Browsed by
Tagg: Naturmystik

Kitty Crowthers bildvärld

Kitty Crowthers bildvärld

Ett av gårdagens bästa seminarium var samtalet mellan Lilla Piratförlagets förläggare Erik Titusson och den belgiska bilderboksförfattaren och ALMA-pristagaren Kitty Crowther, där Crowther bland annat berättade om vilka författare och bilderböcker som har inspirerat henne i hennes eget skapande – och nämnde bland andra Elsa Beskow, Astrid Lindgren, Maurice Sendak och John Bauer. Just naturen och skogen ligger Crowther varmt om hjärtat sedan hon var liten, och något som hon gärna använder och återkommer till i sina illustrationer; det vilda och sagolika, och hur hon ser träd som nästan mänskliga varelser som talar sitt eget språk och har en förmåga att trösta och läka oss människor. Hon pratade om hur olika konstnärer avbildar till exempel träd på så olika sätt – och nämner Eva Lindström som en intressant och spännande bildkonstnär. Estetiskt utformade bilderböcker får henne att själv vilja skapa, och hon är intresserad av hur konstnären transformerar naturen och dess fenomen till pappersarket; det vill säga hur skogen, mossan, vinden, vattnet och trädens sus återskapas med endast material så som pennor och färger.

I fokus var Crowthers nya bilderbok Sagor om natten som har flera detaljer som hon menade var något som hon omedvetet hämtade ur Beskows Tomtebobarnen; som svamphatten, fladdermusen och naturmystiken. Det är fascinerande hur intertextualitet fungerar, och det här var även något som Crowther talade om som oundvikligt för konstnärer och författare – en idé kan tyckas vara originell och nyskapande, men är i själva verket del av något som vi någon gång läst eller sett.

Vidare fick vi veta hur boken blev till, och att den till en början var tänkt som ett skämt då hennes vän och illustratörskollega Sara Donati hade en dröm om kommande rosa bok av Kitty. När hon sedan kände ett behov av att göra en berättelse om förmänskligade björnar, visade det sig att just rosa var en färg som hon faktiskt ville använda sig av.

Crowther berättade även om hur mycket arbete som egentligen ligger bakom varje bok (förutom de om Ivo, som nu är så välkänd för henne att hon inte behöver tänka när hon gör de berättelserna), kanske mest för att hon vill att det ska se ut som motsatsen. För att komma in i rätt känsla när hon målar, lyssnar hon på musik – och alltid samma när hon fortsätter med arbetet dagen efter, just för stämningens skull.

En stund efter seminariet kunde man se Kitty Crowther måla en vägg som därefter fanns att beskåda hos Lilla Piratförlagets monter; ett konstverk som kommer att auktioneras ut på Tradera (man kan buda till och med onsdag nästa vecka) och där pengarna oavkortat går till War Child som stödjer krigsdrabbade barn. Vid montern finns även tre konsttryck som visas för första gången, vilka har tryckts upp i 50 exemplar som går att köpa, numrerade och signerade av Kitty. Halleluja!

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök är Camilla och Viveca Stens andra roman i serien om Havsfolket. Böckerna handlar om flickan Tuva som bor på Harö i skärgården, där flera generationer har bott på hennes mammas sida. I den första delen, Djupgraven, fick Tuva reda på att hon inte är sina föräldrars biologiska dotter utan istället är en så kallad bortbyting; en dotter av Havsfolket som getts bort till en mänsklig familj för att behålla den pakt som under lång tid funnits mellan dem. Hon blev nära vän med Rasmus, som också bevittnade de märkliga händelser som utspelade sig – och deras oväntade blev blev snabbt stark genom hemligheten de delade, och han är även den ende förutom familjen och skolsköterskan Maria som vet om sanningen om Tuva.

När den nya boken tar vid är det slutet på sportlovet och Rasmus har inte hört av sig på nio dagar, och de gånger Tuva har ringt har han varit korthuggen och konstig. Det här gör att hon känner sig både ledsen och besviken då hon inte har fått någon förklaring på hans beteende. När skolan börjar igen ignorerar han henne totalt och situationen blir därför värre än den var innan de blev vänner; för förutom ensamheten måste hon även måste dölja sina gälar som numera syns tydligt på hennes hals. Men Tuva har viktigare saker att tänka på då en tät och oroväckande dimma åter har lagt sig över skärgården, som gör att båtar kör vilse och de ombord riskerar att drunkna av den höga fuktighetshalten. Samma sorts dimma ledde i höstas till att Axel i klassen försvann och att Tuva nästa dog då hon kämpade mot de farliga havsormarna. När Österman som kör skolbåten är med om en hemsk ”olycka” bekräftas Tuvas farhågor, men när det visar sig att hotet är del av Havsfolket blir hon tvungen att välja sida – de hon känner mest tillhörighet till, eller de som varit del av hennes liv så länge hon minns.

I Sjörök finns en personlig och simultan jag-berättare som berättar om händelserna allteftersom de utspelar sig; och man får som läsare ta del av de känslor och tankar hon har angående sitt ursprung, sin alkoholiserade pappa och frånvända och onåbara mamma samt den utfrysning som hon är utsatt för. Då det här skildras ur ett inifrånperspektiv gör att man som mottagare av texten påverkas av de svårigheter som protagonisten går igenom. Det är en verklighet som är rå och bister, inte endast på grund av skolmiljön och hemförhållandet, utan även på grund av identitetskrisen som hon ständigt brottas med.

Handlingsförloppet är episodiskt då nya händelser läggs till, men som ändå är knutna till samma personer, miljö och motiv. Införandet av intriger av personlig karaktär ger berättelsen mer djup, men det är huvudintrigen som för berättelsen framåt och som är avgörande för hur både kulmen, upplösningen och slutet kommer att te sig i den tredje och avslutande delen. De olika intrigerna länkas ihop och skapar en mer komplex berättelse, där huvudkaraktären växer och utvecklas genom sin transformation och genom att hon är tvungen att lita till sig själv och sin förmåga. I den här typen av litteratur för unga där realism möter fantastik finns ofta litterära karaktärer som innehar samma egenskaper som Tuva; hon är föräldralös, hamnar i en familj som försummar henne, har en eller flera plågoandar och är den som är utvald att slåss mot en ondskefull fiende (tänk Harry Potter!), och hon är därmed en en typisk hjältinnekaraktär.

Protagonistens och berättelsens utveckling var något som jag undrade över i min recension av Djupgraven, då det kändes som om mycket hängde på hur författarna tog historien vidare. Efter att ha läst den andra delen i serien kan jag konstatera att Camilla och Viveca Sten lyckas väl med bådadera, och jag ser fram emot den sista och avgörande etappen där vi säkerligen kommer att få ta del av en kraftmätning utan dess like!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Djupgraven, den första delen i serien om Havsfolket!

Sjörök Bokomslag Sjörök
Havsfolket (del 2)
Camilla Sten & Viveca Sten
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-01
390
9-12 år

Den andra delen i serien om Havsfolket och Tuva som står inför ett svårt och avgörande val: att gå samman med den som hon känner tillhörighet med, eller rädda de människor som bor i Skärgården.

En spännande och välskriven roman för barn i åldern 9-12 år, som tar upp viktiga frågor så som mobbing, utanförskap och identitet.

Författarintervju med Charlotte Cederlund

Författarintervju med Charlotte Cederlund

Charlotte Cederlund är uppvuxen i Lund och bor med sin familj på en åker utanför stan. Hon älskar att skriva, läsa, resa och umgås med vänner. Och att skydda mot brand, för förutom att vara författare är hon nämligen brandingenjör!

Du debuterade som författare med ungdomsromanen Middagsmörker 2016. Har du alltid skrivit mycket?

Ja, jag har alltid skrivit mycket. Faktum är att jag bestämde mig för att bli författare redan i tredje klass och min första roman skickade jag till förlag i gymnasiet. Den blev tyvärr refuserad men jag lärde mig massor på att skriva den!

Idijärvitriologin utspelar sig i Lappland, långt bort från Lund där du är uppväxt och även bor nu. Hur kom det sig att du valde att förlägga handlingen 140 mil från den miljö som är välkänd och bekant för dig själv?

Jag har nog alltid gillat det som är lite okänt och dragits till platser där jag aldrig har varit förut. Att det blev böcker om just Lappland var dock en slump, och jag har fått göra väldigt mycket research för att skriva en trovärdig berättelse om en plats som inte är min egen.

Hade du kunskap om samerna sedan innan?

Nej, jag visste nästan inget om samer innan jag började skriva mina böcker. Vi lärde oss inget om deras kultur i skolan, och i Skåne rapporterar inte tidningarna särskilt mycket som det som händer i Lappland.

I dina böcker märks ett tydligt ”vi och dom”-tänk, hur svenskar ser ner på och anklagar samerna för att ta deras skattepengar bland annat. Samernas situation är en väldigt viktig fråga, och din roman sätter fingret på något som det precis som du menar inte skrivs och pratas så mycket om. Var din tanke att få ut den här informationen till dagens unga?

Det blev viktigt för mig att utöver fantasyinslagen skildra sådant som faktiskt händer mellan samer och svenskar. Väldigt många av de rasistiska händelser jag beskriver i mina böcker är baserade på tidningsartiklar eller forumtrådar jag läst. Innan jag började skriva böckerna visste jag inte att samer var utsatta för rasism och det blev ett hårt uppvaknande när jag insåg att de får utstå ungefär samma saker som invandrare får utstå i andra delar av Sverige.

Foto: Niklas Herrström
Foto: Niklas Herrström

Vet du hur dina böcker har tagits emot av samerna själva?

Jag har fått väldigt fin respons från samiska läsare som hört av sig och sagt att de är glada att det kommer mer litteratur som handlar om deras värld. När jag besökte Kiruna förra året blev jag jätteglad när jag fick höra av många att jag beskrivit miljöerna helt rätt.

Huvudpersonen Áili har förmågan att ta sig till andevärlden och har ett starkt band till djur och natur. Är relationen till djur och natur något som du själv kan relatera till?

Relationen till djur kan jag definitivt relatera till. Jag älskar djur, jag var hästtjej hela uppväxten och idag har jag hund och katt. Sedan älskar jag att bo på landet och ha gräs, åkrar och träd runtomkring mig. 

Áili går från ett utanförskap till ett annat; från att vara annorlunda på grund av sitt speciella öga till att vara utanför då hon varken är same eller svensk. Finns det en anledning till varför du valde att teckna henne på det sättet?

Utanförskap är intressant att skildra eftersom de flesta ungdomar upplever det någon gång under uppväxten. Det behöver egentligen inte bero på sådant som ”syns” utåt, som utseende eller etnicitet, utan bara på hur man känner sig. Jag själv kände mig ofta utanför i skolan och hade svårt att veta vilken min plats var. Därför ville jag skriva om det, i en förstärkt form.

Man kan påstå att Áili utvecklas genom berättelsens gång just på grund av sin utsatthet och sitt utanförskap. Just föräldralösa barn och unga som på grund av sina speciella gåvor ses som annorlunda och som räddar världen är vanligt förekommande inom fantasygenren. Ville du knyta an till den traditionen?

Det är ju en välbeprövad berättartradition av en anledning, att följa någon som klättrar upp från botten och hittar sig själv på vägen är ju jättespännande och något man gärna inspireras av.

Hur går skrivprocessen till? Hur lång tid brukar gå från idé till färdigt manus?

Middagsmörker var en lång process. Jag skrev på boken i tre år innan jag fick förlagsavtal och den har existerat i oändligt många versioner. Boken var nog på ett sätt min skrivarutbildning för de två andra böckerna har gått lättare. Jag är en ganska så strukturerad författare. Jag skriver synopsis och plottar varje kapitel innan jag börjar skriva. Det låter kanske tråkigt men min kreativitet dör helt om jag inte vet vart berättelsen ska ta vägen.

Vart man sitter och skriver som författare verkar variera väldigt mycket. Är du en författare som föredrar tystnaden hemma eller hellre sitter bland folk på caféer, bibliotek etcetera?

Jag kan faktiskt skriva nästan var som helst; på ett tåg, på ett café, vid köksbordet. Oftast blir det dock att jag skriver i mitt skrivrum som har utsikt över våra äppelträd. Men caféskrivande är trevligt och miljöombyte kan vara den bästa medicinen när skrivande går trögt.

Du arbetar även som brandingenjör, och du har en liten son. Hur hittar du tid till skrivandet?

Det är en utmaning! I år har jag faktiskt gått ner lite i tid så att jag har en skrivdag i veckan. Utöver det skriver jag någon timme på kvällen här och där. I framtiden drömmer jag om mer skrivtid och målet är att kunna försörja mig som författare åtminstone på halvtid.

Har du några bra tips på hur man lyckas med sitt skrivande? Hur gör man för att inte ge upp när det går trögt, och hur gör man för att hitta tonen och berättarrösten?

Det som hjälpte mig allra mest när jag skrev min första bok var att dissekera andra böcker, alltså läsa om favoritböcker och verkligen studera hur de är uppbyggda. Det lärde mig jättemycket om struktur, plantering och slut (Charlotte beskriver plantering så här: genom att nämna något i förbigående tidigt i texten planterar man tanken i läsarens huvud så att det blir mer effektfullt när saken eller karaktären kommer upp senare i berättelsen). Sen tror jag att man måste acceptera att skrivandet inte alltid kommer vara roligt. Ibland är det jättetrögt att skriva en viss scen och då är det bara att arbeta sig igenom den ändå och låta den bli dålig. För mig funkar det i alla fall, det enda som botar skrivkramp för mig är att skriva mer.

2018 kommer Midnattsljus ut, som är den sista och avslutande delen i Idijärvi-trilogin. Kan du avslöja några detaljer för oss som knappt kan vänta?

Jag kan avslöja att det kommer att bli ett litet miljöombyte och att en bikaraktär från de två första böckerna kommer dyka upp och få en betydligt större roll.

Till sist, den obligatoriska frågan. Har du några planer på andra skrivprojekt?

Jag har faktiskt flera skrivprojekt på gång! En bilderbok för små barn, en faktabok för barn och en dystopi som jag och min bror började skriva på för tre år sedan. Jag ser fram emot att få utmana mig själv och jobba med något nytt, samtidigt vet jag att jag kommer sakna Áili och gänget extremt mycket när Midnattsljus är klar.


Charlotte finns även på Instagram och Facebook! Hon har även en egen hemsida, den hittar du här.

Läs gärna min recension av Gryningsstjärna.

Idijärviserien, del 1 och 2. Del 3 utkommer 2018.

En rosa karamell för själen

En rosa karamell för själen

Kitty Crowthers nya bilderbok är en fantastisk karamell i rosa för både ögon och själ. Som i hennes andra böcker finns det i illustrationerna många detaljer, ofta i neonrosa, och bilderna håller väldigt hög konstnärlig och estetisk kvalitet. Boken består av en ramberättelse där mamma Björn berättar tre olika godnattsagor för Lilla Björn. Den första handlar om Nattvakten, som går runt i skogen och ser till att alla djuren kan somna. I den andra berättelsen är flickan Zhora huvudkaraktär när hon går vilse i sin jakt efter de godaste björnbären. Här finns en tydlig vink till Elsa Beskows Tomtebobarnen, vilket märks främst genom flickans flugsvampshatt och fladdermusen som först skrämmer henne, men som sedan visar sig vara vänlig. Typiskt för Crowthers bilderböcker är det existentiella temat, och Sagor om natten är inget undantag.

Mest tydligt blir det kanske i den sista av berättelserna, där den gamle farbrorn Bo lider av sömnlöshet. I sin desperation går han en kväll ut för att hitta sin förlorade sömn, och stöter då på sin vän uttern Otto, som skriver poesi på stenar som han sedan kastar ut i havet. Crowther illustrerar de bådas karaktärer med både humor och skärpa; den avslappnade Otto som ligger på rygg med händerna bakom huvudet, och den gamle mannen som sitter med böjd rygg och grubblande min. Otto säger åt Bo att gå ner i vattnet, och där på havets botten hittar han en av Ottos stenar. När han sedan lägger sig den kvällen låter han kappan hänga på tork, och han somnar som väntat omedelbart. Genom motsatser och symbolik blir det här en riktigt fin historia, som jag gillar mycket. För visst är det väl så att vi alla behöver en påminnelse om att ta av oss den tunga kappa som livet ibland ger oss; se det stora i det lilla och glädjas över det.

Sagor om natten Bokomslag Sagor om natten
Kitty Crowther
Bilderbok
Lilla Piratförlaget
2017-05-03
80
3-6 år

En underbar bilderbok som utgörs av en ramberättelse och tre godnattsagor, som alla är olika men ändå hålls ihop med färger, detaljer och symbolik.

Jorden vaknar – Madeleine Bäck

Jorden vaknar – Madeleine Bäck

Jorden vaknar är del två i Madeleine Bäcks trilogi om vandrarna som väckts till liv i Gästriklands skogar. I den första delen, Vattnet drar, offrade de som kallas väktarna en ung kille för att stilla de urgamla krafter som vaknat i skogen. När andra delen tar sin början har det gått några veckor sedan de där vansinniga händelserna utspelade sig, men trots Gunhilds, Kristers och Beatas försök har ingenting blivit bättre eller lugnare – tvärtom har kraften och vandrarna med den blivit ännu starkare.

Anton är helt säker på att han sett Celia vid liv, vilket gör att Beata känner en strimma av hopp samtidigt som hon fylls av en isande skräck. För det finns inte en chans i världen att hennes bästa vän är i livet, det förstår hon. Ändå följer hon med Anton till Celias lägenhet, som luktar unket och har översvämmats av vatten. Det växer mossa överallt; väggar, golv och möbler har förstörts. Men det är inte det värsta, för det som en gång var hennes vän hem har tagits över av ett väsen som tycks pulsera av liv och som hela tiden växer.

Att försöka få stopp på den farliga kraft som sprider sig är återigen en uppgift för Gunhild, Krister och Beata. Det är ingen lätt uppgift, då inte ens Gunhild som har ärvt kunskapen om vandrarna vet vad som ska göras. Dessutom utgör de en mycket omaka grupp, som plötsligt fösts ihop och som är tvingade att hålla ihop. Samtidigt kompletterar de varandra väldigt bra med sina olikheter: den rådiga och vresiga Gunhild som ogillar daltande, den försiktige men empatiske Krister, samt den rättframma men samtidigt sköra Beata.

Det faktum att det rör sig om tämligen ”svaga” protagonister, som alla kämpar med svårigheter och inte vet hur de ska handskas med situationen, gör läsningen nervkittlande då det trots allt är dessa karaktärer som har framtiden i sina händer. Om och om igen finns tanken där att de här personerna inte kommer att klara av det motstånd som de möter. Men som tur är har främst de unga karaktärerna styrkor som de inte vet omfattningen av förrän det är dags att verkligen använda dem.

Efter läsningen av Vattnet drar var jag överförtjust; för äntligen hade det kommit en ungdomsbok inte bara innehöll naturmystik och en subtil gräns mellan verklighet och fantasi, utan som även vågade skildra det råa, groteska och antiromantiska. Därför har jag verkligen sett fram emot den här andra delen, och den gjorde mig inte besviken! För det är inte bara det att berättelsen som sådan är otroligt fängslande och originell; utan berättelsens styrka ligger även i Bäcks förmåga att ”skriva liv” i sina karaktärer och väva in dem i varandra så att de tillsammans skapar ett sammanhållet nät. Att använda sig av den här berättartekniken är effektivt, då man med hjälp av olika karaktärer får flera perspektiv på berättelsen. Exempelvis har vi i Jäder en medelålders journalist som utåt sett är hård men som innerst inne är mjuk och sårbar; den som har ett mest utifrånperspektiv av de olika karaktärerna. Dock är hans medverkan viktig då han är den som får tag på dagboken från 1600-talet som Viktor och hans gäng stal från kyrkan. Viktor är den unga och oförstådda som vill känna acceptans genom makt, Gunhild den som är äldst och som har mest kunskap om det som lurar i skogen. De karaktärer man kommer närmast är sammansatta till sin natur, och det är just deras komplexitet som gör dem trovärdiga.

Inom teen noir är det vanligt med utsatta ungdomar som känner sig svikna av vuxenvärlden, och i Jorden vaknar hittar man flera karaktärer som passar in i den mallen. Både Jenny och Viktor har alkoholiserade föräldrar och får klara sig själva. Viktor är en oerhört intressant karaktär – hans vrede får med hjälp av stenens kraft förödande konsekvenser, då han med dess hjälp demolerar allt i sin väg som han känner ilska emot. Beata är även hon utsatt; utan föräldrar och nu även utan sin bästa vän. Det blir intressant när hon brottas med sina inre känslor när vandrarna tar sig in i hennes medvetande – ska hon precis som Viktor låta dem ta över henne eller ska hon stå emot och därmed bli stark i sin utsatthet?

Min fråga efter att boken är utläst är: ska jag behöva vänta ett helt år på den sista och avslutande delen?! Jag vill ju redan nu veta mer om dagboken och om väktarna, och hur det går med de rödglänsande och skräckinjagande vandrarna och deras (förmodade) återkomst – även om det skrämmer slag på mig! För det här är skräckläsning för ungdomar som man helt inte kan vara utan!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Jorden vaknar Bokomslag Jorden vaknar
Vattnet drar del 2
Madeleine Bäck
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2017-03-11
359
Unga vuxna

Gunhild, Krister och Beata lyckades inte stilla de uråldriga krafter som vaknat i skogen; tvärtom verkar vandrarna bara bli starkare och starkare. Tillsammans måste de försöka stoppa en annalkande förödelse, och tiden är knapp!

Djupgraven – Camilla & Viveca Sten

Djupgraven – Camilla & Viveca Sten

Det här första delen av tre i en helt ny rysarserie för mellanåldern.

Handlingen utspelar sig på Harö i Skärgården, där huvudkaraktären Tuva bor med sina föräldrar. Eftersom hon bor på en av de mindre öarna är hon tvungen att åka båt till skolan varje dag, vilket innebär att hon varje morgon måste åka i samma båt som två av de tjejer som aktivt medverkar till att frysa ut henne från gemenskapen. Tuva har vant sig vid detta och att alltid vara ensam, men det är inget hon orkar lägga energi på, även om hon förstås gärna hade haft en vän.  Hon är nämligen annorlunda till det yttre; liten och smal med kritvitt hår och med två långa ärr längs halsen som hon gärna gömmer under sitt hår.

Förutom mobbningen i skolan verkar skärgårdsidyllen fullständig: närheten till naturen och havet och enskildheten. Men det är något mörkt som lurar under ytan (bokstavligt talat!), något uråldrigt som inte ger sig i första taget. Det hela är redan satt i gungning men tar fart på riktigt en dag när det är friluftsdag i skolan. Tuva orienterar som vanligt ensam, hon är duktig och vet att hon klarar sig ändå. Men plötsligt får hon syn på Rasmus som går i hennes klass; han verkar irra omkring som i trans – hon skriker åt honom men han verkar inte ens höra henne. Till slut tar hon sats och springer in i honom så att han faller, och blir då sig själv igen. Dock visar det sig att hans bästa vän Axel är borta, och elaka rykten säger sedan att det är Tuva som är den skyldiga och att hon även försökt att göra illa Rasmus. Men något hände där i skogen, något som bara hon och Rasmus upplevde, men som är för overkligt för att de ska kunna berätta det för andra. Så tillsammans börjar de söka svar på varför Axel försvunnit och vart han kan vara nu. Långsamt börjar Tuva minnas sin barndom och oförklarliga händelser som hon förträngt, vilket leder till en förståelse för vad som har vaknat till liv, men även stor rädsla och förskräckelse för hur de ska göra för att stoppa detta ting.

Det här är en spännande bok som väver samman realism och fantastik. Dock måste jag erkänna att jag innan jag började läsa hade förväntat mig en mer vardagsnära handling med rysarinslag, och blev till en början besviken när det gick upp för mig att det här var en berättelse med inslag av naturmystik där flertalet nordiska väsen kommer till liv. Men när man har kommit in i läsningen gör istället den här ingrediensen att berättelsen känns originell och innovativ, och jag ser fram emot att läsa fortsättningen. Positivt är även Tuva som karaktär; hon är en tjej som är utanför på grund av flera orsaker, men ändå har en inre styrka som gör att hon fungerar som en bra förebild. Hon är en stark karaktär, och detta lyfter berättelsen avsevärt. Man vill veta hur hon som person kommer att utvecklas, och vilka förmågor hon egentligen besitter. Och självklart vill man veta hur hennes nyvunna kraft kommer att påverka relationen till hennes plågoandar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Djupgraven Bokomslag Djupgraven
Camilla & Viveca Sten
Barnroman
Bonnier Carlsen
2016-09-01
334
9-12 år

Första delen i en rysartriologi där realism blandas med naturväsen. Något uråldrigt mörkt och farligt väcks under ytan i Stockholms skärgård, och det är upp till tolvåriga Tuva att få stopp på väsendet som hotar att förgöra inte bara naturen utan även de människor som bor på öarna.

Vattnet drar – Madeleine Bäck

Vattnet drar – Madeleine Bäck

Madeleine Bäcks debutroman från 2016 för unga vuxna drar tankarna till Engelsforstrilogin, då även den här romanen utspelar sig i ett litet svenskt samhälle där man får följa berättelsen ur flera olika karaktärsperspektiv. Även i Bäcks roman sätts tilltron till att rädda världen till några unga människor. Här samsas naturmystik och skräckromantik med en vardagsrealism där de mest råa och djuriska mänskliga beteendena och behoven skildras och får utrymme. Men även om Bäck har knutit an till romantikens naturmystik så finns här ingen koppling till det oskuldsfulla barnet, utan tvärtom är ungdomarna här istället motsatsen till det oskuldsfulla; de stjäl, knarkar och förlustar sig. Inte heller finns en skildring av naturen som besjälad av godhet, utan i dess väsen finns istället något bestialiskt och ondskefullt som emellanåt tar mänsklig form för att skrämma och förgöra, vilket givetvis är något som hade varit intressant att analysera vidare.

Vattnet drar är den första delen i en trilogi, och i den första delen får vi möta ett flertal olika karaktärer som alla har stor betydelse för bygdens framtid. En avgörande roll i berättelsen har Viktor – en småkriminell kille som säljer stöldgods och sprit. I och med ett inbrott i en kyrka hittar han en sten, som tycks vara ämnad just för honom. Så fort han rör dess yta skapas en sorts förbildelse dem emellan, vilket leder till att något väcks till liv i skogen – något som kallas för skogens vandrare. Ingen överlever ett möte med dessa och den kraft som är på väg att släppas lös, och för att stoppa detta krävs att det skapas en balans mellan människa och natur. Den här svåra uppgiften ligger på de utvalda, som till sin hjälp har en gumma vars kunskap har förvärvats genom generationer.  Frågan är om de uråldriga naturkrafterna som satts i gungning kan stoppas; en fråga som gör att man ivrigt väntar på del två i trilogin.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Vattnet drar Bokomslag Vattnet drar
Vattnet drar del 1
Madeleine Bäck
Ungdomsroman
Natur & Kultur
Mars 2016
421
Unga vuxna

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.