Browsed by
Tagg: Rabén & Sjögren

Författarintervju med Anna Ahlund

Författarintervju med Anna Ahlund

Författaren Anna Ahlund har skrivit två ungdomsromaner som båda är utgivna på förlaget Rabén & Sjögren. Hon debuterade med boken Du, bara 2016, och ett år senare utkom hennes andra bok Saker ingen ser. Jag hade förmånen att få ställa några frågor till Anna om hennes skrivande.

Din debutbok Du, bara har fått många fina recensioner i både tidningar och på bloggar. Vad var din tanke med boken; hade du sedan innan valt ut en tematik som du ville jobba med?

Min tanke med boken var att skriva en riktig kärlekshistoria som skulle kännas hos läsaren. Jag visste tidigt att det skulle handla om två syskon som blev kära i samma person, sen utvecklades det därifrån och karaktärerna och historien tog form. I min skrivprocess är jag väldigt karaktärsdriven, och när jag hade gjort mig en bild av min huvudperson John växte bilden av Frank snabbt fram också. Att skildra samkönad kärlek utan att det framställs som ett problem var ett medvetet val, jag hade länge funderat på att så många HBTQ-skildringar handlar om problem och tragiska historier. Jag ville ge mina karaktärer något annat, låta dem vara kära utan att deras sexualitet skulle behöva kommenteras eller värderas.

Hur lång tid tog det att färdigställa manuset?

Det tog ganska precis ett år mellan första ordet och slutversionen jag skickade till förlag. Under den tiden arbetade även jag heltid som lärare, men skrev all ledig tid på kvällar och helger. Hade jag inte längtat efter att skriva vidare på den här historien hade det nog tagit mycket längre tid, men nu blev den ett vilorum, en egen värld där jag verkligen tyckte om att vara.

Blev du refuserad någon gång innan Rabén & Sjögren ville ge ut boken?

Jag skickade manuset till nio förlag, om jag minns rätt. Rabén & Sjögren var så snabba med att svara att de flesta inte hunnit återkoppla, men jag minns att jag fick en refusering redan efter en vecka, på min födelsedag.

Valde du medvetet att skriva för unga vuxna, eller var det något som förlaget tyckte passade?

Jag skrev medvetet boken för unga vuxna. Jag är lärare i botten, har jobbat mycket med ungdomar och valde att inrikta mig på ungdomslitteratur under min utbildning, så det kändes självklart. Jag tror att alla har någon tid i livet som fastnar i en av olika anledningar – min är de sena tonåren. Det jag skriver handlar nog mycket om att se saker jag själv varit med om från olika håll, och bearbeta känslor jag har eller har haft.

Foto: Johanna Westin / Den sjungande fotografen

Läser du mycket ungdomslitteratur själv? Har du någon favoritförfattare eller favoritroman?

Absolut, ungdomslitteratur har alltid varit något som intresserat mig mycket, både som läsare och senare även när jag pluggade litteraturvetenskap. En bok som gjorde stort intryck på mig när jag läste den i tonåren var Spela roll av Hans Olsson. Det är en så kroppslig roman om identitet och sexualitet. En favoritbokserie när jag växte upp var också Lejoninnans sång av Tamora Pierce. Den skrev om saker på ett sätt jag inte läst tidigare – mens och tankar om könsroller och identitet och annat spännande runt puberteten, samtidigt som det är en väldigt bra historia om riddare och magi, och kärlek. Min starkaste läsupplevelse på senare år är Jag ger dig solen av Jandy Nelson, en sån fantastisk historia om syskonskap, konst och roller vi tar eller blir tilldelade. När jag läste den slog mitt hjärta så hårt att jag var tvungen att sitta uppe en hel natt för att läsa klart, det är något magiskt när böcker får en att känna så. 

Du har nu gett ut två böcker, är det så som många författare hävdar att den andra boken är mycket svårare att skriva?

För mig har det verkligen varit så. Andra boken var en kamp. Min första bok fick mycket fin uppmärksamhet, vilket innebar att jag ville skriva något där känslan folk gillade i Du, bara fanns kvar, men utan att det blev för likt. Jag kom fram till att det kunde vara kul att ha en annan form, att ha flera huvudpersoner och låta historien utspela sig under lång tid, men det gjorde också att det blev svårt att få ihop allt. Det svåraste var att välja vilka historier som skulle få ta plats, det finns många, många trådar att dra i när en historia följer sex personer under ett år. Jag ville utveckla precis allt, men det var en bra övning att tvingas välja, korta ner och låta läsaren pussla lite själv utan att berätta allt om alla.

Berätta lite om hur skrivprocessen brukar se ut!

Jag är karaktärsdriven i mitt skrivande, så ofta börjar det med karaktärerna. Jag tänker ut vilka de är, hur de ser ut, vad de har för drömmar, sen blir de som låtsaskompisar jag har med mig i tankarna i vardagen. Om jag kommer in i ett rum kanske jag tänker ”Johannes skulle lägga märke till hur ljuset faller här” eller ”den där T-shirten skulle Elli gilla”. När jag ska börja skriva göra jag också som en lista i huvudet på saker jag vill ha med i historien. Det kan vara till exempel fika, hångel, sommar, syskon, pyssel, den typen av saker. Sen börjar jag fundera på vad de här personerna skulle kunna ha för sig för att de här sakerna ska komma fram, och där börjar jag få tankar om scener. När jag har några scener brukar jag börja fundera på hur de kan hänga ihop, och där någonstans brukar handlingen komma till. Jag vet alltså sällan vad boken ska handla om när jag börjar skriva, utan mer någon sorts känsla och saker och personer jag vill ha med. Eftersom jag inte skriver kronologiskt kan det ibland ta ett tag innan själva handlingen sätter sig, men jag tycker att det är en spännande process.

Båda dina böcker handlar om HBTQ, och du har själv sagt att du vill skriva normskapande istället för normkritiskt. Förklara närmare vad du menar med det här.

När jag började skriva en kärlekshistoria om två killar visste jag att jag inte ville att det skulle bli en komma ut-historia. Komma ut-böcker behövs också eftersom världen fortfarande ser ut som den gör, men jag ville skriva något annat. En värld där ingen behöver komma ut, där det kan få handla om personerna och förälskelsen istället för själva sexualiteten. Att skriva normkritiskt innebär att förhålla sig till normer och kritisera dem. Problemet för mig var att jag inte ville förhålla mig till normerna överhuvudtaget. Om mina karaktärer hade behövt förhålla sig till heteronormen skulle jag bekräftat och reproducerat den, fast det inte alls skulle vara meningen. Läser vi gång på gång att något är ett problem kommer vi att fortsätta tänka på det som ett problem. Därför funderade jag på hur jag skulle kunna förhålla mig till – och kritisera – normer utan att reproducera dem. Min lösning blev att tänka ”normskapande”, att helt sonika ta bort normer jag inte vill ha med och skapa nya normer istället. Nya normer som säger att folk är olika, och att det inte är så mycket mer med det. Jag tycker att det är spännande att det går att skriva politiskt och att uppmärksamma något genom att ta bort något. Flera läsare har hört av sig och sagt att de läst med hjärtat i halsgropen och bävat för stunden då det skulle bli jobbigt för John och Frank för att båda är killar, och att det var en sån lättnad när föräldrarna var schyssta och ingen var elak mot dem. Den känslan tycker jag är intressant, för jag tror att den kan göra att vi börjar fundera på hur vi behandlar varandra och förhåller oss till saker även i verkligheten. Om vi förväntar oss att folk ska bete sig på ett sätt kan det vara svårt att ändra strukturer. Normer kan vara svåra att upptäcka i vår vardag, ibland behöver vi ta bort dem för att märka hur de påverkat oss. Litteratur är roligt på så sätt, det går att experimentera och se vad som händer.

I dina böcker finns inte heteronormen som säger att det förväntade är att folk ska vara heterosexuella. Det finns heller inte en tvåkönsnorm som säger att det bara finns två kön, vilket kanske blir tydligast i din senaste roman Saker ingen ser. Det här är såklart ett sorts idealsamhälle, och något som förhoppningsvis blir till verklighet i vårt samhälle. Efter att ha läst boken reflekterade jag över om inte en sådan här skildring kan medföra att den läsare som identifierar sig som icke binär känner sig frustrerad då hen inte kan känna igen sig i karaktärernas erfarenheter? Vad var din intention, och vad anser du om fiktionen och dess kraft att påverka läsaren på olika sätt?

Jag tror att det behövs många historier. Problemet med saker som få skriver om är att karaktärerna kan få bära en hel grupps erfarenheter på sina axlar, och det blir aldrig bra. Att vara icke-binär behöver inte betyda samma sak ens för två personer, och min karaktär Fride kan bara stå för sig själv. I boken är Frides erfarenhet att ingen bryr sig om vilket biologiskt kön hen fötts in i, och att alla använder ”hen” som pronomen, eftersom det är det pronomen Fride valt. Oavsett könsidentitet tycker jag att alla borde ha rätt att förvänta sig att bli behandlade så. Att skriva innebär alltid att göra val och avvägningar. Det går att skildra saker på så många sätt, någons erfarenheter av hur saker är, hur de har varit, hur de borde vara, eller hur det skulle kunna bli. Jag tror att alla historier behövs. Roligt nog har det på senare tid kommit flera ungdomsböcker med just icke-binära personer.

Alla författare har enligt litteraturvetare en implicit läsare när de skriver sin text; en tänkt läsare som förväntas förstå texten på en djupare nivå och som har de bakgrundskunskaper som krävs för att förstå och ta sig an texten på rätt sätt. Hur såg din tänkta läsare ut när du skrev dina båda manus?

Jag har hela tiden tänkt på mig själv när jag skrivit. Att böckerna ska bli historier som jag själv skulle tycka om att läsa, både den jag är nu och den jag var när jag var yngre. Alla historier passar inte alla läsare, men genom att vara ärlig med vad jag tycker om och vad jag tror på är det lättare att förhålla mig till att andra människor kommer att läsa och tycka saker.

I din första roman, Du, bara, använder du dig av en jag-berättare, medan det istället finns en opersonlig och allvetande berättare i Saker ingen ser. Vilken sorts berättarröst gillar du mest att använda när du skriver?

I Du, bara lät jag John vara jag-berättare, för det passade den historien. Jag ville skriva om hans känslor och upplevelser av saker. Då Saker ingen ser har sex huvudpersoner hade det hade blivit för rörigt om alla var ”jag”. Däremot ändrade jag språket beroende på vems perspektiv kapitlet i fråga berättades ur, Johannes fokuserade till exempel mycket på ljus och skuggor, Fride mer på känselintryck och så vidare. I Johannes kapitel kunde ett hus beskrivas som ”ockrafärgat” medan samma byggnad i Sebastians kapitel var ”gulbrunt”. Det var kul att låta berättandet färgas av vem som var huvudperson. Om jag måste välja tycker jag nog ändå mest om en jag-berättare, det blir en närhet och direkthet i det som är fin.

Det finns väldigt mycket hångel och sex i dina texter, det kan nog ingen läsare ha undgått! Jag hade turen att få lyssna på dig på Bokmässan när du, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratade om hur ni gör för att skildra sexscener i böcker för unga. Jag skulle vilja påstå att du är en mästare på att beskriva en intim scen utan att det blir varken pinsamt eller tillgjort, utan istället känns realistiskt och eggande. Är det svårt att med ord beskriva när karaktärerna blir upphetsade och ligger med varandra, och kan det någonsin bli för mycket sex i litteraturen?

Tack för de orden, vad roligt att höra! Jag tycker att det är kul att skriva hångel- och sexscener, och kul att utforska ett område som tidigare inte fått ta så mycket plats i ungdomslitteraturen. Eftersom jag intresserar mig för karaktärer och hur olika människor upplever saker är sexscener ett utmärkt tillfälle att gestalta känslor. Hur känns det för en karaktär att få vara nära någon hen är förälskad i? Vad lägger hen märke till, vad tänker hen, vad känner hen, hur känns det? Det är spännande, tycker jag. Personligen tycker jag att vi har en bra marginal tills det blir för mycket sex i litteraturen, bra och nära sexskildringar är inte jättevanliga i böcker för unga. Den som tycker att det blir för mycket kan ju lätt hitta andra böcker att läsa, eller bara bläddra förbi de sidorna.

Foto: Johanna Westin / Den sjungande fotografen

Har du alltid haft med dig passionen för skrivandet och läsandet, eller är det något som kommit senare i livet?

Jag har alltid tyckt om att både skriva och läsa och varit fascinerad av karaktärer och historier. Att som vuxen märka att det jag skrev kunde bli längre – och faktiskt en hel bok – var en otroligt häftig upplevelse.

Om du bara fick ägna dig åt endera att läsa eller skriva resten av livet, vad hade du valt och varför?

Jag tror att skrivande och läsande hänger ihop, den som inte läser kan nog inte heller skriva bra. Läsandet ger oss erfarenheter och visar på nya tankesätt och nya sätt att framställa saker på, för mig är skrivandet en förlängning av det.

Vilket är ditt absoluta favoritord?

Trädgårdsrosor.

Om du skulle använda dig själv som karaktär i en roman, vad skulle du då använda för adjektiv för att beskriva din personlighet?

Jag tror att alla mina karaktärer är jag, på olika sätt. Skrivandet är ett sätt att bearbeta och lyfta fram tankar och erfarenheter och titta på dem i nya ljus. Att beskriva sig själv med bara något ord är vanskligt, men genom skrivandet kan jag lyfta fram både sånt jag gillar med mig själv och sånt jag inte är stolt över, portionera ut det i olika karaktärer och vända och vrida på det. Det är nog faktiskt lättare att beskriva sig själv så än att välja ut raka beskrivande ord.

För oss nyfikna: har du något nytt skrivprojekt på gång, och kan du i så fall berätta lite om det?

Jag skriver på en bok som liksom Saker ingen ser utspelar sig på Sibylla allmänesetetiska läroverk. Den utspelar sig under en vecka och kretsar kring en vårbal, och handlar om könsroller, att vara kvinna, och om vi måste förhålla oss till bilden andra har av oss eller om vi själva kan styra över vilka vi är. Det ska bli spännande att se vad det blir.

 

Läs gärna mina recensioner av Du, bara och Saker ingen ser.

 Vårens utgivning!

 Vårens utgivning!

Barn- och ungdomsböcker att se fram emot

Förlagen fortsätter även nästa år att ge ut riktigt bra litteratur för barn och unga, vilket är oerhört glädjande. Här nedan har valt ut några utvalda titlar som jag ser fram emot extra mycket! Listan kan komma att uppdateras, då vissa förlag inte har någon katalog. Titelbeskrivningarna är hämtade från respektive förlags vårkatalog, men i vissa fall har jag kortat ner meningarna något, och lagt till egna ord.

Bilderböcker 3-6+ år 

Stig – Annica Hedin & Per Gustavsson

Det här kanske ser ut som en vanlig fiskpinnemiddag. Alla äter fiskpinnar och Sofia berättar ett nytt pruttskämt. Men en sak är väldigt fel. Titta på den röda stolen. Ser du hålet där? Det var där Stig brukade sitta. En vacker och tänkvärd berättelse om att förlora någon som står en nära. En bok som tar barnets känslor på allvar och inte ryggar från ett svårt ämne. En bok att läsa tillsammans och prata om, och som stannar kvar i tankarna långt efter att den är utläst. 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: Januari 

Förvandlingen – Anna Höglund 

Enligt mig är Anna Höglund en av landets bästa bilderboksskapare, som med sina illustrationer förmedlar ett djup och en komplex verklighet. Hennes kommande bok handlar om en flicka som bor med sin pappa som är riddare. Men en dag måste han bege sig iväg för att kämpa mot en jätte som förstenar alla människor med sin blick. Flickan blir ensam kvar. Många dagar och många nätter går, men hennes far syns inte till. Varje kväll säger flickan godnatt till sig själv i sin spegel. Så en kväll brinner det sista ljuset ner och slocknar. Allt blir mörkt…Då tar flickan spegeln och en kniv och ger sig ut för att leta reda på sin pappa och rädda honom från jätten.

Förlag: Bonnier Carlsen 

Utkommer: januari 

Samtidigt i min låtsasvärld – Lisa Bjärbo & Emma Adbåge 

En hyllning till fantasin och förmågan att drömma sig bort till en annan verklighet! 

Lisa Bjärbo och Emma Adbåge är två av våra  mest älskade barnboksskapare. De har ett  flertal böcker och priser bakom sig. Samtidigt i min låtsasvärld är deras första samarbete, och om jag gissar rätt är de en alldeles magisk skaparduo!

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april 

Samtidigt i min låtsasvärld – Lisa Bjärbo & Emma Adbåge

Hemma hela sommaren – Elin Johansson & Ellen Ekman 

Uppföljaren till Veckan före barnbidraget, som på samma vis tar upp den känsliga frågan om bristen på pengar, och hur det kan te sig ur ett barns perspektiv. Ett viktigt ämne, som många barn och föräldrar kan känna igen sig i. 

Vad ska ni göra i för roligt i sommar? frågar fröken. Vi ska till Legoland, till Thailand, på vattenland, svarar alla andra. Vi ska på safari, säger jag. Men egentligen är det inte sant, för mamma säger att vi ska ha hemmasommarlov och bara vara här. Hon säger att vi kan ha kul ändå, bada och kanske sova på balkongen om det blir fint väder. Men sen ångrar hon sig och rotar fram ett tält, stormkök och campinggrejer. Och så cyklar vi ut på safari, bara hon och jag.

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april

 

Mellanåldersböcker ca 9-12 år

Vi kommer snart hem igen – Jessica Bab Bonde & Peter Bergting 

I serieform gestaltas sex människors vittnesmål om Förintelsen. Några av dem som var barn då lever ännu och kan berätta om hur det var. Vad som hände dem och deras familjer. Vad de kände. Hur de överlevde. Vad de förlorade. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt. Jessica Bab Bonde och Peter Bergting har med de överlevandes berättelser som grund skapat en angelägen och viktig bok.

Förlag: Natur & Kultur 

Utkommer: januari

Dödsbo – Mia Öström 

I ungdomsromanen Vakuum närmade sig Öström döden från ett vardagsrealistiskt perspektiv, medan hon i den här nya boken för barn i ålder 9-12 år istället väljer det ockulta och övernaturliga temat. Endast titeln lockar faktiskt mig som verkligen gillar läskiga böcker att läsa boken! 

Vem är det som viskar om natten? Nino och hennes mamma flyttar in i en gammal lägenhet. Ett dödsbo, säger mäklaren. Det betyder att alla möbler och saker ingår, inte att någon har dött där, förklarar mamma. Men Nino är inte så säker. Damen som tidigare bodde i deras lägenhet kanske dog på ett vårdhem, men vad är det för barnröster som viskar om nätterna? Var kommer alla kajor ifrån? Varför finns det en nästan osynlig dörr i vardagsrummet? Och varför är det så varmt?

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utkommer: januari 

Minoo och Vinterskeppet – Anna Ehring 

När Minoo en decembereftermiddag kommer hem från skolan med lillbrorsan Mirza i släptåg och kikar i brevinkastet, alltid kika först, sen låsa upp!, ser hon brevet från Migrationsverket, tar sin lillebror i handen och flyr. Det enda sättet hon kommer på att få med sig sin bror bort från trapphuset är att springa till hamnområdet där Mirza älskar att vara, och där han tror att han har sett tomten. Här tar syskonens liv en vändning och ett ofrivilligt äventyr tar sin början. 

Förlag: Bonnier Carlsen

Utkommer: januari  

Farfar på rymmen – David Williams 

Tolvåriga Jack tycker att den bästa dagen i veckan är söndagen, för då får han vara med sin farfar hela dagen. Farfar var en djärv Spitfire-pilot under andra världskriget, och Jack älskar att lyssna på hans makalösa historier från förr. Extra roligt är det när farfar snurrar till saker och ting: Han går till affären iklädd innetofflor, ransonerar sin mat – som bara äts ur konservburkar, och glömmer stundtals bort vad Jack heter. Men en dag tar allt det roliga slut. Farfar kan inte längre klara sig själv, och han flyttas till ett ålderdomshem.

Jack är den enda som förstår farfar, och han börjar genast planera för en fritagning. Den förfärliga föreståndarinnan är dem hack i häl, så nu gäller det att tänka snabbt. Det blir ett oförglömligt, högoktanigt äventyr för dem båda. 

Förlag: B Wahlströms 

Utkommer: februari 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat – Caleb Krisp 

Den tredje och avslutande spännande delen om den oförskämda och hysteriskt roliga Ivy Pocket! 

Ända sedan Ivy Pocket råkade bli ägare till den magiska Klockdiamanten har hon jagats, lurats, kidnappats, spärrats in och hamnat i klorna på ett par alldeles förfärligt olämpliga adoptivföräldrar. Tack och lov att Ivy är en sån som alltid landar på fötterna för nu måste hon använda all sin slughet och slutledningsförmåga till att rädda sin bästa vän Rebecca som hålls inspärrad i en skrämmande parallellvärld.

Förlag: Modernista

Utkommer: mars 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat – Caleb Krisp

Kejsarens grav – Johan Runberg 

Kejsarens grav är den andra delen i trilogin Häxknuten. Den första delen Vålnadens röst utkom i augusti, och är enligt mig höstens bästa mellanåldersbok. Miljön, karaktärerna och på det sätt som berättelsen hålls och utvecklas gör att böckerna säkerligen kommer att gillas av många läsare. 

Det har redan blivit vinter, men Sebbe kan inte skaka av sig minnena från sommaren på pensionat Solöga. Han har blivit rädd för mörkret, och dessutom oroar han sig för sin mamma som inte får några skådespelarjobb. Samtidigt är Sebbe glad att få umgås med Max och Manda igen. Manda har fått en roll i kommande års julkalender som spelas in på Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm. Under museet finns ett bergrum där en ny utställning håller på att byggas upp. Men hur kommer det sig att en av de tunga statyerna plötsligt står vänd åt andra hållet? Och vem, eller vad, är det som attackerar museiarbetarna? Snart är vännerna indragna i ett nytt mysterium där hårresande sammanträffanden avlöser varandra. En kittlande kombination av isande skräck och smart humor.

Förlag: Natur & Kultur

Utkommer: mars 

Egon – hälften alien – Per Simonsson & Stefan Roos

Det här verkar vara en rolig, absurd och filosofisk mellanåldersbok, precis i min smak! Berättelsen handlar om Egon och det märkliga som händer precis innan han ska börja sjuan. Mitt i en hårdrockslåt som hans morbror tvingar honom att lyssna på, hör han en röst genom musiken. EGOOOOOON, ropar den. Men hans morbror hör ingenting. Några dagar senare berättar Egons gammelmormor om något hans mamma gick igenom som tonåring, och sakta börjar bitarna falla på plats. 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: april 

Handbok för superhjältar del 3. Ensam – Elias Våhlund & Agnes Våhlund

I den tredje boken om Lisa fortsätter hon att vaka över staden och bekämpa brottslingar. Men även om hennes nya liv som superhjälten Röda Masken har förändrat allt, så är hon fortfarande lika ensam. Och även om varenda rånare och tjuv är rädda att möta superhjälten, så är stadens farligaste skurk, Wolfgang inte det minsta rädd och har svurit på att fånga in den nya hjälten. Kommer Lisa hinna sätta Wolfgang bakom lås och bom innan han fångar henne? 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: april 

Comedy Queen – Jenny Jägerfeld 

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har ”funny bones”. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker. Tyvärr misstänker Sasha att hon tillhör den andra sorten, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av – jo faktiskt – livsfarlig gråt.

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april

Comedy Queen – Jenny Jägerfeld

Billie. Alla tillsammans – Sara Kadefors 

I tredje delen om Billie fortsätter livet hos”den perfekta” fosterfamiljen att överraska, när det plötsligt framkommer att Petra och Mange ska prova att bo i en lägenhet på Solkullen, växelvis. Nej nej, de ska inte skiljas, bara ge varandra utrymme. Billie fattar ingenting. För ingen berättar någonting, som vanligt. 

Vilket gör att Billie verkligen vill veta varför alla håller ihop när ingen egentligen vill vara tillsammans.

Förlag: Bonnier Carlsen 

Utkommer: maj

 

Ungdom ca 12-15+ år 

Fandom – Anna Day

Den här genreöverskridande ungdomsboken verkar så spännande! Läser man förlagets beskrivning kan man inte annat än att längta som en tok tills den släpps! 

Tänk om du kunde vara Katniss i Hungerspelen – på riktigt? Coolt, va? Fast sedan kommer du på att du ju inte kan skjuta med pil och båge eller klättra i träd som hon, och inte har hennes överlevnadskunskaper. För Violet och hennes kompisar är det inte Hungerspelen utan boken och filmen Galgdansen som gäller. De skriver fanfiction och håller på med cosplay, och under en fandomträff på Comic Con händer det ofattbara – Violet och hennes vänner transporteras till The Galgdansen på riktigt. Fem minuter senare har de orsakat hjältinnans död. Det blir upp till Violet att ta hennes plats, spela huvudrollen, förälska sig i hjälten och ta sig levande tillbaka till sin värld. Men berättelser har en tendens att få ett eget liv…

Förlag: B. Wahlströms 

Utkommer: januari 

Pojken under bron – Katarina Wennstam 

Del två i serien om Alex Skarp, som tillsammans med sina två bästa vänner undersöker brott som begåtts. Pojken under bron är berättelsen om hur lite det krävs för att ett liv ska släckas en kväll efter en fest, om machorollens alla tragiska offer bland unga killar och om synen på killar som just offer. Och så handlar det förstås om en synnerligen skärpt tjej som tillsammans med sina vänner än en gång hjälper polisen att se till att rättvisa skipas.

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: mars 

Boken om stoft. Lyras färd – Philip Pullman 

Boken om stoft är en serie som utspelar sig i Lyras värld och flera av Pullmans tidigare karaktärer gamla dyker upp igen.

I den första delen svämmar floden Themsen över sina breddar. Lyra är bara sex månader gammal – undangömd i ett nunnekloster, eftersökt både av sin far, Lord Asriel, och av mörkare krafter. Pojken Malcolm blir en oväntad hjälte när han räddar Lyra ur det översvämmade klostret. Han kämpar för att undkomma både förföljare och vattenmassor och sätta Lyra i säkerhet.

Förlag: Natur & Kultur 

Utkommer: mars

Boken om stoft : Lyras färd – Philip Pullman

Finns det björkar i Sarajevo? – Christina Lindström 

Kevin ska ta hand om sin bror Charlie, som har en funktionsnedsättning, när deras föräldrar för första gången ska åka tillbaka till sitt hemland Bosnien. Men så ringer Hannes och bjuder med Kevin till Liseberg. Hannes är Kevins enda kompis och besöket på Liseberg känns livsviktigt. Kvar hemma lämnas Charlie, med ett löfte om att Kevin snart är tillbaka. På Liseberg finns även Hannes flickvän Linn och hennes kompis Amanda och de fyra har en magisk försommarkväll tillsammans. Men när Kevin kommer hem är Charlie försvunnen. 

Förlag: B. Wahlströms

Utkommer: mars 

 

Unga vuxna

Ett hov av taggar och rosor – Sarah J. Maas 

Ny serie som verkar minst lika bra som Maas tidigare bokserie Glastronen! 

När nittonåriga jägarinnan Feyre dödar en varg i skogen dyker det upp en odjursliknande varelse och kräver vedergällning. Feyre tvingas följa med till ett farligt, magiskt rike hon bara trodde fanns i sagorna, och väl där inser hon att varelsen inte är ett djur, utan Tamlin: en av de livsfarliga, odödliga feer som en gång styrde över deras värld. Feyres känslor för Tamlin övergår så småningom från iskall fientlighet till en blixtrande passion som överskuggar alla varningar och lögner hon hört om hans farliga och vackra värld. Men när en uråldrig, ondskefull skugga växer till sig över feernas land måste Feyre stoppa den – annars kommer både Tamlin och hans värld att gå under.

Förlag: Modernista 

Utkommer: januari 

Intet – Janne Teller 

Har ni läst den här romanen? Av någon konstig anledning har jag aldrig hört talas om den innan, men efter att ha läst om den i Lilla Piratförlagets vårkatalog är det den ungdomsbok som jag ser fram emot mest att läsa.

Intressant att veta om boken är att den när den först gavs ut (2000) förbjöds den i hemlandet Danmark, men är i dag en internationell bestseller som har utgivits i över tjugo länder. Romanen har blivit en kritikerrosad operaföreställning i England och filmatisering är på gång. Den har tidigare publicerats på svenska, men kommer nu i nyutgåva!

Intet är kontroversiell och chockerande. Intet ställer fler frågor än den ger svar. Intet är också vacker och tillgänglig, berättad med en enkelhet som strider mot romanens djup.

Pierre Anthon bestämmer sig för att inget betyder något. Från den stund du föds, börjar du dö. Hans klasskamrater vill göra allt för att bevisa att livet faktiskt har en mening och bestämmer sig för att bygga en hög av sådant som betyder något.

Förlag: Gilla Böcker 

Utkommer: februari 

Dagen du förstörde allt – Linnea Dahlgren 

Melanie och Kassandra har varit bästisar sen de var små. De behöver inga andra, de har ju varandra: Mellan och Kass. Något av det bästa de vet är att besöka Tidssmygen, en glänta i skogen där det känns som man kan resa i tiden. De reser till gemensamma minnen och till allt roligt de ska göra i framtiden. Så en tidig morgon vaknar Melanie av telefonen. Kassandra är död. Hon har tagit livet av sig. Nyheten drabbar Melanie som ett slag. Det kan inte vara sant, det måste vara ett misstag. Hur ska hon fortsätta leva? Mellan kan ju inte finnas utan Kass. Men så kommer hon på: Tidssmygen. Tänk om hon kan resa i tiden och få Kassandra att ändra sitt beslut.

Förlag: Vox by Opal

Utkommer: mars 

Kärlek, hat och andra filter – Samira Ahmed 

En terrorattack drabbar staden, och det visar sig att den huvudmisstänkte delar efternamn med Maya och hennes familj. Människorna i deras närhet blir plötsligt fyllda av fruktan och hat, och hennes liv förändras till oigenkännlighet. Maya Aziz är sjutton år och född i USA, ändå känns det som om hon lever i två världar. Hon är kluven mellan att följa sina indiska föräldrars önskan – att börja på college i närheten av deras hem i Chicago, och så småningom gifta sig med en trevlig muslimsk kille som hennes mamma tycker passar – och att följa sin egen dröm. I så fall skulle hon flytta till New York och plugga på filmskola. Och kanske börja dejta den där killen som hon har varit kär i så länge.

Förlag: Lavender Lit 

Utkommer: april 

Kärlek, hat och andra filter – Samira Ahmed

Livet i en skokartong – Liv Marit Weberg 

CSN har slutat leverera, pojkvännen Tore har gjort slut och universitetskurserna är omöjliga att klara av, eller ens gå på. De enda som fortfarande tror att hon lever ett ”normalt” liv är föräldrarna. Men de bor långt bort, så det gör inte så mycket. För är normaliteten verkligen något att sträva efter? Vad är det för fel på ett lugnt och skönt liv ensam inne i lägenheten som är lika liten som en skokartong? Men så är det ju det där med pengar. Och mat. Och räkningar. Och en väldig massa förväntningar från människor runt omkring.

Förlag: Vox by Opal 

Utkommer: april 

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia 

I verkligheten är artonåriga Eliza Mirk blyg, knepig, smart och helt utan vänner. På nätet är hon däremot en supersuccé: under sitt alias LadyConstellation skriver och ritar hon den otroligt populära serien Monsterhavet som har miljoner fans och läsare. Eliza kan inte ens föreställa sig att hennes riktiga tillvaro ska kunna mäta sig med den hon lever i på nätet – åtminstone inte förrän den nye pojken Wallace Warland börjar på hennes skola och Eliza inser att den verkliga världen kanske inte måste vara så hemsk ändå. Men så råkar Elizas alter ego bli avslöjat, varpå allt ställs på spel: hennes serie, hennes relation till Wallace och hela hennes tillvaro.

Förlag: Modernista 

Utkommer: april 

Warcross – Marie Lu 

Ny spännande serie av författaren till Legend-trilogin och Den unga eliten! 

Warcross är inte bara ett dataspel – det är ett sätt att leva. Åtminstone för de miljontals människor runtom världen som loggar in på spelet varenda dag. I ett desperat försök att få ihop lite pengar bestämmer sig den tonåriga hackertjejen Emika Chen sig för att försöka hacka sig in i spelet mitt under öppningsspelet på det internationella Warcross-mästerskapet – ett drag som leder till att spelets skapare, den tillbakadragne miljonären Hideo Tanaka, vill anlita henne som insiderspion för att hitta en säkerhetsläcka. Emika tackar ja till erbjudandet och befinner sig snart i en drömtillvaro i Tokyo – ända tills hon gör en farlig upptäckt som hotar att slå sönder hela Warcross-imperiet.

Förlag: Modernista 

Utkommer: april 

Warcross – Marie Lu

 

Klicka dig gärna vidare för att spana in mer av förlagens vårutgivning!

Bonnier Carlsen

B. Wahlströms

Lavender Lit 

Lilla Piratförlaget

Modernista 

Natur & Kultur

Rabén & Sjögren 

Vox by Opal 

 

Alla titlars omslag

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

Norra Latin – Sara Bergmark Elfgren

I Sara Bergmark Elfgrens nya ungdomsroman samsas fiktion och verklighet, realism och ockultism. Handlingen utspelar sig i till största del på det gamla läroverket Norra Latin, ett estetiskt gymnasium där eleverna kan gå antingen teater eller musikprogrammet. När berättelsen tar sin början har huvudkaraktärerna Clea och Tamar precis börjat första terminen på utbildningen som förhoppningsvis ska ta dem vidare till Teaterhögskolan och de stora scenerna. Men medan Clea på grund av sin skådespelarmamma redan är ett känt namn i den världen och redan känner många på skolan, har Tamar aldrig tidigare stått på en scen och är helt ensam både i skolan och i den nya staden, som hon flyttat till för utbildningens skull. Kanske är det på grund av sin ensamhet som ett väsen från en annan dimension som söker just Tamars uppmärksamhet; vilket hon snart kopplar ihop med sägnen om en gammal elev som dött på skolan efter mystiska omständigheter och som är ute efter hämnd. Det visar sig att Tamar, Clea och hennes före detta pojkvän Tim på ett oväntat sätt tillsammans tvingas möta det som gömmer sig i skolans mörka vrår.

Strukturmässigt är berättelsen uppbyggd kring perspektivskiften mellan protagonisterna Tamar och Clea; och de subjektivt tolkande berättarrösterna gör texten nyanserad och mångbottnad. Bland annat får man ta del av karaktärernas erfarenheter när det kommer till ensamhet, utanförskap, övergivenhet, missbruk, ytlighet och psykisk ohälsa. 

Att se på texten ur ett etniskt perspektiv är intressant: hur Clea liknas vid den ”vita prinsessan” medan Tamar är den exotiska och annorlunda flickan som ser upp till henne. Genom sin annorlundahet är hon konstig och därmed underlägsen; vilket är en känsla i henne själv likaväl som det är så andra omfattar henne. Även Tamars flytt från Östersund till Stockholm kan ses som en sorts flykt där hon lämnar sitt ursprung och sin identitet och plötsligt befinner sig på en totalt okänd och främmande plats. Men det är inte tal om stereotypisering eller att framhäva en vit idealism – tvärt om skapas en berättelse som förutom det vansinnigt spännande innehållet även betonar de likheter som finns mellan individer med olika bakgrund och etnicitet.

I sin gestaltning av Tamar kan man påstå att Bergmark Elfgren omformulerar vad som kunde ha varit en problematisk och schablonmässig framställning av främlingskap på grund av kulturell identitet. Istället är främlingskapet kopplat till klass och miljö, där syftet kan sägas vara att komma ifrån en ”svenskifiering” eller rent av en”svenssonifierng”. Tamar som karaktär är därmed inte endast den som läsaren anser vara mest sympatisk; hon är även den som helt klart är den som driver handlingen framåt och avgör dess utgång. 

Bergmark Elfgren har förmågan att porträttera sina påhittade tonårskaraktärer så att de inte bara blir levande, utan även så att de med sina olika egenskaper blir intressanta att följa – till den grad att man drabbas av omedelbar abstinens när boken är utläst och man därmed inte kan beträda den där världen på ett tag igen. För man vill dit igen; vill veta mer om karaktärerna, om skolan och om de mytomspunna gamla historierna som är länkade till berättelsens nutida händelser. Det här är, utan att överdriva, årets absolut bästa svenska ungdomsroman!

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Norra Latin Bokomslag Norra Latin
Stockholmsserien (del 1)
Sara Bergmark Elfgren
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-10-20
496
Unga vuxna

Utan tvekan årets bästa svenska ungdomsbok, som rymmer både vardagsrealism, magi och ockultism!

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Socialt och ekonomiskt utanförskap är något som tar plats i Nina Ivarssons debutbok Risulven Risulven, där man får ta del av tolvåriga Pärs upplevelser på ett smärtsamt och ärligt sätt. Berättelsen är skriven i jag-form, vilket skulle kunna innebära ett platt fall för historien, då det som vuxen är svårt att skildra barnets värld på ett realistiskt sätt. Med ett avskalat och nära språk klarar dock Ivarsson den här prövningen alldeles galant, främst genom att introducera protagonistens svåra hemförhållanden med barnets godtrogna och naiva blick istället för den vuxnas kritiska blick. Mammans oförmåga att ta hand om både honom och sig själv resulterar i att Pär måste ta allt ansvar hemma som får laga mat och städa, medan mamman hänger ute med skumma typer på kvällarna. I skolan fryser klasskompisarna ut honom för att han anses vara konstig; han har billiga och smutsiga kläder och ingen cykel eller mobil, han kan inte simma och får fortfarande dras med ett öknamn kopplat till när han kissade på sig på en klassresa. Det här gör att Pär oftast är ensam – speciellt när hans enda kompis Viktor istället börjar umgås med de populära killarna i klassen. Men en dag dyker Risulven upp, eller Reza som hon egentligen heter, och i hennes sällskap är han ”lilla päron”: orädd och sedd för den han är. Men i skolan förvandlas Reza till ”Rihanna”, och Pär blir osynlig och ensam igen. Samtidigt börjar det florera ett rykte om att hans mamma är en knarkare, och tillvaron blir bara mörkare och mörkare.

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Risulven Risulven Bokomslag Risulven Risulven
Nina Ivarsson
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
153
9-12 år

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra. Leo är klassens outsider som känner en alienation gentemot de andra eleverna, och därför helst är ensam. Han ifrågasätter tillvaron och samhället, och hos honom som karaktär finns en sann pessimism som genomsyrar hela hans uppenbarelse; mot människan och den förödelse som hon som art orsakar. Han är vegan och nihilist och förstår sig inte på människor som tror på och tillber en Gud. Nour är född i Damaskus som skiljer sig enormt mycket från den lilla tysta ort där hon nu bor; och hon kommer från en muslimsk familj där religionen är en stor del av livet. Dessutom är hon social och har många vänner som tillhör samma sociokulturella grupp, vilket gör att hon tillhör en gemenskap som Leo definitivt inte kan känna igen och relatera till.

Karaktärernas olikheter skapar en kontrast som är effektfull, och den allvetande berättaren som inte själv är med i handlingen befinner sig precis bredvid karaktärerna och kommenterar deras tankar och handlingen och vad som kommer att ske längre fram. Författaren använder sig av perspektivskifte i vartannat kapitel för att låta läsaren få förståelse för hur de båda karaktärerna formats av sin bakgrund och sina erfarenheter, och hur det här har färgat deras åsikter och den livsåskådning de har.

Även om utanförskap, olikheter och förståelse för detta är något som återfinns i flera ungdomsböcker är det Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt som imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir till en i mängden.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Damaskus Sölvesborg Bokomslag Damaskus Sölvesborg
Per Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
175
12-15 år

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra.

Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir en i mängden.

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Saker ingen ser – Anna Ahlund

I sin andra roman Saker ingen ser, som även den riktar sig till ungdomar och unga vuxna, behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – det vill säga Sibylla Allmänna Läroverk. 

Romanen börjar med att det är nyår och karaktären Sebastian tar efter det motto som tjejen han precis kysst har – att kyssa en ny person varje månad. Därefter introduceras karaktärerna en efter en; men då de är så pass många känns de till stor del platta saknar djup och komplexitet. Även om det här rent berättartekniskt är intressant så blir det trots att berättaren är allvetande alltför många karaktärer att hålla reda på vilket gör att man inte riktigt tar sig an dem. 

Författaren använder sig flitigt av ordet ”hen” som personligt pronomen, vilket till en början störde läsningen till den grad att jag hoppade över det så fort det nämndes. Det är svårt att sätta ordet på orsaken – kanske är det en vanesak, men jag hade problem med det långt in i boken. 

För att en berättelse ska följa det traditionella narrativa mönstret så krävs det att den har en intrig som leder den framåt. Det finns inte riktigt i Saker ingen ser, och handlingen och karaktärerna spretar lite för mycket åt olika håll. Titeln känns även en aning förvirrande, för den kan inte riktigt sammankopplas med något speciellt i texten – eller är det så att den syftar till både de sexuella händelserna som utspelar sig i skolans skrymslen, Linns drömmar om gemenskap och Frides könstillhörighet? 

Det finns fina intertextuella kopplingar till den egna romanen Du, bara; där författaren smyger in J.D. Salingers Räddaren i nöden som var av så stor betydelse för karaktären Frank att han skrev sitt namn längst bak i just det exemplaret av boken. Det här är en detalj som får den som har läst debutromanen att haja till och leta efter fler referenser, men det är även ett sätt att hålla de tidigare karaktärerna vid liv. Förhoppningsvis är det här något som återfinnas i Ahlunds kommande texter, kanske får vi även se någon av dem som bikaraktärer vilket hade varit roligt. 

Anna Ahlunds författarskap sticker ut och är originellt, vilket beror på hur hon på ett självklart sätt skildrar den icke binära könsidentiteten som norm. Tyvärr anser jag att den här andra romanen inte riktigt kommer upp till samma nivå som debutromanen, vilket beror på de faktorer som nämnts ovan, men även det faktum att trots att Ahlund fortfarande får sexscenerna att kännas både befriande och laddade av känsla och åtrå så blir det till slut för mycket av den varan och man längtar istället efter något mer djupsinnigt i texten.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Saker ingen ser Bokomslag Saker ingen ser
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-17
412
Unga vuxna

I sin andra roman för unga vuxna behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – Sibylla Allmänna Läroverk.

Du, bara – Anna Ahlund

Du, bara – Anna Ahlund

Anna Ahlunds debutroman för unga vuxna Du, bara gavs ut i maj förra året och har fått fina recensioner både i tidningar och på bloggar.

Boken handlar om sextonåriga Johan som förälskar sig i Frank med de elektriska svarta ögonen; han med det långa mörka håret som alltid har svarta åtsittande jeans och som John har så lätt att prata med. Han som får det att pirra i hela kroppen, som ser hela John och verkar vilja ha John lika mycket som John vill ha honom. Det är bara ett problem: Johns storasyster Caroline har nämligen ”paxat” Frank, och har redan börjat dejta honom. Och inget brukar kunna stå i vägen för eller stoppa henne när hon vill ha något eller någon. Men när det gäller Frank kan han inte ta hänsyn till sin syster, då han aldrig känt eller upplevt något som kommer i närheten av den känsla som han får av Frank.

Romanen är skriven i jag-form och då perspektivet endast är protagonistens är det intrigen mellan honom och hans syster samt de ibland problematiska händelserna som sker runt Frank som för historien framåt. 

När det kommer till handlingen kan berättelsen förvisso kännas ganska schablonmässig; två syskon ensamma hemma över sommaren, där brodern blir kär i systerns nya crush. Den tematiska uppbyggnaden gör dock att den sticker ut från andra kärleksromaner för unga. Ahlund har nämligen ett sätt att beskriva den euforiska och svindlande känslan av att vara förälskad – men även det avgrundsdjupa lidande som ett krossat hjärta medför. Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Du, bara Bokomslag Du, bara
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-23
340
Unga vuxna

Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Fredagens bästa programpunkter

Fredagens bästa programpunkter

För mig är Bokmässan slut för i år, och likaså mitt uppdrag som bloggambassadör. I mitt sista inlägg vill jag lyfta några programpunkter från fredagen som innehållsmässigt var intressanta, tankeväckande och engagerande och som samtliga hade den unga läsaren i fokus. Jag tar emellertid även med torsdagens seminarium med Gunilla Bergström, som inte hunnits med innan på grund intensiva dagar.

Moderatorn Daniel Sjölin inledde seminariet ”Bakom ryggen på Alfons Åberg” med att fråga bilderboksskaparen Gunilla Bergström varför hon aldrig tidigare har berättat om det hantverk som ligger bakom succén med Alfons Åberg-böckerna, och hennes enkla svar med humoristisk ton var att hon inte har blivit tillfrågad ännu – vilket Sjölin ansåg var märkligt då hennes böcker har sålt i 5 miljoner exemplar bara här i Sverige. Anledningen till att de här 45 minuterna kändes som den bäst spenderade tiden på hela torsdagen var Sjölins förmåga att få det till ett naturligt samtal istället för en intervju. Bergström utstrålade karisma och ödmjukhet, och besvarade frågorna med både klokhet och humor. Bland annat berättade hon om den pinnstol som hennes morfar eller farfar hade gjort när han levde, och som hon har suttit på sedan hon skapade den första boken om Alfons.

Daniel Sjölin i samtal med Gunilla Bergström

Just skapandet var precis som seminarienamnet antydde i centrum för samtalet, och Gunilla beskrev hur hon arbetar med olika material så som tyg, garntråd, tidningsurklipp och papp för att få till de kollagebilder som har blivit som ett signum för böckerna om pojken Alfons Åberg och hans värld. Illustrationerna varierar i uttryck, men det som är gemensamt för dem är den realistiska utformningen som är ett medvetet uttryck för att barnet ska kunna känna igen sig och ”hitta rätt”. Men även fast illustrationerna är det som är utmärkande för berättelserna, så menar hon att det är texten som är den största utmaningen och det som tar mest tid. Anledningen? Samspelet mellan text och bild och den språkliga begränsning som är nödvändig i bilderböcker, vilket alltid innebär redigering. Dock utgår arbetet alltid från en text, då Bergström anser att det inte är möjligt att illustrera utan att ha en riktning.

Daniel Sjödin ger sig på en tolkning om varför Alfons Åberg är en karaktär som är så omåttligt populär och omtyckt av barn världen över, och menar att det beror på hans vanlighet och hur han alltid skildras ur barnets perspektiv. Gunilla Bergström lägger till att han är en nyanserad karaktär som ännu inte är färdigutvecklad, och därför kan gå åt flera olika håll samt det faktum att böckerna skildrar konflikter som alla barn kan känna igen sig i. Något annat som framkommer under samtalet är att förlaget och hennes redaktör aldrig har lagt sig i och censurerat text eller bild, utan hon har istället fått ”härja fritt” som hon uttrycker det. De här aspekterna är tillsammans säkerligen en stor anledning till att böckerna om Alfons Åberg är bland de mest utlånade på biblioteken, och att de trots att flera titlar gavs ut under 70- och 80-talet är och förblir tidlösa.

Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet redogjorde för utgivningen av barn- och ungdomsböcker på seminariet ”Kommer det för mycket barnböcker?” Det var känt för mig sedan innan att utgivningen har ökat med dubbelt så många titlar sedan år 2000, något som är helt unikt inom barn- och ungdomslitteraturen. Det som var nytt för mig var dock anledningen till ökningen, vilket enligt Warnqvist främst beror på 2002 års sänkning av bokmomsen, det utökade litteraturstödet under 2000-talet, Mangaboomen 2008, PISA-rapporten 2012 samt de förändringar som har skett inom förlagsbranschen.

Med det sistnämnda menas att många nya mindre förlag har startats och egenutgivningen har ökat. Flera mindre förlag har dessutom snabbt blivit etablerade på marknaden, så som Modernista, Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget, Olika förlag och Idus. Dessutom sätter förlagen ISBN-nummer på produkter som inte är rena böcker utan istället en blandning mellan bok och leksak; som till exempel Disneys Frost som är både väska och bok.

Den här innebar såklart till ökad konkurrens vilket oundvikligen ledde till minskad försäljning. De här tendenserna har gjort det svårt för författare att kunna försörja sig på skrivandet, och många ger därför ut böcker på flera olika förlag – något som Warnqvist menar är problematiskt för försäljningen till andra länder då förlag ofta bara vill köpa in en av författarens titlar. Konkurrensen gör därför att det satsas på populära serier som säljs i många upplagor istället för på bredd och översättningar till andra språk, vilket med andra ord gör att kvantitet går före kvalitet.

Den kunniga och kompetenta författaren Helena Dahlgren modererade samtalet mellan spökförfattarna Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro i seminariet som hette ”Spökhistorier och deras funktioner”. För att inte bli långrandig vill jag bara ta upp några av alla de intressanta frågor som behandlades; bland annat hur skräckhistorier är något som alltid har funnits inom litteraturen och alltid har lockat unga läsare.

Helena Dahlgren, Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro diskuterar spöken och skräck i barnlitteraturen.

Katarina Genar menade att då hennes böcker är mer realistiska, krävs att hon inte skildrar för läskiga situationer och även har med ett lyckligt slut för att inte läsningen ska bli för skrämmande. För Ollmark betyder berättelsens ”pussel” istället mer, och anser istället att slut som inte är lyckliga och bra är mer spännande och intressanta och ger det läsande barnet något annat än det förväntade. Arro tog upp ursagans förmåga att göra det hemska till något komiskt, och att det är något som återfinns än i dag och att även det uppfostrande och moraliska i berättelserna finns kvar.

Alla i panelen var överens om att det gemensamma för spökberättelsen är att de innehåller en protagonist som av olika anledningar befinner sig i ett utanförskap, och att mötet med spöket gör att denne blir del av en gemenskap, då även den som går igen vill bli sedd.

Varför är då de här läskiga böckerna så otroligt populära bland barn och unga? Ett svar som gavs var att påhittade berättelser ger läsaren en sorts trygghet till skillnad från den allt mer kaotiska omvärlden; barnet kan när som helst stänga igen boken och få det hemska att försvinna. Dessutom fungerar berättelserna som ett sätt att lära sig att känna och hantera sin egen rädsla, och det adrenalin som pumpas ut i våra kroppar när vi blir skrämda gör även att vi känner oss euforiska när inget farligt händer oss och vi så att säga har klarat oss ur situationen helskinnade. Forskare påpekar att endorfinerna som utsöndras kan liknas vid morfin. Det är därför inte så svårt att förstå varför vi människor dras till det som är läskigt, men som man ändå har kontroll över.

”Kärlek och identitet” var en programpunkt som jag uppskattade mycket, dels för att både Jennifer Niven (Vända världen rätt) och Johanna Lindbäck  (Karta för förälskade och andra vilsna) deltog, men även för kulturjournalisten Tara Moshizis professionella framtoning då hon var mycket insatt i såväl de aktuella titlarna som tidigare verk. Att se till författarens alla verk gör samtalet kring skrivprocess, karaktärer och det stilistiska mer intressant.

Det visade sig att Niven och Lindbäck arbetar med persongallerierna i sina berättelser på ungefär samma sätt, och beskrev att det är lättare att skildra en pojkkaraktär då de kan hålla dem ifrån sig själva och de egna upplevelserna. Båda uppmärksammade även det problematiska i att låta två huvudkaraktärerna få lika mycket utrymme och plats, men att när det fungerar väl så skapar de olika perspektiven en mer nyanserad berättelse.

Moderator Tara Moshizi med författarna Jennifer Niven och Johanna Lindbäck

Niven avslöjade att hon skrev klart sin förra bok Som stjärnor i natten (All the Bright Places) på endast sex veckor, vilket fick Johanna Lindbäck att med förundran fråga hur hon klarade av en process som vanligtvis kan ta år på så kort tid – något som säkerligen alla i salen undrade över. Hon förklarade då att hon nästan var klar med ett manus för vuxna när hennes dåvarande förläggare hastigt gick bort, vilket ledde till oro och stress men även till att hon påbörjade ett manus för unga vuxna som hon tänkt skriva länge och som den avlidna förläggaren tyckte att hon skulle satsa på. Det fanns dock ett problem – den nya förläggaren hon hittat ville att hon skulle ha manuset klart redan efter några dagar, vilket var en omöjlighet. Den förläggare hon till slut hamnade hos skulle gå på föräldraledighet inom två månader, och för att slippa byta ännu en gång bestämde hon sig för att ägna all sin tid åt att skriva kart boken, vilket lyckades.

Moshizi avrundade genom att fråga författarna vilka böcker de själva önskade att de hade läst när de var unga, och båda var rörande överens om att de gärna skulle ha velat läsa den sortens litteratur som de nu själva skriver: som tar upp ämnen som mobbning, ensamhet och utanförskap – både för igenkänning och för att förstå andras upplevelser och lära sig något av det. Det är bara att konstatera att de som är unga och alla vi som älskar att läsa ungdomslitteratur kan skratta oss lyckliga över att ha möjligheten att läsa böcker skrivna av författare så som Jennifer Niven och Johanna Lindbäck.

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Svåra ämnen så som psykisk ohälsa, utanförskap, ensamhet och ätstörningar har kommit att bli signifikativt för författaren Johanna Nilssons romaner. Förra året utkom Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med, där hon tar upp självmord – ett ämne som borde behandlas mer inom barn- och ungdomslitteraturen. Genom sina berättelser för Nilsson många utsattas röst, och därför är hennes författarskap så otroligt betydelsefullt och viktigt.

I För att väcka hon som drömmer är sjukdom, religiös tro, tvångssyndrom och självskadebeteende i fokus när tonårsflickan Josefin försöker rädda sin cancersjuka mamma genom att svälta sig själv. För Josefin handlar ätstörningen därför inte om att bli smal, utan istället om en stark gudstro och övertygelse om att hon genom att offra sig själv, så som Jesus gjorde, kan få sin mamma frisk. Hon skadar även sig själv på andra sätt; till exempel genom att slå in en spik i sin ena handflata. Det religiösa är inte något nytt påfund, utan är en naturlig del av hennes liv då hennes familj är en del av Frikyrkans församling, där medlemmarna träffas regelbundet och är som en stor troende familj.

Berättelsen sträcker sig över tio månader under vad som kan vara sent 80-tal eller tidigt 90-tal, och tar sin början i juni månad då mamman får sitt cancerbesked och därefter hamnar i halvkoma på grund av en allergisk reaktion mot medicinen. Platsen där historien äger rum är Borlänge i Dalarna, en stad som för mig är välkänd vilket innebär att jag inte behöver bygga de imaginära världar man annars skapar när man får en okänd plats beskriven för sig.

Berättaren är opersonlig och begränsat allvetande och ger oss nära beskrivningar om Josefins mentala och fysiska tillstånd. Förutom att tampas med religiösa frågor har hon även andra mer  ”vanliga” tonårsproblem; så som kärleksbekymmer, den komplicerade relationen till den frånvarande pappan, ensamheten och ängslan över att inte duga och räcka till. Som protagonist är hon naiv och världsfrånvänd, och hennes tankar och beteenden kan te sig besynnerliga och främmande för någon som inte kan relatera till den religiösa självuppoffringen. Som en röd tråd genom texten finns en allmängiltig frågeställning som människan har grubblat över i alla tider: vem styr över våra liv och våran död – finns det en Gud, och kan denne i sådana fall höra den enskilda människans rop på hjälp?

Texten utgörs av en cirkelberättelse där början och slutet binds ihop genom att skildra två till synes likadana scener: Josefin i trädgården i sina ljusblå pyjamasbyxor med lila små blommor som betraktar stjärnhimlen. Vid den inledande scenen vacklar Josefin i sin tro, då Gud inte har gett henne något tecken på att hört hennes rop på hjälp. Den sista och avslutande scenen inträffar tio månader senare, när mamman är på bättringsvägen och har fått komma hem igen. Inom Josefin finns nu ett lugn som inte funnits där innan, hon är befriad från tvångstankarna och känslan av att sjunka ner i ett djupt träsk om hon inte utför vissa ritualer vilket hör ihop med Josefins självuppoffrande och mammans plötsliga tillfrisknande. Kan man då tolka berättelsens upplösning och slut som att författarens intention är att de kausala sambanden möjliggör för Guds eventuella existens? Ja delvis, och då tolkningar alltid är individuella så det finns inget givet svar på frågan. Själv tolkar jag istället texten tvärtom; som att Nilsson kritiserar religiösa samfund och hur en ung människa formas av den sociala kontext hon befinner sig i, utan att själv ha gjort ett aktivt val.

Men som sagt, läsning av skönlitteratur är alltid en subjektiv upplevelse och det här är endast min tolkning av en text som gjorde mig både frustrerad, arg och ledsen: men som ändå mest av allt fick mig att reflektera över sådant som jag vanligtvis inte brukar ägna en tanke åt. Det här gör såklart Nilssons text originell, men jag kan ändå inte undgå att tänka på hur berättelsen hade kunnat utvecklats om mamman trots allt dött, och Josefins ”Plan” därmed inte fungerat. Om man går tillbaka till tanken om orsakssamband så skulle den versionen vara mer intressant och tankeväckande ur ett filosofiskt perspektiv, då Josefin inte riktigt får en chans att ifrågasätta och tänka kritiskt. För att väcka hon som drömmer har ändå komponenter som gör att den fungerar – mycket tack vare berättelsestrukturen – och därför kan läsas med behållning.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

För att väcka hon som drömmer Bokomslag För att väcka hon som drömmer
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-18
335
12-15 år

Johanna Nilsson är en mästare på att skriva om svåra ämnen för unga, och här väver hon samman religion, tro, självuppoffrande, kärlek, vänskap, utanförskap och ensamhet i en cirkelberättelse som är både originell och tankeväckande.

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Kerstin Lundberg Hahn har tidigare gett ut flera böcker för barn och unga, varav många tillhör skräckgenren. Skuggan i väggen (2012), Barnkolonin (2013) och Innan helgen är över (2016) är några titlar att nämna. Hon medverkar även med berättelsen ”Det som existerar” i samlingsverket Höstväsen – Skräckberättelser, som utkommer den 26 september.

I Pojken från längesen, Lundberg Hahns nya roman för barn i åldern 9-12 år, är det återigen det övernaturliga och oförklarliga som är i fokus, då huvudpersonen Tove kommer i kontakt med en halvt genomskinlig pojke som har gömt sig i ett gammalt skåp sedan andra världskriget. Tove och hennes mamma hittar skåpet på tippen; det är ett vackert hörnskåp med målade blommor på som är tillverkat någonstans i Centraleuropa under sent 1800-tal.

Pojken, som visar sig heta Florian, kommer fram ur skåpet varje natt för att prata med Tove men framförallt för att visa henne sina minnen från en tid som för längesedan passerat. Minnena är orsaken till att pojken dröjer sig kvar i skåpet, då det han upplevde under några dygn när nazistsoldaterna tillfångatog hans familj och brände upp deras hem traumatiserade honom djupt.

Men det är något som inte riktigt stämmer överens med Tuvas teori om att Florian är ett spöke, så därför bestämmer hon sig för att göra allt hon kan för att ta reda på sanningen.

Berättarrösten som är Toves är extradiegetisk-homodiegetisk då Tove står utanför under själva berättandets gång, men ändå själv deltar i de händelser och situationer som hon berättar om. Historien har alltså utspelat sig innan den berättas, men tidsrymden däremellan är endast några dagar. Det här får man veta först i slutet av boken, då hon beskriver hur hon bestämt sig för att skriva ner allt:

På helgen skrev jag klart om min prao. Det blev en ganska tråkig redogörelse […]. Men det som hade varit det verkligt viktiga, det skrev jag inte ett ord om i prao-rapporten. Det var då jag bestämde mig för att istället skriva ner den här berättelsen. Florians historia. Eller kanske rättare sagt: min historia om mötet med Florian. För det är en historia som måste berättas. Och det har jag gjort nu. (sid. 172)

De svartvita illustrationerna av Elisabeth Widmark är otroligt estetiska och stämningsfulla, och samverkar väl med den välskrivna texten som är avskalad samtidigt som viktiga detaljer och beskrivningar inte går förlorade.

Trots att skildringen av den unga pojkens livsöde är smärtsam och trots det lite rysliga spökinslagen, är det här en bok som jag garanterat kommer att rekommendera för barn i mellanåldern som letar efter ”läskiga böcker” som ändå inte orsakar mardrömmar. För det här är en bok som genom att skildra nazisternas avskyvärda handlingar visar en verklighet som var sann för många människor; något alla barn i mellanstadiet bör känna till och som vi aldrig någonsin får glömma bort. Dessutom visar den på den enskilda individens styrka och förmåga att ta sig vidare trots att det verkar omöjligt.

Även vänskapens kraft lyser starkt genom hela berättelsen, vilket är ett vanligt och typiskt tema just i mellanålderslitteratur. Man kan se skåpet som en symbol för vänskapen mellan Tuva och Florian, då det tar dem till en plats där ingen annan kan se dem, och där de kan umgås utan att några vuxna blandar sig i. Just det symboliska i Lundberg Hahns berättelse är kanske något som endast den vuxna läsaren lägger märke till, vilket på intet sätt är ett överflödigt inslag i texten. Tvärt om är det just det här som visar på barnlitteraturens höga kvalitet: på dess konstnärlighet och kapacitet att uppskattas av läsare i alla åldrar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pojken från längesen Bokomslag Pojken från längesen
Kerstin Lundberg Hahn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-08
172
9-12 år

Kerstin Lundberg Hahns nya bok är både ryslig och skrämmande, men innehåller viktiga historiska skildringar. Sorg, vänskap och att acceptera det förflutna är andra teman som tillsammans med de svartvita illustrationerna skapar en finstämd och symbolisk berättelse.