Browsed by
Tagg: Depression

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

Tilda Modigh är femton år. Hon går på högstadiet, har en bästis som hon gör ”saker-som-suger-listor” tillsammans med, är hemligt kär i en kille i klassen som istället bara verkar ha ögon för den nya mystiska tjejen och tillbringar mer tid med sin hund hemma i lägenheten än med sin frånvarande mamma. Men trots läxor, skoltrötthet och de vanliga tonårsproblemen så är Tilda allt annat än en vanlig niondeklassare. Hon är nämligen en så kallad väktare; en person som genom arv har som uppgift att ha koll på att stadens rådare, eller skymningsfolk som vissa helst vill bli kallade  – det vill säga tomtar, troll, älvor och andra magiska väsen –  sköter sig och inte blir upptäckta av människor. Det är inget enkelt jobb, då hon hela tiden måste samla in älvstoft och sprida ut för att människor inte ska se något avvikande; men om de trots allt skulle göra det så krävs det att Tilda läser en speciell glömskeramsa så att det som personen sett raderas ur minnet. 

I den första romanen, En väktares bekännelser, introduceras läsaren till en magisk fantastikvärld där flera olika väsen lever sida vid sida med människorna, det är bara det att människorna ser dem som andra människor. Det är en märklig tanke, och just ungdomsromaner där nordiska väsen har en given plats i samhället är ovanligt* och det krävs därför tid att sätta sig in i och att förstå en nya och främmande världsordningen som presenteras för en.  

Trots det så känner man sig inte desorienterad när Elin Säfström målar upp och dikterar en fullständigt osannolikt samhälle, och där man genast kastas rakt in i en situation där protagonisten Tilda är tvungen att handskas med ett olydigt troll som gått över gränsen och varit nära att äta upp en stackars pudel på tunnelbanan. I vanliga fall hjälps Tilda och hennes mormor åt med väktaruppdraget; men efter att ha åkt till Norrland för att utföra ett jobb är mormodern omöjlig att få tag på och Tilda är därför tvungen att själv handskas med de utmaningar som som väntar. För de kommer att komma, var så säker på det! 

När den andra fristående delen tar sin början ska Tilda fylla sexton år, och även om hon även innan var självständig och mogen för sin ålder så har det tunga ansvaret – både för sin frånvarande mamma och sitt väktaruppdrag – lett till att hon har bättre självkänsla och en större tro på sin egen förmåga. Egenskaper som behövs och kommer till nytta då stadens troll har blivit okontrollerbara. Det visar sig att uppståndelsen beror på att en speciell högtid närmar sig; där den uråldriga och farliga trollkungen kommer att vakna genom en ritual där en jungfru ska offras…Men vem är det som ska offras, och hur ska Tilda och hennes mormor hinna lista ut hur de stoppar det hela innan det är för sent? 

Säfströms böcker är en fröjd att läsa; fantastik och realism möts på ett genialt sätt vilket resulterar i en ”low fantasy”-berättelse som innehåller både tonårslivets vardag där man får följa huvudkaraktären i såväl välkända miljöer som i skolan och hemma – men även mer främmande miljöer då hon ofta rör sig bland skymningsfolk på sina spännande och farliga äventyr.

Karaktärsgestaltningen av Tilda känns trovärdig; hon är inte vanlig tonårstjej som varken är modig eller tillfreds med sitt uppdrag som väktare. Dessutom är det intressant att se hur karaktärerna utvecklas genom berättelsens gång; både Tilda, hennes mamma och de bikaraktärer som rör sig in och ut ur berättelsen. Säfströms kärlek till språket märks tydligt i texten där hon genom endast några korta meningar lyckas beskriva både känsla, spänning och humor på ett okomplicerat sätt. Den som har provat på att skriva vet hur svårt det här är.

I böckerna finns även tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med tidigare nämnda faktorerna gör att En väktares bekännelser och Visheten vaknar håller en hög litterär nivå. Därmed får alla kritiker som (felaktigt) hävdar att ungdomslitteratur inte håller samma litterära kvalitet som vuxenlitteratur en rejäl knäpp på fingrarna! 

*baserat helt och hållet på egna läserfarenheter!

En väktares bekännelser och Visheten vaknar hittar du bland annat på Bokus. 

En väktares bekännelser & Visheten vaknar Bokomslag En väktares bekännelser & Visheten vaknar
Tilda (del 1 & 2)
Elin Säfström
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2016-09-14 / 2017-09-05
283 / 318
12-15 år

I böckerna finns tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med fantastikinslagen, språket och karaktärsgestaltningen gör En väktares bekännelser och Visheten vaknar till riktigt bra low-fantasy!

Pappas pojke – Emelie Schepp

Pappas pojke – Emelie Schepp

Emelie Schepps kriminalroman Pappas pojke är den fjärde delen i serien om åklagaren Jana Berzelius, som har gjort succé både här i Sverige och internationellt.

I boken finns två separata berättelser som löper parallellt, primärhistorien om den försvunne pojken och den förundersökning som Jana och hennes poliskollegor genomför och en sekundärhistoria där Janas mörka förflutna kommer ikapp henne och ställer till problem för det liv hon har skapat åt sig.

I den primära historien har en sexårig pojke försvunnit från sitt hem i samband med att hans mamma blivit dödad, och pojkens pappa som vid tillfället för brotten befann sig på mataffären blir misstänkt och grips. Trots hans genuina sorg över sin sons försvinnande visar han inte några särskilda känslor över att hans fru är död, och snart visar det sig att mer göms under ytan än man först anar.

Berättelsen som löper bredvid handlar om Janas tidigare samröre med en av stadens värsta brottslingar, och hur hemligheten om hennes våldsamma förflutna riskerar att avslöjas då han kräver att få träffa henne i häktet. När Jana vägrar att göra som han vill, hotas en kollega och hon är därmed tvungen att ta ett både svårt och komplicerat beslut.

I texten finns partier med anakronier, som inte hänger ihop med berättelsens nutid utan istället rent tidsmässigt hör ihop med det som utspelar sig tre veckor efteråt, men är det som leder till upplösningen. Då de här prolepserna förekommer sporadiskt och hänger ihop med det sista kapitlet känns de till en viss del osammanhängande, men författarens intention att förleda läsaren fungerar riktigt bra. Berättartekniskt är det här genialiskt, då det för berättelsen åt ett oväntat håll. Samtidigt finns det vissa planteringar i texten som leder läsaren för snabbt till lösningen, vilket inte är en helt optimal egenskap då en kriminalroman som sådan helst inte ska avslöja avgörande detaljer för tidigt i berättelsen.

Persongalleri är något som Schepp är skicklig på, för även om händelserna följer karaktärernas polisiära arbete, så utnyttjar hon textutrymmet väl genom att med få ord gestalta de fiktiva personerna så att det känns som om man känner dem och träder in i deras värld. Det här sker genom en opersonlig allvetande berättare, och kapitlen är uppdelade efter de olika karaktärernas synvinklar. Jana är den som är mest komplex och som därmed kanske borde vara den som är mest intressant. Som karaktär innehar hon inte traditionella feminina egenskaper; utan är istället känslokall, hård, självständig, aktiv etcetera, samt att hon inte ger vika för någon man – inte ens de som älskar henne och som hon själv har känslor för. Det här gör henne förvisso till en stark kvinnlig karaktär, men det faktum att hon utan några problem kan manövrera sitt arbete som åklagare samtidigt som hon letar upp och eliminerar potentiella hot på sin fritid bidrar till komplexa känslor – för genom att bete sig nästintill robotaktigt både handlingsmässigt och relationsmässigt tenderar hon att vara svår att ta till sig. Det blir för verklighetsfrånvänt och för mycket superhjältetema. Personligen gillar jag karaktären Mia mer, för med sina mindre tilltalande personlighetsdrag (ständigt bitter, irriterad och fördomsfull), ständiga pengabekymmer och oförmågan att ha fungerande relationer gör henne mer mänsklig vilket gör henne lättare att tycka om och relatera till.

Sammansättningen av karaktärerna är dock välfungerande, då de med sina olikheter kompletterar varandra. Det här tillsammans med berättelsens stilistik och uppbyggnad gör det lockande att även läsa Emelie Schepps tidigare och kommande romaner.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pappas pojke Bokomslag Pappas pojke
Jana Berzelius (del 4)
Emelie Schepp
Roman
HarperCollins Nordic
400
Vuxna

Spännande kriminalroman där två berättelser löper parallellt med varandra; den ena om en pojke som försvunnit spårlöst i samband med att hans mamma dödats och den andra om huvudkaraktären och åklagaren Jana Berzelius, som på grund av sitt tidigare så mörka förflutna nu måste fatta ett svårt beslut.

Golden Boy – Abigail Tarttelin

Golden Boy – Abigail Tarttelin

Max bor med sina föräldrar och lillebror i ett välbärgat område strax utanför Oxford. Föräldrarna är framgångsrika inom rättsväsendet och syns ofta i media, därför känner Max en press på sig att alltid vara perfekt och prestera bra; han har höga betyg, är ledare för fotbollslaget och en riktig tjejmagnet. Under den lyckade ytan döljer familjen dock en hemlighet som de dolt väl under de 16 år som Max har levt; nämligen att han är intersex – alltså varken tjej eller kille, även om han från det att han var liten känt sig som en pojke. Han har en fullt fungerande äggstock och livmoder, men även en penis. Det här är inget som de pratar om särskilt mycket i familjen, och hans lillebror vet inte ens om det än. Men även om Max könstillhörighet inte är något som egentligen stör honom, påverkar det helt klart hans mående, då han är livrädd att någon i skolan ska få veta och därmed se honom som ett freak. Dessutom har han börjat intressera sig för tjejer och inser att han aldrig kommer att kunna gå längre än att hångla med dem.

Det här är dock inte den enda hemligheten som Max döljer för omvärlden. En kväll blir han våldtagen av sin barndomsvän, som även är hans föräldrars bästa vänners son, vilket gör att han börjar tänka mer på vem han är och vad det innebär. Våldtäkten får inte bara förödande konsekvenser för hans mående, utan Max blir även tvungen att ta enormt svåra beslut som kommer att påverka hela hans liv. Han håller allt det svåra för sig själv då han är övertygad om att sanningen skulle förstöra både hans eget och föräldrarnas liv och karriärer.

På grund av ödes nyck möter han jämngamla Sylvie och hittar hos henne både vänskap och kärlek, men efter omständigheterna är deras relation inte helt oproblematiskt.

Det här är läsning som tar sig in under huden och lämnar en med en unken smak i munnen – skildringen av våldtäkten är så detaljrik och rå att man egentligen inte vill läsa. Men det gör man, för redan när man väljer att läsa boken är man medveten om att det här kommer att bli jobbig läsning, och det är bara att ta sig igenom det. Men är det värt det? Absolut. För det här är läsning som är viktig, inte bara för den enskilda människan utan för hela samhället då det är ett ämne som bör uppmärksammas.

Partier i boken känns dock överflödiga, och vissa sidor är riktigt svåra att ta sig igenom. Det här beror på att språket känns torrt och utsvävande, och flera gånger bläddrar jag faktiskt förbi eller skummar igenom de sidorna. Det här beror på att författaren använder sig av flera olika berättarröster, där tre av dem tillhör vuxna karaktärer så som mamman, pappan och läkaren. Vilket i och för sig gör berättelsen mångfacetterad då man får lära känna personerna nära Max, och därmed förstår sig på deras beslut. Men för det mesta känns det ändå som om mycket av de här texterna inte tillför speciellt mycket till berättelsen som sådan.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Golden Boy Bokomslag Golden Boy
Abigail Tarttelin
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2016-12-27
428
Unga vuxna

Max är en populär 16-åring som har höga betyg och välbärgade lyckade föräldrar. Inom familjen finns dock en hemlighet som absolut inte får komma ut - Max är intersex, det vill säga varken pojke eller flicka, även om han alltid har känt sig som en pojke. Dessutom händer något fasansfullt som gör att Max även måste hemlighålla något som skulle förgöra både honom själv och hans familj om det skulle avslöjas.

Om jag försvann – Meg Rosoff

Om jag försvann – Meg Rosoff

Meg Rosoffs ungdomsroman Picture Me Gone gavs ut 2013, och nu har den äntligen översatts till svenska! Den svenska titeln är Om jag försvann, och omslaget är så vackert att man nästan smäller av. Det första jag lägger märke till när jag börjar läsa texten är att jag riktigt sugs in i boken; historien fångar mig omedelbart och antagligen beror det på att den börjar så direkt. Redan på andra sidan får man klart för sig att berättelsens kärna är den att den tolvåriga protagonisten Mila och hennes far Gil ska åka från London till New York för att hitta Gils bästa vän Matthew, som har försvunnit spårlöst från sin fru och ettårige son. Och det är precis nu som man som läsare kan spänna fast bältet och bara åka med i den här historien som är helt makalöst bra narraterad.

Det är som sagt Mila som är huvudpersonen, och genom att följa med i hennes tankegångar är man med och löser gåtan om vad som kan ha hänt Matthew och varför. Mila är enda barnet till föräldrar i 60-årsåldern, modern är fiolspelare och fadern översättare. De har en väldigt nära förälder-barnrelation och Mila beskriver dem som en treenighet vilket beskriver känslan man får för dem väldigt bra. De är så omtänksamma och har en sådan stor kärlek och tillit till varandra, samtidigt som de respekterar varandra som individer. Samtidigt är Mila totalt olik sina föräldrar, då hon varken har en fallenhet för språk eller är intresserad av att lära sig spela något instrument. Istället gillar hon att se på TV-serier och har en fäbless för mysterielösning. Men den största skillnaden är att Mila till skillnad från dem (och i princip alla människor hon möter) har en otrolig känslighet för saker och ting, och noterar de mista ting som går andra förbi. Ibland får man uppfattningen att hon är synsk på något vis, eller kanske bara högkänslig, vem vet. Det är det här personlighetsdraget som gör att Mila är en sådan extremt bra berättare, då historien om Matthew och hans liv och familj rullas upp framför en undan för undan. Precis som man anar är det inte ett enkelt fall att lösa, utan istället ett flerbottnat och komplext sådant.

Jag skrev innan att man slås av kärleken och tilliten mellan Mila och hennes föräldrar; även om det inte är några storslagna ord eller handlingar som skildras. Istället är det tvärtom det lilla, de små gesterna och orden som gör det trovärdigt. Den känslan är totalt motsatsen till den man får av Matthews familj; där råder istället kyla, distansering och oärlighet. Trots att Matthew och Suzanne är gifta och har barn ihop känns det som om de inte ens känner varandra och är flera mil från varandra rent känslomässigt. Rent avståndsmässigt är de ju faktiskt det också, men Suzanne verkar inte ens bry sig. Den som istället bryr sig och saknar honom mest är den vita schäfertiken Honey. Tillsammans med henne ger sig Mila och Gil ut på en 70 mil lång resa för att hitta den försvunne Matthew.

Om de lyckas eller ej tänker jag inte avslöja, men för mig var det inte det som var avgörande för berättelsen. Istället var det vägen dit, att få lära känna en människa som man egentligen inte vet någonting om och som man på grund av hans handlingar tycker riktigt illa om. Rosoffs styrka är hennes personporträtt och förmågan att på ett nästan subtilt sätt få en att förstå människans innersta väsen. För att illustrera detta måste jag citera en mening från boken, som beskriver förstålse för en annan individ väldigt bra:

 

Väldigt mycket översättning, har Gil en gång sagt till mig, sker på en imaginär plats där författaren och översättaren möts. Man måste inte tycka om författaren för att instämma i det han har skrivit. Men det är nödvändigt att gå bredvid och hålla samma takt. Det blir svårare, säger han, när den andra personen haltar svårt eller stannar och startar hela tiden eller rör sig planlöst. Det svåraste av allt är när berättelsen kommer från en plats som översättaren själv inte kan besöka (s.247).

 

Till alla er som inte upptäckt Meg Rosoff än, ni har verkligen något att se fram emot!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Om jag försvann Bokomslag Om jag försvann
Meg Rosoff
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-02-01
248
Unga vuxna

Äntligen har Meg Rosoffs ungdomsroman Picture Me Gone översatts till svenska!

I den här berättelsen får man följa med tolvåriga Mila och hennes pappa Gil när de åker 70 mil genom USA för att hitta Gils vän som är spårlöst försvunnen. Men berättelsen är mycket mer än så, och Rosoffs berättarteknik gör att man kommer nära människans innersta väsen.

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med – Johanna Nilsson

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med – Johanna Nilsson

Johanna Nilsson har ännu en gång skrivit en bok som handlar om utanförskap och identitet. Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med är en gripande berättelse för ungdomar om att ha tappat bort sig själv i den performativitet som man som ”annorlunda” ständigt måste utföra för att passa in. Det är en berättelse om att inte orka sätta på sig masken mer, och en vilja att fly bort från den här ytliga egocentriska världen. Det är nog en känsla som många av oss känner igen oss i, inte minst unga människor som ännu inte vågar vara den de i själva verket är.

Romanen inleds med ett blogginlägg från Ikaros, som endast sju inbjudna personer kan läsa. Om hundra dagar kommer Ikaros att ta sitt liv, och h*n vill att de sju utvalda ska följa vägen mot döden. Att just de personerna har blivit utvalda beror på att de alla på något sätt vet vem h*n är: de har gått i samma klass, i samma idrottsgrupp, varit på samma internetcafé – men de har aldrig riktigt sett Ikaros för den h*n är. Två av de inbjudna blir besatta av Ikaros på sitt eget vis; Karim för att han tror sig hittat sin själsfrände och därför vill dö samtidigt, och Emil för att han vill förhindra Ikaros från att begå självmord. Båda bestämmer sig för göra allt de kan för att hitta Ikaros, som går helt under jorden när gruppen genom att samarbeta faktiskt hittar hen. Det här leder till att Karim och Emil måste göra detsamma, vilket innebär att de under en period bor på gatan utan mat och pengar.

Trots att självmord tyvärr är vanligt vårt samhälle, är det ändå ett tabubelagt ämne. Att välja att ta sitt liv istället för att göra något åt sina problem ses som att ta den lättaste vägen och som att svika de som älskar en och bryr sig. Psykisk ohälsa och att ständigt gå med en ”svärta” inom sig, som Ikaros uttrycker det, är svår att förstå för den som aldrig själv haft de känslorna – vilket gör Nilssons bok viktigt och nödvändig. Ikaros kan, tillsammans med Karim och Emil, skapa en känsla av igenkänning och att ”bli sedd” och att se, men även en strimma av hopp. Att det faktiskt går att få ett liv utan allt det mörka, där man kan vara sig själv och faktiskt trivas med den man är; och genom detta bli en förebild för andra i samma situation.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

 

Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med - Johanna Nilsson Bokomslag Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med - Johanna Nilsson
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-08-11
254
Unga vuxna

En ungdomsbok om hur svårt livet är, och längtan bort ifrån det. Men även en bok om vänskap och kärlek, och att man även i de svåraste stunder när svärtan är som mörkast, kan känna hopp och en tro på framtiden.