Browsed by
Tagg: Mysterier

London Eye-mysteriet – Siobhan Dowd

London Eye-mysteriet – Siobhan Dowd

Siobhan Dowd är en författare som tyvärr är relativt okänd här i Sverige, men som tack vare Atrium förlags översättningar nu kan få en ny läsekrets. Hennes författarskap består bland annat av de uppmärksammade och prisbelönta romanerna Bog Child (Barnet i mossen) och A Monster Calls (Sju minuter över midnatt); den sistnämnda som efter hennes död 2007 skrevs klart av Patrick Ness och som även filmatiserades 2016.

London Eye-mysteriet är Dowds andra roman, som hon skrev efter sin debut 2006 med ungdomsromanen A Swift Pure Cry. Precis som titeln antyder så är handlingen i London Eye-mysteriet centrerad kring ett mystiskt fall; nämligen hur en pojke försvinner spårlöst efter att ha gått ombord på The London Eye. Då den försvunne är huvudpersonen Ted och hans syster Kats kusin bestämmer de sig för att själva försöka lösa gåtan, då polisen tycks stå handfallen. 

Men berättelsen förtäljer även historien om en speciell och annorlunda pojke, det vill säga Ted, som inte är som andra och därför upplever världen och verkligheten på ett annat sätt. Själv säger han att hans hjärna har ett annat operativsystem än andra människors, vilket gör att han inte uppfattar ironi eller förstår innebörden av ordspråk – men som istället registrerar sådant som andras hjärnor inte uppfattar: de små detaljerna och tingen som leder ett samband mellan orsak och verkan, och han har därför förmågan att se de möjliga scenarion som kan ha utspelat sig efter de såg Salim den sista gången. 

Texten presenterar händelserna kronologiskt, men berättelsen är återberättad utifrån protagonisten Teds minnen av vad som hände de där dagarna i maj. I det inledande kapitlet redogör han med stor detaljrikedom för sina personliga upplevelser av att åka i London Eye, men även dess konstruktion, vilket fungerar som både en introduktion till och en förförståelse för den kommande handlingen. 

Dowd har förmågan att bygga upp stämning och spänning genom att fokusera på de små men viktiga detaljerna. I den här boken är det genom Teds sinnen och iakttagelseförmåga, vilket skildras på ett oerhört realistiskt sätt. För den här inte endast en vansinnigt bra berättelse om hur val och händelsekedjor (och slumpen!) kan få oanade konsekvenser, utan minst lika mycket om hur vi bör uppskatta och ta vara på varandras olikheter, egenskaper och unika talanger som vi begåvats med. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Läs även min recension av Siobhan Dowds Barnet i mossen.

London Eye-mysteriet Bokomslag London Eye-mysteriet
Siobhan Dowd
Barnroman
Atrium Förlag
2016-02-01
297
12-15 år

En skickligt berättad roman, som förtäljer historien om ett till synes oförklarligt försvinnande - men också om en annorlunda och speciell pojke och hans världsuppfattning.

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten – I.V. Steinman

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten – I.V. Steinman

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten är författaren I.V. Steinmans debutbok, och den gavs ut på originalspråket norska förra året. Boken är den första delen i en serie.

Handlingen utspelar sig under några sommarveckor i Oslo; där huvudkaraktären Henny på grund av en ständigt arbetande mor har ett riktigt långtråkigt lov. En dag när hon lämnar tillbaka sin mammas böcker på biblioteket får hon syn på en handskriven lapp där en detektiv söker en assistent, vilket låter som en perfekt sysselsättning! Det visar sig att Balthasar Brun är en erkänd detektiv som har löst många svåra fall, som på grund av hög ålder måste trappa ner på arbetet. Då Henny bara är ett barn måste hon bevisa sin duglighet, för en detektivassistent måste ha vissa speciella egenskaper – och vad passar inte bättre än att ta sig an fallet med den försvunna katten Flamma, som vunnit mängder av utställningstävlingar? Henny får till sin stora glädje oväntad hjälp av Balthasars sekreterares barnbarn, Otto, och tillsammans tillbringar de mycket tid tillsammans för att klura ut vem som har tagit katten och varför.

Det här är en bok som passar utmärkt för högläsning; den har korta kapitel och ett skriftspråk som liknar talspråket, vilket innebär att det är lätt för barnet att hänga med i texten. Dessutom finns det illustrationer på nästan varje sida, varav flera täcker en hel sida. Historien som sådan är även spännande och bjuder in läsaren och lyssnaren att vara med och lista ut mysteriet allteftersom berättelsen fortskrider. För att det här ska bli lyckat krävs att författaren redan tidigt planterar specifika detaljer i texten, som bidrar till att läsaren tillsammans med karaktären kan sätta ihop de olika pusselbitarna och därmed lösa fallet – vilket Steinman behärskar riktigt bra.

Boken har vissa likheter med Martin Widmarks böcker om Lasse-Majas detektivbyrå; främst av den uppenbara anledningen att även Steinmans bok innehåller ett mysterium som den intelligenta och noggranna karaktären till slut löser, utan hjälp av någon vuxen. Även här finns två karaktärer som hjälps åt, en flicka och pojke som är vänner och kompletterar varandra på ett bra sätt. Just frånvaron av föräldrar och hur kompetenta barnen är i olika situationer som ibland utgör fara, är ett utmärkande drag och något som präglar både Widmarks och Steinmans böcker.

Dock finns det i den här berättelsen inte några misstänkta gärningsmän i form av bikaraktärer att utgå ifrån och bocka av ju fler ledtrådar man får, vilket de något övertydliga ledtrådarna eventuellt kan kompensera för. Gillar man Lasse-Majaböckerna kan man dessutom sakna genomgången av karaktärer innan själva berättelsen börjar, samt en karta över staden för att lättare kunna orientera sig. Men det här är egentligen petitesser, och är gissningsvis inget som kommer att påverka hur Steinmans böcker om Henny kommer att tas emot av läsande och lyssnande barn och deras föräldrar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten Bokomslag Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten
Balthasar Bruns detektivbyrå (del 1)
I.V. Steinman
Barnroman
Modernista
2017-07-14
160
6-9 år, 9-12 år

Den första boken i en ny detektivserie som handlar om Henny, som tillsammans med sin nyfunna vän Otto måste lösa mysteriet med en försvunnen katt för att få bli Balthasar Bruns nya detektivassistent. En bra bok som både fungerar som högläsningsbok och att läsa själv, med fina svartvita illustrationer.

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym och den förhäxade pjäsen är uppföljaren till den första boken om den trapetssvingande flickan Poppy; vars titel är Poppy Pym och Faraos förbannelse (2016). Författaren är den brittiska litteraturvetaren Laura Wood, och böckerna om Poppy har gjort succé både i England och internationellt, och man kan lätt förstå varför. Poppy är föräldralös och har växt upp i ett cirkuskollektiv, men går nu på den anrika privatskolan Saint Smithens, där hon tillsammans med sina bästa vänner Ingrid och Kip gör mycket annat än att bara göra läxor – som att lösa mystiska brott till exempel!

Precis som i den första boken är hela handlingen mestadels förlagd på skolan och dess område, förutom i början när en utflykt till den närmaste orten Brimwell går av stapeln, där också den första i raden av mystiska saker händer. Titeln på boken avslöjar att det handlar om en teaterpjäs som är förhäxad, och inte vilken pjäs som helst utan elevernas uppsättning av Shakespeares Macbeth; som är känd för att föra olycka med sig. Och olyckor, det drabbar verkligen teatersällskapet vid provspelningarna – så som bränder, matförgiftning, och spöken som skräms.

Wood lägger upp texten på samma sätt som i sin förra bok; och man skulle kunna säga att det enda som är utbytt är att det den här gången handlar om en teaterpjäs istället för en egyptisk utställning. Miljön är densamma, de karaktärer som är misstänkta innehar liknande attribut och kan beskrivas som arketyper: den goda, den giriga, den självupptagna, den snygge, den stränga och så vidare. Därmed får man precis det man förväntar sig av berättelsen, utan några överraskningar. Det här behöver för den delen inte vara något negativt, utan tvärtom så är det främst igenkänning som gör att barn fastnar för en viss typ av serier och även har lättare att förstå texten.

Wood är skicklig på att bygga upp spänningen samtidigt som hon får med sig läsaren i att lösa de olika mysterierna genom så kallade ”planteringar”, det vill säga att en för stunden oviktig detalj eller karaktär senare visar sig ha stor betydelse för händelseförloppet och handlingens lösning.

Vid läsningen av den första boken reagerade jag på den intertextuella kopplingen till främst Harry Potter-böckerna, och ansåg att likheterna rent karaktärsmässigt var för många även om berättelsen som sådan är unik. Men jag måste få ändra mig lite, för karaktärssammansättningen är onekligen ett lyckat koncept. Det som tilltalar mest med böckerna om Poppy Pym är kanske deras förmåga att både vara roliga och spännande, och att de kan läsas och ge behållning för både den yngre och äldre läsaren. Poppy som karaktär går helt enkelt inte att ogilla, för vem kan stå emot hennes humor, värme, totala avsaknad av förnuft och känsla – och inte minst av allt hennes klipskhet som leder till att ohederliga och oärliga brottslingar kan gripas!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Poppy Pym och Faraos förbannelse.

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx) Bokomslag Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx)
Poppy Pym (del 2)
Laura Wood
Barnroman
Modernista
2017-06-07
304
9-12 år

Äntligen är den trapetssvingande flickan Poppy Pym tillbaka! Ännu en gång får vi bevittna hennes totala avsaknad av förnuft och känsla, och ännu en gång får vi vara med och lösa ett brott som har begåtts! Den här gången handlar det om en teaterpjäs som tycks vara förhäxad, och Poppy och hennes vänner hamnar återigen i farliga situationer.

Ordbrodösen – Anna Arvidsson

Ordbrodösen – Anna Arvidsson

Ordbrodösen från 2016 är Anna Arvidssons debutroman, och vilken debut sedan!

Historien tar sin början vid tidpunkten för huvudkaraktären Albas 18-årsdag. Men Alba är ingen vanlig tonårstjej. I hennes släkt får kvinnor på sin artonårsdag en speciell gåva; nämligen att styra andra människors handlingar och tankar med skrivna ord. Men vid den obligatoriska ceremonin som även fungerar som ett inträdesprov för att bli en så kallad ordbrodös händer något som aldrig hänt innan – hon misslyckas med det som ledamöterna ber henne att göra. Det hon skriver har ingen verkan, och ingen har någon förklaring till varför. Det finns dock fem villkor som måste vara uppfyllda för att kraften ska fungera; man måste ha fyllt 18 år och inte göra inträdesprovet på en annan dag än den dagen man är född, inte ha fött barn, vara biologiskt dotter till en ordbrodös samt inte ha några bröder då de blockerar kraften. Då den enda förklaringen är att någon av de här villkoren inte är uppfyllda, börjar man beta av dem en och en och till slut kvarstår endast en av dem: Alba måste ha en tvillingbror, då hennes mamma som dog när hon var fem år gammal endast var gravid en gång.

I väntan på att ledamöterna ska komma fram till vad som ska göras härnäst, skickas Alba till Stockholm där hon ska bo hos en tillfällig handledare, som inte har någon kraft som ordbrodös då hon är adopterad. Lo, som den här kvinnan kallas, och hennes dotter Norah tar emot Alba med öppna armar och de blir som en ny familj för henne. För att lätta sitt hjärta och för att få svar på sina frågor berättar hon om ledamöternas misstankar om tvillingbrodern, och sökandet efter honom kommer att engagera den alla tre. Det blir även starten på en jakt mot klockan – då det visar sig att även någon annan med illasinnat uppsåt är på jakt efter honom.

Berättelsen är skriven i jag-form och utgår ifrån Albas perspektiv. I och med detta kommer man som läsare nära en känslig och osäker tonårstjej, som inte har mycket erfarenhet av världen. De drag som Alba har kan man känna igen i andra ungdomsromanhjältinnor; protagonister som genom att lära känna sig själva och sin kraft växer som individer. Genom hela romanen återkommer tillbakablickar i form av drömmar till tiden när Alba var liten och mamman levde, och det är via dessa som sanningen sakta börjar nystas upp. Geografiskt utspelar sig berättelsen både i Sverige, Danmark och Irland och detta bidrar tillsammans med den korta tidsaspekten till ett högt tempo där man hela tiden sitter som på nålar i väntan på vad som ska hända härnäst. Den här känslan förstärks av de mysterium som karaktärerna genom olika ledtrådar måste lösa, och det här skapar en berättelsestruktur som kan jämföras med pusseldeckaren.

I och med det väl genomtänkta upplägget förväntar man sig en upplösning av samma mått; istället blir den motsatsen till detta. För det känns på något sätt som både osannolikt, långsökt och alltför komplicerat, vilket inger en känsla av tvivel och skepsis. Men trots den här detaljen är Ordbrodösen verkligen en välskriven ungdomsbok med en bra och unik story som är svår att inte tycka om, och betyget blir tre väldigt starka stjärnor!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Ordbrodösen Bokomslag Ordbrodösen
Anna Arvidsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-01-20
328
Unga vuxna

En ungdomsroman som innehåller både spänning, magi och kärlek!

 

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood

Poppy Pym och Faraos förbannelse – Laura Wood

Det här är en barnbok som jag sett fram emot att läsa; inte endast för dess otroligt fina framsida utan även för att den liknas av Harry Potter av recensenter. Dock inte genren; det här är inte magisk realism, utan en realistisk detektivroman blandad med en stor skopa komik. Men jo, likheterna till Harry Potter är ändå många. Bland annat är även Poppy Pym föräldralös och hittas av sin nya familj i ett skynke när hon är en liten bebis. Men där tar familjelikheterna slut. För Poppys familj är till skillnad från Harry Potters otroligt kärleksfull och stor; de är nämligen ett helt kringresande cirkussällskap! Det här innebär att Poppy har en stor och varierande familj där varje individ har olika egenskaper och dessutom gärna lär ut allt de kan till Poppy, som med åren blivit en riktigt skicklig akrobat. Men cirkusdirektören Pym är ändå den som mest tar hand om Poppy som sitt eget barn, som stoppar om henne och serverar henne varm choklad – sådär som bara mammor kan. Poppy trivs bra i sin familj, men när hon fyller 11 år bestäms det över hennes huvud att hon måste börja i en vanlig skola, och det ordnas med att hon ska få börja i den ansedda och anrika internatskolan Saint Smithen’s. Redan på sin första dag finner hon två vänner; Ingrid – en bokmal som törstar efter kunskap, samt Kip – en kortväxt pojke som inte är speciellt smart men som är energisk och vill lära sig allt om cirkuskonster. Som ni ser är likheterna till Harry Potter redan här många. Och de tar inte slut. För i hennes klass finns en stenrik flicka som per automatik avskyr Poppy, då hon anser att Poppy är en en utböling och dessutom är bättre än henne på akrobatik. Där finns även Miss Susan, en läraren i kemi som redan från början sätter upp Poppy på sin ogilla-lista, vilket även det påminner väldigt mycket om relationerna i Harry Potter.

Men även om likheterna är många, finns även andra intertextuella kopplingar. Jag tänker främst på karaktärsskildringen då Poppy påminner en hel del om Pippi Långstrump: det illröda håret (som hon fått sitt namn efter), föräldralösheten, sina konster i akrobatik, viljan att inte gå i skolan, avsaknaden av vänner i sin egen ålder men sedan en otrolig nära vänskap till Ingrid och Kip. Jag tycker mig även finna en intertextuell koppling till berättelsen om Ivy Pocket av Caleb Krisp. Även det en flickkaraktär med självförtroende och intelligens, som löser mysterium.

Men även om det finns många gemensamma nämnare med andra verk, så är ändå Poppy Pym unik på många sätt. Jag älskar cirkuskonceptet, och jag tror att många barn kommer att hålla med mig. Mysterielösning är i sig inte något nytt inom barnlitteratur, men det känns som om det är en trend som kommer att hålla i sig länge. Rent berättartekniskt skiljer sig även den här berättelsen från många andra mellanåldersböcker, då den är skriven i jag-form. Här finns igen allvetande berättare, utan det är Poppy själv som är berättare och därmed styr berättelsens utformning. Det infogas manuskript från telefonsamtal och inklistrade kartor bland texten, vilket är ett genialiskt drag om man väljer att skriva utifrån ett jag-perspektiv med intern fokalisation. Men även om de många karaktärerna är väl utmejslade, så saknar jag en mer noggrann miljöskildring. För trots att det är en välskriven bok, och kartorna till trots vill jag veta mer om skolan och dess omgivningar; hur ser rummen och salarna ut och hur känns det att vara elev på den här skolan? Vart är det vi befinner oss rent geografiskt, hur ser naturen ut? Kanske är det inte sådant barn vill läsa utan endast en vuxen läsare som är van av vissa oändliga skildringar, det vill jag ha osagt. Men jag tror inte att det är fel att barn redan tidigt i sin litteracitetutveckling lär även vad miljöbeskrivning innebär.

Avslutningsvis: En rolig och spännande bok som bäddar för en uppföljning! (som redan finns på engelska, och förhoppningsvis snart kommer på svenska)

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Poppy Pym & Faraos förbannelse (Poppy Pym & the Pharaoh's Curse) Bokomslag Poppy Pym & Faraos förbannelse (Poppy Pym & the Pharaoh's Curse)
Poppy Pym (del 1)
Laura Wood
Barnroman
Modernista
2016-06-29
318
9-12 år

Poppy Pym är inte som andra barn. Hon är nämligen föräldralös och uppvuxen på en cirkus. Men trots att hon kan ofantligt mycket nyttigt om olika ting, så är det dags för henne att börja i en riktig skola. Men det är inte heller någon vanlig skola, utan en magnifik anrik internatskola där mystiska saker händer när Van Bothings faraoutställning med rubinskabarén ska ställas ut på skolan. Det blir ett spännande detektivuppdrag för Poppy och hennes två nyfunna vänner!