Browsed by
Tagg: Rasism

The Hate U Give – Angie Thomas

The Hate U Give – Angie Thomas

Tänk dig att du bevittnar mordet på din barndomsvän; hur någon som du träffat varje dag under din uppväxt och som är som en bror för dig blir skjuten bakifrån och sedan dör med huvudet i ditt knä. Tänkt dig att du sedan inte vågar berätta om det av rädsla för vad som skulle kunna hända med dig själv och din familj, och med andra i området där du bor. Det här är ett scenario som blir till verklighet för huvudkaraktären Starr i Angie Thomas ungdomsroman The Hate U Give, och som läsare känner man själv den ambivalens som hon brottas med genom hela berättelsen: ska hon vittna mot den polis som sköt Khalil till döds helt oprovocerat och därmed stå upp för inte bara sin vän utan även för den fattiga förort där hon bor – även om det innebär vissa risker? Eller ska hon vara tyst och därmed riskera att reta upp de som vill ha rättvisa och upprättelse för Khalil och andra som fallit offer för polisbrutaliteten mot svarta?

Situationen blir inte lättare av att Starr genomgår en identitetskris som beror på att hon är tvungen att vara en sorts person på den dyra privatskola som hon går på där hon är den ena av endast två svarta elever, och en annan hemma i den svarta förorten där kriminalitet och fattigdom är dominerande. Det här med att tillhöra olika kulturer och gemenskaper och hur man förväntas uppträda i vissa sammanhang och situationer är ett spår som författaren leder in oss på redan från början, vävs smidigt in för att skapa berättelsens centralmotiv.  För rasism och utanförskap är utan tvekan bokens givna tema; och Thomas lyckas väldigt väl med att skriva en berättelse som är politisk och fylld med aggression och kritik mot polisstaten och på den strukturella rasism som finns i samhället, samtidigt som den behandlar klassiska ämnen så som familje- och vänskapsrelationer, kärlek och vad det innebär att vara ung men även hur sorg – speciellt undantryckt sådan – kan yttra sig.

Men om jag endast fick beskriva vad The Hate U Give handlar om med ett enda ord så skulle det ändå vara ”mod”: att våga tro på den enskilda människans förmåga att förändra, och trots att rädslan är så stark att den tar över hela ens tillvaro ändå ha modet att använda sin röst för att göra sig hörd. Om jag istället fick använda en hel mening för att ge uttryck för hur jag känner inför den här boken så skulle det vara: ”den kanske mest välskrivna, tankeväckande och helt enkelt bästa ungdomsromanen som jag någonsin har läst!”

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

The Hate U Give Bokomslag The Hate U Give
Angie Thomas
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2017-09-04
446
Unga vuxna

En av de bästa ungdomsromaner som jag har läst, och en av de viktigaste!

Angie Thomas har en förmåga att skriva aggressivt och politiskt, och skildra scener som får det att göra ont ända i i själen - men samtidigt väva in stråk av värme, humor och glädje. Helt enkelt en fantastisk bok!

Författarintervju med Charlotte Cederlund

Författarintervju med Charlotte Cederlund

Charlotte Cederlund är uppvuxen i Lund och bor med sin familj på en åker utanför stan. Hon älskar att skriva, läsa, resa och umgås med vänner. Och att skydda mot brand, för förutom att vara författare är hon nämligen brandingenjör!

Du debuterade som författare med ungdomsromanen Middagsmörker 2016. Har du alltid skrivit mycket?

Ja, jag har alltid skrivit mycket. Faktum är att jag bestämde mig för att bli författare redan i tredje klass och min första roman skickade jag till förlag i gymnasiet. Den blev tyvärr refuserad men jag lärde mig massor på att skriva den!

Idijärvitriologin utspelar sig i Lappland, långt bort från Lund där du är uppväxt och även bor nu. Hur kom det sig att du valde att förlägga handlingen 140 mil från den miljö som är välkänd och bekant för dig själv?

Jag har nog alltid gillat det som är lite okänt och dragits till platser där jag aldrig har varit förut. Att det blev böcker om just Lappland var dock en slump, och jag har fått göra väldigt mycket research för att skriva en trovärdig berättelse om en plats som inte är min egen.

Hade du kunskap om samerna sedan innan?

Nej, jag visste nästan inget om samer innan jag började skriva mina böcker. Vi lärde oss inget om deras kultur i skolan, och i Skåne rapporterar inte tidningarna särskilt mycket som det som händer i Lappland.

I dina böcker märks ett tydligt ”vi och dom”-tänk, hur svenskar ser ner på och anklagar samerna för att ta deras skattepengar bland annat. Samernas situation är en väldigt viktig fråga, och din roman sätter fingret på något som det precis som du menar inte skrivs och pratas så mycket om. Var din tanke att få ut den här informationen till dagens unga?

Det blev viktigt för mig att utöver fantasyinslagen skildra sådant som faktiskt händer mellan samer och svenskar. Väldigt många av de rasistiska händelser jag beskriver i mina böcker är baserade på tidningsartiklar eller forumtrådar jag läst. Innan jag började skriva böckerna visste jag inte att samer var utsatta för rasism och det blev ett hårt uppvaknande när jag insåg att de får utstå ungefär samma saker som invandrare får utstå i andra delar av Sverige.

Foto: Niklas Herrström
Foto: Niklas Herrström

Vet du hur dina böcker har tagits emot av samerna själva?

Jag har fått väldigt fin respons från samiska läsare som hört av sig och sagt att de är glada att det kommer mer litteratur som handlar om deras värld. När jag besökte Kiruna förra året blev jag jätteglad när jag fick höra av många att jag beskrivit miljöerna helt rätt.

Huvudpersonen Áili har förmågan att ta sig till andevärlden och har ett starkt band till djur och natur. Är relationen till djur och natur något som du själv kan relatera till?

Relationen till djur kan jag definitivt relatera till. Jag älskar djur, jag var hästtjej hela uppväxten och idag har jag hund och katt. Sedan älskar jag att bo på landet och ha gräs, åkrar och träd runtomkring mig. 

Áili går från ett utanförskap till ett annat; från att vara annorlunda på grund av sitt speciella öga till att vara utanför då hon varken är same eller svensk. Finns det en anledning till varför du valde att teckna henne på det sättet?

Utanförskap är intressant att skildra eftersom de flesta ungdomar upplever det någon gång under uppväxten. Det behöver egentligen inte bero på sådant som ”syns” utåt, som utseende eller etnicitet, utan bara på hur man känner sig. Jag själv kände mig ofta utanför i skolan och hade svårt att veta vilken min plats var. Därför ville jag skriva om det, i en förstärkt form.

Man kan påstå att Áili utvecklas genom berättelsens gång just på grund av sin utsatthet och sitt utanförskap. Just föräldralösa barn och unga som på grund av sina speciella gåvor ses som annorlunda och som räddar världen är vanligt förekommande inom fantasygenren. Ville du knyta an till den traditionen?

Det är ju en välbeprövad berättartradition av en anledning, att följa någon som klättrar upp från botten och hittar sig själv på vägen är ju jättespännande och något man gärna inspireras av.

Hur går skrivprocessen till? Hur lång tid brukar gå från idé till färdigt manus?

Middagsmörker var en lång process. Jag skrev på boken i tre år innan jag fick förlagsavtal och den har existerat i oändligt många versioner. Boken var nog på ett sätt min skrivarutbildning för de två andra böckerna har gått lättare. Jag är en ganska så strukturerad författare. Jag skriver synopsis och plottar varje kapitel innan jag börjar skriva. Det låter kanske tråkigt men min kreativitet dör helt om jag inte vet vart berättelsen ska ta vägen.

Vart man sitter och skriver som författare verkar variera väldigt mycket. Är du en författare som föredrar tystnaden hemma eller hellre sitter bland folk på caféer, bibliotek etcetera?

Jag kan faktiskt skriva nästan var som helst; på ett tåg, på ett café, vid köksbordet. Oftast blir det dock att jag skriver i mitt skrivrum som har utsikt över våra äppelträd. Men caféskrivande är trevligt och miljöombyte kan vara den bästa medicinen när skrivande går trögt.

Du arbetar även som brandingenjör, och du har en liten son. Hur hittar du tid till skrivandet?

Det är en utmaning! I år har jag faktiskt gått ner lite i tid så att jag har en skrivdag i veckan. Utöver det skriver jag någon timme på kvällen här och där. I framtiden drömmer jag om mer skrivtid och målet är att kunna försörja mig som författare åtminstone på halvtid.

Har du några bra tips på hur man lyckas med sitt skrivande? Hur gör man för att inte ge upp när det går trögt, och hur gör man för att hitta tonen och berättarrösten?

Det som hjälpte mig allra mest när jag skrev min första bok var att dissekera andra böcker, alltså läsa om favoritböcker och verkligen studera hur de är uppbyggda. Det lärde mig jättemycket om struktur, plantering och slut (Charlotte beskriver plantering så här: genom att nämna något i förbigående tidigt i texten planterar man tanken i läsarens huvud så att det blir mer effektfullt när saken eller karaktären kommer upp senare i berättelsen). Sen tror jag att man måste acceptera att skrivandet inte alltid kommer vara roligt. Ibland är det jättetrögt att skriva en viss scen och då är det bara att arbeta sig igenom den ändå och låta den bli dålig. För mig funkar det i alla fall, det enda som botar skrivkramp för mig är att skriva mer.

2018 kommer Midnattsljus ut, som är den sista och avslutande delen i Idijärvi-trilogin. Kan du avslöja några detaljer för oss som knappt kan vänta?

Jag kan avslöja att det kommer att bli ett litet miljöombyte och att en bikaraktär från de två första böckerna kommer dyka upp och få en betydligt större roll.

Till sist, den obligatoriska frågan. Har du några planer på andra skrivprojekt?

Jag har faktiskt flera skrivprojekt på gång! En bilderbok för små barn, en faktabok för barn och en dystopi som jag och min bror började skriva på för tre år sedan. Jag ser fram emot att få utmana mig själv och jobba med något nytt, samtidigt vet jag att jag kommer sakna Áili och gänget extremt mycket när Midnattsljus är klar.


Charlotte finns även på Instagram och Facebook! Hon har även en egen hemsida, den hittar du här.

Läs gärna min recension av Gryningsstjärna.

Idijärviserien, del 1 och 2. Del 3 utkommer 2018.

Det här kalla landet – Pernilla Gesén

Det här kalla landet – Pernilla Gesén

Pernilla Geséns nya ungdomsroman Det här kalla landet utspelar sig i det fiktiva landet Nordland, där affärer tvingas slå igen och människor blir av med sina arbeten på grund av en ekonomisk kris. För Noomi som kommer från den höga medelklassen, innebär det här att hennes levnadsstandard försämras: hon kan inte längre köpa de nyaste och dyraste kläderna, och bara det faktum att hon inte kan handla en ny höstkappa som hon alltid gör medför att hon börjar reflektera över förändringarna och varför de sker. Istället förändras inte mycket för hennes klasskamrat Zahra, som bor i ett socioekonomiskt utsatt område, och är van att vända på slantarna.

I boken får man följa båda karaktärerna parallellt med varandra, när de berättar utifrån sina egna och mycket olika perspektiv. Noomis storebror Nick är aktiv i det främlingsfientliga partiet ND, och efter att Noomi en kväll blivit rånad på tåget av vad hon kallar för”nidingar”; ett nedsättande ord på människor som har flytt dit från andra länder, går hon också med i partiet. Det här skapar en konflikt mellan Noomi och Zahra, då Noomi ser Zahra som en niding som ”tar” både framtida jobb och pengar men även den kille som Noomi är kär i. Zahra är å andra sidan irriterad och arg över att Noomi som är intelligent inte tänker kritiskt utan istället helt köper idén om att det är människor som flytt till landet som är orsaken till Nordlands problem.

Genom hela berättelsen finns dock ett frö av tvivel inom Noomi, som växer sig större och större ju mer hon tänker, pratar och umgås med Zahra, som hon hyser känslor för som hon inte kan förklara. Samtidigt påverkar föräldrarnas och hennes lärares motstånd mot främlingsfientlighet henne, vilket gör att gör tillvaron och samröret med brodern och vännen som också är medlem i ND mer komplicerad. Det finns alltså en tydlig ambivalens hos Noomi som karaktär, där det blir tydligt att det är rädsla som styr de irrationella tankarna och åsikterna, och därmed främlingsfientligheten. När hon sedan lär känna Zahra och hennes historia och bakgrund bättre, inser hon att hon inte sympatiserar med den ideologi som ND står för.

Karaktärerna och dialogerna dem emellan känns för det mesta trovärdiga, och även miljön. Det som jag ställer mig frågande inför är författarens val att använda ersättningsord, då det är uppenbart att Nordland är Sverige, Västermalm är Östermalm och så vidare. Enligt mig blir det mer problematiskt att skapa en parallell och fiktiv värld istället för att förlägga handlingen till reella platser. För även om man såklart gör en naturlig koppling mellan Nordland och Sverige, så är det nödvändigt att benämna saker vid sitt rätta namn för att inte försätta de verkliga problemen vi står inför till en annan och påhittad plats. Det här är såklart endast mina egna åsikter, kanske tolkar någon annan det på ett annat sätt, och kanske har jag helt enkelt missat författarens intention.

Det här är en berättelse som griper tag om en, och som håller sig kvar länge. Det är inte bara det att det fiktiva samhället i boken påminner om hur Sverige ser ut i dag, utan det som berör är hur lätt en ung människa kan påverkas och vilka komponenter som ofta spelar roll i sammanhanget. Det är något som jag tar med mig, och som jag hoppas att fler reflekterar över efter att ha läst boken.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Det här kalla landet Bokomslag Det här kalla landet
Pernilla Gesén
Ungdomsroman
B Wahlströms
2017-03-27
238
Unga vuxna

Det här är en berättelse som griper tag om en, och som håller sig kvar länge. Den skildrar ett samhälle där främlingsfientlighet växer sig starkare, och hur en ung människa påverkas av de här ideologierna och vilka komponenter som ofta spelar roll i sammanhanget.