Browsed by
Tagg: LasseMajas Detektivbyrå

Slottsmysteriet – Martin Widmark

Slottsmysteriet – Martin Widmark

I den 26:e boken om Lasse och Maja i Valleby står vännerna återigen inför vad som verkar vara ännu ett fall för LasseMajas Detektivbyrå. Den här gången befinner de sig på Valleby slott tillsammans med tidigare kända karaktärer från staden; Ivy Roos med sin hund Karl-Filip, Barbro Palm, Prästen, Muhammed Karat, Ture Modig, Rune Andersson, Franco Bollo och såklart Polismästaren. De är inbjudna till slottet av greve Erik von Fersen, för en exklusiv chokladprovning. Men så småningom börjar Lasse och Maja ana att greven och hans döva betjänt Floyd har något fuffens på gång, och när de smyger ut för att titta sig omkring i slottet bekräftas deras misstankar.

Lasse och Maja som karaktärer är platta och statiska – de utvecklas inte under seriens gång, vilket beror på att det helt enkelt inte finns utrymme för det i den här typen av berättelse. Syftet är istället att läsaren tillsammans med huvudkaraktärerna ska lösa ett brott med hjälp av de planteringar som finns i texten. 

För den som har läst tidigare böcker i serien är handlingens komposition välbekant: en ny plats och en ny bikaraktär presenteras, vilken resulterar i  en spänningsskapande konflikt som sedan leder till upplösningen genom vissa sammanfogade händelser. Intentionen med att upprepa berättelsemönster, karaktärer och miljö i böckerna är att den unga läsaren då redan är grundligt insatt i expositionen; vilket är positivt för läsförståelsen. Det finns något tryggt och säkert med en värld som man sedan innan känner till, och kartan och karaktärsbeskrivningarna på försättsbladen förstärker den känslan. 

Så är det förstås även i LasseMajas Detektivbyrå: Slottsmysteriet, och även om tematiken känns uttjatad för en vuxen läsare får man ändå påminna sig själv om att böckerna om Lasse och Maja inte har blivit så enormt populära på grund av hög litterär kvalitet eller att läsaren i texten finner en stor utmaning – utan just på grund av populärlitteraturens förmåga att underhålla och locka till läsning genom sitt fasta mönster där oväntade överraskningsmoment uteblir.

Boken hittar du bland annat hos Adlibris och Bokus

Slottsmysteriet Bokomslag Slottsmysteriet
LasseMajas Detektivbyrå (del 26)
Martin Widmark
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-08-24
103
6-9 år

I LasseMajas Detektivbyrå: Slottsmysteriet kan tematiken kännas uttjatad för en vuxen läsare, men man måste ändå påminna sig själv om att böckerna om Lasse och Maja inte har blivit så enormt populära på grund av hög litterär kvalitet eller att läsaren i texten finner en stor utmaning - utan just på grund av populärlitteraturens förmåga att underhålla och locka till läsning genom sitt fasta mönster där det oväntade överraskningsmoment uteblir.

Skalbaggar, Anne Frank och LasseMajas Detektivbyrå

Skalbaggar, Anne Frank och LasseMajas Detektivbyrå

I dag har jag fått lära mig mer om läskiga kryp som egentligen är ganska gulliga, enligt barnboksförfattaren M.G. Leonard, som berättade om sin egen rädsla och fascination för skalbaggar i seminariet ”Krypande spänning”. För er som tycker att namnet verkar taget, så stämmer det alldeles utmärkt – Maya Gabrielle är hennes riktiga namn medan Leonard är namnet på hennes äldsta son, som hon lovade att om hon någonsin skulle bli författare så var det pseudonymen M.G. Leonard hon skulle skriva under. Det kan verka märkligt att en författare väljer att skriva böcker om kryp, och ännu underligare blir det när den författaren i princip har en fobi mot dessa. M.G. Leonard hävdar att hon kände det som en plikt att skapa en berättelse om skalbaggar där de inte framställs som endast otäcka insekter, och använde därför ord i texten som inte associeras med rädsla utan istället förmedlar en positiv bild av dem som intressanta och originella. De är bland annat den enda arten på jorden som kan anpassa sig efter sin omgivning utan problem, vilket var den idé som berättelsen är uppbyggd kring – för vad skulle hända om någon med ett ont uppsåt genmanipulerar skalbaggar? Maya Gabrielle, eller M.G. Leonard som är hennes skrivarnamn, poängterade att även om det är grov generalisering så kvarstår faktum att pojkar gillar hennes böcker på grund av det faktabaserade innehållet – och att de ofta går in för att lära sig de latinska namnen på skalbaggarna. Det viktigaste och det som jag kommer att bära med mig är att barn som läst böckerna Kryp och Krypens drottning inte finner den ondskefulla Lucretia Cutter läskig på grund av hennes insektsben och fasettögon. Nej, det som barnen tyckte var mest skrämmande med henne var det faktum att hon inte hyser någon som helst empati för andra människor – inte ens sin egen dotter. Och jag kan inte annat än att hålla med: för det är de tankar och känslor som finns inuti en individ som kan vara farligt för omgivningen, inte de yttre attributen i sig.

Seminariet ”Krypande spänning” med M.G. Leonard. Moderator Lotta Olsson.

Till och från de olika seminariepunkterna sprang jag bland annat på Berättarministeriets och svenska PEN’s högläsning av Anne Franks dagbok; där syftet var att uppmärksamma yttrandefriheten och kampen mot rasism och främlingsfientlighet. En monter som känns väldigt relevant och viktig med tanke på den nazistdemonstration som kommer att genomföras i morgon lördag.

Berättarministeriet läser högt ur Anne Franks dagbok

Till något helt annat, nämligen Bonnier Carlsens fina lekhörna där barnen kan roa sig med att leka LasseMajas Detektivbyrå! Perfekt sysselsättning för de yngre mässbesökarna som tröttnat på att trängas bland alla vuxna på mässgolvet.

Vilket barn kan motstå LasseMajas lekhörna?