Browsed by
Tagg: Fantastik

Författarintervju med Elin Säfström

Författarintervju med Elin Säfström

Författaren Elin Säfström, född 1974, är uppvuxen i Stockholm och har bott där i stort sett hela sitt liv – i skrivande stund bor hon på Kungsholmen tillsammans med man och deras treåriga dotter. Till vardags arbetar hon som programmerare och skriver vid sidan om, även om författandet är det som ligger henne varmast om hjärtat. I övrigt är hon en stor språkentusiast och hobbymusiker. Efter att ha läst Elins böcker blev jag intresserad av att veta mer om hur idén till historien kom till, och om hon alltid närt ett speciellt intresse för just naturväsen, den nordiska folktron och fantasygenren. 

Dina två ungdomsböcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar innehåller väsen så som troll, tomtar och älvor. Har du alltid haft ett intresse för nordisk folktro?

Oh ja! Tomtar, troll och älvor har varit favoriter sedan barnsben. Mycket tack vare John Bauers bilder. De är så himla fantasieggande!

Vad var viktigast för dig när du satte samman karaktärerna i boken? Eftersom boken är skriven i jag-form det är Tildas perspektiv läsaren får ta del av – hur ville du att hon skulle framstå?

Jag ville att hon skulle vara en vanlig tonårstjej som hamnat i en ovanligt knivig sits. Hon är en aning nördig och utanför, eftersom det är vad jag lättast kan relatera till, men jag ville också att hon skulle ha självkänsla på ett sätt jag själv inte hade när jag var ung. Jag ville nog helt enkelt att hon skulle vara både någon man kan känna igen sig i och någon som kan inspirera till att i det stora hela vara ok med den man är. Javisst, hon tycker att saker är vansinnigt pinsamma ibland och hon kanske skulle önska att hon var lite mer poppis, men hon har så himla mycket annat att tänka på så att det hamnar lite i bakgrunden. Allt ansvar hon ändå klarar av att bära ger henne en pondus och ett självförtroende som hon kanske inte är medveten om själv, men som ändå finns där. Jag tänker mig att de runtomkring henne upplever henne som oerhört självständig och stark – inte alls det hon tror att de tänker om henne.

Övriga karaktärer är ganska vildvuxna, som ogräs som skjutit upp runtomkring Tilda. Jag menar det som någonting positivt. Jag gillar hur de har utvecklats.

Hur gick du till väga för att skildra magiska väsen på ett så ”verklighetstroget” sätt som möjligt? Gjorde du mycket research innan du började skriva? 

Haha, jag vet inte om jag själv skulle kalla det för verklighetstroget. Nej, jag gjorde ingen direkt research på det sättet. De flesta av oss här i norden har nog en bra känsla för hur tomtar och troll brukar te sig, på ett ungefär. Jag har helt enkelt gått på den känslan.

Varför ville du blanda fantastik med realism, finns det något syfte med det? 

Jag tycker att fantastik är ganska meningslöst utan inslag av realism. Man måste kunna relatera till karaktärerna, känner jag. Jag har lättare att sympatisera med en tonårstjej som kämpar på så gott hon kan i min hemstad än exempelvis med en alv som för krig i någon påhittad värld. Samtidigt älskar jag fantasy och allt som ligger långt ifrån vardagen. En kombination blir naturlig för mig. Jag antar att man skulle kunna skapa en känsla av realism även i high fantasy, men det är inte min grej.

Hur lång tid tog romanerna att skriva? Hade du haft idén länge? 

De tog nog ett år ungefär, för varje enskild bok (även trean som är på gång). Jo, jag hade haft en lös idé ganska länge när jag började skriva En väktares bekännelser. Men det var nog att jag blev gravid och tänkte att jag aldrig mer skulle ha tid att skriva som gjorde att det faktiskt blev ett manus. Annars kan det ju ta hur lång tid som helst att skriva en bok.

När det kommer till författandet; hur ser din skrivande bakgrund ut – har du alltid tyckt om att skriva och att hitta på berättelser?

Jag började faktiskt inte skriva förrän i 30-årsåldern. Jag har alltid varit en läsande människa, men trodde inte att jag skulle kunna skriva själv – det verkade så himla svårt att skriva en hel bok! Men hur det nu var så a) läste jag Harry Potter och tänkte att ”Wow, det här skulle jag ha velat skriva” och b) var ihop med Daniel Sjölins bror precis när hans (Daniels, inte broderns) första bok kom ut, vilket fick mig att förstå att man liksom kunde bli författare – jag hade inte riktigt lyckats tänka tanken fullt ut innan dess.

Var hittar du inspiration till dina berättelser? 

Lite här och var. Böcker, tv-serier, filmer, slumpmässiga infall. Just En väktares bekännelser är inspirerad av en serie: The Grim. Den handlar om en kille som är ensam om att se att vissa människor omkring honom i själva verket är någon sorts ”sagoväsen”. Den är inte bra. Se den inte. Men jag är den evigt tacksam, eftersom den ytterst ledde till utgivning för min del.

Var sitter du helst och skriver? 

Hemma. I min otroligt trista arbetshörna. Jag är en vanemänniska och dessutom väldigt hemkär. Så en hemtam miljö är att föredra alla gånger.

Här sitter Elin och skriver om ungdomstjejen Tilda och de magiska väsen hon måste hålla koll på. Foto: Elin Säfström

Hur brukar skrivprocessen se ut? 

Jag har ingen process. Jag bara skriver. Det är min dröm att så småningom få till en process, så att jag har någonting att luta mig emot. Som det är nu får jag lita på att det blir något användbart resultat i slutändan, helt enkelt eftersom det har blivit det vid tidigare försök.

Eller ok, jag börjar oftast inte skriva förrän jag har en idé om ungefärlig handling – på en extremt skissartad nivå – och vet någotsånär vart jag vill komma i slutändan. Men det är alltid väldigt, väldigt tunt och ostadigt när jag sätter igång.

När på dygnet skriver du helst?

På förmiddagen, om alls möjligt. Jag blir segare och segare i huvudet allteftersom dagen lider.

Berätta något om dig själv som inte har att göra med skrivandet och författaryrket!

Jag är en inbiten språknörd, även vad gäller främmande språk. Jag försöker – med oerhört måttlig framgång – plugga nio språk parallellt (spanska, franska, tyska, italienska, isländska, japanska, kinesiska, grekiska och ryska). Dessutom är jag beroende av att spela. Musik, alltså. Piano och fiol mest. En gång i världen var planen att jag skulle bli operasångerska.

Om du fick vara vem du ville för en dag, vem skulle det vara och varför? 

Hm, kanske Donald Trump. Då skulle jag låsa in mig själv på hemlig ort och slänga nyckeln.

Vilken författare, avliden eller levande, skulle du vilja träffa och prata med och vad skulle du vilja fråga den personen? 

Det skulle nog vara Joanne Rowling i så fall. Eventuellt skulle jag vara alltför starstruck för att fråga någonting alls. Men ok, kanske om vad hon själv tror gör Harry Potter-böckerna så bra. Kanske hur hon gjorde när hon skrev: synopsis eller ej, medveten dramaturgisk kurva eller ej? Sådant.

Om du endast fick äta en enda maträtt resten av livet, vilken skulle det vara? 

Är champagne en maträtt? Annars lasagne, tror jag.

Vilken är den bästa bok som du har läst?

Får man säga en serie? Då säger jag Harry Potter-böckerna. Så himla icke-originellt av mig, men sant.

Varför tycker du att ungdomar ska läsa dina böcker? 

För att de är fantasifulla och roliga (hoppas jag), samtidigt som de snuddar vid deras egen vardag. Dessutom har jag smugit in ett ganska ”högt” språk mitt i allt det talspråkiga, svordomskryddade – kidsen får chansen att plocka upp en del schyssta ord och uttryck.

Elin Säfström. Foto: Ola Kjelbye

Jag vet ju att din tredje ungdomsroman om Tilda är beräknad att ges ut i höst. Samtidigt vet jag att du är småbarnsförälder. Hur gör du för att få tid och ork till skrivandet?

Extremt bra fråga. Det handlar väl mycket om att inte vänta på inspiration och att skriva ofta, även om det inte blir några längre stycken i stöten. Man får försöka vara bra på att ta vara på den tid som står till buds. Och så ska det inte stickas under stol med att jag har ett väldigt fritt jobb och oftast jobbar hemifrån, vilket tillåter mig att spränga in skrivtid här och där.

Jag och många med mig ser väldigt mycket fram emot den tredje delen; kan du inte berätta lite kort om vad den kommer att handla om? 

Jag vill verkligen inte spoila den! Jag är själv mycket känslig mot att få för mycket information om en bok innan jag läser den – jag undviker baksidestexter som pesten. Men i mycket generella drag handlar det om stridigheter och allmänt kaos inom rådarvärlden, samt i Tildas egna tillvaro. Jag vill inte säga mer än så i och med att manuset inte är färdigredigerat och förlaget ännu inte gått ut med någon officiell ”teaser”.

Det förstår och respekterar jag såklart! Det du berättar låter väldigt spännande och det ska bli roligt att återse Tilda och hennes omvärld. Har du några andra skrivprojekt på gång eller någon historia som du gärna skulle vilja skriva? 

Oj, jag vet inte ens var jag ska börja! Ja, är det korta svaret. Det långa svaret är att jag redan har fyra projekt vid sidan av, utöver en massa idéer som jag vill realisera inom en överskådlig framtid. Det handlar om att jag så gärna vill skriva flera sorters historier, för olika åldrar, i olika genrer. De projekt jag redan har på gång är en bok med fantasyinslag för 9-12 år, en relationsroman för 15+, en dystopi 15+ och en feelgood för vuxna.

En sak jag vet att jag vill skriva någon gång är en sci-fi-serie med mycket rymdskepp och olika planeter. Lite luddigt utöver detta än så länge.

Sista frågan: Om du var ett väsen från den nordiska folktron, vilket skulle det vara och varför? 

Jag skulle nog vara en ölhävande tomtegumma, som berättade rövarhistorier för sina medtomtar. Jag tycker att de verkar ha det så himla trevligt där på Den Överflödande Bägaren!


Läs gärna min recension av Elin Säfströms böcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar

 

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

Tilda Modigh är femton år. Hon går på högstadiet, har en bästis som hon gör ”saker-som-suger-listor” tillsammans med, är hemligt kär i en kille i klassen som istället bara verkar ha ögon för den nya mystiska tjejen och tillbringar mer tid med sin hund hemma i lägenheten än med sin frånvarande mamma. Men trots läxor, skoltrötthet och de vanliga tonårsproblemen så är Tilda allt annat än en vanlig niondeklassare. Hon är nämligen en så kallad väktare; en person som genom arv har som uppgift att ha koll på att stadens rådare, eller skymningsfolk som vissa helst vill bli kallade  – det vill säga tomtar, troll, älvor och andra magiska väsen –  sköter sig och inte blir upptäckta av människor. Det är inget enkelt jobb, då hon hela tiden måste samla in älvstoft och sprida ut för att människor inte ska se något avvikande; men om de trots allt skulle göra det så krävs det att Tilda läser en speciell glömskeramsa så att det som personen sett raderas ur minnet. 

I den första romanen, En väktares bekännelser, introduceras läsaren till en magisk fantastikvärld där flera olika väsen lever sida vid sida med människorna, det är bara det att människorna ser dem som andra människor. Det är en märklig tanke, och just ungdomsromaner där nordiska väsen har en given plats i samhället är ovanligt* och det krävs därför tid att sätta sig in i och att förstå en nya och främmande världsordningen som presenteras för en.  

Trots det så känner man sig inte desorienterad när Elin Säfström målar upp och dikterar en fullständigt osannolikt samhälle, och där man genast kastas rakt in i en situation där protagonisten Tilda är tvungen att handskas med ett olydigt troll som gått över gränsen och varit nära att äta upp en stackars pudel på tunnelbanan. I vanliga fall hjälps Tilda och hennes mormor åt med väktaruppdraget; men efter att ha åkt till Norrland för att utföra ett jobb är mormodern omöjlig att få tag på och Tilda är därför tvungen att själv handskas med de utmaningar som som väntar. För de kommer att komma, var så säker på det! 

När den andra fristående delen tar sin början ska Tilda fylla sexton år, och även om hon även innan var självständig och mogen för sin ålder så har det tunga ansvaret – både för sin frånvarande mamma och sitt väktaruppdrag – lett till att hon har bättre självkänsla och en större tro på sin egen förmåga. Egenskaper som behövs och kommer till nytta då stadens troll har blivit okontrollerbara. Det visar sig att uppståndelsen beror på att en speciell högtid närmar sig; där den uråldriga och farliga trollkungen kommer att vakna genom en ritual där en jungfru ska offras…Men vem är det som ska offras, och hur ska Tilda och hennes mormor hinna lista ut hur de stoppar det hela innan det är för sent? 

Säfströms böcker är en fröjd att läsa; fantastik och realism möts på ett genialt sätt vilket resulterar i en ”low fantasy”-berättelse som innehåller både tonårslivets vardag där man får följa huvudkaraktären i såväl välkända miljöer som i skolan och hemma – men även mer främmande miljöer då hon ofta rör sig bland skymningsfolk på sina spännande och farliga äventyr.

Karaktärsgestaltningen av Tilda känns trovärdig; hon är inte vanlig tonårstjej som varken är modig eller tillfreds med sitt uppdrag som väktare. Dessutom är det intressant att se hur karaktärerna utvecklas genom berättelsens gång; både Tilda, hennes mamma och de bikaraktärer som rör sig in och ut ur berättelsen. Säfströms kärlek till språket märks tydligt i texten där hon genom endast några korta meningar lyckas beskriva både känsla, spänning och humor på ett okomplicerat sätt. Den som har provat på att skriva vet hur svårt det här är.

I böckerna finns även tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med tidigare nämnda faktorerna gör att En väktares bekännelser och Visheten vaknar håller en hög litterär nivå. Därmed får alla kritiker som (felaktigt) hävdar att ungdomslitteratur inte håller samma litterära kvalitet som vuxenlitteratur en rejäl knäpp på fingrarna! 

*baserat helt och hållet på egna läserfarenheter!

En väktares bekännelser och Visheten vaknar hittar du bland annat på Bokus. 

En väktares bekännelser & Visheten vaknar Bokomslag En väktares bekännelser & Visheten vaknar
Tilda (del 1 & 2)
Elin Säfström
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2016-09-14 / 2017-09-05
283 / 318
12-15 år

I böckerna finns tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med fantastikinslagen, språket och karaktärsgestaltningen gör En väktares bekännelser och Visheten vaknar till riktigt bra low-fantasy!

Det tunna svärdet – Frida Nilsson

Det tunna svärdet – Frida Nilsson

Många av Frida Nilssons tidigare böcker har det komiska och bisarra draget gemensamt; jag tänker främst på Jagger Jagger, Jag Dante och miljonerna och Apstjärnan. 2015 gavs Ishavspirater ut,  och även om Nilsson fortsätter att skildra en en värld där det är barnen istället för de vuxna som tar ansvar och klarar sig själva, finns även en mörk underton som löper genom hela texten. Det här gäller även den nya boken Det tunna svärdet, som precis som den förra boken har illustrerats av Alexander Jansson (vars bilder många säkert känner igen från de lättlästa böckerna om Mystiska skolan). 

Handlingsförloppet liknar den traditionella sagans grundmönster, det vill säga ”hem-uppbrott hemifrån-äventyr-hemkomst”, då berättelsen börjar med att protagonisten Sasja följer efter sin mamma till Dödens rike efter att hon har dött. Det visar sig bli en farlig resa, då inga levande får vistas i Tvefotingarnas, Harpyrernas och Spartarernas land. På sin väg finner han tre vänner; Prinsessan av Sparta som är en hund, Trine Tvefot som är en gris och Höder som är en örn, vilka hjälper honom med det uppdrag han har kommit dit för att slutföra. Det visar sig dock att Döden inte på något sätt är som Sasja (eller läsaren!) har föreställt sig, vilket försvårar och fördröjer hans planer.

Narratologin i Nilssons berättelse påminner om hur Astrid Lindgren använder språket i sina texter:  jag-perspektivet som används när Sasja på ett mycket förtroendegivande sätt berättar historien för läsaren, rytmen och flödet i meningarna och hur en scen plötsligt avbryts av att karaktären återupplever och uttrycker sina känslor inför det som beskrivs. Som när Sasja och Trine fäktas på skoj med sina pinnar: 

Åh, det var roligt! Det var så roligt att det sög i magen och så att hjärtat rusade i mitt bröst. (sid. 77)

Nilsson har samma förmåga som Lindgren att i det skrivna ordet föra fram en oerhörd känsla och stämning, och målar genom endast några ord upp en helt fantastisk värld där allt är möjligt. En värld som man beträder med både förväntan och vördnad.

Rekommenderad läsålder är 6-9 år, men jag skulle istället säga att boken lämpar sig för barn mellan 9 och 12 år. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Det tunna svärdet Bokomslag Det tunna svärdet
Frida Nilsson
Barnroman
Natur & Kultur
2017-08-21
515
6-9 år

Frida Nilsson tar läsaren med sig ut på ett fantastiskt äventyr, som behandlar teman så som döden, saknad, sorg, vänskap och mod. Passar utmärkt till högläsning, men även om rekommenderad läsålder är 6-9 år tycker jag att boken passar bättre till 9-12 åringar.

Midnattskronan – Sarah J. Maas

Midnattskronan – Sarah J. Maas

I Sarah J. Maas fantasyserie för unga vuxna är den 18-åriga lönnmördaren Celaena Sardothien huvudkaraktär, som ända från det att hon var åtta år har tränats för att bli sin världs mest fruktade och skoningslösa lönnmördare.

I den första delen, Glastronen, får man först möta Celaena när hon hålls som fånge i Endoviens saltgruva där hon slavarbetar, som på grund av undernäring och misshandel är långt ifrån den smidiga och uthålliga lönnmörderska hon en gång var. Då kungen av riket Adarlan anordnar en tävling där vinnaren ska bli hans personliga kämpe, hämtas Celaena till det vackra slottet som är gjort helt i glas av Kronprinsen Dorian Havilliard för att tävla som hans skyddsling. Om hon vinner mot de andra i tävlingen blir hon efter fyra års tjänstgöring hos kungen frisläppt. Chaol Västfall, livgardets kapten och prinsens bästa vän, blir hennes tränare tävlingen och hon blir god vän med både honom och prinsen. Så småningom utvecklas även starkare känslor mellan henne och prinsen även om det är en både farlig och omöjlig kärleksrelation: farlig på grund av den anledningen att kungen inte bara är den som har makten att bestämma över hennes liv, utan även på grund av att han utan att veta om det är hennes värsta fiende. Det var nämligen han som gav order om att mörda hennes föräldrar för tio år sedan, och om kungen får reda på hennes sanna identitet är inte bara hennes liv i fara, utan även planen om att utmana Adarlans styre.

I den andra boken i serien, Midnattskronan, har Celaena påbörjat sin tjänst hos kungen som innebär att döda de personer som kan hota hans plats på tronen. Även om lönnmörderskan är van att ta livet av människor, känner hon att det är motbjudande att döda i kungens namn och iscensätter därför morden och låter de på dödslistan fly. Om kungen får reda på det här blir hon definitivt hängd, men när hennes gamla vän Archer som arbetar som kurtisan dyker upp på dödslistan kan hon inte annat än att ännu en gång gå bakom ryggen på kungen. Men Archer visar sig ha hemligheter som på något sätt är kopplade till prinsessan Nehemia: som är den enda nära kvinnliga vännen hon har på slottet. Nehemia är den som lär Celaena om den gamla världens magi, som kungen förbjudit, och om urdtecknen som har förmågan att öppna portaler till andra världar. När Celaena börjar undersöka detta närmare ser hon snart dess samband med oförklarliga ting som hänt på slottet, och när hon  hittar hemliga gångar som går under slottsbyggnaden sätts något igång som inte går att stoppa, något som hotar att ödelägga hela världen. Men det är inte bara ondskefulla monster och mörk magi som rör sig i och utanför slottet, utan även mänskliga fiender med avsikter att få den makt som de bortglömda urdnycklarna kan ge. Då Nehemia blir brutalt mördad vet Celaena inte längre vem hon kan lita på och hon blir tvungen att snabbt avgöra vem som är vän eller fiende.

Till en början var jag skeptisk till Maas böcker, då jag hade en föreställning om att de var fulla av stereotyper och alltför mycket sliskig romantik. Och jo då, visst finns det en del av den här varan. Historien utspelar sig i en medeltida slottsmiljö, där männen är de som tar viktiga beslut och genom sin ställning i samhället innehar olika grader av makt, medan kvinnorna är passiva och bedöms och värderas utifrån sina yttre attribut gör att det känns väldigt schablonartat. För medan det för kvinnan är av största vikt att välja rätt klänning och där en smal midja verkar vara det som är mest eftersträvansvärt för att kunna imponera på en potentiell make, ligger männens attraktionskraft istället i den fysiskt starka kroppen där ”musklerna spelar under skjorttyget”. Även om bokens protagonist till viss del är både ytlig och materialist så bryter hon mot den kvinnliga normen genom inneha så kallade ”manliga egenskaper”: hon är fysiskt stark, hon är kaxig och rå, hon slåss, dödar och kan allt det finns att veta om vapen, och kan därmed ses som en karaktär som går emot och trotsar det patriarkala systemet. I kontrast till den miljö som hon befinner sig i blir hennes medverkan och karaktärsdrag ännu mer tydliga, och jag förstår författarens poäng med att förlägga historien i en sådan omgivning. På det sätter blir Celanea en symbol för alla de som förlorat sin röst eller aldrig någonsin haft någon att göra sig hörd med. Hon är symbolen för alla människors rätt till sitt eget liv och sin egen frihet.

Det här är en bok som innehåller både fantastik, magisk realism, spänning, vänskap och kärlek och som samtidigt berättar historien om en föräldralös flicka som alltid fått klara sig själv och som trots att hon aldrig ägt sitt eget liv aldrig någonsin ger upp kampen om sin frihet. Tillsammans med den empati man känner för Celaena och det hopp om en bättre värld som trots allt mörker lyser genom i texten gör böckerna enastående, och jag kan bara falla in i den hyllningskör som höjer Maas böcker till skyarna.

I oktober ges Eldens arvtagare ut, som är den tredje delen i serien. Vill man istället läsa böckerna på originalspråket engelska så finns så många som fem böcker redan utgivna, och den sjätte utkommer i maj 2018.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Midnattskronan Bokomslag Midnattskronan
Glastronen (del 2)
Sarah J. Maas
Ungdomsroman
Modernista
2017-06-21
415
Unga vuxna

Om man gillar fantastik där handlingen utspelar sig i slottsmiljö och där kärleksskildringar ingår, kan det här vara rätt bok. Om man dessutom inte har något emot att läsa om en stark kvinnlig karaktär, som råkar vara lönnmördare och som trotsar och utmanar makten och patriarkatet så är det här verkligen den rätta läsningen!

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen är den åttonde delen i den otroligt populära urban fantasyserien av trion Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Böckerna handlar om syskonen Alrik och Viggo, som på grund av att deras mamma inte kan ta hand om dem tillfälligt bor i ett fosterhem i Mariefred. I staden finns flera av de bikaraktärer som spelar en viktig roll för handlingen, bland annat Estrid och Magnar som vaktar det gamla biblioteket där böcker med magiska formler finns bevarande, Iris – den unga tjejen som är hemlös och som har starka häxkrafter, Maggan Migrän som arbetar som skolsköterska men som även döljer sitt samröre med de mörka krafterna som är på väg att ta över staden och dess invånare. I biblioteket finns något som är väldigt åtråvärt för de den som kallar sig för Svarthäxan, som gör allt för att ta sig igenom det skydd som hela tiden verkar försvagas. Alrik och Viggo visar sig vara de nya väktarna som ska ta över efter Estrid och Magnar, men redan nu måste de hjälpa till att skydda biblioteket. Men killarna har även andra problem som de ständigt måste handskas med, då de på skolan utsätts för trakasserier vilket ökar det sociala utanförskap som de är i på grund av uppväxten med en alkoholiserad mamma.

I den förra boken, Pestan, härjade en smitta i staden som gjorde många människor sjuka, vilket visade sig vara blyförgiftning orsakad av en sorts keramik som såldes på marknaden. Samtidigt som Alrik, Viggo och de andra försöker finna ett botemedel, tror sig Iris ha kommit på vem Svarthäxan egentligen är, och vart hon kan hittas…

I den nya boken är Iris plötsligt spårlöst försvunnen, och ett litet barn blir bokstavligt talat uppslukad av jorden när hon är ute och leker med sin äldre granne. Med hjälp av de gamla böckerna i biblioteket får Estrid och Magnar fram att det som finns under marken troligtvis är en så kallad Vitorm – en uråldrig och mytisk varelse som till utseendet liknar en blandning mellan en gigantisk orm och drake. Och om dess skräckinjagande utseende inte vore nog så framkommer även att de letar efter barn att äta. Dessutom verkar Vitormen nu ha siktet inställt på Iris! Hur ska Alrik och Viggo hitta henne i tid, och hur ska de onda krafterna kunna besegras?

Det som gör serien så fantastiskt bra handlar såklart om den spänning som hela tiden finns närvarande, och de nordiska väsen som man som läsare i varje bok får bekanta sig med. De otroligt detaljerade och snygga svartvita illustrationerna gör även sitt, och genom att komplettera texten är de är en stor del av berättelsen. Även kombinationen av realism och fantastik där karaktärerna får slåss mot såväl verklighetstrogna problem som påhittade är säkerligen en av anledningarna till att serien har blivit så omåttligt populär.

Maran, del nio i serien, utkommer i oktober. Det går att förboka den redan nu! Låt oss hoppas att vi inte behöver vänta särskilt länge på den sista och avslutande delen i serien, vars titel är Draugen.

Bonnier Carlsens hemsida kan du läsa mer om Pax-serien; där finns det både information om böckerna och författarintervjuer.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pax Vitormen (del 8) Bokomslag Pax Vitormen (del 8)
Pax
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-06-12
200
9-12 år

Den hemska smitta som drabbade Mariefred tycks ha försvunnit, och de drabbade har fått lämna sjukhuset. Men återigen händer det konstiga saker som hotar staden; ett litet barn försvinner då det dras ner under marken av en fasansfull varelse som tycks vara på jakt efter Iris, som är spårlöst försvunnen. Samtidigt är Svarthäxan och de mörka krafterna närmare än någonsin.

Hur ska Alrik och Viggo hitta Iris i tid, och hur ska de kunna stoppa Svarthäxan?

Det här är spänning och fantastik när det är som bäst!

Inatt jag drömde – Mårten Melin

Inatt jag drömde – Mårten Melin

I Mårten Melins nya mellanåldersbok Inatt jag drömde är det fantasin som står i fokus. För tänk om man kunde besöka andra människors drömmar, och där få saker och ting att existera eller försvinna med en endaste tanke? Mat, byggnader, landskap, djur, människor…? Den här förmågan upptäcker Malik att han har, en natt på sommarkollot när han inte kan sova. Plötsligt finns det ett skimrande drömhål ovanför hans rumskompis Elias, vilket visar sig vara ingången till drömmarnas värld, och i det här fallet Elias dröm om en fisketur med sin avlidna pappa. Även om Maliks intrång i drömmen gör Elias besvärad, är han beredd att göra samma sak igen för att imponera på Sira, tjejen han är kär i. Tillsammans utforskar de det My Little Pony-land som Siras lillasyster Naida alltid drömmer om, där allt är glädje och lycka.

Men att vara drömvandrare är inte så problemfritt som det verkar vara, för det går inte att ta sig tillbaka till den verkliga världen när den som drömmer har vaknat. Ett annat dilemma är att det i drömmarnas värld finns någon som kallar sig Jonna – ”alla mardrömmars skapare och beskyddare”, som kan få en mysig dröm kan förvandlas till en oerhört skrämmande mardröm på bara en sekund. Jonna vill inte bara ha makt i sin egen värld utan även i den verkliga världen, och drar sig inte för att få som hon vill. Den ende som kan ta sig mellan världarna och därmed förena dem är Malik, vilket Jonna såklart utnyttjar för att ta sig över till den verkliga världen. För att få Malik att göra som hon vill tillfångatar hon Sira precis när de ska ta sig igenom hålet till den verkliga världen, vilket medför att Malik inte kan ta sig tillbaka in i drömmen för att hämta henne.

Det visar sig att alla människors drömmar hänger ihop och förenas, och att man därför kan ta sig från en dröm till en annan. Frågan är bara hur Malik ska ta sig tillbaka, och hur han ska hitta Sira. Och vad är det egentligen för planer som Jonna smider tillsammans med landets statsminister, och hur ska han lyckas stoppa dem?

Melin leker i den här berättelsen med en svindlande tanke; att kunna ta sig till drömmarnas värld och styra andras drömmar, men även att kunna skapa en egen sfär där man kan uppfylla sina egna drömmar genom tankens kraft. Historien låter han ta form genom den simultana jag-berättaren Malik, vilket gör att man som läsare kommer de både spännande och skräckinjagande händelserna och situationerna nära – man kan nästan fysiskt känna den panikkänsla som måste kommer över honom när Sira har fastnat i den andra världen, och han plötsligt står öga mot öga med hennes föräldrar; utan att kunna förklara varför deras dotter är borta.

Som i Melins andra texter finns även här en sorts direkthet, där det inte finns utrymme för det överflödiga. Genom att skala av på det här sättet sätts handlingen i centrum medan person- och miljöbeskrivningar kommer i skymundan. Det som är utmärkande för det här berättargreppet är att man på en gång hamnar i det som är berättelsens kärnhändelse; i det här fallet när Malik först upptäcker sin förmåga. Bokens exposition; dess inledning där man lär känna miljö och karaktärer, existerar därför inte och man lär istället känna dessa allteftersom historien berättas. Det här berättargreppet fungerar väl när syftet är att skapa spänning från start, men gör istället karaktärerna platta och intetsägande – för även om man ser händelserna från protagonistens perspektiv så beskrivs inte tankar och känslor ingående, vilket försvårar läsarens identifiering och igenkänning.

Det som jag verkligen uppskattar med Inatt jag drömde är flörten med de klassiska sagorna och deras berättelsemönster och teman, men även den intertextuella relation som finns till Melins tidigare verk om Skogsbingelskolan, som handlar om en skola för unga människor med övernaturliga förmågor. På det sättet var slutet lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett en till berättelse om Malik där han fick utveckla sin oerhört fascinerande förmåga. Men vem vet? Vad som helst kan ju faktiskt hända i fiktionens värld!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min författarintervju med Mårten Melin!

Inatt jag drömde Bokomslag Inatt jag drömde
Mårten Melin
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-06-16
144
9-12 år

Vore det inte helt fantastiskt att kunna ta sig in i drömmarnas värld; att styra dem som man vill och uppleva sådant som man bara fantiserat om? Det här blir sanning för bokens huvudperson Malik, som upptäcker att han är en drömvandrare. Men det visar sig att det inte är helt problemfritt att gå in i andras drömmar; och snart riskerar han att förlora både sitt liv och tjejen han är kär i; men även att hela världen försämras till en mycket sämre plats.

Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

Eftersom jag är sjuk och har varit det ett tag har jag inte haft någon ork att läsa eller skriva särskilt mycket, vilket är synd då det har kommit så oerhört många intressanta böcker på sistone. Men en bok som jag faktiskt har läst under den här perioden är Charlotte Cederlunds ungdomsroman Gryningsstjärna, som är den andra delen i Idijärvi-trilogin.

I den första delen får man stifta bekantskap med Áili, som på grund av att hennes pappa har dött och lämnat henne ensam, måste lämna Skåne där hon växt upp för att åka till Idijärvi i Norrland för att bo hos sin morfar som hon aldrig har träffat. Idijärvi är en sameby, vilket innebär väldiga ambivalenta känslor för Áili, då pappan förbjöd henne att ha något som helst samröre med den samiska kulturen trots att hennes mamma hade sina rötter där. Det första mötet med morfadern och byn gör att hon överväger att instämma i pappans motstånd mot det samiska: han är otrevlig och byn är allt annat än välkomnande. Hennes annorlundahet gör att hon sticker ut från normen; hon kan inte samiska och hon är den första vegetarianen som någonsin satt sin fot i byn. Men med morfaderns mor Ráijás omhändertagande och vänliga ord samt Olivias vänskap känner hon sig snart hemma i Idijärvi. Snart börjar det dock hända mystiska saker; som att en varg följer henne överallt och att hon får krafter som tycks förbundna med naturen. En rad spännande händelser äger rum, och det framkommer att Áili är den nya noaidi; vars uppdrag är att skydda byn mot Birki Omma och Borri noaidi som väntas attackera byn för att återfå makten. Första boken slutar med att Ráijá dör när hon skyddar Áili mot Birki Omma, och den andra delen tar vid precis vid stunden för Ráijás begravning.

Precis som i första boken är det spänning från första stund även i bok två, vilket gör att handlingen flyter på i ett snabbt tempo. Det framkommer att både rådet och Borri noaidi är ute efter Urseiten, som i fel händer kan orsaka en katastrof utan dess like. Då rådet måste hitta den innan Borri noaidi gör att tiden är knapp, och därför måste Áili besöka andevärlden för att få svar som kan hjälpa dem. Just Áilis resor till andra dimensioner får mycket utrymme i Gryningsstjärna, och vid läsningen är det som om man gör den där transformationen själv, med trummornas slag och jojken i bakgrunden. Men det är inte bara här som Cederlunds skildring är fantastisk; hon lyckas genom att endast nudda lätt med penseln över personer och miljö få till en riktigt fin tavla över den värld som Áili bär inom sig men även abrupt hamnar i.

Berättandet sker utifrån Áilis perspektiv, vilket gör att man själv upplever kopplingen till natur, djur och ande väldigt starkt, och det är en av anledningarna till att jag gillar böckerna så mycket. En annan anledning är att Cederlund har en förmåga att på ett subtilt sätt ta upp viktiga ämnen som är väldigt aktuella. För genom att låta huvudkaraktären komma från ett utanförskap till ett annat sätter hon fingret på vad det egentligen är som gör att en människa ses som annorlunda i ett samhälle eller i ett helt land. Handlar det om utseende, kultur, religion eller värderingar som inte stämmer överens med majoritetens? Eller kan det helt enkelt handla om ren svartsjuka?

Áilis relation till sin släkt skalar ner den samhälliga nivån till en annan, den personliga. För även i sin egen familj ses hon som utbölingen, den som inte hör till och därför straffas. Cederlund visar därmed på ett samband; det handlar i båda fallen om konflikter som blir till genom oförståelse och okunskap, och det här gör att berättelsen blir större och mer betydelsefull.

Behöver jag säga att jag med glädje ser fram emot den tredje och sista delen?

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Gryningsstjärna Bokomslag Gryningsstjärna
Idijärvi-triologin (del 2)
Charlotte Cederlund
Ungdomsroman
Opal
2017-02-01
271
Unga vuxna

Andra delen i Idijärvi-triolgin. Spänning från första sidan där uråldrig samisk magi står i centrum!