Browsed by
Tagg: Rabén & Sjögren

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

I Sara Bergmark Elfgrens nya ungdomsroman samsas fiktion och verklighet, realism och ockultism. Handlingen utspelar sig i till största del på det gamla läroverket Norra Latin, ett estetiskt gymnasium där eleverna kan gå antingen teater eller musikprogrammet. När berättelsen tar sin början har huvudkaraktärerna Clea och Tamar precis börjat första terminen på utbildningen som förhoppningsvis ska ta dem vidare till Teaterhögskolan och de stora scenerna. Men medan Clea på grund av sin skådespelarmamma redan är ett känt namn i den världen och redan känner många på skolan, har Tamar aldrig tidigare stått på en scen och är helt ensam både i skolan och i den nya staden, som hon flyttat till för utbildningens skull. Kanske är det på grund av sin ensamhet som ett väsen från en annan dimension som söker just Tamars uppmärksamhet; vilket hon snart kopplar ihop med sägnen om en gammal elev som dött på skolan efter mystiska omständigheter och som är ute efter hämnd. Det visar sig att Tamar, Clea och hennes före detta pojkvän Tim på ett oväntat sätt tillsammans tvingas möta det som gömmer sig i skolans mörka vrår.

Strukturmässigt är berättelsen uppbyggd kring perspektivskiften mellan protagonisterna Tamar och Clea; och de subjektivt tolkande berättarrösterna gör texten nyanserad och mångbottnad. Bland annat får man ta del av karaktärernas erfarenheter när det kommer till ensamhet, utanförskap, övergivenhet, missbruk, ytlighet och psykisk ohälsa. 

Att se på texten ur ett etniskt perspektiv är intressant: hur Clea liknas vid den ”vita prinsessan” medan Tamar är den exotiska och annorlunda flickan som ser upp till henne. Genom sin annorlundahet är hon konstig och därmed underlägsen; vilket är en känsla i henne själv likaväl som det är så andra omfattar henne. Även Tamars flytt från Östersund till Stockholm kan ses som en sorts flykt där hon lämnar sitt ursprung och sin identitet och plötsligt befinner sig på en totalt okänd och främmande plats. Men det är inte tal om stereotypisering eller att framhäva en vit idealism – tvärt om skapas en berättelse som förutom det vansinnigt spännande innehållet även betonar de likheter som finns mellan individer med olika bakgrund och etnicitet.

I sin gestaltning av Tamar kan man påstå att Bergmark Elfgren omformulerar vad som kunde ha varit en problematisk och schablonmässig framställning av främlingskap på grund av kulturell identitet. Istället är främlingskapet kopplat till klass och miljö, där syftet kan sägas vara att komma ifrån en ”svenskifiering” eller rent av en”svenssonifierng”. Tamar som karaktär är därmed inte endast den som läsaren anser vara mest sympatisk; hon är även den som helt klart är den som driver handlingen framåt och avgör dess utgång. 

Bergmark Elfgren har förmågan att porträttera sina påhittade tonårskaraktärer så att de inte bara blir levande, utan även så att de med sina olika egenskaper blir intressanta att följa – till den grad att man drabbas av omedelbar abstinens när boken är utläst och man därmed inte kan beträda den där världen på ett tag igen. För man vill dit igen; vill veta mer om karaktärerna, om skolan och om de mytomspunna gamla historierna som är länkade till berättelsens nutida händelser. Det här är, utan att överdriva, årets absolut bästa svenska ungdomsroman!

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Norra Latin Bokomslag Norra Latin
Stockholmsserien (del 1)
Sara Bergmark Elfgren
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-10-20
496
Unga vuxna

Utan tvekan årets bästa svenska ungdomsbok, som rymmer både vardagsrealism, magi och ockultism!

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Socialt och ekonomiskt utanförskap är något som tar plats i Nina Ivarssons debutbok Risulven Risulven, där man får ta del av tolvåriga Pärs upplevelser på ett smärtsamt och ärligt sätt. Berättelsen är skriven i jag-form, vilket skulle kunna innebära ett platt fall för historien, då det som vuxen är svårt att skildra barnets värld på ett realistiskt sätt. Med ett avskalat och nära språk klarar dock Ivarsson den här prövningen alldeles galant, främst genom att introducera protagonistens svåra hemförhållanden med barnets godtrogna och naiva blick istället för den vuxnas kritiska blick. Mammans oförmåga att ta hand om både honom och sig själv resulterar i att Pär måste ta allt ansvar hemma som får laga mat och städa, medan mamman hänger ute med skumma typer på kvällarna. I skolan fryser klasskompisarna ut honom för att han anses vara konstig; han har billiga och smutsiga kläder och ingen cykel eller mobil, han kan inte simma och får fortfarande dras med ett öknamn kopplat till när han kissade på sig på en klassresa. Det här gör att Pär oftast är ensam – speciellt när hans enda kompis Viktor istället börjar umgås med de populära killarna i klassen. Men en dag dyker Risulven upp, eller Reza som hon egentligen heter, och i hennes sällskap är han ”lilla päron”: orädd och sedd för den han är. Men i skolan förvandlas Reza till ”Rihanna”, och Pär blir osynlig och ensam igen. Samtidigt börjar det florera ett rykte om att hans mamma är en knarkare, och tillvaron blir bara mörkare och mörkare.

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Risulven Risulven Bokomslag Risulven Risulven
Nina Ivarsson
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
153
9-12 år

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra. Leo är klassens outsider som känner en alienation gentemot de andra eleverna, och därför helst är ensam. Han ifrågasätter tillvaron och samhället, och hos honom som karaktär finns en sann pessimism som genomsyrar hela hans uppenbarelse; mot människan och den förödelse som hon som art orsakar. Han är vegan och nihilist och förstår sig inte på människor som tror på och tillber en Gud. Nour är född i Damaskus som skiljer sig enormt mycket från den lilla tysta ort där hon nu bor; och hon kommer från en muslimsk familj där religionen är en stor del av livet. Dessutom är hon social och har många vänner som tillhör samma sociokulturella grupp, vilket gör att hon tillhör en gemenskap som Leo definitivt inte kan känna igen och relatera till.

Karaktärernas olikheter skapar en kontrast som är effektfull, och den allvetande berättaren som inte själv är med i handlingen befinner sig precis bredvid karaktärerna och kommenterar deras tankar och handlingen och vad som kommer att ske längre fram. Författaren använder sig av perspektivskifte i vartannat kapitel för att låta läsaren få förståelse för hur de båda karaktärerna formats av sin bakgrund och sina erfarenheter, och hur det här har färgat deras åsikter och den livsåskådning de har.

Även om utanförskap, olikheter och förståelse för detta är något som återfinns i flera ungdomsböcker är det Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt som imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir till en i mängden.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Damaskus Sölvesborg Bokomslag Damaskus Sölvesborg
Per Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
175
12-15 år

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra.

Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir en i mängden.

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Saker ingen ser – Anna Ahlund

I sin andra roman Saker ingen ser, som även den riktar sig till ungdomar och unga vuxna, behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – det vill säga Sibylla Allmänna Läroverk. 

Romanen börjar med att det är nyår och karaktären Sebastian tar efter det motto som tjejen han precis kysst har – att kyssa en ny person varje månad. Därefter introduceras karaktärerna en efter en; men då de är så pass många känns de till stor del platta saknar djup och komplexitet. Även om det här rent berättartekniskt är intressant så blir det trots att berättaren är allvetande alltför många karaktärer att hålla reda på vilket gör att man inte riktigt tar sig an dem. 

Författaren använder sig flitigt av ordet ”hen” som personligt pronomen, vilket till en början störde läsningen till den grad att jag hoppade över det så fort det nämndes. Det är svårt att sätta ordet på orsaken – kanske är det en vanesak, men jag hade problem med det långt in i boken. 

För att en berättelse ska följa det traditionella narrativa mönstret så krävs det att den har en intrig som leder den framåt. Det finns inte riktigt i Saker ingen ser, och handlingen och karaktärerna spretar lite för mycket åt olika håll. Titeln känns även en aning förvirrande, för den kan inte riktigt sammankopplas med något speciellt i texten – eller är det så att den syftar till både de sexuella händelserna som utspelar sig i skolans skrymslen, Linns drömmar om gemenskap och Frides könstillhörighet? 

Det finns fina intertextuella kopplingar till den egna romanen Du, bara; där författaren smyger in J.D. Salingers Räddaren i nöden som var av så stor betydelse för karaktären Frank att han skrev sitt namn längst bak i just det exemplaret av boken. Det här är en detalj som får den som har läst debutromanen att haja till och leta efter fler referenser, men det är även ett sätt att hålla de tidigare karaktärerna vid liv. Förhoppningsvis är det här något som återfinnas i Ahlunds kommande texter, kanske får vi även se någon av dem som bikaraktärer vilket hade varit roligt. 

Anna Ahlunds författarskap sticker ut och är originellt, vilket beror på hur hon på ett självklart sätt skildrar den icke binära könsidentiteten som norm. Tyvärr anser jag att den här andra romanen inte riktigt kommer upp till samma nivå som debutromanen, vilket beror på de faktorer som nämnts ovan, men även det faktum att trots att Ahlund fortfarande får sexscenerna att kännas både befriande och laddade av känsla och åtrå så blir det till slut för mycket av den varan och man längtar istället efter något mer djupsinnigt i texten.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Saker ingen ser Bokomslag Saker ingen ser
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-17
412
Unga vuxna

I sin andra roman för unga vuxna behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – Sibylla Allmänna Läroverk.

Du, bara – Anna Ahlund

Du, bara – Anna Ahlund

Anna Ahlunds debutroman för unga vuxna Du, bara gavs ut i maj förra året och har fått fina recensioner både i tidningar och på bloggar.

Boken handlar om sextonåriga Johan som förälskar sig i Frank med de elektriska svarta ögonen; han med det långa mörka håret som alltid har svarta åtsittande jeans och som John har så lätt att prata med. Han som får det att pirra i hela kroppen, som ser hela John och verkar vilja ha John lika mycket som John vill ha honom. Det är bara ett problem: Johns storasyster Caroline har nämligen ”paxat” Frank, och har redan börjat dejta honom. Och inget brukar kunna stå i vägen för eller stoppa henne när hon vill ha något eller någon. Men när det gäller Frank kan han inte ta hänsyn till sin syster, då han aldrig känt eller upplevt något som kommer i närheten av den känsla som han får av Frank.

Romanen är skriven i jag-form och då perspektivet endast är protagonistens är det intrigen mellan honom och hans syster samt de ibland problematiska händelserna som sker runt Frank som för historien framåt. 

När det kommer till handlingen kan berättelsen förvisso kännas ganska schablonmässig; två syskon ensamma hemma över sommaren, där brodern blir kär i systerns nya crush. Den tematiska uppbyggnaden gör dock att den sticker ut från andra kärleksromaner för unga. Ahlund har nämligen ett sätt att beskriva den euforiska och svindlande känslan av att vara förälskad – men även det avgrundsdjupa lidande som ett krossat hjärta medför. Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Du, bara Bokomslag Du, bara
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-23
340
Unga vuxna

Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Fredagens bästa programpunkter

Fredagens bästa programpunkter

För mig är Bokmässan slut för i år, och likaså mitt uppdrag som bloggambassadör. I mitt sista inlägg vill jag lyfta några programpunkter från fredagen som innehållsmässigt var intressanta, tankeväckande och engagerande och som samtliga hade den unga läsaren i fokus. Jag tar emellertid även med torsdagens seminarium med Gunilla Bergström, som inte hunnits med innan på grund intensiva dagar.

Moderatorn Daniel Sjölin inledde seminariet ”Bakom ryggen på Alfons Åberg” med att fråga bilderboksskaparen Gunilla Bergström varför hon aldrig tidigare har berättat om det hantverk som ligger bakom succén med Alfons Åberg-böckerna, och hennes enkla svar med humoristisk ton var att hon inte har blivit tillfrågad ännu – vilket Sjölin ansåg var märkligt då hennes böcker har sålt i 5 miljoner exemplar bara här i Sverige. Anledningen till att de här 45 minuterna kändes som den bäst spenderade tiden på hela torsdagen var Sjölins förmåga att få det till ett naturligt samtal istället för en intervju. Bergström utstrålade karisma och ödmjukhet, och besvarade frågorna med både klokhet och humor. Bland annat berättade hon om den pinnstol som hennes morfar eller farfar hade gjort när han levde, och som hon har suttit på sedan hon skapade den första boken om Alfons.

Daniel Sjölin i samtal med Gunilla Bergström

Just skapandet var precis som seminarienamnet antydde i centrum för samtalet, och Gunilla beskrev hur hon arbetar med olika material så som tyg, garntråd, tidningsurklipp och papp för att få till de kollagebilder som har blivit som ett signum för böckerna om pojken Alfons Åberg och hans värld. Illustrationerna varierar i uttryck, men det som är gemensamt för dem är den realistiska utformningen som är ett medvetet uttryck för att barnet ska kunna känna igen sig och ”hitta rätt”. Men även fast illustrationerna är det som är utmärkande för berättelserna, så menar hon att det är texten som är den största utmaningen och det som tar mest tid. Anledningen? Samspelet mellan text och bild och den språkliga begränsning som är nödvändig i bilderböcker, vilket alltid innebär redigering. Dock utgår arbetet alltid från en text, då Bergström anser att det inte är möjligt att illustrera utan att ha en riktning.

Daniel Sjödin ger sig på en tolkning om varför Alfons Åberg är en karaktär som är så omåttligt populär och omtyckt av barn världen över, och menar att det beror på hans vanlighet och hur han alltid skildras ur barnets perspektiv. Gunilla Bergström lägger till att han är en nyanserad karaktär som ännu inte är färdigutvecklad, och därför kan gå åt flera olika håll samt det faktum att böckerna skildrar konflikter som alla barn kan känna igen sig i. Något annat som framkommer under samtalet är att förlaget och hennes redaktör aldrig har lagt sig i och censurerat text eller bild, utan hon har istället fått ”härja fritt” som hon uttrycker det. De här aspekterna är tillsammans säkerligen en stor anledning till att böckerna om Alfons Åberg är bland de mest utlånade på biblioteken, och att de trots att flera titlar gavs ut under 70- och 80-talet är och förblir tidlösa.

Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet redogjorde för utgivningen av barn- och ungdomsböcker på seminariet ”Kommer det för mycket barnböcker?” Det var känt för mig sedan innan att utgivningen har ökat med dubbelt så många titlar sedan år 2000, något som är helt unikt inom barn- och ungdomslitteraturen. Det som var nytt för mig var dock anledningen till ökningen, vilket enligt Warnqvist främst beror på 2002 års sänkning av bokmomsen, det utökade litteraturstödet under 2000-talet, Mangaboomen 2008, PISA-rapporten 2012 samt de förändringar som har skett inom förlagsbranschen.

Med det sistnämnda menas att många nya mindre förlag har startats och egenutgivningen har ökat. Flera mindre förlag har dessutom snabbt blivit etablerade på marknaden, så som Modernista, Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget, Olika förlag och Idus. Dessutom sätter förlagen ISBN-nummer på produkter som inte är rena böcker utan istället en blandning mellan bok och leksak; som till exempel Disneys Frost som är både väska och bok.

Den här innebar såklart till ökad konkurrens vilket oundvikligen ledde till minskad försäljning. De här tendenserna har gjort det svårt för författare att kunna försörja sig på skrivandet, och många ger därför ut böcker på flera olika förlag – något som Warnqvist menar är problematiskt för försäljningen till andra länder då förlag ofta bara vill köpa in en av författarens titlar. Konkurrensen gör därför att det satsas på populära serier som säljs i många upplagor istället för på bredd och översättningar till andra språk, vilket med andra ord gör att kvantitet går före kvalitet.

Den kunniga och kompetenta författaren Helena Dahlgren modererade samtalet mellan spökförfattarna Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro i seminariet som hette ”Spökhistorier och deras funktioner”. För att inte bli långrandig vill jag bara ta upp några av alla de intressanta frågor som behandlades; bland annat hur skräckhistorier är något som alltid har funnits inom litteraturen och alltid har lockat unga läsare.

Helena Dahlgren, Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro diskuterar spöken och skräck i barnlitteraturen.

Katarina Genar menade att då hennes böcker är mer realistiska, krävs att hon inte skildrar för läskiga situationer och även har med ett lyckligt slut för att inte läsningen ska bli för skrämmande. För Ollmark betyder berättelsens ”pussel” istället mer, och anser istället att slut som inte är lyckliga och bra är mer spännande och intressanta och ger det läsande barnet något annat än det förväntade. Arro tog upp ursagans förmåga att göra det hemska till något komiskt, och att det är något som återfinns än i dag och att även det uppfostrande och moraliska i berättelserna finns kvar.

Alla i panelen var överens om att det gemensamma för spökberättelsen är att de innehåller en protagonist som av olika anledningar befinner sig i ett utanförskap, och att mötet med spöket gör att denne blir del av en gemenskap, då även den som går igen vill bli sedd.

Varför är då de här läskiga böckerna så otroligt populära bland barn och unga? Ett svar som gavs var att påhittade berättelser ger läsaren en sorts trygghet till skillnad från den allt mer kaotiska omvärlden; barnet kan när som helst stänga igen boken och få det hemska att försvinna. Dessutom fungerar berättelserna som ett sätt att lära sig att känna och hantera sin egen rädsla, och det adrenalin som pumpas ut i våra kroppar när vi blir skrämda gör även att vi känner oss euforiska när inget farligt händer oss och vi så att säga har klarat oss ur situationen helskinnade. Forskare påpekar att endorfinerna som utsöndras kan liknas vid morfin. Det är därför inte så svårt att förstå varför vi människor dras till det som är läskigt, men som man ändå har kontroll över.

”Kärlek och identitet” var en programpunkt som jag uppskattade mycket, dels för att både Jennifer Niven (Vända världen rätt) och Johanna Lindbäck  (Karta för förälskade och andra vilsna) deltog, men även för kulturjournalisten Tara Moshizis professionella framtoning då hon var mycket insatt i såväl de aktuella titlarna som tidigare verk. Att se till författarens alla verk gör samtalet kring skrivprocess, karaktärer och det stilistiska mer intressant.

Det visade sig att Niven och Lindbäck arbetar med persongallerierna i sina berättelser på ungefär samma sätt, och beskrev att det är lättare att skildra en pojkkaraktär då de kan hålla dem ifrån sig själva och de egna upplevelserna. Båda uppmärksammade även det problematiska i att låta två huvudkaraktärerna få lika mycket utrymme och plats, men att när det fungerar väl så skapar de olika perspektiven en mer nyanserad berättelse.

Moderator Tara Moshizi med författarna Jennifer Niven och Johanna Lindbäck

Niven avslöjade att hon skrev klart sin förra bok Som stjärnor i natten (All the Bright Places) på endast sex veckor, vilket fick Johanna Lindbäck att med förundran fråga hur hon klarade av en process som vanligtvis kan ta år på så kort tid – något som säkerligen alla i salen undrade över. Hon förklarade då att hon nästan var klar med ett manus för vuxna när hennes dåvarande förläggare hastigt gick bort, vilket ledde till oro och stress men även till att hon påbörjade ett manus för unga vuxna som hon tänkt skriva länge och som den avlidna förläggaren tyckte att hon skulle satsa på. Det fanns dock ett problem – den nya förläggaren hon hittat ville att hon skulle ha manuset klart redan efter några dagar, vilket var en omöjlighet. Den förläggare hon till slut hamnade hos skulle gå på föräldraledighet inom två månader, och för att slippa byta ännu en gång bestämde hon sig för att ägna all sin tid åt att skriva kart boken, vilket lyckades.

Moshizi avrundade genom att fråga författarna vilka böcker de själva önskade att de hade läst när de var unga, och båda var rörande överens om att de gärna skulle ha velat läsa den sortens litteratur som de nu själva skriver: som tar upp ämnen som mobbning, ensamhet och utanförskap – både för igenkänning och för att förstå andras upplevelser och lära sig något av det. Det är bara att konstatera att de som är unga och alla vi som älskar att läsa ungdomslitteratur kan skratta oss lyckliga över att ha möjligheten att läsa böcker skrivna av författare så som Jennifer Niven och Johanna Lindbäck.

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Svåra ämnen så som psykisk ohälsa, utanförskap, ensamhet och ätstörningar har kommit att bli signifikativt för författaren Johanna Nilssons romaner. Förra året utkom Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med, där hon tar upp självmord – ett ämne som borde behandlas mer inom barn- och ungdomslitteraturen. Genom sina berättelser för Nilsson många utsattas röst, och därför är hennes författarskap så otroligt betydelsefullt och viktigt.

I För att väcka hon som drömmer är sjukdom, religiös tro, tvångssyndrom och självskadebeteende i fokus när tonårsflickan Josefin försöker rädda sin cancersjuka mamma genom att svälta sig själv. För Josefin handlar ätstörningen därför inte om att bli smal, utan istället om en stark gudstro och övertygelse om att hon genom att offra sig själv, så som Jesus gjorde, kan få sin mamma frisk. Hon skadar även sig själv på andra sätt; till exempel genom att slå in en spik i sin ena handflata. Det religiösa är inte något nytt påfund, utan är en naturlig del av hennes liv då hennes familj är en del av Frikyrkans församling, där medlemmarna träffas regelbundet och är som en stor troende familj.

Berättelsen sträcker sig över tio månader under vad som kan vara sent 80-tal eller tidigt 90-tal, och tar sin början i juni månad då mamman får sitt cancerbesked och därefter hamnar i halvkoma på grund av en allergisk reaktion mot medicinen. Platsen där historien äger rum är Borlänge i Dalarna, en stad som för mig är välkänd vilket innebär att jag inte behöver bygga de imaginära världar man annars skapar när man får en okänd plats beskriven för sig.

Berättaren är opersonlig och begränsat allvetande och ger oss nära beskrivningar om Josefins mentala och fysiska tillstånd. Förutom att tampas med religiösa frågor har hon även andra mer  ”vanliga” tonårsproblem; så som kärleksbekymmer, den komplicerade relationen till den frånvarande pappan, ensamheten och ängslan över att inte duga och räcka till. Som protagonist är hon naiv och världsfrånvänd, och hennes tankar och beteenden kan te sig besynnerliga och främmande för någon som inte kan relatera till den religiösa självuppoffringen. Som en röd tråd genom texten finns en allmängiltig frågeställning som människan har grubblat över i alla tider: vem styr över våra liv och våran död – finns det en Gud, och kan denne i sådana fall höra den enskilda människans rop på hjälp?

Texten utgörs av en cirkelberättelse där början och slutet binds ihop genom att skildra två till synes likadana scener: Josefin i trädgården i sina ljusblå pyjamasbyxor med lila små blommor som betraktar stjärnhimlen. Vid den inledande scenen vacklar Josefin i sin tro, då Gud inte har gett henne något tecken på att hört hennes rop på hjälp. Den sista och avslutande scenen inträffar tio månader senare, när mamman är på bättringsvägen och har fått komma hem igen. Inom Josefin finns nu ett lugn som inte funnits där innan, hon är befriad från tvångstankarna och känslan av att sjunka ner i ett djupt träsk om hon inte utför vissa ritualer vilket hör ihop med Josefins självuppoffrande och mammans plötsliga tillfrisknande. Kan man då tolka berättelsens upplösning och slut som att författarens intention är att de kausala sambanden möjliggör för Guds eventuella existens? Ja delvis, och då tolkningar alltid är individuella så det finns inget givet svar på frågan. Själv tolkar jag istället texten tvärtom; som att Nilsson kritiserar religiösa samfund och hur en ung människa formas av den sociala kontext hon befinner sig i, utan att själv ha gjort ett aktivt val.

Men som sagt, läsning av skönlitteratur är alltid en subjektiv upplevelse och det här är endast min tolkning av en text som gjorde mig både frustrerad, arg och ledsen: men som ändå mest av allt fick mig att reflektera över sådant som jag vanligtvis inte brukar ägna en tanke åt. Det här gör såklart Nilssons text originell, men jag kan ändå inte undgå att tänka på hur berättelsen hade kunnat utvecklats om mamman trots allt dött, och Josefins ”Plan” därmed inte fungerat. Om man går tillbaka till tanken om orsakssamband så skulle den versionen vara mer intressant och tankeväckande ur ett filosofiskt perspektiv, då Josefin inte riktigt får en chans att ifrågasätta och tänka kritiskt. För att väcka hon som drömmer har ändå komponenter som gör att den fungerar – mycket tack vare berättelsestrukturen – och därför kan läsas med behållning.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

För att väcka hon som drömmer Bokomslag För att väcka hon som drömmer
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-18
335
12-15 år

Johanna Nilsson är en mästare på att skriva om svåra ämnen för unga, och här väver hon samman religion, tro, självuppoffrande, kärlek, vänskap, utanförskap och ensamhet i en cirkelberättelse som är både originell och tankeväckande.

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Kerstin Lundberg Hahn har tidigare gett ut flera böcker för barn och unga, varav många tillhör skräckgenren. Skuggan i väggen (2012), Barnkolonin (2013) och Innan helgen är över (2016) är några titlar att nämna. Hon medverkar även med berättelsen ”Det som existerar” i samlingsverket Höstväsen – Skräckberättelser, som utkommer den 26 september.

I Pojken från längesen, Lundberg Hahns nya roman för barn i åldern 9-12 år, är det återigen det övernaturliga och oförklarliga som är i fokus, då huvudpersonen Tove kommer i kontakt med en halvt genomskinlig pojke som har gömt sig i ett gammalt skåp sedan andra världskriget. Tove och hennes mamma hittar skåpet på tippen; det är ett vackert hörnskåp med målade blommor på som är tillverkat någonstans i Centraleuropa under sent 1800-tal.

Pojken, som visar sig heta Florian, kommer fram ur skåpet varje natt för att prata med Tove men framförallt för att visa henne sina minnen från en tid som för längesedan passerat. Minnena är orsaken till att pojken dröjer sig kvar i skåpet, då det han upplevde under några dygn när nazistsoldaterna tillfångatog hans familj och brände upp deras hem traumatiserade honom djupt.

Men det är något som inte riktigt stämmer överens med Tuvas teori om att Florian är ett spöke, så därför bestämmer hon sig för att göra allt hon kan för att ta reda på sanningen.

Berättarrösten som är Toves är extradiegetisk-homodiegetisk då Tove står utanför under själva berättandets gång, men ändå själv deltar i de händelser och situationer som hon berättar om. Historien har alltså utspelat sig innan den berättas, men tidsrymden däremellan är endast några dagar. Det här får man veta först i slutet av boken, då hon beskriver hur hon bestämt sig för att skriva ner allt:

På helgen skrev jag klart om min prao. Det blev en ganska tråkig redogörelse […]. Men det som hade varit det verkligt viktiga, det skrev jag inte ett ord om i prao-rapporten. Det var då jag bestämde mig för att istället skriva ner den här berättelsen. Florians historia. Eller kanske rättare sagt: min historia om mötet med Florian. För det är en historia som måste berättas. Och det har jag gjort nu. (sid. 172)

De svartvita illustrationerna av Elisabeth Widmark är otroligt estetiska och stämningsfulla, och samverkar väl med den välskrivna texten som är avskalad samtidigt som viktiga detaljer och beskrivningar inte går förlorade.

Trots att skildringen av den unga pojkens livsöde är smärtsam och trots det lite rysliga spökinslagen, är det här en bok som jag garanterat kommer att rekommendera för barn i mellanåldern som letar efter ”läskiga böcker” som ändå inte orsakar mardrömmar. För det här är en bok som genom att skildra nazisternas avskyvärda handlingar visar en verklighet som var sann för många människor; något alla barn i mellanstadiet bör känna till och som vi aldrig någonsin får glömma bort. Dessutom visar den på den enskilda individens styrka och förmåga att ta sig vidare trots att det verkar omöjligt.

Även vänskapens kraft lyser starkt genom hela berättelsen, vilket är ett vanligt och typiskt tema just i mellanålderslitteratur. Man kan se skåpet som en symbol för vänskapen mellan Tuva och Florian, då det tar dem till en plats där ingen annan kan se dem, och där de kan umgås utan att några vuxna blandar sig i. Just det symboliska i Lundberg Hahns berättelse är kanske något som endast den vuxna läsaren lägger märke till, vilket på intet sätt är ett överflödigt inslag i texten. Tvärt om är det just det här som visar på barnlitteraturens höga kvalitet: på dess konstnärlighet och kapacitet att uppskattas av läsare i alla åldrar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pojken från längesen Bokomslag Pojken från längesen
Kerstin Lundberg Hahn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-08
172
9-12 år

Kerstin Lundberg Hahns nya bok är både ryslig och skrämmande, men innehåller viktiga historiska skildringar. Sorg, vänskap och att acceptera det förflutna är andra teman som tillsammans med de svartvita illustrationerna skapar en finstämd och symbolisk berättelse.

Astrid Lindgren-konferensen 2017

Astrid Lindgren-konferensen 2017

Den 14 november arrangerar Saltkråkan AB, Rabén & Sjögren samt Astrid Lindgrensällskapet i samarbete med ALMA (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) och Kulturhuset Stadsteatern en heldagskonferens, som tar avstamp i Astrid Lindgrens författarskap och de demokratiska värderingar som hon hade.

Konferensens kärnfråga är medborgarskap samt hur läsning och tänkande hör ihop, och bland de medverkande finns både forskare, författare och debattörer. För att nämna några samt deras föreläsningars tema: Philip Pullman om barnbokens roll och framtidens berättande, Lena Andersson om vad läsning gör för vårat tänkande, Ann-Helèn Laestadius om hur böckerna om Madicken kom att påverka hennes fortsatta läsande och Anita Golkar om den skönlitterära textens förmåga att påverka vårat abstrakta tänkande.

Konferensen riktar sig i första hand till skolledare, lärare och andra som arbetar med barnkultur; till exempel bibliotekarier.

Biljetter går redan nu att boka, vilket görs på hemsidan. Där kan man även läsa mer om konferensen och se hela programmet.

Foto från: www.astridlindgrenkonferens.com
Foto från: www.astridlindgrenkonferens.com
En ny hjältinna tar plats i barnlitteraturen

En ny hjältinna tar plats i barnlitteraturen

Elias & Agnes Våhlunds kapitelbok Handbok för superhjältar. Del 1 : Handboken är en riktig bladvändare, och min nioårige son ville läsa ut den på en gång (vilket är ett bra betyg då det är sällan som han hittar böcker som han gillar riktigt mycket). Jag förstår sonens fascination, för boken innehåller flera komponenter som tillsammans gör att det blir en väldigt positiv läsupplevelse. Som superhjälteberättelse är den kanske inte unik och originell: huvudkaraktären Lisa måste börja i en ny skola då hon ska bo hos sin mormor i en annan stad i några månader, då hennes mamma är bortrest. Redan från början blir hon trakasserad av tre killar för sina stora och utstående öron, och hon känner sig alltid ensam och utanför. När Lisa en dag hittar en mystisk bok i biblioteket som sedan visar sig vara en handbok för superhjältar, tränar hon upp de oanade krafter hon hela tiden haft inom sig – som att flyga och prata med djur. Handboken lär även ut slagsmålsteknik, vilket visar sig vara bra att kunna när tjuvar stjäl värdefulla mynt från en gammal farbror. Men trots att berättelsen rent stilistiskt är schablonartad, finns det ingredienser som gör att den sticker ut: bland annat den grafiska utformningen med helsidesillustrationer och serietidningstext gör att interaktionen mellan text och bild är mycket tydlig, och just de färg- och detaljrika illustrationerna som för tankarna till manga är de som för historien framåt. Texten är väl genomarbetad och anpassad till både egen läsning och högläsning. Den har typen av böcker lockar ofta ovana läsare då text och bild både kan läsas separat och tillsammans för att skapa förståelse, vilket många bokförlag turligt nog har upptäckt.

En annan aspekt värd att nämna är att en tjej är protagonist och därmed tar plats en annars så mansdominerad gren inom populärkulturen. För även om det numer finns en hel del starka flickkaraktärer i böcker som ges ut, behövs det alltid fler hjältinnor i barnlitteraturen att se upp till!


Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Del två i serien, Röda masken, ges ut i oktober men går att bevaka redan nu.

Handbok för superhjältar har en egen hemsida, där man bland annat kan läsa om böckerna och författarna!

Handbok för superhjältar. Del 1 : Handboken Bokomslag Handbok för superhjältar. Del 1 : Handboken
Handbok för superhjältar (del 1)
Elias & Agnes Våhlund
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-05-29
87
6-9 år

Kapitelbok för barn runt 6-9 år med fantastiska illustrationer, en spännande historia och en supertuff hjältinna!