Browsed by
Tagg: Gilla Böcker

Intet – Janne Teller

Intet – Janne Teller

Ingenting har någon betydelse, 

det har jag vetat länge. Så 

det är ingen idé att göra något, 

det har jag just kommit på. 

(s.3)

Så börjar Janne Tellers ungdomsroman Intet, som förbjöds när den gavs ut i Danmark för arton år sedan. Orsaken till censureringen kan säkert förklaras med den rädsla de vuxna i samhället kände över att de unga plötsligt skulle börja fundera på livet och dess mening; eller rättare sagt meningslöshet. För det är det som är (plommon)kärnan i den här korta romanen; Teller får läsaren att reflektera över människans existens utan att ge något svar. Berättelsen är rättfram med en text som är både avskalad och personlig; skriven i jagform ur protagonisten Agnes perspektiv. Agnes går i 7:an och när en kille i klassen, Pierre Anthon, hoppar av då han inte finner någon mening med att gå i skolan då ”man ändå ska dö, bli bortglömd och till ingenting och det därför inte är värt att göra sig besväret”, går klassen ihop för att motbevisa honom. Det måste ju finnas något som ger livet mening, något som gör att ens existens blir meningsfull – så som betyg, jobb och familj? Varje dag sitter Pierre Anthon i plommonträdet på sin gård och kastar plommon på sina före detta klasskompisar när de går förbi på väg till skolan, och irritationen gör att ungdomarna bestämmer sig för att på ett konkret sätt bevisa att livet visst har betydelse. Med hjälp av ting som står var och en av dem nära bygger de en hög av betydelse, som växer sig större och större för varje dag. När materiella saker inte räcker börjar det hela spåra ur, och Agnes och de andra börjar ana att det som Pierre Anthon hävdat kanske visst stämmer – även om de tar till drastiska åtgärder för att förneka det. 

Livets mening är en filosofisk och existentiell fråga som har funnits lika länge som mänskligheten, och även om många författare närmar sig ämnet är Tellers text kontroversiell då hon genast ställer läsaren mot väggen – och därmed ”tvingar” oss att riktigt begrunda dess betydelse. Boken ger oss inte några svar (för hur skulle den kunna det när det inte finns några?), men den visar oss att om det finns en ”mening” eller ”betydelse” så är det något som man ska vara ytters varsam med, och behålla för sig själv. 

För betydelsen är ju inte att leka med. Eller? 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Intet Bokomslag Intet
Janne Teller
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2017-02-07
142
Unga vuxna

Varför existerar vi? Finns det någon mening och betydelse med våra liv? Intet är en roman som tar upp mänsklighetens största gåta genom att skickligt berätta en historia ur ett ungdomsperspektiv. En modern klassiker som alla högstadie- och gymnasieelever borde läsa och diskutera!

 Vårens utgivning!

 Vårens utgivning!

Barn- och ungdomsböcker att se fram emot

Förlagen fortsätter även nästa år att ge ut riktigt bra litteratur för barn och unga, vilket är oerhört glädjande. Här nedan har valt ut några utvalda titlar som jag ser fram emot extra mycket! Listan kan komma att uppdateras, då vissa förlag inte har någon katalog. Titelbeskrivningarna är hämtade från respektive förlags vårkatalog, men i vissa fall har jag kortat ner meningarna något, och lagt till egna ord.

Bilderböcker 3-6+ år 

Stig – Annica Hedin & Per Gustavsson

Det här kanske ser ut som en vanlig fiskpinnemiddag. Alla äter fiskpinnar och Sofia berättar ett nytt pruttskämt. Men en sak är väldigt fel. Titta på den röda stolen. Ser du hålet där? Det var där Stig brukade sitta. En vacker och tänkvärd berättelse om att förlora någon som står en nära. En bok som tar barnets känslor på allvar och inte ryggar från ett svårt ämne. En bok att läsa tillsammans och prata om, och som stannar kvar i tankarna långt efter att den är utläst. 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: Januari 

Förvandlingen – Anna Höglund 

Enligt mig är Anna Höglund en av landets bästa bilderboksskapare, som med sina illustrationer förmedlar ett djup och en komplex verklighet. Hennes kommande bok handlar om en flicka som bor med sin pappa som är riddare. Men en dag måste han bege sig iväg för att kämpa mot en jätte som förstenar alla människor med sin blick. Flickan blir ensam kvar. Många dagar och många nätter går, men hennes far syns inte till. Varje kväll säger flickan godnatt till sig själv i sin spegel. Så en kväll brinner det sista ljuset ner och slocknar. Allt blir mörkt…Då tar flickan spegeln och en kniv och ger sig ut för att leta reda på sin pappa och rädda honom från jätten.

Förlag: Bonnier Carlsen 

Utkommer: januari 

Samtidigt i min låtsasvärld – Lisa Bjärbo & Emma Adbåge 

En hyllning till fantasin och förmågan att drömma sig bort till en annan verklighet! 

Lisa Bjärbo och Emma Adbåge är två av våra  mest älskade barnboksskapare. De har ett  flertal böcker och priser bakom sig. Samtidigt i min låtsasvärld är deras första samarbete, och om jag gissar rätt är de en alldeles magisk skaparduo!

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april 

Samtidigt i min låtsasvärld – Lisa Bjärbo & Emma Adbåge

Hemma hela sommaren – Elin Johansson & Ellen Ekman 

Uppföljaren till Veckan före barnbidraget, som på samma vis tar upp den känsliga frågan om bristen på pengar, och hur det kan te sig ur ett barns perspektiv. Ett viktigt ämne, som många barn och föräldrar kan känna igen sig i. 

Vad ska ni göra i för roligt i sommar? frågar fröken. Vi ska till Legoland, till Thailand, på vattenland, svarar alla andra. Vi ska på safari, säger jag. Men egentligen är det inte sant, för mamma säger att vi ska ha hemmasommarlov och bara vara här. Hon säger att vi kan ha kul ändå, bada och kanske sova på balkongen om det blir fint väder. Men sen ångrar hon sig och rotar fram ett tält, stormkök och campinggrejer. Och så cyklar vi ut på safari, bara hon och jag.

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april

 

Mellanåldersböcker ca 9-12 år

Vi kommer snart hem igen – Jessica Bab Bonde & Peter Bergting 

I serieform gestaltas sex människors vittnesmål om Förintelsen. Några av dem som var barn då lever ännu och kan berätta om hur det var. Vad som hände dem och deras familjer. Vad de kände. Hur de överlevde. Vad de förlorade. De berättar om undernäring, missad skolgång, familjer som slits isär och första mötet med Sverige och hur man fortsätter leva, trots allt. Jessica Bab Bonde och Peter Bergting har med de överlevandes berättelser som grund skapat en angelägen och viktig bok.

Förlag: Natur & Kultur 

Utkommer: januari

Dödsbo – Mia Öström 

I ungdomsromanen Vakuum närmade sig Öström döden från ett vardagsrealistiskt perspektiv, medan hon i den här nya boken för barn i ålder 9-12 år istället väljer det ockulta och övernaturliga temat. Endast titeln lockar faktiskt mig som verkligen gillar läskiga böcker att läsa boken! 

Vem är det som viskar om natten? Nino och hennes mamma flyttar in i en gammal lägenhet. Ett dödsbo, säger mäklaren. Det betyder att alla möbler och saker ingår, inte att någon har dött där, förklarar mamma. Men Nino är inte så säker. Damen som tidigare bodde i deras lägenhet kanske dog på ett vårdhem, men vad är det för barnröster som viskar om nätterna? Var kommer alla kajor ifrån? Varför finns det en nästan osynlig dörr i vardagsrummet? Och varför är det så varmt?

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utkommer: januari 

Minoo och Vinterskeppet – Anna Ehring 

När Minoo en decembereftermiddag kommer hem från skolan med lillbrorsan Mirza i släptåg och kikar i brevinkastet, alltid kika först, sen låsa upp!, ser hon brevet från Migrationsverket, tar sin lillebror i handen och flyr. Det enda sättet hon kommer på att få med sig sin bror bort från trapphuset är att springa till hamnområdet där Mirza älskar att vara, och där han tror att han har sett tomten. Här tar syskonens liv en vändning och ett ofrivilligt äventyr tar sin början. 

Förlag: Bonnier Carlsen

Utkommer: januari  

Farfar på rymmen – David Williams 

Tolvåriga Jack tycker att den bästa dagen i veckan är söndagen, för då får han vara med sin farfar hela dagen. Farfar var en djärv Spitfire-pilot under andra världskriget, och Jack älskar att lyssna på hans makalösa historier från förr. Extra roligt är det när farfar snurrar till saker och ting: Han går till affären iklädd innetofflor, ransonerar sin mat – som bara äts ur konservburkar, och glömmer stundtals bort vad Jack heter. Men en dag tar allt det roliga slut. Farfar kan inte längre klara sig själv, och han flyttas till ett ålderdomshem.

Jack är den enda som förstår farfar, och han börjar genast planera för en fritagning. Den förfärliga föreståndarinnan är dem hack i häl, så nu gäller det att tänka snabbt. Det blir ett oförglömligt, högoktanigt äventyr för dem båda. 

Förlag: B Wahlströms 

Utkommer: februari 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat – Caleb Krisp 

Den tredje och avslutande spännande delen om den oförskämda och hysteriskt roliga Ivy Pocket! 

Ända sedan Ivy Pocket råkade bli ägare till den magiska Klockdiamanten har hon jagats, lurats, kidnappats, spärrats in och hamnat i klorna på ett par alldeles förfärligt olämpliga adoptivföräldrar. Tack och lov att Ivy är en sån som alltid landar på fötterna för nu måste hon använda all sin slughet och slutledningsförmåga till att rädda sin bästa vän Rebecca som hålls inspärrad i en skrämmande parallellvärld.

Förlag: Modernista

Utkommer: mars 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat – Caleb Krisp

Kejsarens grav – Johan Runberg 

Kejsarens grav är den andra delen i trilogin Häxknuten. Den första delen Vålnadens röst utkom i augusti, och är enligt mig höstens bästa mellanåldersbok. Miljön, karaktärerna och på det sätt som berättelsen hålls och utvecklas gör att böckerna säkerligen kommer att gillas av många läsare. 

Det har redan blivit vinter, men Sebbe kan inte skaka av sig minnena från sommaren på pensionat Solöga. Han har blivit rädd för mörkret, och dessutom oroar han sig för sin mamma som inte får några skådespelarjobb. Samtidigt är Sebbe glad att få umgås med Max och Manda igen. Manda har fått en roll i kommande års julkalender som spelas in på Östasiatiska museet på Skeppsholmen i Stockholm. Under museet finns ett bergrum där en ny utställning håller på att byggas upp. Men hur kommer det sig att en av de tunga statyerna plötsligt står vänd åt andra hållet? Och vem, eller vad, är det som attackerar museiarbetarna? Snart är vännerna indragna i ett nytt mysterium där hårresande sammanträffanden avlöser varandra. En kittlande kombination av isande skräck och smart humor.

Förlag: Natur & Kultur

Utkommer: mars 

Egon – hälften alien – Per Simonsson & Stefan Roos

Det här verkar vara en rolig, absurd och filosofisk mellanåldersbok, precis i min smak! Berättelsen handlar om Egon och det märkliga som händer precis innan han ska börja sjuan. Mitt i en hårdrockslåt som hans morbror tvingar honom att lyssna på, hör han en röst genom musiken. EGOOOOOON, ropar den. Men hans morbror hör ingenting. Några dagar senare berättar Egons gammelmormor om något hans mamma gick igenom som tonåring, och sakta börjar bitarna falla på plats. 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: april 

Handbok för superhjältar del 3. Ensam – Elias Våhlund & Agnes Våhlund

I den tredje boken om Lisa fortsätter hon att vaka över staden och bekämpa brottslingar. Men även om hennes nya liv som superhjälten Röda Masken har förändrat allt, så är hon fortfarande lika ensam. Och även om varenda rånare och tjuv är rädda att möta superhjälten, så är stadens farligaste skurk, Wolfgang inte det minsta rädd och har svurit på att fånga in den nya hjälten. Kommer Lisa hinna sätta Wolfgang bakom lås och bom innan han fångar henne? 

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: april 

Comedy Queen – Jenny Jägerfeld 

Sasha har just fyllt tolv år. Atomnumret för magnesium. Hennes mamma brukade säga att en del människor har ”funny bones”. De är liksom roliga ända in till skelettet. Sen finns det de som kan lära sig att bli roliga, om de övar. Det finns också en tredje sort som inte är roliga alls, hur mycket de än försöker. Tyvärr misstänker Sasha att hon tillhör den andra sorten, men hon har en plan: Hon SKA bli en riktig comedy queen! Och hon tänker öva tills vartenda halvtrist ben i kroppen är roligt. Om hon bara lyckas få folk att skratta kanske det andra försvinner. Det som ligger bakom ögonen och bränner och hotar att trilla ner för kinderna i form av – jo faktiskt – livsfarlig gråt.

Förlag: Rabén & Sjögren

Utkommer: april

Comedy Queen – Jenny Jägerfeld

Billie. Alla tillsammans – Sara Kadefors 

I tredje delen om Billie fortsätter livet hos”den perfekta” fosterfamiljen att överraska, när det plötsligt framkommer att Petra och Mange ska prova att bo i en lägenhet på Solkullen, växelvis. Nej nej, de ska inte skiljas, bara ge varandra utrymme. Billie fattar ingenting. För ingen berättar någonting, som vanligt. 

Vilket gör att Billie verkligen vill veta varför alla håller ihop när ingen egentligen vill vara tillsammans.

Förlag: Bonnier Carlsen 

Utkommer: maj

 

Ungdom ca 12-15+ år 

Fandom – Anna Day

Den här genreöverskridande ungdomsboken verkar så spännande! Läser man förlagets beskrivning kan man inte annat än att längta som en tok tills den släpps! 

Tänk om du kunde vara Katniss i Hungerspelen – på riktigt? Coolt, va? Fast sedan kommer du på att du ju inte kan skjuta med pil och båge eller klättra i träd som hon, och inte har hennes överlevnadskunskaper. För Violet och hennes kompisar är det inte Hungerspelen utan boken och filmen Galgdansen som gäller. De skriver fanfiction och håller på med cosplay, och under en fandomträff på Comic Con händer det ofattbara – Violet och hennes vänner transporteras till The Galgdansen på riktigt. Fem minuter senare har de orsakat hjältinnans död. Det blir upp till Violet att ta hennes plats, spela huvudrollen, förälska sig i hjälten och ta sig levande tillbaka till sin värld. Men berättelser har en tendens att få ett eget liv…

Förlag: B. Wahlströms 

Utkommer: januari 

Pojken under bron – Katarina Wennstam 

Del två i serien om Alex Skarp, som tillsammans med sina två bästa vänner undersöker brott som begåtts. Pojken under bron är berättelsen om hur lite det krävs för att ett liv ska släckas en kväll efter en fest, om machorollens alla tragiska offer bland unga killar och om synen på killar som just offer. Och så handlar det förstås om en synnerligen skärpt tjej som tillsammans med sina vänner än en gång hjälper polisen att se till att rättvisa skipas.

Förlag: Rabén & Sjögren 

Utkommer: mars 

Boken om stoft. Lyras färd – Philip Pullman 

Boken om stoft är en serie som utspelar sig i Lyras värld och flera av Pullmans tidigare karaktärer gamla dyker upp igen.

I den första delen svämmar floden Themsen över sina breddar. Lyra är bara sex månader gammal – undangömd i ett nunnekloster, eftersökt både av sin far, Lord Asriel, och av mörkare krafter. Pojken Malcolm blir en oväntad hjälte när han räddar Lyra ur det översvämmade klostret. Han kämpar för att undkomma både förföljare och vattenmassor och sätta Lyra i säkerhet.

Förlag: Natur & Kultur 

Utkommer: mars

Boken om stoft : Lyras färd – Philip Pullman

Finns det björkar i Sarajevo? – Christina Lindström 

Kevin ska ta hand om sin bror Charlie, som har en funktionsnedsättning, när deras föräldrar för första gången ska åka tillbaka till sitt hemland Bosnien. Men så ringer Hannes och bjuder med Kevin till Liseberg. Hannes är Kevins enda kompis och besöket på Liseberg känns livsviktigt. Kvar hemma lämnas Charlie, med ett löfte om att Kevin snart är tillbaka. På Liseberg finns även Hannes flickvän Linn och hennes kompis Amanda och de fyra har en magisk försommarkväll tillsammans. Men när Kevin kommer hem är Charlie försvunnen. 

Förlag: B. Wahlströms

Utkommer: mars 

 

Unga vuxna

Ett hov av taggar och rosor – Sarah J. Maas 

Ny serie som verkar minst lika bra som Maas tidigare bokserie Glastronen! 

När nittonåriga jägarinnan Feyre dödar en varg i skogen dyker det upp en odjursliknande varelse och kräver vedergällning. Feyre tvingas följa med till ett farligt, magiskt rike hon bara trodde fanns i sagorna, och väl där inser hon att varelsen inte är ett djur, utan Tamlin: en av de livsfarliga, odödliga feer som en gång styrde över deras värld. Feyres känslor för Tamlin övergår så småningom från iskall fientlighet till en blixtrande passion som överskuggar alla varningar och lögner hon hört om hans farliga och vackra värld. Men när en uråldrig, ondskefull skugga växer till sig över feernas land måste Feyre stoppa den – annars kommer både Tamlin och hans värld att gå under.

Förlag: Modernista 

Utkommer: januari 

Intet – Janne Teller 

Har ni läst den här romanen? Av någon konstig anledning har jag aldrig hört talas om den innan, men efter att ha läst om den i Lilla Piratförlagets vårkatalog är det den ungdomsbok som jag ser fram emot mest att läsa.

Intressant att veta om boken är att den när den först gavs ut (2000) förbjöds den i hemlandet Danmark, men är i dag en internationell bestseller som har utgivits i över tjugo länder. Romanen har blivit en kritikerrosad operaföreställning i England och filmatisering är på gång. Den har tidigare publicerats på svenska, men kommer nu i nyutgåva!

Intet är kontroversiell och chockerande. Intet ställer fler frågor än den ger svar. Intet är också vacker och tillgänglig, berättad med en enkelhet som strider mot romanens djup.

Pierre Anthon bestämmer sig för att inget betyder något. Från den stund du föds, börjar du dö. Hans klasskamrater vill göra allt för att bevisa att livet faktiskt har en mening och bestämmer sig för att bygga en hög av sådant som betyder något.

Förlag: Gilla Böcker 

Utkommer: februari 

Dagen du förstörde allt – Linnea Dahlgren 

Melanie och Kassandra har varit bästisar sen de var små. De behöver inga andra, de har ju varandra: Mellan och Kass. Något av det bästa de vet är att besöka Tidssmygen, en glänta i skogen där det känns som man kan resa i tiden. De reser till gemensamma minnen och till allt roligt de ska göra i framtiden. Så en tidig morgon vaknar Melanie av telefonen. Kassandra är död. Hon har tagit livet av sig. Nyheten drabbar Melanie som ett slag. Det kan inte vara sant, det måste vara ett misstag. Hur ska hon fortsätta leva? Mellan kan ju inte finnas utan Kass. Men så kommer hon på: Tidssmygen. Tänk om hon kan resa i tiden och få Kassandra att ändra sitt beslut.

Förlag: Vox by Opal

Utkommer: mars 

Kärlek, hat och andra filter – Samira Ahmed 

En terrorattack drabbar staden, och det visar sig att den huvudmisstänkte delar efternamn med Maya och hennes familj. Människorna i deras närhet blir plötsligt fyllda av fruktan och hat, och hennes liv förändras till oigenkännlighet. Maya Aziz är sjutton år och född i USA, ändå känns det som om hon lever i två världar. Hon är kluven mellan att följa sina indiska föräldrars önskan – att börja på college i närheten av deras hem i Chicago, och så småningom gifta sig med en trevlig muslimsk kille som hennes mamma tycker passar – och att följa sin egen dröm. I så fall skulle hon flytta till New York och plugga på filmskola. Och kanske börja dejta den där killen som hon har varit kär i så länge.

Förlag: Lavender Lit 

Utkommer: april 

Kärlek, hat och andra filter – Samira Ahmed

Livet i en skokartong – Liv Marit Weberg 

CSN har slutat leverera, pojkvännen Tore har gjort slut och universitetskurserna är omöjliga att klara av, eller ens gå på. De enda som fortfarande tror att hon lever ett ”normalt” liv är föräldrarna. Men de bor långt bort, så det gör inte så mycket. För är normaliteten verkligen något att sträva efter? Vad är det för fel på ett lugnt och skönt liv ensam inne i lägenheten som är lika liten som en skokartong? Men så är det ju det där med pengar. Och mat. Och räkningar. Och en väldig massa förväntningar från människor runt omkring.

Förlag: Vox by Opal 

Utkommer: april 

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia 

I verkligheten är artonåriga Eliza Mirk blyg, knepig, smart och helt utan vänner. På nätet är hon däremot en supersuccé: under sitt alias LadyConstellation skriver och ritar hon den otroligt populära serien Monsterhavet som har miljoner fans och läsare. Eliza kan inte ens föreställa sig att hennes riktiga tillvaro ska kunna mäta sig med den hon lever i på nätet – åtminstone inte förrän den nye pojken Wallace Warland börjar på hennes skola och Eliza inser att den verkliga världen kanske inte måste vara så hemsk ändå. Men så råkar Elizas alter ego bli avslöjat, varpå allt ställs på spel: hennes serie, hennes relation till Wallace och hela hennes tillvaro.

Förlag: Modernista 

Utkommer: april 

Warcross – Marie Lu 

Ny spännande serie av författaren till Legend-trilogin och Den unga eliten! 

Warcross är inte bara ett dataspel – det är ett sätt att leva. Åtminstone för de miljontals människor runtom världen som loggar in på spelet varenda dag. I ett desperat försök att få ihop lite pengar bestämmer sig den tonåriga hackertjejen Emika Chen sig för att försöka hacka sig in i spelet mitt under öppningsspelet på det internationella Warcross-mästerskapet – ett drag som leder till att spelets skapare, den tillbakadragne miljonären Hideo Tanaka, vill anlita henne som insiderspion för att hitta en säkerhetsläcka. Emika tackar ja till erbjudandet och befinner sig snart i en drömtillvaro i Tokyo – ända tills hon gör en farlig upptäckt som hotar att slå sönder hela Warcross-imperiet.

Förlag: Modernista 

Utkommer: april 

Warcross – Marie Lu

 

Klicka dig gärna vidare för att spana in mer av förlagens vårutgivning!

Bonnier Carlsen

B. Wahlströms

Lavender Lit 

Lilla Piratförlaget

Modernista 

Natur & Kultur

Rabén & Sjögren 

Vox by Opal 

 

Alla titlars omslag

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Karta för förälskade & andra vilsna – Johanna Lindbäck

Karta för förälskade & andra vilsna – Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck har sedan debuten 2007 med ungdomsboken En liten chock gett ut flera böcker för både barn och unga, till exempel Lite ihop, Kanske ihop, Jan Svensson (för 9-12 år), samt Min typ brorsaSom om jag frågat och Vi måste sluta ses på det här sättet (för ungdomar) tillsammans med författarkollegan Lisa Bjärbo, som hon även gör Bladen Brinner med – en pod om barn- och ungdomslitteratur.

Den nya ungdomsromanen Karta för förälskade & andra vilsna utspelar sig ett par sommarveckor på Dalarö utanför Stockholm. Medan Julia och hennes familj tillbringar varje sommar där, är det första gången Rasmus och hans mamma är där då de har hyrt en stuga – som råkar ligga precis bredvid Julias. Och ja, det är väl lika bra att avslöja redan nu att det uppstår intresse mellan huvudkaraktärerna – för vad kan man annars förvänta sig när texten är skriven av en författare som är förknippad med att skriva tonårsromantik? En annan sak som är gemensamt för Lindbäcks tidigare böcker är hennes förmåga att helt och hållet gå in i ungdomens sfär och sedan genom ett inifrånperspektiv skildra den på ett träffsäkert och realistiskt sätt.

Historien är uppbyggd kring Julia och Rasmus känslor för varandra, och kring de konflikter som uppstår i den osäkerhet och det velande som hör ihop med det faktum att Julia redan har en pojkvän. Och inte nog med det: det är en kille som hennes bästa vän gillar. Genom att använda sig av en allvetande och opersonlig berättare samt avbruten kronologi med återblickar till olika tidpunkter innan sommarlovets början, skapar författaren inte bara en bättre förståelse för karaktärerna och varför de passar så bra ihop – utan även en mångbottnad text som visar på hur bland annat bakgrund och socialt samspel formar en som individ.

Läsningen av Johanna Lindbäcks nya roman innebär inte direkt några överraskningar, utan snarare igenkänning om man är bekant med hennes författarskap eller med den här litterära genren. Men ibland är det kanske just den trygga, välbekanta och upptrampade stigen man vill vandra på: den som man redan på förhand vet vart den leder en.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Karta för förälskade & andra vilsna Bokomslag Karta för förälskade & andra vilsna
Johanna Lindbäck
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-09-27
286
Unga vuxna

En berättelse som genom perspektivskiftning skildrar den första riktiga kärleken; den som gör att världen skimrar och små detaljer på den andres kropp får det att pirra i hela kroppen.

Fredagens bästa programpunkter

Fredagens bästa programpunkter

För mig är Bokmässan slut för i år, och likaså mitt uppdrag som bloggambassadör. I mitt sista inlägg vill jag lyfta några programpunkter från fredagen som innehållsmässigt var intressanta, tankeväckande och engagerande och som samtliga hade den unga läsaren i fokus. Jag tar emellertid även med torsdagens seminarium med Gunilla Bergström, som inte hunnits med innan på grund intensiva dagar.

Moderatorn Daniel Sjölin inledde seminariet ”Bakom ryggen på Alfons Åberg” med att fråga bilderboksskaparen Gunilla Bergström varför hon aldrig tidigare har berättat om det hantverk som ligger bakom succén med Alfons Åberg-böckerna, och hennes enkla svar med humoristisk ton var att hon inte har blivit tillfrågad ännu – vilket Sjölin ansåg var märkligt då hennes böcker har sålt i 5 miljoner exemplar bara här i Sverige. Anledningen till att de här 45 minuterna kändes som den bäst spenderade tiden på hela torsdagen var Sjölins förmåga att få det till ett naturligt samtal istället för en intervju. Bergström utstrålade karisma och ödmjukhet, och besvarade frågorna med både klokhet och humor. Bland annat berättade hon om den pinnstol som hennes morfar eller farfar hade gjort när han levde, och som hon har suttit på sedan hon skapade den första boken om Alfons.

Daniel Sjölin i samtal med Gunilla Bergström

Just skapandet var precis som seminarienamnet antydde i centrum för samtalet, och Gunilla beskrev hur hon arbetar med olika material så som tyg, garntråd, tidningsurklipp och papp för att få till de kollagebilder som har blivit som ett signum för böckerna om pojken Alfons Åberg och hans värld. Illustrationerna varierar i uttryck, men det som är gemensamt för dem är den realistiska utformningen som är ett medvetet uttryck för att barnet ska kunna känna igen sig och ”hitta rätt”. Men även fast illustrationerna är det som är utmärkande för berättelserna, så menar hon att det är texten som är den största utmaningen och det som tar mest tid. Anledningen? Samspelet mellan text och bild och den språkliga begränsning som är nödvändig i bilderböcker, vilket alltid innebär redigering. Dock utgår arbetet alltid från en text, då Bergström anser att det inte är möjligt att illustrera utan att ha en riktning.

Daniel Sjödin ger sig på en tolkning om varför Alfons Åberg är en karaktär som är så omåttligt populär och omtyckt av barn världen över, och menar att det beror på hans vanlighet och hur han alltid skildras ur barnets perspektiv. Gunilla Bergström lägger till att han är en nyanserad karaktär som ännu inte är färdigutvecklad, och därför kan gå åt flera olika håll samt det faktum att böckerna skildrar konflikter som alla barn kan känna igen sig i. Något annat som framkommer under samtalet är att förlaget och hennes redaktör aldrig har lagt sig i och censurerat text eller bild, utan hon har istället fått ”härja fritt” som hon uttrycker det. De här aspekterna är tillsammans säkerligen en stor anledning till att böckerna om Alfons Åberg är bland de mest utlånade på biblioteken, och att de trots att flera titlar gavs ut under 70- och 80-talet är och förblir tidlösa.

Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet redogjorde för utgivningen av barn- och ungdomsböcker på seminariet ”Kommer det för mycket barnböcker?” Det var känt för mig sedan innan att utgivningen har ökat med dubbelt så många titlar sedan år 2000, något som är helt unikt inom barn- och ungdomslitteraturen. Det som var nytt för mig var dock anledningen till ökningen, vilket enligt Warnqvist främst beror på 2002 års sänkning av bokmomsen, det utökade litteraturstödet under 2000-talet, Mangaboomen 2008, PISA-rapporten 2012 samt de förändringar som har skett inom förlagsbranschen.

Med det sistnämnda menas att många nya mindre förlag har startats och egenutgivningen har ökat. Flera mindre förlag har dessutom snabbt blivit etablerade på marknaden, så som Modernista, Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget, Olika förlag och Idus. Dessutom sätter förlagen ISBN-nummer på produkter som inte är rena böcker utan istället en blandning mellan bok och leksak; som till exempel Disneys Frost som är både väska och bok.

Den här innebar såklart till ökad konkurrens vilket oundvikligen ledde till minskad försäljning. De här tendenserna har gjort det svårt för författare att kunna försörja sig på skrivandet, och många ger därför ut böcker på flera olika förlag – något som Warnqvist menar är problematiskt för försäljningen till andra länder då förlag ofta bara vill köpa in en av författarens titlar. Konkurrensen gör därför att det satsas på populära serier som säljs i många upplagor istället för på bredd och översättningar till andra språk, vilket med andra ord gör att kvantitet går före kvalitet.

Den kunniga och kompetenta författaren Helena Dahlgren modererade samtalet mellan spökförfattarna Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro i seminariet som hette ”Spökhistorier och deras funktioner”. För att inte bli långrandig vill jag bara ta upp några av alla de intressanta frågor som behandlades; bland annat hur skräckhistorier är något som alltid har funnits inom litteraturen och alltid har lockat unga läsare.

Helena Dahlgren, Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro diskuterar spöken och skräck i barnlitteraturen.

Katarina Genar menade att då hennes böcker är mer realistiska, krävs att hon inte skildrar för läskiga situationer och även har med ett lyckligt slut för att inte läsningen ska bli för skrämmande. För Ollmark betyder berättelsens ”pussel” istället mer, och anser istället att slut som inte är lyckliga och bra är mer spännande och intressanta och ger det läsande barnet något annat än det förväntade. Arro tog upp ursagans förmåga att göra det hemska till något komiskt, och att det är något som återfinns än i dag och att även det uppfostrande och moraliska i berättelserna finns kvar.

Alla i panelen var överens om att det gemensamma för spökberättelsen är att de innehåller en protagonist som av olika anledningar befinner sig i ett utanförskap, och att mötet med spöket gör att denne blir del av en gemenskap, då även den som går igen vill bli sedd.

Varför är då de här läskiga böckerna så otroligt populära bland barn och unga? Ett svar som gavs var att påhittade berättelser ger läsaren en sorts trygghet till skillnad från den allt mer kaotiska omvärlden; barnet kan när som helst stänga igen boken och få det hemska att försvinna. Dessutom fungerar berättelserna som ett sätt att lära sig att känna och hantera sin egen rädsla, och det adrenalin som pumpas ut i våra kroppar när vi blir skrämda gör även att vi känner oss euforiska när inget farligt händer oss och vi så att säga har klarat oss ur situationen helskinnade. Forskare påpekar att endorfinerna som utsöndras kan liknas vid morfin. Det är därför inte så svårt att förstå varför vi människor dras till det som är läskigt, men som man ändå har kontroll över.

”Kärlek och identitet” var en programpunkt som jag uppskattade mycket, dels för att både Jennifer Niven (Vända världen rätt) och Johanna Lindbäck  (Karta för förälskade och andra vilsna) deltog, men även för kulturjournalisten Tara Moshizis professionella framtoning då hon var mycket insatt i såväl de aktuella titlarna som tidigare verk. Att se till författarens alla verk gör samtalet kring skrivprocess, karaktärer och det stilistiska mer intressant.

Det visade sig att Niven och Lindbäck arbetar med persongallerierna i sina berättelser på ungefär samma sätt, och beskrev att det är lättare att skildra en pojkkaraktär då de kan hålla dem ifrån sig själva och de egna upplevelserna. Båda uppmärksammade även det problematiska i att låta två huvudkaraktärerna få lika mycket utrymme och plats, men att när det fungerar väl så skapar de olika perspektiven en mer nyanserad berättelse.

Moderator Tara Moshizi med författarna Jennifer Niven och Johanna Lindbäck

Niven avslöjade att hon skrev klart sin förra bok Som stjärnor i natten (All the Bright Places) på endast sex veckor, vilket fick Johanna Lindbäck att med förundran fråga hur hon klarade av en process som vanligtvis kan ta år på så kort tid – något som säkerligen alla i salen undrade över. Hon förklarade då att hon nästan var klar med ett manus för vuxna när hennes dåvarande förläggare hastigt gick bort, vilket ledde till oro och stress men även till att hon påbörjade ett manus för unga vuxna som hon tänkt skriva länge och som den avlidna förläggaren tyckte att hon skulle satsa på. Det fanns dock ett problem – den nya förläggaren hon hittat ville att hon skulle ha manuset klart redan efter några dagar, vilket var en omöjlighet. Den förläggare hon till slut hamnade hos skulle gå på föräldraledighet inom två månader, och för att slippa byta ännu en gång bestämde hon sig för att ägna all sin tid åt att skriva kart boken, vilket lyckades.

Moshizi avrundade genom att fråga författarna vilka böcker de själva önskade att de hade läst när de var unga, och båda var rörande överens om att de gärna skulle ha velat läsa den sortens litteratur som de nu själva skriver: som tar upp ämnen som mobbning, ensamhet och utanförskap – både för igenkänning och för att förstå andras upplevelser och lära sig något av det. Det är bara att konstatera att de som är unga och alla vi som älskar att läsa ungdomslitteratur kan skratta oss lyckliga över att ha möjligheten att läsa böcker skrivna av författare så som Jennifer Niven och Johanna Lindbäck.

Författarintervju med Johan Ehn

Författarintervju med Johan Ehn

Johan Ehn bor med sin man författaren Mats Strandberg på Södermalm i Stockholm, i samma stad som han växte upp i. Han är konstnärlig ledare för Teater Barbara på heltid, vilket gör att han inte har så mycket tid som han skulle vilja ha till skrivandet. Förutom att skriva gillar han böcker, teve, teater, film, matlagning, att baka tårtor och jobba i trädgården. Han är även intresserad av hur vi ska göra den här världen till en bättre plats – för alla.

Din debutroman Down under för unga vuxna gavs ut i juli. Har du lyckats koppla av något i sommar, eller är det svårt att göra innan boken har recenserats i slutet av augusti?

Jag har rensat ogräs och städat i det lilla hus jag och min man just köpt. Det har varit rätt skönt att vara distraherad från att tänka alltför mycket på boken.

Hur har boken hittills tagits emot?

Väldigt fint. Jag är otroligt glad och rörd över hur många som har hört av sig, eller postat fina saker på sociala medier. Jag har fått otroligt fina omdömen och recensioner från flera bloggare och en riktigt bra recension från Bibliotekstjänst, vilket känns stort. Vi får väl se om det kommer några fler recensioner!

Trots att romanen är fiktiv är den baserad på dina egna upplevelser. Hur mycket av huvudkaraktären Jim har du tagit från dig själv och ditt eget liv?

Det mesta som Jim går igenom är taget från mina egna upplevelser. Men det behöver ju inte betyda att det blir en bra berättelse bara för att den är viktig för en själv. Jag har kastat om i tidslinjen ibland, och jag upptäckte till exempel att jag kunde ”slå ihop” personer från verkligheten för att skapa mycket tydligare karaktärer i boken.

Foto: Ola Kjelbye

Teoretikern Judith Butler menar att det i samhället finns en föreställning om att heterosexualitet är norm och därmed socialt obligatoriskt och godkänt. Hon kallar det här för ”den heterosexuella matrisen” och menar vidare att en individ som inte passar in i den konstruerar en låtsasidentitet för att inte avvika från normen. Kan man säga att Jim flyr till Nya Zeeland för att bli av med den identitet som han har ”fastnat” i, och som han har skapat genom så kallad performativitet?

Ja. Jag tänker de flesta av oss gör detta, bygger upp versioner av oss själva som vi kan ta till i olika sammanhang för att passa in eller vinna status. Men när det gäller en tydlig norm, så som sexuell läggning eller könsidentitet, så är det nästan ett måste – en överlevnadsstrategi, att skapa en persona som vi hoppas ska ha lättare att bli accepterad än den vi kanske anar att vi bär inom oss. Ett av Jims dilemman är att han är medveten om detta och värderar det som en svaghet att han inte lyckas ”stå upp” för vem han verkligen är. Blir man dagligen matad med vad som är ”tillåtet” så är det jävligt lätt att börja skala bort det som skaver och hotar – hur rätt det än känns inombords.

Existerar bokens Stefan på riktigt? Vad tror du i sådana fall att hans beteende berodde på, och önskar du nu att du hade bemött honom annorlunda?

Stefan är just ett exempel på en sammanslagning av ett flertal personer i mitt liv. När det gäller bokens Stefan så tänker jag väl att det är en massa saker som kan ligga bakom hans val. Han döljer säkert en osäkerhet bakom sitt beteende. Jag kan tänka mig att han provoceras av Jims icketypiska sätt att vara kille på. Kanske han själv skulle vilja våga vara något annat än vad som förväntas av honom hemifrån, från de i laget och så vidare.

Jims farbror är väldigt konservativ och har fördomar mot homosexuella, och kastar bokstavligt talat ut Jim ur huset på grund av hans sexuella läggning. Det har måste vara oerhört smärtsamt om man redan har en identitetskris. Hur har det påverkat dig att behöva möta och bemöta sådana personer? Har du förresten någon kontakt med dina släktingar på Nya Zeeland i dag?

Om du redan har en osäkerhet kring vem du är, så är det såklart väldigt tufft när samhället eller folk omkring dig anser att du ska vara på ett särskilt sätt, och det finns ju gott om folk som har starka åsikter om vad som är rätt och fel. Sen kan en ju reagera väldigt olika från gång till gång. Ibland orkar du ta en diskussion, ibland vill du bara be någon hålla käften. Jag har inte så mycket kontakt med släkten på Nya Zeeland.

Tror du att svåra händelser kan göra en starkare som människa?

Det kan nog gå åt väldigt många olika håll. Ibland bryts du kanske ner till en början men lyckas vända det till något uppbyggande senare. Men det beror väl på. Vid fel tillfälle kanske en svår händelse helt enkelt blir för tung för en människa att ta och hen går under totalt.

Om du hade kunnat resa tillbaka i tiden för att träffa dig själv som vilsen tonåring, vad hade du då sagt till dig själv?

Jag tänker att det kunde bli lite liknande som 20-åriga Jim säger till barnet Jim. Att det blir bättre – även om det kan var en klen tröst att höra när en befinner sig mitt i skiten. Och att han dög hela tiden. Det var de andra som var ”empatistörda idioter” och missade att lära känna en skön person.

Foto: Ola Kjelbye

Både du och din man Mats Strandberg är författare. Hur fungerar det att ha en relation där båda skriver? Läser ni varandras texter, eller arbetar ni på var sitt håll så att säga?

Vi har alltid läst varandras texter. Det är också väldigt skönt att ha någon som fattar de märkliga processer en går igenom. Det kan ju bli ett rätt självcentrerat arbete i vissa perioder (he, he).

Innan har du bland annat skrivit manuskript till teaterpjäser. Vad är det för skillnad på att skriva romaner och dramatik? Var övergången svår tycker du?

På scenen har du hjälp av skådespelare, kostym, ljus, scenografi, etcetera, för att berätta din historia. I bokform måste du hitta sätt att gestalta allt detta i texten. Samt att göra det utan att upprepa, komma med banala metaforer, eller hamna i ”adverbträsket”. Det svåraste var nog att hitta min röst, mitt sätt, att göra det på.

Johan skriver om just det här i ett blogginlägg på Debutantbloggen.

Har idén om boken om Jim funnits inom dig en längre period, eller är det något som vuxit fram på senare tid?

Jag har haft en idé om att göra något om Jim ganska länge, men att det skulle bli en bok dök upp för omkring 4-5 år sedan.

När det kommer till själva skrivandet; är du den disciplinerade författaren som schemalägger sin skrivtid eller är du mer flexibel och skriver när andan faller på?

Jag har ju ett heltidsjobb på teatern så jag får liksom försöka sno åt mig skrivtid när det går. När jag är på turné är jag rätt disciplinerad. Jag lägger upp ett schema och skriver 2-3 timmar på hotellet varje dag. Jag gillar verkligen att skriva på hotell! Inte en massa måsten som stjäl tid. Du kan inte måla om i köket, tvätta trasmattor eller plocka ur diskmaskinen. Och blir du hungrig finns det roomservice!

Musik är ett stort intresse för Jim, och i Down under finns referenser till låtar i början på varje nytt kapitel. Vad har musiken betytt för dig, och tror du att den kan fungera terapeutiskt?

Musik har alltid betytt mycket. Särskilt när jag växte upp och förstod genom texterna att mina favoritband kunde hjälpa mig att sätta ord på mina förvirrade tankar. De verkade ha gått igenom liknande saker själva. Ibland kan det bara vara tröstande eller peppande att sätta på en viss låt och försvinna in. Så ja, både texter och musik kan fungera terapeutiskt, tycker jag.

Ska du medverka på årets Bokmässa? Många författare och bokförlag bojkottar mässan då Nya Tider återigen får en monter. Vad tänker du kring yttrandefrihet; ska man tillåta att det högerextrema får plats och utrymme och hur ska man som författare, förlag, bibliotekarier etcetera agera?

Ja, jag ska medverka på Bokmässan. Men jag har full respekt och förståelse för de som inte gör det. Jag tycker inte att det är ett inskränkande av yttrandefriheten att neka förkunnare av idéer som samhället rubricerar som brottsliga. Nya Tider har visat sig vara förankrad i den rasbiologiska miljön, har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen och då tycker jag inte att de ska vara på Bokmässan.

Ett av dina intressen är ju att baka och laga vegetarisk mat. Som vegan är jag väldigt nyfiken på vad din specialrätt är, och vad du skulle bjuda på för att imponera på och övertyga en skeptisk köttätare om att vego faktiskt är gott?

Hm…många av mina favoriter är vegetariska eller veganska rätter från början. Till exempel gör jag en svampfylld pasta med mandelsås från Sicilien. Sparris-risotto är en annan favorit som jag gör med lite jäst istället för Parmesan i slutet. Som efterrätt kanske en chokladmousse gjord på havregrädde och några skedar avokado.

Det låter väldigt smarrigt!

Tillbaka till romanskrivandet: kan vi vänta oss fler böcker från dig framöver, och kommer du i sådana fall att fortsätta att skriva för unga vuxna? Finns det något motiv eller tema som du skulle tycka särskilt mycket om att ha med i en eventuell ny roman?

Jag prövar just nu två, kanske tre olika idéer till kommande romaner, men jag tror att en av dem håller på att vinna. Men jag vet inte ännu var den kommer att hamna åldersmässigt. Svårt det där med indelningar. Jag hoppas ju till exempel att Down under ska läsas av både unga och vuxna!


Johan Ehn finns på både Instagram och Facebook, och bloggar även på Debutantbloggen!

Läs gärna min recension av Down under.

Down under – Johan Ehn

Down under – Johan Ehn

Under hela sin skolgång har Jim känt att han inte tillhör gemenskapen och inte passar in bland de andra killarna i klassen, som ofta är elaka mot honom på grund av att han inte är ”grabbig”. Speciellt en kille, Stefan, och hans följeslagare gör livet surt för Jim och får honom att längta till den dagen då han kan börja Norra Latin i Stockholm – för på grund av sina betyg är han säker på att komma in där. Så blir det tyvärr inte, och han blir därför tvungen att tillbringa ännu mer tid tillsammans med människor som han inte kan relatera till alls. Men när han plötsligt får hjälp av kuratorn att byta skola till Norra Latin, där han får börja på estetisk linje med måleri som huvudämne, öppnas plötsligt en ny värld. Äntligen kan han vara sig själv bland andra som brinner för konst, musik och litteratur, och som uttrycker sig genom kläder, smink och musik. Eller kan han verkligen det? Första dagen träffar han Daniel, och de är sammansvetsade från första stund. Även om han vet att han dras till killar, och blir kär i sin vän Daniel, inleder han en relation med Alva och de flyttar så småningom ihop.

Men som man kan räkna ut är det här inte en hållbar situation, och efter att ha fått klart för sig att känslorna till Daniel inte är besvarade kommer han till insikt om att relationen med Alva bara är ett sätt att hålla uppe en fasad. Mitt i känslokaoset efter uppbrytningen från både flickvännen och bästa vännen inleder han ett sexuellt förhållande med Alvas nya pojkvän, vilket ställer till det ännu mer i hans redan komplicerade förhållande till sig själv – vilket gör att han väljer att bege sig så långt bort han kan komma. Valet faller på Nya Zeeland, där han har släkt på sin pappas sida. Det visar sig att flytten blir starten på en resa för att hitta sig själv, vilket blir en både frigörande och omtumlande upplevelse då han ställs inför olika situationer som tvingar honom att omvärdera hur han ser på både andra och sig själv.

I Down under förekommer anakronier, det vill säga avvikelser från kronologin. I texten bryts berättelsens nutid och förflyttas så långt tillbaka som till protagonistens barndom, då han i tredje klass blir utfryst och mobbad av de andra killarna i klassen då han anses vara ”för feminin”. Barndomsminnena är ett sätt för Jim att handskas med och bearbeta sin identitetskris, och därmed ett nödvändigt element i texten för att få förståelse för karaktären och dennes handlingar.

Genom den personliga autodiegetiska berättaren kommer man väldigt nära huvudkaraktären, vilket gör att Jims smärtsamma minnen skaver under huden på läsaren. Det blir tydligt att han genom hela sitt 19-åriga liv har försökt passa in i olika roller; under låg- och mellanstadiet genom att försöka bete sig som ”normala” killar genom att utöva ishockey som han inte ens gillade, och under gymnasiet genom att tillägna sig en konstnärlig och alternativ stil för att passa in bland de han vill vara som. Men trots att han till viss del vågar utmana de normer som finns i skolan, finns hos honom alltid en känsla av tvivel och rädsla över att inte passa in och accepteras. Det finns hela tiden en längtan bort från nuet där Jim är säker på att allt kommer att vara bättre och där han kommer att kunna vara sig själv. Det finns en återblick i texten när Jim ska börja högstadiet som beskriver den här ambivalenta känslan bra; att vilja hitta en ny position och samtidigt känna en enorm bävan inför det:

Sådär. Lite, lite kajal, bara så att det knappt syns. Ja! Det här är mitt nya jag! Tänker jag och cyklar iväg till skolan. Det är faktiskt ingen stor grej egentligen. Vi går ju för fasen i högstadiet. Då får man uttrycka sig mer individuellt. Vara sig själv. (…) Några nior från ”Henkan”, Henriksdalsberget, sitter och spelar kort utanför uppehållsrummet. Öh, grabben! Kom hit ett tag!” ropar en av killarna. Helvetesjävlaskit. ”Du ser ut som en clown, grabben! För du är en grabb, va?” De andra asgarvar. Måste…komma på…nåt smart att säga tillbaka…(…) ”Ja? Var det något du ville säga? Frågar Henkankillen. Fatta att det här är ett viktigt ögonblick. En vändpunkt som kan befästa din position här under en väldigt lång tid. ”Nej…det…det var inget” stammar jag till slut fram. ”Det var väl det jag trodde” säger Henkakillen och formar handen till en vinkning”. Så jag går därifrån. Hur kunde jag vara så jävla dum att jag trodde att det skulle bli lättare på högstadiet? (s. 126, 127).

När man får en överblick över det upprepade mönstret blir det tydligt att flytten till Nya Zeeland bara ännu ett sätt för Jim att fly från sina rädslor, istället för att konfrontera dem.  För Jim är flytten till en annan kontinent en sorts eskapism för att kunna vara sig själv, långt bort från den performativitet som det heteronormativa och den heterosexuella matrisen tvingat in honom i.

Ehn sätter fingret på frågor som rör identitet och identitetsskapande, men även utanförskap, mobbing, vänskap, kärlek och sexualitet. De många olika motiven glider in i varandra och berör egentligen samma gemensamma nämnare: ifrågasättandet av normer och rätten att få vara den man är.

Det här är en bok som både unga och vuxna borde läsa, för trots att den utspelar sig under 80-talet behandlar den ett ämne som är lika viktigt och aktuellt i dag!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Down under Bokomslag Down under
Johan Ehn
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-07-19
315
Unga vuxna

En roman som sätter fingret på identitetsproblematiken, och som ifrågasätter det heteronormativa samhället. En roman som både skaver under huden och ger en abstinens, som både unga och vuxna borde läsa!

Vända världen rätt – Jennifer Niven

Vända världen rätt – Jennifer Niven

Jack och Libby tillhör helt olika världar i skolan – medan Jack är den populära killen som slänger ur sig elaka kommentarer åt mindre populära elever är Libby den som på grund av sitt yttre får ta emot just den sortens sårande ord. Men egentligen beror Jacks beteende inte på ren illvilja utan på att han på grund av sin prosopagnosi (ansiktsblindhet) inte känner igen någon, förutom det gäng han alltid hängt med och som han kan känna igen på grund av vissa speciella attribut. Att höra till gänget medför att han känner sig tvungen att agera på det sätt som förväntas av honom, för endast då kan han känna sig trygg i en fullkomligt okänd och skrämmande värld. Jack är med andra ord en mästare på performativitet, att spela någon som andra tror och räknar med att han ska vara. Libby har inte gått i skolan på många år, då hon varit sängbunden i sitt hus på grund av sin grava övervikt, och efter att ha gått ner så mycket att hon klarar av en normal vardag börjar hon i klassen under Jack. Tvärtemot Jack spelar inte Libby charader, hennes övervikt gör att hon redan döms av alla som betraktar henne, då det yttre är det enda som betyder något och därför är hon endast ”den tjocka tjejen”. Trots det så är hon en positiv person som vägrar låta några förtryckare förstöra hennes skolgång, och därför ger hon ofta svar på tal och bryr sig till exempel inte om vad andra tycker om att hon söker in till skolans danslag.

När Jack träffar Libby är det något som händer inom honom; för första gången kan han känna igen en annan människa – inte bara på grund av hennes attribut utan även på grund av hennes personlighet, det som gör henne till just Libby. Det är något med henne som gör att han uppfattar en sorts gemenskap och tillit till henne, även om de inte känner varandra. De känslor han hyser för henne är inget han vågar berätta för någon, så istället försöker han få kontakt med henne utan att det ska se konstigt ut; han låtsas vara med i gängets tävling ”tjockis-rodeo”, vilket innebär att man ska hoppa upp på en överviktig persons rygg och sitta kvar så länge som möjligt. Men mitt i kaoset som utbryter när han hoppar upp på Libbys rygg lägger han ner ett brev i hennes väska, där han förklarar orsaken till överfallet, och berättar allt om sin ansiktsblindhet – något som han inte berättat för sin familj ens. Trots den förnedring Libby känner, leder hans förtroende och ihärdighet till en djupare kontakt och vänskap, som efter hand utvecklar sig till något mer.

Karaktärerna Jack och Libby är så vansinnigt olika, men kompletterar varandra ofantligt bra. Det är som att två halvor äntligen hittar sin andra hälft och därmed även sig själv.

Jennifer Nivens ungdomsroman Vända världen rätt skildrar det råa klimat som råder i de flesta skolkorridorer, genom att använda ett inifrånperspektiv från både förövare och offer. Det här gör det till en mångbottnad berättelse som både ställer och besvarar den komplexa frågan om vad det är som gör att en viss individ beter sig på ett visst sätt. Den låter oss helt enkelt se och uppleva båda sidor av myntet. Samtidigt är det en berättelse om tillit och mod, och att våga stå upp för den man är.

Det här är en karamell som man vill suga länge på, men trots det omfångsrika formatet på 455 sidor tar läsningen slut alldeles för snabbt. Om man vill läsa mer av Niven finns även hennes ungdomsroman Som stjärnor i natten från 2015, en viktig bok om depression som har fått fina recensioner.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Vända världen rätt (Holding Up the Universe) Bokomslag Vända världen rätt (Holding Up the Universe)
Jennifer Niven
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-05-03
455
Unga vuxna

Jack och Libby är varandras totala motsats; Jack tillhör de populära på skolan medan Libby är en av dem som på grund av sitt yttre hamnar utanför. Men när de möts och lär känna varandra kan inget komma emellan dem. En ungdomsbok om vänskap, kärlek och att våga vara den man är.

Författarintervju med Christin Ljungqvist

Författarintervju med Christin Ljungqvist

Christin Ljungqvist är en Göteborgsbaserad författare, ursprungligen från Vallda utanför Kungsbacka. Hon bor med man, barn och katter i en lägenhet i Majorna där de har bott i snart nio år. Familjen letar dock hus, främst söderut. Christins största intresse är att skriva, och hon skriver hellre än hon läser. Andra intressen är bland annat yoga, bada i havet om somrarna, umgås med familj och vänner samt att teckna när lusten faller på. Hon gillar också att spela dataspel, exempelvis Guild Wars, och att äta choklad.

Hennes senaste roman för unga, Vita tigern, utkom i mars i år. Innan dess har hon skrivit böckerna Kaninhjärta (2012), Fågelbarn (2013) och Rävsång (2014), som kan beskrivas som genreöverskridande och som även dem riktar sig till unga vuxna läsare.

I den här intervjun svarar Christin på frågor om bland annat sin bakgrund, inspirationskällor och hur själva skrivprocessen går till.  Samt om spännande nya skrivprojekt!

Vad har du för bakgrund, vad har du sysslat med innan? Hur kom det sig att du blev författare?

Jag har sysslat med allt, känns det som. Under de åren jag försökte bli författare jobbade jag som butiksförsäljare, brevbärare, ekonomibiträde i storkök, sommarpuff på Volvos lager (jag har truckkort!), telefoninsamlare, telefonförsäljare…Jag har väldens längsta meritlista! Jättebra att ha som skrivstoff! Det talar också för att jag var på väg mot något och inte fick stanna upp. Först när Gilla Böcker antog Kaninhjärta var jag precis där jag skulle vara, känslan landade tungt i mig. Jag upplevde det som att jag blev jag hela vägen inifrån och ut, tydligare för världen och alla nära mig. Författare är faktiskt det jag är allra bäst, jag har inte särskilt mycket tålamod eller intresse för annat.

Har litteraturen alltid funnits i ditt liv, och vad betyder den för dig?

Ja, det har den. Mina föräldrar läste för oss syskon när vi var små; jag är uppvuxen med Astrid Lindgren i alla hennes former och jag har alltid läst själv. Kitty-böckerna som ung, sedan Marian Keyes som tonåring och den första stora läsupplevelsen som vuxen var Donna Tartts Den hemliga historien. När en bok är bra konkurrerar den ut allt annat, till och med mobilen! Litteraturen betyder frihet för mig. Det är i den jag är absolut fri, och i den jag utvecklas mest.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig i ditt skrivande?

Donna Tartt, fast bara med hennes första bok tyvärr. De andra böckerna har inte varit på samma nivå. Hon inspirerar mig stort, även Marisha Pessl och Tana French – hör och häpna ingen svensk författare! Jag vet inte… kanske är jag så kräsen att jag inte har upptäckt någon stor författare bland oss. Men än så länge är jag bara halvt imponerad av vår lokalproducerade litteratur. Jag saknar djupet, språket, de riktigt snillrika tankarna bakom. Jag saknar att känna mig lurad när jag läser.

Hur går skrivprocessen till, från tanke till text? Har du någon favoritplats där du sitter och skriver?

Det börjar med en tanke, minsta lilla räcker. Oftast går det fort, det kan räcka med en promenad för att jag ska ha en skissartad historia klar för mig. Jag skriver ner den fort som attans, mobilen är bra för det. Sen överför jag skissen till ett dokument i datorn, låter det marinera en tid, petar in saker allt eftersom jag kommer på dem. Och när jag tycker synopset är klart, eller inte kan hålla mig borta längre; renskriver jag texten, strukturerar upp den i kapitel och börjar skriva. Jag har alltid, alltid slutet klart för mig – slutet är som en magnetisk känsla genom hela boken. Det märks, tycker jag, och jag gillar det.

Jag sitter gärna på Stadsbiblioteket i Göteborg – det var där jag skrev Vita Tigern och där jag tänker skriva bok två i höst. De har ett smarrigt kafé, stora fönster, många vrår. Perfekt. Vita Tigern och jag ska dock vara med i en bokcirkel där i höst, det kommer kännas lite märkligt att smyga in för att skriva samtidigt som jag syns på storbildsskärmarna där.

Var det ett medvetet val att skriva för unga?

Nej. Jag hade tänkt mig samtliga av mina böcker för en vuxen publik först, innan förlaget förklarade för mig hur de tänkte och varför. Och de hade ju rätt, så klart. Men det är skönt att inte låsa sig vid en läsargrupp utan istället berätta en historia som den vill låta sig berättas. På så sätt tror jag att jag når fler, över åldersgränserna.

Hur fick du idén till din senaste bok Vita tigern, som är en framtidsroman med inslag av dystopi och steampunk?

Idén kom när jag insåg att jag inte trodde på mänsklighetens framtid, när allt jag såg var mörker. Det skrämde mig. Jag hade liksom inte ens en idé, trots all min fantasi! Så jag använde mitt dagdrömmeri och en hel del research för att skapa en supergrön framtid spännande nog att våga tro på. Och för att må bättre, ungefär som ett slags omvänd biblioterapi.
Jag ville också skriva en mer handlingsdriven bok med fantastiska ingredienser som luftskepp, hotellmiljö, hemliga sällskap, övergivna platser – jag stoppade boken full av sånt som tilltalar mig.

Foto: Ola Kjelbye
Foto: Ola Kjelbye

Varför tror du att den dystopiska genren är så populär bland unga? Vad finns det som är så lockande i den mörka samhällsskildringen?

För att våra unga är framtiden, och det både skrämmer och fascinerar dem. De har liksom makten i sina händer att forma verkligheten framgent och de vet de, de känner det. Och mörkret är väl alltid fascinerande, oavsett form. Vi vill ju läsa om hemskheter för att vi själva har det bra, söka någon form av kontrast tänker jag. Det finns en njutning i det. Framtidsmörkret var väl också en tanke hos mig: att inte göra min framtid så mörk, utan också hoppfull. Sen råkade den visst få en rätt dyster politisk verklighet ändå…När man skriver fantastik tränger sig samhällskritiken ohjälpligt på. Men jorden mår bra! Luften är frisk, vattnet går att dricka, djuren kryllar överallt! Sånt gör mig lycklig. Att vi inte lyckas ta kål på världen, att den återhämtar sig och svämmar över bredderna.

Man får väl säga att det var ganska vågat att skriva inom den dystopiska genren och samtidigt blanda in steampunk, som väl knappt existerar inom den svenska ungdomslitteraturen? Kändes det aldrig som att du gav dig ut på okänd mark, och var du inte rädd för att få negativa besked från förlagen, och sedan för att få ett dåligt mottagande?

Steampunk är tämligen nytt inom ungdomslitteraturen! Kanske inte lika mycket bland barnlitteraturen, tänker jag, och Vita Tigern balanserar mellan de båda grupperna, mellan hyllan för 9-12 år och Ungdomshyllan. Det fina med steampunk, eller gaspunk som jag ju egentligen skriver, är att det finns en hel subkultur för oss. Cosplay, festivaler, tema-barer, verkstäder – steampunken lever och frodas i verkliga livet utanför böckerna och filmerna, och alla är välkomna dit! Det tycker jag är fint. Och nyttigt, att få leva ut sina fantasier lite, att få leka tillsammans med andra. Ju fler ungdomar som hittar in i dessa kulturer desto bättre. Där finns en fin gemenskap.

Det var egentligen inte okänd mark för mig – jag har skrivit fantastik förut. Dock inget publicerat! Jag tänker aldrig på risker när jag skriver. Om förlaget/förlagen inte vill ge ut vad jag skrivit får jag låta manuset marinera en tid till, som jag gjorde med Fågelbarn – den blev min bok två, fast den var tänkt som bok ett. För jag vill skriva det jag vill berätta, inte skriva det som möjligen säljer mer. Jag var heller inte jätteorolig inför mottagandet av Vita Tigern, det var alltför kul att skriva den! Snarare tänkte jag att jag skulle visa mina läsare vilken bredd jag kan ha, och också vinna nya läsare. Jag vill hemskt gärna slå brett med mina tigerböcker.

Av alla dina karaktärer som du har hittat på i dina böcker, har du någon favorit och i sådana fall varför?

Hanna (från böckerna Kaninhjärta, Fågelbarn och Rävsång). Hon är allt jag inte vågar vara. Jag har planer för henne, får dock se när dessa realiseras.

Hur går det till när du kommer på en karaktär?

Jag lyssnar efter dem, och när jag hör dem börjar de också växa fram som bilder inuti huvudet. Flummigt, jag vet. Men de är som röster inombords först, och jag som en kanal. Jag kan få rysningar när jag slutligen inser precis vilka de är. Först då lossnar skrivet.

Vad är det bästa och sämsta med att vara författare?

Det bästa är friheten, kreativiteten! Jag får kickar av det, adrenalinrusher. Säkert slås belöningssystemet på för full kraft. Jag får förstå och inse saker medan jag skriver, jobba ensam och styra över min egen tid. Det är skönt. Det sämsta är ”lönen” – man tjänar ganska lite som författare kontra all tid man lägger ner. Om man då inte skriver för att sälja, så som deckare eller romance kanske?

Till sist: Har du något skrivprojekt på gång just nu?

Absolut! Både bok två och tre i tigerserien är på planeringsstadiet; jag för in scener, detaljer, trådar i de olika dokumenten. Dock skriver jag inte aktivt nu, jag har ändå försökt! Men jag lyckas inte få loss någon tid. Jag är mammaledig och min dotter sover lite om dagarna samt är inne i en väldigt aktiv fas – 10-månadersfasen. Hasa, åla, stoppa allt på golvet i munnen. Jag hittade lite av katternas torrfoder där häromdagen, till exempel. Prio ett just nu är att börja bebis-säkra hemmet. Skrivande får det bli om onsdagarna med start i augusti, jag längtar!


För att läsa mer om Christin Ljungqvist och hennes författarskap, klicka dig in på hennes hemsida!

Bibliografi i kronologisk ordning:

Böckerna ges ut av bokförlaget Gilla Böcker som är en del av Lilla Piratförlaget.

Läs gärna min recension av Vita tigern.

Här hittar du även Dagens Nyheters recension av boken

Vita tigern – Christin Ljungqvist

Vita tigern – Christin Ljungqvist

Året är 2296, och Sverige är ett odemokratiskt land där gränserna är hårt bevakade, trots att det är ett av få ställen där människor kan söka skydd i en mycket orolig och farlig värld. De som lyckas ta sig in i Göteborg, tar sig till hotell Vita tigern där man får hjälp att försvinna om man måste. Fjortonåriga Avalons familj driver hotellet, och tillsammans med sin mamma, pappa och storebror bor hon högst upp på femte våningen, medan personal och gäster bor på de andra våningarna.

Berättelsen är kronologisk med en del kortare anakronier där man får veta bakgrundsfakta, och därmed lär känna protagonisten och hennes värld bättre. Vita tigern inleds med det som är dess kärna; nämligen att någon har kraschat med sin svävare vid Suckarnas kaj, det är bara det att kroppen saknas. Snart framkommer att det handlar om en luftfartssabotör, som har tagit sig in i Sverige olagligt och därför måste hittas. Avalon som är infernaliskt nyfiken av sig samt har en hemlig dröm om ett yrke som privatspanare, tar sig an fallet tillsammans med fyra vänner. Innan har de löst otaliga fall tillsammans i hemlighet och därmed hjälpt polisen. Men det här fallet är annorlunda vilket framförallt Avalon snart kommer att få erfara, och snart inser hon att inget är vad det verkar vara innanför hotellets väggar – inte ens hennes egen familj. Men trots att fara lurar runt varje hörn, är frestelsen att lösa fallet om den okände mannen större än rädslan som hela tiden gnager i henne.

Jag tycker nog att man kan tala om den här romanen som dystopisk då det är ett framtida samhälle där staten styr med järnhand, polisen är korrupt och köper information från stadens invånare. Dessutom har miljöförstörelse lett till en förfallen stad där skrot och öde byggnader trängs med träd och stora växthus där man odlar grönsaker och frukt. För även om det förflutnas misstag ständigt gör sig påmint i staden, så det en högst medveten stad som beskrivs, där varje tak har solceller som används till både husens bränsleceller och svävarnas och luftskeppens motorer.

Jag måste erkänna att det tog ett tag innan jag kom in i boken; texten kändes till en början svår att processa och komma in i. Men så är det ju med läsning av texter som skildrar en främmande värld: har man ingen erfarenhet av det man läser om och inte kan relatera till det, så är det bevisligen svårare att komma in i läsningen. Trots att jag är en van läsare av dystopisk litteratur, tror jag att kombinationen dystopi/steampunk/högteknologi, samt att karaktärerna var svåra att greppa till en början gjorde att det inledningsvis var lite motstånd i läsningen. Men sedan, när jag kommit över den där tröskeln och lärt känna både karaktärer och miljö, så tog sig berättelsen rejält och jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.

Det som gör det så bra är just det som är vanligt i dystopisk litteratur; nämligen att samhället är uppdelat i två läger (ok, det kan finnas mellanläger med) – de som är på statens sida och de som är i opposition mot den. Även i Vita tigern är detta något som sker i hemlighet, då det är olagligt att bedriva hemliga och rebelliska organisationer. För att skydda sig mot polisens ögon och öron finns det därför lönndörrar, underjordiska gångar och hemliga kodord vilket bidrar till en otroligt spänning som håller i sig genom hela berättelsen, ända till sista sidan. Även att man som läsare får vara med och se hemligheterna öppna sig och saker och ting få sin förklaring är ett bra berättargrepp – ett exempel är att Avalon i början funderar över sin mammas ursprung som hon inte vet något om, samt ett album som hon hittat med utrivna foton. Det här knyts ihop på ett genialt sätt i slutet av boken, och det finns fler frågetecken som rätas ut allteftersom.

En annan viktig komponent är såklart den unga flickprotagonisten Avalon, som på sitt sätt gör uppror mot både föräldrarna och andra som har mer makt; så som polisen och farliga förbrytare. Till att börja med handlar hennes uppror i grunden om att skapa förståelse för sin egen familj och de människor som hon lever med, för att sedan utvecklas och handla om uppror mot en värld hon innan inte ens visste existerade, även om hon hela tiden fortsätter att gå emot det som vuxna säger till henne och istället gör på sitt eget sätt. Det är det som är så oerhört coolt med Avalon – för trots att hon inte ens väger 50 kg så tvekar hon inte en sekund över att ställa sig upp mot det hon tycker är fel, även om hon riskerar sitt eget liv. På det sättet är det både lite Lisbeth Salander och Katniss Everdeen över henne.

Nu när boken är utläst har jag lite Vita tigern-abstinens. Jag vill tillbaka till den där lite råa och kalla framtiden, där livet är farligt och man inte vet vad som väntar i skuggorna. Jag vill veta hur det kommer att gå för Avalon och hennes familj, hur det blir med Teodor och hur det hemliga sällskapet är organiserat och hur det blir med deras fortsatta arbete. Jag vill ha mer, mer, mer!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Vita tigern Bokomslag Vita tigern
Christin Ljungqvist
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-03-22
414
Unga vuxna

Sverige 2296; ett odemokratiskt land som trots oroligheter i världen nästan inte beviljar någon uppehållstillstånd. I Göteborg finns dock ett hotell, Vita tigern, där människor på flykt får bo och även kan försvinna om det behövs. Här bor fjortonåriga Avalon med sin familj, och är ovetande om de hemligheter som finns inom hotellets väggar - tills det en dag kommer in en luftfartssabotör i staden och allt börjar nystas upp. Det är en farlig och rå värld där staten styr med järnhand och polisen är korrupt, men samtidigt en värld där man vägrar ge upp och kämpar för det godas skull. Spänning från första sidan!

Om jag försvann – Meg Rosoff

Om jag försvann – Meg Rosoff

Meg Rosoffs ungdomsroman Picture Me Gone gavs ut 2013, och nu har den äntligen översatts till svenska! Den svenska titeln är Om jag försvann, och omslaget är så vackert att man nästan smäller av. Det första jag lägger märke till när jag börjar läsa texten är att jag riktigt sugs in i boken; historien fångar mig omedelbart och antagligen beror det på att den börjar så direkt. Redan på andra sidan får man klart för sig att berättelsens kärna är den att den tolvåriga protagonisten Mila och hennes far Gil ska åka från London till New York för att hitta Gils bästa vän Matthew, som har försvunnit spårlöst från sin fru och ettårige son. Och det är precis nu som man som läsare kan spänna fast bältet och bara åka med i den här historien som är helt makalöst bra narraterad.

Det är som sagt Mila som är huvudpersonen, och genom att följa med i hennes tankegångar är man med och löser gåtan om vad som kan ha hänt Matthew och varför. Mila är enda barnet till föräldrar i 60-årsåldern, modern är fiolspelare och fadern översättare. De har en väldigt nära förälder-barnrelation och Mila beskriver dem som en treenighet vilket beskriver känslan man får för dem väldigt bra. De är så omtänksamma och har en sådan stor kärlek och tillit till varandra, samtidigt som de respekterar varandra som individer. Samtidigt är Mila totalt olik sina föräldrar, då hon varken har en fallenhet för språk eller är intresserad av att lära sig spela något instrument. Istället gillar hon att se på TV-serier och har en fäbless för mysterielösning. Men den största skillnaden är att Mila till skillnad från dem (och i princip alla människor hon möter) har en otrolig känslighet för saker och ting, och noterar de mista ting som går andra förbi. Ibland får man uppfattningen att hon är synsk på något vis, eller kanske bara högkänslig, vem vet. Det är det här personlighetsdraget som gör att Mila är en sådan extremt bra berättare, då historien om Matthew och hans liv och familj rullas upp framför en undan för undan. Precis som man anar är det inte ett enkelt fall att lösa, utan istället ett flerbottnat och komplext sådant.

Jag skrev innan att man slås av kärleken och tilliten mellan Mila och hennes föräldrar; även om det inte är några storslagna ord eller handlingar som skildras. Istället är det tvärtom det lilla, de små gesterna och orden som gör det trovärdigt. Den känslan är totalt motsatsen till den man får av Matthews familj; där råder istället kyla, distansering och oärlighet. Trots att Matthew och Suzanne är gifta och har barn ihop känns det som om de inte ens känner varandra och är flera mil från varandra rent känslomässigt. Rent avståndsmässigt är de ju faktiskt det också, men Suzanne verkar inte ens bry sig. Den som istället bryr sig och saknar honom mest är den vita schäfertiken Honey. Tillsammans med henne ger sig Mila och Gil ut på en 70 mil lång resa för att hitta den försvunne Matthew.

Om de lyckas eller ej tänker jag inte avslöja, men för mig var det inte det som var avgörande för berättelsen. Istället var det vägen dit, att få lära känna en människa som man egentligen inte vet någonting om och som man på grund av hans handlingar tycker riktigt illa om. Rosoffs styrka är hennes personporträtt och förmågan att på ett nästan subtilt sätt få en att förstå människans innersta väsen. För att illustrera detta måste jag citera en mening från boken, som beskriver förstålse för en annan individ väldigt bra:

 

Väldigt mycket översättning, har Gil en gång sagt till mig, sker på en imaginär plats där författaren och översättaren möts. Man måste inte tycka om författaren för att instämma i det han har skrivit. Men det är nödvändigt att gå bredvid och hålla samma takt. Det blir svårare, säger han, när den andra personen haltar svårt eller stannar och startar hela tiden eller rör sig planlöst. Det svåraste av allt är när berättelsen kommer från en plats som översättaren själv inte kan besöka (s.247).

 

Till alla er som inte upptäckt Meg Rosoff än, ni har verkligen något att se fram emot!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Om jag försvann Bokomslag Om jag försvann
Meg Rosoff
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-02-01
248
Unga vuxna

Äntligen har Meg Rosoffs ungdomsroman Picture Me Gone översatts till svenska!

I den här berättelsen får man följa med tolvåriga Mila och hennes pappa Gil när de åker 70 mil genom USA för att hitta Gils vän som är spårlöst försvunnen. Men berättelsen är mycket mer än så, och Rosoffs berättarteknik gör att man kommer nära människans innersta väsen.