höra den enskilda människans rop på hjälp?

Texten utgörs av en cirkelberättelse där början och slutet binds ihop genom att skildra två till synes likadana scener: Josefin i trädgården i sina ljusblå pyjamasbyxor med lila små blommor som betraktar stjärnhimlen. Vid den inledande scenen vacklar Josefin i sin tro, då Gud inte har gett henne något tecken på att hört hennes rop på hjälp. Den sista och avslutande scenen inträffar tio månader senare, när mamman är på bättringsvägen och har fått komma hem igen. Inom Josefin finns nu ett lugn som inte funnits där innan, hon är befriad från tvångstankarna och känslan av att sjunka ner i ett djupt träsk om hon inte utför vissa ritualer vilket hör ihop med Josefins självuppoffrande och mammans plötsliga tillfrisknande. Kan man då tolka berättelsens upplösning och slut som att författarens intention är att de kausala sambanden möjliggör för Guds eventuella existens? Ja delvis, och då tolkningar alltid är individuella så det finns inget givet svar på frågan. Själv tolkar jag istället texten tvärtom; som att Nilsson kritiserar religiösa samfund och hur en ung människa formas av den sociala kontext hon befinner sig i, utan att själv ha gjort ett aktivt val.

Men som sagt, läsning av skönlitteratur är alltid en subjektiv upplevelse och det här är endast min tolkning av en text som gjorde mig både frustrerad, arg och ledsen: men som ändå mest av allt fick mig att reflektera över sådant som jag vanligtvis inte brukar ägna en tanke åt. Det här gör såklart Nilssons text originell, men jag kan ändå inte undgå att tänka på hur berättelsen hade kunnat utvecklats om mamman trots allt dött, och Josefins ”Plan” därmed inte fungerat. Om man går tillbaka till tanken om orsakssamband så skulle den versionen vara mer intressant och tankeväckande ur ett filosofiskt perspektiv, då Josefin inte riktigt får en chans att ifrågasätta och tänka kritiskt. För att väcka hon som drömmer har ändå komponenter som gör att den fungerar – mycket tack vare berättelsestrukturen – och därför kan läsas med behållning.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

För att väcka hon som drömmer Bokomslag För att väcka hon som drömmer
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-18
335
12-15 år

Johanna Nilsson är en mästare på att skriva om svåra ämnen för unga, och här väver hon samman religion, tro, självuppoffrande, kärlek, vänskap, utanförskap och ensamhet i en cirkelberättelse som är både originell och tankeväckande.

Under odjurspälsen – Klara Krantz

Under odjurspälsen – Klara Krantz

Klara Krantz är författaren till ungdomsromanen Ge min arsenik som utkom 2013; en berättelse om femtonåriga Elisabeth som genom att byta namn hoppas på en ny identitet och därmed ett nytt liv där hon blir sedd och omtyckt. Krantz nya roman Under odjurspälsen behandlar också utanförskap och ensamhet ur en femtonårig tjejs perspektiv: Signe bor i Uppsala och känner sig totalt osynlig både i skolan där hon endast är ett substitut för före detta bästisen Minnas nya bff som går i en annan skola, och hemma de frånskilda föräldrarna har fullt upp med sitt eget.

Den mobbning som de i klassen hon har utsatts henne för i många år, där de andra i klassen hånat hennes utseende har påverkat även hennes egna känslor för sig själv – hon föraktar både sitt inre och yttre och ser på sig själv som konstig och udda, någon som borde anstränga sig för att passa in i normen. I skolan går Joel, killen med blåklintsögonen som hon har varit kär i sedan mellanstadiet. Signe vet att Joel ser hennes odjurspäls som hon kallar det, precis som de andra, men hon vet även att han har förmågan att se under den – se hennes inre egenskaper och därmed förtrolla henne till en vacker prinsessa. Därför har hon skapat en annan parallell värld på icq-chatten på internet, där hon är normalblonda och normalsmala Frida från Karlstad som gillar normala saker och har en allra bästa vän som hon delar allt med. Frida, som är så underbar att Joel hela tiden längtar efter att få chatta med henne, längtar efter att få träffa och ta på henne.

Precis som i Krantz debutroman fungerar den påhittade tillvaron som en lyckosfär, en sorts dagdrömmeri där Signe kan fantisera ihop ett liv där allt är möjligt. Där ser Joel henne, och då Frida egentligen inte existerar är det som om han håller på att bli kär i Signe, då det är hennes ord till honom som gör att han gillar den påhittade Frida så mycket. Men när Joel köper tågbiljetter för att åka och hälsa på ”Frida” blir Signe tvungen att skilja på fantasi och verklighet.

Texten består av korta meningar som ofta avbryts mitt i, för att sedan fortsätter vidare efter punkt. Språket ligger nära tal/tankespråket, och även om det medför att texten känns realistisk så stör det flytet i läsningen en aning. Samtidigt medför stilgreppet att språket får en poetisk framtoning:

Klockan.

Visarna, den stora och lilla. Tjugo i tre.

Ett tåg.

Som ska sakta in.

Stanna.

I Karlstad.

Visarna och det räknar i mitt huvud.

Nio minuter. Om det är i tid.

Det finns inte, inte här, men det händer ändå.

På riktigt.

Joel finns.

Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna…och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Under odjurspälsen Bokomslag Under odjurspälsen
Klara Krantz
Ungdomsroman
Alfabeta
2017-08-22
285
12-15

Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna...och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.

Grymheten – Scott Bergstrom

Grymheten – Scott Bergstrom

Scott Bergstroms debutroman Grymheten för unga vuxna har blivit rejält hypad; filmrättigheterna har redan säkrats av Paramount och sedan den publicerades på originalspråket engelska den 7 februari har den översatts till över 20 språk. Det här är första delen i en serie, hur många delar det blir är ännu oklart. På hemsidan för boken beskrivs den som en actionspäckad roman som är som en blandning av Taken, The Bourne Identity och The Girl with the Dragon Tattoo.

Och ja, det är verkligen en fartfylld berättelse från början till slut med en ung kvinnlig protagonist som inte väjer för de mest skrämmande situationer, och precis som Lisbeth Salander använder hon sin intelligens för att nå sitt mål. I Grymheten är Gwendolyn Bloom dottern till en kidnappad diplomat, som tar saken i egna händer då FBI lägger ner sökandet. Med viss hjälp tar hon sig med falsk identitet till Europa där spåren leder henne till den farliga undre världen. Det blir en jakt på inte bara en försvunnen far, utan även på svar om vem han egentligen är.

Som läsare dras man omedelbart in i berättelsen, och man får redan i de första två kapitlen klart för sig att Gwendolyn inte liknar sina vanliga klasskamrater. På grund av faderns arbete har hon bott i flera olika länder, och hon talar därför franska, ryska och tyska flytande, och det kringresande livet har gett henne erfarenheter som de andra i hennes ålder saknar, och hon har andra värderingar än de andra eleverna på den prestigefyllda privatskolan Danton. Just därför kallar Gwendolyn sig själv för främlingen och outsidern, och det är något älskvärt med den här sortens protagonister – de annorlunda, nördiga, självständiga, de som trotsar normen. Men det finns trots det här något som gör att hon inte känns riktigt trovärdig som en sjuttonårig karaktär; hon är för orädd, brutal och kallsinnig, för smart och för bra på att klara sig helt ensam i en så farlig miljö. Istället för att skildras som den tonåring hon faktiskt är, skildras hon istället som vuxen i sitt sätt att tänka, känna och handla. Dock är historien som sådan originell då man främst hittar den här sortens berättelser i vuxenlitteratur, och trots att berättelsen brister i vissa hänseenden har den stor potential att utvecklas och bli ännu bättre i kommande böcker.

Den har främst två viktiga ingredienser som den till en bra spänningsroman: drivet och det svåra problemet som protagonisten står inför; något som måste lösas inom en viss tidsram med en okänd fiende som ständigt hot. Det här gör att Bergstrom lyckas hålla intresset för historien genom hela boken, trots att det i vissa scener blir ganska klichéartat och störande när Gwendolyn utmålas som någon sorts krigarmaskin som dessutom innehar alla de attribut som kvinna ska ha för att vara attraktiv.

Det har varit ganska mycket skriverier i USA kring Scott Bergstrom och hans debutbok, då han kritiserade litteratur för unga vuxna för att inte vara tillräckligt moraliskt komplicerade. Han sade sig vilja ändra på det här genom att ge ut en egen bok med konflikter som utspelar sig utanför den vanliga high school-miljön. Många har reagerat på hans uttalande med ilska och irritation, och läsare av Young Adult Literature har skrivit inlägg på sociala medier med hashtaggen #MorallyComplicatedYA, där de listar böcker för unga som visst är moraliskt komplicerade.

Efter att ha läst Grymheten som är riktad till unga vuxna, känns hans påstående olustigt. Den kritik han ger den genre som han själv valt att skriva inom gör att han känns inte bara okunnig om den målgrupp han skriver om och för, utan även om ungdomslitteraturen som sådan. För även om det här är en spännande och berättartekniskt bra bok, så är den inte på något sätt unik inom genren.

Då en litterär text alltid ska stå skild från författaren och bedömas därefter, påverkar Bergströms uttalande inte min recension. Diskussioner som den här är istället en möjlighet att reflektera över texten på ett sätt som man kanske inte hade gjort annars, utan att man för den delen behöver ändra åsikt om verket.

Det ska bli väldigt intressant att se hur berättelsen om Gwendolyn Bloom utvecklar sig i kommande böcker!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Grymheten Bokomslag Grymheten
Gwendolyn Bloom
Scott Bergstrom
Ungdomsroman
B Wahlströms
2017-08-28
423
Unga vuxna

Gwendolyn Bloom är dotter till en diplomat som försvinner spårlöst under en tjänsteresa. När FBI inte kan göra mer tar hon saken i egna händer; vilket visar sig bli en farlig resa rakt i fiendes territorium.

Grymheten är en actionladdad roman för unga vuxna, som trots en del brister i gestaltningen lyckas med att hålla intresset för handlingen genom hela boken. Den starka kvinnlig karaktären som inte drar sig för att begå brutala handlingar för att nå sitt mål liknar på det sättet Stieg Larssons antihjälte Lisbeth Salander.