Browsed by
Tagg: Unga vuxna

April, April – Mattias Edvardsson

April, April – Mattias Edvardsson

Min fröken på mellanstadiet sa alltid att livet blir vad man gör det till. Det är förstås likadant med döden. Den blir också vad man gör den till. Och eftersom jag hade levt mitt snart sjuttonåriga liv i skuggorna, i marginalen, vid sidan av, var mina planer på en spektakulär död antagligen att betrakta som ett slags kompensation (s. 7).

Så lyder de första meningarna i Mattias Edvardssons ungdomsroman April, April från 2015, som förra året även gavs ut i pocketformat. Som läsare innebär detta att en genast blir införstådd med att det här kommer att bli en berättelse med svärta och smärta. Men vad man inte vet då är att det i allra högsta grad även är en berättelse som mest av allt kanske kan beskrivas som optimistisk och hoppfull. 

De tungsinta orden i början av boken tillhör protagonisten Hugo Andreasson, som har bestämt sig för att ta sitt liv på vindsrummet på skolan han en gång gått på. Med sig har han sin morbrors gamla gevär, vilket är tänkt att avsluta hans 6209 dagar långa liv på den plats som han förknippar med den förnedring som mobbingen medfört. Men istället för att dö hamnar Hugo på ett HVB-boende – beläget ute på landsbygden och så långt från civilisationen som man kan komma. Vilket passar bra, då incidenten på skolan inte direkt har gett honom ett bra rykte. Här träffar han andra ungdomar som är utanför samhället på ett eller annat sätt, bland annat April, som får det att bränna till i magen på ett både underbart och förvirrande sätt. 

För första gången upplever Hugo hur det är att vara en i gänget och höra till, bli respekterad och omtyckt för den han är. Men snart gör även de mindre trevliga aspekterna av hur det är att skapa relationer av det här slaget sig påminda, och det med full kraft. 

Edvardssons styrka är definitivt hur väl han behärskar såväl språk som dramaturgi; handlingens komposition fungerar väldigt bra tillsammans med det tragikomiska draget i texten som sätter tonen redan i expositionen. Genom att tillföra nya komponenter hålls spänningen och nyfikenheten uppe genom hela berättelsen, vilket tillsammans med de trovärdiga miljö- och karaktärsskildringarna gör att det här är en bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig.  

En kort sammanfattning av April, April är att det är en fruktansvärt bra och välskriven berättelse som lyckas med det svåra att skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna. 

Boken finns bland annat på Adlibris och Bokus.   

April, April Bokomslag April, April
Mattias Edvardsson
Ungdomsroman
Opal
2017-09-18
264
Unga vuxna

April, April är en välskriven berättelse som lyckas skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna.

Döden är inget skämt – Karl Modig

Döden är inget skämt – Karl Modig

Josef Koroljov är 19 år, gick ut gymnasiet för ett år sedan och bor sedan dess tillsammans med sin storasyster i en lägenhet i Stockholm. Det är lätt att sammanfatta Josefs tillvaro: på dagarna försöker han få ihop material att använda på sina framträdanden som ståuppkomiker på olika pubar i stan, medan kvällarna spenderas med vännerna på dessa pubar drickandes de öl han får som betalning. Det händer rätt ofta att han delar säng med någon som liksom han fått i sig lite för mycket att dricka. Då han fortfarande är tonåring och försöker komma på vad han vill med sitt liv är hans leverne inget konstigt eller udda – utan istället normalexistensen för en nittonåring storstadsbo. 

Men börjar man läsa mellan raderna inser man snart att allt inte är normalt i den unge Josefs liv. Inte längre i alla fall. Inte sedan den där dagen då han såg sin storebror Alexander för sista gången; liggandes på sin säng med något i blicken som borde ha varit en varningssignal om att något var fel. Sängen står kvar, och alla grejer står precis som de gjorde den där morgonen. Allt är kvar, utom Alexander som är död, som har tagit sitt eget liv. Storasyster Natascha har legat apatisk i sin säng i två veckor utan att vare sig prata eller äta nästan något, och själv försöker Josef att skämta bort det ofattbara som håller på att kväva honom – för hur ska han annars klara av sin situation där föräldrarna har fullt upp med sin egen sorg och inte pratar om det som hänt? Där han är tvungen att ta hand om sin syster? Det bästa är enligt Josef helt enkelt att låtsas som om hans bror inte precis har tagit livet av sig, och hantera det svåra på sitt eget sätt – det vill säga genom att dra skämt. Frågan är bara hur länge den taktiken fungerar…

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden. 

Jag skulle dock, även om jag gillar den här sortens infallsvinkel, vilja få svar på alla obesvarade frågor som oundvikligen uppkommer under läsningen: varför ville Alexander inte leva mer? Vad låg bakom hans psykiska ohälsa och hur gick det sedan för Josef, efter att den hemska insikten om broderns död drabbade honom i slutet av berättelsen? Jag vill veta, jag har ett behöv av att veta, och  jag förstår egentligen att författaren inte har någon skyldighet att svara på de här frågorna, och det är väl det som är så bra med öppna slut? Att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om vad som händer när texten tar slut. Men jag behöver veta, jag har ett behov av att få veta. För jag är en av alla dem som förlorat en viktig person på det här sättet, och jag är liksom Josef en av många som aldrig någonsin kommer att få veta den exakta orsaken till varför personen inte ville leva mer. 

Ändå ger boken precis just det; ett svar. För det bittra sanningen är ju den att det inte finns något svar på de här frågorna. Och även om det inte är direkt lämpligt att skämta om döden, så för Karl Modig ut det viktiga budskapet om vikten att prata om den, för gör man inte det så kommer suicid fortsätta att vara ett tabubelagt ämne. Det är helt enkelt dödsviktigt att vi både kan prata och läsa om det! 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Döden är inget skämt Bokomslag Döden är inget skämt
Karl Modig
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2018-01-24
216
Unga vuxna

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden - helt enkelt hur livet ter sig ur en tonårings perspektiv!

Intet – Janne Teller

Intet – Janne Teller

Ingenting har någon betydelse, 

det har jag vetat länge. Så 

det är ingen idé att göra något, 

det har jag just kommit på. 

(s.3)

Så börjar Janne Tellers ungdomsroman Intet, som förbjöds när den gavs ut i Danmark för arton år sedan. Orsaken till censureringen kan säkert förklaras med den rädsla de vuxna i samhället kände över att de unga plötsligt skulle börja fundera på livet och dess mening; eller rättare sagt meningslöshet. För det är det som är (plommon)kärnan i den här korta romanen; Teller får läsaren att reflektera över människans existens utan att ge något svar. Berättelsen är rättfram med en text som är både avskalad och personlig; skriven i jagform ur protagonisten Agnes perspektiv. Agnes går i 7:an och när en kille i klassen, Pierre Anthon, hoppar av då han inte finner någon mening med att gå i skolan då ”man ändå ska dö, bli bortglömd och till ingenting och det därför inte är värt att göra sig besväret”, går klassen ihop för att motbevisa honom. Det måste ju finnas något som ger livet mening, något som gör att ens existens blir meningsfull – så som betyg, jobb och familj? Varje dag sitter Pierre Anthon i plommonträdet på sin gård och kastar plommon på sina före detta klasskompisar när de går förbi på väg till skolan, och irritationen gör att ungdomarna bestämmer sig för att på ett konkret sätt bevisa att livet visst har betydelse. Med hjälp av ting som står var och en av dem nära bygger de en hög av betydelse, som växer sig större och större för varje dag. När materiella saker inte räcker börjar det hela spåra ur, och Agnes och de andra börjar ana att det som Pierre Anthon hävdat kanske visst stämmer – även om de tar till drastiska åtgärder för att förneka det. 

Livets mening är en filosofisk och existentiell fråga som har funnits lika länge som mänskligheten, och även om många författare närmar sig ämnet är Tellers text kontroversiell då hon genast ställer läsaren mot väggen – och därmed ”tvingar” oss att riktigt begrunda dess betydelse. Boken ger oss inte några svar (för hur skulle den kunna det när det inte finns några?), men den visar oss att om det finns en ”mening” eller ”betydelse” så är det något som man ska vara ytters varsam med, och behålla för sig själv. 

För betydelsen är ju inte att leka med. Eller? 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Intet Bokomslag Intet
Janne Teller
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2017-02-07
142
Unga vuxna

Varför existerar vi? Finns det någon mening och betydelse med våra liv? Intet är en roman som tar upp mänsklighetens största gåta genom att skickligt berätta en historia ur ett ungdomsperspektiv. En modern klassiker som alla högstadie- och gymnasieelever borde läsa och diskutera!

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

I Sara Bergmark Elfgrens nya ungdomsroman samsas fiktion och verklighet, realism och ockultism. Handlingen utspelar sig i till största del på det gamla läroverket Norra Latin, ett estetiskt gymnasium där eleverna kan gå antingen teater eller musikprogrammet. När berättelsen tar sin början har huvudkaraktärerna Clea och Tamar precis börjat första terminen på utbildningen som förhoppningsvis ska ta dem vidare till Teaterhögskolan och de stora scenerna. Men medan Clea på grund av sin skådespelarmamma redan är ett känt namn i den världen och redan känner många på skolan, har Tamar aldrig tidigare stått på en scen och är helt ensam både i skolan och i den nya staden, som hon flyttat till för utbildningens skull. Kanske är det på grund av sin ensamhet som ett väsen från en annan dimension som söker just Tamars uppmärksamhet; vilket hon snart kopplar ihop med sägnen om en gammal elev som dött på skolan efter mystiska omständigheter och som är ute efter hämnd. Det visar sig att Tamar, Clea och hennes före detta pojkvän Tim på ett oväntat sätt tillsammans tvingas möta det som gömmer sig i skolans mörka vrår.

Strukturmässigt är berättelsen uppbyggd kring perspektivskiften mellan protagonisterna Tamar och Clea; och de subjektivt tolkande berättarrösterna gör texten nyanserad och mångbottnad. Bland annat får man ta del av karaktärernas erfarenheter när det kommer till ensamhet, utanförskap, övergivenhet, missbruk, ytlighet och psykisk ohälsa. 

Att se på texten ur ett etniskt perspektiv är intressant: hur Clea liknas vid den ”vita prinsessan” medan Tamar är den exotiska och annorlunda flickan som ser upp till henne. Genom sin annorlundahet är hon konstig och därmed underlägsen; vilket är en känsla i henne själv likaväl som det är så andra omfattar henne. Även Tamars flytt från Östersund till Stockholm kan ses som en sorts flykt där hon lämnar sitt ursprung och sin identitet och plötsligt befinner sig på en totalt okänd och främmande plats. Men det är inte tal om stereotypisering eller att framhäva en vit idealism – tvärt om skapas en berättelse som förutom det vansinnigt spännande innehållet även betonar de likheter som finns mellan individer med olika bakgrund och etnicitet.

I sin gestaltning av Tamar kan man påstå att Bergmark Elfgren omformulerar vad som kunde ha varit en problematisk och schablonmässig framställning av främlingskap på grund av kulturell identitet. Istället är främlingskapet kopplat till klass och miljö, där syftet kan sägas vara att komma ifrån en ”svenskifiering” eller rent av en”svenssonifierng”. Tamar som karaktär är därmed inte endast den som läsaren anser vara mest sympatisk; hon är även den som helt klart är den som driver handlingen framåt och avgör dess utgång. 

Bergmark Elfgren har förmågan att porträttera sina påhittade tonårskaraktärer så att de inte bara blir levande, utan även så att de med sina olika egenskaper blir intressanta att följa – till den grad att man drabbas av omedelbar abstinens när boken är utläst och man därmed inte kan beträda den där världen på ett tag igen. För man vill dit igen; vill veta mer om karaktärerna, om skolan och om de mytomspunna gamla historierna som är länkade till berättelsens nutida händelser. Det här är, utan att överdriva, årets absolut bästa svenska ungdomsroman!

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Norra Latin Bokomslag Norra Latin
Stockholmsserien (del 1)
Sara Bergmark Elfgren
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-10-20
496
Unga vuxna

Utan tvekan årets bästa svenska ungdomsbok, som rymmer både vardagsrealism, magi och ockultism!

The Hate U Give – Angie Thomas

The Hate U Give – Angie Thomas

Tänk dig att du bevittnar mordet på din barndomsvän; hur någon som du träffat varje dag under din uppväxt och som är som en bror för dig blir skjuten bakifrån och sedan dör med huvudet i ditt knä. Tänkt dig att du sedan inte vågar berätta om det av rädsla för vad som skulle kunna hända med dig själv och din familj, och med andra i området där du bor. Det här är ett scenario som blir till verklighet för huvudkaraktären Starr i Angie Thomas ungdomsroman The Hate U Give, och som läsare känner man själv den ambivalens som hon brottas med genom hela berättelsen: ska hon vittna mot den polis som sköt Khalil till döds helt oprovocerat och därmed stå upp för inte bara sin vän utan även för den fattiga förort där hon bor – även om det innebär vissa risker? Eller ska hon vara tyst och därmed riskera att reta upp de som vill ha rättvisa och upprättelse för Khalil och andra som fallit offer för polisbrutaliteten mot svarta?

Situationen blir inte lättare av att Starr genomgår en identitetskris som beror på att hon är tvungen att vara en sorts person på den dyra privatskola som hon går på där hon är den ena av endast två svarta elever, och en annan hemma i den svarta förorten där kriminalitet och fattigdom är dominerande. Det här med att tillhöra olika kulturer och gemenskaper och hur man förväntas uppträda i vissa sammanhang och situationer är ett spår som författaren leder in oss på redan från början, vävs smidigt in för att skapa berättelsens centralmotiv.  För rasism och utanförskap är utan tvekan bokens givna tema; och Thomas lyckas väldigt väl med att skriva en berättelse som är politisk och fylld med aggression och kritik mot polisstaten och på den strukturella rasism som finns i samhället, samtidigt som den behandlar klassiska ämnen så som familje- och vänskapsrelationer, kärlek och vad det innebär att vara ung men även hur sorg – speciellt undantryckt sådan – kan yttra sig.

Men om jag endast fick beskriva vad The Hate U Give handlar om med ett enda ord så skulle det ändå vara ”mod”: att våga tro på den enskilda människans förmåga att förändra, och trots att rädslan är så stark att den tar över hela ens tillvaro ändå ha modet att använda sin röst för att göra sig hörd. Om jag istället fick använda en hel mening för att ge uttryck för hur jag känner inför den här boken så skulle det vara: ”den kanske mest välskrivna, tankeväckande och helt enkelt bästa ungdomsromanen som jag någonsin har läst!”

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

The Hate U Give Bokomslag The Hate U Give
Angie Thomas
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2017-09-04
446
Unga vuxna

En av de bästa ungdomsromaner som jag har läst, och en av de viktigaste!

Angie Thomas har en förmåga att skriva aggressivt och politiskt, och skildra scener som får det att göra ont ända i i själen - men samtidigt väva in stråk av värme, humor och glädje. Helt enkelt en fantastisk bok!

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Saker ingen ser – Anna Ahlund

I sin andra roman Saker ingen ser, som även den riktar sig till ungdomar och unga vuxna, behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – det vill säga Sibylla Allmänna Läroverk. 

Romanen börjar med att det är nyår och karaktären Sebastian tar efter det motto som tjejen han precis kysst har – att kyssa en ny person varje månad. Därefter introduceras karaktärerna en efter en; men då de är så pass många känns de till stor del platta saknar djup och komplexitet. Även om det här rent berättartekniskt är intressant så blir det trots att berättaren är allvetande alltför många karaktärer att hålla reda på vilket gör att man inte riktigt tar sig an dem. 

Författaren använder sig flitigt av ordet ”hen” som personligt pronomen, vilket till en början störde läsningen till den grad att jag hoppade över det så fort det nämndes. Det är svårt att sätta ordet på orsaken – kanske är det en vanesak, men jag hade problem med det långt in i boken. 

För att en berättelse ska följa det traditionella narrativa mönstret så krävs det att den har en intrig som leder den framåt. Det finns inte riktigt i Saker ingen ser, och handlingen och karaktärerna spretar lite för mycket åt olika håll. Titeln känns även en aning förvirrande, för den kan inte riktigt sammankopplas med något speciellt i texten – eller är det så att den syftar till både de sexuella händelserna som utspelar sig i skolans skrymslen, Linns drömmar om gemenskap och Frides könstillhörighet? 

Det finns fina intertextuella kopplingar till den egna romanen Du, bara; där författaren smyger in J.D. Salingers Räddaren i nöden som var av så stor betydelse för karaktären Frank att han skrev sitt namn längst bak i just det exemplaret av boken. Det här är en detalj som får den som har läst debutromanen att haja till och leta efter fler referenser, men det är även ett sätt att hålla de tidigare karaktärerna vid liv. Förhoppningsvis är det här något som återfinnas i Ahlunds kommande texter, kanske får vi även se någon av dem som bikaraktärer vilket hade varit roligt. 

Anna Ahlunds författarskap sticker ut och är originellt, vilket beror på hur hon på ett självklart sätt skildrar den icke binära könsidentiteten som norm. Tyvärr anser jag att den här andra romanen inte riktigt kommer upp till samma nivå som debutromanen, vilket beror på de faktorer som nämnts ovan, men även det faktum att trots att Ahlund fortfarande får sexscenerna att kännas både befriande och laddade av känsla och åtrå så blir det till slut för mycket av den varan och man längtar istället efter något mer djupsinnigt i texten.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Saker ingen ser Bokomslag Saker ingen ser
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-17
412
Unga vuxna

I sin andra roman för unga vuxna behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – Sibylla Allmänna Läroverk.

Du, bara – Anna Ahlund

Du, bara – Anna Ahlund

Anna Ahlunds debutroman för unga vuxna Du, bara gavs ut i maj förra året och har fått fina recensioner både i tidningar och på bloggar.

Boken handlar om sextonåriga Johan som förälskar sig i Frank med de elektriska svarta ögonen; han med det långa mörka håret som alltid har svarta åtsittande jeans och som John har så lätt att prata med. Han som får det att pirra i hela kroppen, som ser hela John och verkar vilja ha John lika mycket som John vill ha honom. Det är bara ett problem: Johns storasyster Caroline har nämligen ”paxat” Frank, och har redan börjat dejta honom. Och inget brukar kunna stå i vägen för eller stoppa henne när hon vill ha något eller någon. Men när det gäller Frank kan han inte ta hänsyn till sin syster, då han aldrig känt eller upplevt något som kommer i närheten av den känsla som han får av Frank.

Romanen är skriven i jag-form och då perspektivet endast är protagonistens är det intrigen mellan honom och hans syster samt de ibland problematiska händelserna som sker runt Frank som för historien framåt. 

När det kommer till handlingen kan berättelsen förvisso kännas ganska schablonmässig; två syskon ensamma hemma över sommaren, där brodern blir kär i systerns nya crush. Den tematiska uppbyggnaden gör dock att den sticker ut från andra kärleksromaner för unga. Ahlund har nämligen ett sätt att beskriva den euforiska och svindlande känslan av att vara förälskad – men även det avgrundsdjupa lidande som ett krossat hjärta medför. Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Du, bara Bokomslag Du, bara
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-23
340
Unga vuxna

Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Vox by Opal är ett imprint till Bokförlaget Opal som startade sin utgivning nu i höst. Förlaget riktar in sig på att ge ut böcker som främst riktar sig till ungdomar och unga vuxna men även till alla som gillar att läsa ungdomslitteratur som berör och stannar kvar hos läsaren länge. Hittills har de gett ut fyra titlar; två svenska och två översatta från engelska. Dessa är: Papperssjälar av Emma Johansson, Allt jag inte sa av Yrsa Walldén, Det är försent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly samt Layers av Ursula Poznanski.

Än så länge har jag hunnit läsa de två romaner som är skrivna av de svenska författarna; vilka båda skildrar den unga människans position mellan barn och vuxenvärlden. I Papperssjälar får man följa protagonisten Emilia som går på gymnasiet, har en trygg familj och två bästa vänner, som var en tjej som gärna gick på fester med sina vänner för att dansa och lyssna på musik, löptränade i skogen och var nöjd med sitt liv. Men något hände, som förändrade henne och som är kopplat till den unga tjej som avled efter en tågolycka i våras. Ingen tycks ana att hon har en mina inom sig som hotar att sprängas när som helst, och hon är fast besluten att behålla den vetskapen hemlig – tills hon inte har något val än att umgås med den person som hon till varje pris vill undvika, och därmed blir tvungen att omvärdera sina tidigare åsikter. Emma Johansson har skrivit en roman som väcker intresse från första stund genom att sätta stämningen redan i prologen. Emilias förbindelse till den döda tjejen är något som successivt avslöjas i texten, och orsaken till intrigen framkommer inte förrän i slutet av berättelsen. Trots att det här är ett avsiktligt berättartekniskt drag så förstår man långt innan kulmen hur det ligger till, vilket gör att historien känns en aning förutsägbar – men ändock gripande och vacker.  

Allt jag inte sa har också en ung kvinnlig protagonist, som på grund av olika omständigheter är i konflikt med sitt inre och de känslor hon hyser för en person som går på samma universitet. Huvudpersonen, som nog inte en enda gång nämns vid namn, har flyttat från Malmö till Falun för att bryta sig loss och starta ett eget liv. Att det blev Dalarna och manusprogrammet var bara en slump, även om hon alltid har föredragit att uttrycka sig genom skrift. Det visar sig snart att den förväntan hon haft på flytten varit orealistisk; och att den nya miljön inte per automatik tar bort hennes osäkerhet och blyghet. På skolan och i umgängeskretsen finns Dena; hon som är duet som berättelsen kretsar kring och som är orsaken till den namnlösa protagonistens besatthet och inre tvivel. Yrsa Walldéns historia handlar om att hitta sig själv och att stå på egna ben, samt hur den första riktiga förälskelsen känns – både i olyckliga och de mest fantastiska stunder. 

Med en sådan här start känner jag mig både förhoppningsfull och förvantansfull inför Vox by Opals kommande utgivning av ungdomslitteratur!

På deras hemsida kan du läsa mer om förlaget och deras idé, samt om de utgivna böckerna.

Grymheten – Scott Bergstrom

Grymheten – Scott Bergstrom

Scott Bergstroms debutroman Grymheten för unga vuxna har blivit rejält hypad; filmrättigheterna har redan säkrats av Paramount och sedan den publicerades på originalspråket engelska den 7 februari har den översatts till över 20 språk. Det här är första delen i en serie, hur många delar det blir är ännu oklart. På hemsidan för boken beskrivs den som en actionspäckad roman som är som en blandning av Taken, The Bourne Identity och The Girl with the Dragon Tattoo.

Och ja, det är verkligen en fartfylld berättelse från början till slut med en ung kvinnlig protagonist som inte väjer för de mest skrämmande situationer, och precis som Lisbeth Salander använder hon sin intelligens för att nå sitt mål. I Grymheten är Gwendolyn Bloom dottern till en kidnappad diplomat, som tar saken i egna händer då FBI lägger ner sökandet. Med viss hjälp tar hon sig med falsk identitet till Europa där spåren leder henne till den farliga undre världen. Det blir en jakt på inte bara en försvunnen far, utan även på svar om vem han egentligen är.

Som läsare dras man omedelbart in i berättelsen, och man får redan i de första två kapitlen klart för sig att Gwendolyn inte liknar sina vanliga klasskamrater. På grund av faderns arbete har hon bott i flera olika länder, och hon talar därför franska, ryska och tyska flytande, och det kringresande livet har gett henne erfarenheter som de andra i hennes ålder saknar, och hon har andra värderingar än de andra eleverna på den prestigefyllda privatskolan Danton. Just därför kallar Gwendolyn sig själv för främlingen och outsidern, och det är något älskvärt med den här sortens protagonister – de annorlunda, nördiga, självständiga, de som trotsar normen. Men det finns trots det här något som gör att hon inte känns riktigt trovärdig som en sjuttonårig karaktär; hon är för orädd, brutal och kallsinnig, för smart och för bra på att klara sig helt ensam i en så farlig miljö. Istället för att skildras som den tonåring hon faktiskt är, skildras hon istället som vuxen i sitt sätt att tänka, känna och handla. Dock är historien som sådan originell då man främst hittar den här sortens berättelser i vuxenlitteratur, och trots att berättelsen brister i vissa hänseenden har den stor potential att utvecklas och bli ännu bättre i kommande böcker.

Den har främst två viktiga ingredienser som den till en bra spänningsroman: drivet och det svåra problemet som protagonisten står inför; något som måste lösas inom en viss tidsram med en okänd fiende som ständigt hot. Det här gör att Bergstrom lyckas hålla intresset för historien genom hela boken, trots att det i vissa scener blir ganska klichéartat och störande när Gwendolyn utmålas som någon sorts krigarmaskin som dessutom innehar alla de attribut som kvinna ska ha för att vara attraktiv.

Det har varit ganska mycket skriverier i USA kring Scott Bergstrom och hans debutbok, då han kritiserade litteratur för unga vuxna för att inte vara tillräckligt moraliskt komplicerade. Han sade sig vilja ändra på det här genom att ge ut en egen bok med konflikter som utspelar sig utanför den vanliga high school-miljön. Många har reagerat på hans uttalande med ilska och irritation, och läsare av Young Adult Literature har skrivit inlägg på sociala medier med hashtaggen #MorallyComplicatedYA, där de listar böcker för unga som visst är moraliskt komplicerade.

Efter att ha läst Grymheten som är riktad till unga vuxna, känns hans påstående olustigt. Den kritik han ger den genre som han själv valt att skriva inom gör att han känns inte bara okunnig om den målgrupp han skriver om och för, utan även om ungdomslitteraturen som sådan. För även om det här är en spännande och berättartekniskt bra bok, så är den inte på något sätt unik inom genren.

Då en litterär text alltid ska stå skild från författaren och bedömas därefter, påverkar Bergströms uttalande inte min recension. Diskussioner som den här är istället en möjlighet att reflektera över texten på ett sätt som man kanske inte hade gjort annars, utan att man för den delen behöver ändra åsikt om verket.

Det ska bli väldigt intressant att se hur berättelsen om Gwendolyn Bloom utvecklar sig i kommande böcker!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Grymheten Bokomslag Grymheten
Gwendolyn Bloom
Scott Bergstrom
Ungdomsroman
B Wahlströms
2017-08-28
423
Unga vuxna

Gwendolyn Bloom är dotter till en diplomat som försvinner spårlöst under en tjänsteresa. När FBI inte kan göra mer tar hon saken i egna händer; vilket visar sig bli en farlig resa rakt i fiendes territorium.

Grymheten är en actionladdad roman för unga vuxna, som trots en del brister i gestaltningen lyckas med att hålla intresset för handlingen genom hela boken. Den starka kvinnlig karaktären som inte drar sig för att begå brutala handlingar för att nå sitt mål liknar på det sättet Stieg Larssons antihjälte Lisbeth Salander.

Författarintervju med Johan Ehn

Författarintervju med Johan Ehn

Johan Ehn bor med sin man författaren Mats Strandberg på Södermalm i Stockholm, i samma stad som han växte upp i. Han är konstnärlig ledare för Teater Barbara på heltid, vilket gör att han inte har så mycket tid som han skulle vilja ha till skrivandet. Förutom att skriva gillar han böcker, teve, teater, film, matlagning, att baka tårtor och jobba i trädgården. Han är även intresserad av hur vi ska göra den här världen till en bättre plats – för alla.

Din debutroman Down under för unga vuxna gavs ut i juli. Har du lyckats koppla av något i sommar, eller är det svårt att göra innan boken har recenserats i slutet av augusti?

Jag har rensat ogräs och städat i det lilla hus jag och min man just köpt. Det har varit rätt skönt att vara distraherad från att tänka alltför mycket på boken.

Hur har boken hittills tagits emot?

Väldigt fint. Jag är otroligt glad och rörd över hur många som har hört av sig, eller postat fina saker på sociala medier. Jag har fått otroligt fina omdömen och recensioner från flera bloggare och en riktigt bra recension från Bibliotekstjänst, vilket känns stort. Vi får väl se om det kommer några fler recensioner!

Trots att romanen är fiktiv är den baserad på dina egna upplevelser. Hur mycket av huvudkaraktären Jim har du tagit från dig själv och ditt eget liv?

Det mesta som Jim går igenom är taget från mina egna upplevelser. Men det behöver ju inte betyda att det blir en bra berättelse bara för att den är viktig för en själv. Jag har kastat om i tidslinjen ibland, och jag upptäckte till exempel att jag kunde ”slå ihop” personer från verkligheten för att skapa mycket tydligare karaktärer i boken.

Foto: Ola Kjelbye

Teoretikern Judith Butler menar att det i samhället finns en föreställning om att heterosexualitet är norm och därmed socialt obligatoriskt och godkänt. Hon kallar det här för ”den heterosexuella matrisen” och menar vidare att en individ som inte passar in i den konstruerar en låtsasidentitet för att inte avvika från normen. Kan man säga att Jim flyr till Nya Zeeland för att bli av med den identitet som han har ”fastnat” i, och som han har skapat genom så kallad performativitet?

Ja. Jag tänker de flesta av oss gör detta, bygger upp versioner av oss själva som vi kan ta till i olika sammanhang för att passa in eller vinna status. Men när det gäller en tydlig norm, så som sexuell läggning eller könsidentitet, så är det nästan ett måste – en överlevnadsstrategi, att skapa en persona som vi hoppas ska ha lättare att bli accepterad än den vi kanske anar att vi bär inom oss. Ett av Jims dilemman är att han är medveten om detta och värderar det som en svaghet att han inte lyckas ”stå upp” för vem han verkligen är. Blir man dagligen matad med vad som är ”tillåtet” så är det jävligt lätt att börja skala bort det som skaver och hotar – hur rätt det än känns inombords.

Existerar bokens Stefan på riktigt? Vad tror du i sådana fall att hans beteende berodde på, och önskar du nu att du hade bemött honom annorlunda?

Stefan är just ett exempel på en sammanslagning av ett flertal personer i mitt liv. När det gäller bokens Stefan så tänker jag väl att det är en massa saker som kan ligga bakom hans val. Han döljer säkert en osäkerhet bakom sitt beteende. Jag kan tänka mig att han provoceras av Jims icketypiska sätt att vara kille på. Kanske han själv skulle vilja våga vara något annat än vad som förväntas av honom hemifrån, från de i laget och så vidare.

Jims farbror är väldigt konservativ och har fördomar mot homosexuella, och kastar bokstavligt talat ut Jim ur huset på grund av hans sexuella läggning. Det har måste vara oerhört smärtsamt om man redan har en identitetskris. Hur har det påverkat dig att behöva möta och bemöta sådana personer? Har du förresten någon kontakt med dina släktingar på Nya Zeeland i dag?

Om du redan har en osäkerhet kring vem du är, så är det såklart väldigt tufft när samhället eller folk omkring dig anser att du ska vara på ett särskilt sätt, och det finns ju gott om folk som har starka åsikter om vad som är rätt och fel. Sen kan en ju reagera väldigt olika från gång till gång. Ibland orkar du ta en diskussion, ibland vill du bara be någon hålla käften. Jag har inte så mycket kontakt med släkten på Nya Zeeland.

Tror du att svåra händelser kan göra en starkare som människa?

Det kan nog gå åt väldigt många olika håll. Ibland bryts du kanske ner till en början men lyckas vända det till något uppbyggande senare. Men det beror väl på. Vid fel tillfälle kanske en svår händelse helt enkelt blir för tung för en människa att ta och hen går under totalt.

Om du hade kunnat resa tillbaka i tiden för att träffa dig själv som vilsen tonåring, vad hade du då sagt till dig själv?

Jag tänker att det kunde bli lite liknande som 20-åriga Jim säger till barnet Jim. Att det blir bättre – även om det kan var en klen tröst att höra när en befinner sig mitt i skiten. Och att han dög hela tiden. Det var de andra som var ”empatistörda idioter” och missade att lära känna en skön person.

Foto: Ola Kjelbye

Både du och din man Mats Strandberg är författare. Hur fungerar det att ha en relation där båda skriver? Läser ni varandras texter, eller arbetar ni på var sitt håll så att säga?

Vi har alltid läst varandras texter. Det är också väldigt skönt att ha någon som fattar de märkliga processer en går igenom. Det kan ju bli ett rätt självcentrerat arbete i vissa perioder (he, he).

Innan har du bland annat skrivit manuskript till teaterpjäser. Vad är det för skillnad på att skriva romaner och dramatik? Var övergången svår tycker du?

På scenen har du hjälp av skådespelare, kostym, ljus, scenografi, etcetera, för att berätta din historia. I bokform måste du hitta sätt att gestalta allt detta i texten. Samt att göra det utan att upprepa, komma med banala metaforer, eller hamna i ”adverbträsket”. Det svåraste var nog att hitta min röst, mitt sätt, att göra det på.

Johan skriver om just det här i ett blogginlägg på Debutantbloggen.

Har idén om boken om Jim funnits inom dig en längre period, eller är det något som vuxit fram på senare tid?

Jag har haft en idé om att göra något om Jim ganska länge, men att det skulle bli en bok dök upp för omkring 4-5 år sedan.

När det kommer till själva skrivandet; är du den disciplinerade författaren som schemalägger sin skrivtid eller är du mer flexibel och skriver när andan faller på?

Jag har ju ett heltidsjobb på teatern så jag får liksom försöka sno åt mig skrivtid när det går. När jag är på turné är jag rätt disciplinerad. Jag lägger upp ett schema och skriver 2-3 timmar på hotellet varje dag. Jag gillar verkligen att skriva på hotell! Inte en massa måsten som stjäl tid. Du kan inte måla om i köket, tvätta trasmattor eller plocka ur diskmaskinen. Och blir du hungrig finns det roomservice!

Musik är ett stort intresse för Jim, och i Down under finns referenser till låtar i början på varje nytt kapitel. Vad har musiken betytt för dig, och tror du att den kan fungera terapeutiskt?

Musik har alltid betytt mycket. Särskilt när jag växte upp och förstod genom texterna att mina favoritband kunde hjälpa mig att sätta ord på mina förvirrade tankar. De verkade ha gått igenom liknande saker själva. Ibland kan det bara vara tröstande eller peppande att sätta på en viss låt och försvinna in. Så ja, både texter och musik kan fungera terapeutiskt, tycker jag.

Ska du medverka på årets Bokmässa? Många författare och bokförlag bojkottar mässan då Nya Tider återigen får en monter. Vad tänker du kring yttrandefrihet; ska man tillåta att det högerextrema får plats och utrymme och hur ska man som författare, förlag, bibliotekarier etcetera agera?

Ja, jag ska medverka på Bokmässan. Men jag har full respekt och förståelse för de som inte gör det. Jag tycker inte att det är ett inskränkande av yttrandefriheten att neka förkunnare av idéer som samhället rubricerar som brottsliga. Nya Tider har visat sig vara förankrad i den rasbiologiska miljön, har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen och då tycker jag inte att de ska vara på Bokmässan.

Ett av dina intressen är ju att baka och laga vegetarisk mat. Som vegan är jag väldigt nyfiken på vad din specialrätt är, och vad du skulle bjuda på för att imponera på och övertyga en skeptisk köttätare om att vego faktiskt är gott?

Hm…många av mina favoriter är vegetariska eller veganska rätter från början. Till exempel gör jag en svampfylld pasta med mandelsås från Sicilien. Sparris-risotto är en annan favorit som jag gör med lite jäst istället för Parmesan i slutet. Som efterrätt kanske en chokladmousse gjord på havregrädde och några skedar avokado.

Det låter väldigt smarrigt!

Tillbaka till romanskrivandet: kan vi vänta oss fler böcker från dig framöver, och kommer du i sådana fall att fortsätta att skriva för unga vuxna? Finns det något motiv eller tema som du skulle tycka särskilt mycket om att ha med i en eventuell ny roman?

Jag prövar just nu två, kanske tre olika idéer till kommande romaner, men jag tror att en av dem håller på att vinna. Men jag vet inte ännu var den kommer att hamna åldersmässigt. Svårt det där med indelningar. Jag hoppas ju till exempel att Down under ska läsas av både unga och vuxna!


Johan Ehn finns på både Instagram och Facebook, och bloggar även på Debutantbloggen!

Läs gärna min recension av Down under.