Browsed by
Tagg: Läsning

Lättlästa böcker med hög kvalitet

Lättlästa böcker med hög kvalitet

Som bibliotekarie med fokus på barn och unga anser jag att det är otroligt viktigt att det finns lättlästa böcker med hög kvalitet till den här målgruppen; det vill säga att texten är pedagogiskt utformad och innehåller ett bra språk, samt att illustrationerna är estetiskt tilltalande. Det är glädjande att utgivningen för lättlästa böcker ökar varje år, trots att kvaliteten varierar på de böcker som riktar sig till barn som precis har lärt sig att läsa eller har svårt med avkodningen och att förstå det lästa. Enligt mig sticker Hegas böcker ut, då de ofta redan genom omslaget lockar barnet till läsning, genom färg och form. Det här är av stor betydelse då just omslaget ofta är det som avgör om barnet (och den vuxne!) fattar intresse för boken eller inte. Även handlingen spelar såklart roll, och många efterfrågar just spännande och läskiga böcker, något som väl har blivit ett signum för Hegas bokförlag; som ger ut de omåttligt populära zombie-serierna  Zombie City och Zombie World, de läskiga omskrivningarna av klassiska sagor samt böckerna om kända superhjältar som slåss mot sina ärkefiender. Här nedan tipsar jag om två nya lättlästa böcker inom det sistnämnda temat; den första handlar om Batman och den andra om Wonder Woman.

Batman. Monsterreptilen

Batman är superhjälten som räddar Gotham City från brottslingar, vilket han bestämde sig för att göra redan som pojke när hans föräldrar blev dödade av rånare. Till sin hjälp har han Robin, som även han är föräldralös.

I den här boken har en känd läkare blivit kidnappad  av skurken Killer Croc, som behöver ha ett motgift för att helt utvecklas till en reptil med endast djuriska egenskaper. Batman försöker i första hand erbjuda Croc sin hjälp, men när det inte fungerar blir han och Robin tvungna att gillra en fälla för att få fast honom.

Språket ligger nära talspråket och att meningarna är korta men får ändå fram den viktigaste handlingen utan att fokusera på detaljer; så som karaktärs- och miljöskildringar, tankar och känslor. Berättarrösten är opersonlig och allvetande, men skildrar händelserna utan att gå in i karaktärerna. Illustrationerna är i fyrfärg och täcker oftast hela uppslag, och hänger samman med de händelser som texten beskriver. Det här gör det lättare för den ovane läsaren att hänga med i berättelsen.

Karaktärerna och handlingen är det som lockar till läsning; tuffa och orädda hjältar som överlistar en farlig ärkefiende och därmed räddar staden och dess invånare. Trots att Batman och Robin beskrivs med typiskt manliga egenskaper: muskulösa, starka, intelligenta, aktiva och handlingskraftiga och berättelsen endast innehåller en kvinnlig bikaraktär (reportern i tv-inslaget) så är det här inget man hakar upp sig på då många andra böcker i serien har kvinnliga protagonister och bikaraktärer – och den här sortens litteratur skapar läslust hos barn som annars inte gillar att läsa.

Läsnivå: 3
Läsålder: 6-9 år
Text: Katharine Turner
Bilder: Steven E. Gordon
Antal sidor: 32
Utgiven: 2017-08-07

 

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.


Wonder Woman möter Circe 

Trollkvinnan Circe hatar Wonder Woman mest av allt, och är besatt av att hitta ett sätt att förgöra henne. När hon kommer över informationen om vart Trippelbestens tre delar befinner sig – Hydran, Gripen och Gorgonerna; mystiska sagodjur och mytologiska monster med enorma krafter som Circe har för avsikt att använda mot Wonder Woman. Men när något går fruktansvärt fel är det plötsligt Wonder Woman som har övertaget, samtidigt som inte bara hennes fiende riskerar att dö utan hela världens befolkning.

En rolig detalj i berättelsen är att när Circe använder en trollformel inne i vulkanen Vesuvius där hon precis har hittat Hydran och fått dennes kraft, och därmed orsakar ett utbrott som kan komma att ödelägga staden Pompeji. Med den här informationen vet man att historien utspelar sig innan 79 e.Kr, vilket blir komiskt när det samtidigt finns både jetplan och höghuskomplex.

Boken är indelad i fem kapitel, som i snitt består av tio sidor. Läsnivån är 5 på LIX-skalan vilket betyder att boken passar de som vill lära sig fler svåra ord  och som vill läsa en text som har ett språk som mer liknar det litterära än talspråket. Svåra ord är skrivna i blå text, och förklaras längst bak i boken i en ordlista där orden inte är ordnade i alfabetisk ordning utan istället kronologisk. Längst bak finns även frågor kopplade till texten som interagerar läsaren på ett roligt sätt.

Precis som i Batman Monsterreptilen förekommer både helside- och heluppslagsillustrationer, men då läsnivån för den här boken är 5, vilket är det högsta, är texten dominerande och illustrationerna behöver därför endast skildra de mest avgörande händelserna, då läsare på en här nivån har en bättre läsförståelse och klarar av att hänga med i berättelsen ändå.

Berättarrösten är opersonlig och allvetande, och följer och går in i alla karaktärer och vet därmed allt om dem, inklusive tankar och känslor. Det här kräver mer av läsaren då perspektivskiften gör läsakten mer avancerad.

Jag älskar att superhjältinnor i form av en stark amason-krigare och en grekisk gudinna med trollkrafter får plats även i den lättlästa litteraturen, där många flickkaraktärer annars innehar typiskt kvinnliga egenskaper (självklart finns det undantag! Bland annat har Hegas gett ut serierna Häxboken och Amulett som båda har en stark kvinnlig protagonist), och hoppas därför på många fler böcker i samma stil!

Läsnivå: 5
Läsålder: 9-12 år
Text: Laurie S. Sutton
Bilder: Luciano Vecchio
Antal sidor: 48
Utgiven: 2017-08-07

 

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.


Lite fakta om Hegas förlag och deras lättlästa böcker

Hegas bokförlag startades 1983 av specialpedagogerna Siv Aronsson och Gun Hållander, som ansåg att det fanns för lite lättlästa böcker med hög kvalitet på marknaden. Målet var att skapa läslust för barn som annars inte gillade att läsa. Än i dag är förlagets ambition att barn ska ha tillgång till lättlästa, spännande och roliga böcker för att på så vis känna läslust vilket är tätt sammanlänkat med läsförståelse. Man menar att det enskilde barnets läsupplevelse är lika viktigt som demokrati och rättvisa.

En annan grundidé är att lättlästa böcker inte ska ta bort något ur berättelsens handling eller ämne; texten ska istället vara bearbetat så att den är lättare att läsa och förstå. Hur texten bearbetas i böckerna har sin grund i den pågående forskningen kring läsning och läsförståelse hos barn och ungdomar. Hegas böcker är baserade på LIX – det vill säga läsbarhetsindex. Ju lägre LIX-nivå desto kortare ord och meningar. Hänsyn görs även till kronologi, persongalleri och den litterära kvaliteten.

De olika Hegas-nivåerna:
1: Böcker för den som just börjat läsa eller för den som har ett mycket begränsat ordförråd.
2: Böcker med ett mycket enkelt och konkret språk som är lätt att avkoda.
3: Lättlästa böcker med ett språk som ligger ganska nära talspråket.
4: Lättlästa böcker med enstaka svårare ord och med ett språk som ställer lite högre krav avseende ordförråd och grammatik.
5: Lättlästa böcker med något fler svåra ord där språket närmar sig det litterära.

Hegas 5 kriterier för en lättläst bok:
1: Handlingen ska vara rak och tydlig. Läsaren ska på ett enkelt sätt kunna följa med i händelseutvecklingen.
2: Antalet medverkande ska vara begränsat.
3: Det får inte förekomma parallellhandlingar som förvirrar och försvårar läsningen.
4: Språket ska vara enkelt och korrekt. En lättläst bok ska innehålla lätta ord och anpassade meningar.
5: Den litterära kvaliteten ska vara hög och handlingen fängslande. Det måste vara kul och spännande att läsa!

Det finns även utarbetade Läsnycklar till samtliga titlar, som fungerar som arbetsmaterial att arbeta med för pedagoger. Materialet innehåller frågor till texten där till exempel tematik eller en viss genre står i fokus, och där barnen genom att gå djupare ner i texten även får en ökad läsförståelse.

På Hegas hemsida kan du läsa mer om deras böcker, hur de ser på lättläst och de olika LIX-nivåerna.


Källa: http://www.hegas.se
Citat om litteratur

Citat om litteratur

”As a kid, I would get my parents to drop me off at my local library on their way to work during the summer holidays, and I would walk home at night. For several years, I read the children’s library until I finished the children’s library. Then I moved into the adult library and slowly worked my way through them.”

”I believe that stories are incredibly important, possibly in ways we don’t understand, in allowing us to make sense of our lives, in allowing us to escape our lives, in giving us empathy and in creating the world that we live in.”

”Write your story as it needs to be written. Write it honestly, and tell it as best you can. I’m not sure that there are any other rules. Not ones that matter.”

– Neil Gaiman

Foto: Sophia Quach
Författarintervju med Christina Lindström

Författarintervju med Christina Lindström

Christina Lindström är gymnasielärare och barn- och ungdomsförfattare, hon är född i Umeå men är numera bosatt i Göteborg med man och två barn. Christina har även bott i så många olika amerikanska delstater och svenska städer att det vore lätt att tro att hon driver ett kringresande tivoli, enligt henne själv. Hennes största intressen är läsning och löpning.

År 2015 debuterade hon med ungdomsromanen Hälsningar från havets botten och hon har sedan dess kommit ut med ytterligare sju böcker. I sommar är det releasedags för den lättlästa boken Nils och Majas båtäventyr, illustrerad av Ingrid Flygare.

Du arbetar som lärare i svenska och engelska; båda ämnen där mycket läsning ingår. Som lärare är du ofta omgiven av unga människor som konstant möter texter av olika slag i sin vardag, ofta facktexter i skolan och på sociala medier på sin fritid. Hur gör du för att väcka intresset för skönlitterära texter?

Jag försöker hitta böcker som jag vet brukar engagera de flesta och lägger mycket tid på att introducera boken, hitta ämnen i den som engagerar och på att skapa ett bra diskussionsklimat i klassrummet. Det är oftast lyckat att dra paralleller till sådant som händer här och nu, till exempel aktuella samhällsfrågor och att försöka få eleverna att koppla läsningen till sina egna liv.

När jag läste till lärare ansågs det lite mossigt med helklassläsning men när jag efter ett antal år som lärare provade på det upplevde jag ett lyft i klassrummet. Jag tror verkligen på kraften som uppstår när alla i gruppen läser samma bok och har en gemensam grund när vi diskuterar. Eleverna får också vägledning av mig, så om någon har tappat tråden eller missförstått något får de hjälp att ta sig in i boken igen. Däremellan läser eleverna böcker de har valt själva och då lägger jag rätt mycket tid på att få var och en att hitta något som kan passa just honom eller henne. Ibland lyckas jag, ibland lyckas jag inte alls.

Hur ser du på bibliotekariers läsfrämjande roll när det kommer till att väcka läslust; vad kan vi göra för att få barn att tycka att det är roligt att läsa?

Jag tycker att bibliotekarier brukar vara bra på att väcka läslust och sjösätta bra idéer – allt från läsgrupper till rolig möblering i biblioteken – men det är en utmaning att få unga att välja böcker framför Minecraft, Battlefield eller månadens hetaste Youtuber.

Som lärare skulle jag uppskatta om eleverna fick boktips från skolbibliotekarier i klassrummen ibland. Jag kan inte minnas att jag har jobbat på någon skola där vi fått den typen av klassrumsbesök. Det kanske inte är möjligt av tidsskäl?

Så kan det säker vara. Men sedan finns det skolor som satsar mycket på sina bibliotek, och där har bibliotekarien ett nära samarbete med lärarna. Men jag håller med om att biblioteket som plats kan skapa läslust. Besökte du själv biblioteket när du var i skolåldern? Hur gammal var du när du upptäckte böckernas magiska värld?

Ja, jag har alltid älskat bibliotek. Ända sedan jag var liten har jag blivit lugn av att omges av böcker. Jag var fem eller sex år när jag började läsa men älskade böcker redan innan dess. Mamma läste högt för min brorsa och mig innan vi kunde läsa själva.

Du har själv två söner; har du läst mycket för dem under deras uppväxt?

Barnmorskan hann knappt klippa navelsträngen innan jag började läsa för dem. I sommar blir den yngsta elva och den äldste sjutton år och jag är ofantligt glad över att de är storläsare båda två. De är ganska olika på många andra sätt – den ena är till exempel väldigt intresserad av sport, inte den andre – men läsningen har de gemensamt.

Har du själv haft läsande förebilder i ditt liv?

Min moster Vera och min mamma läste och läser mycket. Det är mycket tack vare dem jag älskar ord.

Foto: Therese Sandell
Foto: Therese Sandell

Har du något tips till föräldrar som vill få sina barn att läsa mer?

Jag har blivit ganska ödmjuk av att vara tvåbarnsförälder. Det är så tydligt att det som works like magic på ett barn inte fungerar alls på ett annat. Ibland når en förälder helt enkelt inte fram till sitt barn, inte minst när barnen går i högstadiet. Jämnårigas normer och ideal blir stundtals mycket viktigare än föräldrarnas. Jag förstår alltså verkligen att barn inte nödvändigtvis läser även om deras föräldrar gör allt de kan för att väcka läsintresse.

Våra barn är dock faktiskt storläsare båda två, så just på det planet har vi lyckats! Jag tror att det har hjälpt att vi har läst mycket högt för dem, att de alltid har sett oss vuxna läsa, att jag har hållit mig ajour med vilka nya böcker som släpps och att vi ser till att alltid ha nya, bra böcker hemma. Efter skolan varje dag, just när killarna kommit hem, läser de alltid en stund. Dessutom har vi läshelger hela familjen i stugan i Halland ibland.

Sommarledigheten börjar vi varje år med att åka alla fyra till en bokaffär i Falkenberg och köpa varsin bok. Det är tveklöst en av årets höjdpunkter.

Prenumerationer på guldkorn som KP och SvD Junior kan jag också rekommendera.

Hur kom du in på författarbanan? Är skrivandet något du alltid har hållit på med?

Jag skrev lite noveller för tidningen Frida och nyhetstexter för tidningen Västerbottens-Kuriren när jag var tonåring. I vuxen ålder hade jag inte tänkt på att skriva skönlitterärt innan jag skrev mitt första manus som också blev min första bok. Som lärare märkte jag att jag saknade en viss typ av bok att sätta i händerna på en viss typ av lite läsovilliga elever, och jag ville prova att skriva den själv. Det manuset blev min debutroman Hälsningar från havets botten. 

När jag gick igenom de böcker som du har skrivit så slog det mig att du i princip alltid har pojkar som huvudkaraktärer. Leo, Hugo, Jack, Fille…Hur kommer det sig?

Jag har fått inspiration till några av karaktärerna från mina egna söner. Därför har det känts naturligt att karaktärerna fick bli killar.

Ungdomsböckerna är lite påverkade av att jag under flera år mest hade killar som elever. Jag är direkt rädd för polariseringen i samhället, att det dels finns en vänsterorienterad kulturvärld med läsande människor till stor del bestående av kvinnor, dels en värld av icke-läsare som inte sällan röstar och uttrycker sig på ett helt annat sätt. Den där andra världen domineras av män. Men kulturvärlden måste vara både killars och tjejers, både mäns och kvinnors, om vi vill undvika en politisk katastrof. Därför är jag lite extra mån om att försöka få med också killarna i mina böcker.

Jag skulle vilja se fler manliga ungdomsboksförfattare, bokbloggare, svensklärare och journalister som inriktat sig på läsning för unga. Bokbubblan behöver utvidgas.

Det som är framträdande med ditt författarskap är att du trots ett genomgående humoristiskt drag även tar upp svåra ämnen i dina böcker; så som mobbing och utanförskap. Är det svårt att kombinera dessa motpoler tycker du?

Nej, det tycker jag inte. Världen är ju helt galen och bitvis alldeles nattsvart men det finns kraft i humorn, att kunna skratta, att i stunden känna livsglädje i alla fall.

Hur hittar du den humoristiska tonen när du skriver?

Jag vet faktiskt inte.

Hugo i Hugo och kepskampen är utanför i klassen på grund av att han är annorlunda. Även fast han längtar efter gemenskap så tycks han stark i sig själv och i den han är, men ändå faller han till sist för grupptrycket och sviker sin enda riktiga vän. Hur kan Hugo gå från att inte bry sig om vad andra tycker om honom till att vilja bli populär och umgås med de coola i klassen? Finns det något didaktiskt och moraliskt i den här berättelsen som du vill förmedla?

Barn i mellanstadieåldern högprioriterar ofta att passa in i flocken, och i processen tror jag att de ibland glömmer vilka de är och vad de står för. Jag skrev mest berättelsen för att på ett aningen tillskruvat sätt skildra ett stycke verklighet, som läsarna förhoppningsvis reflekterar över. Allra mest vill jag nog rädda barn som huvudpersonen Hugo och hans kompis Simon från en tuff tillvaro.

Men i dina böcker finns även det omvända perspektivet, där det är mobbaren som är huvudperson. Till exempel är Jack i ungdomsromanen med samma namn inte en så trevlig person; han trycker ner andra för att må bättre själv. Men när han blir kär i Freja, som är syster till en av de han mobbade, blir han tvungen att omvärdera sin uppfattning om hur han behandlar människor. Vad var din tanke med att få ta del av mobbarens synvinkel?

Jag pratade med en kille som var ledsen över att ha hamnat i samma gymnasieklass som en av dem som hade mobbat honom i grundskolan i flera år. Mobbaren hade hög status i nya klassen och gav ett roligt och charmigt intryck. Däremot förstod han uppenbarligen inte hur killen som hade blivit mobbad hade mått av mobbingen. Han verkade snarare se det som ”grundskolebus”, inte som att han bidragit till att göra flera år i den andre killens liv till en mardröm. Det känns fel att något sådant ska kunna hända, att det ska funka att bara gå vidare som om ingenting hänt för en mobbare. Det ämnet fick jag lust att utforska. Jag tänkte först skriva en bok utifrån offrets perspektiv, men tyckte att det skulle vara intressant att se allt ur mobbarens ögon.

Från vad eller vem hittar du inspiration till dina böcker?

Jag får inspiration av elever och mina egna barn, men också från saker jag läser, ser på film eller hör på spårvagnen.

När jag intervjuade Mårten Melin frågade jag honom om antagandet om att nyutgivna lättlästa böcker ofta är stöpta i samma form och befäster de normer som finns i samhället. Är det något som stämmer tycker du, som också skriver lättläst för barn? Och är det i sådana fall upp till författare att utmana normer eller är det istället bokförlagen som har det ansvaret?

Jag vet faktiskt inte om det stämmer eftersom jag lite för sällan läser lättlästa böcker. Däremot kan jag rent allmänt tycka att det är viktigt att människor som tidigare har känt sig osedda eller blivit illa behandlade får chans att få upprättelse och förståelse i böcker, också i lättlästa sådana. Böcker som utmanar normer kan dessutom bidra till att mainstreamidéer ifrågasätts. Sunt! Det finns även en poäng i att i andra böcker skildra verkligheten som författaren upplever att den ofta är (på gott och ont), inte bara hur den borde vara. Det behöver finnas alla sorters karaktärer och idéer i böcker för att så många som möjligt ska kunna relatera till läsningen.

Jag tycker att det är bokförlagens ansvar att se över sin flora av författare och se till att de ger ut alla sorters böcker. Författarna ska koncentrera sig på det de gör bäst och det som ter sig mest naturligt för dem. Annars blir det nog bara krystat.

Du har som sagt skrivit både lättläst, för mellanåldern och för ungdomar. Vilka böcker är roligast att skriva?

Lättläst och för mellanåldern är roligast men ungdomsböckerna är mer av en utmaning, alltså kämpigare men kanske också mer intressanta att skriva.

I dina böcker är det vardagsrealistiska i centrum. Vad anser du om skräckgenren som är så populär inom barnlitteraturen, även i de lättlästa böckerna? Tror du att det kan ha en negativ inverkan på barn, eller bidrar den istället till att öppna nya världar och utveckla barnets fantasi?

Jag tror absolut inte att det har negativ inverkan på barn, utan är glad att barn hittar böcker de gillar, oavsett genre!

Sista frågan blir samma som nästan alltid, bara för att det är så roligt att veta: har du något nytt skrivprojekt på gång och kan du i så fall berätta lite om det?

Jag är nästan helt klar med en ny ungdomsroman, Finns det björkar i Sarajevo?, som förhoppningsvis kommer att ges ut efter jul. Den handlar om sjuttonårige Kevin och hans bromance med Hannes, vänsterbacken i hans fotbollslag. Kevin har aldrig intresserat sig för anledningen till att hans föräldrar flydde från forna Jugoslavien (hans mamma är bosnier, hans pappa serb) men för första gången tvingas han nu verkligen att göra det när trådarna från det förflutna når honom i nuet. Det handlar också om en utvecklingsstörd bror som rymmer hemifrån och om några galet intensiva vårdygn av letande i Göteborg. Dessutom innehåller den en kärlekshistoria.


Christina finns på Instagram, du hittar henne här!

Gå gärna in och läs min recension av Hugo och kepskampen.

 

Christina Lindström har skrivit åtta böcker för barn och unga. Här är några utvalda titlar:

Citat om litteratur

Citat om litteratur

”En barndom utan böcker, det vore ingen barndom. Det vore att vara utestängd från det förtrollade landet, där man kan hämta den sällsammaste av all glädje.” – Astrid Lindgren

Citat om litteratur

Citat om litteratur

”Fantasy is escapist, and that is it’s glory. If a soldier is imprisoned by the enemy, don’t we consider it his duty to escape? If we value the freedom of mind and soul, if we’re partisans of liberty, then it’s our duty to escape, and to take as many people with us as we can!” – J.R.R. Tolkien

Citat om litteratur

Citat om litteratur

”Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel. Barn skapar mirakel när de läser. Därför behöver barn böcker.”

– Astrid Lindgren

 

(Foto: Jacob Forsell)