Browsed by
Tagg: Spöken

Den förskräckliga historien om Lilla Hon – Lena Ollmark & Per Gustavsson

Den förskräckliga historien om Lilla Hon – Lena Ollmark & Per Gustavsson

En annan favorit bland de nominerade titlarna inom kategorin årets svenska barn- och ungdomsbok är Den förskräckliga historien om Lilla Hon. För den som gillar rysare som även innehar ett komiskt inslag, är det här ett måste! Boken är för barn mellan 9-12 år, och även om den innehåller gengångare som dött på ett fasansfullt sätt – är dessa mer harmlösa än de levande människorna på skolan.

Berättelsen handlar om flickan Lilla Hon, som varken har det lätt hemma eller i skolan. Hennes föräldrar har inte tid med henne och tycker alltid att hon är i vägen, medan de andra eleverna på skolan retar henne för att hon alltid är så rädd av sig – och försöker hela tiden skrämma henne så att de kan reta henne ännu mer. När Lilla Hon äntligen blir lovad att vara med inne i kuddrummet med de andra blir hon överlycklig; för där kunde man hoppa och leka bland fina färger! Det är bara det att hon först måste gå upp på skolans vinde, där alla spöken som de skrämt upp henne med innan finns. Visst känns det läskigt för våran protagonist att gå upp där, men vad gör hon inte för att få vara med och leka? Hon är ju snart i det varma och fina kuddrummet. Men hoppsansa, dörren gick visst igen bakom henne och hon är nu helt ensam på den mörka och kalla vinden…

Handlingen är kumulativ, där en ny karaktär introduceras i varje ny episod – i alla fall i de mest avgörande kapitlen. Strukturmässigt består berättelsen av återkommande mönster; vilket skapar igenkänning för läsaren som därmed kan känna sig trygg med att berättelsen trots sina skräckinjagande element inte blir för läskig. Utan att avslöja för mycket kan dock nämnas att berättelsen avslutas med en oväntad twist, vilket kommer att uppskattas av unga läsare som är trötta på traditionellt ”lyckliga” (tråkiga?) slut. 

När man läser den här berättelsen känns det verkligen som om författaren Lena Ollmark och illustratören Per Gustavsson inte gjort annat än att samarbeta på det här sättet!

Måndagen den 27 november får vi veta vem som vinner: jag håller tummarna extra hårt för både Den förskräckliga historien om Lilla Hon och Fågeln i mig flyger vart den vill, som jag också har skrivit om.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon Bokomslag Den förskräckliga historien om Lilla Hon
Lena Ollmark (Illustrationer: Per Gustavsson)
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-03-15
132
9-12 år

En rysare för mellanåldern, som även innehåller komiska inslag. Fantastiska illustrationer som samverkar väl med texten. Helt enkelt oemotståndlig!

Mysteriet på Örnklippan – Kristina Ohlsson

Mysteriet på Örnklippan – Kristina Ohlsson

Vi är många som har sträckläst Kristina Ohlssons tidigare mellanåldersböcker och som därför väntat och längtat efter hennes nya nya spänningsroman Mysteriet på Örnklippan. Trots titeln så är boken inte en fortsättning på Mysteriet på Hester Hill som kom ut 2015,  utan innehåller både nya karaktärer och en ny miljö. Handlingen utspelar sig Skuggviken, dit styvsyskonen Bonnie och Charles i protest har åkt för att deras föräldrar har bestämt över deras huvuden att de ska flytta till London. I Skuggviken bor Bonnies mormor Vivian som hon inte har träffat på länge, då Bonnies mamma inte kommer överens med mormodern. Vivian är en känd konstnär, som bor i en stor villa uppe på klippa som kallas för Örnklippan. I sin närhet har hon Alba och Douglas, som hjälper henne med hushålls- och trädgårdsarbete, samt ridläraren Paul. Det visar sig snart att det är något märkligt med honom och med den fyr som man kan se från huset, som tydligen inte har används på väldigt länge. Barnen förstår att det finns ett farligt samband dem emellan, och det faktum att ett barn har försvunnit från området – något som barnen är fast beslutna att ta reda på mer om. 

Ohlsson är bra på att förleda läsaren genom att använda sig av en allvetande berättare som skildrar Bonnies och Charles funderingar kring vem den skyldige kan vara; men den som upptäcker de små och avgörande detaljerna i texten eller kan läsa mellan raderna inser efterhand karaktärernas misstag, vilket framkallar en förtätad spänning ända till sista sidan. I författarens senaste verk är gränsen mellan realism och ockultism mer utsuddad –  de övernaturliga fenomenen skildras tydligare än i till exempel serien om Glasbarnen, där de till synes paranormala händelserna alltid visar sig ha naturliga förklaringar. Men trots att Mysteriet på Örnklippan är en berättelsen som både är nervkittlande och riktigt ryslig emellanåt, hålls ändå historien inom en rimlig nivå och går aldrig över gränsen för vad barn mellan nio och tolv år kan hantera. Och det är det som är det fantastiska med Kristina Ohlsson böcker: att läsaren både kan känna igen sig i det vardagliga och verkliga men samtidigt gå in i en främmande och kuslig värld där allt är möjligt.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Mysteriet på Örnklippan Bokomslag Mysteriet på Örnklippan
Kristina Ohlsson
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-09-25
213
9-12 år

Till alla barns (och vuxnas!) förtjusning Kristina Ohlsson tillbaka med ännu en spänningsroman! Men trots att Mysteriet på Örnklippan är en berättelsen som både är nervkittlande och riktigt ryslig emellanåt, hålls ändå historien inom en rimlig nivå och går aldrig över gränsen för vad barn mellan nio och tolv år kan hantera. Och det är det som är det fantastiska med Kristina Ohlsson böcker: att läsaren både kan känna igen sig i det vardagliga och verkliga men samtidigt gå in i en främmande och kuslig värld där allt är möjligt.

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Kerstin Lundberg Hahn har tidigare gett ut flera böcker för barn och unga, varav många tillhör skräckgenren. Skuggan i väggen (2012), Barnkolonin (2013) och Innan helgen är över (2016) är några titlar att nämna. Hon medverkar även med berättelsen ”Det som existerar” i samlingsverket Höstväsen – Skräckberättelser, som utkommer den 26 september.

I Pojken från längesen, Lundberg Hahns nya roman för barn i åldern 9-12 år, är det återigen det övernaturliga och oförklarliga som är i fokus, då huvudpersonen Tove kommer i kontakt med en halvt genomskinlig pojke som har gömt sig i ett gammalt skåp sedan andra världskriget. Tove och hennes mamma hittar skåpet på tippen; det är ett vackert hörnskåp med målade blommor på som är tillverkat någonstans i Centraleuropa under sent 1800-tal.

Pojken, som visar sig heta Florian, kommer fram ur skåpet varje natt för att prata med Tove men framförallt för att visa henne sina minnen från en tid som för längesedan passerat. Minnena är orsaken till att pojken dröjer sig kvar i skåpet, då det han upplevde under några dygn när nazistsoldaterna tillfångatog hans familj och brände upp deras hem traumatiserade honom djupt.

Men det är något som inte riktigt stämmer överens med Tuvas teori om att Florian är ett spöke, så därför bestämmer hon sig för att göra allt hon kan för att ta reda på sanningen.

Berättarrösten som är Toves är extradiegetisk-homodiegetisk då Tove står utanför under själva berättandets gång, men ändå själv deltar i de händelser och situationer som hon berättar om. Historien har alltså utspelat sig innan den berättas, men tidsrymden däremellan är endast några dagar. Det här får man veta först i slutet av boken, då hon beskriver hur hon bestämt sig för att skriva ner allt:

På helgen skrev jag klart om min prao. Det blev en ganska tråkig redogörelse […]. Men det som hade varit det verkligt viktiga, det skrev jag inte ett ord om i prao-rapporten. Det var då jag bestämde mig för att istället skriva ner den här berättelsen. Florians historia. Eller kanske rättare sagt: min historia om mötet med Florian. För det är en historia som måste berättas. Och det har jag gjort nu. (sid. 172)

De svartvita illustrationerna av Elisabeth Widmark är otroligt estetiska och stämningsfulla, och samverkar väl med den välskrivna texten som är avskalad samtidigt som viktiga detaljer och beskrivningar inte går förlorade.

Trots att skildringen av den unga pojkens livsöde är smärtsam och trots det lite rysliga spökinslagen, är det här en bok som jag garanterat kommer att rekommendera för barn i mellanåldern som letar efter ”läskiga böcker” som ändå inte orsakar mardrömmar. För det här är en bok som genom att skildra nazisternas avskyvärda handlingar visar en verklighet som var sann för många människor; något alla barn i mellanstadiet bör känna till och som vi aldrig någonsin får glömma bort. Dessutom visar den på den enskilda individens styrka och förmåga att ta sig vidare trots att det verkar omöjligt.

Även vänskapens kraft lyser starkt genom hela berättelsen, vilket är ett vanligt och typiskt tema just i mellanålderslitteratur. Man kan se skåpet som en symbol för vänskapen mellan Tuva och Florian, då det tar dem till en plats där ingen annan kan se dem, och där de kan umgås utan att några vuxna blandar sig i. Just det symboliska i Lundberg Hahns berättelse är kanske något som endast den vuxna läsaren lägger märke till, vilket på intet sätt är ett överflödigt inslag i texten. Tvärt om är det just det här som visar på barnlitteraturens höga kvalitet: på dess konstnärlighet och kapacitet att uppskattas av läsare i alla åldrar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pojken från längesen Bokomslag Pojken från längesen
Kerstin Lundberg Hahn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-08
172
9-12 år

Kerstin Lundberg Hahns nya bok är både ryslig och skrämmande, men innehåller viktiga historiska skildringar. Sorg, vänskap och att acceptera det förflutna är andra teman som tillsammans med de svartvita illustrationerna skapar en finstämd och symbolisk berättelse.

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Ingelin Angerborn har tidigare gett ut en mängd mellanårsböcker som alla har rysartemat gemensamt; bland annat Sorgfjäril (2010), Hjärta av damm (2014) och Gengången (2015). Den nya boken Fyr 137 är den tredje och avslutande delen i Mebeltrilogin, där de två första delarna är Rum 213 (2011) och Sal 305 (2016). Rum 213 har även filmatiserats och har nu kommit ut på dvd.

När vi möter de tre vännerna Elvira, Meja och Bea igen är det återigen sommar – två år har gått sedan de var på kollot där mystiska saker för första gången började hända, och det är ett år sedan huvudpersonen Elvira på grund av en bilolycka hamnade på sjukhus, där hon hade utsikt mot mentalsjukhuset ”Dåris” där ännu mer kusliga saker utspelade sig. Nu är tjejerna istället på väg till Svartuddens camping tillsammans med Mejas föräldrar, där de ska bo en vecka. De ser fram emot att bada, sola och sova i tält, och kanske träffa på några trevliga killar också. På vägen dit berättar Mejas pappa att det finns en gammal fyr vid campingen, och precis då kör det förbi en bil med registreringsnumret FYR 137. Elvira, som är den vars tankar och känslor man får ta den av, undrar om skylten kan vara ett tecken eller en förvarning, på samma sätt som det varit det gångerna innan.

De blir ännu mer motvilliga till att besöka fyren när en ung tjej som arbetar i kiosken berättar att det spökar där. Enligt sägnen är spöket en kvinna, ”Svarta Sara”, som dränkte sig efter att ha förlorat sin man när en båt förliste utanför fyren år 1893. Men trots att de känner sig oroliga och lite rädda lånar de nyckeln till fyren och går dit, för att bevisa för sig själva och för några killar de träffat att de inte tror på sägnen om spöket. I en vik i närheten hittar Elvira en plåtburk med en gammal dagbok i, vilken kommer att få en central roll i berättelsen.

Angerborn är skicklig på att skildra hur det realistiska och vardagliga existerar samtidigt och parallellt med det paranormala och övernaturliga, och hon lyckas hålla det på en sådan nivå att det varken blir för otäckt eller förstör spänningen. Jag tror även att orsaken till att böckerna är så populära är att de även skildrar det komplicerade i att ha relationer till andra människor; både vänner, pojk/flickvänner och föräldrar, och att det här bidrar till igenkänning. Samtidigt som texten emellanåt får det att ila längs ryggraden finns även en känsla av trygghet och välbehag – för vad kan vara mer idylliskt än den svenska sommaren? Jag tror att just den här kombinationen är ett väldigt lyckat koncept, och är en stor anledning till böckernas popularitet.

Fyr 137 är onekligen en väldigt bra mysrysare, som passar perfekt som sommarläsning!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Fyr 137 Bokomslag Fyr 137
Mebeltrilogin (del 3)
Ingelin Angerborn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-05-19
230
9-12 år

Det här är tredje och sista delen i Mebeltrilogin! Det har gått ett år sedan de märkliga händelserna på sjukhuset, det är sommar igen och Elvira, Meja och Bea ska tillbringa en vecka på Svartuddens camping. Där finns en gammal fyr, som enligt sägnen är hemsökt. Gör det verkligen det, och vem tillhör den gamla dagboken som de hittar? Det här är spännande läsning som passar perfekt till sommarlovet!

Författarintervju med Mårten Melin

Författarintervju med Mårten Melin

Mårten Melin föddes i Huddinge 1972, och är sedan tjugo år bosatt i Skåne. Han gillar litteratur, konst, film, teater, musik och att promenera. Ett annat intresse är att samla på gamla leksaker; sådant han hade när han var liten och sådant som han ville ha men aldrig fick.

Han debuterade 2003 med Mera glass i däcken, som är en poesibilderbok med illustrationer av Emma Adbåge. Sedan dess har han skrivit mer än 60 böcker för barn och unga, och 2012 blev han nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Jag är världen.

I böckerna Förvandlad (2011), Jag är Love (2012) och Pixis bok (2013), som alla ingår i Monsterskolan-trilogin, finns enligt mig ett undertema som handlar om annorlundaskap; att inte höra till och inte passa in i normen. Monstren ses som något som inte passar in i samhället, och måste därför gå på en speciell skola. Där hittar de i och för sig en slags gemenskap, men även här passar vissa in mindre bra på grund av sina egenskaper. Var det här ett medvetet drag från din sida, något som du ville föra fram i texten?

Kanske inte medvetet, men så är det ju här i livet: många känner sig annorlunda och vid sidan om. Och litteratur handlar mycket om igenkänning. Jag sitter inte och tänker att monster och superhjältar symboliserar det annorlunda, men det betyder ju inte att det inte kan läsas så.

Även flera andra av dina böcker innehåller det ockulta och övernaturliga temat; där troll och spöken finns bland oss, och där gränsen mellan verklighet och fantasi är flytande. Vad är det som gör att du återkommer till det här i dina böcker?

Det är spännande! Och därför tacksamt att skriva om. Men det finns det ju annat som är också. Kärlek, till exempel. Men nu går jag kanske händelserna i förväg …

Precis som du var inne på så handlar ju även många av dina böcker om hur det är att uppleva de första känslorna av kärlek och lust. Jag läste någonstans att du har inspirerats av Hans-Eric Hellberg och hans böcker Kram och Puss från 70-talet, vilket man märker inte minst i dina böckers titlar Lite mer än en kram (2014) och Mycket mer än en puss (2015). Hellberg fick ju en del hård kritik på sin tid, då man ansåg att barn inte borde läsa sexskildringar i sådan tidig ålder. Har du stött på någon kritik angående innehållet i dina böcker, eller har de helt och hållet tagits väl emot?

Sanningen att säga fick Lite mer än en kram så gott som bara positiv uppmärksamhet i bokbloggar. Och en dagspressrecension … men det var i DN och den var positiv! Många barn och ungdomar gillar också böckerna, vilket jag märker på mina författarbesök. Och några gillar dem inte. Eller så är det bara som de säger…

Jag arbetar själv som barnbibliotekarie, och vet att dina böcker lånas flitigt av barn på mellanstadiet. Men tyvärr finns det inte många andra författare som skriver om just barns sexualitet, och som skildrar och berör de här känslorna på det sättet du gör i dina böcker. Vad tror du att det här beror på?

Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vill skriva om livet, om hela livet, och då ingår de här känslorna och tankarna också. Jag tillhörde dem som tyckte det var konstigt att superhjältar aldrig gick på toa när jag var liten, eller ens pratade om att göra det. Men det gör de nu. Utvecklingen går framåt!

Foto: Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Just barnperspektivet är något som jag tycker är utmärkande för ditt författarskap; att du i dina texter lyckas hitta barnens röster och att de känns väldigt trovärdiga när man läser. Hur gör du för att få ditt vuxna författar-jag att låta som en 9-12-åring?

Det blir jag så klart glad över att du tycker. Jag träffar många barn på mina författarbesök, så jag vet hur barn pratar. Inte minst på väg från och till klassrummet. Så jag skriver vad jag hör.

Ett antagande man ofta hör är att lättlästa böcker måste vara lättare att skriva än böcker som inte är lättlästa. Du som har skrivit både väldigt lättlästa böcker och böcker med svårare text; är det så att de böcker med minst och lättast text är lättast att skriva?

Ja, och nej. De tar ofta inte så lång tid att skriva, men det är ganska mycket redaktionellt arbete med de lättlästa böckerna. Och det arbetet gör ju inte jag, även om jag måste förhålla mig till det. Och jag håller inte alltid med, inte när det konstnärliga blir lidande. Men det är också en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Men ibland är det frustrerande att inte få välja alla de orden själv.

Ett annat antagande om lättlästa böcker är att de ofta är stöpta i samma form så att säga. Till exempel kan man i den nya forskarantologin Samtida svensk ungdomslitteratur : analyser bland annat läsa att ”nyskriven lättläst ungdomslitteratur inte utmanar normer utan snarare befäster dem”. Vad anser du som själv skriver lättläst om det här antagandet? Stämmer det?

Kanske det finns en risk att det blir så när förlag och författare tänker för mycket på att en tänkt läsare ska känna igen sig, då blir det kanske svårare att frångå det normativa. Men läser man artikeln framgår det också att mina böcker ofta är undantaget som bekräftar regeln, och det är jag lite stolt över!

Tycker du att det finns några tabun när det gäller barnlitteratur, något ämne som är för svårt för barn att läsa om?

Jag tror inte det, det handlar nog mest om hur man skriver om det. En del författare i våra nordiska grannländer verkar tänka att nu ska jag skriva något chockerande, och så blir det bilderböcker som är så tunga att ingen vill läsa dem för sina barn.

Du skriver ju även poesi för barn. Hur går det till när en dikt blir till? Kommer hela till dig på en gång, eller bara enstaka ord eller fraser?

Ofta kommer en fras först, och så bygger jag vidare på den. Frasen kommer kanske från att jag hör eller läser fel, eller översätter något från en sång på engelska. 90 procent av all poesi jag skriver blir det inget av. Det är mycket sållande.

Vilken är den bästa platsen att sitta och skriva på, enligt dig?

Hemma i skrivarrummet. Men det kan funka på andra ställen också. Förra sommaren var jag en vecka på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, då fick jag mycket gjort! Tid och lugn är viktiga komponenter.

Från vad hämtar du inspiration till ditt skrivande?

Allt! Böcker, filmer, serier, låtar, livet – mitt och andras. Jag håller ögon och öron öppna.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig extra mycket?

Nej, det kan jag inte direkt säga. Jo, kanske Stan Lee som kommit på många av Marvelfigurerna, han har förstås betytt mycket. Sedan när jag nu läser författare jag själv läste som liten ser jag att jag skriver som dem, att jag skriver i en tradition. Sven Wernström, Astrid Lindgren, Hans Peterson … och många fler med dem. Av nutida svenska barnboksförfattare gillar jag bland många andra Janina Kastevik, Sofia Nordin och Frida Nilsson.

Har tanken på att bli författare alltid funnits hos dig, eller är det något som ”bara blev”?

Den har kommit och gått. Jag tycker fortfarande inte att det är självklart att jag får hålla på med det här! Men jag är väldigt glad och tacksam över att det är så.

I juni ges din nya barnroman Inatt jag drömde ut. Berätta lite om den!

Den handlar om Malik som kan gå in i andras drömmar. Det är spännande till en början, men sedan blir det mer som en mardröm. För Jonna med paraplyet går inte att lita på. De två första kapitlen är novellen med samma titel i min novellsamling Liksom helt magiskt från 2014. Jag skrev vidare för jag ville veta vad som hände sedan!

Till sist: Har du något tips till föräldrar som vill att deras barn ska läsa mera? Hur ska man göra för att få sitt barn att bli en läsare?

Läsa själv och prata om det man läser. Det är vanligt att vi pratar om barns läsning men det är nog dags att prata om vuxnas läsning också. För den är kanske inte alltid så befintlig. Och läs så barnen ser det, inte bara när de gått och lagt sig. Sedan kan man gå på biblioteket tillsammans, be om tips från en bibliotekarie och inte bara ge barnet det man själv läste som liten. Läsa högt och låta det finnas böcker runt omkring barnet, lånade och köpta.


Här är några av Mårten Melins böcker. Inatt jag drömde utkommer 2017-06-16, och Spöksystrar – den fruktansvärda hämnden (del 4) utkommer 2017-09-15.

Vill du veta mer om Mårten Melin? Besök hans hemsida!

Läs gärna min recension av Inatt jag drömde.