Browsed by
Tagg: Natur & Kultur

Så här upphör världen – Philip Teir

Så här upphör världen – Philip Teir

Efter läsningen av Philip Teirs nya roman Så här upphör världen infaller sig en känsla av melankoli och vemod, det är som en förlängning av den stämning som är återkommande i texten. Det är i den Österbottniska skogen som handlingen utspelar sig, och det är här man stiftar bekantskap med en familj som till synes är lyckliga men där ytan börjar krackelera. De tillbringar sin sommar vid ett hus vid havet, ett hus som tillhör släkten men som ingen varit i på många år. De enda grannarna tycks vara ett mindre miljökollektiv som badar nakna och röker marijuana samt en ensam kvinna som sitter på sin veranda hela nätterna. Även om centralhistorien kretsar kring familjen som består av mamman Julia, pappan Erik och barnen Anton och Alice så bidrar alla karaktärer till att forma och skapa olika lager i berättelsen som tillsammans bildar en helhet.

Berättaren som är allvetande och opersonlig intar alla karaktärers perspektiv. Trots de många olika synvinklarna så är det elvaåriga Anton som betraktar och bedömer omvärlden på det mest tillförlitliga sättet. Han befinner sig fortfarande i barndomens oskyldiga värld, och genom sin högkänslighet tar han in lukter, smaker, känslor och synintryck på ett skarpare sätt att de andra. Han är även den som står utanför de dramer som de andra skapar, och blir därmed en objektiv åskådare.

Vissa av karaktärerna känns till lite väl schablonartade; som till exempel den lite svåra och svala författaren Julia, den arbetslöse, tjocke och late Anders, den manipulative och makttörstande sektledaren Chris som kontrollerar både sin fru Marika och vad de övriga medlemmarna ska tycka och tänka. Men kanske är det precis så det är tänkt att vara; för att man som läsare istället ska lägga märke till det subtila – det som finns men ändå inte finns där, det som sker men ändå inte riktigt sker.

Texten är avskalad, och rymmer inte mer än det nödvändigaste. Narratologiskt är det en kronologiskt berättad historia, förutom de första sidorna som utspelar sig innan primärhistorian tar sin början. Jag har försökt komma på vad de där första sidorna betyder, då de gör mig en smula konfunderad. Det är samma scen som skildras vid ett senare tillfälle i historien; om pojken Anton och hans mamma Julia som av rädsla gömmer sig i bilen under ett åskoväder, och hur Anton en stund senare när Julia gått in i huset igen och han befinner sig utanför bilen, ser hur Marika kommer gåendes naken förbi honom som paralyserad av något. Men redan innan den märkliga synen sker en förändring, något som känns i luften men inte går att ta på. Familjen som sakta glider ifrån varandra; lever i sina egna världar utan egentlig kontakt med varandra. Världen och dess existens som plötsligt inte känns självklar. Det är en nedåtgående spiral, som inte går att förhindra:

Visste att allt skulle bli annorlunda från och med nu. Inte på vilket sätt, men att det skulle hända. Något skulle hända i deras liv, och varje förändring skulle göra allt sämre. (s.6)

Att lägga den här sekvensen allra först, innan själva historien tar sin början, ger en signal om bokens fortsatta stämning. Ovädret och hur de söker skydd i bilen för att desperat komma undan det som oundvikligen kommer att hända – även om det är ett tillfälligt skydd och de båda är medvetna om att ett nytt och kanske kraftfullare oväder kan vara på ingång när som helst. Kanske vill Teir med sin upprepning påvisa bilens symbolism: att världen upphör att vara det vi alltid tagit för givet när vi befinner oss i just det ögonblicket när vi inser att inget egentligen kan rädda oss, och därmed accepterar vårat öde.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Så här upphör världen Bokomslag Så här upphör världen
Philip Teir
Roman
Natur & Kultur
2017-03-11
277
Vuxna

En tillsynes enkel historia som består av flera lager och ett djup och allvar som håller greppet om en även efter läsningen.

Jorden vaknar – Madeleine Bäck

Jorden vaknar – Madeleine Bäck

Jorden vaknar är del två i Madeleine Bäcks trilogi om vandrarna som väckts till liv i Gästriklands skogar. I den första delen, Vattnet drar, offrade de som kallas väktarna en ung kille för att stilla de urgamla krafter som vaknat i skogen. När andra delen tar sin början har det gått några veckor sedan de där vansinniga händelserna utspelade sig, men trots Gunhilds, Kristers och Beatas försök har ingenting blivit bättre eller lugnare – tvärtom har kraften och vandrarna med den blivit ännu starkare.

Anton är helt säker på att han sett Celia vid liv, vilket gör att Beata känner en strimma av hopp samtidigt som hon fylls av en isande skräck. För det finns inte en chans i världen att hennes bästa vän är i livet, det förstår hon. Ändå följer hon med Anton till Celias lägenhet, som luktar unket och har översvämmats av vatten. Det växer mossa överallt; väggar, golv och möbler har förstörts. Men det är inte det värsta, för det som en gång var hennes vän hem har tagits över av ett väsen som tycks pulsera av liv och som hela tiden växer.

Att försöka få stopp på den farliga kraft som sprider sig är återigen en uppgift för Gunhild, Krister och Beata. Det är ingen lätt uppgift, då inte ens Gunhild som har ärvt kunskapen om vandrarna vet vad som ska göras. Dessutom utgör de en mycket omaka grupp, som plötsligt fösts ihop och som är tvingade att hålla ihop. Samtidigt kompletterar de varandra väldigt bra med sina olikheter: den rådiga och vresiga Gunhild som ogillar daltande, den försiktige men empatiske Krister, samt den rättframma men samtidigt sköra Beata.

Det faktum att det rör sig om tämligen ”svaga” protagonister, som alla kämpar med svårigheter och inte vet hur de ska handskas med situationen, gör läsningen nervkittlande då det trots allt är dessa karaktärer som har framtiden i sina händer. Om och om igen finns tanken där att de här personerna inte kommer att klara av det motstånd som de möter. Men som tur är har främst de unga karaktärerna styrkor som de inte vet omfattningen av förrän det är dags att verkligen använda dem.

Efter läsningen av Vattnet drar var jag överförtjust; för äntligen hade det kommit en ungdomsbok inte bara innehöll naturmystik och en subtil gräns mellan verklighet och fantasi, utan som även vågade skildra det råa, groteska och antiromantiska. Därför har jag verkligen sett fram emot den här andra delen, och den gjorde mig inte besviken! För det är inte bara det att berättelsen som sådan är otroligt fängslande och originell; utan berättelsens styrka ligger även i Bäcks förmåga att ”skriva liv” i sina karaktärer och väva in dem i varandra så att de tillsammans skapar ett sammanhållet nät. Att använda sig av den här berättartekniken är effektivt, då man med hjälp av olika karaktärer får flera perspektiv på berättelsen. Exempelvis har vi i Jäder en medelålders journalist som utåt sett är hård men som innerst inne är mjuk och sårbar; den som har ett mest utifrånperspektiv av de olika karaktärerna. Dock är hans medverkan viktig då han är den som får tag på dagboken från 1600-talet som Viktor och hans gäng stal från kyrkan. Viktor är den unga och oförstådda som vill känna acceptans genom makt, Gunhild den som är äldst och som har mest kunskap om det som lurar i skogen. De karaktärer man kommer närmast är sammansatta till sin natur, och det är just deras komplexitet som gör dem trovärdiga.

Inom teen noir är det vanligt med utsatta ungdomar som känner sig svikna av vuxenvärlden, och i Jorden vaknar hittar man flera karaktärer som passar in i den mallen. Både Jenny och Viktor har alkoholiserade föräldrar och får klara sig själva. Viktor är en oerhört intressant karaktär – hans vrede får med hjälp av stenens kraft förödande konsekvenser, då han med dess hjälp demolerar allt i sin väg som han känner ilska emot. Beata är även hon utsatt; utan föräldrar och nu även utan sin bästa vän. Det blir intressant när hon brottas med sina inre känslor när vandrarna tar sig in i hennes medvetande – ska hon precis som Viktor låta dem ta över henne eller ska hon stå emot och därmed bli stark i sin utsatthet?

Min fråga efter att boken är utläst är: ska jag behöva vänta ett helt år på den sista och avslutande delen?! Jag vill ju redan nu veta mer om dagboken och om väktarna, och hur det går med de rödglänsande och skräckinjagande vandrarna och deras (förmodade) återkomst – även om det skrämmer slag på mig! För det här är skräckläsning för ungdomar som man helt inte kan vara utan!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Jorden vaknar Bokomslag Jorden vaknar
Vattnet drar del 2
Madeleine Bäck
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2017-03-11
359
Unga vuxna

Gunhild, Krister och Beata lyckades inte stilla de uråldriga krafter som vaknat i skogen; tvärtom verkar vandrarna bara bli starkare och starkare. Tillsammans måste de försöka stoppa en annalkande förödelse, och tiden är knapp!

Allt som blir kvar – Sandra Beijer

Allt som blir kvar – Sandra Beijer

Sandra Beijers nya ungdomsroman Allt som blir kvar börjar med att Matildas pojkvän och sambo gör slut och flyttar ut ur deras gemensamma lägenhet. Hon hamnar i ett sorts chocktillstånd, och för att inte gå under helt i den ensliga lägenheten flyttar hon in hos bästa vännen Miron. Miron, som hon känt sedan länge bestämmer att hela juli månad ska gå ut på att få Matilda på benen igen; få henne att glömma Oliver och börja se ljust på livet igen. Taktiken är att ”ta över världen”, vilket i princip innebär ett ständigt festande och att utmana livet genom att göra galna saker som att springa över spåret när tåget kommer. Men det handlar också om att vara nära varandra, att lita på och finnas för varandra till den grad att de nästan bli en och samma människa- med samma puls, samma hjärtslag.

Allt går dock inte som planerat. Inte med vänskapen, och inte med julipakten. Oliver dyker upp i periferin, och även Simon med de sneda tänderna och glödande ögonen – vilket gör att det skapas en tunn hinna mellan Matilda och Olivers annars så tätt sammanpressade hudar.

Beijer skriver vackert, nästan poetiskt om hur det är att bli lämnad och om hur en stark vänskap utvecklas till en sorts besatthet. Det finns även en underton av det pessimistiska som jag har har en tendens att dras åt. Jag gillar berättelser där verkligheten inte består av räkmackor och för mycket lycka. Det låter ju hemskt men jag tycker om att läsa om trasiga människor. Matilda är en trasig människa. Hon verkar inte ha någon vidare bra kontakt med sin familj, och mamman verkar inte vilja lära känna sin dotter eller ens veta hur hon egentligen mår. Istället för att sätta sig bredvid henne vid frukostbordet morgonen efter hon ramlat in genom dörren, går hon in i sovrummet och stänger dörren om sig. Den där stängda dörren gör mig ledsen inombords. För det finns fler stängda dörrar i Matildas liv, även om de inte är synliga. För den här romanen bevisar för mig att även man inte någonsin kan lita på en annan människa fullt ut. Inte ens den man trodde sig kunna lita på. Det finns inte heller någon framtidstro hos Matilda, utan bara en känsla av matthet.

Men hur som helst. Trots Matildas trasighet kan jag inte förmå mig att känna med henne och därmed går den här historien av olycklig kärlek och en tristess inför livet inte in under huden på mig. Ärligt talat gillar jag inte en enda av bokens karaktärer, för ingen av dem är egentligen genuint vänlig eller bryr sig om någon annan än sig själv. Jag anar dock att det här kan bero på att man helt är inne i Matildas syn på tillvaron, och att det egentligen är hennes brist på empati för andra människor som gör att man upplever de andra karaktärerna som hårda och kalla.

Det som gör att jag känner en aning besvikelse efter att ha läst ut boken är att jag nog förväntade mig en sorts vändning på slutet. Bort från hopplösheten och tristessen och känslan av att vara beroende av någon annan människa för att kunna överleva. Men allt som blir kvar och följer med en efter läsningen är den där känslan av tomhet, tristess och matthet.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Allt som blir kvar Bokomslag Allt som blir kvar
Sandra Beijer
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2016-09-19
206
Unga vuxna

Ungdomsroman som fångar hur det är att ha blivit lämnad, och de känslor som följer med det. Den fångar även en vänskap som är så stark att den utvecklas till en sorts besatthet.

Halsen rapar, hjärtat slår : rim för 0-100 år!

Halsen rapar, hjärtat slår : rim för 0-100 år!

Det här är en ny diktsamling som man bara måste älska! Boken är ett första gemensamt arbete mellan tvillingsystrarna Emma och Lisen Adbåge – båda erfarna bilderboksskapare vars tidigare verk tilltalar mig både text- och bildmässigt. Och likaväl gör den här boken det. Jag gillar de direkta dikterna, som handlar om allt från konstiga vuxna, hur det är att växa och bli större, sorgen över att ha förlorat någon, pirr i magen och känslan av lycka i den varm sommarbil när man vet att man snart ska få hoppa i vattnet. Det som gör samlingen extra bra är att det triviala blandas med komplexa och svåra frågor; så som annorlundahet, feminism, kapitalism och miljö. Även om det inte är direkt uttalat, så finns det där utan att störa och förstöra läsningen. Även illustrationerna bidrar till en mer komisk touch på de mer allvarligt vinklade dikterna.

Många av dikterna är just komiska eller tragikomiska – och det är här jag tycker att Emma och Lisen Adbåge är som starkast. Det komiska, och framförallt det som har med kiss, bajs och prutt att göra tror jag kan locka många barn att fastna för genren, för visst är det så att dikter är lite svårare att både läsa och förstå för små barn. För vad kan bli bättre än detta:

KRETSLOPPET

Under ytan

där i grytan

ligger korvarna på spänn

ingen fara

ät dom bara

korv blir åter korv igen

Jag som gillar det tragikomiska fastnar direkt för dikten ”Gunilla” som skildrar hur en kvinna ramlat raklång ned för en trappa medan berättarrösten uppmanar sin vän att fixa frillan då de ska grilla och hon därför inte bara kan ligga där. I ”Sånt dom vill” ser barnet på den vuxne som en tjatig person som helst ägnar sig åt att spela spel på mobilen, köra bil och laga mat. Genom att i de två första verserna beskriva vad hundar och katter gillar att göra mest, framstår den vuxne som någon helt skild från barnvärlden, och det här får mig som vuxen att tänka på hur jag faktiskt uppfattas av mitt barn. Det är ju en tråkig bild av en vuxen, men då samhället ser ut som det gör så går mycket tid åt till att just köra och handla och laga mat. Även det här är något som är så bra med dikterna; att de har något att säga både barnet och den vuxne läsaren.

Det här är med andra ord riktigt läsgodis innehållandes mycket gott och blandat, och jag rekommenderar den varmt till både ovana och vana diktläsare!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Halsen rapar, hjärtat slår : rim för 0-100 år! Bokomslag Halsen rapar, hjärtat slår : rim för 0-100 år!
Emma & Lisen Adbåge
Poesi för barn
Natur & Kultur
2016-09-03
3-6 år

En ny diktsamling för barn, (men även vuxna!) av Emma och Lisen Adbåge!

Vattnet drar – Madeleine Bäck

Vattnet drar – Madeleine Bäck

Madeleine Bäcks debutroman från 2016 för unga vuxna drar tankarna till Engelsforstrilogin, då även den här romanen utspelar sig i ett litet svenskt samhälle där man får följa berättelsen ur flera olika karaktärsperspektiv. Även i Bäcks roman sätts tilltron till att rädda världen till några unga människor. Här samsas naturmystik och skräckromantik med en vardagsrealism där de mest råa och djuriska mänskliga beteendena och behoven skildras och får utrymme. Men även om Bäck har knutit an till romantikens naturmystik så finns här ingen koppling till det oskuldsfulla barnet, utan tvärtom är ungdomarna här istället motsatsen till det oskuldsfulla; de stjäl, knarkar och förlustar sig. Inte heller finns en skildring av naturen som besjälad av godhet, utan i dess väsen finns istället något bestialiskt och ondskefullt som emellanåt tar mänsklig form för att skrämma och förgöra, vilket givetvis är något som hade varit intressant att analysera vidare.

Vattnet drar är den första delen i en trilogi, och i den första delen får vi möta ett flertal olika karaktärer som alla har stor betydelse för bygdens framtid. En avgörande roll i berättelsen har Viktor – en småkriminell kille som säljer stöldgods och sprit. I och med ett inbrott i en kyrka hittar han en sten, som tycks vara ämnad just för honom. Så fort han rör dess yta skapas en sorts förbildelse dem emellan, vilket leder till att något väcks till liv i skogen – något som kallas för skogens vandrare. Ingen överlever ett möte med dessa och den kraft som är på väg att släppas lös, och för att stoppa detta krävs att det skapas en balans mellan människa och natur. Den här svåra uppgiften ligger på de utvalda, som till sin hjälp har en gumma vars kunskap har förvärvats genom generationer.  Frågan är om de uråldriga naturkrafterna som satts i gungning kan stoppas; en fråga som gör att man ivrigt väntar på del två i trilogin.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Vattnet drar Bokomslag Vattnet drar
Vattnet drar del 1
Madeleine Bäck
Ungdomsroman
Natur & Kultur
Mars 2016
421
Unga vuxna

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.

Avd. för grubblerier – Jenny Offill

Avd. för grubblerier – Jenny Offill

Offills roman består av korta intensiva stycken med inre monolog, vilket gör den till en annorlunda läsupplevelse. Här får man under vad som verkar vara en femtonårsperiod följa en namnlös kvinnlig karaktär som inledningsvis är runt 20 år gammal. Hon har en dröm om att vara ett ”konstnärsmonster” och hänge sig helt åt sitt författarskap, vilket löper som en röd tråd genom hela berättelsen. Men drömmen om att skriva en uppföljare till en för flera år sedan publicerad bok löper parallellt med det pågående verkliga livet: arbetet som lärare, äktenskapet med en musiker samt föräldraskapet. En verklighet som beskriver hur brutalt omtumlande, utmattande och tråkigt det kan vara de första bebisåren.

Här finns ett myller av olika funderingar kring många olika ämnen, och man kastas än hit och än dit i tankegångarna. Jag känner ett stort släktskap med den kvinnliga protagonisten, som är en mycket känslig människa med ständiga grubblerier om livet och hur man ska klara sig igenom det. Blandat med beskrivningar av livets trivialiteter kan man under ytan ana en enorm ensamhet, en ensamhet där berättarjaget känner en alienation gentemot resten av mänskligheten, och där skrivandet och berättandet är det enda sättet att försöka förstå både sig själv och andra. Att berättartekniken mitt i berättelsen plötsligt ändras, från ett jag-perspektiv till ett tredjepersonsperspektiv är i början förvirrande, men på samma gång självklart och brilliant. I berättandet har det hela tiden funnits en antydan om hur viktigt tempus är när man skriver, och genom att plötsligt byta tempus och synvinkel på ett oerhört smidigt sätt visar författaren både oss hur det ska gå till rent praktiskt, samt tar berättelsen till en annan nivå. Samtidigt sker ett skifte i själva temat för romanen: det är först när hon börjar se på sig själv utifrån; som den bedragna Hustrun, som hon får distans till sig själv och äntligen kan låta sig bli det konstnärsmonster hon så länge drömt om.

Efter att ha hoppats på den konstnärliga friheten och den kvinnliga frigörelsen blev jag ganska besviken på slutet. Romanen hade blivit mer intressant om hon lyckats ägna sig åt sitt konstnärskap helt och hållet, utan att vara beroende av och slav under sina känslor.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Avd. för grubblerier Bokomslag Avd. för grubblerier
Jenny Offill
Roman
Natur & Kultur
Januari 2016
187
Vuxna