Browsed by
Tagg: Mellanåldern

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit ungdomsserien om Emanuel Kent Sjögren; Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick. Det som gör de här böckerna så bra är hur Åsa Asptjärns lyckas med det svåra att skriva in huvudpersonen i de mest pinsamma situationer på ett sätt som inte känns det minsta forcerat, och aldrig blir tröttsamt. Tvärtom är Asptjärns böcker faktiskt de enda ungdomsböcker med humoristiska inslag som får mig att skratta rakt ut. Man kan inte annat än att älska Emanuel som karaktär, då han genom att ha en ständig förmåga att göra bort genom att säga fel saker vid fel tillfälle, vara extremt klumpig och göra helt ogenomtänkta saker får en att känna igen sig väldigt mycket: både i känslan av att vara bortgjord och i det komplicerade i att vara ung och hitta sin identitet.

Även i hennes nya roman, som vänder sig till barn mellan 9-12 år, finns det komiska som en röd tråd genom hela berättelsen. Den handlar om Bodil – som går under namnet Wursten då hon älskade korv som liten – som precis har gått ut sjätte klass och plötsligt inser att hon och bästisen Veronika inte har något gemensamt längre. Veronika vill hellre vara med populära Emmy, som verkar hata Wursten, och det killgäng som hennes nya pojkvän hänger med. Dessutom står det klart att det inte längre är okej att leka på samma sätt som man gjorde på mellanstadiet. Därför är hon hellre ensam. Vilket hon inte behöver vara länge, då veganen Diana dyker upp i hennes liv och klamrar sig fast vid henne som en igel. Till en början tycker Wursten att hon är ganska jobbig, då hon både är intensiv och tar för givet att de ska vara vänner. Men trots att de är olika precis som en wurst och en vegan, så är Diana en person som är rolig att vara med – hon är påhittig och engagerad i politiska frågor, och är när det kommer till kritan ändå rätt lik Wursten på många sätt.

Trots att berättelsen innehåller flera komiska partier; som till exempel när tjejerna bestämmer sig för att göra inbrott i kiosken, eller när en gammal förvirrad tant tas för en satanistisk galning och skjutsas tillbaka till ålderdomshemmet i en cykelvagn, blir det inte riktigt samma känsla som i Asptjärns tidigare romaner; jag skrattar aldrig rakt ut även om jag fnissar till emellanåt. Det här beror på att det i den här historien finns en protagonist som är starkare och säkrare i sig själv än vad Emanuel är; hon behöver därför inte göra sig till och försöka skapa en identitet bara för att bli omtyckt eller vinna en viss status. Det bekommer henne inte det minsta om Emmy och det coola killgänget gillar henne eller inte, och driver istället med dem på deras bekostnad – nästan som att få motsatt effekt, vilket i och för sig är väldigt underhållande. Ett exempel är när Veronika och Emmy pratar på om sina erfarenheter när det kommer till pojkvänner, och Wursten tycker att det är fjantigt och låtsas spela med i deras entusiasm och berättar om en påhittad före detta pojkvän:

”Berätta. Jag vill veta allt. Precis allt” säger hon medan hon sakta backar mot sittsäcken och sjunker ner med ett nöjt flin på läpparna. ”Tja, finns inte mycket att säga. Vi var på olika platser i livet helt enkelt.” Jag pausar. ”Alltså bokstavligt talat, han bor i Alingsås.” (…) ”Var träffades ni?” ”På en campingplats på Bornholm.” Jag kastar huvudet bakåt och härmar Veronikas skratt. Så tystnar jag och ser sorgset på dem. ”Vi var så olika.”(…) ”När han ville spela krocket ville jag spela kubb. Det går inte att bygga ett förhållande då.”(…) ”Hur träffades ni då?” envisas hon. (…) ”Jag kom gående runt ett hörn med en massa shoppingkassar (…) Han kom från andra hållet (…) och när vi svängde runt hörnet så krockade vi (…)”. ”Det är ju precis som i den där filmen med Julia Roberts” protesterar Emmy. ”Jag vet!” skriker jag förtjust. ”Visst är det konstigt!” (s. 8, 9)

Skillnaden mellan Emanuel och Wursten är därför att medan Emanuel är en karaktär som man tycker synd om och lider med (och känner igen sig i!), är Wursten istället en karaktär som man ser upp till och vill vara som. Hon tar ingen skit, punkt slut. Och vad kan väl vara bättre att ha som förebild i böcker för barn som på något sätt befinner sig på gränsen till vuxenvärlden, vilket kan kännas både läskigt och frustrerande. Samtidigt tar Asplund upp vikten i att tänka självständigt och kritiskt, något som vävs samman med budskapet om att livet inte alltid blir vad man tänkt sig – men att det kan bli rätt så bra ändå.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Wursten och Veganen Bokomslag Wursten och Veganen
Åsa Asptjärn
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-05
190
9-12 år

När Bodil, eller Wursten som alla kallar henne, förlorar sin bästa vän till sin värsta fiende tror att sommarlovet kommer att bli det värsta någonsin. Men så dyker Diana alias Veganen upp, och hon inser att även om livet förändras så behöver det inte betyda att det är något negativt.

En humoristisk berättelse som även tar upp det viktiga i att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Krypens drottning – M G Leonard

Krypens drottning – M G Leonard

Liksom Kryp, den första delen i M.G. Leonards bokserie, handlar uppföljaren Krypens drottning om pojken Darkus Cuttler som tillsammans med sina två vänner Virginia och Bertolt och skalbaggarna försöker stoppa den ondskefulla Lucretia Cutter och hennes plan på att ta över världen genom att genomgå en fasansfull metamorfos.

I slutet av den den första boken räddade de tre vännerna och deras tre skalbaggar Darkus pappa Bartholomew som Cuttler hade tagit till fånga – samt alla de ovanliga och intelligenta skalbaggar som skapats genom de experiment som genomförts av Cutter och de andra i labbteamet, bland annat Darkus pappa Bartholomew.

När den nya boken tar vid är det dags för vännerna att visa skalbaggarna för Darkus pappa, som ännu inte har sett dem. De fritagna skalbaggarna har nu sitt hem i Högkvarteret som är byggt i Darkus farbror Max trädgård, men när de visar dem för Darkus pappa börjar han att bete sig mycket underligt, och försvinner ännu en gång. När det visar sig att han begett sig till Lucretia Cutter frivilligt, och ämnar stanna hos henne under en längre period, börjar Darkus ifrågasätta pappans motiv och vems sida han egentligen står på.

Då det dessutom framkommer att Lucretia ska medverka i årets stora filmprisgala i Hollywood, inser Darkus och hans vänner att hon har något helt annat i siktet än att endast vilja uppmärksammas för de vackra klänningar som hon har designat åt de nominerade skådespelerskorna. Något som kan komma att få ödesdigra konsekvenser och som kräver att de tre vännerna och deras medhjälpare handlar snabbt.

Berättaren är opersonlig och delvis allvetande, och betraktar och beskriver de olika händelserna genom ett utifrånperspektiv – förutom när det gäller protagonisten Darkus vars känslor och tankar återges till viss del. Berättelsens temporala struktur är kronologisk, och utspelar sig tidsmässigt strax efter förra bokens slut. I närläsningen av Kryp fann jag påtagliga intertextuella kopplingar till andra skönlitterära berättelser och karaktärer, något som återfinns även i den nya texten då det är en fortsättningsbok. Även hjältesagan finns som hypotext vilket är vanligt förekommande inom barnlitteraturen; det goda som strider mot det onda med de klassiska stereotyperna så som hjälten och skurken. Här kommer Lucretia Cutters likhet med karaktären Cruella de Vil in, samt berättelsen De 101 dalmatinernas centralmotiv som återfinns i M.G. Leonards trilogi. Men även om vissa paralleller är omisskänneliga, så känns det som om författaren i den nya boken har kommit mer till rätta och hittat mer av sin egen röst i historieutveckling och persongalleri.

Texten är välskriven och det episodiska handlingsförloppet där nya händelser läggs till allteftersom gör att spänningen håller i sig under hela läsningen. Genom att skriva in bikaraktärerna Humphry, Pickering och Bertholts mamma Calista tillförs även det humoristiska inslagen, vilket gör berättelsen komplett och oemotståndlig: för vem kan hålla sig för skratt när de brottsliga kusinerna med ont uppsåt tvingas klä sig i en mycket för liten kostym och en rosablommig klänning till Filmprisgalan? Eller hur den olidligt klumpiga Celista Bloom oavsiktligt råkar sparka Lucretias medhjälpare rakt i skrevet med sina stilettklackar?

Sammanfattningsvis överträffar Krypens drottning den föregående boken i serien både stilistiskt och innehållsmässigt, vilket gör att mina förväntningar på den avslutande delen inte kan vara annat än höga!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs även min recension av Kryp, den första delen i serien.

Krypens drottning Bokomslag Krypens drottning
Kryp (del 1)
M G Leonard
Barnroman
Opal
2017-08-14
355
9-12 år

Uppföljaren till M G Leonards bok Kryp, om pojken Darkus som tillsammans med sina vänner och de smarta skalbaggarna har tagit till sin uppgift att stoppa den ondskefulla Lucretia Cuttle och hennes planer på att ta över världen. En mellanåldersbok som både är otroligt spännande och rolig!

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök är Camilla och Viveca Stens andra roman i serien om Havsfolket. Böckerna handlar om flickan Tuva som bor på Harö i skärgården, där flera generationer har bott på hennes mammas sida. I den första delen, Djupgraven, fick Tuva reda på att hon inte är sina föräldrars biologiska dotter utan istället är en så kallad bortbyting; en dotter av Havsfolket som getts bort till en mänsklig familj för att behålla den pakt som under lång tid funnits mellan dem. Hon blev nära vän med Rasmus, som också bevittnade de märkliga händelser som utspelade sig – och deras oväntade blev blev snabbt stark genom hemligheten de delade, och han är även den ende förutom familjen och skolsköterskan Maria som vet om sanningen om Tuva.

När den nya boken tar vid är det slutet på sportlovet och Rasmus har inte hört av sig på nio dagar, och de gånger Tuva har ringt har han varit korthuggen och konstig. Det här gör att hon känner sig både ledsen och besviken då hon inte har fått någon förklaring på hans beteende. När skolan börjar igen ignorerar han henne totalt och situationen blir därför värre än den var innan de blev vänner; för förutom ensamheten måste hon även måste dölja sina gälar som numera syns tydligt på hennes hals. Men Tuva har viktigare saker att tänka på då en tät och oroväckande dimma åter har lagt sig över skärgården, som gör att båtar kör vilse och de ombord riskerar att drunkna av den höga fuktighetshalten. Samma sorts dimma ledde i höstas till att Axel i klassen försvann och att Tuva nästa dog då hon kämpade mot de farliga havsormarna. När Österman som kör skolbåten är med om en hemsk ”olycka” bekräftas Tuvas farhågor, men när det visar sig att hotet är del av Havsfolket blir hon tvungen att välja sida – de hon känner mest tillhörighet till, eller de som varit del av hennes liv så länge hon minns.

I Sjörök finns en personlig och simultan jag-berättare som berättar om händelserna allteftersom de utspelar sig; och man får som läsare ta del av de känslor och tankar hon har angående sitt ursprung, sin alkoholiserade pappa och frånvända och onåbara mamma samt den utfrysning som hon är utsatt för. Då det här skildras ur ett inifrånperspektiv gör att man som mottagare av texten påverkas av de svårigheter som protagonisten går igenom. Det är en verklighet som är rå och bister, inte endast på grund av skolmiljön och hemförhållandet, utan även på grund av identitetskrisen som hon ständigt brottas med.

Handlingsförloppet är episodiskt då nya händelser läggs till, men som ändå är knutna till samma personer, miljö och motiv. Införandet av intriger av personlig karaktär ger berättelsen mer djup, men det är huvudintrigen som för berättelsen framåt och som är avgörande för hur både kulmen, upplösningen och slutet kommer att te sig i den tredje och avslutande delen. De olika intrigerna länkas ihop och skapar en mer komplex berättelse, där huvudkaraktären växer och utvecklas genom sin transformation och genom att hon är tvungen att lita till sig själv och sin förmåga. I den här typen av litteratur för unga där realism möter fantastik finns ofta litterära karaktärer som innehar samma egenskaper som Tuva; hon är föräldralös, hamnar i en familj som försummar henne, har en eller flera plågoandar och är den som är utvald att slåss mot en ondskefull fiende (tänk Harry Potter!), och hon är därmed en en typisk hjältinnekaraktär.

Protagonistens och berättelsens utveckling var något som jag undrade över i min recension av Djupgraven, då det kändes som om mycket hängde på hur författarna tog historien vidare. Efter att ha läst den andra delen i serien kan jag konstatera att Camilla och Viveca Sten lyckas väl med bådadera, och jag ser fram emot den sista och avgörande etappen där vi säkerligen kommer att få ta del av en kraftmätning utan dess like!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Djupgraven, den första delen i serien om Havsfolket!

Sjörök Bokomslag Sjörök
Havsfolket (del 2)
Camilla Sten & Viveca Sten
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-01
390
9-12 år

Den andra delen i serien om Havsfolket och Tuva som står inför ett svårt och avgörande val: att gå samman med den som hon känner tillhörighet med, eller rädda de människor som bor i Skärgården.

En spännande och välskriven roman för barn i åldern 9-12 år, som tar upp viktiga frågor så som mobbing, utanförskap och identitet.

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte – Rachel Renée Russell

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte – Rachel Renée Russell

Rachel Renée Russell är författaren till den omåttligt populära bokserien Nikkis dagbok, där den nionde delen snart kommer ut. Den nya serien har många gemensamma nämnare med Nikki-böckerna, både till utformning och innehåll. Till exempel är även den här boken skriven i dagboksform, där protagonisten som hör till de icke-populära eleverna hamnar i trubbel med de som är populära på skolan. Texten består av kapitel där olika pinsamma och förnedrande situationer återberättas i efterhand, med bilder som illustrerar händelserna.

Max Crumbly har blivit hemundervisad av sin farmor under hela sin skolgång, men börjar nu i en klass i South Rigde Middle School. Men det visar sig snabbt att skolan inte är den fristad som han hoppats på – vilket beror på en klasskompis som går under namnet ”Mobbaren Thurston”, som precis som namnet antyder är en riktig plågoande som har för vana att låsa in Max i sitt skåp. När det händer en fredag då alla är på väg hem för helgen, uppstår dock ett krisläge. Då ingen kan hjälpa honom att öppna återstår tre långa dygn utan mat och vatten, utrymme att sträcka på benen, och knappt något syre. Dessutom är han i stort behov av att lätta på blåsan! Det är alltså här, fast i sitt eget skåp, som han skriver i sin dagbok. Mycket för att han inte direkt har något annat att syssla med, men mest för att det ska finnas bevis för att det är Mobbaren Thurston som är orsaken till Max eventuella död.

Det visar sig att skåpsituationen inte är det enda Max behöver bekymra sig över; för när han till slut lyckas ta sig ut visar det sig att inbrottstjuvar befinner sig inne i skolan – som efter att han avslöjat sig är ute efter honom. Berättelsen slutar med en cliffhanger, vilket gör att man inte får reda på hur det kommer att gå för den otursförföljde Max. Får då det nervpirrande slutet läsaren att vilja läsa fortsättningen? Nja, inte egentligen. Enligt mig hade berättelsen tjänat på att avslutas i första boken, då historien som sådan redan kändes seg och utdragen som det var. Då jag inte är förtjust i böckerna om Nikki, jublar jag inte heller över den här boken. För det enda som i princip skiljer den här boken från Nikki-böckerna är att den har en protagonist av manligt kön, vilket visst kan vara bra då pojkar behöver uppmuntras i sin läsning och just den här typen av böcker där lättsmält läst text kombineras med ”serietidningsbilder” faktiskt lockar till läsning.

Många barn finner de här böckerna underhållande och plöjer dem i en rasande fart, och en bok kan väl egentligen inte få bättre betyg än så, att de lyckas skapa läslust? Men som vuxen läsare och recensent måste jag ändå granska texten utifrån dess litterära kvalitet och egenskaper. Att påstå att den här boken inte är något litterärt mästerverk är det väl egentligen ingen som ifrågasätter, och litteratur kan mycket väl vara läsvärd ändå. Det som gör läsningen av Den otursförföljde Max Crumbly #1 . Skolans hjälte till en mindre bra läsupplevelse är främst dess brist på originalitet, vilket gör att det i texten finns en enformighet som inte bidrar till några överraskningar. Det som ändå gör att man härdar ut är att det i vissa partier faktiskt blir komiskt, trots den nästan karikatyrmässiga skildringen av brottslingarna och deras beteende.

Trots mitt negativa utlåtande, så tror jag som sagt att det är väldigt många barn som uppskattar och läser böckerna om Max Crumbly med glädje!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte (The Misadventures of Max Crumbly 1: Locker Hero) Bokomslag Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte (The Misadventures of Max Crumbly 1: Locker Hero)
Den otursförföljde Max Crumbly (del 1)
Rachel Renée Russell
Barnroman
Modernista
2016-10-03
303
9-12 år

Möt Max Crumbly: en extremt otursförföljd kille som efter flera års hemundervisning äntligen ska få börja i den riktiga skolan! Men det blir inte riktigt som han tänkt sig...

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen är den åttonde delen i den otroligt populära urban fantasyserien av trion Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Böckerna handlar om syskonen Alrik och Viggo, som på grund av att deras mamma inte kan ta hand om dem tillfälligt bor i ett fosterhem i Mariefred. I staden finns flera av de bikaraktärer som spelar en viktig roll för handlingen, bland annat Estrid och Magnar som vaktar det gamla biblioteket där böcker med magiska formler finns bevarande, Iris – den unga tjejen som är hemlös och som har starka häxkrafter, Maggan Migrän som arbetar som skolsköterska men som även döljer sitt samröre med de mörka krafterna som är på väg att ta över staden och dess invånare. I biblioteket finns något som är väldigt åtråvärt för de den som kallar sig för Svarthäxan, som gör allt för att ta sig igenom det skydd som hela tiden verkar försvagas. Alrik och Viggo visar sig vara de nya väktarna som ska ta över efter Estrid och Magnar, men redan nu måste de hjälpa till att skydda biblioteket. Men killarna har även andra problem som de ständigt måste handskas med, då de på skolan utsätts för trakasserier vilket ökar det sociala utanförskap som de är i på grund av uppväxten med en alkoholiserad mamma.

I den förra boken, Pestan, härjade en smitta i staden som gjorde många människor sjuka, vilket visade sig vara blyförgiftning orsakad av en sorts keramik som såldes på marknaden. Samtidigt som Alrik, Viggo och de andra försöker finna ett botemedel, tror sig Iris ha kommit på vem Svarthäxan egentligen är, och vart hon kan hittas…

I den nya boken är Iris plötsligt spårlöst försvunnen, och ett litet barn blir bokstavligt talat uppslukad av jorden när hon är ute och leker med sin äldre granne. Med hjälp av de gamla böckerna i biblioteket får Estrid och Magnar fram att det som finns under marken troligtvis är en så kallad Vitorm – en uråldrig och mytisk varelse som till utseendet liknar en blandning mellan en gigantisk orm och drake. Och om dess skräckinjagande utseende inte vore nog så framkommer även att de letar efter barn att äta. Dessutom verkar Vitormen nu ha siktet inställt på Iris! Hur ska Alrik och Viggo hitta henne i tid, och hur ska de onda krafterna kunna besegras?

Det som gör serien så fantastiskt bra handlar såklart om den spänning som hela tiden finns närvarande, och de nordiska väsen som man som läsare i varje bok får bekanta sig med. De otroligt detaljerade och snygga svartvita illustrationerna gör även sitt, och genom att komplettera texten är de är en stor del av berättelsen. Även kombinationen av realism och fantastik där karaktärerna får slåss mot såväl verklighetstrogna problem som påhittade är säkerligen en av anledningarna till att serien har blivit så omåttligt populär.

Maran, del nio i serien, utkommer i oktober. Det går att förboka den redan nu! Låt oss hoppas att vi inte behöver vänta särskilt länge på den sista och avslutande delen i serien, vars titel är Draugen.

Bonnier Carlsens hemsida kan du läsa mer om Pax-serien; där finns det både information om böckerna och författarintervjuer.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pax Vitormen (del 8) Bokomslag Pax Vitormen (del 8)
Pax
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-06-12
200
9-12 år

Den hemska smitta som drabbade Mariefred tycks ha försvunnit, och de drabbade har fått lämna sjukhuset. Men återigen händer det konstiga saker som hotar staden; ett litet barn försvinner då det dras ner under marken av en fasansfull varelse som tycks vara på jakt efter Iris, som är spårlöst försvunnen. Samtidigt är Svarthäxan och de mörka krafterna närmare än någonsin.

Hur ska Alrik och Viggo hitta Iris i tid, och hur ska de kunna stoppa Svarthäxan?

Det här är spänning och fantastik när det är som bäst!

Gruvans hemlighet – Dan & Lotta Höjer

Gruvans hemlighet – Dan & Lotta Höjer

Gruvans hemlighet är den andra delen i Dan och Lotta Höjers serie om Hampus från Sundbyberg, som förutom att han kan resa i tiden är en helt vanlig kille. När handlingen tar sin början saknar Hampus Emma, som han träffade då han reste i tiden för ett år sedan. Emma levde för över hundra år sedan, år 1913, men hon var hans första riktiga vän och han tänker därför mycket på henne sedan de skildes åt. En annan protagonist i boken är Tindra, som är nyinflyttad och börjar i samma klass som Hampus.

Deras första möte blir chockartat för Hampus, då Tindra är en exakt kopia av Emma. Tindra tycker att han beter sig märkligt, vilket gör att hon till en början drar sig undan honom. När det sedan framkommer att de båda gillar bandet Ebba Grön, är han förlåten och de hittar genast varandra. När han följer med henne hem till lägenheten där hon bor hittar han Emmas gamla dagbok i en bokhylla, vilket blir för mycket för Hampus som rusar ut ur lägenheten mot tunnelbanan. För det är något med tunnelbanan den här dagen, det kände han redan samma morgon. Det kommer en äcklig lukt därifrån, samma lukt som han kände från tidshålet förra gången. Han liksom dras ditåt, ner på spåret och in i tunnelgången, och efter kommer Tindra som har följt efter för att lämna jackan som Hampus glömt. Med sig har hon sin hund Vilgot, som även han tycks dras mot stället där lukten kommer från och därför sliter sig och springer rakt mot tidshålet. När de vaknar upp är de på en annan plats och i en annan tid, men det blev inte alls som Hampus tänkt sig då han ville tillbaka till år 1913. De befinner sig istället i en mörk grotta, där facklor lyser upp gångarna. Och i en stor sal ser de grymma vakter som piskar arbetare som har kedjor runt fötterna, och som slår med släggor i berget så att det dånar. Vart har de egentligen kommit? Hur kan Emma vara där och varför verkar alla vara ute efter henne? Och det svåraste – hur ska de ta sig tillbaka till sin egen tid?

Berättarrösten är opersonlig och allvetande, och de två första kapitlen är uppdelade så att synvinkeln endast är Tindras respektive Hampus. Deras första dag i skolan beskrivs, deras möte med varandra och tankar och känslor kring det. Därmed får vi veta mer om dem som karaktärer; vilken personlighet de har, vad de har för bakgrund etcetera. De resterande kapitlen består sedan av skiftande perspektivbyten där den allvetande rösten flyttar fokus från Hampus och Tindra, men även går in i tankarna på vissa av de andra karaktärerna, så som den stumma gruvarbetarpojken Jacob, som erbjuder dem sin hjälp.

Gruvans hemlighet är en mellanåldersbok som innehåller både spänning och historia, och för mig som kommer från Dalarna och själv varit ner i Falu koppargruva är det här en historia som tilltalar på ett alldeles speciellt sätt. Händelserna avlöser varandra i en rasande fart, och läsningen blir därför aldrig tråkig. Istället är boken en riktigt bladvändare, och för den som gillar 1600-talsmiljöer med präster och häxprocesser är det här en perfekt bok att ta med ut i hängmattan i sommar! Betyget blir tre mycket starka stjärnor.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Gruvans hemlighet Bokomslag Gruvans hemlighet
Hampus (del 2)
Dan & Lotta Höjer
Barnroman
Opal
2017-05-15
223
9-12 år

En mellanåldersbok som innehåller både spänning och historia! Perfekt sommarläsning för den som gillar 1600-talsmiljöer med präster och häxprocesser!

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Ingelin Angerborn har tidigare gett ut en mängd mellanårsböcker som alla har rysartemat gemensamt; bland annat Sorgfjäril (2010), Hjärta av damm (2014) och Gengången (2015). Den nya boken Fyr 137 är den tredje och avslutande delen i Mebeltrilogin, där de två första delarna är Rum 213 (2011) och Sal 305 (2016). Rum 213 har även filmatiserats och har nu kommit ut på dvd.

När vi möter de tre vännerna Elvira, Meja och Bea igen är det återigen sommar – två år har gått sedan de var på kollot där mystiska saker för första gången började hända, och det är ett år sedan huvudpersonen Elvira på grund av en bilolycka hamnade på sjukhus, där hon hade utsikt mot mentalsjukhuset ”Dåris” där ännu mer kusliga saker utspelade sig. Nu är tjejerna istället på väg till Svartuddens camping tillsammans med Mejas föräldrar, där de ska bo en vecka. De ser fram emot att bada, sola och sova i tält, och kanske träffa på några trevliga killar också. På vägen dit berättar Mejas pappa att det finns en gammal fyr vid campingen, och precis då kör det förbi en bil med registreringsnumret FYR 137. Elvira, som är den vars tankar och känslor man får ta den av, undrar om skylten kan vara ett tecken eller en förvarning, på samma sätt som det varit det gångerna innan.

De blir ännu mer motvilliga till att besöka fyren när en ung tjej som arbetar i kiosken berättar att det spökar där. Enligt sägnen är spöket en kvinna, ”Svarta Sara”, som dränkte sig efter att ha förlorat sin man när en båt förliste utanför fyren år 1893. Men trots att de känner sig oroliga och lite rädda lånar de nyckeln till fyren och går dit, för att bevisa för sig själva och för några killar de träffat att de inte tror på sägnen om spöket. I en vik i närheten hittar Elvira en plåtburk med en gammal dagbok i, vilken kommer att få en central roll i berättelsen.

Angerborn är skicklig på att skildra hur det realistiska och vardagliga existerar samtidigt och parallellt med det paranormala och övernaturliga, och hon lyckas hålla det på en sådan nivå att det varken blir för otäckt eller förstör spänningen. Jag tror även att orsaken till att böckerna är så populära är att de även skildrar det komplicerade i att ha relationer till andra människor; både vänner, pojk/flickvänner och föräldrar, och att det här bidrar till igenkänning. Samtidigt som texten emellanåt får det att ila längs ryggraden finns även en känsla av trygghet och välbehag – för vad kan vara mer idylliskt än den svenska sommaren? Jag tror att just den här kombinationen är ett väldigt lyckat koncept, och är en stor anledning till böckernas popularitet.

Fyr 137 är onekligen en väldigt bra mysrysare, som passar perfekt som sommarläsning!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Fyr 137 Bokomslag Fyr 137
Mebeltrilogin (del 3)
Ingelin Angerborn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-05-19
230
9-12 år

Det här är tredje och sista delen i Mebeltrilogin! Det har gått ett år sedan de märkliga händelserna på sjukhuset, det är sommar igen och Elvira, Meja och Bea ska tillbringa en vecka på Svartuddens camping. Där finns en gammal fyr, som enligt sägnen är hemsökt. Gör det verkligen det, och vem tillhör den gamla dagboken som de hittar? Det här är spännande läsning som passar perfekt till sommarlovet!

Författarintervju med Mårten Melin

Författarintervju med Mårten Melin

Mårten Melin föddes i Huddinge 1972, och är sedan tjugo år bosatt i Skåne. Han gillar litteratur, konst, film, teater, musik och att promenera. Ett annat intresse är att samla på gamla leksaker; sådant han hade när han var liten och sådant som han ville ha men aldrig fick.

Han debuterade 2003 med Mera glass i däcken, som är en poesibilderbok med illustrationer av Emma Adbåge. Sedan dess har han skrivit mer än 60 böcker för barn och unga, och 2012 blev han nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Jag är världen.

I böckerna Förvandlad (2011), Jag är Love (2012) och Pixis bok (2013), som alla ingår i Monsterskolan-trilogin, finns enligt mig ett undertema som handlar om annorlundaskap; att inte höra till och inte passa in i normen. Monstren ses som något som inte passar in i samhället, och måste därför gå på en speciell skola. Där hittar de i och för sig en slags gemenskap, men även här passar vissa in mindre bra på grund av sina egenskaper. Var det här ett medvetet drag från din sida, något som du ville föra fram i texten?

Kanske inte medvetet, men så är det ju här i livet: många känner sig annorlunda och vid sidan om. Och litteratur handlar mycket om igenkänning. Jag sitter inte och tänker att monster och superhjältar symboliserar det annorlunda, men det betyder ju inte att det inte kan läsas så.

Även flera andra av dina böcker innehåller det ockulta och övernaturliga temat; där troll och spöken finns bland oss, och där gränsen mellan verklighet och fantasi är flytande. Vad är det som gör att du återkommer till det här i dina böcker?

Det är spännande! Och därför tacksamt att skriva om. Men det finns det ju annat som är också. Kärlek, till exempel. Men nu går jag kanske händelserna i förväg …

Precis som du var inne på så handlar ju även många av dina böcker om hur det är att uppleva de första känslorna av kärlek och lust. Jag läste någonstans att du har inspirerats av Hans-Eric Hellberg och hans böcker Kram och Puss från 70-talet, vilket man märker inte minst i dina böckers titlar Lite mer än en kram (2014) och Mycket mer än en puss (2015). Hellberg fick ju en del hård kritik på sin tid, då man ansåg att barn inte borde läsa sexskildringar i sådan tidig ålder. Har du stött på någon kritik angående innehållet i dina böcker, eller har de helt och hållet tagits väl emot?

Sanningen att säga fick Lite mer än en kram så gott som bara positiv uppmärksamhet i bokbloggar. Och en dagspressrecension … men det var i DN och den var positiv! Många barn och ungdomar gillar också böckerna, vilket jag märker på mina författarbesök. Och några gillar dem inte. Eller så är det bara som de säger…

Jag arbetar själv som barnbibliotekarie, och vet att dina böcker lånas flitigt av barn på mellanstadiet. Men tyvärr finns det inte många andra författare som skriver om just barns sexualitet, och som skildrar och berör de här känslorna på det sättet du gör i dina böcker. Vad tror du att det här beror på?

Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vill skriva om livet, om hela livet, och då ingår de här känslorna och tankarna också. Jag tillhörde dem som tyckte det var konstigt att superhjältar aldrig gick på toa när jag var liten, eller ens pratade om att göra det. Men det gör de nu. Utvecklingen går framåt!

Foto: Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Just barnperspektivet är något som jag tycker är utmärkande för ditt författarskap; att du i dina texter lyckas hitta barnens röster och att de känns väldigt trovärdiga när man läser. Hur gör du för att få ditt vuxna författar-jag att låta som en 9-12-åring?

Det blir jag så klart glad över att du tycker. Jag träffar många barn på mina författarbesök, så jag vet hur barn pratar. Inte minst på väg från och till klassrummet. Så jag skriver vad jag hör.

Ett antagande man ofta hör är att lättlästa böcker måste vara lättare att skriva än böcker som inte är lättlästa. Du som har skrivit både väldigt lättlästa böcker och böcker med svårare text; är det så att de böcker med minst och lättast text är lättast att skriva?

Ja, och nej. De tar ofta inte så lång tid att skriva, men det är ganska mycket redaktionellt arbete med de lättlästa böckerna. Och det arbetet gör ju inte jag, även om jag måste förhålla mig till det. Och jag håller inte alltid med, inte när det konstnärliga blir lidande. Men det är också en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Men ibland är det frustrerande att inte få välja alla de orden själv.

Ett annat antagande om lättlästa böcker är att de ofta är stöpta i samma form så att säga. Till exempel kan man i den nya forskarantologin Samtida svensk ungdomslitteratur : analyser bland annat läsa att ”nyskriven lättläst ungdomslitteratur inte utmanar normer utan snarare befäster dem”. Vad anser du som själv skriver lättläst om det här antagandet? Stämmer det?

Kanske det finns en risk att det blir så när förlag och författare tänker för mycket på att en tänkt läsare ska känna igen sig, då blir det kanske svårare att frångå det normativa. Men läser man artikeln framgår det också att mina böcker ofta är undantaget som bekräftar regeln, och det är jag lite stolt över!

Tycker du att det finns några tabun när det gäller barnlitteratur, något ämne som är för svårt för barn att läsa om?

Jag tror inte det, det handlar nog mest om hur man skriver om det. En del författare i våra nordiska grannländer verkar tänka att nu ska jag skriva något chockerande, och så blir det bilderböcker som är så tunga att ingen vill läsa dem för sina barn.

Du skriver ju även poesi för barn. Hur går det till när en dikt blir till? Kommer hela till dig på en gång, eller bara enstaka ord eller fraser?

Ofta kommer en fras först, och så bygger jag vidare på den. Frasen kommer kanske från att jag hör eller läser fel, eller översätter något från en sång på engelska. 90 procent av all poesi jag skriver blir det inget av. Det är mycket sållande.

Vilken är den bästa platsen att sitta och skriva på, enligt dig?

Hemma i skrivarrummet. Men det kan funka på andra ställen också. Förra sommaren var jag en vecka på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, då fick jag mycket gjort! Tid och lugn är viktiga komponenter.

Från vad hämtar du inspiration till ditt skrivande?

Allt! Böcker, filmer, serier, låtar, livet – mitt och andras. Jag håller ögon och öron öppna.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig extra mycket?

Nej, det kan jag inte direkt säga. Jo, kanske Stan Lee som kommit på många av Marvelfigurerna, han har förstås betytt mycket. Sedan när jag nu läser författare jag själv läste som liten ser jag att jag skriver som dem, att jag skriver i en tradition. Sven Wernström, Astrid Lindgren, Hans Peterson … och många fler med dem. Av nutida svenska barnboksförfattare gillar jag bland många andra Janina Kastevik, Sofia Nordin och Frida Nilsson.

Har tanken på att bli författare alltid funnits hos dig, eller är det något som ”bara blev”?

Den har kommit och gått. Jag tycker fortfarande inte att det är självklart att jag får hålla på med det här! Men jag är väldigt glad och tacksam över att det är så.

I juni ges din nya barnroman Inatt jag drömde ut. Berätta lite om den!

Den handlar om Malik som kan gå in i andras drömmar. Det är spännande till en början, men sedan blir det mer som en mardröm. För Jonna med paraplyet går inte att lita på. De två första kapitlen är novellen med samma titel i min novellsamling Liksom helt magiskt från 2014. Jag skrev vidare för jag ville veta vad som hände sedan!

Till sist: Har du något tips till föräldrar som vill att deras barn ska läsa mera? Hur ska man göra för att få sitt barn att bli en läsare?

Läsa själv och prata om det man läser. Det är vanligt att vi pratar om barns läsning men det är nog dags att prata om vuxnas läsning också. För den är kanske inte alltid så befintlig. Och läs så barnen ser det, inte bara när de gått och lagt sig. Sedan kan man gå på biblioteket tillsammans, be om tips från en bibliotekarie och inte bara ge barnet det man själv läste som liten. Läsa högt och låta det finnas böcker runt omkring barnet, lånade och köpta.


Här är några av Mårten Melins böcker. Inatt jag drömde utkommer 2017-06-16, och Spöksystrar – den fruktansvärda hämnden (del 4) utkommer 2017-09-15.

Vill du veta mer om Mårten Melin? Besök hans hemsida!

Läs gärna min recension av Inatt jag drömde.

Varulvens hemlighet – Kristina Ohlsson

Varulvens hemlighet – Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson skriver både barn- och vuxenlitteratur, och när det kommer till böcker för mellanåldern är hon en av Sveriges populäraste författare. Hon har bland annat skrivit spöktrilogin om Glasbarnen och Mysteriet på Hester Hill som även den innehåller rysliga inslag. Den nya serien som också riktar sig till barn mellan 9-12 år följer det här spåret, ett tema som aldrig verkar bli uttjatat.

Varulvens hemlighet är den fristående uppföljaren till Zombiefeber, som kom ut för nästan exakt ett år sedan. Återigen befinner vi oss i Eldsala med pojken Herbert som huvudperson, som bor hos sin farfar då hans föräldrar är döda. I förra boken dök hans halvbror Fabian upp, som sedan dess bor i Eldsala fast i ett annat hus. Herbert tillbringar all sin lediga tid med sin bästa vän Sally, och ännu en gång dras de in i ett mysterium som är både spännande och farligt. Den här gången är det dock inte zombies som hotar invånarnas säkerhet, utan precis som titeln antyder varulvar som till en början tas för vanliga vargar. Dessa stryker runt husen och i skogen och tycks bara vänta på en chans att attackera, och de tycks bli fler och fler. Men det märkligaste av allt är deras ögon som är lysande gröna, samt deras ständigt våta pälsar. Samtidigt brinner skogen så gott som varje natt, och brandmännen tror att det är någon som anlägger den med flit.

När Herbert besöker den gamla och vänliga Potus så får han en tavla som senare visar sig vara väldigt åtråvärd, då den är den tredje i en serie av en känd konstnär. Men det som gör tavlan speciell beror på något helt annat, som visar sig ha stor betydelse för Eldsalas framtid.

Berättartekniskt följer berättelsen en kronologisk ordning utan återblickar, vilket är vanligt inom litteratur för barn i mellanåldern då analepser oftast är för komplicerat för unga läsare.

Även om det centrala temat är att söka svar på gåtan om varulvarna, finns det även ett bimotiv som handlar om Herbert och hans sökande efter trygghet och en egen identitet. Nyckeln till detta är den nyfunna brodern, vars närvaro tycks hotad och därmed påverkar Herbert på ett negativt sätt. Den ständiga oron för farfadern finns också ständigt närvarande, och på ett sätt får varulvarna en symbolisk innebörd: något som hotar vår protagonist på ett personligt plan.

Ohlssons nya barnroman är en riktig bladvändare; det är en berättelse med både driv, spänning och mytiska inslag. Jag tror inte att jag har fel när jag påstår att vi är många som kommer att hålla utkik efter en tredje fristående del!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Varulvens hemlighet Bokomslag Varulvens hemlighet
Zombiefeber (del 2)
Kristina Ohlsson
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-04-19
253
9-12 år

Den andra fristående delen i Kristina Ohlssons Zombiefeber-serie. En berättelse med både spänning, driv och mytiska inslag - helt enkelt perfekt för barn i mellanåldern!

Någon måste stoppa Ivy Pocket – Caleb Krisp

Någon måste stoppa Ivy Pocket – Caleb Krisp

Äntligen är bok två om den engelska tjänsteflickan Ivy Pocket här! I bok ett, Vem som helst utom Ivy Pocket, hamnar Ivy i en mängd krångliga situationer efter att hon fått uppgiften att hämta Klockdiamanten åt en döende hertiginna. Klockdiamanten visar sig ha enorma krafter då den kan styra över liv och död – och många lömska typer är ute efter den. Första boken slutar då Ivy lyckats förhindra att den hamnar i orätta händer, och när fortsättningen tar sin början befinner hon sig med Klockdiamanten i London där hon numera bor med paret Snagsbys som driver en begravningsbyrå. Ivy är glad över att äntligen ha ett hem, men är mindre nöjd över att hon tvingas städa huset och läsa dikter för klienter som ligger för döden. Dessutom är hennes adoptivmor riktigt sur och vresig, och verkar inte alls uppskatta Ivys rättframma och brutalt ärliga sätt.

Precis som i första boken är inget, eller ingen, som det/den verkar vara, och diamantens existens framkallar de mest oväntade och spännande händelser.

Det visar sig att Ivy genom diamanten kan kommunicera med Rebecca Butterfield, hertiginnans barnbarn som dog i första boken, som verkar befinna sig på ett mörkt och hemskt ställe – och såklart vill Ivy göra allt för att rädda henne. Det här är dock inte helt lätt, då platsen är belägen i en annan dimension som bara kan nås på en viss plats i London. Även att Ivy blir inlåst i sitt rum varje kväll är ett hinder, så det krävs att Ivy är påhittig – något som faller sig naturligt för en flicka med så många olika egenskaper, de flesta exceptionellt positiva enligt henne själv. För visst är Ivy Pocket inte som vem som helst, inte enligt henne själv i alla fall! Och trots att hon många gånger har en övertro på sina förmågor, så kan ingen påstå annat än att hon faktiskt klarar sig ur många av de besvärliga situationer hon hamnar i.

Någon måste stoppa Ivy Pocket är ett humoristiskt och bisarrt äventyr som inte bara innehar en otroligt underhållande huvudkaraktär, utan även spöken och mordlystna, excentriska karaktärer. Dessa ingredienser utgör i sig en bra läsupplevelse, men det som gör boken till extraordinär är de rika illustrationerna av Barbara Cantini, som både fångar Ivy Pockets personlighet och den humor som finns i texten.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Någon måste stoppa Ivy Pocket Bokomslag Någon måste stoppa Ivy Pocket
Ivy Pocket (del 2)
Caleb Krisp
Barnroman
Modernista
2017-03-08
432
9-12 år

Äntligen är den andra boken om den engelska tjänsteflickan Ivy Pocket här!

När vi för andra gången möter henne har hon hittat en hem hos begravningsentreprenörerna Snagsbys i London, men eftersom ingenting är som det verkar vara i Ivys värld börjar det snart hända märkliga saker, vilket hänger samman med Klockdiamanten och dess åtråvärdhet.

Det här är ett både komiskt, bisarrt och spännande äventyr!