Browsed by
Tagg: Ungdomslitteratur

April, April – Mattias Edvardsson

April, April – Mattias Edvardsson

Min fröken på mellanstadiet sa alltid att livet blir vad man gör det till. Det är förstås likadant med döden. Den blir också vad man gör den till. Och eftersom jag hade levt mitt snart sjuttonåriga liv i skuggorna, i marginalen, vid sidan av, var mina planer på en spektakulär död antagligen att betrakta som ett slags kompensation (s. 7).

Så lyder de första meningarna i Mattias Edvardssons ungdomsroman April, April från 2015, som förra året även gavs ut i pocketformat. Som läsare innebär detta att en genast blir införstådd med att det här kommer att bli en berättelse med svärta och smärta. Men vad man inte vet då är att det i allra högsta grad även är en berättelse som mest av allt kanske kan beskrivas som optimistisk och hoppfull. 

De tungsinta orden i början av boken tillhör protagonisten Hugo Andreasson, som har bestämt sig för att ta sitt liv på vindsrummet på skolan han en gång gått på. Med sig har han sin morbrors gamla gevär, vilket är tänkt att avsluta hans 6209 dagar långa liv på den plats som han förknippar med den förnedring som mobbingen medfört. Men istället för att dö hamnar Hugo på ett HVB-boende – beläget ute på landsbygden och så långt från civilisationen som man kan komma. Vilket passar bra, då incidenten på skolan inte direkt har gett honom ett bra rykte. Här träffar han andra ungdomar som är utanför samhället på ett eller annat sätt, bland annat April, som får det att bränna till i magen på ett både underbart och förvirrande sätt. 

För första gången upplever Hugo hur det är att vara en i gänget och höra till, bli respekterad och omtyckt för den han är. Men snart gör även de mindre trevliga aspekterna av hur det är att skapa relationer av det här slaget sig påminda, och det med full kraft. 

Edvardssons styrka är definitivt hur väl han behärskar såväl språk som dramaturgi; handlingens komposition fungerar väldigt bra tillsammans med det tragikomiska draget i texten som sätter tonen redan i expositionen. Genom att tillföra nya komponenter hålls spänningen och nyfikenheten uppe genom hela berättelsen, vilket tillsammans med de trovärdiga miljö- och karaktärsskildringarna gör att det här är en bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig.  

En kort sammanfattning av April, April är att det är en fruktansvärt bra och välskriven berättelse som lyckas med det svåra att skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna. 

Boken finns bland annat på Adlibris och Bokus.   

April, April Bokomslag April, April
Mattias Edvardsson
Ungdomsroman
Opal
2017-09-18
264
Unga vuxna

April, April är en välskriven berättelse som lyckas skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna.

Författarintervju med Elin Säfström

Författarintervju med Elin Säfström

Författaren Elin Säfström, född 1974, är uppvuxen i Stockholm och har bott där i stort sett hela sitt liv – i skrivande stund bor hon på Kungsholmen tillsammans med man och deras treåriga dotter. Till vardags arbetar hon som programmerare och skriver vid sidan om, även om författandet är det som ligger henne varmast om hjärtat. I övrigt är hon en stor språkentusiast och hobbymusiker. Efter att ha läst Elins böcker blev jag intresserad av att veta mer om hur idén till historien kom till, och om hon alltid närt ett speciellt intresse för just naturväsen, den nordiska folktron och fantasygenren. 

Dina två ungdomsböcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar innehåller väsen så som troll, tomtar och älvor. Har du alltid haft ett intresse för nordisk folktro?

Oh ja! Tomtar, troll och älvor har varit favoriter sedan barnsben. Mycket tack vare John Bauers bilder. De är så himla fantasieggande!

Vad var viktigast för dig när du satte samman karaktärerna i boken? Eftersom boken är skriven i jag-form det är Tildas perspektiv läsaren får ta del av – hur ville du att hon skulle framstå?

Jag ville att hon skulle vara en vanlig tonårstjej som hamnat i en ovanligt knivig sits. Hon är en aning nördig och utanför, eftersom det är vad jag lättast kan relatera till, men jag ville också att hon skulle ha självkänsla på ett sätt jag själv inte hade när jag var ung. Jag ville nog helt enkelt att hon skulle vara både någon man kan känna igen sig i och någon som kan inspirera till att i det stora hela vara ok med den man är. Javisst, hon tycker att saker är vansinnigt pinsamma ibland och hon kanske skulle önska att hon var lite mer poppis, men hon har så himla mycket annat att tänka på så att det hamnar lite i bakgrunden. Allt ansvar hon ändå klarar av att bära ger henne en pondus och ett självförtroende som hon kanske inte är medveten om själv, men som ändå finns där. Jag tänker mig att de runtomkring henne upplever henne som oerhört självständig och stark – inte alls det hon tror att de tänker om henne.

Övriga karaktärer är ganska vildvuxna, som ogräs som skjutit upp runtomkring Tilda. Jag menar det som någonting positivt. Jag gillar hur de har utvecklats.

Hur gick du till väga för att skildra magiska väsen på ett så ”verklighetstroget” sätt som möjligt? Gjorde du mycket research innan du började skriva? 

Haha, jag vet inte om jag själv skulle kalla det för verklighetstroget. Nej, jag gjorde ingen direkt research på det sättet. De flesta av oss här i norden har nog en bra känsla för hur tomtar och troll brukar te sig, på ett ungefär. Jag har helt enkelt gått på den känslan.

Varför ville du blanda fantastik med realism, finns det något syfte med det? 

Jag tycker att fantastik är ganska meningslöst utan inslag av realism. Man måste kunna relatera till karaktärerna, känner jag. Jag har lättare att sympatisera med en tonårstjej som kämpar på så gott hon kan i min hemstad än exempelvis med en alv som för krig i någon påhittad värld. Samtidigt älskar jag fantasy och allt som ligger långt ifrån vardagen. En kombination blir naturlig för mig. Jag antar att man skulle kunna skapa en känsla av realism även i high fantasy, men det är inte min grej.

Hur lång tid tog romanerna att skriva? Hade du haft idén länge? 

De tog nog ett år ungefär, för varje enskild bok (även trean som är på gång). Jo, jag hade haft en lös idé ganska länge när jag började skriva En väktares bekännelser. Men det var nog att jag blev gravid och tänkte att jag aldrig mer skulle ha tid att skriva som gjorde att det faktiskt blev ett manus. Annars kan det ju ta hur lång tid som helst att skriva en bok.

När det kommer till författandet; hur ser din skrivande bakgrund ut – har du alltid tyckt om att skriva och att hitta på berättelser?

Jag började faktiskt inte skriva förrän i 30-årsåldern. Jag har alltid varit en läsande människa, men trodde inte att jag skulle kunna skriva själv – det verkade så himla svårt att skriva en hel bok! Men hur det nu var så a) läste jag Harry Potter och tänkte att ”Wow, det här skulle jag ha velat skriva” och b) var ihop med Daniel Sjölins bror precis när hans (Daniels, inte broderns) första bok kom ut, vilket fick mig att förstå att man liksom kunde bli författare – jag hade inte riktigt lyckats tänka tanken fullt ut innan dess.

Var hittar du inspiration till dina berättelser? 

Lite här och var. Böcker, tv-serier, filmer, slumpmässiga infall. Just En väktares bekännelser är inspirerad av en serie: The Grim. Den handlar om en kille som är ensam om att se att vissa människor omkring honom i själva verket är någon sorts ”sagoväsen”. Den är inte bra. Se den inte. Men jag är den evigt tacksam, eftersom den ytterst ledde till utgivning för min del.

Var sitter du helst och skriver? 

Hemma. I min otroligt trista arbetshörna. Jag är en vanemänniska och dessutom väldigt hemkär. Så en hemtam miljö är att föredra alla gånger.

Här sitter Elin och skriver om ungdomstjejen Tilda och de magiska väsen hon måste hålla koll på. Foto: Elin Säfström

Hur brukar skrivprocessen se ut? 

Jag har ingen process. Jag bara skriver. Det är min dröm att så småningom få till en process, så att jag har någonting att luta mig emot. Som det är nu får jag lita på att det blir något användbart resultat i slutändan, helt enkelt eftersom det har blivit det vid tidigare försök.

Eller ok, jag börjar oftast inte skriva förrän jag har en idé om ungefärlig handling – på en extremt skissartad nivå – och vet någotsånär vart jag vill komma i slutändan. Men det är alltid väldigt, väldigt tunt och ostadigt när jag sätter igång.

När på dygnet skriver du helst?

På förmiddagen, om alls möjligt. Jag blir segare och segare i huvudet allteftersom dagen lider.

Berätta något om dig själv som inte har att göra med skrivandet och författaryrket!

Jag är en inbiten språknörd, även vad gäller främmande språk. Jag försöker – med oerhört måttlig framgång – plugga nio språk parallellt (spanska, franska, tyska, italienska, isländska, japanska, kinesiska, grekiska och ryska). Dessutom är jag beroende av att spela. Musik, alltså. Piano och fiol mest. En gång i världen var planen att jag skulle bli operasångerska.

Om du fick vara vem du ville för en dag, vem skulle det vara och varför? 

Hm, kanske Donald Trump. Då skulle jag låsa in mig själv på hemlig ort och slänga nyckeln.

Vilken författare, avliden eller levande, skulle du vilja träffa och prata med och vad skulle du vilja fråga den personen? 

Det skulle nog vara Joanne Rowling i så fall. Eventuellt skulle jag vara alltför starstruck för att fråga någonting alls. Men ok, kanske om vad hon själv tror gör Harry Potter-böckerna så bra. Kanske hur hon gjorde när hon skrev: synopsis eller ej, medveten dramaturgisk kurva eller ej? Sådant.

Om du endast fick äta en enda maträtt resten av livet, vilken skulle det vara? 

Är champagne en maträtt? Annars lasagne, tror jag.

Vilken är den bästa bok som du har läst?

Får man säga en serie? Då säger jag Harry Potter-böckerna. Så himla icke-originellt av mig, men sant.

Varför tycker du att ungdomar ska läsa dina böcker? 

För att de är fantasifulla och roliga (hoppas jag), samtidigt som de snuddar vid deras egen vardag. Dessutom har jag smugit in ett ganska ”högt” språk mitt i allt det talspråkiga, svordomskryddade – kidsen får chansen att plocka upp en del schyssta ord och uttryck.

Elin Säfström. Foto: Ola Kjelbye

Jag vet ju att din tredje ungdomsroman om Tilda är beräknad att ges ut i höst. Samtidigt vet jag att du är småbarnsförälder. Hur gör du för att få tid och ork till skrivandet?

Extremt bra fråga. Det handlar väl mycket om att inte vänta på inspiration och att skriva ofta, även om det inte blir några längre stycken i stöten. Man får försöka vara bra på att ta vara på den tid som står till buds. Och så ska det inte stickas under stol med att jag har ett väldigt fritt jobb och oftast jobbar hemifrån, vilket tillåter mig att spränga in skrivtid här och där.

Jag och många med mig ser väldigt mycket fram emot den tredje delen; kan du inte berätta lite kort om vad den kommer att handla om? 

Jag vill verkligen inte spoila den! Jag är själv mycket känslig mot att få för mycket information om en bok innan jag läser den – jag undviker baksidestexter som pesten. Men i mycket generella drag handlar det om stridigheter och allmänt kaos inom rådarvärlden, samt i Tildas egna tillvaro. Jag vill inte säga mer än så i och med att manuset inte är färdigredigerat och förlaget ännu inte gått ut med någon officiell ”teaser”.

Det förstår och respekterar jag såklart! Det du berättar låter väldigt spännande och det ska bli roligt att återse Tilda och hennes omvärld. Har du några andra skrivprojekt på gång eller någon historia som du gärna skulle vilja skriva? 

Oj, jag vet inte ens var jag ska börja! Ja, är det korta svaret. Det långa svaret är att jag redan har fyra projekt vid sidan av, utöver en massa idéer som jag vill realisera inom en överskådlig framtid. Det handlar om att jag så gärna vill skriva flera sorters historier, för olika åldrar, i olika genrer. De projekt jag redan har på gång är en bok med fantasyinslag för 9-12 år, en relationsroman för 15+, en dystopi 15+ och en feelgood för vuxna.

En sak jag vet att jag vill skriva någon gång är en sci-fi-serie med mycket rymdskepp och olika planeter. Lite luddigt utöver detta än så länge.

Sista frågan: Om du var ett väsen från den nordiska folktron, vilket skulle det vara och varför? 

Jag skulle nog vara en ölhävande tomtegumma, som berättade rövarhistorier för sina medtomtar. Jag tycker att de verkar ha det så himla trevligt där på Den Överflödande Bägaren!


Läs gärna min recension av Elin Säfströms böcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar

 

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

Tilda Modigh är femton år. Hon går på högstadiet, har en bästis som hon gör ”saker-som-suger-listor” tillsammans med, är hemligt kär i en kille i klassen som istället bara verkar ha ögon för den nya mystiska tjejen och tillbringar mer tid med sin hund hemma i lägenheten än med sin frånvarande mamma. Men trots läxor, skoltrötthet och de vanliga tonårsproblemen så är Tilda allt annat än en vanlig niondeklassare. Hon är nämligen en så kallad väktare; en person som genom arv har som uppgift att ha koll på att stadens rådare, eller skymningsfolk som vissa helst vill bli kallade  – det vill säga tomtar, troll, älvor och andra magiska väsen –  sköter sig och inte blir upptäckta av människor. Det är inget enkelt jobb, då hon hela tiden måste samla in älvstoft och sprida ut för att människor inte ska se något avvikande; men om de trots allt skulle göra det så krävs det att Tilda läser en speciell glömskeramsa så att det som personen sett raderas ur minnet. 

I den första romanen, En väktares bekännelser, introduceras läsaren till en magisk fantastikvärld där flera olika väsen lever sida vid sida med människorna, det är bara det att människorna ser dem som andra människor. Det är en märklig tanke, och just ungdomsromaner där nordiska väsen har en given plats i samhället är ovanligt* och det krävs därför tid att sätta sig in i och att förstå en nya och främmande världsordningen som presenteras för en.  

Trots det så känner man sig inte desorienterad när Elin Säfström målar upp och dikterar en fullständigt osannolikt samhälle, och där man genast kastas rakt in i en situation där protagonisten Tilda är tvungen att handskas med ett olydigt troll som gått över gränsen och varit nära att äta upp en stackars pudel på tunnelbanan. I vanliga fall hjälps Tilda och hennes mormor åt med väktaruppdraget; men efter att ha åkt till Norrland för att utföra ett jobb är mormodern omöjlig att få tag på och Tilda är därför tvungen att själv handskas med de utmaningar som som väntar. För de kommer att komma, var så säker på det! 

När den andra fristående delen tar sin början ska Tilda fylla sexton år, och även om hon även innan var självständig och mogen för sin ålder så har det tunga ansvaret – både för sin frånvarande mamma och sitt väktaruppdrag – lett till att hon har bättre självkänsla och en större tro på sin egen förmåga. Egenskaper som behövs och kommer till nytta då stadens troll har blivit okontrollerbara. Det visar sig att uppståndelsen beror på att en speciell högtid närmar sig; där den uråldriga och farliga trollkungen kommer att vakna genom en ritual där en jungfru ska offras…Men vem är det som ska offras, och hur ska Tilda och hennes mormor hinna lista ut hur de stoppar det hela innan det är för sent? 

Säfströms böcker är en fröjd att läsa; fantastik och realism möts på ett genialt sätt vilket resulterar i en ”low fantasy”-berättelse som innehåller både tonårslivets vardag där man får följa huvudkaraktären i såväl välkända miljöer som i skolan och hemma – men även mer främmande miljöer då hon ofta rör sig bland skymningsfolk på sina spännande och farliga äventyr.

Karaktärsgestaltningen av Tilda känns trovärdig; hon är inte vanlig tonårstjej som varken är modig eller tillfreds med sitt uppdrag som väktare. Dessutom är det intressant att se hur karaktärerna utvecklas genom berättelsens gång; både Tilda, hennes mamma och de bikaraktärer som rör sig in och ut ur berättelsen. Säfströms kärlek till språket märks tydligt i texten där hon genom endast några korta meningar lyckas beskriva både känsla, spänning och humor på ett okomplicerat sätt. Den som har provat på att skriva vet hur svårt det här är.

I böckerna finns även tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med tidigare nämnda faktorerna gör att En väktares bekännelser och Visheten vaknar håller en hög litterär nivå. Därmed får alla kritiker som (felaktigt) hävdar att ungdomslitteratur inte håller samma litterära kvalitet som vuxenlitteratur en rejäl knäpp på fingrarna! 

*baserat helt och hållet på egna läserfarenheter!

En väktares bekännelser och Visheten vaknar hittar du bland annat på Bokus. 

En väktares bekännelser & Visheten vaknar Bokomslag En väktares bekännelser & Visheten vaknar
Tilda (del 1 & 2)
Elin Säfström
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2016-09-14 / 2017-09-05
283 / 318
12-15 år

I böckerna finns tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med fantastikinslagen, språket och karaktärsgestaltningen gör En väktares bekännelser och Visheten vaknar till riktigt bra low-fantasy!

Författarintervju med Anna Ahlund

Författarintervju med Anna Ahlund

Författaren Anna Ahlund har skrivit två ungdomsromaner som båda är utgivna på förlaget Rabén & Sjögren. Hon debuterade med boken Du, bara 2016, och ett år senare utkom hennes andra bok Saker ingen ser. Jag hade förmånen att få ställa några frågor till Anna om hennes skrivande.

Din debutbok Du, bara har fått många fina recensioner i både tidningar och på bloggar. Vad var din tanke med boken; hade du sedan innan valt ut en tematik som du ville jobba med?

Min tanke med boken var att skriva en riktig kärlekshistoria som skulle kännas hos läsaren. Jag visste tidigt att det skulle handla om två syskon som blev kära i samma person, sen utvecklades det därifrån och karaktärerna och historien tog form. I min skrivprocess är jag väldigt karaktärsdriven, och när jag hade gjort mig en bild av min huvudperson John växte bilden av Frank snabbt fram också. Att skildra samkönad kärlek utan att det framställs som ett problem var ett medvetet val, jag hade länge funderat på att så många HBTQ-skildringar handlar om problem och tragiska historier. Jag ville ge mina karaktärer något annat, låta dem vara kära utan att deras sexualitet skulle behöva kommenteras eller värderas.

Hur lång tid tog det att färdigställa manuset?

Det tog ganska precis ett år mellan första ordet och slutversionen jag skickade till förlag. Under den tiden arbetade även jag heltid som lärare, men skrev all ledig tid på kvällar och helger. Hade jag inte längtat efter att skriva vidare på den här historien hade det nog tagit mycket längre tid, men nu blev den ett vilorum, en egen värld där jag verkligen tyckte om att vara.

Blev du refuserad någon gång innan Rabén & Sjögren ville ge ut boken?

Jag skickade manuset till nio förlag, om jag minns rätt. Rabén & Sjögren var så snabba med att svara att de flesta inte hunnit återkoppla, men jag minns att jag fick en refusering redan efter en vecka, på min födelsedag.

Valde du medvetet att skriva för unga vuxna, eller var det något som förlaget tyckte passade?

Jag skrev medvetet boken för unga vuxna. Jag är lärare i botten, har jobbat mycket med ungdomar och valde att inrikta mig på ungdomslitteratur under min utbildning, så det kändes självklart. Jag tror att alla har någon tid i livet som fastnar i en av olika anledningar – min är de sena tonåren. Det jag skriver handlar nog mycket om att se saker jag själv varit med om från olika håll, och bearbeta känslor jag har eller har haft.

Foto: Johanna Westin / Den sjungande fotografen

Läser du mycket ungdomslitteratur själv? Har du någon favoritförfattare eller favoritroman?

Absolut, ungdomslitteratur har alltid varit något som intresserat mig mycket, både som läsare och senare även när jag pluggade litteraturvetenskap. En bok som gjorde stort intryck på mig när jag läste den i tonåren var Spela roll av Hans Olsson. Det är en så kroppslig roman om identitet och sexualitet. En favoritbokserie när jag växte upp var också Lejoninnans sång av Tamora Pierce. Den skrev om saker på ett sätt jag inte läst tidigare – mens och tankar om könsroller och identitet och annat spännande runt puberteten, samtidigt som det är en väldigt bra historia om riddare och magi, och kärlek. Min starkaste läsupplevelse på senare år är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, en sån fantastisk historia om syskonskap, konst och roller vi tar eller blir tilldelade. När jag läste den slog mitt hjärta så hårt att jag var tvungen att sitta uppe en hel natt för att läsa klart, det är något magiskt när böcker får en att känna så. 

Du har nu gett ut två böcker, är det så som många författare hävdar att den andra boken är mycket svårare att skriva?

För mig har det verkligen varit så. Andra boken var en kamp. Min första bok fick mycket fin uppmärksamhet, vilket innebar att jag ville skriva något där känslan folk gillade i Du, bara fanns kvar, men utan att det blev för likt. Jag kom fram till att det kunde vara kul att ha en annan form, att ha flera huvudpersoner och låta historien utspela sig under lång tid, men det gjorde också att det blev svårt att få ihop allt. Det svåraste var att välja vilka historier som skulle få ta plats, det finns många, många trådar att dra i när en historia följer sex personer under ett år. Jag ville utveckla precis allt, men det var en bra övning att tvingas välja, korta ner och låta läsaren pussla lite själv utan att berätta allt om alla.

Berätta lite om hur skrivprocessen brukar se ut!

Jag är karaktärsdriven i mitt skrivande, så ofta börjar det med karaktärerna. Jag tänker ut vilka de är, hur de ser ut, vad de har för drömmar, sen blir de som låtsaskompisar jag har med mig i tankarna i vardagen. Om jag kommer in i ett rum kanske jag tänker ”Johannes skulle lägga märke till hur ljuset faller här” eller ”den där T-shirten skulle Elli gilla”. När jag ska börja skriva göra jag också som en lista i huvudet på saker jag vill ha med i historien. Det kan vara till exempel fika, hångel, sommar, syskon, pyssel, den typen av saker. Sen börjar jag fundera på vad de här personerna skulle kunna ha för sig för att de här sakerna ska komma fram, och där börjar jag få tankar om scener. När jag har några scener brukar jag börja fundera på hur de kan hänga ihop, och där någonstans brukar handlingen komma till. Jag vet alltså sällan vad boken ska handla om när jag börjar skriva, utan mer någon sorts känsla och saker och personer jag vill ha med. Eftersom jag inte skriver kronologiskt kan det ibland ta ett tag innan själva handlingen sätter sig, men jag tycker att det är en spännande process.

Båda dina böcker handlar om HBTQ, och du har själv sagt att du vill skriva normskapande istället för normkritiskt. Förklara närmare vad du menar med det här.

När jag började skriva en kärlekshistoria om två killar visste jag att jag inte ville att det skulle bli en komma ut-historia. Komma ut-böcker behövs också eftersom världen fortfarande ser ut som den gör, men jag ville skriva något annat. En värld där ingen behöver komma ut, där det kan få handla om personerna och förälskelsen istället för själva sexualiteten. Att skriva normkritiskt innebär att förhålla sig till normer och kritisera dem. Problemet för mig var att jag inte ville förhålla mig till normerna överhuvudtaget. Om mina karaktärer hade behövt förhålla sig till heteronormen skulle jag bekräftat och reproducerat den, fast det inte alls skulle vara meningen. Läser vi gång på gång att något är ett problem kommer vi att fortsätta tänka på det som ett problem. Därför funderade jag på hur jag skulle kunna förhålla mig till – och kritisera – normer utan att reproducera dem. Min lösning blev att tänka ”normskapande”, att helt sonika ta bort normer jag inte vill ha med och skapa nya normer istället. Nya normer som säger att folk är olika, och att det inte är så mycket mer med det. Jag tycker att det är spännande att det går att skriva politiskt och att uppmärksamma något genom att ta bort något. Flera läsare har hört av sig och sagt att de läst med hjärtat i halsgropen och bävat för stunden då det skulle bli jobbigt för John och Frank för att båda är killar, och att det var en sån lättnad när föräldrarna var schyssta och ingen var elak mot dem. Den känslan tycker jag är intressant, för jag tror att den kan göra att vi börjar fundera på hur vi behandlar varandra och förhåller oss till saker även i verkligheten. Om vi förväntar oss att folk ska bete sig på ett sätt kan det vara svårt att ändra strukturer. Normer kan vara svåra att upptäcka i vår vardag, ibland behöver vi ta bort dem för att märka hur de påverkat oss. Litteratur är roligt på så sätt, det går att experimentera och se vad som händer.

I dina böcker finns inte heteronormen som säger att det förväntade är att folk ska vara heterosexuella. Det finns heller inte en tvåkönsnorm som säger att det bara finns två kön, vilket kanske blir tydligast i din senaste roman Saker ingen ser. Det här är såklart ett sorts idealsamhälle, och något som förhoppningsvis blir till verklighet i vårt samhälle. Efter att ha läst boken reflekterade jag över om inte en sådan här skildring kan medföra att den läsare som identifierar sig som icke binär känner sig frustrerad då hen inte kan känna igen sig i karaktärernas erfarenheter? Vad var din intention, och vad anser du om fiktionen och dess kraft att påverka läsaren på olika sätt?

Jag tror att det behövs många historier. Problemet med saker som få skriver om är att karaktärerna kan få bära en hel grupps erfarenheter på sina axlar, och det blir aldrig bra. Att vara icke-binär behöver inte betyda samma sak ens för två personer, och min karaktär Fride kan bara stå för sig själv. I boken är Frides erfarenhet att ingen bryr sig om vilket biologiskt kön hen fötts in i, och att alla använder ”hen” som pronomen, eftersom det är det pronomen Fride valt. Oavsett könsidentitet tycker jag att alla borde ha rätt att förvänta sig att bli behandlade så. Att skriva innebär alltid att göra val och avvägningar. Det går att skildra saker på så många sätt, någons erfarenheter av hur saker är, hur de har varit, hur de borde vara, eller hur det skulle kunna bli. Jag tror att alla historier behövs. Roligt nog har det på senare tid kommit flera ungdomsböcker med just icke-binära personer.

Alla författare har enligt litteraturvetare en implicit läsare när de skriver sin text; en tänkt läsare som förväntas förstå texten på en djupare nivå och som har de bakgrundskunskaper som krävs för att förstå och ta sig an texten på rätt sätt. Hur såg din tänkta läsare ut när du skrev dina båda manus?

Jag har hela tiden tänkt på mig själv när jag skrivit. Att böckerna ska bli historier som jag själv skulle tycka om att läsa, både den jag är nu och den jag var när jag var yngre. Alla historier passar inte alla läsare, men genom att vara ärlig med vad jag tycker om och vad jag tror på är det lättare att förhålla mig till att andra människor kommer att läsa och tycka saker.

I din första roman, Du, bara, använder du dig av en jag-berättare, medan det istället finns en opersonlig och allvetande berättare i Saker ingen ser. Vilken sorts berättarröst gillar du mest att använda när du skriver?

I Du, bara lät jag John vara jag-berättare, för det passade den historien. Jag ville skriva om hans känslor och upplevelser av saker. Då Saker ingen ser har sex huvudpersoner hade det hade blivit för rörigt om alla var ”jag”. Däremot ändrade jag språket beroende på vems perspektiv kapitlet i fråga berättades ur, Johannes fokuserade till exempel mycket på ljus och skuggor, Fride mer på känselintryck och så vidare. I Johannes kapitel kunde ett hus beskrivas som ”ockrafärgat” medan samma byggnad i Sebastians kapitel var ”gulbrunt”. Det var kul att låta berättandet färgas av vem som var huvudperson. Om jag måste välja tycker jag nog ändå mest om en jag-berättare, det blir en närhet och direkthet i det som är fin.

Det finns väldigt mycket hångel och sex i dina texter, det kan nog ingen läsare ha undgått! Jag hade turen att få lyssna på dig på Bokmässan när du, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratade om hur ni gör för att skildra sexscener i böcker för unga. Jag skulle vilja påstå att du är en mästare på att beskriva en intim scen utan att det blir varken pinsamt eller tillgjort, utan istället känns realistiskt och eggande. Är det svårt att med ord beskriva när karaktärerna blir upphetsade och ligger med varandra, och kan det någonsin bli för mycket sex i litteraturen?

Tack för de orden, vad roligt att höra! Jag tycker att det är kul att skriva hångel- och sexscener, och kul att utforska ett område som tidigare inte fått ta så mycket plats i ungdomslitteraturen. Eftersom jag intresserar mig för karaktärer och hur olika människor upplever saker är sexscener ett utmärkt tillfälle att gestalta känslor. Hur känns det för en karaktär att få vara nära någon hen är förälskad i? Vad lägger hen märke till, vad tänker hen, vad känner hen, hur känns det? Det är spännande, tycker jag. Personligen tycker jag att vi har en bra marginal tills det blir för mycket sex i litteraturen, bra och nära sexskildringar är inte jättevanliga i böcker för unga. Den som tycker att det blir för mycket kan ju lätt hitta andra böcker att läsa, eller bara bläddra förbi de sidorna.

Foto: Johanna Westin / Den sjungande fotografen

Har du alltid haft med dig passionen för skrivandet och läsandet, eller är det något som kommit senare i livet?

Jag har alltid tyckt om att både skriva och läsa och varit fascinerad av karaktärer och historier. Att som vuxen märka att det jag skrev kunde bli längre – och faktiskt en hel bok – var en otroligt häftig upplevelse.

Om du bara fick ägna dig åt endera att läsa eller skriva resten av livet, vad hade du valt och varför?

Jag tror att skrivande och läsande hänger ihop, den som inte läser kan nog inte heller skriva bra. Läsandet ger oss erfarenheter och visar på nya tankesätt och nya sätt att framställa saker på, för mig är skrivandet en förlängning av det.

Vilket är ditt absoluta favoritord?

Trädgårdsrosor.

Om du skulle använda dig själv som karaktär i en roman, vad skulle du då använda för adjektiv för att beskriva din personlighet?

Jag tror att alla mina karaktärer är jag, på olika sätt. Skrivandet är ett sätt att bearbeta och lyfta fram tankar och erfarenheter och titta på dem i nya ljus. Att beskriva sig själv med bara något ord är vanskligt, men genom skrivandet kan jag lyfta fram både sånt jag gillar med mig själv och sånt jag inte är stolt över, portionera ut det i olika karaktärer och vända och vrida på det. Det är nog faktiskt lättare att beskriva sig själv så än att välja ut raka beskrivande ord.

För oss nyfikna: har du något nytt skrivprojekt på gång, och kan du i så fall berätta lite om det?

Jag skriver på en bok som liksom Saker ingen ser utspelar sig på Sibylla allmänesetetiska läroverk. Den utspelar sig under en vecka och kretsar kring en vårbal, och handlar om könsroller, att vara kvinna, och om vi måste förhålla oss till bilden andra har av oss eller om vi själva kan styra över vilka vi är. Det ska bli spännande att se vad det blir.

 

Läs gärna mina recensioner av Du, bara och Saker ingen ser.

Gökungen – Frances Hardinge

Gökungen – Frances Hardinge

Gökungen av Frances Hardinge är en egendomlig och märklig ungdomsroman, som till en början är svår att fortsätta läsa men som sedan växer och istället är svår att lägga ifrån sig.

Historien utspelar sig i Ellchester i England; under vad utifrån miljö- och karaktärsbeskrivningar verkar vara viktoriansk tid. De unga protagonisten Tris och hennes familj tillhör det övre samhällsskiktet och bor i en fint hus i ett välbärgat bostadsområde, en plats hon inte lämnat på länge på grund av sin kroniska sjukdom som gör henne så svag och skör att hon inte kan gå i en vanlig skola. Efter en olycka vid sjön är det något inom Tris som är förändrat, men kan inte minnas vad som hänt – förutom att hennes syster Pen var med. Pen, som alltid haft ett agg mot sin storasyster då hon får den mesta av föräldrarnas tid och kärlek, är nu även livrädd för henne av någon anledning. Dessutom har Tris en omättlig hunger, som inte lämnar henne någon ro.    

När hon upptäcker att hon kan höra och se dockorna röra på sig, och när hungern gör att hon slukar både dem och andra ting i hemmet inser Tris att hon inte kan vara den rikta dottern och systern i familjen, trots hennes minnen och tankar. Det hon fruktat mest verkar stämma: hon är ett omänskligt monster – men vem har skapat henne, och varför? 

Genom en skickligt berättad historia ur protagonistens perspektiv får läsaren ta del av de ambivalenta och motstridiga känslor som ”Tris” brottas med, vilka förstärks i jakten på sin skapare och har att göra med den identitetskris hon drabbas av. När man tror att berättelsen inte kan bli mer skruvad och absurd blir den just det; och det är ett nästintill mardrömslikt tillstånd man hamnar i i vissa partier av boken, men på något sätt reder Hardinge alltid ut de mest horribla och bisarra händelser och får de att framstå som helt naturliga. 

Om du vill läsa en originell, mystisk, fantasirik, gotisk, skräckinjagande, sorglig, mörk och otroligt vacker berättelse – läs den här boken! Den kan kännas svårläst till en början, men om du orkar hålla ut ett tag till så kommer du garanterat att få en otrolig och extraordinär läsupplevelse. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Gökungen (Cuckoo Song) Bokomslag Gökungen (Cuckoo Song)
Frances Hardinge
Ungdomsroman
B Wahlströms
2018-12-28
428
12-15

Om du vill läsa en originell, mystisk, fantasirik, gotisk, skräckinjagande, sorglig, mörk och otroligt vacker berättelse – läs den här boken! Den kan kännas svårläst till en början, men om du orkar hålla ut ett tag till så kommer du garanterat att få en otrolig och extraordinär läsupplevelse.

Intet – Janne Teller

Intet – Janne Teller

Ingenting har någon betydelse, 

det har jag vetat länge. Så 

det är ingen idé att göra något, 

det har jag just kommit på. 

(s.3)

Så börjar Janne Tellers ungdomsroman Intet, som förbjöds när den gavs ut i Danmark för arton år sedan. Orsaken till censureringen kan säkert förklaras med den rädsla de vuxna i samhället kände över att de unga plötsligt skulle börja fundera på livet och dess mening; eller rättare sagt meningslöshet. För det är det som är (plommon)kärnan i den här korta romanen; Teller får läsaren att reflektera över människans existens utan att ge något svar. Berättelsen är rättfram med en text som är både avskalad och personlig; skriven i jagform ur protagonisten Agnes perspektiv. Agnes går i 7:an och när en kille i klassen, Pierre Anthon, hoppar av då han inte finner någon mening med att gå i skolan då ”man ändå ska dö, bli bortglömd och till ingenting och det därför inte är värt att göra sig besväret”, går klassen ihop för att motbevisa honom. Det måste ju finnas något som ger livet mening, något som gör att ens existens blir meningsfull – så som betyg, jobb och familj? Varje dag sitter Pierre Anthon i plommonträdet på sin gård och kastar plommon på sina före detta klasskompisar när de går förbi på väg till skolan, och irritationen gör att ungdomarna bestämmer sig för att på ett konkret sätt bevisa att livet visst har betydelse. Med hjälp av ting som står var och en av dem nära bygger de en hög av betydelse, som växer sig större och större för varje dag. När materiella saker inte räcker börjar det hela spåra ur, och Agnes och de andra börjar ana att det som Pierre Anthon hävdat kanske visst stämmer – även om de tar till drastiska åtgärder för att förneka det. 

Livets mening är en filosofisk och existentiell fråga som har funnits lika länge som mänskligheten, och även om många författare närmar sig ämnet är Tellers text kontroversiell då hon genast ställer läsaren mot väggen – och därmed ”tvingar” oss att riktigt begrunda dess betydelse. Boken ger oss inte några svar (för hur skulle den kunna det när det inte finns några?), men den visar oss att om det finns en ”mening” eller ”betydelse” så är det något som man ska vara ytters varsam med, och behålla för sig själv. 

För betydelsen är ju inte att leka med. Eller? 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Intet Bokomslag Intet
Janne Teller
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2017-02-07
142
Unga vuxna

Varför existerar vi? Finns det någon mening och betydelse med våra liv? Intet är en roman som tar upp mänsklighetens största gåta genom att skickligt berätta en historia ur ett ungdomsperspektiv. En modern klassiker som alla högstadie- och gymnasieelever borde läsa och diskutera!

Caraval – Stephanie Garber

Caraval – Stephanie Garber

På omslaget till Stephanie Garbers debutroman Caraval kan man läsa att BTJs recensent Gull Åkerblom beskriver verket som ”säreget” och ”storslaget”, vilket tillsammans med sammanfattningen och den estetiska utformningen definitivt lockar till läsning. 

Och jo, det är verkligen en förunderlig litterär värld man beträder när man läser om protagonisten Scarlett och hennes vedermödor och upplevelser. Scarlett bor med sin elaka far och sin yngre syster Donatella på den lilla ön Trisda, där hennes dagar i princip går ut på att skydda sin syster mot faderns ilska och vänta på sin stundande förlovning med en man hon aldrig har träffat. Likt 1800-talets ”the angel in the house”-ideal finns ingen annan uppgift för den som är född med ett kvinnligt kön än att behaga och tillfredsställa mannen, så Scarlett förstår att hon inte har något val än att gifta sig och därmed bli av med sin pappa och samtidigt rädda sin syster som ska flytta med henne. 

När inbjudan till det ökända spelet Caraval anländer i ett brev adresserat till Scarlett inser hon därför att hon inte kan åka, trots att hon sedan hon var liten har närt drömmen om att på nära håll betrakta den magiska föreställningen. Systern har dock andra tankar, och plötsligt har de stigit ombord på en båt på väg mot vad som visar sig bli ett häpnadsväckande men livsfarligt äventyr; där ingenting är vad det utger sig för att vara. 

Idén om ett spel som fungerar som ett sorts rollspel, där olika människor och ledtrådar leder deltagarna vidare till nästa nivå är i och för sig inte ny inom varken litteratur eller film, men berättelsen sticker ändå ut från de vanliga äventyrsromanerna för unga. Man får inte veta när historien utspelar sig, men tydligt är ändå kontrasten mellan det konservativa och föråldrade synsättet som råder på ön Trisda, och den öppensinnade och fria inställning som genomsyrar hela Caraval. I spelet är det dina egna val och handlingar som för dig framåt och vidare, till skillnad mot på Trisda där framtiden är förutbestämd på grund av andras val.

Scarlett som huvudperson utvecklas genom de svårigheter hon möter under spelets gång, även om hon även i slutet av berättelsen fortfarande är både bräcklig, osäker och beroende av en man – om än en annan än sin far. Nej, Scarlett är knappast någon Katniss utan mer en Bella. Men det här är inte lika irriterande som de metaforer som författaren använder sig av för att beskriva vissa känslor och upplevelser. Jag ger er några exempel så att ni ska förstå vad jag menar: 

Färgerna på Scarletts känslor var till och med klarare än vanligt. Det intensivt röda i glödande kol. Det ivrigt gröna i nysprunget gräs. Det hetsigt gula i flaxande fågelfjädrar (s. 20) 

Besvikelsen kom i svala nyanser av förgätmigejblått och lindande sig runt henne som kvällsdimma […] (s. 188)

Scarlett fick en smaragdgrön föraning […] (s. 280)

Det finns metaforer som är som poetiska liknelser, och som har förmågan att få ett vanligt sinnestillstånd att bli till en vacker tavla. Och så finns det metaforer som istället dödar känslan helt genom att bre på för mycket. Precis så är det i Caraval, vilket gör att det istället för språklig magi blir fjantigt och skrattretande.

Trots det så finns det i romanen potential – ett frö som kan komma att växa till något stort. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Caraval Bokomslag Caraval
Caraval (del 1)
Stephanie Garber
Ungdomsroman
B Wahlströms
2017-12-28
419
Unga vuxna

Tänk dig att du hela ditt liv närt en dröm om att få vara deltagare i ett magiskt och spännande spel, långt bort från din tråkiga och förutbestämda framtid. Tänk dig att du en dag får gratis biljetter till spelet, adresserade i ditt namn. Åker du så vet du inte vad som väntar, och riskerar att aldrig kunna återvända. Åker du inte så riskerar du att för all tid ångra dig. Vad hade du gjort?

Brännmärkt – Lizette Edfeldt

Brännmärkt – Lizette Edfeldt

Ungdomsdystopin Brännmärkt är Lizette Edfeldts debutroman, och den första boken i serien om Imperiet. Om du känner igen författarens namn är det antagligen för att Lizette är journalist och bland annat medverkar i Lilla Aktuellt på SVT. 

För att definiera vad en dystopi är brukar ord som ”samhällskritik” och ”samhällsordning” vara passande, då den dystopiska berättelsen ofta äger rum i ett framtida samhälle där människor är uppdelade i på olika sätt; de fattiga längst ner medan de som är högst upp i hierarkin är de som är rikast – i toppen är den maktgalna ledaren som styr över det människorna och det system som råder.  Huvudkaraktären har ofta en låg social status och ställning, men har egenskaper som gör att denne har en ledande roll i kampen mot makten. 

Då alla dystopiska romaner innehar liknande komponenter, är handlingen i Brännmärkt inte oväntad, och i sin helhet inte heller originell. I Edfeldts fiktiva värld är till exempel befolkningen i de olika områdena uppdelade efter rang, där Alfa är högst upp och Kappa är den tionde och lägsta rangen. I centrum för historien står protagonisten Adeline Theta, som bor i det område som kallas Imperiet. Hon tillhör den åttonde rangen, och lever ett fattigt liv med sin pappa och sina två systrar. Familjen försörjer sig på att jaga och sälja kött, men inkomsten är så liten att de har brist på både mat och kläder. Dessutom är pappan alkoholiserad, och eftersom mamman är död är det Adelines storasyster som får ta allt ansvar hemma. Adeline som karaktär är i och för sig också ansvarstagande, och arbetar hårt varje dag i butiken. Men den rebelliska och otämjda sidan visar sig mer och mer, och när skymningen faller och ingen kan se henne både tränar hon och träffar sin hemliga vän Amabelle, som är dotter till Alfaledaren Robb Alfa, men som inte är det minsta lik sin maktgiriga far. Vänskapen får Adeline att både avsky systemet mer och drömma om en annan tillvaro, utan en ständig kamp för överlevnad. Av olika orsaker visar det sig att den tillvaron snart blir verklighet; en mycket farlig sådan. 

Brännmärkt har en hel del gemensamt med Sarah J Maas fantasyserie om Glastronen, då strukturen följer ungefär samma mönster: en hjältinna från samhällets botten, som är stark och orädd, som visar sig höra hemma i fiendens guldsmyckade korridorer. Här finns även det romantiska stråket, vilket i båda böckerna är ett viktigt, men ibland uttjatat inslag. När det kommer till persongalleriet så återfinns flera likheter; som den vackra och smärta hjältinnan, den ovårdade men ack så vackre och muskulöse vakten (som först är otroligt irriterande och jobbig, men som sedan vinner hennes hjärta), den groteskt fula och elaka generalen/motståndaren/fienden. 

Men trots många likheter, finns ändå i Lizette Edfeldts debutroman ett härligt driv och en twist som gör att man som läsare plöjer de 435 sidorna så fort man bara kan. För det är spännande, och precis som Maas och andra dystopi- och fantasyförfattare har Edfeldth trots genrens utmaningar en egen röst. Och det är en stark röst, som kommer att göra ett stort avtryck i den svenska ungdomslitteraturen.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Brännmärkt Bokomslag Brännmärkt
Imperiet (del 1)
Lizette Edfeldt
Ungdomsroman
Modernista
2017-09-15
446
Unga vuxna

Ny svensk dystopi-serie, med både driv och egen röst. För läsare som gillar Sarah J Maas och Marie Lu är det här ett måste!

 Vårens utgivning!

 Vårens utgivning!

Barn- och ungdomsböcker att se fram emot

Förlagen fortsätter även nästa år att ge ut riktigt bra litteratur för barn och unga, vilket är oerhört glädjande. Här nedan har valt ut några utvalda titlar som jag ser fram emot extra mycket! Listan kan komma att uppdateras, då vissa förlag inte har någon katalog. Titelbeskrivningarna är hämtade från respektive förlags vårkatalog, men i vissa fall har jag kortat ner meningarna något, och lagt till egna ord.

Bilderböcker 3-6+ år 

Stig – Annica Hedin & Per Gustavsson

Det här kanske ser ut som en vanlig fiskpinnemiddag. Alla äter fiskpinnar och Sofia berättar ett nytt pruttskämt. Men en sak är väldigt fel. Titta på den röda stolen. Ser du hålet där? Det var där Stig brukade sitta. En vacker och tänkvärd berättelse om att förlora någon som står en nära. En bok som tar barnets känslor på allvar och inte ryggar från ett svårt ämne. En bok att läsa tillsammans och prata om, och som stannar kvar i tankarna långt efter att den är utläst. 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: Januari 

Förvandlingen – Anna Höglund 

Enligt mig är Anna Höglund en av landets bästa bilderboksskapare, som med sina illustrationer förmedlar ett djup och en komplex verklighet. Hennes kommande bok handlar om en flicka som bor med sin pappa som är riddare. Men en dag måste han bege sig iväg för att kämpa mot en jätte som förstenar alla människor med sin blick. Flickan blir ensam kvar. Många dagar och många nätter går, men hennes far syns inte till. Varje kväll säger flickan godnatt till sig själv i sin spegel. Så en kväll brinner det sista ljuset ner och slocknar. Allt blir mörkt…Då tar flickan spegeln och en kniv och ger sig ut för att leta reda på sin pappa och rädda honom från jätten.

Förlag: Bonnier Carlsen 

Utkommer: januari 

Samtidigt i min låtsasvärld – Lisa Bjärbo & Emma Adbåge 

En hyllning till fantasin och förmågan att drömma sig bort till en annan verklighet! 

Lisa Bjärbo och Emma Adbåge är två av våra  mest älskade barnboksskapare. De har ett  flertal böcker och priser bakom sig. Samtidigt i min låtsasvärld är deras första samarbete, och om jag gissar rätt är de en alldeles magisk skaparduo!

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april 

Samtidigt i min låtsasvärld – Lisa Bjärbo & Emma Adbåge

Hemma hela sommaren – Elin Johansson & Ellen Ekman 

Uppföljaren till Veckan före barnbidraget, som på samma vis tar upp den känsliga frågan om bristen på pengar, och hur det kan te sig ur ett barns perspektiv. Ett viktigt ämne, som många barn och föräldrar kan känna igen sig i. 

Vad ska ni göra i för roligt i sommar? frågar fröken. Vi ska till Legoland, till Thailand, på vattenland, svarar alla andra. Vi ska på safari, säger jag. Men egentligen är det inte sant, för mamma säger att vi ska ha hemmasommarlov och bara vara här. Hon säger att vi kan ha kul ändå, bada och kanske sova på balkongen om det blir fint väder. Men sen ångrar hon sig och rotar fram ett tält, stormkök och campinggrejer. Och så cyklar vi ut på safari, bara hon och jag.

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april

 

Mellanåldersböcker ca 9-12 år

Vi kommer snart hem igen – Jessica Bab Bonde & Peter Bergting 

I serieform gestaltas sex människors vittnesmål om Förintelsen. Några av dem som var barn då lever ännu och kan berätta om hur det var. Vad som hände dem och deras familjer. Vad de kände. Hur de överlevde. Vad de förlorade. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt. Jessica Bab Bonde och Peter Bergting har med de överlevandes berättelser som grund skapat en angelägen och viktig bok.

Förlag: Natur & Kultur 

Utkommer: januari

Dödsbo – Mia Öström 

I ungdomsromanen Vakuum närmade sig Öström döden från ett vardagsrealistiskt perspektiv, medan hon i den här nya boken för barn i ålder 9-12 år istället väljer det ockulta och övernaturliga temat. Endast titeln lockar faktiskt mig som verkligen gillar läskiga böcker att läsa boken! 

Vem är det som viskar om natten? Nino och hennes mamma flyttar in i en gammal lägenhet. Ett dödsbo, säger mäklaren. Det betyder att alla möbler och saker ingår, inte att någon har dött där, förklarar mamma. Men Nino är inte så säker. Damen som tidigare bodde i deras lägenhet kanske dog på ett vårdhem, men vad är det för barnröster som viskar om nätterna? Var kommer alla kajor ifrån? Varför finns det en nästan osynlig dörr i vardagsrummet? Och varför är det så varmt?

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utkommer: januari 

Minoo och Vinterskeppet – Anna Ehring 

När Minoo en decembereftermiddag kommer hem från skolan med lillbrorsan Mirza i släptåg och kikar i brevinkastet, alltid kika först, sen låsa upp!, ser hon brevet från Migrationsverket, tar sin lillebror i handen och flyr. Det enda sättet hon kommer på att få med sig sin bror bort från trapphuset är att springa till hamnområdet där Mirza älskar att vara, och där han tror att han har sett tomten. Här tar syskonens liv en vändning och ett ofrivilligt äventyr tar sin början. 

Förlag: Bonnier Carlsen

Utkommer: januari  

Farfar på rymmen – David Williams 

Tolvåriga Jack tycker att den bästa dagen i veckan är söndagen, för då får han vara med sin farfar hela dagen. Farfar var en djärv Spitfire-pilot under andra världskriget, och Jack älskar att lyssna på hans makalösa historier från förr. Extra roligt är det när farfar snurrar till saker och ting: Han går till affären iklädd innetofflor, ransonerar sin mat – som bara äts ur konservburkar, och glömmer stundtals bort vad Jack heter. Men en dag tar allt det roliga slut. Farfar kan inte längre klara sig själv, och han flyttas till ett ålderdomshem.

Jack är den enda som förstår farfar, och han börjar genast planera för en fritagning. Den förfärliga föreståndarinnan är dem hack i häl, så nu gäller det att tänka snabbt. Det blir ett oförglömligt, högoktanigt äventyr för dem båda. 

Förlag: B Wahlströms 

Utkommer: februari 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat – Caleb Krisp 

Den tredje och avslutande spännande delen om den oförskämda och hysteriskt roliga Ivy Pocket! 

Ända sedan Ivy Pocket råkade bli ägare till den magiska Klockdiamanten har hon jagats, lurats, kidnappats, spärrats in och hamnat i klorna på ett par alldeles förfärligt olämpliga adoptivföräldrar. Tack och lov att Ivy är en sån som alltid landar på fötterna för nu måste hon använda all sin slughet och slutledningsförmåga till att rädda sin bästa vän Rebecca som hålls inspärrad i en skrämmande parallellvärld.

Förlag: Modernista

Utkommer: mars 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat – Caleb Krisp

Kejsarens grav – Johan Runberg 

Kejsarens grav är den andra delen i trilogin Häxknuten. Den första delen Vålnadens röst utkom i augusti, och är enligt mig höstens bästa mellanåldersbok. Miljön, karaktärerna och på det sätt som berättelsen hålls och utvecklas gör att böckerna säkerligen kommer att gillas av många läsare. 

Det har redan blivit vinter, men Sebbe kan inte skaka av sig minnena från sommaren på pensionat Solöga. Han har blivit rädd för mörkret, och dessutom oroar han sig för sin mamma som inte får några skådespelarjobb. Samtidigt är Sebbe glad att få umgås med Max och Manda igen. Manda har fått en roll i kommande års julkalender som spelas in på Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm. Under museet finns ett bergrum där en ny utställning håller på att byggas upp. Men hur kommer det sig att en av de tunga statyerna plötsligt står vänd åt andra hållet? Och vem, eller vad, är det som attackerar museiarbetarna? Snart är vännerna indragna i ett nytt mysterium där hårresande sammanträffanden avlöser varandra. En kittlande kombination av isande skräck och smart humor.

Förlag: Natur & Kultur

Utkommer: mars 

Egon – hälften alien – Per Simonsson & Stefan Roos

Det här verkar vara en rolig, absurd och filosofisk mellanåldersbok, precis i min smak! Berättelsen handlar om Egon och det märkliga som händer precis innan han ska börja sjuan. Mitt i en hårdrockslåt som hans morbror tvingar honom att lyssna på, hör han en röst genom musiken. EGOOOOOON, ropar den. Men hans morbror hör ingenting. Några dagar senare berättar Egons gammelmormor om något hans mamma gick igenom som tonåring, och sakta börjar bitarna falla på plats. 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: april 

Handbok för superhjältar del 3. Ensam – Elias Våhlund & Agnes Våhlund

I den tredje boken om Lisa fortsätter hon att vaka över staden och bekämpa brottslingar. Men även om hennes nya liv som superhjälten Röda Masken har förändrat allt, så är hon fortfarande lika ensam. Och även om varenda rånare och tjuv är rädda att möta superhjälten, så är stadens farligaste skurk, Wolfgang inte det minsta rädd och har svurit på att fånga in den nya hjälten. Kommer Lisa hinna sätta Wolfgang bakom lås och bom innan han fångar henne? 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: april 

Comedy Queen – Jenny Jägerfeld 

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har ”funny bones”. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker. Tyvärr misstänker Sasha att hon tillhör den andra sorten, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av – jo faktiskt – livsfarlig gråt.

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april

Comedy Queen – Jenny Jägerfeld

Billie. Alla tillsammans – Sara Kadefors 

I tredje delen om Billie fortsätter livet hos”den perfekta” fosterfamiljen att överraska, när det plötsligt framkommer att Petra och Mange ska prova att bo i en lägenhet på Solkullen, växelvis. Nej nej, de ska inte skiljas, bara ge varandra utrymme. Billie fattar ingenting. För ingen berättar någonting, som vanligt. 

Vilket gör att Billie verkligen vill veta varför alla håller ihop när ingen egentligen vill vara tillsammans.

Förlag: Bonnier Carlsen 

Utkommer: maj

 

Ungdom ca 12-15+ år 

Fandom – Anna Day

Den här genreöverskridande ungdomsboken verkar så spännande! Läser man förlagets beskrivning kan man inte annat än att längta som en tok tills den släpps! 

Tänk om du kunde vara Katniss i Hungerspelen – på riktigt? Coolt, va? Fast sedan kommer du på att du ju inte kan skjuta med pil och båge eller klättra i träd som hon, och inte har hennes överlevnadskunskaper. För Violet och hennes kompisar är det inte Hungerspelen utan boken och filmen Galgdansen som gäller. De skriver fanfiction och håller på med cosplay, och under en fandomträff på Comic Con händer det ofattbara – Violet och hennes vänner transporteras till The Galgdansen på riktigt. Fem minuter senare har de orsakat hjältinnans död. Det blir upp till Violet att ta hennes plats, spela huvudrollen, förälska sig i hjälten och ta sig levande tillbaka till sin värld. Men berättelser har en tendens att få ett eget liv…

Förlag: B. Wahlströms 

Utkommer: januari 

Pojken under bron – Katarina Wennstam 

Del två i serien om Alex Skarp, som tillsammans med sina två bästa vänner undersöker brott som begåtts. Pojken under bron är berättelsen om hur lite det krävs för att ett liv ska släckas en kväll efter en fest, om machorollens alla tragiska offer bland unga killar och om synen på killar som just offer. Och så handlar det förstås om en synnerligen skärpt tjej som tillsammans med sina vänner än en gång hjälper polisen att se till att rättvisa skipas.

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: mars 

Boken om stoft. Lyras färd – Philip Pullman 

Boken om stoft är en serie som utspelar sig i Lyras värld och flera av Pullmans tidigare karaktärer gamla dyker upp igen.

I den första delen svämmar floden Themsen över sina breddar. Lyra är bara sex månader gammal – undangömd i ett nunnekloster, eftersökt både av sin far, Lord Asriel, och av mörkare krafter. Pojken Malcolm blir en oväntad hjälte när han räddar Lyra ur det översvämmade klostret. Han kämpar för att undkomma både förföljare och vattenmassor och sätta Lyra i säkerhet.

Förlag: Natur & Kultur 

Utkommer: mars

Boken om stoft : Lyras färd – Philip Pullman

Finns det björkar i Sarajevo? – Christina Lindström 

Kevin ska ta hand om sin bror Charlie, som har en funktionsnedsättning, när deras föräldrar för första gången ska åka tillbaka till sitt hemland Bosnien. Men så ringer Hannes och bjuder med Kevin till Liseberg. Hannes är Kevins enda kompis och besöket på Liseberg känns livsviktigt. Kvar hemma lämnas Charlie, med ett löfte om att Kevin snart är tillbaka. På Liseberg finns även Hannes flickvän Linn och hennes kompis Amanda och de fyra har en magisk försommarkväll tillsammans. Men när Kevin kommer hem är Charlie försvunnen. 

Förlag: B. Wahlströms

Utkommer: mars 

 

Unga vuxna

Ett hov av taggar och rosor – Sarah J. Maas 

Ny serie som verkar minst lika bra som Maas tidigare bokserie Glastronen! 

När nittonåriga jägarinnan Feyre dödar en varg i skogen dyker det upp en odjursliknande varelse och kräver vedergällning. Feyre tvingas följa med till ett farligt, magiskt rike hon bara trodde fanns i sagorna, och väl där inser hon att varelsen inte är ett djur, utan Tamlin: en av de livsfarliga, odödliga feer som en gång styrde över deras värld. Feyres känslor för Tamlin övergår så småningom från iskall fientlighet till en blixtrande passion som överskuggar alla varningar och lögner hon hört om hans farliga och vackra värld. Men när en uråldrig, ondskefull skugga växer till sig över feernas land måste Feyre stoppa den – annars kommer både Tamlin och hans värld att gå under.

Förlag: Modernista 

Utkommer: januari 

Intet – Janne Teller 

Har ni läst den här romanen? Av någon konstig anledning har jag aldrig hört talas om den innan, men efter att ha läst om den i Lilla Piratförlagets vårkatalog är det den ungdomsbok som jag ser fram emot mest att läsa.

Intressant att veta om boken är att den när den först gavs ut (2000) förbjöds den i hemlandet Danmark, men är i dag en internationell bestseller som har utgivits i över tjugo länder. Romanen har blivit en kritikerrosad operaföreställning i England och filmatisering är på gång. Den har tidigare publicerats på svenska, men kommer nu i nyutgåva!

Intet är kontroversiell och chockerande. Intet ställer fler frågor än den ger svar. Intet är också vacker och tillgänglig, berättad med en enkelhet som strider mot romanens djup.

Pierre Anthon bestämmer sig för att inget betyder något. Från den stund du föds, börjar du dö. Hans klasskamrater vill göra allt för att bevisa att livet faktiskt har en mening och bestämmer sig för att bygga en hög av sådant som betyder något.

Förlag: Gilla Böcker 

Utkommer: februari 

Dagen du förstörde allt – Linnea Dahlgren 

Melanie och Kassandra har varit bästisar sen de var små. De behöver inga andra, de har ju varandra: Mellan och Kass. Något av det bästa de vet är att besöka Tidssmygen, en glänta i skogen där det känns som man kan resa i tiden. De reser till gemensamma minnen och till allt roligt de ska göra i framtiden. Så en tidig morgon vaknar Melanie av telefonen. Kassandra är död. Hon har tagit livet av sig. Nyheten drabbar Melanie som ett slag. Det kan inte vara sant, det måste vara ett misstag. Hur ska hon fortsätta leva? Mellan kan ju inte finnas utan Kass. Men så kommer hon på: Tidssmygen. Tänk om hon kan resa i tiden och få Kassandra att ändra sitt beslut.

Förlag: Vox by Opal

Utkommer: mars 

Kärlek, hat och andra filter – Samira Ahmed 

En terrorattack drabbar staden, och det visar sig att den huvudmisstänkte delar efternamn med Maya och hennes familj. Människorna i deras närhet blir plötsligt fyllda av fruktan och hat, och hennes liv förändras till oigenkännlighet. Maya Aziz är sjutton år och född i USA, ändå känns det som om hon lever i två världar. Hon är kluven mellan att följa sina indiska föräldrars önskan – att börja på college i närheten av deras hem i Chicago, och så småningom gifta sig med en trevlig muslimsk kille som hennes mamma tycker passar – och att följa sin egen dröm. I så fall skulle hon flytta till New York och plugga på filmskola. Och kanske börja dejta den där killen som hon har varit kär i så länge.

Förlag: Lavender Lit 

Utkommer: april 

Kärlek, hat och andra filter – Samira Ahmed

Livet i en skokartong – Liv Marit Weberg 

CSN har slutat leverera, pojkvännen Tore har gjort slut och universitetskurserna är omöjliga att klara av, eller ens gå på. De enda som fortfarande tror att hon lever ett ”normalt” liv är föräldrarna. Men de bor långt bort, så det gör inte så mycket. För är normaliteten verkligen något att sträva efter? Vad är det för fel på ett lugnt och skönt liv ensam inne i lägenheten som är lika liten som en skokartong? Men så är det ju det där med pengar. Och mat. Och räkningar. Och en väldig massa förväntningar från människor runt omkring.

Förlag: Vox by Opal 

Utkommer: april 

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia 

I verkligheten är artonåriga Eliza Mirk blyg, knepig, smart och helt utan vänner. På nätet är hon däremot en supersuccé: under sitt alias LadyConstellation skriver och ritar hon den otroligt populära serien Monsterhavet som har miljoner fans och läsare. Eliza kan inte ens föreställa sig att hennes riktiga tillvaro ska kunna mäta sig med den hon lever i på nätet – åtminstone inte förrän den nye pojken Wallace Warland börjar på hennes skola och Eliza inser att den verkliga världen kanske inte måste vara så hemsk ändå. Men så råkar Elizas alter ego bli avslöjat, varpå allt ställs på spel: hennes serie, hennes relation till Wallace och hela hennes tillvaro.

Förlag: Modernista 

Utkommer: april 

Warcross – Marie Lu 

Ny spännande serie av författaren till Legend-trilogin och Den unga eliten! 

Warcross är inte bara ett dataspel – det är ett sätt att leva. Åtminstone för de miljontals människor runtom världen som loggar in på spelet varenda dag. I ett desperat försök att få ihop lite pengar bestämmer sig den tonåriga hackertjejen Emika Chen sig för att försöka hacka sig in i spelet mitt under öppningsspelet på det internationella Warcross-mästerskapet – ett drag som leder till att spelets skapare, den tillbakadragne miljonären Hideo Tanaka, vill anlita henne som insiderspion för att hitta en säkerhetsläcka. Emika tackar ja till erbjudandet och befinner sig snart i en drömtillvaro i Tokyo – ända tills hon gör en farlig upptäckt som hotar att slå sönder hela Warcross-imperiet.

Förlag: Modernista 

Utkommer: april 

Warcross – Marie Lu

 

Klicka dig gärna vidare för att spana in mer av förlagens vårutgivning!

Bonnier Carlsen

B. Wahlströms

Lavender Lit 

Lilla Piratförlaget

Modernista 

Natur & Kultur

Rabén & Sjögren 

Vox by Opal 

 

Alla titlars omslag

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fejk – E. Lockhart

Fejk – E. Lockhart

Förlaget Lavender Lit är ett imprint till Southside Stories, och har gjort till sitt kännemärke att främst ge ut ”crossoverlitteratur” skriven av amerikanska kvinnliga författare. För vad sägs om Laurie Halse Anderson, Julie Murphy, Danielle Younge-Ullman och Jenny Han? Det är säkert många som även känner till författaren E. Lockhart som också ges ut på förlaget, och de böcker som finns sedan tidigare av henne på svenska: Den ökande historien om Frankie Landau-Banks och Kanske är det allt du behöver veta, romaner som fått stor uppmärksamhet och som tilldelats en mängd priser i USA. Hennes nya roman Fejk har enligt mig inte en spektakulär handling, även om den är intressant och originell. Det som gör den enastående beror istället på den tekniska skicklighet som Lockhart ger prov på. Berättelsen består av ett komplicerat handlingsförlopp som bryter mot den normala kronologin då den startar med det näst sista kapitlet för att sedan i resterande kapitel  återberätta vad som utspelat sig i primärhistoriens dåtid. På ett filmiskt vis knyts dessa till det avslutande kapitlet som tar vid i nutid, där hela historien började. 

Jule är en ung tjej som av en av egen mening är på rymmen från sitt arv; men det hela börjar snart kännas osannolikt och som läsare vet man inte vart man har henne – just på grund av hur texten är uppbyggd och att det finns en viss dansparens i den information man får av Jules som berättelsens fokalisator. Jule berättar ofta om sin bästa vän Imogen, som liksom hon själv är föräldralös. Den mest påtagliga skillnaden dem emellan är att Imogen blev adopterad av ett förmöget par som hon nu kan kalla sina föräldrar. Jule och Imogen är faktiskt så lika varandra att de går in i varandra och blir till varandras spegelbilder, så att man till slut inte vet vem som är vem. Vem är ”Jule” egentligen, och varför kallar hon sig för Imogen ibland? Vem är det som i själva verket är på rymmen och vilken är den faktiska orsaken till det? 

Sammanfattningsvis är det här en roman som definitivt innehåller en bra story och som är intressant på grund av sin annorlunda konstruktion. Textmässigt är den ganska krävande då man hela tiden måste vara på alerten och hänga med i svängarna för kunna ta sig ända till slutet. Men även om boken på grund av detta inte kommer att vara allas cup of the, så kommer den helt klart att hitta många läsare just på grund av avsaknaden av den traditionella berättarstrukturen där allt är klart och tydligt från början. Istället erbjuder Fejk en läsupplevelse utöver det vanliga som tillåter läsaren att irra bort sig, hitta tråden för att återigen famla i mörkret. Och det kan det väl vara befriande att emellanåt få släppa händerna och bara åka med? 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Fejk (Genuine Fraud) Bokomslag Fejk (Genuine Fraud)
E. Lockhart
Ungdomsroman
Lavender Lit
2017-09-22
275
Unga vuxna

E. Lockharts nya ungdomsroman Fejk erbjuder en läsupplevelse utöver det vanliga, som tillåter läsaren att irra bort sig, hitta tråden för att återigen famla i mörkret. Och det kan det väl vara befriande att emellanåt få släppa händerna och bara åka med?