Browsed by
Tagg: Självmord

April, April – Mattias Edvardsson

April, April – Mattias Edvardsson

Min fröken på mellanstadiet sa alltid att livet blir vad man gör det till. Det är förstås likadant med döden. Den blir också vad man gör den till. Och eftersom jag hade levt mitt snart sjuttonåriga liv i skuggorna, i marginalen, vid sidan av, var mina planer på en spektakulär död antagligen att betrakta som ett slags kompensation (s. 7).

Så lyder de första meningarna i Mattias Edvardssons ungdomsroman April, April från 2015, som förra året även gavs ut i pocketformat. Som läsare innebär detta att en genast blir införstådd med att det här kommer att bli en berättelse med svärta och smärta. Men vad man inte vet då är att det i allra högsta grad även är en berättelse som mest av allt kanske kan beskrivas som optimistisk och hoppfull. 

De tungsinta orden i början av boken tillhör protagonisten Hugo Andreasson, som har bestämt sig för att ta sitt liv på vindsrummet på skolan han en gång gått på. Med sig har han sin morbrors gamla gevär, vilket är tänkt att avsluta hans 6209 dagar långa liv på den plats som han förknippar med den förnedring som mobbingen medfört. Men istället för att dö hamnar Hugo på ett HVB-boende – beläget ute på landsbygden och så långt från civilisationen som man kan komma. Vilket passar bra, då incidenten på skolan inte direkt har gett honom ett bra rykte. Här träffar han andra ungdomar som är utanför samhället på ett eller annat sätt, bland annat April, som får det att bränna till i magen på ett både underbart och förvirrande sätt. 

För första gången upplever Hugo hur det är att vara en i gänget och höra till, bli respekterad och omtyckt för den han är. Men snart gör även de mindre trevliga aspekterna av hur det är att skapa relationer av det här slaget sig påminda, och det med full kraft. 

Edvardssons styrka är definitivt hur väl han behärskar såväl språk som dramaturgi; handlingens komposition fungerar väldigt bra tillsammans med det tragikomiska draget i texten som sätter tonen redan i expositionen. Genom att tillföra nya komponenter hålls spänningen och nyfikenheten uppe genom hela berättelsen, vilket tillsammans med de trovärdiga miljö- och karaktärsskildringarna gör att det här är en bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig.  

En kort sammanfattning av April, April är att det är en fruktansvärt bra och välskriven berättelse som lyckas med det svåra att skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna. 

Boken finns bland annat på Adlibris och Bokus.   

April, April Bokomslag April, April
Mattias Edvardsson
Ungdomsroman
Opal
2017-09-18
264
Unga vuxna

April, April är en välskriven berättelse som lyckas skildra psykisk ohälsa och utanförskap på ett träffsäkert, genuint och uppfriskande humoristiskt sätt – utan att för den sakens skull någonsin släppa fokus från berättelsens kärna.

Döden är inget skämt – Karl Modig

Döden är inget skämt – Karl Modig

Josef Koroljov är 19 år, gick ut gymnasiet för ett år sedan och bor sedan dess tillsammans med sin storasyster i en lägenhet i Stockholm. Det är lätt att sammanfatta Josefs tillvaro: på dagarna försöker han få ihop material att använda på sina framträdanden som ståuppkomiker på olika pubar i stan, medan kvällarna spenderas med vännerna på dessa pubar drickandes de öl han får som betalning. Det händer rätt ofta att han delar säng med någon som liksom han fått i sig lite för mycket att dricka. Då han fortfarande är tonåring och försöker komma på vad han vill med sitt liv är hans leverne inget konstigt eller udda – utan istället normalexistensen för en nittonåring storstadsbo. 

Men börjar man läsa mellan raderna inser man snart att allt inte är normalt i den unge Josefs liv. Inte längre i alla fall. Inte sedan den där dagen då han såg sin storebror Alexander för sista gången; liggandes på sin säng med något i blicken som borde ha varit en varningssignal om att något var fel. Sängen står kvar, och alla grejer står precis som de gjorde den där morgonen. Allt är kvar, utom Alexander som är död, som har tagit sitt eget liv. Storasyster Natascha har legat apatisk i sin säng i två veckor utan att vare sig prata eller äta nästan något, och själv försöker Josef att skämta bort det ofattbara som håller på att kväva honom – för hur ska han annars klara av sin situation där föräldrarna har fullt upp med sin egen sorg och inte pratar om det som hänt? Där han är tvungen att ta hand om sin syster? Det bästa är enligt Josef helt enkelt att låtsas som om hans bror inte precis har tagit livet av sig, och hantera det svåra på sitt eget sätt – det vill säga genom att dra skämt. Frågan är bara hur länge den taktiken fungerar…

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden. 

Jag skulle dock, även om jag gillar den här sortens infallsvinkel, vilja få svar på alla obesvarade frågor som oundvikligen uppkommer under läsningen: varför ville Alexander inte leva mer? Vad låg bakom hans psykiska ohälsa och hur gick det sedan för Josef, efter att den hemska insikten om broderns död drabbade honom i slutet av berättelsen? Jag vill veta, jag har ett behöv av att veta, och  jag förstår egentligen att författaren inte har någon skyldighet att svara på de här frågorna, och det är väl det som är så bra med öppna slut? Att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om vad som händer när texten tar slut. Men jag behöver veta, jag har ett behov av att få veta. För jag är en av alla dem som förlorat en viktig person på det här sättet, och jag är liksom Josef en av många som aldrig någonsin kommer att få veta den exakta orsaken till varför personen inte ville leva mer. 

Ändå ger boken precis just det; ett svar. För det bittra sanningen är ju den att det inte finns något svar på de här frågorna. Och även om det inte är direkt lämpligt att skämta om döden, så för Karl Modig ut det viktiga budskapet om vikten att prata om den, för gör man inte det så kommer suicid fortsätta att vara ett tabubelagt ämne. Det är helt enkelt dödsviktigt att vi både kan prata och läsa om det! 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Döden är inget skämt Bokomslag Döden är inget skämt
Karl Modig
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2018-01-24
216
Unga vuxna

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden - helt enkelt hur livet ter sig ur en tonårings perspektiv!

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Vox by Opal är ett imprint till Bokförlaget Opal som startade sin utgivning nu i höst. Förlaget riktar in sig på att ge ut böcker som främst riktar sig till ungdomar och unga vuxna men även till alla som gillar att läsa ungdomslitteratur som berör och stannar kvar hos läsaren länge. Hittills har de gett ut fyra titlar; två svenska och två översatta från engelska. Dessa är: Papperssjälar av Emma Johansson, Allt jag inte sa av Yrsa Walldén, Det är försent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly samt Layers av Ursula Poznanski.

Än så länge har jag hunnit läsa de två romaner som är skrivna av de svenska författarna; vilka båda skildrar den unga människans position mellan barn och vuxenvärlden. I Papperssjälar får man följa protagonisten Emilia som går på gymnasiet, har en trygg familj och två bästa vänner, som var en tjej som gärna gick på fester med sina vänner för att dansa och lyssna på musik, löptränade i skogen och var nöjd med sitt liv. Men något hände, som förändrade henne och som är kopplat till den unga tjej som avled efter en tågolycka i våras. Ingen tycks ana att hon har en mina inom sig som hotar att sprängas när som helst, och hon är fast besluten att behålla den vetskapen hemlig – tills hon inte har något val än att umgås med den person som hon till varje pris vill undvika, och därmed blir tvungen att omvärdera sina tidigare åsikter. Emma Johansson har skrivit en roman som väcker intresse från första stund genom att sätta stämningen redan i prologen. Emilias förbindelse till den döda tjejen är något som successivt avslöjas i texten, och orsaken till intrigen framkommer inte förrän i slutet av berättelsen. Trots att det här är ett avsiktligt berättartekniskt drag så förstår man långt innan kulmen hur det ligger till, vilket gör att historien känns en aning förutsägbar – men ändock gripande och vacker.  

Allt jag inte sa har också en ung kvinnlig protagonist, som på grund av olika omständigheter är i konflikt med sitt inre och de känslor hon hyser för en person som går på samma universitet. Huvudpersonen, som nog inte en enda gång nämns vid namn, har flyttat från Malmö till Falun för att bryta sig loss och starta ett eget liv. Att det blev Dalarna och manusprogrammet var bara en slump, även om hon alltid har föredragit att uttrycka sig genom skrift. Det visar sig snart att den förväntan hon haft på flytten varit orealistisk; och att den nya miljön inte per automatik tar bort hennes osäkerhet och blyghet. På skolan och i umgängeskretsen finns Dena; hon som är duet som berättelsen kretsar kring och som är orsaken till den namnlösa protagonistens besatthet och inre tvivel. Yrsa Walldéns historia handlar om att hitta sig själv och att stå på egna ben, samt hur den första riktiga förälskelsen känns – både i olyckliga och de mest fantastiska stunder. 

Med en sådan här start känner jag mig både förhoppningsfull och förvantansfull inför Vox by Opals kommande utgivning av ungdomslitteratur!

På deras hemsida kan du läsa mer om förlaget och deras idé, samt om de utgivna böckerna.

I djupt vatten – Paula Hawkins

I djupt vatten – Paula Hawkins

Handlingen i Paula Hawkins senaste spänningsroman utspelar sig i Beckford, på den Engelska landsbygden. När Jules Abbott storasyster Nel hittas död återvänder hon till byn där hon växte upp, och som hon svor på att aldrig komma tillbaka till. Varken Jules eller Nels femtonåriga dotter Lena tror att Nel tagit sitt liv genom att ha hoppat i floden, vilket är det spår polisen är inne på. Bara ett par månader tidigare hittades Lenas bästa vän drunknad i floden, och flera andra kvinnor har under historiens gång dött på samma plats, bland annat poliskommissarien Seans mor som även hon antogs ha tagit sitt liv. Boken innehåller inte mindre än nio olika karaktärer, som alla tillägnas partier där berättelsen skildras ur deras perspektiv (elva om man räknar med de korta sekvenser som tecknar kvinnoödena vid Häxdammen); allt från familjemedlemmar till grannar. Men det är endast fem av dessa vars berättarröst är i jag-form; viket gör att man får följa med i de tankegångar som är av mest betydelse för upplösningen, och istället inte komma så nära inpå vissa av de karaktärer som är misstänkta, vilket av förklarliga skäl gör det svårare att lista ut vem av dem som är den skyldiga. Det här gör att berättelsen även byter spår väldigt ofta, vilket bygger upp spänningen.

Samtidigt blir det en alldeles för lång och snårig väg för att komma fram till sanningen om de olika kvinnornas död, och alla synvinkelskiftningarna gör att det tar tid att få koll på vem som är vem, vilket blir ännu svårare då man aldrig lyckas komma någon karaktär riktigt nära, inte ens de personliga berättarna. Även om berättelsen känns lovande till en början, med floden och dess historia och dragningskraft, och de tänkbara motiv som olika karaktärer har för att bli av med dessa kvinnor – blir det trots en spänningsuppbyggnad ingen tvist i historien och den känns istället ganska platt och förutsägbar. De små ledtrådar som Hawkins placerar ut i texten för att känns inte utmanande och löses på en gång, vilket gör att berättelsen förlorar sin kulmen samt att upplösningen faller platt.

Trots allt innehåller boken stråk som gör den intressant, nämligen den koppling som finns mellan mäns våld mot kvinnor genom historiens gång– hur de alltid tagit och fortfarande tar sig makten att bedöma, döma och döda de kvinnor som de anser vara ”besvärliga”. Även om det här motivet löper genom hela berättelsen så känns det spretigt och osammanhängande, och Hawkins hade istället vunnit på att göra den röda tråden mer sammanhållen och tydligt.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

I djupt vatten (Into the Water) Bokomslag I djupt vatten (Into the Water)
Paula Hawkins
Roman
Massolit
2017-05-12
431
Vuxna

Författaren till boksuccén Kvinnan på tåget är tillbaka med ännu spänningsroman. Händelserna utspelar sig i en by på landsbygden i England, där först en tonårig flicka och sedan en ensamstående mamma hittas döda i floden. Floden bär på mörka hemligheter, vilka snart kommer att komma upp till ytan.

Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

Eftersom jag är sjuk och har varit det ett tag har jag inte haft någon ork att läsa eller skriva särskilt mycket, vilket är synd då det har kommit så oerhört många intressanta böcker på sistone. Men en bok som jag faktiskt har läst under den här perioden är Charlotte Cederlunds ungdomsroman Gryningsstjärna, som är den andra delen i Idijärvi-trilogin.

I den första delen får man stifta bekantskap med Áili, som på grund av att hennes pappa har dött och lämnat henne ensam, måste lämna Skåne där hon växt upp för att åka till Idijärvi i Norrland för att bo hos sin morfar som hon aldrig har träffat. Idijärvi är en sameby, vilket innebär väldiga ambivalenta känslor för Áili, då pappan förbjöd henne att ha något som helst samröre med den samiska kulturen trots att hennes mamma hade sina rötter där. Det första mötet med morfadern och byn gör att hon överväger att instämma i pappans motstånd mot det samiska: han är otrevlig och byn är allt annat än välkomnande. Hennes annorlundahet gör att hon sticker ut från normen; hon kan inte samiska och hon är den första vegetarianen som någonsin satt sin fot i byn. Men med morfaderns mor Ráijás omhändertagande och vänliga ord samt Olivias vänskap känner hon sig snart hemma i Idijärvi. Snart börjar det dock hända mystiska saker; som att en varg följer henne överallt och att hon får krafter som tycks förbundna med naturen. En rad spännande händelser äger rum, och det framkommer att Áili är den nya noaidi; vars uppdrag är att skydda byn mot Birki Omma och Borri noaidi som väntas attackera byn för att återfå makten. Första boken slutar med att Ráijá dör när hon skyddar Áili mot Birki Omma, och den andra delen tar vid precis vid stunden för Ráijás begravning.

Precis som i första boken är det spänning från första stund även i bok två, vilket gör att handlingen flyter på i ett snabbt tempo. Det framkommer att både rådet och Borri noaidi är ute efter Urseiten, som i fel händer kan orsaka en katastrof utan dess like. Då rådet måste hitta den innan Borri noaidi gör att tiden är knapp, och därför måste Áili besöka andevärlden för att få svar som kan hjälpa dem. Just Áilis resor till andra dimensioner får mycket utrymme i Gryningsstjärna, och vid läsningen är det som om man gör den där transformationen själv, med trummornas slag och jojken i bakgrunden. Men det är inte bara här som Cederlunds skildring är fantastisk; hon lyckas genom att endast nudda lätt med penseln över personer och miljö få till en riktigt fin tavla över den värld som Áili bär inom sig men även abrupt hamnar i.

Berättandet sker utifrån Áilis perspektiv, vilket gör att man själv upplever kopplingen till natur, djur och ande väldigt starkt, och det är en av anledningarna till att jag gillar böckerna så mycket. En annan anledning är att Cederlund har en förmåga att på ett subtilt sätt ta upp viktiga ämnen som är väldigt aktuella. För genom att låta huvudkaraktären komma från ett utanförskap till ett annat sätter hon fingret på vad det egentligen är som gör att en människa ses som annorlunda i ett samhälle eller i ett helt land. Handlar det om utseende, kultur, religion eller värderingar som inte stämmer överens med majoritetens? Eller kan det helt enkelt handla om ren svartsjuka?

Áilis relation till sin släkt skalar ner den samhälliga nivån till en annan, den personliga. För även i sin egen familj ses hon som utbölingen, den som inte hör till och därför straffas. Cederlund visar därmed på ett samband; det handlar i båda fallen om konflikter som blir till genom oförståelse och okunskap, och det här gör att berättelsen blir större och mer betydelsefull.

Behöver jag säga att jag med glädje ser fram emot den tredje och sista delen?

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Gryningsstjärna Bokomslag Gryningsstjärna
Idijärvi-triologin (del 2)
Charlotte Cederlund
Ungdomsroman
Opal
2017-02-01
271
Unga vuxna

Andra delen i Idijärvi-triolgin. Spänning från första sidan där uråldrig samisk magi står i centrum!

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med – Johanna Nilsson

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med – Johanna Nilsson

Johanna Nilsson har ännu en gång skrivit en bok som handlar om utanförskap och identitet. Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är en gripande berättelse för ungdomar om att ha tappat bort sig själv i den performativitet som man som ”annorlunda” ständigt måste utföra för att passa in. Det är en berättelse om att inte orka sätta på sig masken mer, och en vilja att fly bort från den här ytliga egocentriska världen. Det är nog en känsla som många av oss känner igen oss i, inte minst unga människor som ännu inte vågar vara den de i själva verket är.

Romanen inleds med ett blogginlägg från Ikaros, som endast sju inbjudna personer kan läsa. Om hundra dagar kommer Ikaros att ta sitt liv, och h*n vill att de sju utvalda ska följa vägen mot döden. Att just de personerna har blivit utvalda beror på att de alla på något sätt vet vem h*n är: de har gått i samma klass, i samma idrottsgrupp, varit på samma internetcafé – men de har aldrig riktigt sett Ikaros för den h*n är. Två av de inbjudna blir besatta av Ikaros på sitt eget vis; Karim för att han tror sig hittat sin själsfrände och därför vill dö samtidigt, och Emil för att han vill förhindra Ikaros från att begå självmord. Båda bestämmer sig för göra allt de kan för att hitta Ikaros, som går helt under jorden när gruppen genom att samarbeta faktiskt hittar hen. Det här leder till att Karim och Emil måste göra detsamma, vilket innebär att de under en period bor på gatan utan mat och pengar.

Trots att självmord tyvärr är vanligt vårt samhälle, är det ändå ett tabubelagt ämne. Att välja att ta sitt liv istället för att göra något åt sina problem ses som att ta den lättaste vägen och som att svika de som älskar en och bryr sig. Psykisk ohälsa och att ständigt gå med en ”svärta” inom sig, som Ikaros uttrycker det, är svår att förstå för den som aldrig själv haft de känslorna – vilket gör Nilssons bok viktigt och nödvändig. Ikaros kan, tillsammans med Karim och Emil, skapa en känsla av igenkänning och att ”bli sedd” och att se, men även en strimma av hopp. Att det faktiskt går att få ett liv utan allt det mörka, där man kan vara sig själv och faktiskt trivas med den man är; och genom detta bli en förebild för andra i samma situation.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

 

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med - Johanna Nilsson Bokomslag Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med - Johanna Nilsson
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-08-11
254
Unga vuxna

En ungdomsbok om hur svårt livet är, och längtan bort ifrån det. Men även en bok om vänskap och kärlek, och att man även i de svåraste stunder när svärtan är som mörkast, kan känna hopp och en tro på framtiden.