Browsed by
Tagg: Realism

PAX. Draugen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

PAX. Draugen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Så landade den äntligen i min brevlåda, PAX. Draugen. Jag läste, lyssnade, och läste igen. Tittade om och om igen på de fantastiska illustrationerna. Kände på det vackra omslaget, luktade på de tjocka papperssidorna. Riktigt drog ut på det oundvikliga: slutet. För det här är den allra sista Pax boken i den enda svenska bokserie för 9-12 åringar som jag känner till som i svenska mått är värd att jämföras med Harry Potter-succén: hur böckerna slukas, älskas och väntas på med spänd förväntan. Och där den bästa semestern är en resa till Mariefred där man kan se och uppleva de riktiga ställena i berättelsen, och gå i Alrik och Viggos spår. 

Vi är nog många, både barn och vuxna, som känner en sorg och tomhet nu när den sista boken är läst. Men för att inte spoila för er som fortfarande har boken oläst kan jag bara säga: OMG!!? Vilken jädrans avslutning på en helt otrolig bokserie! Det är så olidligt spännande, läskigt och oerhört sorgligt men samtidigt finns den här humorn, glädjen och kärleken som går igenom i varje bok. Jag är fortfarande helt golvad, och kan inte hylla böckerna, författarna, illustratören och bokförlaget nog med gånger.

Till er som har barn som inte kommit igång med läsningen, som inte hittar rätt spännande bok: prova att sätta Nidstången i händerna på h*n, det går inte att sluta läsa när en väl har börjat!
Jag är 38 år, och visserligen är böcker mitt största intresse; men jag har varit i en underbar bubbla under läsningen där jag skrattat, gråtit och förbannat alla elaka och empatilösa vuxna i böckerna. Berättelsen är skriven utifrån många olika perspektiv som ofta vävs ihop i ett och samma kapitel. De här medvetendeströmmarna gör att texten kan vara svår att hänga med i för läsaren som inte är van vid perspektivbyte, men det gör också att läsaren lär känna alla karaktärer och de därför känns som nära bekanta..

Ja, det är ledsamt att det inte blir några fler PAX-böcker, men herregud vilken skatt författarna Ingela Korsell och Åsa Larsson, illustratören Henrik Jonsson och bokförlaget Bonnier Carlsen har gett oss! Stort och innerligt TACK för det! 

Draugen och de andra nio böckerna i serien hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Läs gärna mina recensioner av PAX. Vitormen och PAX. Maran

PAX. Draugen Bokomslag PAX. Draugen
PAX (del 10)
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2018-09-13
249
9-12 år

Den allra sista boken i PAX-serien!

Författarintervju med Elin Säfström

Författarintervju med Elin Säfström

Författaren Elin Säfström, född 1974, är uppvuxen i Stockholm och har bott där i stort sett hela sitt liv – i skrivande stund bor hon på Kungsholmen tillsammans med man och deras treåriga dotter. Till vardags arbetar hon som programmerare och skriver vid sidan om, även om författandet är det som ligger henne varmast om hjärtat. I övrigt är hon en stor språkentusiast och hobbymusiker. Efter att ha läst Elins böcker blev jag intresserad av att veta mer om hur idén till historien kom till, och om hon alltid närt ett speciellt intresse för just naturväsen, den nordiska folktron och fantasygenren. 

Dina två ungdomsböcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar innehåller väsen så som troll, tomtar och älvor. Har du alltid haft ett intresse för nordisk folktro?

Oh ja! Tomtar, troll och älvor har varit favoriter sedan barnsben. Mycket tack vare John Bauers bilder. De är så himla fantasieggande!

Vad var viktigast för dig när du satte samman karaktärerna i boken? Eftersom boken är skriven i jag-form det är Tildas perspektiv läsaren får ta del av – hur ville du att hon skulle framstå?

Jag ville att hon skulle vara en vanlig tonårstjej som hamnat i en ovanligt knivig sits. Hon är en aning nördig och utanför, eftersom det är vad jag lättast kan relatera till, men jag ville också att hon skulle ha självkänsla på ett sätt jag själv inte hade när jag var ung. Jag ville nog helt enkelt att hon skulle vara både någon man kan känna igen sig i och någon som kan inspirera till att i det stora hela vara ok med den man är. Javisst, hon tycker att saker är vansinnigt pinsamma ibland och hon kanske skulle önska att hon var lite mer poppis, men hon har så himla mycket annat att tänka på så att det hamnar lite i bakgrunden. Allt ansvar hon ändå klarar av att bära ger henne en pondus och ett självförtroende som hon kanske inte är medveten om själv, men som ändå finns där. Jag tänker mig att de runtomkring henne upplever henne som oerhört självständig och stark – inte alls det hon tror att de tänker om henne.

Övriga karaktärer är ganska vildvuxna, som ogräs som skjutit upp runtomkring Tilda. Jag menar det som någonting positivt. Jag gillar hur de har utvecklats.

Hur gick du till väga för att skildra magiska väsen på ett så ”verklighetstroget” sätt som möjligt? Gjorde du mycket research innan du började skriva? 

Haha, jag vet inte om jag själv skulle kalla det för verklighetstroget. Nej, jag gjorde ingen direkt research på det sättet. De flesta av oss här i norden har nog en bra känsla för hur tomtar och troll brukar te sig, på ett ungefär. Jag har helt enkelt gått på den känslan.

Varför ville du blanda fantastik med realism, finns det något syfte med det? 

Jag tycker att fantastik är ganska meningslöst utan inslag av realism. Man måste kunna relatera till karaktärerna, känner jag. Jag har lättare att sympatisera med en tonårstjej som kämpar på så gott hon kan i min hemstad än exempelvis med en alv som för krig i någon påhittad värld. Samtidigt älskar jag fantasy och allt som ligger långt ifrån vardagen. En kombination blir naturlig för mig. Jag antar att man skulle kunna skapa en känsla av realism även i high fantasy, men det är inte min grej.

Hur lång tid tog romanerna att skriva? Hade du haft idén länge? 

De tog nog ett år ungefär, för varje enskild bok (även trean som är på gång). Jo, jag hade haft en lös idé ganska länge när jag började skriva En väktares bekännelser. Men det var nog att jag blev gravid och tänkte att jag aldrig mer skulle ha tid att skriva som gjorde att det faktiskt blev ett manus. Annars kan det ju ta hur lång tid som helst att skriva en bok.

När det kommer till författandet; hur ser din skrivande bakgrund ut – har du alltid tyckt om att skriva och att hitta på berättelser?

Jag började faktiskt inte skriva förrän i 30-årsåldern. Jag har alltid varit en läsande människa, men trodde inte att jag skulle kunna skriva själv – det verkade så himla svårt att skriva en hel bok! Men hur det nu var så a) läste jag Harry Potter och tänkte att ”Wow, det här skulle jag ha velat skriva” och b) var ihop med Daniel Sjölins bror precis när hans (Daniels, inte broderns) första bok kom ut, vilket fick mig att förstå att man liksom kunde bli författare – jag hade inte riktigt lyckats tänka tanken fullt ut innan dess.

Var hittar du inspiration till dina berättelser? 

Lite här och var. Böcker, tv-serier, filmer, slumpmässiga infall. Just En väktares bekännelser är inspirerad av en serie: The Grim. Den handlar om en kille som är ensam om att se att vissa människor omkring honom i själva verket är någon sorts ”sagoväsen”. Den är inte bra. Se den inte. Men jag är den evigt tacksam, eftersom den ytterst ledde till utgivning för min del.

Var sitter du helst och skriver? 

Hemma. I min otroligt trista arbetshörna. Jag är en vanemänniska och dessutom väldigt hemkär. Så en hemtam miljö är att föredra alla gånger.

Här sitter Elin och skriver om ungdomstjejen Tilda och de magiska väsen hon måste hålla koll på. Foto: Elin Säfström

Hur brukar skrivprocessen se ut? 

Jag har ingen process. Jag bara skriver. Det är min dröm att så småningom få till en process, så att jag har någonting att luta mig emot. Som det är nu får jag lita på att det blir något användbart resultat i slutändan, helt enkelt eftersom det har blivit det vid tidigare försök.

Eller ok, jag börjar oftast inte skriva förrän jag har en idé om ungefärlig handling – på en extremt skissartad nivå – och vet någotsånär vart jag vill komma i slutändan. Men det är alltid väldigt, väldigt tunt och ostadigt när jag sätter igång.

När på dygnet skriver du helst?

På förmiddagen, om alls möjligt. Jag blir segare och segare i huvudet allteftersom dagen lider.

Berätta något om dig själv som inte har att göra med skrivandet och författaryrket!

Jag är en inbiten språknörd, även vad gäller främmande språk. Jag försöker – med oerhört måttlig framgång – plugga nio språk parallellt (spanska, franska, tyska, italienska, isländska, japanska, kinesiska, grekiska och ryska). Dessutom är jag beroende av att spela. Musik, alltså. Piano och fiol mest. En gång i världen var planen att jag skulle bli operasångerska.

Om du fick vara vem du ville för en dag, vem skulle det vara och varför? 

Hm, kanske Donald Trump. Då skulle jag låsa in mig själv på hemlig ort och slänga nyckeln.

Vilken författare, avliden eller levande, skulle du vilja träffa och prata med och vad skulle du vilja fråga den personen? 

Det skulle nog vara Joanne Rowling i så fall. Eventuellt skulle jag vara alltför starstruck för att fråga någonting alls. Men ok, kanske om vad hon själv tror gör Harry Potter-böckerna så bra. Kanske hur hon gjorde när hon skrev: synopsis eller ej, medveten dramaturgisk kurva eller ej? Sådant.

Om du endast fick äta en enda maträtt resten av livet, vilken skulle det vara? 

Är champagne en maträtt? Annars lasagne, tror jag.

Vilken är den bästa bok som du har läst?

Får man säga en serie? Då säger jag Harry Potter-böckerna. Så himla icke-originellt av mig, men sant.

Varför tycker du att ungdomar ska läsa dina böcker? 

För att de är fantasifulla och roliga (hoppas jag), samtidigt som de snuddar vid deras egen vardag. Dessutom har jag smugit in ett ganska ”högt” språk mitt i allt det talspråkiga, svordomskryddade – kidsen får chansen att plocka upp en del schyssta ord och uttryck.

Elin Säfström. Foto: Ola Kjelbye

Jag vet ju att din tredje ungdomsroman om Tilda är beräknad att ges ut i höst. Samtidigt vet jag att du är småbarnsförälder. Hur gör du för att få tid och ork till skrivandet?

Extremt bra fråga. Det handlar väl mycket om att inte vänta på inspiration och att skriva ofta, även om det inte blir några längre stycken i stöten. Man får försöka vara bra på att ta vara på den tid som står till buds. Och så ska det inte stickas under stol med att jag har ett väldigt fritt jobb och oftast jobbar hemifrån, vilket tillåter mig att spränga in skrivtid här och där.

Jag och många med mig ser väldigt mycket fram emot den tredje delen; kan du inte berätta lite kort om vad den kommer att handla om? 

Jag vill verkligen inte spoila den! Jag är själv mycket känslig mot att få för mycket information om en bok innan jag läser den – jag undviker baksidestexter som pesten. Men i mycket generella drag handlar det om stridigheter och allmänt kaos inom rådarvärlden, samt i Tildas egna tillvaro. Jag vill inte säga mer än så i och med att manuset inte är färdigredigerat och förlaget ännu inte gått ut med någon officiell ”teaser”.

Det förstår och respekterar jag såklart! Det du berättar låter väldigt spännande och det ska bli roligt att återse Tilda och hennes omvärld. Har du några andra skrivprojekt på gång eller någon historia som du gärna skulle vilja skriva? 

Oj, jag vet inte ens var jag ska börja! Ja, är det korta svaret. Det långa svaret är att jag redan har fyra projekt vid sidan av, utöver en massa idéer som jag vill realisera inom en överskådlig framtid. Det handlar om att jag så gärna vill skriva flera sorters historier, för olika åldrar, i olika genrer. De projekt jag redan har på gång är en bok med fantasyinslag för 9-12 år, en relationsroman för 15+, en dystopi 15+ och en feelgood för vuxna.

En sak jag vet att jag vill skriva någon gång är en sci-fi-serie med mycket rymdskepp och olika planeter. Lite luddigt utöver detta än så länge.

Sista frågan: Om du var ett väsen från den nordiska folktron, vilket skulle det vara och varför? 

Jag skulle nog vara en ölhävande tomtegumma, som berättade rövarhistorier för sina medtomtar. Jag tycker att de verkar ha det så himla trevligt där på Den Överflödande Bägaren!


Läs gärna min recension av Elin Säfströms böcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar

 

PAX. Maran – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

PAX. Maran – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

PAX. Maran är den nionde och näst sista delen i PAX-serien, vilket märks då spänningen trappas upp ännu mer än i de föregående böckerna: Svarthäxan samarbetar med Maran – mardrömmarnas drottning – för att komma över koden till biblioteket, vilket innebär en fruktansvärd katastrof om hon lyckas med sitt uppdrag. För vad är egentligen det lättaste sättet att få Estrid att avslöja koden, än att ta sig in i hennes drömvärld – där hon är oskyddad och frånkopplad från den verkliga världen och kan försäga sig? 

De andra delarna i serien har hela tiden hållit en jämn och hög kvalitet, och den näst sista boken inget undantag! Det problematiska med bokserier är att läsaren ofta får vänta ett bra tag innan nästa del ges ut, men även om det här även gäller Larssons & Korsells böcker så kommer man snabbt in i berättelsen och dess välkända struktur och tematik och igen – och det blir ett mycket kärt återseende av de karaktärer man under seriens gång har lärt känna. 

PAX-böckerna erbjuder den unge läsaren att kliva in i en fantasivärld där de mest otroliga saker händer; och där de själva kan fantisera vidare när boken är slut. Precis som många forskare menar, är fantastik i barnlitteratur ett utmärkt sätt för barn och unga att bearbeta sina egna problem och svårigheter. Fantasyberättelser liknar i sin uppbyggnad de gamla folksagorna, där karaktären är utvald av högre makter för att rädda världen. Genom att göra ”vanliga” barn i en nutida miljö till hjältar som fightas mot onda mytologiska väsen, skapar författarna en utmärkt blandning av fantastik och realism. Det är genialt att vända deras sociala utanförskap till något positivt, och vi är nog många Pax-fans som väntar på deras revansch mot de vuxna som redan från början stämplade dem som ”problembarn”. Viggo och Alrik ger barn i samma situation – men även barn i största allmänhet – en möjlighet att för en liten stund få en annan dimension på verkligheten, där allt är möjligt. Och det är väl just det som är litteraturens kraft och styrka: att ge hoppfulla visioner där texten även kan få läsaren att se på sin egen tillvaro på ett mer klarsynt sätt. Det är precis det här som är Pax-böckernas styrka och storhet; det som gör att jag vill sätta böckerna i händerna på alla barn som vuxenvärlden och samhället i stort undervärderar och gör maktlösa. Hurra för Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson som har skapat den här fantastiska litterära frizonen! 

Läs gärna min recension av den åttonde delen, PAX. Vitormen.

Boken går såklart att låna på biblioteket, och att köpa på bland annat Adlibris och Bokus

 

PAX. Maran Bokomslag PAX. Maran
PAX (del 9)
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-10-04
197
9-12 år

"Low-fantasy" för mellanåldern när det är som bäst! Med sin extremt spännande handling och de välgjorda svartvita illustrationerna i serietidnings-stil lockar PAX-böckerna såväl den redan inbitne läsaren som den som inte brukar gilla att läsa.

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök är Camilla och Viveca Stens andra roman i serien om Havsfolket. Böckerna handlar om flickan Tuva som bor på Harö i skärgården, där flera generationer har bott på hennes mammas sida. I den första delen, Djupgraven, fick Tuva reda på att hon inte är sina föräldrars biologiska dotter utan istället är en så kallad bortbyting; en dotter av Havsfolket som getts bort till en mänsklig familj för att behålla den pakt som under lång tid funnits mellan dem. Hon blev nära vän med Rasmus, som också bevittnade de märkliga händelser som utspelade sig – och deras oväntade blev blev snabbt stark genom hemligheten de delade, och han är även den ende förutom familjen och skolsköterskan Maria som vet om sanningen om Tuva.

När den nya boken tar vid är det slutet på sportlovet och Rasmus har inte hört av sig på nio dagar, och de gånger Tuva har ringt har han varit korthuggen och konstig. Det här gör att hon känner sig både ledsen och besviken då hon inte har fått någon förklaring på hans beteende. När skolan börjar igen ignorerar han henne totalt och situationen blir därför värre än den var innan de blev vänner; för förutom ensamheten måste hon även måste dölja sina gälar som numera syns tydligt på hennes hals. Men Tuva har viktigare saker att tänka på då en tät och oroväckande dimma åter har lagt sig över skärgården, som gör att båtar kör vilse och de ombord riskerar att drunkna av den höga fuktighetshalten. Samma sorts dimma ledde i höstas till att Axel i klassen försvann och att Tuva nästa dog då hon kämpade mot de farliga havsormarna. När Österman som kör skolbåten är med om en hemsk ”olycka” bekräftas Tuvas farhågor, men när det visar sig att hotet är del av Havsfolket blir hon tvungen att välja sida – de hon känner mest tillhörighet till, eller de som varit del av hennes liv så länge hon minns.

I Sjörök finns en personlig och simultan jag-berättare som berättar om händelserna allteftersom de utspelar sig; och man får som läsare ta del av de känslor och tankar hon har angående sitt ursprung, sin alkoholiserade pappa och frånvända och onåbara mamma samt den utfrysning som hon är utsatt för. Då det här skildras ur ett inifrånperspektiv gör att man som mottagare av texten påverkas av de svårigheter som protagonisten går igenom. Det är en verklighet som är rå och bister, inte endast på grund av skolmiljön och hemförhållandet, utan även på grund av identitetskrisen som hon ständigt brottas med.

Handlingsförloppet är episodiskt då nya händelser läggs till, men som ändå är knutna till samma personer, miljö och motiv. Införandet av intriger av personlig karaktär ger berättelsen mer djup, men det är huvudintrigen som för berättelsen framåt och som är avgörande för hur både kulmen, upplösningen och slutet kommer att te sig i den tredje och avslutande delen. De olika intrigerna länkas ihop och skapar en mer komplex berättelse, där huvudkaraktären växer och utvecklas genom sin transformation och genom att hon är tvungen att lita till sig själv och sin förmåga. I den här typen av litteratur för unga där realism möter fantastik finns ofta litterära karaktärer som innehar samma egenskaper som Tuva; hon är föräldralös, hamnar i en familj som försummar henne, har en eller flera plågoandar och är den som är utvald att slåss mot en ondskefull fiende (tänk Harry Potter!), och hon är därmed en en typisk hjältinnekaraktär.

Protagonistens och berättelsens utveckling var något som jag undrade över i min recension av Djupgraven, då det kändes som om mycket hängde på hur författarna tog historien vidare. Efter att ha läst den andra delen i serien kan jag konstatera att Camilla och Viveca Sten lyckas väl med bådadera, och jag ser fram emot den sista och avgörande etappen där vi säkerligen kommer att få ta del av en kraftmätning utan dess like!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Djupgraven, den första delen i serien om Havsfolket!

Sjörök Bokomslag Sjörök
Havsfolket (del 2)
Camilla Sten & Viveca Sten
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-01
390
9-12 år

Den andra delen i serien om Havsfolket och Tuva som står inför ett svårt och avgörande val: att gå samman med den som hon känner tillhörighet med, eller rädda de människor som bor i Skärgården.

En spännande och välskriven roman för barn i åldern 9-12 år, som tar upp viktiga frågor så som mobbing, utanförskap och identitet.

Hemmet – Mats Strandberg

Hemmet – Mats Strandberg

Hemmet är Mats Strandbergs andra skräckroman för vuxna; 2015 utkom Färjan där handlingen är förlagd till havs på en Finlandsfärja. I den nya boken utspelar sig handlingen istället på ett ålderdomshem, en miljö som förvisso verkar harmlös men visar sig vara allt annat än just det – och det är just den här kontrasten som gör det så obehagligt.

Historien påbörjas då Joel återvänder hem till Skredsby då hans mamma Monika har blivit sämre i demenssjukdomen och måste flytta till Talluddens demensboende. Att återvända innebär för Joel inte endast en sorg över att på ett sätt redan ha förlorat sin mamma, utan även känslor av misslyckande och skam då flytten till Stockholm inte ledde till en musikkarriär som planerat, utan istället till missbruk och misär. På hemmet arbetar Nina, en gammal vän till Joel som valde att inte följa med till Stockholm, och det här var den direkta orsaken till varför det skar sig mellan dem. Att mötas igen innebär därmed blandade känslor för de båda, vilket ger berättelsen ytterligare ett lager.

Perspektivskifte sker mellan Joel och Nina, som båda är bokens protagonister. Det här bidrar till att man får inblick i bådas liv och därmed får en förståelse för inte endast de olika liv de lever och orsaken till det utan även hur demenssjukdom påverkar dem båda: Joel som nära anhörig till Monika, och Nina som yrkesutövare men även som en gammal nära bekant. Monika som karaktär kan kanske tolkas som en gestaltning av vad demens gör med en människa; demonen som tar över ens kropp och sinne, men även ensamheten och rädslan man måste känna i en värld som tycks främmande för en, där ingen lyssnar på eller tror på det man säger.

Det känns som om man kommer nära inte bara Joel och Nina utan även många av de boende, det är som om man själv dag efter dag besöker hemmet där Petrus ropar stötande ord, Bodil endast pratar om stiliga män, Anna tar utepromenader inomhus och Edit upprepar samma mening om och om igen. Man lär känna dem och bryr sig om dem, vilket även innebär att man som läsare blir mer påverkad av det som drabbar de här karaktärerna. Men vad exakt är det som drabbar dem? Det är en ondska som inte går att ta på, den är diffus och obestämd vilket gör det ännu mer otäckt.

Det här är en berättelse som har flera olika nivåer, precis som jag var inne på förut. För även om skräcktemat är det som sätter sin prägel på och genomsyrar berättelsen, så är underteman som vänskap, förlåtelse, skuld, och försoning starkt framträdande – vilket faktiskt är det som drar berättelsen till en början och ganska långt in i boken. Kanske är det här ett medvetet berättargrepp av Strandberg; att först bygga upp en realistisk scen med vardagliga händelser, för att sedan allteftersom föra in skräckelement som till slut tar över berättelsen, utan att man som läsare riktigt hängde med vad som egentligen hände.

Det som Hemmet har gemensamt med Färjan är förutom skräcktemat relationer mellan människor : hur man genom mötet med en annan människa måste omvärdera tidigare åsikter och hur man ser på sig själv och andra, men även världen omkring sig. Det som man innan tagit för givet och litat till, men som inte längre är självklart. Och det är väl det som är själva kärnan i riktigt bra skräcklitteratur – förmågan att rycka bort mattan under ens fötter när man minst anar det. Precis det här lyckas Strandberg med väldigt bra, och det är det som gör honom till en av våra bästa författare inom skräckgenren.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Hemmet Bokomslag Hemmet
Mats Strandberg
Roman
Norstedts
2017-05-11
338

Realism möter skräck i en till synes harmlös miljö i Mats Strandbergs nya roman!

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Ingelin Angerborn har tidigare gett ut en mängd mellanårsböcker som alla har rysartemat gemensamt; bland annat Sorgfjäril (2010), Hjärta av damm (2014) och Gengången (2015). Den nya boken Fyr 137 är den tredje och avslutande delen i Mebeltrilogin, där de två första delarna är Rum 213 (2011) och Sal 305 (2016). Rum 213 har även filmatiserats och har nu kommit ut på dvd.

När vi möter de tre vännerna Elvira, Meja och Bea igen är det återigen sommar – två år har gått sedan de var på kollot där mystiska saker för första gången började hända, och det är ett år sedan huvudpersonen Elvira på grund av en bilolycka hamnade på sjukhus, där hon hade utsikt mot mentalsjukhuset ”Dåris” där ännu mer kusliga saker utspelade sig. Nu är tjejerna istället på väg till Svartuddens camping tillsammans med Mejas föräldrar, där de ska bo en vecka. De ser fram emot att bada, sola och sova i tält, och kanske träffa på några trevliga killar också. På vägen dit berättar Mejas pappa att det finns en gammal fyr vid campingen, och precis då kör det förbi en bil med registreringsnumret FYR 137. Elvira, som är den vars tankar och känslor man får ta den av, undrar om skylten kan vara ett tecken eller en förvarning, på samma sätt som det varit det gångerna innan.

De blir ännu mer motvilliga till att besöka fyren när en ung tjej som arbetar i kiosken berättar att det spökar där. Enligt sägnen är spöket en kvinna, ”Svarta Sara”, som dränkte sig efter att ha förlorat sin man när en båt förliste utanför fyren år 1893. Men trots att de känner sig oroliga och lite rädda lånar de nyckeln till fyren och går dit, för att bevisa för sig själva och för några killar de träffat att de inte tror på sägnen om spöket. I en vik i närheten hittar Elvira en plåtburk med en gammal dagbok i, vilken kommer att få en central roll i berättelsen.

Angerborn är skicklig på att skildra hur det realistiska och vardagliga existerar samtidigt och parallellt med det paranormala och övernaturliga, och hon lyckas hålla det på en sådan nivå att det varken blir för otäckt eller förstör spänningen. Jag tror även att orsaken till att böckerna är så populära är att de även skildrar det komplicerade i att ha relationer till andra människor; både vänner, pojk/flickvänner och föräldrar, och att det här bidrar till igenkänning. Samtidigt som texten emellanåt får det att ila längs ryggraden finns även en känsla av trygghet och välbehag – för vad kan vara mer idylliskt än den svenska sommaren? Jag tror att just den här kombinationen är ett väldigt lyckat koncept, och är en stor anledning till böckernas popularitet.

Fyr 137 är onekligen en väldigt bra mysrysare, som passar perfekt som sommarläsning!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Fyr 137 Bokomslag Fyr 137
Mebeltrilogin (del 3)
Ingelin Angerborn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-05-19
230
9-12 år

Det här är tredje och sista delen i Mebeltrilogin! Det har gått ett år sedan de märkliga händelserna på sjukhuset, det är sommar igen och Elvira, Meja och Bea ska tillbringa en vecka på Svartuddens camping. Där finns en gammal fyr, som enligt sägnen är hemsökt. Gör det verkligen det, och vem tillhör den gamla dagboken som de hittar? Det här är spännande läsning som passar perfekt till sommarlovet!