Browsed by
Tagg: Barnlitteratur

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen är den åttonde delen i den otroligt populära urban fantasyserien av trion Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Böckerna handlar om syskonen Alrik och Viggo, som på grund av att deras mamma inte kan ta hand om dem tillfälligt bor i ett fosterhem i Mariefred. I staden finns flera av de bikaraktärer som spelar en viktig roll för handlingen, bland annat Estrid och Magnar som vaktar det gamla biblioteket där böcker med magiska formler finns bevarande, Iris – den unga tjejen som är hemlös och som har starka häxkrafter, Maggan Migrän som arbetar som skolsköterska men som även döljer sitt samröre med de mörka krafterna som är på väg att ta över staden och dess invånare. I biblioteket finns något som är väldigt åtråvärt för de den som kallar sig för Svarthäxan, som gör allt för att ta sig igenom det skydd som hela tiden verkar försvagas. Alrik och Viggo visar sig vara de nya väktarna som ska ta över efter Estrid och Magnar, men redan nu måste de hjälpa till att skydda biblioteket. Men killarna har även andra problem som de ständigt måste handskas med, då de på skolan utsätts för trakasserier vilket ökar det sociala utanförskap som de är i på grund av uppväxten med en alkoholiserad mamma.

I den förra boken, Pestan, härjade en smitta i staden som gjorde många människor sjuka, vilket visade sig vara blyförgiftning orsakad av en sorts keramik som såldes på marknaden. Samtidigt som Alrik, Viggo och de andra försöker finna ett botemedel, tror sig Iris ha kommit på vem Svarthäxan egentligen är, och vart hon kan hittas…

I den nya boken är Iris plötsligt spårlöst försvunnen, och ett litet barn blir bokstavligt talat uppslukad av jorden när hon är ute och leker med sin äldre granne. Med hjälp av de gamla böckerna i biblioteket får Estrid och Magnar fram att det som finns under marken troligtvis är en så kallad Vitorm – en uråldrig och mytisk varelse som till utseendet liknar en blandning mellan en gigantisk orm och drake. Och om dess skräckinjagande utseende inte vore nog så framkommer även att de letar efter barn att äta. Dessutom verkar Vitormen nu ha siktet inställt på Iris! Hur ska Alrik och Viggo hitta henne i tid, och hur ska de onda krafterna kunna besegras?

Det som gör serien så fantastiskt bra handlar såklart om den spänning som hela tiden finns närvarande, och de nordiska väsen som man som läsare i varje bok får bekanta sig med. De otroligt detaljerade och snygga svartvita illustrationerna gör även sitt, och genom att komplettera texten är de är en stor del av berättelsen. Även kombinationen av realism och fantastik där karaktärerna får slåss mot såväl verklighetstrogna problem som påhittade är säkerligen en av anledningarna till att serien har blivit så omåttligt populär.

Maran, del nio i serien, utkommer i oktober. Det går att förboka den redan nu! Låt oss hoppas att vi inte behöver vänta särskilt länge på den sista och avslutande delen i serien, vars titel är Draugen.

Bonnier Carlsens hemsida kan du läsa mer om Pax-serien; där finns det både information om böckerna och författarintervjuer.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pax Vitormen (del 8) Bokomslag Pax Vitormen (del 8)
Pax
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-06-12
200
9-12 år

Den hemska smitta som drabbade Mariefred tycks ha försvunnit, och de drabbade har fått lämna sjukhuset. Men återigen händer det konstiga saker som hotar staden; ett litet barn försvinner då det dras ner under marken av en fasansfull varelse som tycks vara på jakt efter Iris, som är spårlöst försvunnen. Samtidigt är Svarthäxan och de mörka krafterna närmare än någonsin.

Hur ska Alrik och Viggo hitta Iris i tid, och hur ska de kunna stoppa Svarthäxan?

Det här är spänning och fantastik när det är som bäst!

Inatt jag drömde – Mårten Melin

Inatt jag drömde – Mårten Melin

I Mårten Melins nya mellanåldersbok Inatt jag drömde är det fantasin som står i fokus. För tänk om man kunde besöka andra människors drömmar, och där få saker och ting att existera eller försvinna med en endaste tanke? Mat, byggnader, landskap, djur, människor…? Den här förmågan upptäcker Malik att han har, en natt på sommarkollot när han inte kan sova. Plötsligt finns det ett skimrande drömhål ovanför hans rumskompis Elias, vilket visar sig vara ingången till drömmarnas värld, och i det här fallet Elias dröm om en fisketur med sin avlidna pappa. Även om Maliks intrång i drömmen gör Elias besvärad, är han beredd att göra samma sak igen för att imponera på Sira, tjejen han är kär i. Tillsammans utforskar de det My Little Pony-land som Siras lillasyster Naida alltid drömmer om, där allt är glädje och lycka.

Men att vara drömvandrare är inte så problemfritt som det verkar vara, för det går inte att ta sig tillbaka till den verkliga världen när den som drömmer har vaknat. Ett annat dilemma är att det i drömmarnas värld finns någon som kallar sig Jonna – ”alla mardrömmars skapare och beskyddare”, som kan få en mysig dröm kan förvandlas till en oerhört skrämmande mardröm på bara en sekund. Jonna vill inte bara ha makt i sin egen värld utan även i den verkliga världen, och drar sig inte för att få som hon vill. Den ende som kan ta sig mellan världarna och därmed förena dem är Malik, vilket Jonna såklart utnyttjar för att ta sig över till den verkliga världen. För att få Malik att göra som hon vill tillfångatar hon Sira precis när de ska ta sig igenom hålet till den verkliga världen, vilket medför att Malik inte kan ta sig tillbaka in i drömmen för att hämta henne.

Det visar sig att alla människors drömmar hänger ihop och förenas, och att man därför kan ta sig från en dröm till en annan. Frågan är bara hur Malik ska ta sig tillbaka, och hur han ska hitta Sira. Och vad är det egentligen för planer som Jonna smider tillsammans med landets statsminister, och hur ska han lyckas stoppa dem?

Melin leker i den här berättelsen med en svindlande tanke; att kunna ta sig till drömmarnas värld och styra andras drömmar, men även att kunna skapa en egen sfär där man kan uppfylla sina egna drömmar genom tankens kraft. Historien låter han ta form genom den simultana jag-berättaren Malik, vilket gör att man som läsare kommer de både spännande och skräckinjagande händelserna och situationerna nära – man kan nästan fysiskt känna den panikkänsla som måste kommer över honom när Sira har fastnat i den andra världen, och han plötsligt står öga mot öga med hennes föräldrar; utan att kunna förklara varför deras dotter är borta.

Som i Melins andra texter finns även här en sorts direkthet, där det inte finns utrymme för det överflödiga. Genom att skala av på det här sättet sätts handlingen i centrum medan person- och miljöbeskrivningar kommer i skymundan. Det som är utmärkande för det här berättargreppet är att man på en gång hamnar i det som är berättelsens kärnhändelse; i det här fallet när Malik först upptäcker sin förmåga. Bokens exposition; dess inledning där man lär känna miljö och karaktärer, existerar därför inte och man lär istället känna dessa allteftersom historien berättas. Det här berättargreppet fungerar väl när syftet är att skapa spänning från start, men gör istället karaktärerna platta och intetsägande – för även om man ser händelserna från protagonistens perspektiv så beskrivs inte tankar och känslor ingående, vilket försvårar läsarens identifiering och igenkänning.

Det som jag verkligen uppskattar med Inatt jag drömde är flörten med de klassiska sagorna och deras berättelsemönster och teman, men även den intertextuella relation som finns till Melins tidigare verk om Skogsbingelskolan, som handlar om en skola för unga människor med övernaturliga förmågor. På det sättet var slutet lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett en till berättelse om Malik där han fick utveckla sin oerhört fascinerande förmåga. Men vem vet? Vad som helst kan ju faktiskt hända i fiktionens värld!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min författarintervju med Mårten Melin!

Inatt jag drömde Bokomslag Inatt jag drömde
Mårten Melin
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-06-16
144
9-12 år

Vore det inte helt fantastiskt att kunna ta sig in i drömmarnas värld; att styra dem som man vill och uppleva sådant som man bara fantiserat om? Det här blir sanning för bokens huvudperson Malik, som upptäcker att han är en drömvandrare. Men det visar sig att det inte är helt problemfritt att gå in i andras drömmar; och snart riskerar han att förlora både sitt liv och tjejen han är kär i; men även att hela världen försämras till en mycket sämre plats.

Ulf Stark 1944-2017

Ulf Stark 1944-2017

I går efter lunch möttes vi av det sorgliga beskedet att Ulf Stark har avlidit efter en kort tids sjukdom, 72 år gammal. Stark var en av Sveriges främsta barn- och ungdomsförfattare och är kanske mest känd för de böcker som blivit filmatiserade, så som Dårfinkar och Dönickar (1984), Min vän Percys magiska gymnastikskor (1991) och Kan du vissla Johanna? (1992). Han skrev även flera bilderböcker där han samarbetade med illustratörer som Anna Höglund, Matti Lepp och Eva Eriksson. Poesiboken Djur som ingen sett utom vi där Linda Bondestam har illustrerat bilderna, blev nominerad till Augustpriset 2016 och vann samma år Snöbollen för årets bästa bilderbok. Nu i maj utkom hans sista bok Åskan, för barn mellan 6-9 år.

 

Foto: Leif Hansen
Foto: Leif Hansen

Det som gör Ulf Stark till en sådan mästerlig berättare är hans förmåga att skildra barndomen helt utifrån barnets perspektiv, och samtidigt som berättelserna utgår från det lättsamma och enkla i att vara barn, så finns ett stråk av det tungsinta och svåra: helt enkelt hur det är att leva och att vara människa. Det är just hur Stark med sådan lätthet kombinerar teman som till exempel utanförskap, död och sorg med humor, som gör hans författarskap så originellt.

Stark kommer att lämna ett väldigt, väldigt stort tomrum efter sig inom barnlitteraturen.

 

Författarintervju med Mårten Melin

Författarintervju med Mårten Melin

Mårten Melin föddes i Huddinge 1972, och är sedan tjugo år bosatt i Skåne. Han gillar litteratur, konst, film, teater, musik och att promenera. Ett annat intresse är att samla på gamla leksaker; sådant han hade när han var liten och sådant som han ville ha men aldrig fick.

Han debuterade 2003 med Mera glass i däcken, som är en poesibilderbok med illustrationer av Emma Adbåge. Sedan dess har han skrivit mer än 60 böcker för barn och unga, och 2012 blev han nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Jag är världen.

I böckerna Förvandlad (2011), Jag är Love (2012) och Pixis bok (2013), som alla ingår i Monsterskolan-trilogin, finns enligt mig ett undertema som handlar om annorlundaskap; att inte höra till och inte passa in i normen. Monstren ses som något som inte passar in i samhället, och måste därför gå på en speciell skola. Där hittar de i och för sig en slags gemenskap, men även här passar vissa in mindre bra på grund av sina egenskaper. Var det här ett medvetet drag från din sida, något som du ville föra fram i texten?

Kanske inte medvetet, men så är det ju här i livet: många känner sig annorlunda och vid sidan om. Och litteratur handlar mycket om igenkänning. Jag sitter inte och tänker att monster och superhjältar symboliserar det annorlunda, men det betyder ju inte att det inte kan läsas så.

Även flera andra av dina böcker innehåller det ockulta och övernaturliga temat; där troll och spöken finns bland oss, och där gränsen mellan verklighet och fantasi är flytande. Vad är det som gör att du återkommer till det här i dina böcker?

Det är spännande! Och därför tacksamt att skriva om. Men det finns det ju annat som är också. Kärlek, till exempel. Men nu går jag kanske händelserna i förväg …

Precis som du var inne på så handlar ju även många av dina böcker om hur det är att uppleva de första känslorna av kärlek och lust. Jag läste någonstans att du har inspirerats av Hans-Eric Hellberg och hans böcker Kram och Puss från 70-talet, vilket man märker inte minst i dina böckers titlar Lite mer än en kram (2014) och Mycket mer än en puss (2015). Hellberg fick ju en del hård kritik på sin tid, då man ansåg att barn inte borde läsa sexskildringar i sådan tidig ålder. Har du stött på någon kritik angående innehållet i dina böcker, eller har de helt och hållet tagits väl emot?

Sanningen att säga fick Lite mer än en kram så gott som bara positiv uppmärksamhet i bokbloggar. Och en dagspressrecension … men det var i DN och den var positiv! Många barn och ungdomar gillar också böckerna, vilket jag märker på mina författarbesök. Och några gillar dem inte. Eller så är det bara som de säger…

Jag arbetar själv som barnbibliotekarie, och vet att dina böcker lånas flitigt av barn på mellanstadiet. Men tyvärr finns det inte många andra författare som skriver om just barns sexualitet, och som skildrar och berör de här känslorna på det sättet du gör i dina böcker. Vad tror du att det här beror på?

Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vill skriva om livet, om hela livet, och då ingår de här känslorna och tankarna också. Jag tillhörde dem som tyckte det var konstigt att superhjältar aldrig gick på toa när jag var liten, eller ens pratade om att göra det. Men det gör de nu. Utvecklingen går framåt!

Foto: Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Just barnperspektivet är något som jag tycker är utmärkande för ditt författarskap; att du i dina texter lyckas hitta barnens röster och att de känns väldigt trovärdiga när man läser. Hur gör du för att få ditt vuxna författar-jag att låta som en 9-12-åring?

Det blir jag så klart glad över att du tycker. Jag träffar många barn på mina författarbesök, så jag vet hur barn pratar. Inte minst på väg från och till klassrummet. Så jag skriver vad jag hör.

Ett antagande man ofta hör är att lättlästa böcker måste vara lättare att skriva än böcker som inte är lättlästa. Du som har skrivit både väldigt lättlästa böcker och böcker med svårare text; är det så att de böcker med minst och lättast text är lättast att skriva?

Ja, och nej. De tar ofta inte så lång tid att skriva, men det är ganska mycket redaktionellt arbete med de lättlästa böckerna. Och det arbetet gör ju inte jag, även om jag måste förhålla mig till det. Och jag håller inte alltid med, inte när det konstnärliga blir lidande. Men det är också en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Men ibland är det frustrerande att inte få välja alla de orden själv.

Ett annat antagande om lättlästa böcker är att de ofta är stöpta i samma form så att säga. Till exempel kan man i den nya forskarantologin Samtida svensk ungdomslitteratur : analyser bland annat läsa att ”nyskriven lättläst ungdomslitteratur inte utmanar normer utan snarare befäster dem”. Vad anser du som själv skriver lättläst om det här antagandet? Stämmer det?

Kanske det finns en risk att det blir så när förlag och författare tänker för mycket på att en tänkt läsare ska känna igen sig, då blir det kanske svårare att frångå det normativa. Men läser man artikeln framgår det också att mina böcker ofta är undantaget som bekräftar regeln, och det är jag lite stolt över!

Tycker du att det finns några tabun när det gäller barnlitteratur, något ämne som är för svårt för barn att läsa om?

Jag tror inte det, det handlar nog mest om hur man skriver om det. En del författare i våra nordiska grannländer verkar tänka att nu ska jag skriva något chockerande, och så blir det bilderböcker som är så tunga att ingen vill läsa dem för sina barn.

Du skriver ju även poesi för barn. Hur går det till när en dikt blir till? Kommer hela till dig på en gång, eller bara enstaka ord eller fraser?

Ofta kommer en fras först, och så bygger jag vidare på den. Frasen kommer kanske från att jag hör eller läser fel, eller översätter något från en sång på engelska. 90 procent av all poesi jag skriver blir det inget av. Det är mycket sållande.

Vilken är den bästa platsen att sitta och skriva på, enligt dig?

Hemma i skrivarrummet. Men det kan funka på andra ställen också. Förra sommaren var jag en vecka på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, då fick jag mycket gjort! Tid och lugn är viktiga komponenter.

Från vad hämtar du inspiration till ditt skrivande?

Allt! Böcker, filmer, serier, låtar, livet – mitt och andras. Jag håller ögon och öron öppna.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig extra mycket?

Nej, det kan jag inte direkt säga. Jo, kanske Stan Lee som kommit på många av Marvelfigurerna, han har förstås betytt mycket. Sedan när jag nu läser författare jag själv läste som liten ser jag att jag skriver som dem, att jag skriver i en tradition. Sven Wernström, Astrid Lindgren, Hans Peterson … och många fler med dem. Av nutida svenska barnboksförfattare gillar jag bland många andra Janina Kastevik, Sofia Nordin och Frida Nilsson.

Har tanken på att bli författare alltid funnits hos dig, eller är det något som ”bara blev”?

Den har kommit och gått. Jag tycker fortfarande inte att det är självklart att jag får hålla på med det här! Men jag är väldigt glad och tacksam över att det är så.

I juni ges din nya barnroman Inatt jag drömde ut. Berätta lite om den!

Den handlar om Malik som kan gå in i andras drömmar. Det är spännande till en början, men sedan blir det mer som en mardröm. För Jonna med paraplyet går inte att lita på. De två första kapitlen är novellen med samma titel i min novellsamling Liksom helt magiskt från 2014. Jag skrev vidare för jag ville veta vad som hände sedan!

Till sist: Har du något tips till föräldrar som vill att deras barn ska läsa mera? Hur ska man göra för att få sitt barn att bli en läsare?

Läsa själv och prata om det man läser. Det är vanligt att vi pratar om barns läsning men det är nog dags att prata om vuxnas läsning också. För den är kanske inte alltid så befintlig. Och läs så barnen ser det, inte bara när de gått och lagt sig. Sedan kan man gå på biblioteket tillsammans, be om tips från en bibliotekarie och inte bara ge barnet det man själv läste som liten. Läsa högt och låta det finnas böcker runt omkring barnet, lånade och köpta.


Här är några av Mårten Melins böcker. Inatt jag drömde utkommer 2017-06-16, och Spöksystrar – den fruktansvärda hämnden (del 4) utkommer 2017-09-15.

Vill du veta mer om Mårten Melin? Besök hans hemsida!

Läs gärna min recension av Inatt jag drömde.

En rosa karamell för själen

En rosa karamell för själen

Kitty Crowthers nya bilderbok är en fantastisk karamell i rosa för både ögon och själ. Som i hennes andra böcker finns det i illustrationerna många detaljer, ofta i neonrosa, och bilderna håller väldigt hög konstnärlig och estetisk kvalitet. Boken består av en ramberättelse där mamma Björn berättar tre olika godnattsagor för Lilla Björn. Den första handlar om Nattvakten, som går runt i skogen och ser till att alla djuren kan somna. I den andra berättelsen är flickan Zhora huvudkaraktär när hon går vilse i sin jakt efter de godaste björnbären. Här finns en tydlig vink till Elsa Beskows Tomtebobarnen, vilket märks främst genom flickans flugsvampshatt och fladdermusen som först skrämmer henne, men som sedan visar sig vara vänlig. Typiskt för Crowthers bilderböcker är det existentiella temat, och Sagor om natten är inget undantag.

Mest tydligt blir det kanske i den sista av berättelserna, där den gamle farbrorn Bo lider av sömnlöshet. I sin desperation går han en kväll ut för att hitta sin förlorade sömn, och stöter då på sin vän uttern Otto, som skriver poesi på stenar som han sedan kastar ut i havet. Crowther illustrerar de bådas karaktärer med både humor och skärpa; den avslappnade Otto som ligger på rygg med händerna bakom huvudet, och den gamle mannen som sitter med böjd rygg och grubblande min. Otto säger åt Bo att gå ner i vattnet, och där på havets botten hittar han en av Ottos stenar. När han sedan lägger sig den kvällen låter han kappan hänga på tork, och han somnar som väntat omedelbart. Genom motsatser och symbolik blir det här en riktigt fin historia, som jag gillar mycket. För visst är det väl så att vi alla behöver en påminnelse om att ta av oss den tunga kappa som livet ibland ger oss; se det stora i det lilla och glädjas över det.

Sagor om natten Bokomslag Sagor om natten
Kitty Crowther
Bilderbok
Lilla Piratförlaget
2017-05-03
80
3-6 år

En underbar bilderbok som utgörs av en ramberättelse och tre godnattsagor, som alla är olika men ändå hålls ihop med färger, detaljer och symbolik.

Anrop från inre rymden – Elin Nilsson

Anrop från inre rymden – Elin Nilsson

Anrop från inre rymden är en novellsamling av Elin Nilsson, som tidigare skrivit ungdomsböckerna Istället för att bara skrika (2011) och Flyt som en fjäril, stick som ett bi (2013).

Samlingen består av åtta noveller som alla innehåller olika teman och motiv, men ändå hålls ihop av vissa gemensamma nämnare. De beskriver alla hur det är att vara på väg ut i livet och frigöra sig från barndomens bojor, med allt vad det innebär: hur man i ena stunden snubblar fram längs livets snåriga väg för att i nästa plötsligt springa obehindrat i det grönaste och mjukaste gräs, obekymrad om tillvaron.

Nilsson skriver från de ungas perspektiv, och genom en vuxen närvaro i berättelserna tydliggörs och förstärks känslan av frigörelsen från vuxenvärlden. Ibland intar barnen vuxenrollen; är den som stöttar och finns där när de behövs. Det här sker bland annat i novellen ”Backa pappa”, där Oliver som har skilda föräldrar ska fira nyår med sin pappa hos sin farbror och hans familj. Det visar sig att många gäster är bjudna, och pappan som inte är van vid sociala sammanhang – han brukar inte ens träffa sin bror som han egentligen inte ens verkar gilla – känner sig obekväm av situationen. Han har köpt med sig raketer för en mindre förmögenhet, men när klockan blir tolv vill ingen på hela festen följa med ut förutom Oliver och en tjej i hans ålder. Olivers känslor för sin pappa är komplexa; samtidigt som han tycker att hans pappa är en rätt sorglig typ, så känner han med honom och ser hans utsatthet och sorgsenhet och det här skildras på ett väldigt bra sätt när de tillsammans åker ut för att fyra av fyrverkerierna.

Många noveller gestaltar även syskonskapet och hur det är att både avsky och älska sitt syskon. Jag fastnar speciellt för novellen som heter ”Vad fan är det för fel” där två tvillingsystrars relation står i fokus. Den ena tvillingsystern är sjuk i anorexia och allt kretsar kring hennes sjukdom för att hon inte ska bli ännu mer sjuk. Det här innebär att föräldrarna är beroende av att den andra systern ständigt tar hand om henne, både hemma och i skolan vilket är extremt påfrestande. Även i den här novellen intar den unga karaktären en vuxenroll, mot sin vilja. Att behöva axla den rollen innebär att hon går miste om mycket, och det i kombination med att hon brottas med sorgen över att sakta förlora sin syster gör att bägaren snart rinner över:

Jag blir nästan aldrig arg. Det är sant. Jag är inte en sån som blir det. Men nu kände jag för att förstöra något. Kasta en tallrik i väggen. Jag gick till vardagsrummet och började leta efter något att ha sönder. Jag öppnade vitrinskåpet och tog fram en glasvas. Det var inte den största. Men den såg dyrast ut. Jag höll den ovanför golvet och jag såg framför mig hur jag släppte den. Krasch. Och sen tusen små glasbitar på golvet (s. 99).

Det som gör den här novellsamlingen så bra är Nilssons förmåga att återge hur alldagliga händelser blir till de viktigaste ögonblicken, de som etsar sig fast och blir ihågkomna. De som vidrör något inuti individen och som från den stunden påverkar hela essensen av vem de är.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Anrop från inre rymden Bokomslag Anrop från inre rymden
Elin Nilsson
Novellsamling för barn och unga
Alfabeta Bokförlag
2017-04-28
159
9-12 år

En novellsamling för unga som lyckas med den svåra konsten att genom att skildra det alldagliga även berör det som är det viktigaste och mest avgörande.

Eldsjälspriset 2017

Eldsjälspriset 2017

Årets Eldsjälspris tilldelas Ulla Rhedin! Priset har sedan 1990 delats ut av Svenska Barnboksakademin, och ska enligt kriterierna gå till ”en person eller grupp som med särskild entusiasm och energi har verkat för att barn och ungdomar ska komma i kontakt med bra litteratur eller som på annat sätt bidragit till att väcka deras insikt om språkets betydelse.”

Ulla Rhedin är doktor i litteraturvetenskap och hennes forskning har fokus på bilderboken. Hon har skrivit böckerna Bilderboken – på väg mot en teori (2002), Bilderbokens hemligheter (2004), En fanfar för bilderboken (2013) och Vår Pippi – Vår Vang : teckningarna hyllar Ingrid Vang Nyman och det moderna genombrottet inom svensk barnboksbild (2016). Förutom att skriva böcker, undervisar hon och föreläser i ämnet.

Jag själv har kommit i kontakt med Ulla Rhedins texter via mina barnlitteraturstudier vid universitetet, och då hennes böcker har gett mig både kunskaper och ett gediget intresse för barnlitteratur, instämmer jag helt med juryns beslut om att tilldela just henne priset. Prisceremonin äger rum den 16 maj.

För att läsa mer om Svenska Barnboksakademin och Eldsjälspriset, klicka här.

 

Brorsan är kung! – Jenny Jägerfeld

Brorsan är kung! – Jenny Jägerfeld

Jag har en kollega på bibblan som när hon läste den här boken skrattade högt och citerade roliga meningar om den skånska dialekten. Det lät så roligt att jag när jag fick chansen lånade med mig boken hem över julledigheten. Och visst är Jenny Jägerfelds nya bok Brorsan är kung rolig! Så rolig att jag också skrattade högt åt igenkänningen när bokens huvudperson Måns inte förstår vad skåningarna säger, hur fjantig pappan ser ut i sin blöjcykeldräkt och hur de vuxna och vuxenvärlden skildras ur ett barnperspektiv. Och det är mycket som känns igen, inte minst miljön då handlingen utspelar sig på välbekanta platser i Malmö, och faktiskt på samma gata som jag själv först bodde på när jag flyttade hit. Men lika mycket som det är en rolig bok, är det en bok som tar upp ett otroligt viktigt ämne. Men även om berättelsen har ett viktigt budskap, blir det inte det som tar över och gör det pekpinneaktigt, och det här bidrar humorn mycket till.

Måns är med sin mamma i Malmö över sommaren, då hon har fått ett jobb som innebär att hon ska göra röster till en tecknad film. De hyr en lägenhet av en vän till henne, som har en sjuttonårig dotter som passar Måns då hans mamma jobbar långa dagar. Redan första dagen träffar Måns Mikkel, som bor i samma trappuppgång. Men det blir inte ett bra första möte, då Mikkel får Måns skateboardbräda på hakan och blir helt galet arg; och utmanar Måns på en skatingduell, vilket leder till ett sår i huvudet och hjärnskakning. Men även till att Mikkel blir Måns bästa vän någonsin. Det är bara en sak som oroar Måns, och det är hur Mikkel skulle reagera om han fick reda på att Måns dopnamn egentligen är Michelle.

Där är först lite mindre än halvvägs in i berättelsen som det kommer fram att Måns är född med snippa, och när det sker är man redan helt införstådd med att Måns är en pojke och att detta är självklart. Det här är ett otroligt bra narratologiskt grepp, men även det mest naturliga då Måns är en förstaperson-berättare.

Den här sortens skönlitteratur för barn och unga saknas på marknaden; den enda boken jag kommer på så här på rak arm av George av Alex Gino, som jag har recenserat innan.

Jag är så glad att Jägerfäld nu även skriver böcker för mellanåldern, då jag fullkomligt älskade hennes ungdomsromaner Här ligger jag och blöder (som hon fick Augustpriset för) och Jag är ju så jävla easy going. Nu är det bara att hålla tummarna för att Jägerfeld fortsätter att skriva även för den yngre läsekretsen!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Brorsan är kung! Bokomslag Brorsan är kung!
Jenny Jägerfeld
Barnroman
Rabén & Sjögren
2016-09-16
144
9-12 år

Rolig och viktig bok om att få vara den man är.

Kryp – M G Leonard

Kryp – M G Leonard

Kryp av MG Leonard är en mellanåldersbok som utspelar sig i nutidens England. Handlingen är som sådan: Darkus pappa, som är vetenskaplig chef för Naturhistoriska museet, försvinner spårlöst en dag när han studerar skalbaggar i ett forskarrum på jobbet. Då Darkus mamma är död får han bo hos sin farbror som även han är professor, fast i arkeologi. Han måste därför börja i en ny skola där hittar han två nya vänner; Virginia och Bertolt, vilka så småningom kommer att hjälpa Darkus att försöka hitta hans pappa igen och lösa mysteriet om varför någon kidnappat honom. För Darkus är övertygad om att det är det som har hänt – han vet att hans pappa aldrig skulle lämna honom. Så här långt är den här berättelsen i sig inte speciellt originell, men ungefär där slutar den vara en i mängden då visar det sig att Darkus kan prata med skalbaggar, och inte vilka skalbaggar som helst utan ovanligt stora och sällsynta skalbaggar. Dessa kommer från de elaka grannarnas hus där skalbaggarna har bosatt sig då de gillar den smuts som finns i överflöd där. En av skalbaggarna tyr sig särskilt till Darkus, och han upplever att de är som själsfränder för att han förstår honom så bra. I berättelsen finns såklart även arketypen för ondskan, och rollen intas av en karaktär som är slående lik Cruella de Vil – hon samlar nämligen på ovanliga skalbaggar, och inte levande sådana utan sådana som är uppnålade i hennes gigantiska samlingsrum. Lucretia, som hon heter, (kan inte undgå att tycka att det finns en koppling till Cruella även i namnet, det finns liksom en liknande hårdhet i det) kan bokstavligt talat gå över lik för att komma åt så många skalbaggar som möjligt. Uppdraget blir därför att både hitta pappan och rädda alla skalbaggar, vilket visar sig vara både svårt och farligt.

Det här är en bok som jag läste ut på bara någon timme, och som jag verkligen tror kommer att gillas av många. Protagonisten Darkus är trots sitt namn en väldigt sympatisk och vänlig pojke, och han och hans två vänner kompletterar varandra väldigt bra. På ett sätt liknar boken andra mellanåldersböcker som getts ut de senaste åren där just tre vänner löser mysterier tillsammans; inte minst Poppy Pym och Faraos förbannelse, som jag tidigare har recenserat. Uppföljaren Beetle Queen kommer ut på engelska i april, och det är bara att hålla tummarna för att det går undan med översättningen till svenska, så att man får veta hur det går för kompisgänget och de otroliga skalbaggarna som inte bara har kommit att bli deras vänner utan även medlemmar i deras hemliga klubb!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Kryp Bokomslag Kryp
Darkus Cuttles del 1
M G Leonard
Barnroman
Opal
2016-08-09
332
9-12 år

Spännande mellanåldersbok där tre kompisar hjälps åt att lösa ett till synes oförklarligt mysterium - ett uppdrag som visar sig bli både svårt och farligt!