Browsed by
Tagg: Barnbok

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Risulven Risulven – Nina Ivarsson

Socialt och ekonomiskt utanförskap är något som tar plats i Nina Ivarssons debutbok Risulven Risulven, där man får ta del av tolvåriga Pärs upplevelser på ett smärtsamt och ärligt sätt. Berättelsen är skriven i jag-form, vilket skulle kunna innebära ett platt fall för historien, då det som vuxen är svårt att skildra barnets värld på ett realistiskt sätt. Med ett avskalat och nära språk klarar dock Ivarsson den här prövningen alldeles galant, främst genom att introducera protagonistens svåra hemförhållanden med barnets godtrogna och naiva blick istället för den vuxnas kritiska blick. Mammans oförmåga att ta hand om både honom och sig själv resulterar i att Pär måste ta allt ansvar hemma som får laga mat och städa, medan mamman hänger ute med skumma typer på kvällarna. I skolan fryser klasskompisarna ut honom för att han anses vara konstig; han har billiga och smutsiga kläder och ingen cykel eller mobil, han kan inte simma och får fortfarande dras med ett öknamn kopplat till när han kissade på sig på en klassresa. Det här gör att Pär oftast är ensam – speciellt när hans enda kompis Viktor istället börjar umgås med de populära killarna i klassen. Men en dag dyker Risulven upp, eller Reza som hon egentligen heter, och i hennes sällskap är han ”lilla päron”: orädd och sedd för den han är. Men i skolan förvandlas Reza till ”Rihanna”, och Pär blir osynlig och ensam igen. Samtidigt börjar det florera ett rykte om att hans mamma är en knarkare, och tillvaron blir bara mörkare och mörkare.

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Risulven Risulven Bokomslag Risulven Risulven
Nina Ivarsson
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
153
9-12 år

Det här är en bok som gör ont att läsa; som gör att det värker och skaver från början till slut. Men även om man under den 154 sidor långa texten mest känner för att gråta, är det en viktig påminnelse om att alla barndomar inte ser likadana ut. Det är också en stark och fantastisk berättelse som att möta sina rädslor och att våga lita på andra, trots att man blivit sviken gång på gång.

Värsta prutten, Lolly! – Åsa Karsin & Frida Arvidsson

Värsta prutten, Lolly! – Åsa Karsin & Frida Arvidsson

I bilderboken Värsta prutten, Lolly! är det humoristiska i centrum då protagonisten Lolly gärna visar upp sin talang, som består i att göra pruttljud med armhålan. Till en början tycker hennes två pappor och alla på förskolan att det är roligt, men efter ett tag börjar de tröttna på det ständiga pruttandet och blir sura – men Lolly varken vill eller kan sluta. Men när hon ska följa med sin mamma på en direktsänd gala är hon dock så illa tvungen; för inte kan man väl prutta med armhålan på en sådan fin fest? 

Personskildringen av Lolly sker till största del genom illustrationerna; det är i bildframställningen som det hennes personlighet framkommer: att hon är framåt och gärna vill vara i centrum och utan texten skulle man på grund av den genusneutrala gestaltningen inte kunna avgöra om karaktären är en flicka eller en pojke. Det är just de icke stereotypa skildringarna som har gjort OLIKA förlag känt och omtyckt av läsare, liksom hur berättelserna genomsyras av mångfald och inkludering. 

Men att en barnbok innehåller de här ingredienserna är ingen garanti för att den automatiskt ska klassas som ”bra litteratur”. Frida Arvidssons illustrationer samverkar väl med Åsa Karsins text, och bidrar till bättre förståelse för berättelsen, men det finns i bilderna en slags rörighet som har att göra med en för stor mängd detaljer som bidrar till att huvudkaraktären tappas bort. Dessutom är illustrationerna inte estetiskt tilltalande vilket påverkar hela läsupplevelsen. Variation, innovation och originalitet inom barnlitteraturen är av såklart av godo; men tyvärr inger den här boken endast en känsla av smaklöshet rent konstnärsmässigt– vilket är synd då det ändå finns en viss behållning i boken rent textmässigt.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Värsta prutten, Lolly! Bokomslag Värsta prutten, Lolly!
Åsa Karsin
Bilderbok
OLIKA förlag
2017-07-14
22
3-6 år

En smårolig bilderboksberättelse som tyvärr inte riktigt når ända fram på grund av de röriga och oestetiska illustrationerna.

 

Årets bästa barndeckare!

Årets bästa barndeckare!

För sin mellanåldersbok Döden i Skuggmyra tilldelades Elsie Petrén 2017 års Spårhunden-pris för bästa barn- och ungdomsdeckare. Priset delades ut på Bokmässan under lördagen, på Biblioteks- och berättarscenen. Priset delas ut av Svenska Deckarakademin, och så här löd juryns motivering: 

”Ett härligt spännande äventyr med skickliga, men aldrig påträngande, stråk av god pedagogik där författaren tar sina unga läsare på stort och skönt allvar”. 

Döden i Skuggmyra är den tredje delen i serien om Skuggmyra, som handlar om pojken Tim och hans vänner som tillsammans löser mysterier. Men berättelserna innehåller även ingredienser som hemligheter, svek, ödesdigra missförstånd och en gnutta kärlek. 

Sammanlagt var tre böcker nominerade till priset, och de andra två böckerna var Martin Widmark & Peter Lindbecks Talmannens hämnd och Ritta Jacobssons Labyrintens hemlighet. Bland de tidigare pristagarna finns bland andra Mats Berggren för Onsdag kväll strax före sju (2014), Jessica Schiefauer för När hundarna kommer (2015) och Christoffer Carlsson för Oktober är den kallaste månaden (2016).

Ett stort grattis till Elsie! 

Håll utkik efter min recension av Döden i Skuggmyra!

Kitty Crowthers bildvärld

Kitty Crowthers bildvärld

Ett av gårdagens bästa seminarium var samtalet mellan Lilla Piratförlagets förläggare Erik Titusson och den belgiska bilderboksförfattaren och ALMA-pristagaren Kitty Crowther, där Crowther bland annat berättade om vilka författare och bilderböcker som har inspirerat henne i hennes eget skapande – och nämnde bland andra Elsa Beskow, Astrid Lindgren, Maurice Sendak och John Bauer. Just naturen och skogen ligger Crowther varmt om hjärtat sedan hon var liten, och något som hon gärna använder och återkommer till i sina illustrationer; det vilda och sagolika, och hur hon ser träd som nästan mänskliga varelser som talar sitt eget språk och har en förmåga att trösta och läka oss människor. Hon pratade om hur olika konstnärer avbildar till exempel träd på så olika sätt – och nämner Eva Lindström som en intressant och spännande bildkonstnär. Estetiskt utformade bilderböcker får henne att själv vilja skapa, och hon är intresserad av hur konstnären transformerar naturen och dess fenomen till pappersarket; det vill säga hur skogen, mossan, vinden, vattnet och trädens sus återskapas med endast material så som pennor och färger.

I fokus var Crowthers nya bilderbok Sagor om natten som har flera detaljer som hon menade var något som hon omedvetet hämtade ur Beskows Tomtebobarnen; som svamphatten, fladdermusen och naturmystiken. Det är fascinerande hur intertextualitet fungerar, och det här var även något som Crowther talade om som oundvikligt för konstnärer och författare – en idé kan tyckas vara originell och nyskapande, men är i själva verket del av något som vi någon gång läst eller sett.

Vidare fick vi veta hur boken blev till, och att den till en början var tänkt som ett skämt då hennes vän och illustratörskollega Sara Donati hade en dröm om kommande rosa bok av Kitty. När hon sedan kände ett behov av att göra en berättelse om förmänskligade björnar, visade det sig att just rosa var en färg som hon faktiskt ville använda sig av.

Crowther berättade även om hur mycket arbete som egentligen ligger bakom varje bok (förutom de om Ivo, som nu är så välkänd för henne att hon inte behöver tänka när hon gör de berättelserna), kanske mest för att hon vill att det ska se ut som motsatsen. För att komma in i rätt känsla när hon målar, lyssnar hon på musik – och alltid samma när hon fortsätter med arbetet dagen efter, just för stämningens skull.

En stund efter seminariet kunde man se Kitty Crowther måla en vägg som därefter fanns att beskåda hos Lilla Piratförlagets monter; ett konstverk som kommer att auktioneras ut på Tradera (man kan buda till och med onsdag nästa vecka) och där pengarna oavkortat går till War Child som stödjer krigsdrabbade barn. Vid montern finns även tre konsttryck som visas för första gången, vilka har tryckts upp i 50 exemplar som går att köpa, numrerade och signerade av Kitty. Halleluja!

De försvunna – Cecilia Lidbeck

De försvunna – Cecilia Lidbeck

Cecilia Lidbeck är författaren till den kritikerrosade mellanåldersrysaren Barnhemmet från 2013, vars intrig består av hur flera barnhemsbarn försvinner på ett mystiskt sätt och hur de andra barnen tar sig an uppgiften att ta reda på vad som hänt dem. Även Lidbecks nya roman, De försvunna, är skriven för barn mellan 9-12 år och har rysliga inslag. Den första scenen skildrar hur nio barn färdas i en buss genom ett skogslandskap på väg mot ett sjudagars läger. Det är flickan Judit vars perspektiv vi betraktar händelserna ifrån, och man förstår snart att hon inte verkar se fram emot vistelsen särskilt mycket. Redan tidigt i texten är det underförstått att hon har någon sorts ångestproblematik, då hon behöver räkna och upprepa saker för sig själv så fort en situation känns obehaglig och okontrollerbar. Resan får dock ett abrupt slut när bussen kraschar ner i ett dike och in i några träd. När föraren visar sig vara död och ledaren går för att hämta hjälp, blir barnen tvungna att klara sig själva i skogen tills undsättning anländer; vilket innebär att de  blir tvungna att lita på och hjälpa varandra om de ska överleva– något som blir svårt då gruppen består av många olika individer med många olika karaktärsdrag och viljor. Trots att Judit som protagonist ter sig väldig självsäker och stark utåt sett, så är just hennes inre känslorna och tankar något som leder till en ständig konflikt inom henne. Vad som är orsaken till hennes mående är något som nystas upp successivt; en hemlighet som Judit hade lovat sig själv att aldrig nämna för någon.

Trots att det inte sker så mycket i det progressiva handlingsförloppet – man får ta del av hur barnen dag för dag kämpar med att leta efter vatten och mat, hur de utsätts för kyla och regn och vandrar runt för att hitta en väg ut ur skogen – så gör det suggestiva berättandet och det subtila hotet både från varandra och den mörka skogen att boken är en riktig bladvändare. Berättelsens narrativa struktur påminner om det klassiska grundmönstret inom barnlitteratur; ”uppbrott hemifrån – äventyr – hemkomst”; där skogen och enskilda individer i gruppen kan ses som fienden och ”äventyret” som kampen för överlevnad.

Den som förväntar sig en rysare av det övernaturliga slaget kommer att bli besviken; men för den som uppskattar hur existentialism och människans komplexa natur återges ur ett barns perspektiv i en hemsk och skrämmande miljö har verkligen en rysligt bra lässtund att se fram emot!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

De försvunna Bokomslag De försvunna
Cecilia Lidbeck
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-09-12
253
9-12 år

Det här är inte en rysare av det övernaturliga slaget, utan istället en suggestiv berättelse om existentialism och människans komplexa natur som återges ur ett barns perspektiv i en hemsk och skrämmande miljö. Om man gillar den här sortens litteratur har man en rysligt bra lässtund framför sig!

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit ungdomsserien om Emanuel Kent Sjögren; Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick. Det som gör de här böckerna så bra är hur Åsa Asptjärns lyckas med det svåra att skriva in huvudpersonen i de mest pinsamma situationer på ett sätt som inte känns det minsta forcerat, och aldrig blir tröttsamt. Tvärtom är Asptjärns böcker faktiskt de enda ungdomsböcker med humoristiska inslag som får mig att skratta rakt ut. Man kan inte annat än att älska Emanuel som karaktär, då han genom att ha en ständig förmåga att göra bort genom att säga fel saker vid fel tillfälle, vara extremt klumpig och göra helt ogenomtänkta saker får en att känna igen sig väldigt mycket: både i känslan av att vara bortgjord och i det komplicerade i att vara ung och hitta sin identitet.

Även i hennes nya roman, som vänder sig till barn mellan 9-12 år, finns det komiska som en röd tråd genom hela berättelsen. Den handlar om Bodil – som går under namnet Wursten då hon älskade korv som liten – som precis har gått ut sjätte klass och plötsligt inser att hon och bästisen Veronika inte har något gemensamt längre. Veronika vill hellre vara med populära Emmy, som verkar hata Wursten, och det killgäng som hennes nya pojkvän hänger med. Dessutom står det klart att det inte längre är okej att leka på samma sätt som man gjorde på mellanstadiet. Därför är hon hellre ensam. Vilket hon inte behöver vara länge, då veganen Diana dyker upp i hennes liv och klamrar sig fast vid henne som en igel. Till en början tycker Wursten att hon är ganska jobbig, då hon både är intensiv och tar för givet att de ska vara vänner. Men trots att de är olika precis som en wurst och en vegan, så är Diana en person som är rolig att vara med – hon är påhittig och engagerad i politiska frågor, och är när det kommer till kritan ändå rätt lik Wursten på många sätt.

Trots att berättelsen innehåller flera komiska partier; som till exempel när tjejerna bestämmer sig för att göra inbrott i kiosken, eller när en gammal förvirrad tant tas för en satanistisk galning och skjutsas tillbaka till ålderdomshemmet i en cykelvagn, blir det inte riktigt samma känsla som i Asptjärns tidigare romaner; jag skrattar aldrig rakt ut även om jag fnissar till emellanåt. Det här beror på att det i den här historien finns en protagonist som är starkare och säkrare i sig själv än vad Emanuel är; hon behöver därför inte göra sig till och försöka skapa en identitet bara för att bli omtyckt eller vinna en viss status. Det bekommer henne inte det minsta om Emmy och det coola killgänget gillar henne eller inte, och driver istället med dem på deras bekostnad – nästan som att få motsatt effekt, vilket i och för sig är väldigt underhållande. Ett exempel är när Veronika och Emmy pratar på om sina erfarenheter när det kommer till pojkvänner, och Wursten tycker att det är fjantigt och låtsas spela med i deras entusiasm och berättar om en påhittad före detta pojkvän:

”Berätta. Jag vill veta allt. Precis allt” säger hon medan hon sakta backar mot sittsäcken och sjunker ner med ett nöjt flin på läpparna. ”Tja, finns inte mycket att säga. Vi var på olika platser i livet helt enkelt.” Jag pausar. ”Alltså bokstavligt talat, han bor i Alingsås.” (…) ”Var träffades ni?” ”På en campingplats på Bornholm.” Jag kastar huvudet bakåt och härmar Veronikas skratt. Så tystnar jag och ser sorgset på dem. ”Vi var så olika.”(…) ”När han ville spela krocket ville jag spela kubb. Det går inte att bygga ett förhållande då.”(…) ”Hur träffades ni då?” envisas hon. (…) ”Jag kom gående runt ett hörn med en massa shoppingkassar (…) Han kom från andra hållet (…) och när vi svängde runt hörnet så krockade vi (…)”. ”Det är ju precis som i den där filmen med Julia Roberts” protesterar Emmy. ”Jag vet!” skriker jag förtjust. ”Visst är det konstigt!” (s. 8, 9)

Skillnaden mellan Emanuel och Wursten är därför att medan Emanuel är en karaktär som man tycker synd om och lider med (och känner igen sig i!), är Wursten istället en karaktär som man ser upp till och vill vara som. Hon tar ingen skit, punkt slut. Och vad kan väl vara bättre att ha som förebild i böcker för barn som på något sätt befinner sig på gränsen till vuxenvärlden, vilket kan kännas både läskigt och frustrerande. Samtidigt tar Asplund upp vikten i att tänka självständigt och kritiskt, något som vävs samman med budskapet om att livet inte alltid blir vad man tänkt sig – men att det kan bli rätt så bra ändå.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Wursten och Veganen Bokomslag Wursten och Veganen
Åsa Asptjärn
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-05
190
9-12 år

När Bodil, eller Wursten som alla kallar henne, förlorar sin bästa vän till sin värsta fiende tror att sommarlovet kommer att bli det värsta någonsin. Men så dyker Diana alias Veganen upp, och hon inser att även om livet förändras så behöver det inte betyda att det är något negativt.

En humoristisk berättelse som även tar upp det viktiga i att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök är Camilla och Viveca Stens andra roman i serien om Havsfolket. Böckerna handlar om flickan Tuva som bor på Harö i skärgården, där flera generationer har bott på hennes mammas sida. I den första delen, Djupgraven, fick Tuva reda på att hon inte är sina föräldrars biologiska dotter utan istället är en så kallad bortbyting; en dotter av Havsfolket som getts bort till en mänsklig familj för att behålla den pakt som under lång tid funnits mellan dem. Hon blev nära vän med Rasmus, som också bevittnade de märkliga händelser som utspelade sig – och deras oväntade blev blev snabbt stark genom hemligheten de delade, och han är även den ende förutom familjen och skolsköterskan Maria som vet om sanningen om Tuva.

När den nya boken tar vid är det slutet på sportlovet och Rasmus har inte hört av sig på nio dagar, och de gånger Tuva har ringt har han varit korthuggen och konstig. Det här gör att hon känner sig både ledsen och besviken då hon inte har fått någon förklaring på hans beteende. När skolan börjar igen ignorerar han henne totalt och situationen blir därför värre än den var innan de blev vänner; för förutom ensamheten måste hon även måste dölja sina gälar som numera syns tydligt på hennes hals. Men Tuva har viktigare saker att tänka på då en tät och oroväckande dimma åter har lagt sig över skärgården, som gör att båtar kör vilse och de ombord riskerar att drunkna av den höga fuktighetshalten. Samma sorts dimma ledde i höstas till att Axel i klassen försvann och att Tuva nästa dog då hon kämpade mot de farliga havsormarna. När Österman som kör skolbåten är med om en hemsk ”olycka” bekräftas Tuvas farhågor, men när det visar sig att hotet är del av Havsfolket blir hon tvungen att välja sida – de hon känner mest tillhörighet till, eller de som varit del av hennes liv så länge hon minns.

I Sjörök finns en personlig och simultan jag-berättare som berättar om händelserna allteftersom de utspelar sig; och man får som läsare ta del av de känslor och tankar hon har angående sitt ursprung, sin alkoholiserade pappa och frånvända och onåbara mamma samt den utfrysning som hon är utsatt för. Då det här skildras ur ett inifrånperspektiv gör att man som mottagare av texten påverkas av de svårigheter som protagonisten går igenom. Det är en verklighet som är rå och bister, inte endast på grund av skolmiljön och hemförhållandet, utan även på grund av identitetskrisen som hon ständigt brottas med.

Handlingsförloppet är episodiskt då nya händelser läggs till, men som ändå är knutna till samma personer, miljö och motiv. Införandet av intriger av personlig karaktär ger berättelsen mer djup, men det är huvudintrigen som för berättelsen framåt och som är avgörande för hur både kulmen, upplösningen och slutet kommer att te sig i den tredje och avslutande delen. De olika intrigerna länkas ihop och skapar en mer komplex berättelse, där huvudkaraktären växer och utvecklas genom sin transformation och genom att hon är tvungen att lita till sig själv och sin förmåga. I den här typen av litteratur för unga där realism möter fantastik finns ofta litterära karaktärer som innehar samma egenskaper som Tuva; hon är föräldralös, hamnar i en familj som försummar henne, har en eller flera plågoandar och är den som är utvald att slåss mot en ondskefull fiende (tänk Harry Potter!), och hon är därmed en en typisk hjältinnekaraktär.

Protagonistens och berättelsens utveckling var något som jag undrade över i min recension av Djupgraven, då det kändes som om mycket hängde på hur författarna tog historien vidare. Efter att ha läst den andra delen i serien kan jag konstatera att Camilla och Viveca Sten lyckas väl med bådadera, och jag ser fram emot den sista och avgörande etappen där vi säkerligen kommer att få ta del av en kraftmätning utan dess like!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Djupgraven, den första delen i serien om Havsfolket!

Sjörök Bokomslag Sjörök
Havsfolket (del 2)
Camilla Sten & Viveca Sten
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-01
390
9-12 år

Den andra delen i serien om Havsfolket och Tuva som står inför ett svårt och avgörande val: att gå samman med den som hon känner tillhörighet med, eller rädda de människor som bor i Skärgården.

En spännande och välskriven roman för barn i åldern 9-12 år, som tar upp viktiga frågor så som mobbing, utanförskap och identitet.

En ny hjältinna tar plats i barnlitteraturen

En ny hjältinna tar plats i barnlitteraturen

Elias & Agnes Våhlunds kapitelbok Handbok för superhjältar. Del 1 : Handboken är en riktig bladvändare, och min nioårige son ville läsa ut den på en gång (vilket är ett bra betyg då det är sällan som han hittar böcker som han gillar riktigt mycket). Jag förstår sonens fascination, för boken innehåller flera komponenter som tillsammans gör att det blir en väldigt positiv läsupplevelse. Som superhjälteberättelse är den kanske inte unik och originell: huvudkaraktären Lisa måste börja i en ny skola då hon ska bo hos sin mormor i en annan stad i några månader, då hennes mamma är bortrest. Redan från början blir hon trakasserad av tre killar för sina stora och utstående öron, och hon känner sig alltid ensam och utanför. När Lisa en dag hittar en mystisk bok i biblioteket som sedan visar sig vara en handbok för superhjältar, tränar hon upp de oanade krafter hon hela tiden haft inom sig – som att flyga och prata med djur. Handboken lär även ut slagsmålsteknik, vilket visar sig vara bra att kunna när tjuvar stjäl värdefulla mynt från en gammal farbror. Men trots att berättelsen rent stilistiskt är schablonartad, finns det ingredienser som gör att den sticker ut: bland annat den grafiska utformningen med helsidesillustrationer och serietidningstext gör att interaktionen mellan text och bild är mycket tydlig, och just de färg- och detaljrika illustrationerna som för tankarna till manga är de som för historien framåt. Texten är väl genomarbetad och anpassad till både egen läsning och högläsning. Den har typen av böcker lockar ofta ovana läsare då text och bild både kan läsas separat och tillsammans för att skapa förståelse, vilket många bokförlag turligt nog har upptäckt.

En annan aspekt värd att nämna är att en tjej är protagonist och därmed tar plats en annars så mansdominerad gren inom populärkulturen. För även om det numer finns en hel del starka flickkaraktärer i böcker som ges ut, behövs det alltid fler hjältinnor i barnlitteraturen att se upp till!


Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Del två i serien, Röda masken, ges ut i oktober men går att bevaka redan nu.

Handbok för superhjältar har en egen hemsida, där man bland annat kan läsa om böckerna och författarna!

Handbok för superhjältar. Del 1 : Handboken Bokomslag Handbok för superhjältar. Del 1 : Handboken
Handbok för superhjältar (del 1)
Elias & Agnes Våhlund
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-05-29
87
6-9 år

Kapitelbok för barn runt 6-9 år med fantastiska illustrationer, en spännande historia och en supertuff hjältinna!

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym och den förhäxade pjäsen är uppföljaren till den första boken om den trapetssvingande flickan Poppy; vars titel är Poppy Pym och Faraos förbannelse (2016). Författaren är den brittiska litteraturvetaren Laura Wood, och böckerna om Poppy har gjort succé både i England och internationellt, och man kan lätt förstå varför. Poppy är föräldralös och har växt upp i ett cirkuskollektiv, men går nu på den anrika privatskolan Saint Smithens, där hon tillsammans med sina bästa vänner Ingrid och Kip gör mycket annat än att bara göra läxor – som att lösa mystiska brott till exempel!

Precis som i den första boken är hela handlingen mestadels förlagd på skolan och dess område, förutom i början när en utflykt till den närmaste orten Brimwell går av stapeln, där också den första i raden av mystiska saker händer. Titeln på boken avslöjar att det handlar om en teaterpjäs som är förhäxad, och inte vilken pjäs som helst utan elevernas uppsättning av Shakespeares Macbeth; som är känd för att föra olycka med sig. Och olyckor, det drabbar verkligen teatersällskapet vid provspelningarna – så som bränder, matförgiftning, och spöken som skräms.

Wood lägger upp texten på samma sätt som i sin förra bok; och man skulle kunna säga att det enda som är utbytt är att det den här gången handlar om en teaterpjäs istället för en egyptisk utställning. Miljön är densamma, de karaktärer som är misstänkta innehar liknande attribut och kan beskrivas som arketyper: den goda, den giriga, den självupptagna, den snygge, den stränga och så vidare. Därmed får man precis det man förväntar sig av berättelsen, utan några överraskningar. Det här behöver för den delen inte vara något negativt, utan tvärtom så är det främst igenkänning som gör att barn fastnar för en viss typ av serier och även har lättare att förstå texten.

Wood är skicklig på att bygga upp spänningen samtidigt som hon får med sig läsaren i att lösa de olika mysterierna genom så kallade ”planteringar”, det vill säga att en för stunden oviktig detalj eller karaktär senare visar sig ha stor betydelse för händelseförloppet och handlingens lösning.

Vid läsningen av den första boken reagerade jag på den intertextuella kopplingen till främst Harry Potter-böckerna, och ansåg att likheterna rent karaktärsmässigt var för många även om berättelsen som sådan är unik. Men jag måste få ändra mig lite, för karaktärssammansättningen är onekligen ett lyckat koncept. Det som tilltalar mest med böckerna om Poppy Pym är kanske deras förmåga att både vara roliga och spännande, och att de kan läsas och ge behållning för både den yngre och äldre läsaren. Poppy som karaktär går helt enkelt inte att ogilla, för vem kan stå emot hennes humor, värme, totala avsaknad av förnuft och känsla – och inte minst av allt hennes klipskhet som leder till att ohederliga och oärliga brottslingar kan gripas!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Poppy Pym och Faraos förbannelse.

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx) Bokomslag Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx)
Poppy Pym (del 2)
Laura Wood
Barnroman
Modernista
2017-06-07
304
9-12 år

Äntligen är den trapetssvingande flickan Poppy Pym tillbaka! Ännu en gång får vi bevittna hennes totala avsaknad av förnuft och känsla, och ännu en gång får vi vara med och lösa ett brott som har begåtts! Den här gången handlar det om en teaterpjäs som tycks vara förhäxad, och Poppy och hennes vänner hamnar återigen i farliga situationer.

Åskan – Ulf Stark

Åskan – Ulf Stark

Det här är den sista boken som gavs ut av Ulf Stark, som avled i juni i år. Den är utgiven av Brombergs förlag, och är ett samarbete tillsammans med illustratören Marcus-Gunnar Pettersson, som debuterade som barnboksillustratör 2014 och vars bilder har fått stor uppmärksamhet och även belönats med Albert Engström-sällskapets pris.

Många av Ulf Starks böcker skildrar hans egen uppväxt i Stockholmsförorten Stureby, vilket även är fallet i Åskan, där rädslan och fascinationen över grannen Oskarsson är berättelsens fokus. Oskarsson, som även går under namnet Åskan, ses nämligen av barnen som en jätte på grund av sin kroppsvolym, och då han även har en tendens att alltid vara ilsken gör att protagonisten Uffe och hans bästa vän Bernt inte vågar sig i närheten av honom. Bernt, vars föräldrar är lärare och äger ett eget bibliotek med sjuhundrafemtiotre böcker, vet i princip allt som finns att veta och hävdar att Oskarssons basker har en antenn för att han ska kunna prata med de andra jättarna.

Uffe och Bernts vänskapsrelation baseras på just det faktum att Bernt leder och styr hur Uffe upplever verkligheten, och det här är något som Uffes familjemedlemmar ofta kritiserar, och som han därför själv börjar reflektera över. Samtidigt är det en stark vänskap, där pojkarna har en stor tillit till varandra. Men när Uffe i förbifarten råkar sprida ut Bernts hemlighet om att han alltid blir kissnödig i spännande och farliga situationer, är den plötsligt inte så självklar längre och Uffe blir tvungen att vinna tillbaka sin väns förtroende. Och det är här den livsfarliga Åskan kommer in i bilden på allvar.

Men vem är deras till synes skräckinjagande granne egentligen, som dels är eldfängd men även tycks ha en mjuk sida då han gråter de sorgsna låtar som Uffes mamma spelar på pianot?

Det här är en barnroman som i sann Ulf Stark-anda lyckas kombinera det humoristiska med det svåra och allvarliga; vars tema är vänskap, mod, ensamhet och de fantastiska landskap som barndomen tillåter oss att beträda. Vissa kanske hävdar att miljöskildringen kan göra barn förvirrade, då Stark skildrar en tid innan materialism och teknikens under. Istället finns en möjlighet att med hjälp av det fina samspel som finns mellan texten och de konstnärliga illustrationerna påvisa det stora i det lilla: hur den vackra glasfågel som är Uffes finaste ägodel representerar och symboliserar hur materiella ting inte är värt något i jämförelse med sådant som i högsta grad finns, men som man inte kan ta på –  det som när allt kommer omkring faktiskt är det enda viktiga här i livet.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Åskan Bokomslag Åskan
Ulf Stark
Barnroman
Brombergs
2017-05-18
94
6-9 år

Perfekt högläsningsbok som i sann Ulf Stark-anda kombinerar både det komiska och det allvarsamma.