Browsed by
Tagg: Fantasi

En rosa karamell för själen

En rosa karamell för själen

Kitty Crowthers nya bilderbok är en fantastisk karamell i rosa för både ögon och själ. Som i hennes andra böcker finns det i illustrationerna många detaljer, ofta i neonrosa, och bilderna håller väldigt hög konstnärlig och estetisk kvalitet. Boken består av en ramberättelse där mamma Björn berättar tre olika godnattsagor för Lilla Björn. Den första handlar om Nattvakten, som går runt i skogen och ser till att alla djuren kan somna. I den andra berättelsen är flickan Zhora huvudkaraktär när hon går vilse i sin jakt efter de godaste björnbären. Här finns en tydlig vink till Elsa Beskows Tomtebobarnen, vilket märks främst genom flickans flugsvampshatt och fladdermusen som först skrämmer henne, men som sedan visar sig vara vänlig. Typiskt för Crowthers bilderböcker är det existentiella temat, och Sagor om natten är inget undantag.

Mest tydligt blir det kanske i den sista av berättelserna, där den gamle farbrorn Bo lider av sömnlöshet. I sin desperation går han en kväll ut för att hitta sin förlorade sömn, och stöter då på sin vän uttern Otto, som skriver poesi på stenar som han sedan kastar ut i havet. Crowther illustrerar de bådas karaktärer med både humor och skärpa; den avslappnade Otto som ligger på rygg med händerna bakom huvudet, och den gamle mannen som sitter med böjd rygg och grubblande min. Otto säger åt Bo att gå ner i vattnet, och där på havets botten hittar han en av Ottos stenar. När han sedan lägger sig den kvällen låter han kappan hänga på tork, och han somnar som väntat omedelbart. Genom motsatser och symbolik blir det här en riktigt fin historia, som jag gillar mycket. För visst är det väl så att vi alla behöver en påminnelse om att ta av oss den tunga kappa som livet ibland ger oss; se det stora i det lilla och glädjas över det.

Sagor om natten Bokomslag Sagor om natten
Kitty Crowther
Bilderbok
Lilla Piratförlaget
2017-05-03
80
3-6 år

En underbar bilderbok som utgörs av en ramberättelse och tre godnattsagor, som alla är olika men ändå hålls ihop med färger, detaljer och symbolik.

Amy, Aron och anden – Ulf Stark

Amy, Aron och anden – Ulf Stark

Jag såg verkligen fram emot att läsa den här boken av Ulf Stark och Per Gustavsson, då det känns som en oslagbar kombo. Jag älskar Starks barnböcker, och Gustavssons underbara bilderböcker tillhör mina favoriter. Men tyvärr måste jag erkänna att jag inte blev så värst imponerad av det här samarbetet. Boken handlar om vännerna Amy och Aron och handlingen utspelar sig på en skrot där Amys pappa arbetar. Det är ett perfekt ställe att leka på, då det går att hitta massor av roliga ting som människors slängt. En sådan sak är en oljeflaska, och det visar sig att det bor en pojkande i den. Pojkanden är en sur och vresig typ till att börja med, ovillig att visa sig och leka med vännerna. Men efter att de firat hans födelsedag, (ingen har någonsin firat hans födelse och då han är flera hundra år gammal är det mycket som behöver tas igen) är han mycket mer villig att vara med och leka, och det visar sig att hans kropp blir mer och mer synlig  ju mer han umgås med Amy och Aron. För Amy och Aron är fantastiskt bra på att leka; de går riktigt in i sina fantasier och lever ut dem till fullo – helt skildra från vuxenvärlden. Det är en mångbottnad berättelse, där den fria leken är i fokus. Jag brukar uppskatta just det temat i barnböcker, men just nu känns det aningen tråkigt. Kanske beror det här på att jag läst ovanligt mycket barnlitteratur inom fantastik- och dystopigenren på sistone; där konspirationer, jordens undergång och magiska varelser är vardagsmat.

Jag är fullt medveten om symboliken som finns i boken– pojken som på grund av mobbing har gömt för att slippa människors elakhet, och som genom den nyfunna vänskapen blir synlig igen. Det är det här som gör Starks historier så bra, tillsammans med humorn och det uttalade barnperspektivet. Att karaktärer som är lite utanför samhällets normer skildras lyfter berättelsen, liksom de fina illustrationerna i färg som återfinns på varje sida.

Trots detta så faller boken inte mig helt i smaken, och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på – kanske är det mina alltför höga förväntningar som förstör läsningen. Men trots detta så ser jag absolut fram emot fler samarbeten från den här duon!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Amy, Aron och anden Bokomslag Amy, Aron och anden
Ulf Stark
Barnroman
2017-01-16
123
6-9 år

En bok anpassad för åldern 6-9 år om utanförskap och vänskap av duon Ulf Stark och Per Gustavsson!

Oj, en polis – Eva Lindström

Oj, en polis – Eva Lindström

Det jag älskar med Eva Lindströms bilderböcker är att de har ett sådant uttalat barnperspektiv; både i text och bild. I hennes nya bilderbok Oj, en polis får vi följa två bröder i deras lek som rymmer både verklighet och fantasi. Det är den yngsta av karaktärerna som berättar och det är hans perspektiv vi får ta del av. Berättelsen börjar med att de båda bröderna, som båda är klädda i matroskläder, har blir jagade av en hund och att den äldre av dem ramlar och skadar sitt knä. Då kommer en man som de inte känner och plåstrar om. Och det är i det här mötet med den vuxne som berättelsen liksom tar fart och får skruv på ett sätt som endast sker i lekens fantasi; liksom i alla Lindströms böcker.

Brodern misstar mannen för en polis, fast han i själva verket är en pilot. Det här antagandet verkar vara något känslig för mannen, som vänder sig bort och liksom ger uttryck för en sårad stolthet, medan brodern skamset tittar i backen. Berättarjaget har istället blicken fäst på piloten, och man kan ana en förundran kring den vuxnes reaktion. På nästa uppslag ropar pojken: ”Jag är inte matros jag är idiot!”, för att få någon sorts reaktion, vilken uteblir. I brist på något gehör för pojkens vitsighet, skapar han istället själv fortsättningen på vad som skulle kunna ha blivit ett spännande möte med piloten. I fantasin kommer piloten och hämtar upp honom med sitt flygplan, och i leken kan pojken både ha roligt och ignorera den vuxne. Storebroderns icke-medverkan i leken visas genom att denne istället styr stegen bort från bilden; och följer därför inte berättelsens riktning. Det är de här små finesserna som gör att jag uppskattar Lindströms författarskap väldigt mycket; både illustrationerna – som säkerligen på ett medvetet sätt ser ut som något som ett barn har tecknat – och texten som påminner om ett barns tal- och tankespråk; bildar tillsammans en genuinitet då de samverkar samtidigt som de lämnar mycket för läsaren att själv upptäcka. Jag älskar de stora uppslagen och jordnära kulörerna som används; som alltid går ton i ton – vilka bidrar till att skapa ännu en helhet kring berättelsen.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Oj, en polis Bokomslag Oj, en polis
Eva Lindström
Bilderbok
Alfabeta Bokförlag
24
3-6 år

En underbar bilderbok som rymmer både syskonkärlek, mötet med vuxenvärlden samt lekens fantasi.