Browsed by
Tagg: Barnroman

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen är den åttonde delen i den otroligt populära urban fantasyserien av trion Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Böckerna handlar om syskonen Alrik och Viggo, som på grund av att deras mamma inte kan ta hand om dem tillfälligt bor i ett fosterhem i Mariefred. I staden finns flera av de bikaraktärer som spelar en viktig roll för handlingen, bland annat Estrid och Magnar som vaktar det gamla biblioteket där böcker med magiska formler finns bevarande, Iris – den unga tjejen som är hemlös och som har starka häxkrafter, Maggan Migrän som arbetar som skolsköterska men som även döljer sitt samröre med de mörka krafterna som är på väg att ta över staden och dess invånare. I biblioteket finns något som är väldigt åtråvärt för de den som kallar sig för Svarthäxan, som gör allt för att ta sig igenom det skydd som hela tiden verkar försvagas. Alrik och Viggo visar sig vara de nya väktarna som ska ta över efter Estrid och Magnar, men redan nu måste de hjälpa till att skydda biblioteket. Men killarna har även andra problem som de ständigt måste handskas med, då de på skolan utsätts för trakasserier vilket ökar det sociala utanförskap som de är i på grund av uppväxten med en alkoholiserad mamma.

I den förra boken, Pestan, härjade en smitta i staden som gjorde många människor sjuka, vilket visade sig vara blyförgiftning orsakad av en sorts keramik som såldes på marknaden. Samtidigt som Alrik, Viggo och de andra försöker finna ett botemedel, tror sig Iris ha kommit på vem Svarthäxan egentligen är, och vart hon kan hittas…

I den nya boken är Iris plötsligt spårlöst försvunnen, och ett litet barn blir bokstavligt talat uppslukad av jorden när hon är ute och leker med sin äldre granne. Med hjälp av de gamla böckerna i biblioteket får Estrid och Magnar fram att det som finns under marken troligtvis är en så kallad Vitorm – en uråldrig och mytisk varelse som till utseendet liknar en blandning mellan en gigantisk orm och drake. Och om dess skräckinjagande utseende inte vore nog så framkommer även att de letar efter barn att äta. Dessutom verkar Vitormen nu ha siktet inställt på Iris! Hur ska Alrik och Viggo hitta henne i tid, och hur ska de onda krafterna kunna besegras?

Det som gör serien så fantastiskt bra handlar såklart om den spänning som hela tiden finns närvarande, och de nordiska väsen som man som läsare i varje bok får bekanta sig med. De otroligt detaljerade och snygga svartvita illustrationerna gör även sitt, och genom att komplettera texten är de är en stor del av berättelsen. Även kombinationen av realism och fantastik där karaktärerna får slåss mot såväl verklighetstrogna problem som påhittade är säkerligen en av anledningarna till att serien har blivit så omåttligt populär.

Maran, del nio i serien, utkommer i oktober. Det går att förboka den redan nu! Låt oss hoppas att vi inte behöver vänta särskilt länge på den sista och avslutande delen i serien, vars titel är Draugen.

Bonnier Carlsens hemsida kan du läsa mer om Pax-serien; där finns det både information om böckerna och författarintervjuer.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pax Vitormen (del 8) Bokomslag Pax Vitormen (del 8)
Pax
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-06-12
200
9-12 år

Den hemska smitta som drabbade Mariefred tycks ha försvunnit, och de drabbade har fått lämna sjukhuset. Men återigen händer det konstiga saker som hotar staden; ett litet barn försvinner då det dras ner under marken av en fasansfull varelse som tycks vara på jakt efter Iris, som är spårlöst försvunnen. Samtidigt är Svarthäxan och de mörka krafterna närmare än någonsin.

Hur ska Alrik och Viggo hitta Iris i tid, och hur ska de kunna stoppa Svarthäxan?

Det här är spänning och fantastik när det är som bäst!

Inatt jag drömde – Mårten Melin

Inatt jag drömde – Mårten Melin

I Mårten Melins nya mellanåldersbok Inatt jag drömde är det fantasin som står i fokus. För tänk om man kunde besöka andra människors drömmar, och där få saker och ting att existera eller försvinna med en endaste tanke? Mat, byggnader, landskap, djur, människor…? Den här förmågan upptäcker Malik att han har, en natt på sommarkollot när han inte kan sova. Plötsligt finns det ett skimrande drömhål ovanför hans rumskompis Elias, vilket visar sig vara ingången till drömmarnas värld, och i det här fallet Elias dröm om en fisketur med sin avlidna pappa. Även om Maliks intrång i drömmen gör Elias besvärad, är han beredd att göra samma sak igen för att imponera på Sira, tjejen han är kär i. Tillsammans utforskar de det My Little Pony-land som Siras lillasyster Naida alltid drömmer om, där allt är glädje och lycka.

Men att vara drömvandrare är inte så problemfritt som det verkar vara, för det går inte att ta sig tillbaka till den verkliga världen när den som drömmer har vaknat. Ett annat dilemma är att det i drömmarnas värld finns någon som kallar sig Jonna – ”alla mardrömmars skapare och beskyddare”, som kan få en mysig dröm kan förvandlas till en oerhört skrämmande mardröm på bara en sekund. Jonna vill inte bara ha makt i sin egen värld utan även i den verkliga världen, och drar sig inte för att få som hon vill. Den ende som kan ta sig mellan världarna och därmed förena dem är Malik, vilket Jonna såklart utnyttjar för att ta sig över till den verkliga världen. För att få Malik att göra som hon vill tillfångatar hon Sira precis när de ska ta sig igenom hålet till den verkliga världen, vilket medför att Malik inte kan ta sig tillbaka in i drömmen för att hämta henne.

Det visar sig att alla människors drömmar hänger ihop och förenas, och att man därför kan ta sig från en dröm till en annan. Frågan är bara hur Malik ska ta sig tillbaka, och hur han ska hitta Sira. Och vad är det egentligen för planer som Jonna smider tillsammans med landets statsminister, och hur ska han lyckas stoppa dem?

Melin leker i den här berättelsen med en svindlande tanke; att kunna ta sig till drömmarnas värld och styra andras drömmar, men även att kunna skapa en egen sfär där man kan uppfylla sina egna drömmar genom tankens kraft. Historien låter han ta form genom den simultana jag-berättaren Malik, vilket gör att man som läsare kommer de både spännande och skräckinjagande händelserna och situationerna nära – man kan nästan fysiskt känna den panikkänsla som måste kommer över honom när Sira har fastnat i den andra världen, och han plötsligt står öga mot öga med hennes föräldrar; utan att kunna förklara varför deras dotter är borta.

Som i Melins andra texter finns även här en sorts direkthet, där det inte finns utrymme för det överflödiga. Genom att skala av på det här sättet sätts handlingen i centrum medan person- och miljöbeskrivningar kommer i skymundan. Det som är utmärkande för det här berättargreppet är att man på en gång hamnar i det som är berättelsens kärnhändelse; i det här fallet när Malik först upptäcker sin förmåga. Bokens exposition; dess inledning där man lär känna miljö och karaktärer, existerar därför inte och man lär istället känna dessa allteftersom historien berättas. Det här berättargreppet fungerar väl när syftet är att skapa spänning från start, men gör istället karaktärerna platta och intetsägande – för även om man ser händelserna från protagonistens perspektiv så beskrivs inte tankar och känslor ingående, vilket försvårar läsarens identifiering och igenkänning.

Det som jag verkligen uppskattar med Inatt jag drömde är flörten med de klassiska sagorna och deras berättelsemönster och teman, men även den intertextuella relation som finns till Melins tidigare verk om Skogsbingelskolan, som handlar om en skola för unga människor med övernaturliga förmågor. På det sättet var slutet lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett en till berättelse om Malik där han fick utveckla sin oerhört fascinerande förmåga. Men vem vet? Vad som helst kan ju faktiskt hända i fiktionens värld!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min författarintervju med Mårten Melin!

Inatt jag drömde Bokomslag Inatt jag drömde
Mårten Melin
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-06-16
144
9-12 år

Vore det inte helt fantastiskt att kunna ta sig in i drömmarnas värld; att styra dem som man vill och uppleva sådant som man bara fantiserat om? Det här blir sanning för bokens huvudperson Malik, som upptäcker att han är en drömvandrare. Men det visar sig att det inte är helt problemfritt att gå in i andras drömmar; och snart riskerar han att förlora både sitt liv och tjejen han är kär i; men även att hela världen försämras till en mycket sämre plats.

Författarintervju med Mårten Melin

Författarintervju med Mårten Melin

Mårten Melin föddes i Huddinge 1972, och är sedan tjugo år bosatt i Skåne. Han gillar litteratur, konst, film, teater, musik och att promenera. Ett annat intresse är att samla på gamla leksaker; sådant han hade när han var liten och sådant som han ville ha men aldrig fick.

Han debuterade 2003 med Mera glass i däcken, som är en poesibilderbok med illustrationer av Emma Adbåge. Sedan dess har han skrivit mer än 60 böcker för barn och unga, och 2012 blev han nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Jag är världen.

I böckerna Förvandlad (2011), Jag är Love (2012) och Pixis bok (2013), som alla ingår i Monsterskolan-trilogin, finns enligt mig ett undertema som handlar om annorlundaskap; att inte höra till och inte passa in i normen. Monstren ses som något som inte passar in i samhället, och måste därför gå på en speciell skola. Där hittar de i och för sig en slags gemenskap, men även här passar vissa in mindre bra på grund av sina egenskaper. Var det här ett medvetet drag från din sida, något som du ville föra fram i texten?

Kanske inte medvetet, men så är det ju här i livet: många känner sig annorlunda och vid sidan om. Och litteratur handlar mycket om igenkänning. Jag sitter inte och tänker att monster och superhjältar symboliserar det annorlunda, men det betyder ju inte att det inte kan läsas så.

Även flera andra av dina böcker innehåller det ockulta och övernaturliga temat; där troll och spöken finns bland oss, och där gränsen mellan verklighet och fantasi är flytande. Vad är det som gör att du återkommer till det här i dina böcker?

Det är spännande! Och därför tacksamt att skriva om. Men det finns det ju annat som är också. Kärlek, till exempel. Men nu går jag kanske händelserna i förväg …

Precis som du var inne på så handlar ju även många av dina böcker om hur det är att uppleva de första känslorna av kärlek och lust. Jag läste någonstans att du har inspirerats av Hans-Eric Hellberg och hans böcker Kram och Puss från 70-talet, vilket man märker inte minst i dina böckers titlar Lite mer än en kram (2014) och Mycket mer än en puss (2015). Hellberg fick ju en del hård kritik på sin tid, då man ansåg att barn inte borde läsa sexskildringar i sådan tidig ålder. Har du stött på någon kritik angående innehållet i dina böcker, eller har de helt och hållet tagits väl emot?

Sanningen att säga fick Lite mer än en kram så gott som bara positiv uppmärksamhet i bokbloggar. Och en dagspressrecension … men det var i DN och den var positiv! Många barn och ungdomar gillar också böckerna, vilket jag märker på mina författarbesök. Och några gillar dem inte. Eller så är det bara som de säger…

Jag arbetar själv som barnbibliotekarie, och vet att dina böcker lånas flitigt av barn på mellanstadiet. Men tyvärr finns det inte många andra författare som skriver om just barns sexualitet, och som skildrar och berör de här känslorna på det sättet du gör i dina böcker. Vad tror du att det här beror på?

Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vill skriva om livet, om hela livet, och då ingår de här känslorna och tankarna också. Jag tillhörde dem som tyckte det var konstigt att superhjältar aldrig gick på toa när jag var liten, eller ens pratade om att göra det. Men det gör de nu. Utvecklingen går framåt!

Foto: Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Just barnperspektivet är något som jag tycker är utmärkande för ditt författarskap; att du i dina texter lyckas hitta barnens röster och att de känns väldigt trovärdiga när man läser. Hur gör du för att få ditt vuxna författar-jag att låta som en 9-12-åring?

Det blir jag så klart glad över att du tycker. Jag träffar många barn på mina författarbesök, så jag vet hur barn pratar. Inte minst på väg från och till klassrummet. Så jag skriver vad jag hör.

Ett antagande man ofta hör är att lättlästa böcker måste vara lättare att skriva än böcker som inte är lättlästa. Du som har skrivit både väldigt lättlästa böcker och böcker med svårare text; är det så att de böcker med minst och lättast text är lättast att skriva?

Ja, och nej. De tar ofta inte så lång tid att skriva, men det är ganska mycket redaktionellt arbete med de lättlästa böckerna. Och det arbetet gör ju inte jag, även om jag måste förhålla mig till det. Och jag håller inte alltid med, inte när det konstnärliga blir lidande. Men det är också en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Men ibland är det frustrerande att inte få välja alla de orden själv.

Ett annat antagande om lättlästa böcker är att de ofta är stöpta i samma form så att säga. Till exempel kan man i den nya forskarantologin Samtida svensk ungdomslitteratur : analyser bland annat läsa att ”nyskriven lättläst ungdomslitteratur inte utmanar normer utan snarare befäster dem”. Vad anser du som själv skriver lättläst om det här antagandet? Stämmer det?

Kanske det finns en risk att det blir så när förlag och författare tänker för mycket på att en tänkt läsare ska känna igen sig, då blir det kanske svårare att frångå det normativa. Men läser man artikeln framgår det också att mina böcker ofta är undantaget som bekräftar regeln, och det är jag lite stolt över!

Tycker du att det finns några tabun när det gäller barnlitteratur, något ämne som är för svårt för barn att läsa om?

Jag tror inte det, det handlar nog mest om hur man skriver om det. En del författare i våra nordiska grannländer verkar tänka att nu ska jag skriva något chockerande, och så blir det bilderböcker som är så tunga att ingen vill läsa dem för sina barn.

Du skriver ju även poesi för barn. Hur går det till när en dikt blir till? Kommer hela till dig på en gång, eller bara enstaka ord eller fraser?

Ofta kommer en fras först, och så bygger jag vidare på den. Frasen kommer kanske från att jag hör eller läser fel, eller översätter något från en sång på engelska. 90 procent av all poesi jag skriver blir det inget av. Det är mycket sållande.

Vilken är den bästa platsen att sitta och skriva på, enligt dig?

Hemma i skrivarrummet. Men det kan funka på andra ställen också. Förra sommaren var jag en vecka på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, då fick jag mycket gjort! Tid och lugn är viktiga komponenter.

Från vad hämtar du inspiration till ditt skrivande?

Allt! Böcker, filmer, serier, låtar, livet – mitt och andras. Jag håller ögon och öron öppna.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig extra mycket?

Nej, det kan jag inte direkt säga. Jo, kanske Stan Lee som kommit på många av Marvelfigurerna, han har förstås betytt mycket. Sedan när jag nu läser författare jag själv läste som liten ser jag att jag skriver som dem, att jag skriver i en tradition. Sven Wernström, Astrid Lindgren, Hans Peterson … och många fler med dem. Av nutida svenska barnboksförfattare gillar jag bland många andra Janina Kastevik, Sofia Nordin och Frida Nilsson.

Har tanken på att bli författare alltid funnits hos dig, eller är det något som ”bara blev”?

Den har kommit och gått. Jag tycker fortfarande inte att det är självklart att jag får hålla på med det här! Men jag är väldigt glad och tacksam över att det är så.

I juni ges din nya barnroman Inatt jag drömde ut. Berätta lite om den!

Den handlar om Malik som kan gå in i andras drömmar. Det är spännande till en början, men sedan blir det mer som en mardröm. För Jonna med paraplyet går inte att lita på. De två första kapitlen är novellen med samma titel i min novellsamling Liksom helt magiskt från 2014. Jag skrev vidare för jag ville veta vad som hände sedan!

Till sist: Har du något tips till föräldrar som vill att deras barn ska läsa mera? Hur ska man göra för att få sitt barn att bli en läsare?

Läsa själv och prata om det man läser. Det är vanligt att vi pratar om barns läsning men det är nog dags att prata om vuxnas läsning också. För den är kanske inte alltid så befintlig. Och läs så barnen ser det, inte bara när de gått och lagt sig. Sedan kan man gå på biblioteket tillsammans, be om tips från en bibliotekarie och inte bara ge barnet det man själv läste som liten. Läsa högt och låta det finnas böcker runt omkring barnet, lånade och köpta.


Här är några av Mårten Melins böcker. Inatt jag drömde utkommer 2017-06-16, och Spöksystrar – den fruktansvärda hämnden (del 4) utkommer 2017-09-15.

Vill du veta mer om Mårten Melin? Besök hans hemsida!

Läs gärna min recension av Inatt jag drömde.

Varulvens hemlighet – Kristina Ohlsson

Varulvens hemlighet – Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson skriver både barn- och vuxenlitteratur, och när det kommer till böcker för mellanåldern är hon en av Sveriges populäraste författare. Hon har bland annat skrivit spöktrilogin om Glasbarnen och Mysteriet på Hester Hill som även den innehåller rysliga inslag. Den nya serien som också riktar sig till barn mellan 9-12 år följer det här spåret, ett tema som aldrig verkar bli uttjatat.

Varulvens hemlighet är den fristående uppföljaren till Zombiefeber, som kom ut för nästan exakt ett år sedan. Återigen befinner vi oss i Eldsala med pojken Herbert som huvudperson, som bor hos sin farfar då hans föräldrar är döda. I förra boken dök hans halvbror Fabian upp, som sedan dess bor i Eldsala fast i ett annat hus. Herbert tillbringar all sin lediga tid med sin bästa vän Sally, och ännu en gång dras de in i ett mysterium som är både spännande och farligt. Den här gången är det dock inte zombies som hotar invånarnas säkerhet, utan precis som titeln antyder varulvar som till en början tas för vanliga vargar. Dessa stryker runt husen och i skogen och tycks bara vänta på en chans att attackera, och de tycks bli fler och fler. Men det märkligaste av allt är deras ögon som är lysande gröna, samt deras ständigt våta pälsar. Samtidigt brinner skogen så gott som varje natt, och brandmännen tror att det är någon som anlägger den med flit.

När Herbert besöker den gamla och vänliga Potus så får han en tavla som senare visar sig vara väldigt åtråvärd, då den är den tredje i en serie av en känd konstnär. Men det som gör tavlan speciell beror på något helt annat, som visar sig ha stor betydelse för Eldsalas framtid.

Berättartekniskt följer berättelsen en kronologisk ordning utan återblickar, vilket är vanligt inom litteratur för barn i mellanåldern då analepser oftast är för komplicerat för unga läsare.

Även om det centrala temat är att söka svar på gåtan om varulvarna, finns det även ett bimotiv som handlar om Herbert och hans sökande efter trygghet och en egen identitet. Nyckeln till detta är den nyfunna brodern, vars närvaro tycks hotad och därmed påverkar Herbert på ett negativt sätt. Den ständiga oron för farfadern finns också ständigt närvarande, och på ett sätt får varulvarna en symbolisk innebörd: något som hotar vår protagonist på ett personligt plan.

Ohlssons nya barnroman är en riktig bladvändare; det är en berättelse med både driv, spänning och mytiska inslag. Jag tror inte att jag har fel när jag påstår att vi är många som kommer att hålla utkik efter en tredje fristående del!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Varulvens hemlighet Bokomslag Varulvens hemlighet
Zombiefeber (del 2)
Kristina Ohlsson
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-04-19
253
9-12 år

Den andra fristående delen i Kristina Ohlssons Zombiefeber-serie. En berättelse med både spänning, driv och mytiska inslag - helt enkelt perfekt för barn i mellanåldern!

Någon måste stoppa Ivy Pocket – Caleb Krisp

Någon måste stoppa Ivy Pocket – Caleb Krisp

Äntligen är bok två om den engelska tjänsteflickan Ivy Pocket här! I bok ett, Vem som helst utom Ivy Pocket, hamnar Ivy i en mängd krångliga situationer efter att hon fått uppgiften att hämta Klockdiamanten åt en döende hertiginna. Klockdiamanten visar sig ha enorma krafter då den kan styra över liv och död – och många lömska typer är ute efter den. Första boken slutar då Ivy lyckats förhindra att den hamnar i orätta händer, och när fortsättningen tar sin början befinner hon sig med Klockdiamanten i London där hon numera bor med paret Snagsbys som driver en begravningsbyrå. Ivy är glad över att äntligen ha ett hem, men är mindre nöjd över att hon tvingas städa huset och läsa dikter för klienter som ligger för döden. Dessutom är hennes adoptivmor riktigt sur och vresig, och verkar inte alls uppskatta Ivys rättframma och brutalt ärliga sätt.

Precis som i första boken är inget, eller ingen, som det/den verkar vara, och diamantens existens framkallar de mest oväntade och spännande händelser.

Det visar sig att Ivy genom diamanten kan kommunicera med Rebecca Butterfield, hertiginnans barnbarn som dog i första boken, som verkar befinna sig på ett mörkt och hemskt ställe – och såklart vill Ivy göra allt för att rädda henne. Det här är dock inte helt lätt, då platsen är belägen i en annan dimension som bara kan nås på en viss plats i London. Även att Ivy blir inlåst i sitt rum varje kväll är ett hinder, så det krävs att Ivy är påhittig – något som faller sig naturligt för en flicka med så många olika egenskaper, de flesta exceptionellt positiva enligt henne själv. För visst är Ivy Pocket inte som vem som helst, inte enligt henne själv i alla fall! Och trots att hon många gånger har en övertro på sina förmågor, så kan ingen påstå annat än att hon faktiskt klarar sig ur många av de besvärliga situationer hon hamnar i.

Någon måste stoppa Ivy Pocket är ett humoristiskt och bisarrt äventyr som inte bara innehar en otroligt underhållande huvudkaraktär, utan även spöken och mordlystna, excentriska karaktärer. Dessa ingredienser utgör i sig en bra läsupplevelse, men det som gör boken till extraordinär är de rika illustrationerna av Barbara Cantini, som både fångar Ivy Pockets personlighet och den humor som finns i texten.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Någon måste stoppa Ivy Pocket Bokomslag Någon måste stoppa Ivy Pocket
Ivy Pocket (del 2)
Caleb Krisp
Barnroman
Modernista
2017-03-08
432
9-12 år

Äntligen är den andra boken om den engelska tjänsteflickan Ivy Pocket här!

När vi för andra gången möter henne har hon hittat en hem hos begravningsentreprenörerna Snagsbys i London, men eftersom ingenting är som det verkar vara i Ivys värld börjar det snart hända märkliga saker, vilket hänger samman med Klockdiamanten och dess åtråvärdhet.

Det här är ett både komiskt, bisarrt och spännande äventyr!

Isporten. Mörkt vatten – Jonna Berggren

Isporten. Mörkt vatten – Jonna Berggren

Isporten. Mörkt vatten är den första delen i en trilogi av Jonna Berggren. I den inledande prologen får man bakgrundsinformation om det som hände för flera decennier sedan, när två barn efter en farlig resa med nöd och näppe lyckas ta sig in till en parallell värld, där ett av barnen bor. Det är även det här som är upptakten till den fortsatta berättelsen som utspelar sig i nutid, där barnen Jamina och Milo är huvudkaraktärer. De blir bästa vänner när Milo börjar i Jaminas klass, då de båda är annorlunda med speciella egenskaper; så som att de inte känner kyla och kan tanketala med djur. Dessa förmågor visar sig vara av stor betydelse och vikt för att rädda en parallell värld som håller på att förstöras av en ond varelse som kallas för Ondskan.

Isporten är low fantasy där primärberättelsen utspelar sig i en realistisk värld, medan det finns en öppning till en annan magisk värld; i det här fallet en isport som vaktas av den sista väktaren Ismail –  som även är klassmorfar på Jamina och Milos skola. För att ta sig igenom porten behöver barnen Ismails hjälp, och det är bråttom då porten endast öppnas när det är kallt och snöar.

Det är bra att det ges ut mer fantasy för barn i mellanåldern, då de flesta fantasyberättelser innehåller en ganska svår berättarstruktur. Dock finns det vissa detaljer i Berggrens berättelse som drar ner mitt omdömet. Upprepningar i text (speciellt i början av ett kapitel) är bra när det kommer till läsförståelse, men i många delar av texten känns upprepningarna som onödiga och överflödiga. Vissa partier anser jag hade kunnat utvecklats mer; till exempel avsnittet när Jamina behöver ta över staven för att bli dess ägare och för att staven inte ska tas över av onda krafter. Det är oklart hur hon kan ha ”väntat länge” på att få göra detta, då hon precis innan hade fått reda på att hon behövde göra den här ritualen. Det är även oklart varför Maya och Ismail inte förberedde henne mer inför testet; istället är hon helt ensam med knapphändig vetskap om vad hon ska göra för att besegra det monster som kommer ut ur staven. Att hon klarar av att göra det det beror endast på en ren slump. Det här känns helt enkelt inte genomtänkt och bearbetat. Detsamma gäller slutet av berättelsen som plötsligt tar en annan vändning. Barnen, som har fått veta att de måste skynda sig att komma över till den andra världen, får nu veta av Ismail att de inte får åka ännu då de måste öva först; de vet för lite och det är trots en farlig värld de ska resa till. Dock händer något plötsligt och oväntat som gör att de trots allt beger sig iväg. Jag förstår att författaren genom det här berättargreppet vill skapa spänning, men det leder istället till förvirring. Innan hade jag reagerat på att det var märkligt att skicka iväg två ovetandes och otränade barn, och att det vore ologiskt för en väktare och en erfaren magiker att utsätta både barnen och de som ska räddas för detta. Istället hade det varit till författarens fördel att Ismail från början hade låtit dem öva, och berätta mer om deras uppdrag för att sedan avsluta med en spännande cliffhanger, när planen går i stöpet.

Jag vill inte låta för kritisk till den här boken, för trots allt är det en spännande berättelse som jag tror att många barn kommer att gilla. Berggren skriver med flyt, och det finns inget motstånd i texten som försvårar läsningen. Jag gillar även att det är en trilogi, vilket säkert kommer att uppskattas av barn som tycker om boken, och serien kommer säkerligen att leda till stort läsintresse!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Isporten. Mörkt vatten Bokomslag Isporten. Mörkt vatten
Isporten (del 1)
Jonna Berggren
Barnroman
OLIKA förlag
2017-02-22
127
9-12 år

Första delen i en fantasy-trilogi för mellanåldern. Jamina och Milo har speciella förmågor, och är därmed utvalda att rädda en parallell värld som finns gömd bakom Isporten. Ska de klara detta, utan någon som helst övning eller exakt vetskap om vad som väntar dem?

Tiger Svensson och den hemliga katten

Tiger Svensson och den hemliga katten

Den här boken handlar om Tiger som är i 9-års åldern. Det hon älskar mest är tigrar, och förutom att ha kläder som är tigerrandiga så gillar hon mest att vara hemma och rita tigrar. Hon är till och med döpt efter tigern!

När boken börjar är det sommarlov, och hon ska åka till sin mormor som hon inte har sett sedan hon var bebis, då hon har bott i Afrika där hon har tagit hand om vilda djur. Hennes mormor har köpt ett minst sagt stort hus ute på landet som är helt fantastiskt, men då det måste renoveras så kan de inte bo där. Istället får de bo i ett tält i den tillhörande trädgården.

Snart dyker ännu en till gäst upp, vilket visar sig vara en vårtsvinsunge som Tiger döper till Måndag – detta enligt henne själv för att måndag är början på veckan och hennes vistelse där är början på något nytt. Tiger gillar inte Måndag till en början; hon tycker att hon är ful och lortig och så får hon bo i köket meden hon och hennes mormor måste bo i ett tält. Men när hon får lära känna henne mer och får veta att hon inte har någon familj så tycker hon synd om henne och ger henne en chans vilket utvecklar sig till en fin vänskap mellan djur och människa. Hon blir även vän med grannpojken Tom, och tillsammans får de uppdraget att lära Måndag att bygga bo och att dricka vatten ur en skål.

Men vem är då katten på framsidan av boken, som även får vara med i titeln?

Det är en vit katt som plötsligt en dag bara befinner sig i huset, jamandes så högt och konstigt att barnen tror att det är ett monster i huset. Det är som att katten hör hemma där på ett naturligt sätt, och precis som katter brukar göra bestämt hon sig för att hon ska bo med dem och vara en del av familjen.

Men så mycket mer plats än så får inte katten, vilket kan vara lite vilseledande. Det är vårtsvinet som har den betydande rollen enligt mig, då det är Måndag som påverkar Tiger mest – som lär henne om tålamod, vänskap och ansvar.

En småmysig bok med svartvita illustrationer. Att den endast får två stjärnor i betyg beror helt på mina egna subjektiva åsikter, som alltid. Jag skulle däremot mycket väl kunna rekommendera den som läsning till barn som vill läsa om djur och vänskap, men även som högläsningsbok. Men för mig gav den ett ganska platt och intetsägande intryck, tyvärr.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Tiger Svensson och den hemliga katten Bokomslag Tiger Svensson och den hemliga katten
Sarah Lean
Barnroman
B Wahlströms
2017-01-27
138
6-9 år

En småmysig bok som handlar om djur och hur de kan lära en om ansvar, tålamod och vänskap.

Hugo och kepskampen – Christina Lindström

Hugo och kepskampen – Christina Lindström

Christina Lindströms bok Hugo och kepskampen är en sådan där bok som man lätt kan rekommendera till barn som går på mellanstadiet. Inte för att den innehåller spänning eller rysliga inslag, så som många barn i den åldern vill ha, sådana böcker hittar de ändå utan problem. Nej, den här boken innehåller istället något helt annat, något som jag tror är livsviktigt för barn att få läsa om i den åldern. För både sin egen och för andras skull. Med andra ord skulle man kunna säga att Lindströms bok kan förändra vardagen, på ett positivt sätt.

Handlingen är som sådan:

Hugo är inte som andra barn, inte enligt de andra i alla fall. Han älskar att gå i shorts, fast det är vinter, och han älskar att umgås med andra och att få bjuda dem på sina russin. Det är bara det att ingen vill umgås med honom, och ingen vill ta emot russinen han bjuder på. Hugo förstår inte varför, och även om det här leder till att han alltid är ensam i skolan och hemma så låter han inte det påverka humöret.

När en elevrådsrepresentant ska väljas ut och Hugo tar på sig uppdraget som ingen annan vill ha, förändras plötsligt Hugos situation. Från att ha varit den utstötte blir han tack vare att han lyckas driva igenom ett förslag där eleverna får ha mössor och kepsar på sig på fredagarna, plötsligt populär. Eller populär är kanske att ta i, men de tuffa killarna vill plötsligt hänga med honom och tjejen han gillar verkar se honom på riktigt.

Men det finns en hake med hela den här popularitetsbubblan, något som hotar att inte bara spräcka den för evigt utan även något ännu värre; risken att förlora den enda vän han någonsin haft.

Med detta sagt är Hugo och kepskampen är inte bara en bok om att vara annorlunda och utanför – den handlar om mer än så. Här finns ett budskap om att se bortom den verkligheten som man först ställs inför; att inte bara titta utan verkligen se. För mycket av det Hugo sysslar med är performativitet för att passa in i normen, men även för att överleva vardagen. För trots att han verkar nöjd över att trots inte inkluderas i den sociala gemenskapen i klassen, och trots att han tillbringar rasterna åt att vattna blommorna för hundrade gången så är det knappast nöjd han känner sig. Men det är en performativitet som inte endast handlar om honom själv, utan den handlar minst lika mycket om att skydda dem som bryr sig om honom. Men det är även en historia om att kunna stå upp för den man är och för att göra det som känns rätt för en själv, istället för det som andra tycker är rätt.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Hugo och kepskampen Bokomslag Hugo och kepskampen
Christina Lindström
Barnroman
B Wahlströms
2017-01-27
137
9-12 år

Hugo är en barnkaraktär som man både vill ge en stor kram och en high five. Kramen för att säga att det ordnar sig och att det inte hans fel att alla är dumma. High fiven för att han är så himla cool och originell och för att han har exceptionellt stort mod.

En bok som alla mellanstadiebarn borde läsa; om hur man automatiskt hamnar utanför om man inte passar in i skolans förväntade roller.

Amy, Aron och anden – Ulf Stark

Amy, Aron och anden – Ulf Stark

Jag såg verkligen fram emot att läsa den här boken av Ulf Stark och Per Gustavsson, då det känns som en oslagbar kombo. Jag älskar Starks barnböcker, och Gustavssons underbara bilderböcker tillhör mina favoriter. Men tyvärr måste jag erkänna att jag inte blev så värst imponerad av det här samarbetet. Boken handlar om vännerna Amy och Aron och handlingen utspelar sig på en skrot där Amys pappa arbetar. Det är ett perfekt ställe att leka på, då det går att hitta massor av roliga ting som människors slängt. En sådan sak är en oljeflaska, och det visar sig att det bor en pojkande i den. Pojkanden är en sur och vresig typ till att börja med, ovillig att visa sig och leka med vännerna. Men efter att de firat hans födelsedag, (ingen har någonsin firat hans födelse och då han är flera hundra år gammal är det mycket som behöver tas igen) är han mycket mer villig att vara med och leka, och det visar sig att hans kropp blir mer och mer synlig  ju mer han umgås med Amy och Aron. För Amy och Aron är fantastiskt bra på att leka; de går riktigt in i sina fantasier och lever ut dem till fullo – helt skildra från vuxenvärlden. Det är en mångbottnad berättelse, där den fria leken är i fokus. Jag brukar uppskatta just det temat i barnböcker, men just nu känns det aningen tråkigt. Kanske beror det här på att jag läst ovanligt mycket barnlitteratur inom fantastik- och dystopigenren på sistone; där konspirationer, jordens undergång och magiska varelser är vardagsmat.

Jag är fullt medveten om symboliken som finns i boken– pojken som på grund av mobbing har gömt för att slippa människors elakhet, och som genom den nyfunna vänskapen blir synlig igen. Det är det här som gör Starks historier så bra, tillsammans med humorn och det uttalade barnperspektivet. Att karaktärer som är lite utanför samhällets normer skildras lyfter berättelsen, liksom de fina illustrationerna i färg som återfinns på varje sida.

Trots detta så faller boken inte mig helt i smaken, och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det beror på – kanske är det mina alltför höga förväntningar som förstör läsningen. Men trots detta så ser jag absolut fram emot fler samarbeten från den här duon!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Amy, Aron och anden Bokomslag Amy, Aron och anden
Ulf Stark
Barnroman
2017-01-16
123
6-9 år

En bok anpassad för åldern 6-9 år om utanförskap och vänskap av duon Ulf Stark och Per Gustavsson!

Spetälskesjukhuset – Camilla Lagerqvist

Spetälskesjukhuset – Camilla Lagerqvist

Elly bor hos sin farmor i Järvsö över sommaren. Det är tio månader sedan hennes mamma dog, och ända sedan dess har hon hela tiden utmanar ödet med galna upptåg. Det värsta har redan hänt, resonerar hon, och därför spelar det ingen roll vad som händer med henne. Hon är ensam i sin sorg, pappan verkar mest arbeta och storasystern sommarjobbar utomlands. Även om alla i hennes familj är snälla så är det ingen som pratar om det som hänt, och Elly känner inte att hon dela sorgen med någon av dem. Lagerqvist skildrar hur Elly tycker att hon ser och hör sin mamma, och hur hon får en impuls att ringa henne och berätta om saker som hänt eller om råd. Det är bra att berättelsen har en sådan sida med, även om det läggs mest tyngd på det spännande draget.

För spännande, det blir det på en gång! Nära hennes farmors stuga finns två stora huskomplex som nu för tiden fungerar som bostad åt psyksjuka män, men som fram till 1940-talet var ett sjukhus för de som var smittade med spetälska eller lepra som är det ord man använder i dag om sjukdomen.

Det går rykten om att det spökar i huset, och en kväll när Elly smugit dit för att se om ryktena är sanna, öppnas dörren och hon får en skymt av krokiga och såriga händer. Eftersom de som bor där är bortresta finner hon ingen logisk förklaring till vem det kan vara, vilket lockar tillbaka henne för att undersöka saken närmare.

I samma veva stöter hon ihop med Sam, en kille i klassen och hans kusin Marcus som också tillbringar sommaren där hos sina farföräldrar. Innan var hon intresserad av Sam, men ända sedan hon råkade höra hur han gjorde narr av henne på grund av hennes pysselblogg har hon bara känt ilska och irritation när hon ser honom. Berättelsen utvecklar sig så att deras vägar möts fler gånger under sommaren, och vävs samman på ett fint sätt i slutet av berättelsen.

Camilla Lagerqvist har innan skrivit serien Röda Rosorna som skildrar Sverige under andra världskriget. Även i romanen Den vita döden från förra året skildras ett tidigt 1900-tal, då tuberkulosen härjade i Sverige. I hennes nya roman för mellanåldern utspelar sig kärnhändelsen istället i realtid medan sekundärhändelsen utspelas i dåtid, även om den har en stor inverkan på historien som sådan. Ellys möte med Saga är mystiskt och oförklarligt, och det är endast Elly som kan se och prata med henne. De kan endast mötas i det gamla spetälskesjukhuset, och nutiden och de handlingar som utförs 2017 påverkar det förflutna.

Berättelsen har en opersonlig introspektiv berättare; som vet vad huvudkaraktären Elly gör, ser, känner och tänker. Att man får tillträde till hennes inre värld gör att hon blir flerdimensionell och inte så statisk som hon annars skulle ha varit. Hennes känslor inför sin döda mamma är ett bra exempel på att man kommer henne som individ nära, och det här samt den historiska aspekten lyfter berättelsen och gör att den inte blir en i mängden bland de otaliga mellanåldersböcker som ges ut i skräckgenren.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Spetälskesjukhuset Bokomslag Spetälskesjukhuset
Camilla Lagerqvist
Barnroman
2017-01-27
154
9-12 år

En ny spännande mellanåldersbok med en historisk touch!