Browsed by
Tagg: Barnroman

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Socialt och ekonomiskt utanförskap är något som tar plats i Nina Ivarssons debutbok Risulven Risulven, där man får ta del av tolvåriga Pärs upplevelser på ett smärtsamt och ärligt sätt. Berättelsen är skriven i jag-form, vilket skulle kunna innebära ett platt fall för historien, då det som vuxen är svårt att skildra barnets värld på ett realistiskt sätt. Med ett avskalat och nära språk klarar dock Ivarsson den här prövningen alldeles galant, främst genom att introducera protagonistens svåra hemförhållanden med barnets godtrogna och naiva blick istället för den vuxnas kritiska blick. Mammans oförmåga att ta hand om både honom och sig själv resulterar i att Pär måste ta allt ansvar hemma som får laga mat och städa, medan mamman hänger ute med skumma typer på kvällarna. I skolan fryser klasskompisarna ut honom för att han anses vara konstig; han har billiga och smutsiga kläder och ingen cykel eller mobil, han kan inte simma och får fortfarande dras med ett öknamn kopplat till när han kissade på sig på en klassresa. Det här gör att Pär oftast är ensam – speciellt när hans enda kompis Viktor istället börjar umgås med de populära killarna i klassen. Men en dag dyker Risulven upp, eller Reza som hon egentligen heter, och i hennes sällskap är han ”lilla päron”: orädd och sedd för den han är. Men i skolan förvandlas Reza till ”Rihanna”, och Pär blir osynlig och ensam igen. Samtidigt börjar det florera ett rykte om att hans mamma är en knarkare, och tillvaron blir bara mörkare och mörkare.

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Risulven Risulven Bokomslag Risulven Risulven
Nina Ivarsson
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
153
9-12 år

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Mysteriet på Örnklippan – Kristina Ohlsson

Mysteriet på Örnklippan – Kristina Ohlsson

Vi är många som har sträckläst Kristina Ohlssons tidigare mellanåldersböcker och som därför väntat och längtat efter hennes nya nya spänningsroman Mysteriet på Örnklippan. Trots titeln så är boken inte en fortsättning på Mysteriet på Hester Hill som kom ut 2015,  utan innehåller både nya karaktärer och en ny miljö. Handlingen utspelar sig Skuggviken, dit styvsyskonen Bonnie och Charles i protest har åkt för att deras föräldrar har bestämt över deras huvuden att de ska flytta till London. I Skuggviken bor Bonnies mormor Vivian som hon inte har träffat på länge, då Bonnies mamma inte kommer överens med mormodern. Vivian är en känd konstnär, som bor i en stor villa uppe på klippa som kallas för Örnklippan. I sin närhet har hon Alba och Douglas, som hjälper henne med hushålls- och trädgårdsarbete, samt ridläraren Paul. Det visar sig snart att det är något märkligt med honom och med den fyr som man kan se från huset, som tydligen inte har används på väldigt länge. Barnen förstår att det finns ett farligt samband dem emellan, och det faktum att ett barn har försvunnit från området – något som barnen är fast beslutna att ta reda på mer om. 

Ohlsson är bra på att förleda läsaren genom att använda sig av en allvetande berättare som skildrar Bonnies och Charles funderingar kring vem den skyldige kan vara; men den som upptäcker de små och avgörande detaljerna i texten eller kan läsa mellan raderna inser efterhand karaktärernas misstag, vilket framkallar en förtätad spänning ända till sista sidan. I författarens senaste verk är gränsen mellan realism och ockultism mer utsuddad –  de övernaturliga fenomenen skildras tydligare än i till exempel serien om Glasbarnen, där de till synes paranormala händelserna alltid visar sig ha naturliga förklaringar. Men trots att Mysteriet på Örnklippan är en berättelsen som både är nervkittlande och riktigt ryslig emellanåt, hålls ändå historien inom en rimlig nivå och går aldrig över gränsen för vad barn mellan nio och tolv år kan hantera. Och det är det som är det fantastiska med Kristina Ohlsson böcker: att läsaren både kan känna igen sig i det vardagliga och verkliga men samtidigt gå in i en främmande och kuslig värld där allt är möjligt.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Mysteriet på Örnklippan Bokomslag Mysteriet på Örnklippan
Kristina Ohlsson
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-09-25
213
9-12 år

Till alla barns (och vuxnas!) förtjusning Kristina Ohlsson tillbaka med ännu en spänningsroman! Men trots att Mysteriet på Örnklippan är en berättelsen som både är nervkittlande och riktigt ryslig emellanåt, hålls ändå historien inom en rimlig nivå och går aldrig över gränsen för vad barn mellan nio och tolv år kan hantera. Och det är det som är det fantastiska med Kristina Ohlsson böcker: att läsaren både kan känna igen sig i det vardagliga och verkliga men samtidigt gå in i en främmande och kuslig värld där allt är möjligt.

Slottsmysteriet – Martin Widmark

Slottsmysteriet – Martin Widmark

I den 26:e boken om Lasse och Maja i Valleby står vännerna återigen inför vad som verkar vara ännu ett fall för LasseMajas Detektivbyrå. Den här gången befinner de sig på Valleby slott tillsammans med tidigare kända karaktärer från staden; Ivy Roos med sin hund Karl-Filip, Barbro Palm, Prästen, Muhammed Karat, Ture Modig, Rune Andersson, Franco Bollo och såklart Polismästaren. De är inbjudna till slottet av greve Erik von Fersen, för en exklusiv chokladprovning. Men så småningom börjar Lasse och Maja ana att greven och hans döva betjänt Floyd har något fuffens på gång, och när de smyger ut för att titta sig omkring i slottet bekräftas deras misstankar.

Lasse och Maja som karaktärer är platta och statiska – de utvecklas inte under seriens gång, vilket beror på att det helt enkelt inte finns utrymme för det i den här typen av berättelse. Syftet är istället att läsaren tillsammans med huvudkaraktärerna ska lösa ett brott med hjälp av de planteringar som finns i texten. 

För den som har läst tidigare böcker i serien är handlingens komposition välbekant: en ny plats och en ny bikaraktär presenteras, vilken resulterar i  en spänningsskapande konflikt som sedan leder till upplösningen genom vissa sammanfogade händelser. Intentionen med att upprepa berättelsemönster, karaktärer och miljö i böckerna är att den unga läsaren då redan är grundligt insatt i expositionen; vilket är positivt för läsförståelsen. Det finns något tryggt och säkert med en värld som man sedan innan känner till, och kartan och karaktärsbeskrivningarna på försättsbladen förstärker den känslan. 

Så är det förstås även i LasseMajas Detektivbyrå: Slottsmysteriet, och även om tematiken känns uttjatad för en vuxen läsare får man ändå påminna sig själv om att böckerna om Lasse och Maja inte har blivit så enormt populära på grund av hög litterär kvalitet eller att läsaren i texten finner en stor utmaning – utan just på grund av populärlitteraturens förmåga att underhålla och locka till läsning genom sitt fasta mönster där oväntade överraskningsmoment uteblir.

Boken hittar du bland annat hos Adlibris och Bokus

Slottsmysteriet Bokomslag Slottsmysteriet
LasseMajas Detektivbyrå (del 26)
Martin Widmark
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-08-24
103
6-9 år

I LasseMajas Detektivbyrå: Slottsmysteriet kan tematiken kännas uttjatad för en vuxen läsare, men man måste ändå påminna sig själv om att böckerna om Lasse och Maja inte har blivit så enormt populära på grund av hög litterär kvalitet eller att läsaren i texten finner en stor utmaning - utan just på grund av populärlitteraturens förmåga att underhålla och locka till läsning genom sitt fasta mönster där det oväntade överraskningsmoment uteblir.

Döden i Skuggmyra – Elsie Petrén

Döden i Skuggmyra – Elsie Petrén

Med sin tredje bok i serien om Skuggmyra vann Elsie Petrén Spårhunden-priset för årets bästa barndeckare. Böckerna handlar om pojken Tim och hans vänner som tillsammans löser mysterier – men berättelserna innehåller även ingredienser som hemligheter, svek, ödesdigra missförstånd och en gnutta kärlek.

I den fristående tredje delen står ett mystiskt dödsfall i centrum för historien; ett fall som kommer att påverka vännerna på ett speciellt sätt då det handlar om Selmas granne Harry. Hennes bekantskap med Harry gör att hon lägger märke till saker och ting som sticker ut från det normala; som att hans hund Dexter beter sig konstigt och att diskmaskinen står på fast Harry bodde ensam och aldrig använde dem då han i princip aldrig fick besök – inte ens av sina tre söner. Vännerna misstänker snart att något inte stämmer och att någon försöker sopa igen spåren efter sig. Men vem skulle vilja ha ihjäl gamle och vänlige Harry, och varför?

Berättaren är extradiegetisk-heterodiegetisk; det vill säga en opersonlig och allvetande berättare som står själv inte medverkar men ändå är extremt närvarande i alla händelser som utspelar sig. Inom litteraturvetenskapen talar man om det problematiska med sådana här ”vuxna” berättare, då det ofta medför en klyfta mellan denne och läsaren, då texten aldrig kan bli helt på barnets nivå när händelserna ses genom det vuxna perspektivet. Genom de korta meningarna och det realistiska språket lyckas Petrén ändå med bedriften att få glappet att inte märks så tydligt.

Den prisbelönta Döden i Skuggmyra är en spännande bok med driv och tempo, som har förmågan att locka både ovana och vana läsare i ålder 9-12 år – perfekt för de som växt ifrån LasseMaja-böckerna och som törstar efter svårare fall och intriger på en djupare nivå!

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Döden i Skuggmyra Bokomslag Döden i Skuggmyra
Skuggmyra (del 3)
Elsie Petrén
Barnroman
ZEK Bokförlag
2017-03-13
154
9-12 år

Den prisbelönta Döden i Skuggmyra är en spännande bok med driv och tempo, som har förmågan att locka både ovana och vana läsare i ålder 9-12 år – perfekt för de som växt ifrån LasseMaja-böckerna och som törstar efter svårare fall och intriger på en djupare nivå!

De försvunna – Cecilia Lidbeck

De försvunna – Cecilia Lidbeck

Cecilia Lidbeck är författaren till den kritikerrosade mellanåldersrysaren Barnhemmet från 2013, vars intrig består av hur flera barnhemsbarn försvinner på ett mystiskt sätt och hur de andra barnen tar sig an uppgiften att ta reda på vad som hänt dem. Även Lidbecks nya roman, De försvunna, är skriven för barn mellan 9-12 år och har rysliga inslag. Den första scenen skildrar hur nio barn färdas i en buss genom ett skogslandskap på väg mot ett sjudagars läger. Det är flickan Judit vars perspektiv vi betraktar händelserna ifrån, och man förstår snart att hon inte verkar se fram emot vistelsen särskilt mycket. Redan tidigt i texten är det underförstått att hon har någon sorts ångestproblematik, då hon behöver räkna och upprepa saker för sig själv så fort en situation känns obehaglig och okontrollerbar. Resan får dock ett abrupt slut när bussen kraschar ner i ett dike och in i några träd. När föraren visar sig vara död och ledaren går för att hämta hjälp, blir barnen tvungna att klara sig själva i skogen tills undsättning anländer; vilket innebär att de  blir tvungna att lita på och hjälpa varandra om de ska överleva– något som blir svårt då gruppen består av många olika individer med många olika karaktärsdrag och viljor. Trots att Judit som protagonist ter sig väldig självsäker och stark utåt sett, så är just hennes inre känslorna och tankar något som leder till en ständig konflikt inom henne. Vad som är orsaken till hennes mående är något som nystas upp successivt; en hemlighet som Judit hade lovat sig själv att aldrig nämna för någon.

Trots att det inte sker så mycket i det progressiva handlingsförloppet – man får ta del av hur barnen dag för dag kämpar med att leta efter vatten och mat, hur de utsätts för kyla och regn och vandrar runt för att hitta en väg ut ur skogen – så gör det suggestiva berättandet och det subtila hotet både från varandra och den mörka skogen att boken är en riktig bladvändare. Berättelsens narrativa struktur påminner om det klassiska grundmönstret inom barnlitteratur; ”uppbrott hemifrån – äventyr – hemkomst”; där skogen och enskilda individer i gruppen kan ses som fienden och ”äventyret” som kampen för överlevnad.

Den som förväntar sig en rysare av det övernaturliga slaget kommer att bli besviken; men för den som uppskattar hur existentialism och människans komplexa natur återges ur ett barns perspektiv i en hemsk och skrämmande miljö har verkligen en rysligt bra lässtund att se fram emot!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

De försvunna Bokomslag De försvunna
Cecilia Lidbeck
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-09-12
253
9-12 år

Det här är inte en rysare av det övernaturliga slaget, utan istället en suggestiv berättelse om existentialism och människans komplexa natur som återges ur ett barns perspektiv i en hemsk och skrämmande miljö. Om man gillar den här sortens litteratur har man en rysligt bra lässtund framför sig!

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit ungdomsserien om Emanuel Kent Sjögren; Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick. Det som gör de här böckerna så bra är hur Åsa Asptjärns lyckas med det svåra att skriva in huvudpersonen i de mest pinsamma situationer på ett sätt som inte känns det minsta forcerat, och aldrig blir tröttsamt. Tvärtom är Asptjärns böcker faktiskt de enda ungdomsböcker med humoristiska inslag som får mig att skratta rakt ut. Man kan inte annat än att älska Emanuel som karaktär, då han genom att ha en ständig förmåga att göra bort genom att säga fel saker vid fel tillfälle, vara extremt klumpig och göra helt ogenomtänkta saker får en att känna igen sig väldigt mycket: både i känslan av att vara bortgjord och i det komplicerade i att vara ung och hitta sin identitet.

Även i hennes nya roman, som vänder sig till barn mellan 9-12 år, finns det komiska som en röd tråd genom hela berättelsen. Den handlar om Bodil – som går under namnet Wursten då hon älskade korv som liten – som precis har gått ut sjätte klass och plötsligt inser att hon och bästisen Veronika inte har något gemensamt längre. Veronika vill hellre vara med populära Emmy, som verkar hata Wursten, och det killgäng som hennes nya pojkvän hänger med. Dessutom står det klart att det inte längre är okej att leka på samma sätt som man gjorde på mellanstadiet. Därför är hon hellre ensam. Vilket hon inte behöver vara länge, då veganen Diana dyker upp i hennes liv och klamrar sig fast vid henne som en igel. Till en början tycker Wursten att hon är ganska jobbig, då hon både är intensiv och tar för givet att de ska vara vänner. Men trots att de är olika precis som en wurst och en vegan, så är Diana en person som är rolig att vara med – hon är påhittig och engagerad i politiska frågor, och är när det kommer till kritan ändå rätt lik Wursten på många sätt.

Trots att berättelsen innehåller flera komiska partier; som till exempel när tjejerna bestämmer sig för att göra inbrott i kiosken, eller när en gammal förvirrad tant tas för en satanistisk galning och skjutsas tillbaka till ålderdomshemmet i en cykelvagn, blir det inte riktigt samma känsla som i Asptjärns tidigare romaner; jag skrattar aldrig rakt ut även om jag fnissar till emellanåt. Det här beror på att det i den här historien finns en protagonist som är starkare och säkrare i sig själv än vad Emanuel är; hon behöver därför inte göra sig till och försöka skapa en identitet bara för att bli omtyckt eller vinna en viss status. Det bekommer henne inte det minsta om Emmy och det coola killgänget gillar henne eller inte, och driver istället med dem på deras bekostnad – nästan som att få motsatt effekt, vilket i och för sig är väldigt underhållande. Ett exempel är när Veronika och Emmy pratar på om sina erfarenheter när det kommer till pojkvänner, och Wursten tycker att det är fjantigt och låtsas spela med i deras entusiasm och berättar om en påhittad före detta pojkvän:

”Berätta. Jag vill veta allt. Precis allt” säger hon medan hon sakta backar mot sittsäcken och sjunker ner med ett nöjt flin på läpparna. ”Tja, finns inte mycket att säga. Vi var på olika platser i livet helt enkelt.” Jag pausar. ”Alltså bokstavligt talat, han bor i Alingsås.” (…) ”Var träffades ni?” ”På en campingplats på Bornholm.” Jag kastar huvudet bakåt och härmar Veronikas skratt. Så tystnar jag och ser sorgset på dem. ”Vi var så olika.”(…) ”När han ville spela krocket ville jag spela kubb. Det går inte att bygga ett förhållande då.”(…) ”Hur träffades ni då?” envisas hon. (…) ”Jag kom gående runt ett hörn med en massa shoppingkassar (…) Han kom från andra hållet (…) och när vi svängde runt hörnet så krockade vi (…)”. ”Det är ju precis som i den där filmen med Julia Roberts” protesterar Emmy. ”Jag vet!” skriker jag förtjust. ”Visst är det konstigt!” (s. 8, 9)

Skillnaden mellan Emanuel och Wursten är därför att medan Emanuel är en karaktär som man tycker synd om och lider med (och känner igen sig i!), är Wursten istället en karaktär som man ser upp till och vill vara som. Hon tar ingen skit, punkt slut. Och vad kan väl vara bättre att ha som förebild i böcker för barn som på något sätt befinner sig på gränsen till vuxenvärlden, vilket kan kännas både läskigt och frustrerande. Samtidigt tar Asplund upp vikten i att tänka självständigt och kritiskt, något som vävs samman med budskapet om att livet inte alltid blir vad man tänkt sig – men att det kan bli rätt så bra ändå.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Wursten och Veganen Bokomslag Wursten och Veganen
Åsa Asptjärn
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-05
190
9-12 år

När Bodil, eller Wursten som alla kallar henne, förlorar sin bästa vän till sin värsta fiende tror att sommarlovet kommer att bli det värsta någonsin. Men så dyker Diana alias Veganen upp, och hon inser att även om livet förändras så behöver det inte betyda att det är något negativt.

En humoristisk berättelse som även tar upp det viktiga i att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Krypens drottning – M G Leonard

Krypens drottning – M G Leonard

Liksom Kryp, den första delen i M.G. Leonards bokserie, handlar uppföljaren Krypens drottning om pojken Darkus Cuttler som tillsammans med sina två vänner Virginia och Bertolt och skalbaggarna försöker stoppa den ondskefulla Lucretia Cutter och hennes plan på att ta över världen genom att genomgå en fasansfull metamorfos.

I slutet av den den första boken räddade de tre vännerna och deras tre skalbaggar Darkus pappa Bartholomew som Cuttler hade tagit till fånga – samt alla de ovanliga och intelligenta skalbaggar som skapats genom de experiment som genomförts av Cutter och de andra i labbteamet, bland annat Darkus pappa Bartholomew.

När den nya boken tar vid är det dags för vännerna att visa skalbaggarna för Darkus pappa, som ännu inte har sett dem. De fritagna skalbaggarna har nu sitt hem i Högkvarteret som är byggt i Darkus farbror Max trädgård, men när de visar dem för Darkus pappa börjar han att bete sig mycket underligt, och försvinner ännu en gång. När det visar sig att han begett sig till Lucretia Cutter frivilligt, och ämnar stanna hos henne under en längre period, börjar Darkus ifrågasätta pappans motiv och vems sida han egentligen står på.

Då det dessutom framkommer att Lucretia ska medverka i årets stora filmprisgala i Hollywood, inser Darkus och hans vänner att hon har något helt annat i siktet än att endast vilja uppmärksammas för de vackra klänningar som hon har designat åt de nominerade skådespelerskorna. Något som kan komma att få ödesdigra konsekvenser och som kräver att de tre vännerna och deras medhjälpare handlar snabbt.

Berättaren är opersonlig och delvis allvetande, och betraktar och beskriver de olika händelserna genom ett utifrånperspektiv – förutom när det gäller protagonisten Darkus vars känslor och tankar återges till viss del. Berättelsens temporala struktur är kronologisk, och utspelar sig tidsmässigt strax efter förra bokens slut. I närläsningen av Kryp fann jag påtagliga intertextuella kopplingar till andra skönlitterära berättelser och karaktärer, något som återfinns även i den nya texten då det är en fortsättningsbok. Även hjältesagan finns som hypotext vilket är vanligt förekommande inom barnlitteraturen; det goda som strider mot det onda med de klassiska stereotyperna så som hjälten och skurken. Här kommer Lucretia Cutters likhet med karaktären Cruella de Vil in, samt berättelsen De 101 dalmatinernas centralmotiv som återfinns i M.G. Leonards trilogi. Men även om vissa paralleller är omisskänneliga, så känns det som om författaren i den nya boken har kommit mer till rätta och hittat mer av sin egen röst i historieutveckling och persongalleri.

Texten är välskriven och det episodiska handlingsförloppet där nya händelser läggs till allteftersom gör att spänningen håller i sig under hela läsningen. Genom att skriva in bikaraktärerna Humphry, Pickering och Bertholts mamma Calista tillförs även det humoristiska inslagen, vilket gör berättelsen komplett och oemotståndlig: för vem kan hålla sig för skratt när de brottsliga kusinerna med ont uppsåt tvingas klä sig i en mycket för liten kostym och en rosablommig klänning till Filmprisgalan? Eller hur den olidligt klumpiga Celista Bloom oavsiktligt råkar sparka Lucretias medhjälpare rakt i skrevet med sina stilettklackar?

Sammanfattningsvis överträffar Krypens drottning den föregående boken i serien både stilistiskt och innehållsmässigt, vilket gör att mina förväntningar på den avslutande delen inte kan vara annat än höga!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs även min recension av Kryp, den första delen i serien.

Krypens drottning Bokomslag Krypens drottning
Kryp (del 1)
M G Leonard
Barnroman
Opal
2017-08-14
355
9-12 år

Uppföljaren till M G Leonards bok Kryp, om pojken Darkus som tillsammans med sina vänner och de smarta skalbaggarna har tagit till sin uppgift att stoppa den ondskefulla Lucretia Cuttle och hennes planer på att ta över världen. En mellanåldersbok som både är otroligt spännande och rolig!

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Kerstin Lundberg Hahn har tidigare gett ut flera böcker för barn och unga, varav många tillhör skräckgenren. Skuggan i väggen (2012), Barnkolonin (2013) och Innan helgen är över (2016) är några titlar att nämna. Hon medverkar även med berättelsen ”Det som existerar” i samlingsverket Höstväsen – Skräckberättelser, som utkommer den 26 september.

I Pojken från längesen, Lundberg Hahns nya roman för barn i åldern 9-12 år, är det återigen det övernaturliga och oförklarliga som är i fokus, då huvudpersonen Tove kommer i kontakt med en halvt genomskinlig pojke som har gömt sig i ett gammalt skåp sedan andra världskriget. Tove och hennes mamma hittar skåpet på tippen; det är ett vackert hörnskåp med målade blommor på som är tillverkat någonstans i Centraleuropa under sent 1800-tal.

Pojken, som visar sig heta Florian, kommer fram ur skåpet varje natt för att prata med Tove men framförallt för att visa henne sina minnen från en tid som för längesedan passerat. Minnena är orsaken till att pojken dröjer sig kvar i skåpet, då det han upplevde under några dygn när nazistsoldaterna tillfångatog hans familj och brände upp deras hem traumatiserade honom djupt.

Men det är något som inte riktigt stämmer överens med Tuvas teori om att Florian är ett spöke, så därför bestämmer hon sig för att göra allt hon kan för att ta reda på sanningen.

Berättarrösten som är Toves är extradiegetisk-homodiegetisk då Tove står utanför under själva berättandets gång, men ändå själv deltar i de händelser och situationer som hon berättar om. Historien har alltså utspelat sig innan den berättas, men tidsrymden däremellan är endast några dagar. Det här får man veta först i slutet av boken, då hon beskriver hur hon bestämt sig för att skriva ner allt:

På helgen skrev jag klart om min prao. Det blev en ganska tråkig redogörelse […]. Men det som hade varit det verkligt viktiga, det skrev jag inte ett ord om i prao-rapporten. Det var då jag bestämde mig för att istället skriva ner den här berättelsen. Florians historia. Eller kanske rättare sagt: min historia om mötet med Florian. För det är en historia som måste berättas. Och det har jag gjort nu. (sid. 172)

De svartvita illustrationerna av Elisabeth Widmark är otroligt estetiska och stämningsfulla, och samverkar väl med den välskrivna texten som är avskalad samtidigt som viktiga detaljer och beskrivningar inte går förlorade.

Trots att skildringen av den unga pojkens livsöde är smärtsam och trots det lite rysliga spökinslagen, är det här en bok som jag garanterat kommer att rekommendera för barn i mellanåldern som letar efter ”läskiga böcker” som ändå inte orsakar mardrömmar. För det här är en bok som genom att skildra nazisternas avskyvärda handlingar visar en verklighet som var sann för många människor; något alla barn i mellanstadiet bör känna till och som vi aldrig någonsin får glömma bort. Dessutom visar den på den enskilda individens styrka och förmåga att ta sig vidare trots att det verkar omöjligt.

Även vänskapens kraft lyser starkt genom hela berättelsen, vilket är ett vanligt och typiskt tema just i mellanålderslitteratur. Man kan se skåpet som en symbol för vänskapen mellan Tuva och Florian, då det tar dem till en plats där ingen annan kan se dem, och där de kan umgås utan att några vuxna blandar sig i. Just det symboliska i Lundberg Hahns berättelse är kanske något som endast den vuxna läsaren lägger märke till, vilket på intet sätt är ett överflödigt inslag i texten. Tvärt om är det just det här som visar på barnlitteraturens höga kvalitet: på dess konstnärlighet och kapacitet att uppskattas av läsare i alla åldrar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pojken från längesen Bokomslag Pojken från längesen
Kerstin Lundberg Hahn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-08
172
9-12 år

Kerstin Lundberg Hahns nya bok är både ryslig och skrämmande, men innehåller viktiga historiska skildringar. Sorg, vänskap och att acceptera det förflutna är andra teman som tillsammans med de svartvita illustrationerna skapar en finstämd och symbolisk berättelse.

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym och den förhäxade pjäsen är uppföljaren till den första boken om den trapetssvingande flickan Poppy; vars titel är Poppy Pym och Faraos förbannelse (2016). Författaren är den brittiska litteraturvetaren Laura Wood, och böckerna om Poppy har gjort succé både i England och internationellt, och man kan lätt förstå varför. Poppy är föräldralös och har växt upp i ett cirkuskollektiv, men går nu på den anrika privatskolan Saint Smithens, där hon tillsammans med sina bästa vänner Ingrid och Kip gör mycket annat än att bara göra läxor – som att lösa mystiska brott till exempel!

Precis som i den första boken är hela handlingen mestadels förlagd på skolan och dess område, förutom i början när en utflykt till den närmaste orten Brimwell går av stapeln, där också den första i raden av mystiska saker händer. Titeln på boken avslöjar att det handlar om en teaterpjäs som är förhäxad, och inte vilken pjäs som helst utan elevernas uppsättning av Shakespeares Macbeth; som är känd för att föra olycka med sig. Och olyckor, det drabbar verkligen teatersällskapet vid provspelningarna – så som bränder, matförgiftning, och spöken som skräms.

Wood lägger upp texten på samma sätt som i sin förra bok; och man skulle kunna säga att det enda som är utbytt är att det den här gången handlar om en teaterpjäs istället för en egyptisk utställning. Miljön är densamma, de karaktärer som är misstänkta innehar liknande attribut och kan beskrivas som arketyper: den goda, den giriga, den självupptagna, den snygge, den stränga och så vidare. Därmed får man precis det man förväntar sig av berättelsen, utan några överraskningar. Det här behöver för den delen inte vara något negativt, utan tvärtom så är det främst igenkänning som gör att barn fastnar för en viss typ av serier och även har lättare att förstå texten.

Wood är skicklig på att bygga upp spänningen samtidigt som hon får med sig läsaren i att lösa de olika mysterierna genom så kallade ”planteringar”, det vill säga att en för stunden oviktig detalj eller karaktär senare visar sig ha stor betydelse för händelseförloppet och handlingens lösning.

Vid läsningen av den första boken reagerade jag på den intertextuella kopplingen till främst Harry Potter-böckerna, och ansåg att likheterna rent karaktärsmässigt var för många även om berättelsen som sådan är unik. Men jag måste få ändra mig lite, för karaktärssammansättningen är onekligen ett lyckat koncept. Det som tilltalar mest med böckerna om Poppy Pym är kanske deras förmåga att både vara roliga och spännande, och att de kan läsas och ge behållning för både den yngre och äldre läsaren. Poppy som karaktär går helt enkelt inte att ogilla, för vem kan stå emot hennes humor, värme, totala avsaknad av förnuft och känsla – och inte minst av allt hennes klipskhet som leder till att ohederliga och oärliga brottslingar kan gripas!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Poppy Pym och Faraos förbannelse.

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx) Bokomslag Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx)
Poppy Pym (del 2)
Laura Wood
Barnroman
Modernista
2017-06-07
304
9-12 år

Äntligen är den trapetssvingande flickan Poppy Pym tillbaka! Ännu en gång får vi bevittna hennes totala avsaknad av förnuft och känsla, och ännu en gång får vi vara med och lösa ett brott som har begåtts! Den här gången handlar det om en teaterpjäs som tycks vara förhäxad, och Poppy och hennes vänner hamnar återigen i farliga situationer.

Åskan – Ulf Stark

Åskan – Ulf Stark

Det här är den sista boken som gavs ut av Ulf Stark, som avled i juni i år. Den är utgiven av Brombergs förlag, och är ett samarbete tillsammans med illustratören Marcus-Gunnar Pettersson, som debuterade som barnboksillustratör 2014 och vars bilder har fått stor uppmärksamhet och även belönats med Albert Engström-sällskapets pris.

Många av Ulf Starks böcker skildrar hans egen uppväxt i Stockholmsförorten Stureby, vilket även är fallet i Åskan, där rädslan och fascinationen över grannen Oskarsson är berättelsens fokus. Oskarsson, som även går under namnet Åskan, ses nämligen av barnen som en jätte på grund av sin kroppsvolym, och då han även har en tendens att alltid vara ilsken gör att protagonisten Uffe och hans bästa vän Bernt inte vågar sig i närheten av honom. Bernt, vars föräldrar är lärare och äger ett eget bibliotek med sjuhundrafemtiotre böcker, vet i princip allt som finns att veta och hävdar att Oskarssons basker har en antenn för att han ska kunna prata med de andra jättarna.

Uffe och Bernts vänskapsrelation baseras på just det faktum att Bernt leder och styr hur Uffe upplever verkligheten, och det här är något som Uffes familjemedlemmar ofta kritiserar, och som han därför själv börjar reflektera över. Samtidigt är det en stark vänskap, där pojkarna har en stor tillit till varandra. Men när Uffe i förbifarten råkar sprida ut Bernts hemlighet om att han alltid blir kissnödig i spännande och farliga situationer, är den plötsligt inte så självklar längre och Uffe blir tvungen att vinna tillbaka sin väns förtroende. Och det är här den livsfarliga Åskan kommer in i bilden på allvar.

Men vem är deras till synes skräckinjagande granne egentligen, som dels är eldfängd men även tycks ha en mjuk sida då han gråter de sorgsna låtar som Uffes mamma spelar på pianot?

Det här är en barnroman som i sann Ulf Stark-anda lyckas kombinera det humoristiska med det svåra och allvarliga; vars tema är vänskap, mod, ensamhet och de fantastiska landskap som barndomen tillåter oss att beträda. Vissa kanske hävdar att miljöskildringen kan göra barn förvirrade, då Stark skildrar en tid innan materialism och teknikens under. Istället finns en möjlighet att med hjälp av det fina samspel som finns mellan texten och de konstnärliga illustrationerna påvisa det stora i det lilla: hur den vackra glasfågel som är Uffes finaste ägodel representerar och symboliserar hur materiella ting inte är värt något i jämförelse med sådant som i högsta grad finns, men som man inte kan ta på –  det som när allt kommer omkring faktiskt är det enda viktiga här i livet.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Åskan Bokomslag Åskan
Ulf Stark
Barnroman
Brombergs
2017-05-18
94
6-9 år

Perfekt högläsningsbok som i sann Ulf Stark-anda kombinerar både det komiska och det allvarsamma.