Browsed by
Tagg: Mod

Mango & Bambang. Absolut ingen gris – Polly Faber & Clara Vulliamy

Mango & Bambang. Absolut ingen gris – Polly Faber & Clara Vulliamy

Det här är en sådan där bok som man vill gå och bära runt på alltid. Dels för att den är så fin, både omslaget och de lila, svarta och vita illustrationerna, men även historien som sådan. Boken handlar om flickan Mango som bor tillsammans med sin pappa i en mycket stor stad, där alla människor är väldigt upptagna och stressade. Pappan är inget undantag, och stänger konstant in sig i sitt arbetsrum där han är strängt upptagen med att räkna ut saker. Mango vill inte vara sämre, och sysselsätter sig med massor av aktiviteter; så som karate, schack och att spela klarinett. Men trots att hennes motto i livet är att man helhjärtat måste ägna tid åt det man vill bli bra på, låter det riktigt hemskt när hon spelar på sin klarinett. En dag på väg hem från karateträningen träffar hon på Bambang – en tapir som tagit sig från djungeln i Malaysia till den stora staden, där han nu förväxlas med en buckla på övergångsstället. Mango tar med sig den skräckslagna Bambang hem, bjuder på bananpannkakor och glass och sedan den dagen är de oskiljaktiga. Tapiren och människoflickan kompletterar varandra på ett bra sätt, och hjälper varandra i situationer där de känner sig ledsna, rädda och obekväma. En farlig sådan situation uppstår när granntanten fångar in Bambang för att lägga till  honom till sin samling med ovanliga djurarter. Berättelsen avslutas på ett fint sätt och knyter samman de olika teman som den berör: vänskap, empati, ensamhet och att ta mod till sig fast det känns svårt och jobbigt.

Mango och Bambang. Absolut ingen gris är en underbar liten pärla som med den lätta och luftiga texten, de vackra bilderna och den äventyrliga historien kommer att fånga såväl stora som små läsare! Redan i sommar kommer uppföljaren, Mango och Bambang. Tapir på viftoch förhoppningsvis översätts även de tre andra delarna snart. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Här är hela serien på engelska:

Mango och Bambang. Absolut ingen gris Bokomslag Mango och Bambang. Absolut ingen gris
Mango & Bambang (Del 1)
Polly Faber
Barnroman
Speja Förlag
2017-10-24
142
6-9 år

Det här är en underbar liten pärla som med den lätta och luftiga texten, de vackra bilderna och den äventyrliga historien kommer att fånga såväl stora som små läsare!

Det är Flanagan och jag – Bo R Holmberg

Det är Flanagan och jag – Bo R Holmberg

Bjarne bor hos sin mormor för andra året i rad, eftersom han inte vill bo i USA där hans föräldrar befinner sig för att göra karriär. Hans mormor är vad man förr hade kallat för häxa; hon har vetskap om de små under jorden, kan stä blod, läsa i kaffesump och hjälper människor med de växter som hon plockar och kokar. Det är mormor som lärt Bjarne hur man stjäl modet av någon; det vill säga gör så att personen i fråga blir helt kraftlös. Det krävs bara att man har något litet som tillhör den man vill göra modstulen, och slår in det med en pinne i en trädstam samtidigt som man säger en speciell ramsa. 

Bjarne och hans bästa vän Flanagan, som egentligen heter Juri, övar varje dag på att härdade – så att deras plågoande Lennys slag inte ska göra så ont, och för att en dag kunna ge igen. I den tomma bagarstugan tränar de boxning efter skolan, och även om de hela tiden blir starkare så behöver de något mer effektivt för att få slut på den terror de är utsatta för. De bestämmer sig därför för att testa om de kan stjäla Lennys kraft och mod.

Men trots att de gör ritualen som man ska, och till och med spikade in pinnen helt och hållet, är allt som vanligt på dagarna: Lenny är fortfarande en bråkstake som med sin styrka skrämmer slag på de andra eleverna, och han ger sig fortfarande på Bjarne och Flanagan när de går hem från skolan. Men så en dag kommer Lenny inte till skolan, och fröken meddelar att han är inlagt på sjukhus då han är mycket sjuk. 

Svartkonsten verkar ha fungerat, men nu blir pojkarna rädda att de istället för att ta kraft ifrån sin fiende har dödat honom. 

Det här är en mellanåldersbok som trots ett sparsamt omfång och en lättläst text inte för den delen snålar in på varken handling eller den språkliga kvaliteten. Det är en fin berättelse om vänskapens betydelse, den första förälskelsen och att mod kan te sig på flera olika sätt.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Det är Flanagan och jag Bokomslag Det är Flanagan och jag
Bo R Holmberg
Barnroman
Alfabeta
2017-09-07
90
9-12 år

En fin och lättläst berättelse om vänskapens betydelse den första förälskelsen och om att mod kan te sig på många olika sätt.

Det tunna svärdet – Frida Nilsson

Det tunna svärdet – Frida Nilsson

Många av Frida Nilssons tidigare böcker har det komiska och bisarra draget gemensamt; jag tänker främst på Jagger Jagger, Jag Dante och miljonerna och Apstjärnan. 2015 gavs Ishavspirater ut,  och även om Nilsson fortsätter att skildra en en värld där det är barnen istället för de vuxna som tar ansvar och klarar sig själva, finns även en mörk underton som löper genom hela texten. Det här gäller även den nya boken Det tunna svärdet, som precis som den förra boken har illustrerats av Alexander Jansson (vars bilder många säkert känner igen från de lättlästa böckerna om Mystiska skolan). 

Handlingsförloppet liknar den traditionella sagans grundmönster, det vill säga ”hem-uppbrott hemifrån-äventyr-hemkomst”, då berättelsen börjar med att protagonisten Sasja följer efter sin mamma till Dödens rike efter att hon har dött. Det visar sig bli en farlig resa, då inga levande får vistas i Tvefotingarnas, Harpyrernas och Spartarernas land. På sin väg finner han tre vänner; Prinsessan av Sparta som är en hund, Trine Tvefot som är en gris och Höder som är en örn, vilka hjälper honom med det uppdrag han har kommit dit för att slutföra. Det visar sig dock att Döden inte på något sätt är som Sasja (eller läsaren!) har föreställt sig, vilket försvårar och fördröjer hans planer.

Narratologin i Nilssons berättelse påminner om hur Astrid Lindgren använder språket i sina texter:  jag-perspektivet som används när Sasja på ett mycket förtroendegivande sätt berättar historien för läsaren, rytmen och flödet i meningarna och hur en scen plötsligt avbryts av att karaktären återupplever och uttrycker sina känslor inför det som beskrivs. Som när Sasja och Trine fäktas på skoj med sina pinnar: 

Åh, det var roligt! Det var så roligt att det sög i magen och så att hjärtat rusade i mitt bröst. (sid. 77)

Nilsson har samma förmåga som Lindgren att i det skrivna ordet föra fram en oerhörd känsla och stämning, och målar genom endast några ord upp en helt fantastisk värld där allt är möjligt. En värld som man beträder med både förväntan och vördnad.

Rekommenderad läsålder är 6-9 år, men jag skulle istället säga att boken lämpar sig för barn mellan 9 och 12 år. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Det tunna svärdet Bokomslag Det tunna svärdet
Frida Nilsson
Barnroman
Natur & Kultur
2017-08-21
515
6-9 år

Frida Nilsson tar läsaren med sig ut på ett fantastiskt äventyr, som behandlar teman så som döden, saknad, sorg, vänskap och mod. Passar utmärkt till högläsning, men även om rekommenderad läsålder är 6-9 år tycker jag att boken passar bättre till 9-12 åringar.

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit ungdomsserien om Emanuel Kent Sjögren; Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick. Det som gör de här böckerna så bra är hur Åsa Asptjärns lyckas med det svåra att skriva in huvudpersonen i de mest pinsamma situationer på ett sätt som inte känns det minsta forcerat, och aldrig blir tröttsamt. Tvärtom är Asptjärns böcker faktiskt de enda ungdomsböcker med humoristiska inslag som får mig att skratta rakt ut. Man kan inte annat än att älska Emanuel som karaktär, då han genom att ha en ständig förmåga att göra bort genom att säga fel saker vid fel tillfälle, vara extremt klumpig och göra helt ogenomtänkta saker får en att känna igen sig väldigt mycket: både i känslan av att vara bortgjord och i det komplicerade i att vara ung och hitta sin identitet.

Även i hennes nya roman, som vänder sig till barn mellan 9-12 år, finns det komiska som en röd tråd genom hela berättelsen. Den handlar om Bodil – som går under namnet Wursten då hon älskade korv som liten – som precis har gått ut sjätte klass och plötsligt inser att hon och bästisen Veronika inte har något gemensamt längre. Veronika vill hellre vara med populära Emmy, som verkar hata Wursten, och det killgäng som hennes nya pojkvän hänger med. Dessutom står det klart att det inte längre är okej att leka på samma sätt som man gjorde på mellanstadiet. Därför är hon hellre ensam. Vilket hon inte behöver vara länge, då veganen Diana dyker upp i hennes liv och klamrar sig fast vid henne som en igel. Till en början tycker Wursten att hon är ganska jobbig, då hon både är intensiv och tar för givet att de ska vara vänner. Men trots att de är olika precis som en wurst och en vegan, så är Diana en person som är rolig att vara med – hon är påhittig och engagerad i politiska frågor, och är när det kommer till kritan ändå rätt lik Wursten på många sätt.

Trots att berättelsen innehåller flera komiska partier; som till exempel när tjejerna bestämmer sig för att göra inbrott i kiosken, eller när en gammal förvirrad tant tas för en satanistisk galning och skjutsas tillbaka till ålderdomshemmet i en cykelvagn, blir det inte riktigt samma känsla som i Asptjärns tidigare romaner; jag skrattar aldrig rakt ut även om jag fnissar till emellanåt. Det här beror på att det i den här historien finns en protagonist som är starkare och säkrare i sig själv än vad Emanuel är; hon behöver därför inte göra sig till och försöka skapa en identitet bara för att bli omtyckt eller vinna en viss status. Det bekommer henne inte det minsta om Emmy och det coola killgänget gillar henne eller inte, och driver istället med dem på deras bekostnad – nästan som att få motsatt effekt, vilket i och för sig är väldigt underhållande. Ett exempel är när Veronika och Emmy pratar på om sina erfarenheter när det kommer till pojkvänner, och Wursten tycker att det är fjantigt och låtsas spela med i deras entusiasm och berättar om en påhittad före detta pojkvän:

”Berätta. Jag vill veta allt. Precis allt” säger hon medan hon sakta backar mot sittsäcken och sjunker ner med ett nöjt flin på läpparna. ”Tja, finns inte mycket att säga. Vi var på olika platser i livet helt enkelt.” Jag pausar. ”Alltså bokstavligt talat, han bor i Alingsås.” (…) ”Var träffades ni?” ”På en campingplats på Bornholm.” Jag kastar huvudet bakåt och härmar Veronikas skratt. Så tystnar jag och ser sorgset på dem. ”Vi var så olika.”(…) ”När han ville spela krocket ville jag spela kubb. Det går inte att bygga ett förhållande då.”(…) ”Hur träffades ni då?” envisas hon. (…) ”Jag kom gående runt ett hörn med en massa shoppingkassar (…) Han kom från andra hållet (…) och när vi svängde runt hörnet så krockade vi (…)”. ”Det är ju precis som i den där filmen med Julia Roberts” protesterar Emmy. ”Jag vet!” skriker jag förtjust. ”Visst är det konstigt!” (s. 8, 9)

Skillnaden mellan Emanuel och Wursten är därför att medan Emanuel är en karaktär som man tycker synd om och lider med (och känner igen sig i!), är Wursten istället en karaktär som man ser upp till och vill vara som. Hon tar ingen skit, punkt slut. Och vad kan väl vara bättre att ha som förebild i böcker för barn som på något sätt befinner sig på gränsen till vuxenvärlden, vilket kan kännas både läskigt och frustrerande. Samtidigt tar Asplund upp vikten i att tänka självständigt och kritiskt, något som vävs samman med budskapet om att livet inte alltid blir vad man tänkt sig – men att det kan bli rätt så bra ändå.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Wursten och Veganen Bokomslag Wursten och Veganen
Åsa Asptjärn
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-05
190
9-12 år

När Bodil, eller Wursten som alla kallar henne, förlorar sin bästa vän till sin värsta fiende tror att sommarlovet kommer att bli det värsta någonsin. Men så dyker Diana alias Veganen upp, och hon inser att även om livet förändras så behöver det inte betyda att det är något negativt.

En humoristisk berättelse som även tar upp det viktiga i att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Åskan – Ulf Stark

Åskan – Ulf Stark

Det här är den sista boken som gavs ut av Ulf Stark, som avled i juni i år. Den är utgiven av Brombergs förlag, och är ett samarbete tillsammans med illustratören Marcus-Gunnar Pettersson, som debuterade som barnboksillustratör 2014 och vars bilder har fått stor uppmärksamhet och även belönats med Albert Engström-sällskapets pris.

Många av Ulf Starks böcker skildrar hans egen uppväxt i Stockholmsförorten Stureby, vilket även är fallet i Åskan, där rädslan och fascinationen över grannen Oskarsson är berättelsens fokus. Oskarsson, som även går under namnet Åskan, ses nämligen av barnen som en jätte på grund av sin kroppsvolym, och då han även har en tendens att alltid vara ilsken gör att protagonisten Uffe och hans bästa vän Bernt inte vågar sig i närheten av honom. Bernt, vars föräldrar är lärare och äger ett eget bibliotek med sjuhundrafemtiotre böcker, vet i princip allt som finns att veta och hävdar att Oskarssons basker har en antenn för att han ska kunna prata med de andra jättarna.

Uffe och Bernts vänskapsrelation baseras på just det faktum att Bernt leder och styr hur Uffe upplever verkligheten, och det här är något som Uffes familjemedlemmar ofta kritiserar, och som han därför själv börjar reflektera över. Samtidigt är det en stark vänskap, där pojkarna har en stor tillit till varandra. Men när Uffe i förbifarten råkar sprida ut Bernts hemlighet om att han alltid blir kissnödig i spännande och farliga situationer, är den plötsligt inte så självklar längre och Uffe blir tvungen att vinna tillbaka sin väns förtroende. Och det är här den livsfarliga Åskan kommer in i bilden på allvar.

Men vem är deras till synes skräckinjagande granne egentligen, som dels är eldfängd men även tycks ha en mjuk sida då han gråter de sorgsna låtar som Uffes mamma spelar på pianot?

Det här är en barnroman som i sann Ulf Stark-anda lyckas kombinera det humoristiska med det svåra och allvarliga; vars tema är vänskap, mod, ensamhet och de fantastiska landskap som barndomen tillåter oss att beträda. Vissa kanske hävdar att miljöskildringen kan göra barn förvirrade, då Stark skildrar en tid innan materialism och teknikens under. Istället finns en möjlighet att med hjälp av det fina samspel som finns mellan texten och de konstnärliga illustrationerna påvisa det stora i det lilla: hur den vackra glasfågel som är Uffes finaste ägodel representerar och symboliserar hur materiella ting inte är värt något i jämförelse med sådant som i högsta grad finns, men som man inte kan ta på –  det som när allt kommer omkring faktiskt är det enda viktiga här i livet.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Åskan Bokomslag Åskan
Ulf Stark
Barnroman
Brombergs
2017-05-18
94
6-9 år

Perfekt högläsningsbok som i sann Ulf Stark-anda kombinerar både det komiska och det allvarsamma.