Browsed by
Tagg: Debutroman

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Socialt och ekonomiskt utanförskap är något som tar plats i Nina Ivarssons debutbok Risulven Risulven, där man får ta del av tolvåriga Pärs upplevelser på ett smärtsamt och ärligt sätt. Berättelsen är skriven i jag-form, vilket skulle kunna innebära ett platt fall för historien, då det som vuxen är svårt att skildra barnets värld på ett realistiskt sätt. Med ett avskalat och nära språk klarar dock Ivarsson den här prövningen alldeles galant, främst genom att introducera protagonistens svåra hemförhållanden med barnets godtrogna och naiva blick istället för den vuxnas kritiska blick. Mammans oförmåga att ta hand om både honom och sig själv resulterar i att Pär måste ta allt ansvar hemma som får laga mat och städa, medan mamman hänger ute med skumma typer på kvällarna. I skolan fryser klasskompisarna ut honom för att han anses vara konstig; han har billiga och smutsiga kläder och ingen cykel eller mobil, han kan inte simma och får fortfarande dras med ett öknamn kopplat till när han kissade på sig på en klassresa. Det här gör att Pär oftast är ensam – speciellt när hans enda kompis Viktor istället börjar umgås med de populära killarna i klassen. Men en dag dyker Risulven upp, eller Reza som hon egentligen heter, och i hennes sällskap är han ”lilla päron”: orädd och sedd för den han är. Men i skolan förvandlas Reza till ”Rihanna”, och Pär blir osynlig och ensam igen. Samtidigt börjar det florera ett rykte om att hans mamma är en knarkare, och tillvaron blir bara mörkare och mörkare.

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Risulven Risulven Bokomslag Risulven Risulven
Nina Ivarsson
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
153
9-12 år

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Du, bara – Anna Ahlund

Du, bara – Anna Ahlund

Anna Ahlunds debutroman för unga vuxna Du, bara gavs ut i maj förra året och har fått fina recensioner både i tidningar och på bloggar.

Boken handlar om sextonåriga Johan som förälskar sig i Frank med de elektriska svarta ögonen; han med det långa mörka håret som alltid har svarta åtsittande jeans och som John har så lätt att prata med. Han som får det att pirra i hela kroppen, som ser hela John och verkar vilja ha John lika mycket som John vill ha honom. Det är bara ett problem: Johns storasyster Caroline har nämligen ”paxat” Frank, och har redan börjat dejta honom. Och inget brukar kunna stå i vägen för eller stoppa henne när hon vill ha något eller någon. Men när det gäller Frank kan han inte ta hänsyn till sin syster, då han aldrig känt eller upplevt något som kommer i närheten av den känsla som han får av Frank.

Romanen är skriven i jag-form och då perspektivet endast är protagonistens är det intrigen mellan honom och hans syster samt de ibland problematiska händelserna som sker runt Frank som för historien framåt. 

När det kommer till handlingen kan berättelsen förvisso kännas ganska schablonmässig; två syskon ensamma hemma över sommaren, där brodern blir kär i systerns nya crush. Den tematiska uppbyggnaden gör dock att den sticker ut från andra kärleksromaner för unga. Ahlund har nämligen ett sätt att beskriva den euforiska och svindlande känslan av att vara förälskad – men även det avgrundsdjupa lidande som ett krossat hjärta medför. Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Du, bara Bokomslag Du, bara
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-23
340
Unga vuxna

Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Författarintervju med Johan Ehn

Författarintervju med Johan Ehn

Johan Ehn bor med sin man författaren Mats Strandberg på Södermalm i Stockholm, i samma stad som han växte upp i. Han är konstnärlig ledare för Teater Barbara på heltid, vilket gör att han inte har så mycket tid som han skulle vilja ha till skrivandet. Förutom att skriva gillar han böcker, teve, teater, film, matlagning, att baka tårtor och jobba i trädgården. Han är även intresserad av hur vi ska göra den här världen till en bättre plats – för alla.

Din debutroman Down under för unga vuxna gavs ut i juli. Har du lyckats koppla av något i sommar, eller är det svårt att göra innan boken har recenserats i slutet av augusti?

Jag har rensat ogräs och städat i det lilla hus jag och min man just köpt. Det har varit rätt skönt att vara distraherad från att tänka alltför mycket på boken.

Hur har boken hittills tagits emot?

Väldigt fint. Jag är otroligt glad och rörd över hur många som har hört av sig, eller postat fina saker på sociala medier. Jag har fått otroligt fina omdömen och recensioner från flera bloggare och en riktigt bra recension från Bibliotekstjänst, vilket känns stort. Vi får väl se om det kommer några fler recensioner!

Trots att romanen är fiktiv är den baserad på dina egna upplevelser. Hur mycket av huvudkaraktären Jim har du tagit från dig själv och ditt eget liv?

Det mesta som Jim går igenom är taget från mina egna upplevelser. Men det behöver ju inte betyda att det blir en bra berättelse bara för att den är viktig för en själv. Jag har kastat om i tidslinjen ibland, och jag upptäckte till exempel att jag kunde ”slå ihop” personer från verkligheten för att skapa mycket tydligare karaktärer i boken.

Foto: Ola Kjelbye

Teoretikern Judith Butler menar att det i samhället finns en föreställning om att heterosexualitet är norm och därmed socialt obligatoriskt och godkänt. Hon kallar det här för ”den heterosexuella matrisen” och menar vidare att en individ som inte passar in i den konstruerar en låtsasidentitet för att inte avvika från normen. Kan man säga att Jim flyr till Nya Zeeland för att bli av med den identitet som han har ”fastnat” i, och som han har skapat genom så kallad performativitet?

Ja. Jag tänker de flesta av oss gör detta, bygger upp versioner av oss själva som vi kan ta till i olika sammanhang för att passa in eller vinna status. Men när det gäller en tydlig norm, så som sexuell läggning eller könsidentitet, så är det nästan ett måste – en överlevnadsstrategi, att skapa en persona som vi hoppas ska ha lättare att bli accepterad än den vi kanske anar att vi bär inom oss. Ett av Jims dilemman är att han är medveten om detta och värderar det som en svaghet att han inte lyckas ”stå upp” för vem han verkligen är. Blir man dagligen matad med vad som är ”tillåtet” så är det jävligt lätt att börja skala bort det som skaver och hotar – hur rätt det än känns inombords.

Existerar bokens Stefan på riktigt? Vad tror du i sådana fall att hans beteende berodde på, och önskar du nu att du hade bemött honom annorlunda?

Stefan är just ett exempel på en sammanslagning av ett flertal personer i mitt liv. När det gäller bokens Stefan så tänker jag väl att det är en massa saker som kan ligga bakom hans val. Han döljer säkert en osäkerhet bakom sitt beteende. Jag kan tänka mig att han provoceras av Jims icketypiska sätt att vara kille på. Kanske han själv skulle vilja våga vara något annat än vad som förväntas av honom hemifrån, från de i laget och så vidare.

Jims farbror är väldigt konservativ och har fördomar mot homosexuella, och kastar bokstavligt talat ut Jim ur huset på grund av hans sexuella läggning. Det har måste vara oerhört smärtsamt om man redan har en identitetskris. Hur har det påverkat dig att behöva möta och bemöta sådana personer? Har du förresten någon kontakt med dina släktingar på Nya Zeeland i dag?

Om du redan har en osäkerhet kring vem du är, så är det såklart väldigt tufft när samhället eller folk omkring dig anser att du ska vara på ett särskilt sätt, och det finns ju gott om folk som har starka åsikter om vad som är rätt och fel. Sen kan en ju reagera väldigt olika från gång till gång. Ibland orkar du ta en diskussion, ibland vill du bara be någon hålla käften. Jag har inte så mycket kontakt med släkten på Nya Zeeland.

Tror du att svåra händelser kan göra en starkare som människa?

Det kan nog gå åt väldigt många olika håll. Ibland bryts du kanske ner till en början men lyckas vända det till något uppbyggande senare. Men det beror väl på. Vid fel tillfälle kanske en svår händelse helt enkelt blir för tung för en människa att ta och hen går under totalt.

Om du hade kunnat resa tillbaka i tiden för att träffa dig själv som vilsen tonåring, vad hade du då sagt till dig själv?

Jag tänker att det kunde bli lite liknande som 20-åriga Jim säger till barnet Jim. Att det blir bättre – även om det kan var en klen tröst att höra när en befinner sig mitt i skiten. Och att han dög hela tiden. Det var de andra som var ”empatistörda idioter” och missade att lära känna en skön person.

Foto: Ola Kjelbye

Både du och din man Mats Strandberg är författare. Hur fungerar det att ha en relation där båda skriver? Läser ni varandras texter, eller arbetar ni på var sitt håll så att säga?

Vi har alltid läst varandras texter. Det är också väldigt skönt att ha någon som fattar de märkliga processer en går igenom. Det kan ju bli ett rätt självcentrerat arbete i vissa perioder (he, he).

Innan har du bland annat skrivit manuskript till teaterpjäser. Vad är det för skillnad på att skriva romaner och dramatik? Var övergången svår tycker du?

På scenen har du hjälp av skådespelare, kostym, ljus, scenografi, etcetera, för att berätta din historia. I bokform måste du hitta sätt att gestalta allt detta i texten. Samt att göra det utan att upprepa, komma med banala metaforer, eller hamna i ”adverbträsket”. Det svåraste var nog att hitta min röst, mitt sätt, att göra det på.

Johan skriver om just det här i ett blogginlägg på Debutantbloggen.

Har idén om boken om Jim funnits inom dig en längre period, eller är det något som vuxit fram på senare tid?

Jag har haft en idé om att göra något om Jim ganska länge, men att det skulle bli en bok dök upp för omkring 4-5 år sedan.

När det kommer till själva skrivandet; är du den disciplinerade författaren som schemalägger sin skrivtid eller är du mer flexibel och skriver när andan faller på?

Jag har ju ett heltidsjobb på teatern så jag får liksom försöka sno åt mig skrivtid när det går. När jag är på turné är jag rätt disciplinerad. Jag lägger upp ett schema och skriver 2-3 timmar på hotellet varje dag. Jag gillar verkligen att skriva på hotell! Inte en massa måsten som stjäl tid. Du kan inte måla om i köket, tvätta trasmattor eller plocka ur diskmaskinen. Och blir du hungrig finns det roomservice!

Musik är ett stort intresse för Jim, och i Down under finns referenser till låtar i början på varje nytt kapitel. Vad har musiken betytt för dig, och tror du att den kan fungera terapeutiskt?

Musik har alltid betytt mycket. Särskilt när jag växte upp och förstod genom texterna att mina favoritband kunde hjälpa mig att sätta ord på mina förvirrade tankar. De verkade ha gått igenom liknande saker själva. Ibland kan det bara vara tröstande eller peppande att sätta på en viss låt och försvinna in. Så ja, både texter och musik kan fungera terapeutiskt, tycker jag.

Ska du medverka på årets Bokmässa? Många författare och bokförlag bojkottar mässan då Nya Tider återigen får en monter. Vad tänker du kring yttrandefrihet; ska man tillåta att det högerextrema får plats och utrymme och hur ska man som författare, förlag, bibliotekarier etcetera agera?

Ja, jag ska medverka på Bokmässan. Men jag har full respekt och förståelse för de som inte gör det. Jag tycker inte att det är ett inskränkande av yttrandefriheten att neka förkunnare av idéer som samhället rubricerar som brottsliga. Nya Tider har visat sig vara förankrad i den rasbiologiska miljön, har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen och då tycker jag inte att de ska vara på Bokmässan.

Ett av dina intressen är ju att baka och laga vegetarisk mat. Som vegan är jag väldigt nyfiken på vad din specialrätt är, och vad du skulle bjuda på för att imponera på och övertyga en skeptisk köttätare om att vego faktiskt är gott?

Hm…många av mina favoriter är vegetariska eller veganska rätter från början. Till exempel gör jag en svampfylld pasta med mandelsås från Sicilien. Sparris-risotto är en annan favorit som jag gör med lite jäst istället för Parmesan i slutet. Som efterrätt kanske en chokladmousse gjord på havregrädde och några skedar avokado.

Det låter väldigt smarrigt!

Tillbaka till romanskrivandet: kan vi vänta oss fler böcker från dig framöver, och kommer du i sådana fall att fortsätta att skriva för unga vuxna? Finns det något motiv eller tema som du skulle tycka särskilt mycket om att ha med i en eventuell ny roman?

Jag prövar just nu två, kanske tre olika idéer till kommande romaner, men jag tror att en av dem håller på att vinna. Men jag vet inte ännu var den kommer att hamna åldersmässigt. Svårt det där med indelningar. Jag hoppas ju till exempel att Down under ska läsas av både unga och vuxna!


Johan Ehn finns på både Instagram och Facebook, och bloggar även på Debutantbloggen!

Läs gärna min recension av Down under.

De förlorade – Henrik Fexeus

De förlorade – Henrik Fexeus

Henrik Fexeus är en känd psykologisk manipulatör och mental illusionist, och har skrivit sju böcker inom det populärpsykologiska området. I vår debuterade han med sin första skönlitterära roman för unga vuxna, De förlorade, som är den första delen i serien Den sista illusionen. Med tanke på Fexeus bakgrund är det kanske inte så konstigt att hans romanserie har fått just den titeln, och att händelserna utspelar sig i gränslandet mellan verklighet och illusion.

Lyckas Fexeus då att skapa en trovärdig skildring av en sådan tillvaro, sedd ur ett par ungdomars perspektiv? Svaret är ja, till viss del.

Berättelsen håller stundtals hög kvalitet; karaktärsskildringarna av Ky och Adam känns övertygande, miljön nere i tunnlarna är riktigt bra beskrivet, och det som utspelar sig där nere med kartor och hemliga gångar är de delar i berättelsen som känns mest genomtänkt och det som är historiens kärna – hemligheten, de utvalda, hotet från något okänt som de måste gömma sig från. Gruppen som helhet får jag dock inte riktigt grepp om, och det är en aning långsökt med totalvändningen med Bossi och Jaquin, men eventuellt är det här ett sätt att i kommande böcker skapa en mer dynamisk grupp med starkare relationer mellan karaktärerna som är kvar; vilket behövs för att klara av det hot de står inför.

Genom att återge Ky och Adams version av de klaustrofobiska och hallucinatoriska upplevelserna skapas kombinationen ångest och surrealism, som är riktigt lyckad för att få till den stämning som behövs. Den spänning som författaren skapar genom att sätta karaktärerna i flera olika farliga situationer planas dock ut en del, då händelserna inte leder till något avgörande svar på alla de frågor som läsare samlar på sig under läsningen gång, och de lämnas därför obesvarade. En viktig fråga är om de grå varelserna och deras intention, vilket är något som inte borde kännas riktigt så här oklart när boken är utläst.

Författarens avsikt att få läsaren att stå undrande över verklighetens varande fungerar för det mesta väl, men de många lösa trådar som finns i berättelsen gör att man emellanåt känner sig frågande och förvirrad på ett sätt som är förknippat med berättelsens delvis bristande struktur.

Men det finns i Fexeus historia något som känns originellt och nyskapande, och som inger nyfikenhet. Därför ska det bli intressant att se hur den utvecklar sig i nästa del, och åt vilket håll trådarna leder.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

De förlorade Bokomslag De förlorade
Den sista illusionen (del 1)
Henrik Fexeus
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-04-21
334
Unga vuxna

Tänk om världen som vi känner den är en illusion? Tänk om det som vi ser som verkligheten, egentligen styrs av något som vi inte har någon kännedom om? Som styr och har all makt över oss? Det här är frågor som man som läsare ställs inför i Henrik Fexeus nya roman för unga vuxna!

Ordbrodösen – Anna Arvidsson

Ordbrodösen – Anna Arvidsson

Ordbrodösen från 2016 är Anna Arvidssons debutroman, och vilken debut sedan!

Historien tar sin början vid tidpunkten för huvudkaraktären Albas 18-årsdag. Men Alba är ingen vanlig tonårstjej. I hennes släkt får kvinnor på sin artonårsdag en speciell gåva; nämligen att styra andra människors handlingar och tankar med skrivna ord. Men vid den obligatoriska ceremonin som även fungerar som ett inträdesprov för att bli en så kallad ordbrodös händer något som aldrig hänt innan – hon misslyckas med det som ledamöterna ber henne att göra. Det hon skriver har ingen verkan, och ingen har någon förklaring till varför. Det finns dock fem villkor som måste vara uppfyllda för att kraften ska fungera; man måste ha fyllt 18 år och inte göra inträdesprovet på en annan dag än den dagen man är född, inte ha fött barn, vara biologiskt dotter till en ordbrodös samt inte ha några bröder då de blockerar kraften. Då den enda förklaringen är att någon av de här villkoren inte är uppfyllda, börjar man beta av dem en och en och till slut kvarstår endast en av dem: Alba måste ha en tvillingbror, då hennes mamma som dog när hon var fem år gammal endast var gravid en gång.

I väntan på att ledamöterna ska komma fram till vad som ska göras härnäst, skickas Alba till Stockholm där hon ska bo hos en tillfällig handledare, som inte har någon kraft som ordbrodös då hon är adopterad. Lo, som den här kvinnan kallas, och hennes dotter Norah tar emot Alba med öppna armar och de blir som en ny familj för henne. För att lätta sitt hjärta och för att få svar på sina frågor berättar hon om ledamöternas misstankar om tvillingbrodern, och sökandet efter honom kommer att engagera den alla tre. Det blir även starten på en jakt mot klockan – då det visar sig att även någon annan med illasinnat uppsåt är på jakt efter honom.

Berättelsen är skriven i jag-form och utgår ifrån Albas perspektiv. I och med detta kommer man som läsare nära en känslig och osäker tonårstjej, som inte har mycket erfarenhet av världen. De drag som Alba har kan man känna igen i andra ungdomsromanhjältinnor; protagonister som genom att lära känna sig själva och sin kraft växer som individer. Genom hela romanen återkommer tillbakablickar i form av drömmar till tiden när Alba var liten och mamman levde, och det är via dessa som sanningen sakta börjar nystas upp. Geografiskt utspelar sig berättelsen både i Sverige, Danmark och Irland och detta bidrar tillsammans med den korta tidsaspekten till ett högt tempo där man hela tiden sitter som på nålar i väntan på vad som ska hända härnäst. Den här känslan förstärks av de mysterium som karaktärerna genom olika ledtrådar måste lösa, och det här skapar en berättelsestruktur som kan jämföras med pusseldeckaren.

I och med det väl genomtänkta upplägget förväntar man sig en upplösning av samma mått; istället blir den motsatsen till detta. För det känns på något sätt som både osannolikt, långsökt och alltför komplicerat, vilket inger en känsla av tvivel och skepsis. Men trots den här detaljen är Ordbrodösen verkligen en välskriven ungdomsbok med en bra och unik story som är svår att inte tycka om, och betyget blir tre väldigt starka stjärnor!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Ordbrodösen Bokomslag Ordbrodösen
Anna Arvidsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-01-20
328
Unga vuxna

En ungdomsroman som innehåller både spänning, magi och kärlek!

 

Resan ut – Virginia Woolf

Resan ut – Virginia Woolf

Resan ut är Virginia Woolfs debutroman från 1915, och den roman som ofta glöms bort av kritiker och litteraturvetare. Den blev inte översatt till svenska förrän 2010, alltså 95 år efter den publicerades för första gången. Här har Woolf inte helt börjat experimentera med det som sedan kom att bli ett signum för hennes författarskap – berättarstilen som kallas för medvetandeström eller stream of consciousness. Men det är just detta som gör den här romanen så intressant; att man kan ana konturerna av det som ska komma i framtida verk rent berättartekniskt. Samtidigt är alla de myllrande karaktärerna och berättelsens utformning och tematik otroligt fascinerande.

Berättelsen cirkulerar kring den timida och försiktiga protagonisten Rachel Vinrace som år 1905 åker till Sydamerika med sin auktoritäre översittare till far. Med på fartyget finns även en mängd andra brittiska resenärer som är på väg till ön Santa Maria för att ha semester och bland dem finns Hewet, som efter att de har umgåtts en tid friar till Rachel. Efter förlovningen hyser dock Rachel ambivalenta känslor inför äktenskapet, då Hewet redan inkräktar på och begränsar hennes egen sfär. Redan ett par dagar senare insjuknar hon i malaria och dör efter flera dagar med mardrömslika hallucinationer. Det här kan såklart tolkas som ett sorgligt slut på romanen, men man kan även göra analysen att det istället står för en kvinnlig emancipation; att Rachel genom att inte genomföra äktenskapet går emot det viktorianska kvinnoidealet ”The Angel in the House” och därmed skapar sin egen frihet och självständighet, även om det manifesteras genom döden. Kritiken av patriarkatet och dess makt över kvinnan löper som en röd tråd i Woolf senare författarskap, liksom kritiken av den vites blick på ”de andra” och ociviliserade”.  Därför är det särskilt intressant att genom att läsa debutromanen få vara med om början på ett av världens främsta författarskap.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Resan ut (The Voyage Out) Bokomslag Resan ut (The Voyage Out)
Virginia Woolf
Roman
Bonnier Pocket
2016-01-25
555
Vuxna

När Racel Vinrace i London stiger på fartyget som ska ta henne och resten av passagerarna till Sydamerika anar hon inte att det ska förändra hela hennes identitet, men även hennes öde.