Browsed by
Tagg: Rabén & Sjögren

De förlorade – Henrik Fexeus

De förlorade – Henrik Fexeus

Henrik Fexeus är en känd psykologisk manipulatör och mental illusionist, och har skrivit sju böcker inom det populärpsykologiska området. I vår debuterade han med sin första skönlitterära roman för unga vuxna, De förlorade, som är den första delen i serien Den sista illusionen. Med tanke på Fexeus bakgrund är det kanske inte så konstigt att hans romanserie har fått just den titeln, och att händelserna utspelar sig i gränslandet mellan verklighet och illusion.

Lyckas Fexeus då att skapa en trovärdig skildring av en sådan tillvaro, sedd ur ett par ungdomars perspektiv? Svaret är ja, till viss del.

Berättelsen håller stundtals hög kvalitet; karaktärsskildringarna av Ky och Adam känns övertygande, miljön nere i tunnlarna är riktigt bra beskrivet, och det som utspelar sig där nere med kartor och hemliga gångar är de delar i berättelsen som känns mest genomtänkt och det som är historiens kärna – hemligheten, de utvalda, hotet från något okänt som de måste gömma sig från. Gruppen som helhet får jag dock inte riktigt grepp om, och det är en aning långsökt med totalvändningen med Bossi och Jaquin, men eventuellt är det här ett sätt att i kommande böcker skapa en mer dynamisk grupp med starkare relationer mellan karaktärerna som är kvar; vilket behövs för att klara av det hot de står inför.

Genom att återge Ky och Adams version av de klaustrofobiska och hallucinatoriska upplevelserna skapas kombinationen ångest och surrealism, som är riktigt lyckad för att få till den stämning som behövs. Den spänning som författaren skapar genom att sätta karaktärerna i flera olika farliga situationer planas dock ut en del, då händelserna inte leder till något avgörande svar på alla de frågor som läsare samlar på sig under läsningen gång, och de lämnas därför obesvarade. En viktig fråga är om de grå varelserna och deras intention, vilket är något som inte borde kännas riktigt så här oklart när boken är utläst.

Författarens avsikt att få läsaren att stå undrande över verklighetens varande fungerar för det mesta väl, men de många lösa trådar som finns i berättelsen gör att man emellanåt känner sig frågande och förvirrad på ett sätt som är förknippat med berättelsens delvis bristande struktur.

Men det finns i Fexeus historia något som känns originellt och nyskapande, och som inger nyfikenhet. Därför ska det bli intressant att se hur den utvecklar sig i nästa del, och åt vilket håll trådarna leder.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

De förlorade Bokomslag De förlorade
Den sista illusionen (del 1)
Henrik Fexeus
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-04-21
334
Unga vuxna

Tänk om världen som vi känner den är en illusion? Tänk om det som vi ser som verkligheten, egentligen styrs av något som vi inte har någon kännedom om? Som styr och har all makt över oss? Det här är frågor som man som läsare ställs inför i Henrik Fexeus nya roman för unga vuxna!

Inatt jag drömde – Mårten Melin

Inatt jag drömde – Mårten Melin

I Mårten Melins nya mellanåldersbok Inatt jag drömde är det fantasin som står i fokus. För tänk om man kunde besöka andra människors drömmar, och där få saker och ting att existera eller försvinna med en endaste tanke? Mat, byggnader, landskap, djur, människor…? Den här förmågan upptäcker Malik att han har, en natt på sommarkollot när han inte kan sova. Plötsligt finns det ett skimrande drömhål ovanför hans rumskompis Elias, vilket visar sig vara ingången till drömmarnas värld, och i det här fallet Elias dröm om en fisketur med sin avlidna pappa. Även om Maliks intrång i drömmen gör Elias besvärad, är han beredd att göra samma sak igen för att imponera på Sira, tjejen han är kär i. Tillsammans utforskar de det My Little Pony-land som Siras lillasyster Naida alltid drömmer om, där allt är glädje och lycka.

Men att vara drömvandrare är inte så problemfritt som det verkar vara, för det går inte att ta sig tillbaka till den verkliga världen när den som drömmer har vaknat. Ett annat dilemma är att det i drömmarnas värld finns någon som kallar sig Jonna – ”alla mardrömmars skapare och beskyddare”, som kan få en mysig dröm kan förvandlas till en oerhört skrämmande mardröm på bara en sekund. Jonna vill inte bara ha makt i sin egen värld utan även i den verkliga världen, och drar sig inte för att få som hon vill. Den ende som kan ta sig mellan världarna och därmed förena dem är Malik, vilket Jonna såklart utnyttjar för att ta sig över till den verkliga världen. För att få Malik att göra som hon vill tillfångatar hon Sira precis när de ska ta sig igenom hålet till den verkliga världen, vilket medför att Malik inte kan ta sig tillbaka in i drömmen för att hämta henne.

Det visar sig att alla människors drömmar hänger ihop och förenas, och att man därför kan ta sig från en dröm till en annan. Frågan är bara hur Malik ska ta sig tillbaka, och hur han ska hitta Sira. Och vad är det egentligen för planer som Jonna smider tillsammans med landets statsminister, och hur ska han lyckas stoppa dem?

Melin leker i den här berättelsen med en svindlande tanke; att kunna ta sig till drömmarnas värld och styra andras drömmar, men även att kunna skapa en egen sfär där man kan uppfylla sina egna drömmar genom tankens kraft. Historien låter han ta form genom den simultana jag-berättaren Malik, vilket gör att man som läsare kommer de både spännande och skräckinjagande händelserna och situationerna nära – man kan nästan fysiskt känna den panikkänsla som måste kommer över honom när Sira har fastnat i den andra världen, och han plötsligt står öga mot öga med hennes föräldrar; utan att kunna förklara varför deras dotter är borta.

Som i Melins andra texter finns även här en sorts direkthet, där det inte finns utrymme för det överflödiga. Genom att skala av på det här sättet sätts handlingen i centrum medan person- och miljöbeskrivningar kommer i skymundan. Det som är utmärkande för det här berättargreppet är att man på en gång hamnar i det som är berättelsens kärnhändelse; i det här fallet när Malik först upptäcker sin förmåga. Bokens exposition; dess inledning där man lär känna miljö och karaktärer, existerar därför inte och man lär istället känna dessa allteftersom historien berättas. Det här berättargreppet fungerar väl när syftet är att skapa spänning från start, men gör istället karaktärerna platta och intetsägande – för även om man ser händelserna från protagonistens perspektiv så beskrivs inte tankar och känslor ingående, vilket försvårar läsarens identifiering och igenkänning.

Det som jag verkligen uppskattar med Inatt jag drömde är flörten med de klassiska sagorna och deras berättelsemönster och teman, men även den intertextuella relation som finns till Melins tidigare verk om Skogsbingelskolan, som handlar om en skola för unga människor med övernaturliga förmågor. På det sättet var slutet lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett en till berättelse om Malik där han fick utveckla sin oerhört fascinerande förmåga. Men vem vet? Vad som helst kan ju faktiskt hända i fiktionens värld!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min författarintervju med Mårten Melin!

Inatt jag drömde Bokomslag Inatt jag drömde
Mårten Melin
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-06-16
144
9-12 år

Vore det inte helt fantastiskt att kunna ta sig in i drömmarnas värld; att styra dem som man vill och uppleva sådant som man bara fantiserat om? Det här blir sanning för bokens huvudperson Malik, som upptäcker att han är en drömvandrare. Men det visar sig att det inte är helt problemfritt att gå in i andras drömmar; och snart riskerar han att förlora både sitt liv och tjejen han är kär i; men även att hela världen försämras till en mycket sämre plats.

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Ingelin Angerborn har tidigare gett ut en mängd mellanårsböcker som alla har rysartemat gemensamt; bland annat Sorgfjäril (2010), Hjärta av damm (2014) och Gengången (2015). Den nya boken Fyr 137 är den tredje och avslutande delen i Mebeltrilogin, där de två första delarna är Rum 213 (2011) och Sal 305 (2016). Rum 213 har även filmatiserats och har nu kommit ut på dvd.

När vi möter de tre vännerna Elvira, Meja och Bea igen är det återigen sommar – två år har gått sedan de var på kollot där mystiska saker för första gången började hända, och det är ett år sedan huvudpersonen Elvira på grund av en bilolycka hamnade på sjukhus, där hon hade utsikt mot mentalsjukhuset ”Dåris” där ännu mer kusliga saker utspelade sig. Nu är tjejerna istället på väg till Svartuddens camping tillsammans med Mejas föräldrar, där de ska bo en vecka. De ser fram emot att bada, sola och sova i tält, och kanske träffa på några trevliga killar också. På vägen dit berättar Mejas pappa att det finns en gammal fyr vid campingen, och precis då kör det förbi en bil med registreringsnumret FYR 137. Elvira, som är den vars tankar och känslor man får ta den av, undrar om skylten kan vara ett tecken eller en förvarning, på samma sätt som det varit det gångerna innan.

De blir ännu mer motvilliga till att besöka fyren när en ung tjej som arbetar i kiosken berättar att det spökar där. Enligt sägnen är spöket en kvinna, ”Svarta Sara”, som dränkte sig efter att ha förlorat sin man när en båt förliste utanför fyren år 1893. Men trots att de känner sig oroliga och lite rädda lånar de nyckeln till fyren och går dit, för att bevisa för sig själva och för några killar de träffat att de inte tror på sägnen om spöket. I en vik i närheten hittar Elvira en plåtburk med en gammal dagbok i, vilken kommer att få en central roll i berättelsen.

Angerborn är skicklig på att skildra hur det realistiska och vardagliga existerar samtidigt och parallellt med det paranormala och övernaturliga, och hon lyckas hålla det på en sådan nivå att det varken blir för otäckt eller förstör spänningen. Jag tror även att orsaken till att böckerna är så populära är att de även skildrar det komplicerade i att ha relationer till andra människor; både vänner, pojk/flickvänner och föräldrar, och att det här bidrar till igenkänning. Samtidigt som texten emellanåt får det att ila längs ryggraden finns även en känsla av trygghet och välbehag – för vad kan vara mer idylliskt än den svenska sommaren? Jag tror att just den här kombinationen är ett väldigt lyckat koncept, och är en stor anledning till böckernas popularitet.

Fyr 137 är onekligen en väldigt bra mysrysare, som passar perfekt som sommarläsning!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Fyr 137 Bokomslag Fyr 137
Mebeltrilogin (del 3)
Ingelin Angerborn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-05-19
230
9-12 år

Det här är tredje och sista delen i Mebeltrilogin! Det har gått ett år sedan de märkliga händelserna på sjukhuset, det är sommar igen och Elvira, Meja och Bea ska tillbringa en vecka på Svartuddens camping. Där finns en gammal fyr, som enligt sägnen är hemsökt. Gör det verkligen det, och vem tillhör den gamla dagboken som de hittar? Det här är spännande läsning som passar perfekt till sommarlovet!

Ordbrodösen – Anna Arvidsson

Ordbrodösen – Anna Arvidsson

Ordbrodösen från 2016 är Anna Arvidssons debutroman, och vilken debut sedan!

Historien tar sin början vid tidpunkten för huvudkaraktären Albas 18-årsdag. Men Alba är ingen vanlig tonårstjej. I hennes släkt får kvinnor på sin artonårsdag en speciell gåva; nämligen att styra andra människors handlingar och tankar med skrivna ord. Men vid den obligatoriska ceremonin som även fungerar som ett inträdesprov för att bli en så kallad ordbrodös händer något som aldrig hänt innan – hon misslyckas med det som ledamöterna ber henne att göra. Det hon skriver har ingen verkan, och ingen har någon förklaring till varför. Det finns dock fem villkor som måste vara uppfyllda för att kraften ska fungera; man måste ha fyllt 18 år och inte göra inträdesprovet på en annan dag än den dagen man är född, inte ha fött barn, vara biologiskt dotter till en ordbrodös samt inte ha några bröder då de blockerar kraften. Då den enda förklaringen är att någon av de här villkoren inte är uppfyllda, börjar man beta av dem en och en och till slut kvarstår endast en av dem: Alba måste ha en tvillingbror, då hennes mamma som dog när hon var fem år gammal endast var gravid en gång.

I väntan på att ledamöterna ska komma fram till vad som ska göras härnäst, skickas Alba till Stockholm där hon ska bo hos en tillfällig handledare, som inte har någon kraft som ordbrodös då hon är adopterad. Lo, som den här kvinnan kallas, och hennes dotter Norah tar emot Alba med öppna armar och de blir som en ny familj för henne. För att lätta sitt hjärta och för att få svar på sina frågor berättar hon om ledamöternas misstankar om tvillingbrodern, och sökandet efter honom kommer att engagera den alla tre. Det blir även starten på en jakt mot klockan – då det visar sig att även någon annan med illasinnat uppsåt är på jakt efter honom.

Berättelsen är skriven i jag-form och utgår ifrån Albas perspektiv. I och med detta kommer man som läsare nära en känslig och osäker tonårstjej, som inte har mycket erfarenhet av världen. De drag som Alba har kan man känna igen i andra ungdomsromanhjältinnor; protagonister som genom att lära känna sig själva och sin kraft växer som individer. Genom hela romanen återkommer tillbakablickar i form av drömmar till tiden när Alba var liten och mamman levde, och det är via dessa som sanningen sakta börjar nystas upp. Geografiskt utspelar sig berättelsen både i Sverige, Danmark och Irland och detta bidrar tillsammans med den korta tidsaspekten till ett högt tempo där man hela tiden sitter som på nålar i väntan på vad som ska hända härnäst. Den här känslan förstärks av de mysterium som karaktärerna genom olika ledtrådar måste lösa, och det här skapar en berättelsestruktur som kan jämföras med pusseldeckaren.

I och med det väl genomtänkta upplägget förväntar man sig en upplösning av samma mått; istället blir den motsatsen till detta. För det känns på något sätt som både osannolikt, långsökt och alltför komplicerat, vilket inger en känsla av tvivel och skepsis. Men trots den här detaljen är Ordbrodösen verkligen en välskriven ungdomsbok med en bra och unik story som är svår att inte tycka om, och betyget blir tre väldigt starka stjärnor!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Ordbrodösen Bokomslag Ordbrodösen
Anna Arvidsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-01-20
328
Unga vuxna

En ungdomsroman som innehåller både spänning, magi och kärlek!

 

Om jag får stanna – Kajsa Gordan

Om jag får stanna – Kajsa Gordan

Kajsa Gordan är författaren till den här nya mellanåldersromanen med titeln Om jag får stanna. Omslaget är så fint att jag säkert valt boken endast på grund av det!

Boken handlar om, precis som man kan ana, en familj som lever gömd i Sverige i väntan på besked från Migrationsverket om de får uppehållstillstånd eller inte. Huvudkaraktärer är Ilona, flickan som lever gömd, samt Stella som är hennes bästa vän. De både flickorna går i sexan tillsammans, och har gått i samma klass sedan förskoleklass. Genom att man får ta del av båda perspektiven samt att Gordan använder sig av jag-form i sitt skrivande, blir berättelsen väldigt effektfull. För det är just kontrasterna i flickornas liv och verklighet som gör att man kan sätta sig in i hur det måste vara att leva när man inte vet hur ens liv kommer att se ut om två veckor. För medan Stella lever ett tryggt liv i en stor villa med pengar att köpa ny tv, en träningscykel som inte ens används och en dyr Thailandssemester, bor Ilona och hennes familj tillsammans i ett litet rum i klostret, och får klara sig på de saker som vänliga människor skänkt bort. Samtidigt lever de med en ständig oro för att bli avvisade, till ett land som endast skulle leda till deras undergång.

Det har kommit många barnböcker på sistone med viktiga teman, och flera av dem skildrar barn i den utsatta situation som flykt innebär. Kajsa Gordans bok är ett bra tillskott till dessa, och jag tycker jag att den ger en rättvis bild av hur verkligheten ser ut. Att Gordan har samtalat med personer som är på flykt i väntan på uppehållstillstånd gör berättelsen mer autentisk.

I vissa sekvenser av boken tycker jag att det finns vissa likheter till Michael Morpurgos berättarstil. Det utsatta barnet som för sin egen talan, närheten till naturen, relationen till ett djur samt hur människors gemenskap och vänskap leder att den situation som först kändes hopplös reds ut och att människor som trodde sig vara olika finner varandra. Och jag måste få diskutera katten och dess medverkan för ett kort ögonblick. För även om det finns likheter mellan Morpurgo och Gordan, så finns det en avgörande detalj som gör att de skiljer sig åt väsentligt. För medan det i Morpurgos böcker finns ett nära band mellan människa och djur, saknas detta i Gordans berättelse. Hon är där och nosar på detta när hon nämner  katten och när Ilonas lycka över att få ett eget djur beskrivs, men det blir inte mer än så. Katten finns där i det stora huset; tassar omkring bland rum och i trädgården, men är inte riktigt närvarande i historien ändå. Kanske har detta att göra med att Ilonas inre liv inte skildras på samma sätt, man kommer inte åt hennes känslor och tankar utan hon förblir en platt karaktär. Och därmed kommer man inte heller åt relationen mellan henne och katten, och hur den påverkar hennes mående.

Det är en lättläst bok som inte bara handlar om det svåra i att behöva fly och hitta sig själv igen, utan även om vänskap och gemenskap och att varje människa faktiskt inte är en ö.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Om jag får stanna Bokomslag Om jag får stanna
Kajsa Gordan
Barnroman
2017-01-20
139
9-12 år

En mellanåldersbok om hur det är att känna sig hemma i ett land samtidigt som man lever med det ständiga hotet om att behöva lämna det och allt man känner till.

Min bror monstret – Mårten Sandén

Min bror monstret – Mårten Sandén

Min bror monstret av Mårten Sandén handlar om 15-årige Benjamin; som på grund av att han är smal och kort kallas för Syrsan. Hans bror, som har en funktionsnedsättning och är döv, är istället hans raka motsats; stor och grov med armar som stockar. Han å sin sida kallas för Monstret av alla som inte känner honom. Man får aldrig veta vad brodern egentligen heter, för Benjamin som är berättelsens jag-berättare benämner honom endast som ”min bror”. Uppenbart är i alla fall att broderns utseende skrämmer andra, vilket bidrar till att människor tror sig veta exakt hur han är som person; att han är precis det monster de uppkallat honom efter. Men inget kunde vara mer fel. Istället är det situationen de båda bröderna sitter i, samt Benjamins desperata försök att ta sig ur den som gör att Benjamin gör allt han kan för att få brodern att verka skrämmande och hotfull inför de personer som är deras biljett ut ur den verklighet de lever i. En verklighet som består av en en död mamma, en kriminell pappa som inte är närvarande, brist på mat och kläder. Bristen på omsorg från pappan gör att Benjamin är den som tar hand om brodern; tar honom till hans arbetsplats, hämtar honom, handlar och lagar mat och nattar honom på kvällen. Hans egen skolgång existerar knappt, även om han alltid är noga med att gå dit varje dag. För att kunna ta hand om sig själv och sin bror måste han få in pengar på något sätt, och eftersom han växt upp i den kriminella miljön är det just där han hittar sin lösning; nämligen genom att låta brodern agera livvakt åt Snake, den undre världens uppkomling. Det finns en hake dock.”Monstret” är inget monster som Snake tror, utan vill helst leka med sin lekdsaksbondgård och äta glass, och därför är det en tidsfråga innan sanningen upptäcks.

Det som gör den här berättelsen läsvärd är författarens förmåga att driva handlingen framåt på ett suggestivt sätt som får det att krypa under skinnet. Samtidigt är Benjamin som berättare väldigt trovärdig. Detta främst för att författaren låter handlingen kretsa kring de för Benjamin viktigaste sakerna i hans liv– så som att ta hand om brodern, ordna mat till dem, och intresset för kassörskan Lydia. Det är femtonåringens perspektiv; nuet men även drömmar om en annan tillvaro på en annan plats – även att han inte har verktygen att praktiskt lösa hur han ska ta sig dit känns realistiskt, då en femtonåring säkerligen inte har dessa kunskaper, alla fall inte om man lever ett isolerat liv där dagarna går ut på att fixa pengar för att kunna äta sig mätt. Men här finns även det komplexa i de val Benjamin gör: i att behöva utsätta sin bror för fara för att de ska kunna äta sig mätta, och för att ha en chans att ta dem till den där andra lyckligare platsen.

Att de andra karaktärerna får stå tillbaka när det kommer till personlighetsskildringar och inre liv är därför rent berättartekniskt ett bra sätt att göra fokaliseringen av Benjamin mer trovärdig; det vill säga att bättre kunna se verkligheten ur ur hans synvinkel.

Berättelsens styrka ligger även i hur författaren skildrar den utsatthet som pojkarna lever i, och hur subtilt detta sker. Genom att använda Benjamins perspektiv blir den inte det mest uttalande i berättelsen, utan istället finns den där under ytan som ständigt närvarande under läsningens gång. För även om man som läsare betraktar Benjamin som en handlingskraftig kille som klarar att ta hand om både sig själv och sin bror, är han samtidigt bara en ensam pojke som inte har några andra val än att växa upp alldeles för fort i en allt annat än barnvänlig miljö.

Både karaktärerna och stämningen kommer att följa med mig en lång tid framöver, och jag kommer att återkomma till frågan hur det egentligen gick för Benjamin och hans bror, samt för Lydia. För även om man inte får veta mycket om henne som person i texten, så finns det väldigt mycket skrivet mellan raderna och på det sättet Benjamin betraktar henne.

Det är en mörk och tragisk historia, men ändock finns det en glimt av något annat – en väg som leder ur eländet till den plats Benjamin drömt om under hela berättelsens gång.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Min bror monstret Bokomslag Min bror monstret
Mårten Sandén
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-09-16
172
12-15 år

En ungdomsroman om utsatthet och hur det är att behöva växa upp för fort, och därmed behöva göra de svåraste av val.

Tio över ett – Ann-Helén Laestadius

Tio över ett – Ann-Helén Laestadius

Ann-Helén Laestadius bok Tio över ett fick Augustpriset för årets bästa barn- och ungdomsroman. Efter att ha läst den kan jag konstatera att juryn gjorde ett bra val. På ett sätt är den lik de flesta andra ungdomsromaner; den har det nästintill obligatoriska temat om kärlek – den slingriga vägen som leder till föremålets hjärta. Den har även temat om vänskap och familj, och hur viktigt det är att få känna gemenskap – för även om relationen till föräldrar och syskon ofta är komplext så är banden ändå starka och de finns där om det skulle hända något. Men den här romanen har något annat också, som gör att den sticker ut. Det är känslan av att inte ha kontroll över händelser som styr ens liv, och hur det påverkar en som människa.

I Tio över ett är det Maja som är den inre fokalisatorn, det är hennes perspektiv vi får ta del av i berättelsen. Hon och hennes familj som består av mamma, pappa och lillasyster Molly bor i Kiruna; en stad som på grund av gruvan måste flyttas. Det här innebär att vissa hus flyttas medan andra rivs. Bakom flytten står bolaget LKAB och det är de som blir föremål för Majas hat och ilska. För hon vill inte flytta, hon vill bo kvar i det gamla fina Bläckhornet där de alltid bott, och det kan man ju förstå. Inte bara av nostalgiska skäl, utan även för att Bläckhornen i sig är en del av Kirunas historia. Här är lite bakgrundsinformation om Bläckhornen som kan vara intressant att veta:

Bläckhornen är bostadshus i Kiruna som började byggas i början av 1900-talet, som bostäder åt gruvarbetarna. Det som är typiskt för området är närheten till naturen och att husen ligger glest. Det karaktäristiska för husen är att de är stora tvåvåningshus med branta tak, och att de har flera ingångar. Detta beror på att de från början var tänkt att fungera som både familjehus och ungkarlshus, där ungkarlarna skulle bo i de två rummen på andra våningen. 

Men med borrningarna som utförs varje natt i staden, följer en oro och ångest hos Maja som till slut påverkar henne mycket negativt. Hon ställer väckarklockan på 01.10 varje natt, om det skulle vara så att borrningarna leder till ett ras som gör att de måste fly. Därför har hon också packat en väska med det nödvändigaste till familjen som hon har gömd under sin säng. Maja dokumenterar sin rädsla genom att spela in filmer med mobilen; filmer som ska visa eftervärlden för att visa hur det var att leva i en stad som rivs utan att någon av dess invånare har tillfrågats, och som orsakade många människors liv. För Maja är övertygad om att hon och alla andra i staden kommer att dö på grund av borrningarna. Men ingen annan i hennes bekantskapskrets delar hennes rädsla, eller kan förstå det, och gör den istället till ett problem för dem själva. I och med detta känner hon en enorm ensamhet.

Skolan, bästisen Julia och bokcirklarna på biblioteket är det som gör att Maja kan hålla fast vid det vanliga och trygga i livet. Plötsligt en dag dyker Albin, föremålet för Majas kärlek, upp på en bokcirkelträff. Albin är uppenbarligen intresserad av Maja, men eftersom livet inte heller i fiktionens värld är okomplicerat, blir det inte som Maja tänkt och hoppats. För samtidigt som Maja i skolan börjar debattera för sin kritik mot LKAB framkommer det att Albins farfar är chef på LKAB, vilket skapar en obalans dem emellan. Mitt i allt detta börjar Maja få panikattacker, och som läsare med ett utanförperspektiv förstår man att flytten, dödsångesten, den olyckliga kärleken samt det faktum att Julia ska flytta 340 kilometer bort är bidragande orsaker.

Det här är en ungdomsbok som jag verkligen kan rekommendera. Både för att den innehåller det som man som ung kan känna igen och relatera till, men även en kritik mot ett samhälle där de med mest makt styr och bestämmer över de underordnade, som därför måste anpassa sig till rådande ordning. Men det är en roman som handlar minst lika mycket om den enskilda individen och vägen ur en kris. Man kan se Majas personliga process som en sorts sorgeprocess där hon i slutet av berättelsen befinner sig i nyorienteringsfasen: hon har till slut accepterat läget och kan därmed gå vidare, även om ärren och minnena alltid kommer att finnas kvar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Tio över ett Bokomslag Tio över ett
Ann-Helén Laestadius
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-30
261
12-15 år

En ungdomsroman som fångar både känslan av att vara kär, gemenskapen med en vän samt en personlig livskris och hur det är att ta sig igenom denna.

BIBLIOTEKARIEN TIPSAR – Ronja Rövardotter som seriealbum

BIBLIOTEKARIEN TIPSAR – Ronja Rövardotter som seriealbum

Det sista Astrid Lindgren-tipsen för den här veckan består av ett seriealbum. Ronja Rövardotter – åskvädersbarn en den första delen av fyra i en ny tecknad serie för barn, som utgår ifrån den nya tv-serien gjord av Goro Miyazaki. Trots att bara tanken på att göra om de älskade karaktärer som jag växt upp med under 80-talet skrämmer mig till sömnlöshet, måste jag säga att seriealbumet (och tv-serien) är otroligt lyckat. Animeformatet för att det känns som en härlig uppfriskning och förnyelse av berättelsen, där Ronja ändå har fått behålla sin kvickhet och intelligens, samt att hon fått en pigghet som man väl får säga är karaktäristiskt inom anime. Även om karaktärerna inte går att känna igen vid en första anblick – Vildvittrorna har bland annat fått ett mer mänskligt utseende med kvinnohuvuden – så håller sig berättelsen nära originalet. Det här gör att man även som nostalgiker inte kan annat än att älska seriealbumet. Jag tror även att den nya dräkten kommer att locka barn att läsa serien, och även få dem som annars hade gått miste om Ronja Rövardotter att få tillgång till den här fantastiska berättelsen.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Ronja Rövardotter. Åskvädersbarn Bokomslag Ronja Rövardotter. Åskvädersbarn
Ronja Rövardotter del 1
Astrid Lindgren
Serie
Rabén & Sjögren
2016-09-01
104
6-9 år

Ronja Rövardotter som seriealbum, med animeillustrationer.

Mio, min mio – en modern konstsaga som ifrågasätter och skapar igenkänning

Mio, min mio – en modern konstsaga som ifrågasätter och skapar igenkänning

Det är nästintill en omöjlig uppgift att endast välja en favorit bland Astrid Lindgrens sagoskatt, det finns ju så mycket bra och berättelserna är så olika att man kan hitta något man gillar i nästan allt hon skrivit (även om jag har väldigt svårt för just Karlsson på taket). Men om jag måste välja så är min favorit nog ändå Mio, min mio. Mitt val kan nog förklaras med egna subjektiva erfarenheter som liknar protagonisten Bosses. Jag liksom Bosse saknar biologiska föräldrar och har vuxit upp i fosterhem; men även om jag till skillnad från Bosse hade turen att hamna i ett bra hem, så har jag ändå alltid brottats med de känslor som följer med att att bli bortlämnad. Liksom Bosse har även jag haft fantasier av att min pappa skulle vara en fantastisk och betydelsefull person som snart skulle dyka upp i mitt liv. Så var det naturligtvis inte, och så är det inte heller för Bosse. Men i fantasin kan allt hända, och det gör det också i Lindgrens berättelse – och även om det verkliga slutet förmodligen är hemskt så finns ändå en stund där på bänken där allt är möjligt, och därmed öppnar sig en helt annan värld. En värld där hans pappa som är kung tar emot honom i Landet i fjärran, som är en värld fylld av värme, skönhet och vänskap. Men det är även en värld som innehåller ondska – precis som våran, där Bosse får möjlighet att besegra det onda och därmed bli fri och lycklig. Även om berättelser som Mio, min mio och Bröderna Lejonhjärta innehåller mörka inslag så tror jag att Lindgren använde detta på ett medvetet sätt just för att barn skulle kunna känna en sorts igenkänning och koppling till den värld de själva lever i.

Bruno Bettelheim menade ju just att sagan har en terapeutisk betydelse för barnet, då de kan känna igen sig i protagonisten och applicera sin egen tillvaro och situation på sagan de läser. Han menade även att de mörka inslagen gör att barn kan bearbeta svåra frågor som hör livet till. Även sagans specifika berättelsestruktur leder till igenkänning och därmed en sorts trygghet då barnet vet vad som kan tänkas komma i berättelsen, men de får även genom att känna till strukturen en möjlighet att ifrågasätta det här mönstret. Mio, min mio kan sägas vara en modern konstsaga som uppfyller det terapeutiska behovet genom att återknyta till den traditionella sagans form och struktur. Den sätter barnets situation i centrum, och problematiserar hur samhället och vuxenvärlden osynliggör de ”svaga” barnen; de föräldralösa och de som därför per automatik är utan makt att bestämma över sitt liv.

Berättelsen inspirerats tydligt av folksagan, och här finns flera intertextuella kopplingar till den traditionella sagan. Det här förtydligas genom Bosses förkärlek till sagor; att han läser sagor i smyg då tant Edla inte tycker om fantasier, och genom att han applicerar sagans form och attribut på sin egen situation. Det finns en stark kopplingen mellan den verkliga världen och fantasin genom hänvisningar till den nyligen av Bosse lästa Tusen och en natt, vilken återkommer genom hela berättelsen –  fantasilandet benämns till ”Landet i Fjärran” och tiden där pågår i ”tusen och tusen år”.
Intertextuella kopplingar sker även genom att husen ser ut som ”riktiga sagohus”, Nonnos farmor ser ut som en ”sagofarmor”, brunnen viskar sagor varje kväll och det är genom den som Mio får veta sitt uppdrag. Här finns många av de vanliga sagoattributen, så som guldäpplet som står för utvaldhet, anden, rosengården, osynlighetsmanteln och den hjälpande naturen. Även medhjälparna så som Jum-Jum, väverskan, svärdsmidaren samt hästen Miramis som kan flyga hämtar Bosse från de sagor han har läst. Paralleller och litterära allusioner till traditionella sagor underlättar för läsaren att hänga med i handlingen, och den litterära genren sagan fungerar som intertext och fungerar som lässtrategi.

Även fast berättelsen till största delen utspelar sig i Bosses fantasi, så är utgångspunkten ändå pojkens egna situation och erfarenhet. Genom sagovärlden skapar Bosse en motbild till den verkliga världen, där han känner sig oälskad, ensam och blir retad av andra pojkar. Den onda riddar Kato kan associeras till hans styvpappa som aldrig visar kärlek eller känslor. Bosse för även hela tiden en dialog mellan fantasivärlden och den riktiga världen, och tydliga paralleller finns mellan personerna i hans närhet i verkligheten och de som finns i fantasivärlden.

Berättandet sker i första person och i jag-form; det är Bosse som är vår fokalisator och berättar om det som har hänt honom och han gör det genom ”direct discourse”, det vill säga det är med hans egna ord vi hör honom tänka, genom ”direct thought”, det är Bosses egna medvetande vi följer genom berättelsens gång.

Litteraturprofessorn Maria Nikolajeva menar att det typiska handlingsförloppet för barnlitteraturen följer mönstret ”hem – uppbrott hemifrån – äventyr –hemkomst”. Nikolajeva uttrycker här att det är hemmet som är det trygga, men att äventyret lockar då hemmiljön är tråkig. Vladimir Propp menar även han att det finns ett grundläggande mönster i sagor, men han betonar att det ofta handlar om en konflikt som ska lösas genom att hjälten ger sig av på ett uppdrag eller får en uppgift som han måste klara av, samt att denne möter motstånd men även hjälp på sin väg, och att temat är en kamp mellan det goda och det onda. Mio, min mio går dock ifrån den traditionella strukturen att hemmet skulle vara en trygg punkt i tillvaron, och kan därför sägas utmana mönstret. I det otrygga  tar berättelsen istället fart; det är tillvaron i hemmet som sätter igång protagonisternas fantasi, för att lösa konflikten med vuxenvärlden. Bosse trivs inte i sitt fosterhem, och genom att skickas ut för att handla skorpor får han en chans att skapa en annan verklighet för en stund.

Att konstsagan återanvänder och utvecklar folksagan märks i berättarmönstret och det finns typiska ”arketypiska mönster” som är återkommande. Influensen märks tydligt när man
granskar gestalterna; den gode fader konungen, den onde riddar Kato, medhjälparen Jum-Jum. Mio, min Mio kan sägas härstamma från folksagans hjältesagor; där kampen mellan gott och ont är i centrum. I konstsagan finns dock en mer konstnärlig medvetenhet, och även om den liknar folksagan så finns här en verklighetsförankring och ett mer individuellt gestaltning, vilket märks främst i personskildringen.

Karaktärerna är även mer komplexa i konstsagan, vilket märks då riddar Kato är inte endast ond, utan skildras i slutet som en karaktär som trots sin ondska längtar efter att vara god:

Se till att du träffar hjärtat, skrek han. Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt där inne så länge och gjort så ont. […] Jag såg att riddar Kato längtade efter att bli av med sitt hjärta av sten. Kanske var det så att ingen hatade riddar Kato så mycket som riddar Kato själv (Lindgren, 1981, s. 162).

Mio, min mio kan alltså genom den realistiska skildringen blandat med olika grad av fantastiska inslag sägas återanvända till sagans berättelsestruktur för att genom dess välkända mönster sätta barnet som individ i centrum, men även för att ifrågasätta sagans form och budskap. Lindgren sätter barnet i centrum för läsningen med intentionen att förutom att få barnet att känna igenkänning även vända sig till den vuxne läsaren med sitt samtidiga tilltal. Genom barnperspektivet kritiseras samhället och istället för att idyllisera sätter hon fingret på de problem som faktiskt finns i stor utsträckning i det samhälle vi lever i, och som absolut inte får ignoreras, glömmas och gömmas bort.

Mio min mio Bokomslag Mio min mio
Astrid Lindgrens samlingsbibliotek
Astrid Lindgren
Barnroman
Rabén & Sjögren
2003-07-01
184

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med – Johanna Nilsson

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med – Johanna Nilsson

Johanna Nilsson har ännu en gång skrivit en bok som handlar om utanförskap och identitet. Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är en gripande berättelse för ungdomar om att ha tappat bort sig själv i den performativitet som man som ”annorlunda” ständigt måste utföra för att passa in. Det är en berättelse om att inte orka sätta på sig masken mer, och en vilja att fly bort från den här ytliga egocentriska världen. Det är nog en känsla som många av oss känner igen oss i, inte minst unga människor som ännu inte vågar vara den de i själva verket är.

Romanen inleds med ett blogginlägg från Ikaros, som endast sju inbjudna personer kan läsa. Om hundra dagar kommer Ikaros att ta sitt liv, och h*n vill att de sju utvalda ska följa vägen mot döden. Att just de personerna har blivit utvalda beror på att de alla på något sätt vet vem h*n är: de har gått i samma klass, i samma idrottsgrupp, varit på samma internetcafé – men de har aldrig riktigt sett Ikaros för den h*n är. Två av de inbjudna blir besatta av Ikaros på sitt eget vis; Karim för att han tror sig hittat sin själsfrände och därför vill dö samtidigt, och Emil för att han vill förhindra Ikaros från att begå självmord. Båda bestämmer sig för göra allt de kan för att hitta Ikaros, som går helt under jorden när gruppen genom att samarbeta faktiskt hittar hen. Det här leder till att Karim och Emil måste göra detsamma, vilket innebär att de under en period bor på gatan utan mat och pengar.

Trots att självmord tyvärr är vanligt vårt samhälle, är det ändå ett tabubelagt ämne. Att välja att ta sitt liv istället för att göra något åt sina problem ses som att ta den lättaste vägen och som att svika de som älskar en och bryr sig. Psykisk ohälsa och att ständigt gå med en ”svärta” inom sig, som Ikaros uttrycker det, är svår att förstå för den som aldrig själv haft de känslorna – vilket gör Nilssons bok viktigt och nödvändig. Ikaros kan, tillsammans med Karim och Emil, skapa en känsla av igenkänning och att ”bli sedd” och att se, men även en strimma av hopp. Att det faktiskt går att få ett liv utan allt det mörka, där man kan vara sig själv och faktiskt trivas med den man är; och genom detta bli en förebild för andra i samma situation.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

 

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med - Johanna Nilsson Bokomslag Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med - Johanna Nilsson
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-08-11
254
Unga vuxna

En ungdomsbok om hur svårt livet är, och längtan bort ifrån det. Men även en bok om vänskap och kärlek, och att man även i de svåraste stunder när svärtan är som mörkast, kan känna hopp och en tro på framtiden.