Browsed by
Tagg: Roman

Nej och åter nej – Nina Lykke

Nej och åter nej – Nina Lykke

Nej och åter nej kan beskrivas som en relationsroman där tre enskilda historier flätas samman till en gemensam historia – trots att berättandet hela tiden utgår från var och en av karaktärerna: Ingrid, som har ett rutinmässigt men tryggt äktenskap med Jan; som trots att han trivs i sitt äktenskap inleder en affär med den femton år yngre Hanne, vars biologiska klocka gör att hon i den erfarne och kompetente Jan ser en potentiell far åt sitt framtida barn.

Egentligen är det inget speciellt med Nina Lykkes berättelse som sådan, om tre privilegierade människor från den vita medelklassen. Det som gör romanen speciell är istället för handlingen sättet den är skriven på – Lykkes text fullkomligt dryper av ironi och sarkasm vilket gör att man som läsare girigt och högt skrattandes läser om den leda, tristess, enformighet och existentiella funderingar som karaktärerna brottas med. 

Genom läsarens objektiva blick ter sig karaktärerna som imbecilla och löjeväckande: Jan som både vill äta kakan och ha den kvar; Hanne som tappar intresset när hon väl fått det hon vill ha och Ingrids sätt att klamra sig fast vid det förgångna, trots att hon inte är lycklig. Just Ingrids likgiltighet och irritation över andra människor varande är befriande, och det är henne som jag sympatiserar mest med, vilket även har att göra med på det sätt hon genom krisen utvecklas och bryter sig fri och blir en självständig människa.

Nina Lykke har skrivit en fantastisk bok som förutom att skapa igenkänning och viss frustration, även lockar fram både ett och annat (hån)skratt.

Romanen är en av de tolv böcker som är nominerade till Årets Bok 2018 . Följ länken om du vill läsa mer om böckerna och vara med och rösta fram vinnaren; slutdatum för röstningen är den 26 augusti. Vinnaren presenteras under årets Bokmässa i Göteborg. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Nej och åter nej Bokomslag Nej och åter nej
Nina Lykke
Vuxenroman
Wahlström & Widstrand
2018-04-19
218
Vuxna

Nina Lykke har skrivit en fantastisk bok som förutom att skapa igenkänning och irritation, även lockar fram både ett och annat (hån)skratt. 

Pakt – Anna Roos

Pakt – Anna Roos

I Anna Roos nya roman Pakt får läsaren bekanta sig med den snart fyrtioåriga karriäristen Alexandra Jonsson och hennes ensamma och stressiga tillvaro i Stockholm, där hon spenderar dagarna endera på företaget där hon ihärdigt arbetar sig uppåt mot en VD-post; eller i sin dyra men ensliga lägenhet. 

När det plötsligt dyker upp ett nytt inlägg på bloggen ”Stjärnorna på slottet” som hon och några vänner drev i tonåren, beger sig Alexandra till Havsvik – en sömnig och idyllisk landsort där hon växte upp, en och en halv timmes bilfärd från den myllrande och stressiga storstan. Men att återvända är ingenting hon gör frivilligt, och återföreningen med barndomsvännerna sker endast för att ta reda på vem som egentligen ligger bakom det nya blogginlägget. Varför? För den som postat det omöjligt kan ha skrivit det; då hon försvann spårlöst en natt för tio år sedan, efter att de tillbringat kvällen ihop. 

För att ta reda på sanningen blir alla fyra tvungna att bli påminda om hur deras liv såg ut för tio år sedan, vilket inte är helt lätt när samtliga har gjort allt för att glömma den perioden, speciellt just den sommaren som kom att förändra deras liv för alltid.  

Roos använder sig av analepser, med andra ord tillbakablickar där sekundärhistoriens uppgift är att lämna mer och nödvändig information till läsaren, för att göra berättelsen så komplett som möjligt. Analepserna är externa, vilket innebär att de ligger utanför primärhistorien och utgörs av händelser som utspelade sig för tio år sedan. Här är berättaren begränsat allvetande och följer alla fyra karaktärer, medan nutidens primärhistoria helt och hållet är skriven i jagform, utifrån Alexandras perspektiv. I slutet av romanen använder Roos synkronisering som ett temporärt grepp för att väva samman primär- och sekundärhistoria, vilket görs på ett genomtänkt och skicklig sätt. 

Berättelsens upplösning är som i alla välskrivna spänningsromaner oväntad, men det som jag finner mest intressant i romanen är karaktärsskildringen. För vem är inte svag för berättelser med huvudkaraktärer som går från att inte ha något till att ha allt de drömt om, genom beslutsamhet och hårt arbete? Men Pakt erbjuder även en historia om att hålla upp en fasad, spela en roll, att vara i beroendeställning, psykisk ohälsa, fattigdom, sorg och ensamhet. Det är en historia om desperation och gränslös kärlek, och att göra allt för någon – även om det innebär att skada en annan människa. 

Du hittar boken bland annat på Adlibris och Bokus.

Pakt Bokomslag Pakt
Anna Roos
Vuxenroman
Modernista
2018-03-26
246
Vuxna

Pakt erbjuder en historia om att hålla upp en fasad, spela en roll, vara i beroendeställning, fattigdom, psykisk ohälsa, sorg och ensamhet. Det är en historia om desperation och gränslös kärlek, och att göra allt för någon – även om det innebär att skada en annan människa.

Sveriges Radios romanpris 2018

Sveriges Radios romanpris 2018

Under kvällen tillkännagavs de tre vinnarna av Sveriges Radios litteraturpriser. Aleksander Motturi tilldelas Sveriges Radios romanpris 2018 för sin roman Broder. 

Vinnaren har röstats fram av lyssnarjuryn, vilka motiverar valet såhär:  

För en öm och ärlig berättelse, med stor smärta och stark syskonkärlek.

Medmänsklighet, klass och familj skildras nära och ingjuter både hopp och förtvivlan.

Författaren brottas med att skriva sin historia, en process som reser fler frågor än den ger svar. (Citat hämtat från sr.se)

Lyrikpriset går till författaren Gunnar D Hansson, för sin dikt Tapeshavet, medan årets novellpris tilldelas Nicolas Kolovos för novellen Underverket. 

Läs mer om vinnarna på Sveriges Radios webbsida!

Romanen Broder finns att köpa bland annat på Adlibris och Bokus

Vinnaren av Man Booker Prize!

Vinnaren av Man Booker Prize!

I går tillkännagavs att vinnaren av 2017 års Man Booker Prize är George Saunders med romanen Lincoln in the Bardo. Saunders har tidigare gett ut novellsamlingar och det här är hans första roman. Bokens handling utspelar sig under en enda natt 1862, när Abraham Lincoln har jordfäst sin elvaårige son Willie. Berättelsen beskrivs av juryn som en blandning mellan roman och dramatik, som är både lekfull och rörande:

‘The form and style of this utterly original novel, reveals a witty, intelligent, and deeply moving narrative. This tale of the haunting and haunted souls in the afterlife of Abraham Lincoln’s young son paradoxically creates a vivid and lively evocation of the characters that populate this other world. Lincoln in the Bardo is both rooted in, and plays with history, and explores the meaning and experience of empathy.’

Även Saunders novellsamling Den tionde december har hyllats av kritiker; bland annat har Expressens litteraturkritiker Jens Liljestrand titulerat den som eventuellt den bästa novellsamling han någonsin har läst – noveller som är stilistiskt nyskapande och som innehar en blandning av svärta och komik.

För att läsa mer om pristagaren och vinnarromanen, besök The Man Booker Prize hemsida, eller klicka här för att komma direkt till juryns utlåtande.

Lincoln in the Bardo – George Saunders
Pappas pojke – Emelie Schepp

Pappas pojke – Emelie Schepp

Emelie Schepps kriminalroman Pappas pojke är den fjärde delen i serien om åklagaren Jana Berzelius, som har gjort succé både här i Sverige och internationellt.

I boken finns två separata berättelser som löper parallellt, primärhistorien om den försvunne pojken och den förundersökning som Jana och hennes poliskollegor genomför och en sekundärhistoria där Janas mörka förflutna kommer ikapp henne och ställer till problem för det liv hon har skapat åt sig.

I den primära historien har en sexårig pojke försvunnit från sitt hem i samband med att hans mamma blivit dödad, och pojkens pappa som vid tillfället för brotten befann sig på mataffären blir misstänkt och grips. Trots hans genuina sorg över sin sons försvinnande visar han inte några särskilda känslor över att hans fru är död, och snart visar det sig att mer göms under ytan än man först anar.

Berättelsen som löper bredvid handlar om Janas tidigare samröre med en av stadens värsta brottslingar, och hur hemligheten om hennes våldsamma förflutna riskerar att avslöjas då han kräver att få träffa henne i häktet. När Jana vägrar att göra som han vill, hotas en kollega och hon är därmed tvungen att ta ett både svårt och komplicerat beslut.

I texten finns partier med anakronier, som inte hänger ihop med berättelsens nutid utan istället rent tidsmässigt hör ihop med det som utspelar sig tre veckor efteråt, men är det som leder till upplösningen. Då de här prolepserna förekommer sporadiskt och hänger ihop med det sista kapitlet känns de till en viss del osammanhängande, men författarens intention att förleda läsaren fungerar riktigt bra. Berättartekniskt är det här genialiskt, då det för berättelsen åt ett oväntat håll. Samtidigt finns det vissa planteringar i texten som leder läsaren för snabbt till lösningen, vilket inte är en helt optimal egenskap då en kriminalroman som sådan helst inte ska avslöja avgörande detaljer för tidigt i berättelsen.

Persongalleri är något som Schepp är skicklig på, för även om händelserna följer karaktärernas polisiära arbete, så utnyttjar hon textutrymmet väl genom att med få ord gestalta de fiktiva personerna så att det känns som om man känner dem och träder in i deras värld. Det här sker genom en opersonlig allvetande berättare, och kapitlen är uppdelade efter de olika karaktärernas synvinklar. Jana är den som är mest komplex och som därmed kanske borde vara den som är mest intressant. Som karaktär innehar hon inte traditionella feminina egenskaper; utan är istället känslokall, hård, självständig, aktiv etcetera, samt att hon inte ger vika för någon man – inte ens de som älskar henne och som hon själv har känslor för. Det här gör henne förvisso till en stark kvinnlig karaktär, men det faktum att hon utan några problem kan manövrera sitt arbete som åklagare samtidigt som hon letar upp och eliminerar potentiella hot på sin fritid bidrar till komplexa känslor – för genom att bete sig nästintill robotaktigt både handlingsmässigt och relationsmässigt tenderar hon att vara svår att ta till sig. Det blir för verklighetsfrånvänt och för mycket superhjältetema. Personligen gillar jag karaktären Mia mer, för med sina mindre tilltalande personlighetsdrag (ständigt bitter, irriterad och fördomsfull), ständiga pengabekymmer och oförmågan att ha fungerande relationer gör henne mer mänsklig vilket gör henne lättare att tycka om och relatera till.

Sammansättningen av karaktärerna är dock välfungerande, då de med sina olikheter kompletterar varandra. Det här tillsammans med berättelsens stilistik och uppbyggnad gör det lockande att även läsa Emelie Schepps tidigare och kommande romaner.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pappas pojke Bokomslag Pappas pojke
Jana Berzelius (del 4)
Emelie Schepp
Roman
HarperCollins Nordic
400
Vuxna

Spännande kriminalroman där två berättelser löper parallellt med varandra; den ena om en pojke som försvunnit spårlöst i samband med att hans mamma dödats och den andra om huvudkaraktären och åklagaren Jana Berzelius, som på grund av sitt tidigare så mörka förflutna nu måste fatta ett svårt beslut.

Hemmet – Mats Strandberg

Hemmet – Mats Strandberg

Hemmet är Mats Strandbergs andra skräckroman för vuxna; 2015 utkom Färjan där handlingen är förlagd till havs på en Finlandsfärja. I den nya boken utspelar sig handlingen istället på ett ålderdomshem, en miljö som förvisso verkar harmlös men visar sig vara allt annat än just det – och det är just den här kontrasten som gör det så obehagligt.

Historien påbörjas då Joel återvänder hem till Skredsby då hans mamma Monika har blivit sämre i demenssjukdomen och måste flytta till Talluddens demensboende. Att återvända innebär för Joel inte endast en sorg över att på ett sätt redan ha förlorat sin mamma, utan även känslor av misslyckande och skam då flytten till Stockholm inte ledde till en musikkarriär som planerat, utan istället till missbruk och misär. På hemmet arbetar Nina, en gammal vän till Joel som valde att inte följa med till Stockholm, och det här var den direkta orsaken till varför det skar sig mellan dem. Att mötas igen innebär därmed blandade känslor för de båda, vilket ger berättelsen ytterligare ett lager.

Perspektivskifte sker mellan Joel och Nina, som båda är bokens protagonister. Det här bidrar till att man får inblick i bådas liv och därmed får en förståelse för inte endast de olika liv de lever och orsaken till det utan även hur demenssjukdom påverkar dem båda: Joel som nära anhörig till Monika, och Nina som yrkesutövare men även som en gammal nära bekant. Monika som karaktär kan kanske tolkas som en gestaltning av vad demens gör med en människa; demonen som tar över ens kropp och sinne, men även ensamheten och rädslan man måste känna i en värld som tycks främmande för en, där ingen lyssnar på eller tror på det man säger.

Det känns som om man kommer nära inte bara Joel och Nina utan även många av de boende, det är som om man själv dag efter dag besöker hemmet där Petrus ropar stötande ord, Bodil endast pratar om stiliga män, Anna tar utepromenader inomhus och Edit upprepar samma mening om och om igen. Man lär känna dem och bryr sig om dem, vilket även innebär att man som läsare blir mer påverkad av det som drabbar de här karaktärerna. Men vad exakt är det som drabbar dem? Det är en ondska som inte går att ta på, den är diffus och obestämd vilket gör det ännu mer otäckt.

Det här är en berättelse som har flera olika nivåer, precis som jag var inne på förut. För även om skräcktemat är det som sätter sin prägel på och genomsyrar berättelsen, så är underteman som vänskap, förlåtelse, skuld, och försoning starkt framträdande – vilket faktiskt är det som drar berättelsen till en början och ganska långt in i boken. Kanske är det här ett medvetet berättargrepp av Strandberg; att först bygga upp en realistisk scen med vardagliga händelser, för att sedan allteftersom föra in skräckelement som till slut tar över berättelsen, utan att man som läsare riktigt hängde med vad som egentligen hände.

Det som Hemmet har gemensamt med Färjan är förutom skräcktemat relationer mellan människor : hur man genom mötet med en annan människa måste omvärdera tidigare åsikter och hur man ser på sig själv och andra, men även världen omkring sig. Det som man innan tagit för givet och litat till, men som inte längre är självklart. Och det är väl det som är själva kärnan i riktigt bra skräcklitteratur – förmågan att rycka bort mattan under ens fötter när man minst anar det. Precis det här lyckas Strandberg med väldigt bra, och det är det som gör honom till en av våra bästa författare inom skräckgenren.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Hemmet Bokomslag Hemmet
Mats Strandberg
Roman
Norstedts
2017-05-11
338

Realism möter skräck i en till synes harmlös miljö i Mats Strandbergs nya roman!

Så här upphör världen – Philip Teir

Så här upphör världen – Philip Teir

Efter läsningen av Philip Teirs nya roman Så här upphör världen infaller sig en känsla av melankoli och vemod, det är som en förlängning av den stämning som är återkommande i texten. Det är i den Österbottniska skogen som handlingen utspelar sig, och det är här man stiftar bekantskap med en familj som till synes är lyckliga men där ytan börjar krackelera. De tillbringar sin sommar vid ett hus vid havet, ett hus som tillhör släkten men som ingen varit i på många år. De enda grannarna tycks vara ett mindre miljökollektiv som badar nakna och röker marijuana samt en ensam kvinna som sitter på sin veranda hela nätterna. Även om centralhistorien kretsar kring familjen som består av mamman Julia, pappan Erik och barnen Anton och Alice så bidrar alla karaktärer till att forma och skapa olika lager i berättelsen som tillsammans bildar en helhet.

Berättaren som är allvetande och opersonlig intar alla karaktärers perspektiv. Trots de många olika synvinklarna så är det elvaåriga Anton som betraktar och bedömer omvärlden på det mest tillförlitliga sättet. Han befinner sig fortfarande i barndomens oskyldiga värld, och genom sin högkänslighet tar han in lukter, smaker, känslor och synintryck på ett skarpare sätt att de andra. Han är även den som står utanför de dramer som de andra skapar, och blir därmed en objektiv åskådare.

Vissa av karaktärerna känns till lite väl schablonartade; som till exempel den lite svåra och svala författaren Julia, den arbetslöse, tjocke och late Anders, den manipulative och makttörstande sektledaren Chris som kontrollerar både sin fru Marika och vad de övriga medlemmarna ska tycka och tänka. Men kanske är det precis så det är tänkt att vara; för att man som läsare istället ska lägga märke till det subtila – det som finns men ändå inte finns där, det som sker men ändå inte riktigt sker.

Texten är avskalad, och rymmer inte mer än det nödvändigaste. Narratologiskt är det en kronologiskt berättad historia, förutom de första sidorna som utspelar sig innan primärhistorian tar sin början. Jag har försökt komma på vad de där första sidorna betyder, då de gör mig en smula konfunderad. Det är samma scen som skildras vid ett senare tillfälle i historien; om pojken Anton och hans mamma Julia som av rädsla gömmer sig i bilen under ett åskoväder, och hur Anton en stund senare när Julia gått in i huset igen och han befinner sig utanför bilen, ser hur Marika kommer gåendes naken förbi honom som paralyserad av något. Men redan innan den märkliga synen sker en förändring, något som känns i luften men inte går att ta på. Familjen som sakta glider ifrån varandra; lever i sina egna världar utan egentlig kontakt med varandra. Världen och dess existens som plötsligt inte känns självklar. Det är en nedåtgående spiral, som inte går att förhindra:

Visste att allt skulle bli annorlunda från och med nu. Inte på vilket sätt, men att det skulle hända. Något skulle hända i deras liv, och varje förändring skulle göra allt sämre. (s.6)

Att lägga den här sekvensen allra först, innan själva historien tar sin början, ger en signal om bokens fortsatta stämning. Ovädret och hur de söker skydd i bilen för att desperat komma undan det som oundvikligen kommer att hända – även om det är ett tillfälligt skydd och de båda är medvetna om att ett nytt och kanske kraftfullare oväder kan vara på ingång när som helst. Kanske vill Teir med sin upprepning påvisa bilens symbolism: att världen upphör att vara det vi alltid tagit för givet när vi befinner oss i just det ögonblicket när vi inser att inget egentligen kan rädda oss, och därmed accepterar vårat öde.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Så här upphör världen Bokomslag Så här upphör världen
Philip Teir
Roman
Natur & Kultur
2017-03-11
277
Vuxna

En tillsynes enkel historia som består av flera lager och ett djup och allvar som håller greppet om en även efter läsningen.

Här är jag – Jonathan Safran Foer

Här är jag – Jonathan Safran Foer

Jonathan Safran Foer är en amerikans författare som under sin verksamma tid skrivit både noveller och romaner. Mest känd är han för romanerna Allt är upplyst (2002) och Extremt högt och otroligt nära (2005), båda filmatiserade.

Den nya romanen Här är jag, handlar om en kärnfamilj med judiskt härkomst i Washington DC vars tillvaro på grund av olika omständigheter förändras under de veckor som primärhistorien äger rum. Egentligen har förändringen pågått under en längre tid, men har av olika anledningar ignorerats av de berörda. Historiens protagonist och den som oftast fokaliseras internt är maken, fadern och sonen Jacob även om det emellanåt sker ett perspektivbyte då frun Julia eller äldsta sonen Sams synvinklar är i fokus. Sams två yngre bröder är närvarande, men mest i periferin. Berättaren är inte personlig, även om det känns så när man läser; utan en opersonlig tredjepersonsberättare som är begränsat allvetande, då denne endast följer tre karaktärers känslor och tankar.

Bokens titel är hämtad från den judiska bibeln och Abrahams svar till Gud när denne bad honom offra sin son för hans skull. Abraham vet inte att det är ett test från Gud, och är beredd att låta sin son dö för att tjäna sin herre. Hans svar ”här är jag” visar på hans totala uppoffring och nakenhet inför det som är större än honom själv. Det här är det centrala Foers bok, hur Jacob ständigt gömmer och förnekar sina innersta känslor och aldrig lyssnar på sin inre röst, eller sin egen herre om man så vill. Istället har han alltid gjort och känt vad som förväntats av honom, och när det inte räcker till står han så till slut inför en existentiell kris, och blir tvungen att skala av lager för lager av sitt gamla jag för att till slut exponera sitt sanna jag. Men klarar han det, eller är det helt enkelt för svårt att se sig själv för den han innerst inne är?

Narratologin är avancerad, och temporaliteten skiftar mellan nutid, dåtid och framtid på ibland en och samma sida. Medan primärhistorien pågår under en tidsaspekt på några veckor får man se glimtar ur Jacobs liv under en period som sträcker sig över tjugofem-trettio år.

Det är en melankolisk historia som stundtals är komisk, främst på grund av skildringen av Sams vardag som till stor del består av olika påhittiga sätt att masturbera samt hur han ska komma undan sin bar mitzva eller få sin vän Billie att gilla honom mer än bara som en vän. Men Sams humoristiska grubblerier om de problem som man som ung står inför överskuggas av den tungsinthet som finns på resterande sidor, där Jacob och Julia försöker hitta lycka där endast rutiner, vana och trötthet finns. Det här avspeglas redan i de första sidorna:

Alla lyckliga morgnar liknar varandra, och det gör alla olyckliga morgnar också, och i grunden är det just det som gör dem så djupt olyckliga: känslan av att det har varit så här olyckligt förut, att alla försök att undvika det i bästa fall kommer att befästa olyckligheten, förmodligen också förvärra den, att universum av någon obegriplig, onödig och orättvis anledning konspirerar mot den oskyldiga sekvensen kläder, frukost, tänder och motstridiga morgonfrisyrer, ryggsäckar, skor, jackor, hejdå.” (sid. 26)

Att läsa Foers Här är jag är en utmaning rent textmässigt samtidigt som det innebär en otrolig läsupplevelse. För även om romanen består av nästan 600 sidor så känns läsningen rakt igenom som tillfredsställande, vilket har mycket att göra med den stilistiska säkerheten. Det enda jag reagerar på är det fokus som berättelsen har på männen och deras historia. Samtidigt så förstår jag meningen med detta; för det här är en dubbel berättelse med flera skikt. Å ena sidan handlar den om en man som efter en skilsmässa behöver hitta sig själv igen, men å andra sidan är det en historia om en familjs kulturella historia, där man kan göra en jämförelse mellan Jacob, hans far och hans farfar och hur man som människa påverkas av de val ens förfäder gjorde och de val man själv gör och inte gör, och det som man som människa helt enkelt inte kan påverka ett dugg.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Här är jag (Here I am) Bokomslag Här är jag (Here I am)
Jonathan Safran Foer
Roman
Norstedts
2017-04-06
595
Vuxna

Efter elva år är Jonathan Safran tillbaka med en ny efterlängtad roman, som med både melankoli och humor skildrar svårigheten i att försöka hitta och förstå sig själv och den historia man bär med sig.

Annie John – Jamaica Kincaid

Annie John – Jamaica Kincaid

Just nu är det klassikertema på bokcirklarna på biblioteket där jag jobbar, och jag tänkte därför passa på att läsa alla de fem böcker som ska diskuteras. Först ut är Jamaica Kincaids Annie John från 1986, i en relativt ny utgåva. Jag måste erkänna att jag inte har läst något av henne innan, även om jag flera gånger har varit nära att beställa flera titlar.

Annie John är rent textmässigt stram och avskalad, Kincaid använder sig inte av onödiga ord och meningar för få fram sin historia, men berättelsen har på samma gång en ganska avancerad och komplex berättarstruktur. Protagonisten Annie är en extradiegetisk berättare som befinner sig utanför historien under själva berättandet samtidigt som hon deltar i händelserna som hon berättar om. Det här medför att Annie i ”nutid” har en obestämbar ålder; det enda vi vet är att hon är äldre än den flicka som hon berättar om genom de analepser som används. Historien som sådan är enkel – det är en skildring av hur en flicka som varit väldigt nära sin mor under uppväxten plötsligt börjar distansera sig från henne och kommer att känna en sorts hatkärlek gentemot henne. Men det är inte bara modern som Annie vill frigöra sig ifrån, utan även resten av vuxenvärlden.

Vid den första tillbakablicken minns Annie hur det var när hon var tio år – hennes mor var hela hennes värld och hennes dagar bestod i att hålla sig nära henne och iaktta de sysslor som hon utförde i hemmet. De båda är i en sorts symbios med varandra: och Annie har i och med detta inte ett eget medvetande, och ifrågasätter därför inte något som modern säger eller gör. När hon blir tolv år och hennes kropp förändras sker dock en förändring i relationen dem emellan. Menstruation och bröstutveckling innebär att Annie inte längre är ett barn, och därför vill modern inte behandla henne på det sättet heller, och tar avstånd från henne inte bara fysiskt utan även mentalt. Annie upplever henne som kall, hård och ovänlig och fantiserar och drömmer ofta om hur modern blir dödad och hur hennes liv hade varit bättre utan henne. Samtidigt känner hon nostalgi vid synen av vissa ting, viss mat eller vid minnet av olika händelser, och relationen till modern blir därför mer och mer komplicerad. Avvisningen leder till att Annie istället söker uppmärksamhet hos lärare och vänner i den nya skolan hon börjar i; och blir nästan besatt av tanken av att alltid ha en vän av kvinnligt kön när sig, precis som hon en gång i tiden hade sin mor nära sig – hud emot hud, och med samma medvetande. De här relationerna kan misstas för kärleksförhållanden eller ett sätt att upptäcka sin sexualitet – men jag tror att det istället handlar om att Annie här har övertaget och blir en ledare och därmed har kontroll över situationen. Hon kan styra dessa flickor som hon vill, och den makten gör att hon intar moderns roll medan de andra flickorna blir barnet. Innan var det modern som innehade makten, men nu är det istället hon. Beteendet i hemmet och mot lärarna utanför klassrummet är ett sätt att göra uppror och mycket gör hon just för att hon vet att hennes mor hatar just ett sådant beteende hos flickor.

Romanen innehåller många upprepade analepser, det vill säga samma sekvens återberättas mer än en gång. Ofta sker det här nästan direkt efter att det nämnts en första gång, och i början tyckte jag att det var ganska irriterande och störde läsningen, men sedan märkte jag att de här upprepningarna inte är exakta, utan formulerade på olika sätt och att det gör att berättandet på något sätt fördjupas och blir mer likt det muntliga berättandet.

Historien som sådan är inget märkvärdigt i sig, det finns många litterära skildringar av döttrar som på ett eller annat sätt har ett komplicerat förhållande till sin mor, och som både älskar och hatar henne samtidigt. Men det är något visst med Annie John, och jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att berättelsen och karaktärerna finns kvar i min hjärna flera dagar efter att jag läst det sista ordet. Kanske är det råheten som finns där, och det direkta tilltalet. Det är i vilket fall som helst en roman som lämnat spår efter sig, och det är väl det man önskar att varje bok man läser ska göra.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Annie John Bokomslag Annie John
Jamaica Kincaid
Roman
Bokförlaget Tranan
2010
155
Vuxna

En stark skildring av en flickas komplicerade relation till sin mor.

Familjen jag hade – Bill Clegg

Familjen jag hade – Bill Clegg

En husbrand, fyra döda, en överlevande. Detta är startpunkten för Cleggs berättelse som vi får följa i 268 sidor framåt. Det är June, en medelålders kvinna som är mor till Lolly, svärmor till Will och fästmö till Luke som alla dör i branden. Som den enda överlevaren består hennes dagar inte endast i en överväldigande sorg och saknad, utan även ett ältande om vad som egentligen hände den där kvällen och händelserna utspelar sig om och om igen i hennes huvud. I Junes berättelse får man följa med på en resa som startar från det ögonblicket hon gifter sig med Lollys far, ett från början dödsdömt förhållande, fram till det ögonblicket hon träffar och inleder en relation med den tjugo år yngre Luke. Det framkommer att Luke flera gånger har friat, men av rädsla för vad som skulle kunna hända och för vad folk ska säga har hon varje gång svarat nej. Tills kvällen innan branden, då hon till slut bestämmer sig för att säga ja. Men även om sorgen över Luke är olidlig är det ändå att ha förlorat ett barn som är det hårdaste slaget, för vad kan jämföras med det? Till råga på allt så var det först på sistone som June och Lolly fått en fungerande mor- och dotterelation och börjat förstå varandra. Men efter dotterns död inser hon att det fortfarande finns mycket hon inte vet om sin dotter. För att få svar på vem hennes dotter egentligen var bestämmer hon sig därför för att bila igenom hela USA, till de platser som betydde så mycket för Lolly och som hon har skrivit om i brev till sin mor.

Men det är inte bara Junes synvinel som berättelsen styrs av, utan hennes berättelse vävs samman med andra personer som i vissa fall endast på långt håll kände till June och de som dog. Men på något sätt är berättelserna beroende av varandra och utgör tillsammans en helhet; de bildar en väv av själva kärnan av vad det innebär att vara människa där ånger, smärta, död och sorg är en oundviklig del av livet. Och det är den insikten som gör Cleggs roman läsvärd; att svåra minnen och erfarenheter inte bara gör oss isolerade och ensamma, utan även skapar en gemenskap oss emellan. Dock hade jag under läsningens gång känslan av utspriddhet; att Clegg endast skrapar på ytan på de känslor som karaktärerna bär på. Har man själv gått igenom sorgeprocessen vet man att det inte finns endast en nyans av sorg, utan att den kan te sig på många olika sätt. Men sorg innebär oändligt mycket mer än att ta sig från punkt A till punkt B rent geografiskt. Jag hade velat få en fördjupad förståelse för Junes känslotillstånd; hur känns det rent fysiskt och psykiskt när en älskad person plötsligt inte existerar mer? Vilka tankar cirkulerar i ens huvud och hur gör man för att överleva själv?

Förutom detta tycker jag att Clegg lyckas helt ok med sin romandebut.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Familjen jag hade (Did You Ever Have a Family) Bokomslag Familjen jag hade (Did You Ever Have a Family)
Bill Clegg
Roman
Bokförlaget Forum
2016-03-09
268
Vuxna

Genom en olyckshändelse förlorar June både sin dotter, sin svärson och sin partner. Som bedövad av sorg och saknad beger hon sig ut på en bilresa genom USA, för att försöka hitta de spillror av dottern som hon för länge sedan förlorat.