Browsed by
Tagg: Barn- och ungdomslitteratur

De nominerade barn- och ungdomsböckerna!

De nominerade barn- och ungdomsböckerna!

För en liten stund sedan tillkännagavs vilka böcker som är nominerade till årets Augustpris. Inom kategorin svensk barn- och ungdomslitteratur, som jag är mest intresserad av, är det någon av de här titlarna som har chans att vinna:

Om dagen tar slut – Lisa Hyder & Per Gustavsson (3-6 år)

Fågeln i mig flyger vart den vill – Sara Lundberg (9-12 år)

Anrop från inre rymden – Elin Nilsson (9-12 år)

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson (12-15 år)

Den förskräckliga historien om Lilla Hon – Lena Ollmark & Per Gustavsson (9-12 år)

Dumma teckning! – Johanna Thydell & Emma Adbåge

Den 23 november får vi veta vem som får motta det prestigefyllda priset!

 

De nominerade inom barn- och ungdomskategorin. På bilden från vänster: Bakre raden: Elin Nilsson, Johanna Thydell. Främre raden: Lisa Hyder, Per Gustavsson, Johanna Nilsson. Frånvarande: Emma Adbåge, Lena Ollmark, Sara Lundberg. Foto: Sören Andersson

 

Karta för förälskade & andra vilsna – Johanna Lindbäck

Karta för förälskade & andra vilsna – Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck har sedan debuten 2007 med ungdomsboken En liten chock gett ut flera böcker för både barn och unga, till exempel Lite ihop, Kanske ihop, Jan Svensson (för 9-12 år), samt Min typ brorsaSom om jag frågat och Vi måste sluta ses på det här sättet (för ungdomar) tillsammans med författarkollegan Lisa Bjärbo, som hon även gör Bladen Brinner med – en pod om barn- och ungdomslitteratur.

Den nya ungdomsromanen Karta för förälskade & andra vilsna utspelar sig ett par sommarveckor på Dalarö utanför Stockholm. Medan Julia och hennes familj tillbringar varje sommar där, är det första gången Rasmus och hans mamma är där då de har hyrt en stuga – som råkar ligga precis bredvid Julias. Och ja, det är väl lika bra att avslöja redan nu att det uppstår intresse mellan huvudkaraktärerna – för vad kan man annars förvänta sig när texten är skriven av en författare som är förknippad med att skriva tonårsromantik? En annan sak som är gemensamt för Lindbäcks tidigare böcker är hennes förmåga att helt och hållet gå in i ungdomens sfär och sedan genom ett inifrånperspektiv skildra den på ett träffsäkert och realistiskt sätt.

Historien är uppbyggd kring Julia och Rasmus känslor för varandra, och kring de konflikter som uppstår i den osäkerhet och det velande som hör ihop med det faktum att Julia redan har en pojkvän. Och inte nog med det: det är en kille som hennes bästa vän gillar. Genom att använda sig av en allvetande och opersonlig berättare samt avbruten kronologi med återblickar till olika tidpunkter innan sommarlovets början, skapar författaren inte bara en bättre förståelse för karaktärerna och varför de passar så bra ihop – utan även en mångbottnad text som visar på hur bland annat bakgrund och socialt samspel formar en som individ.

Läsningen av Johanna Lindbäcks nya roman innebär inte direkt några överraskningar, utan snarare igenkänning om man är bekant med hennes författarskap eller med den här litterära genren. Men ibland är det kanske just den trygga, välbekanta och upptrampade stigen man vill vandra på: den som man redan på förhand vet vart den leder en.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Karta för förälskade & andra vilsna Bokomslag Karta för förälskade & andra vilsna
Johanna Lindbäck
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-09-27
286
Unga vuxna

En berättelse som genom perspektivskiftning skildrar den första riktiga kärleken; den som gör att världen skimrar och små detaljer på den andres kropp får det att pirra i hela kroppen.

De nominerade är…

De nominerade är…

På den internationella bokmässan i Frankfurt presenterades i torsdags de nominerade till 2018 års ALMA-pris, och det är verkligen en gedigen lista över talangfulla författare och illustratörer från 60 olika länder!

Nio svenska författare och illustratörer är nominerade, och låt oss titta lite närmare på dem.

Eva Eriksson

Eva Eriksson. Foto: Cato Lein

Illustratör som kanske är mest känd för sitt samarbete med författaren Barbro Lindgren, där hon bland annat har ritat illustrationerna i småbarnsböckerna om Max. Hon har även illustrerat Rose Lagercrantz mellanåldersböcker om Dunne och Ulf Starks Jul i Stora Skogen. Den 13 oktober gav Rabén & Sjögren ut Räven och tomten där Eva Eriksson för första gången illustrerat en text skriven av Astrid Lindgren. Det som utmärker hennes bilder är hur hon lyckas fånga karaktärernas personlighet; varje känsla och tanke återspeglas genom minspel och kroppsspråk. Bilderna är ofta humoristiskt skildrade, vilket gör även de mest svåra ämnen att inte kännas så allvarstyngda.

Johanna Hellgren

Illustratören till Katarina Taikons nyutgivna Katitzi-böcker.

Pija Lindenbaum

Författare och illustratör. Hon har bland annat gett ut de bilderböckerna om den rädda och lite ensamma flickan Gittan, som genom sin fantasi möter både älgar, vargar och får som gör att hon inte bara har roligt utan även stärker sitt självförtroende. Lindenbaum är en produktiv bilderboksskapare vars böcker ofta bryter med samhällets genusnorm. Några titlar är Pudlar och Pommes, Doris drar, Lill-Zlatan och morbror raring och Kenta och barbisarna.

Eva Lindström

Eva Lindström. Foto: Jonas Adner

Författare och illustratör, som bland annat har gett ut bilderböckerna Oj en polis, Vi är vänner, Min vän Lage och I skogen. Utmärkande för Lindströms författarskap är det genuina barnperspektivet, både i text och bild. Hon har även illustrerat Ellen Karlssons barnböcker Snöret, fågeln och jag och En fisk som heter Fabian samt Ylva Karlssons bilderbok Den stora vännen. 

Anna Clara Tidholm

Illustratör som både gör egna småbarnsböcker så som Knacka på!-serien, och som samarbetar med andra författare – bland annat med maken Thomas Tidholm.

Thomas Tidholm

Författare som ofta samarbetar med makan Anna Clara Tidholm; några exempel på böcker där de samarbetat är En som du inte känner, När vi fick Felix och Det var en gång en räv som sprang i mörkret. 

Cecilia Torudd

Författare och illustratör, som bland annat har gett ut bildbokserien ”Barnbarnsböckerna”.

Jakob Wegelius

Författare till bland annat ungdomsboken Mördarens apa och den grafiska romanen Legenden om Sally Jones. Wegelius gör även illustrationerna till sina texter.

Ilon Wikland

Ilon Wikland. Foto: Leif Hansen

Illustratör som förknippas med Astrid Lindgrens författarskap, då hon ritat bilderna till Lindgrens texter ända sedan Lindgrens debut med Pippi Långstrump.

Monica Zak

Författare som skriver om utsatta barn och unga världen över; några titlar är Alex Dogboy, Kasta syra och Pumans dotter.

Det finns så många fantastiska författare och illustratörer bland de nominerade (även om jag inte på långa vägar vet vilka alla är), och bland mina utländska favoriter finns bland andra den spanska illustratören Elena Odriozola, den norska bilderboksskaparen Stian Hole, den brittiske författaren Neil Gaiman samt den amerikanska författaren Laurie Halse Anderson.

På ALMAs hemsida kan du se och även ladda ner den kompletta listan över de nominerade. I mars tillkännages vem som vinner det prestigefyllda priset.

 

 

Årets bästa barndeckare!

Årets bästa barndeckare!

För sin mellanåldersbok Döden i Skuggmyra tilldelades Elsie Petrén 2017 års Spårhunden-pris för bästa barn- och ungdomsdeckare. Priset delades ut på Bokmässan under lördagen, på Biblioteks- och berättarscenen. Priset delas ut av Svenska Deckarakademin, och så här löd juryns motivering: 

”Ett härligt spännande äventyr med skickliga, men aldrig påträngande, stråk av god pedagogik där författaren tar sina unga läsare på stort och skönt allvar”. 

Döden i Skuggmyra är den tredje delen i serien om Skuggmyra, som handlar om pojken Tim och hans vänner som tillsammans löser mysterier. Men berättelserna innehåller även ingredienser som hemligheter, svek, ödesdigra missförstånd och en gnutta kärlek. 

Sammanlagt var tre böcker nominerade till priset, och de andra två böckerna var Martin Widmark & Peter Lindbecks Talmannens hämnd och Ritta Jacobssons Labyrintens hemlighet. Bland de tidigare pristagarna finns bland andra Mats Berggren för Onsdag kväll strax före sju (2014), Jessica Schiefauer för När hundarna kommer (2015) och Christoffer Carlsson för Oktober är den kallaste månaden (2016).

Ett stort grattis till Elsie! 

Håll utkik efter min recension av Döden i Skuggmyra!

Fredagens bästa programpunkter

Fredagens bästa programpunkter

För mig är Bokmässan slut för i år, och likaså mitt uppdrag som bloggambassadör. I mitt sista inlägg vill jag lyfta några programpunkter från fredagen som innehållsmässigt var intressanta, tankeväckande och engagerande och som samtliga hade den unga läsaren i fokus. Jag tar emellertid även med torsdagens seminarium med Gunilla Bergström, som inte hunnits med innan på grund intensiva dagar.

Moderatorn Daniel Sjölin inledde seminariet ”Bakom ryggen på Alfons Åberg” med att fråga bilderboksskaparen Gunilla Bergström varför hon aldrig tidigare har berättat om det hantverk som ligger bakom succén med Alfons Åberg-böckerna, och hennes enkla svar med humoristisk ton var att hon inte har blivit tillfrågad ännu – vilket Sjölin ansåg var märkligt då hennes böcker har sålt i 5 miljoner exemplar bara här i Sverige. Anledningen till att de här 45 minuterna kändes som den bäst spenderade tiden på hela torsdagen var Sjölins förmåga att få det till ett naturligt samtal istället för en intervju. Bergström utstrålade karisma och ödmjukhet, och besvarade frågorna med både klokhet och humor. Bland annat berättade hon om den pinnstol som hennes morfar eller farfar hade gjort när han levde, och som hon har suttit på sedan hon skapade den första boken om Alfons.

Daniel Sjölin i samtal med Gunilla Bergström

Just skapandet var precis som seminarienamnet antydde i centrum för samtalet, och Gunilla beskrev hur hon arbetar med olika material så som tyg, garntråd, tidningsurklipp och papp för att få till de kollagebilder som har blivit som ett signum för böckerna om pojken Alfons Åberg och hans värld. Illustrationerna varierar i uttryck, men det som är gemensamt för dem är den realistiska utformningen som är ett medvetet uttryck för att barnet ska kunna känna igen sig och ”hitta rätt”. Men även fast illustrationerna är det som är utmärkande för berättelserna, så menar hon att det är texten som är den största utmaningen och det som tar mest tid. Anledningen? Samspelet mellan text och bild och den språkliga begränsning som är nödvändig i bilderböcker, vilket alltid innebär redigering. Dock utgår arbetet alltid från en text, då Bergström anser att det inte är möjligt att illustrera utan att ha en riktning.

Daniel Sjödin ger sig på en tolkning om varför Alfons Åberg är en karaktär som är så omåttligt populär och omtyckt av barn världen över, och menar att det beror på hans vanlighet och hur han alltid skildras ur barnets perspektiv. Gunilla Bergström lägger till att han är en nyanserad karaktär som ännu inte är färdigutvecklad, och därför kan gå åt flera olika håll samt det faktum att böckerna skildrar konflikter som alla barn kan känna igen sig i. Något annat som framkommer under samtalet är att förlaget och hennes redaktör aldrig har lagt sig i och censurerat text eller bild, utan hon har istället fått ”härja fritt” som hon uttrycker det. De här aspekterna är tillsammans säkerligen en stor anledning till att böckerna om Alfons Åberg är bland de mest utlånade på biblioteken, och att de trots att flera titlar gavs ut under 70- och 80-talet är och förblir tidlösa.

Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet redogjorde för utgivningen av barn- och ungdomsböcker på seminariet ”Kommer det för mycket barnböcker?” Det var känt för mig sedan innan att utgivningen har ökat med dubbelt så många titlar sedan år 2000, något som är helt unikt inom barn- och ungdomslitteraturen. Det som var nytt för mig var dock anledningen till ökningen, vilket enligt Warnqvist främst beror på 2002 års sänkning av bokmomsen, det utökade litteraturstödet under 2000-talet, Mangaboomen 2008, PISA-rapporten 2012 samt de förändringar som har skett inom förlagsbranschen.

Med det sistnämnda menas att många nya mindre förlag har startats och egenutgivningen har ökat. Flera mindre förlag har dessutom snabbt blivit etablerade på marknaden, så som Modernista, Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget, Olika förlag och Idus. Dessutom sätter förlagen ISBN-nummer på produkter som inte är rena böcker utan istället en blandning mellan bok och leksak; som till exempel Disneys Frost som är både väska och bok.

Den här innebar såklart till ökad konkurrens vilket oundvikligen ledde till minskad försäljning. De här tendenserna har gjort det svårt för författare att kunna försörja sig på skrivandet, och många ger därför ut böcker på flera olika förlag – något som Warnqvist menar är problematiskt för försäljningen till andra länder då förlag ofta bara vill köpa in en av författarens titlar. Konkurrensen gör därför att det satsas på populära serier som säljs i många upplagor istället för på bredd och översättningar till andra språk, vilket med andra ord gör att kvantitet går före kvalitet.

Den kunniga och kompetenta författaren Helena Dahlgren modererade samtalet mellan spökförfattarna Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro i seminariet som hette ”Spökhistorier och deras funktioner”. För att inte bli långrandig vill jag bara ta upp några av alla de intressanta frågor som behandlades; bland annat hur skräckhistorier är något som alltid har funnits inom litteraturen och alltid har lockat unga läsare.

Helena Dahlgren, Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro diskuterar spöken och skräck i barnlitteraturen.

Katarina Genar menade att då hennes böcker är mer realistiska, krävs att hon inte skildrar för läskiga situationer och även har med ett lyckligt slut för att inte läsningen ska bli för skrämmande. För Ollmark betyder berättelsens ”pussel” istället mer, och anser istället att slut som inte är lyckliga och bra är mer spännande och intressanta och ger det läsande barnet något annat än det förväntade. Arro tog upp ursagans förmåga att göra det hemska till något komiskt, och att det är något som återfinns än i dag och att även det uppfostrande och moraliska i berättelserna finns kvar.

Alla i panelen var överens om att det gemensamma för spökberättelsen är att de innehåller en protagonist som av olika anledningar befinner sig i ett utanförskap, och att mötet med spöket gör att denne blir del av en gemenskap, då även den som går igen vill bli sedd.

Varför är då de här läskiga böckerna så otroligt populära bland barn och unga? Ett svar som gavs var att påhittade berättelser ger läsaren en sorts trygghet till skillnad från den allt mer kaotiska omvärlden; barnet kan när som helst stänga igen boken och få det hemska att försvinna. Dessutom fungerar berättelserna som ett sätt att lära sig att känna och hantera sin egen rädsla, och det adrenalin som pumpas ut i våra kroppar när vi blir skrämda gör även att vi känner oss euforiska när inget farligt händer oss och vi så att säga har klarat oss ur situationen helskinnade. Forskare påpekar att endorfinerna som utsöndras kan liknas vid morfin. Det är därför inte så svårt att förstå varför vi människor dras till det som är läskigt, men som man ändå har kontroll över.

”Kärlek och identitet” var en programpunkt som jag uppskattade mycket, dels för att både Jennifer Niven (Vända världen rätt) och Johanna Lindbäck  (Karta för förälskade och andra vilsna) deltog, men även för kulturjournalisten Tara Moshizis professionella framtoning då hon var mycket insatt i såväl de aktuella titlarna som tidigare verk. Att se till författarens alla verk gör samtalet kring skrivprocess, karaktärer och det stilistiska mer intressant.

Det visade sig att Niven och Lindbäck arbetar med persongallerierna i sina berättelser på ungefär samma sätt, och beskrev att det är lättare att skildra en pojkkaraktär då de kan hålla dem ifrån sig själva och de egna upplevelserna. Båda uppmärksammade även det problematiska i att låta två huvudkaraktärerna få lika mycket utrymme och plats, men att när det fungerar väl så skapar de olika perspektiven en mer nyanserad berättelse.

Moderator Tara Moshizi med författarna Jennifer Niven och Johanna Lindbäck

Niven avslöjade att hon skrev klart sin förra bok Som stjärnor i natten (All the Bright Places) på endast sex veckor, vilket fick Johanna Lindbäck att med förundran fråga hur hon klarade av en process som vanligtvis kan ta år på så kort tid – något som säkerligen alla i salen undrade över. Hon förklarade då att hon nästan var klar med ett manus för vuxna när hennes dåvarande förläggare hastigt gick bort, vilket ledde till oro och stress men även till att hon påbörjade ett manus för unga vuxna som hon tänkt skriva länge och som den avlidna förläggaren tyckte att hon skulle satsa på. Det fanns dock ett problem – den nya förläggaren hon hittat ville att hon skulle ha manuset klart redan efter några dagar, vilket var en omöjlighet. Den förläggare hon till slut hamnade hos skulle gå på föräldraledighet inom två månader, och för att slippa byta ännu en gång bestämde hon sig för att ägna all sin tid åt att skriva kart boken, vilket lyckades.

Moshizi avrundade genom att fråga författarna vilka böcker de själva önskade att de hade läst när de var unga, och båda var rörande överens om att de gärna skulle ha velat läsa den sortens litteratur som de nu själva skriver: som tar upp ämnen som mobbning, ensamhet och utanförskap – både för igenkänning och för att förstå andras upplevelser och lära sig något av det. Det är bara att konstatera att de som är unga och alla vi som älskar att läsa ungdomslitteratur kan skratta oss lyckliga över att ha möjligheten att läsa böcker skrivna av författare så som Jennifer Niven och Johanna Lindbäck.

Den unga läsaren i centrum

Den unga läsaren i centrum

I dag var första dagen på Bokmässan i Göteborg! Det första seminariet som jag gick på var ”De vuxna i barnlitteraturens värld” där moderatorn Johanna Lindbäck pratade med barn- och ungdomsförfattarna Anette Eggert och Karina Berg Johansson om hur de skildrar vuxna karaktärer i sina böcker, och vilken betydelse de vuxna har i litteratur för barn och unga. Anette Eggert berättade att hon inte har någon utförlig plan för sina karaktärer innan hon påbörjar skrivandet, utan att karaktärerna istället skapas allteftersom texten blir till. Det enda hon visste med säkerhet när hon började att skriva på den nya ungdomsromanen Tisteltankar, var att protagonisten skulle förlora någon närstående. Hon avslöjade att hon först tänkt att ”ta död” på huvudpersonen Linns pojkvän, men ändrade sig och istället var det hennes mormor som dog – då en naturlig död skulle vara bättre för den berättelse hon tänkt sig.

Johanna Lindbäck, Anette Eggert och Karina Berg Johansson

Katarina Berg Berg Johansson menade att inte heller hon gör upp något persongalleri, utan även hon hittar sina karaktärer under skrivandets gång. Berg Johansson tog upp att Stephen King liknar det här med att man som författare hittar bit för bit av sina karaktärer ju mer man skriver på en text; att man liksom en arkeolog använder en pensel för att långsamt få fram konturerna och sedan helheten.

Att ha med vuxna karaktärer i en berättelse där ett barn eller en ung person är protagonist ger den fler bottnar menar Eggerts, då konflikterna leder till spännande möten. De vuxnas medverkan där de faktiskt skildras som mänskliga och ibland även som inte endast goda är viktigt då speciellt lite äldre barn och unga även behöver ta del av situationer som inte är idylliska utan mer verklighetsförankrade, påpekade moderatorn Johanna Lindbäck.

Sammanfattningsvis var det ett intressant samtal som flöt på bra; där samspelet mellan barn och vuxna i litteraturen var i fokus.

Ett annat bra seminarium var ”Att skriva någon annans historia”, där Yukiko Duke samtalade med ungdomsförfattarna Charlotte Cederlund, Camilla Lagerqvist och Mats Berggren om hur man gör för att skildra någon och något som man inte har egen erfarenhet av.

Mats Berggren är författaren till den realistiska romanen Din syster måste dö, som är en fristående fortsättning på Onsdag kväll strax före sju som 2014 tilldelades priset Spårhunden. En viktig aspekt som Berggren tog upp under seminariet är den om man verkligen kan skriva om någon annans upplevelser och göra de till sina på något sätt, då han poängterade att ingen författare under historiens gång har skrivit om endast sådant som är självupplevt; och gav exempel på Astrid Lindgren och Shakespeare.

Mats Berggren, Camilla Lagerqvist, Charlotte Cederlund och Yukiko Duke

Duke frågade panelen om hur de gör för att samla information om de okända världar som de berättar om, och Charlotte Cederlund som har skrivit Idijärvi-serien där fantastik blandas med realism i en norrländsk sameby; svarade att för att att kunna ge en rättvis bild av samernas perspektiv och situation har hon en referensgrupp med unga samer boendes i Kiruna och byarna runt omkring. Camilla Lagerqvist skriver historiska romaner för mellanåldern, och till sin nya bok Försvunnen som är den första delen i en tänkt trilogi, besökte hon Rasbiologiska Institutet för att få en bild av platsen och historien då huvudpersonen Disas morfar tillfångatas då de tillhör resandefolket. Lagerqvist berättar vidare att hon tyvärr inte kunde göra den research hon tänkt sig, men antar att det beror på den skam som hör samman med rasbiologins historia i Sverige. Detaljerade miljöbeskrivningar om hur livet tedde sig förr i tiden är annars bra för att läsaren ska få en förståelse om den värld texten handlar om, och mycket av den informationen har hon fått av mor- och farföräldrar. Berggren har liksom Cederlund använder sig av referenspersoner som lever i den värld som han beskriver i sina böcker; som även läser hans manus och ger input.

Det som jag tar med mig från det här seminariet är att även om genuina och representativa röster behövs inom barn- och ungdomslitteraturen, så utesluter inte det att andra författare faktiskt också kan skriva om andra människors verklighet – för precis som Charlotte Cederlund påpekade så de här böckerna ett bevis för att vi som människor har förmågan att förstå andra individers perspektiv.

Jag gick på fler fantastiska seminarier om barn- och ungdomslitteratur; bland annat Låt oss prata om sex – och skriva om det” där Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesèn diskuterade hur man får till en riktigt bra sexscen utan att förstöra stämningen, och även för att göra den normskapande, som Anna så klokt uttryckte det.

Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratar med moderatorn Jenny Jägerfeld om sexskildringar i ungdomslitteraturen.

Bokmässans höjdpunkter!

Bokmässans höjdpunkter!

Här nedan tipsar jag om några programpunkter med tema barn, unga och bibliotek från torsdagen den 28 september till söndagen den 1 oktober. Jag har lilamarkerat de seminarium som jag tycker verkar extra bra!

BIBLIOTEK OCH BERÄTTARSCENEN

(D-hallen, monter D02:01)

Torsdag 28 september

Kl. 10-10.20

”Hur skapar vi likvärdiga förutsättningar för barns och ungas läsning?”

Katti Hoflin, ordförande i Regeringens Läsdelegation, pratar om hur läsförståelse hör ihop med ett rikt språk och hur viktigt det är att skapa motivation till läsning. Hoflin berättar även hur det hittills har gått med uppdraget, och vad som behöver utvecklas.

Fredag 29 september

Kl. 12.20-12.40

”PUNKT 127 – biblioteket där unga får ta plats”

Bredäng bibliotek berättar om hur de gjort för att förvandla ett stökigt bibliotek till en plats som är både trygg och inbjudande för barn och unga, där både personal och barnen känner sig respekterade och hörda.

Lördag 30 september

Kl. 10-10.20

”Att skriva deckare för unga” 

Barn- och ungdomsförfattarna Pia Hagmar och Malin Stehn pratar om hur det är att skriva deckare för barn och unga, och utgår ifrån sina egna böcker. Pia Hagmar har skrivit deckarserien ”Dalslandsdeckarna” för barn 6-9 år, men är även känd för sina många hästböcker. Malin Stehn är aktuell med mellanåldersromanen Spökskrivaren, som utspelar sig en höstlovsvecka ute i ett torp omgiven av en stor skog där bokens huvudperson Casper är tvungen att vara med sin pappa som är en känd deckarförfattare.

SEMINARIER

Torsdag 28 september

Kl. 10-10.45

”Det livslånga läsandet”

Diskussion om hur man på bästa sätt främjar läskunnighet, och vilka faktorer som bidrar till Finlands höga resultat i PISA-mätningarna. Medverkar gör bland annat den finlandssvenska läsambassadören Katarina von Numers-Ekman och barnboksförfattaren Martin Widmark.

Kl. 11-11.45

”Bilderboken i förskolan”

Samtal med bland andra litteraturpedagogen Agneta Edwards och författarna Jujja Wieslander och Per Gustavsson om hur man kan arbeta språkutvecklande med barn i förskoleåldern genom att använda sig av bilderböcker.

Kl. 11-11.45 

”Att skriva någon annans historia”

Barn- och ungdomsförfattarna Charlotte Cederlund, Camilla Lagerqvist och Mats Berggren diskuterar hur det är att skriva böcker där huvudpersonen lever i en verklighet som är helt främmande för dem själva, och hur man skriver för att få karaktärer och händelser trovärdiga. 

Kl. 12-12.45

”Kitty Crowthers bildvärd”

Bilderboksskaparen Kitty Crowhter, som tilldelades ALMA-priset 2010, berättar om sin nya bok Sagor om natten, som är översatt av Ulf Stark och som först gavs ut på ett svenskt bokförlag (Lilla Piratförlaget).

Kl. 13-13.45

”Låt oss prata om sex – och skriva om det”

Ungdomsförfattarna Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratar med Jenny Jägerfeld om hur de tänker kring normkritik när de skriver, och hur en sexscen skildras på bästa sätt. 

Kl. 15-15.45 

”Bakom ryggen på Alfons Åberg” 

Gunilla Bergström berättar för första gången om om arbetet bakom böckerna som har sålts i miljontals exemplar bara i Sverige, och översatts till 35 språk.

Kl. 16-16.45 

”Humoristiskt om ungas identitetsfrågor”

Åsa Asptjärn pratar med finlandssvenska humorförfattare om den komiska litteraturens förmåga att närma sig ungas identitetsfrågor.

Fredag 29 september

Kl. 10-10.45

”Black Lives Matter – politik i ungdomsboken” UTGÅR TYVÄRR! 

Jason ”Timbuktu” Diakité (En droppe midnatt) och Angie Thomas (The Hate U Give) samtalar om rasism och längtan efter tillhörighet, med utgångspunkt från deras egna romaner.

Angie Thomas. Foto: Anissa Photography

Kl 11-11.45 

”Krypande spänning” 

M.G. Leonard, författaren till mellanåldersböckerna Kryp och den helt nyutgivna Krypens drottning berättar om sitt skrivande och sin fascination men även rädsla för småkryp.  

Kl 12-12.45 

”Spökhistorier och deras funktioner” 

Författarna Lena Ollmark, Katarina Genar och Lena Arro samtalar med författaren och litteraturbloggaren Helena Dahlgren om vad det är i de här berättelserna som lockar, och om de fyller någon psykologisk funktion för oss.

Kl. 13-13.45 

”Kärlek och identitet” 

Jennifer Niven, som skrivit den nyutgivna ungdomsromanen Att vända världen rättdiskuterar hur det är att skriva för unga samt om identitet och samhällets krav med författaren Johanna Lindbäck; aktuell med ungdomsromanen Karta för förälskade och andra vilsna. 

Kl. 14-14.45 

”Kapitelböcker i ett visuellt tidevarv”

Illustratörerna Per Gustavsson (Amy, Aron och Anden), Henrik Jonsson (PAX) och Julia Thorell (Bruno 3000) i samtal med kulturjournalisten Lotta Olsson om illustratörernas betydelse i en visuell tid, och hur det konstanta flödet påverkar samspelet mellan text och bild.

Kl 15-15.45

”Kulturmannen i ungdomsboken” 

Hur behandlas den den självgode påsmunken i ungdomslitteraturen? Författarna Maria Frensborg (Mina smala axlars längtan), Åsa Asptjärn (Rimligt lyckade ögonblick) och Hampus Nessvold (Ta det som en man) i diskussion om hur de i sina böcker förhåller sig till den utskällde mansfiguren.

Kl 16-16.45 

”Norge har aldrig varit hetare! – Norska barnböcker”

Tre norska författare berättar om sina senaste böcker för barn och varför just Norge är i framkant när det gäller barnlitteratur. Med Nina Grönvedt (En rumpa att dö för), Gudrun Skretting (Anton och andra olyckor) och Iben Akerlie (Lars är LOL).

Kl 17-17.45

”Eviga frågor för stora och små”

Eva Susso och Anna Höglund har skrivit den filosofiska boken Alla frågar sig varförsom tar upp existentiella frågor ur ett barns perspektiv, vilken de samtalar med tillsammans med Pernilla Stalfelt som i sin bok Tidenboken funderar och och undersöker vad tid är och hur vi upplever den.

Söndag 1 oktober 

Kl. 11-11.45 

”Arvet efter Astrid”

Författarna Erika Vallin, Sara Bergmark Elfgren och Annika Lindgren i ett samtal om hur de inspirerats av Astrid Lindgren och hennes berättelser, vad det är som gör en berättelse tidlös och vilka författarskap som kommer att leva kvar om 50 år, så som Astrids har gjort. 

Sara Bergmark Elfgren. Foto: Henric Lindsten 2017

I dag kom Mässtidningen ut! Den går att läsa på nätet men finns även att hämta på offentliga platser i Göteborgsområdet, så som bibliotek och caféer.

Håll utkik efter kommande inlägg om Bokmässan där jag skriver om mässans historia, årets tema och diskussionen om Nya tider!

Bloggambassadör 2017!

Bloggambassadör 2017!

I år ska jag bevaka Bokmässan, och att vara en av de utvalda bloggambassadörerna känns fantastiskt roligt och spännande! Jag kommer mest att skriva om de seminarier jag går på, men eventuellt även vad som händer i de olika montrarna och på de mindre scenerna.

Eftersom jag arbetar som bibliotekarie mot barn och unga och även är mest intresserad av den sortens litteratur, kommer mina inlägg främst att fokusera på seminarier inriktade mot bibliotek och barn- och ungdomslitteratur.

Redan nu kommer jag att börja blogga om mässan, så håll utkik efter kommande inlägg där jag bland annat tipsar om intressanta programpunkter, skriver om mässans historia, årets tema och diskussionen om Nya tiders medverkan!

(Inläggen kommer att ligga under ”Blogg” – ”Bokmässan 2017” i menyraden)

För att läsa mer om Bokmässan och se seminarieprogrammet, klicka dig in på deras hemsida!

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen är den åttonde delen i den otroligt populära urban fantasyserien av trion Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Böckerna handlar om syskonen Alrik och Viggo, som på grund av att deras mamma inte kan ta hand om dem tillfälligt bor i ett fosterhem i Mariefred. I staden finns flera av de bikaraktärer som spelar en viktig roll för handlingen, bland annat Estrid och Magnar som vaktar det gamla biblioteket där böcker med magiska formler finns bevarande, Iris – den unga tjejen som är hemlös och som har starka häxkrafter, Maggan Migrän som arbetar som skolsköterska men som även döljer sitt samröre med de mörka krafterna som är på väg att ta över staden och dess invånare. I biblioteket finns något som är väldigt åtråvärt för de den som kallar sig för Svarthäxan, som gör allt för att ta sig igenom det skydd som hela tiden verkar försvagas. Alrik och Viggo visar sig vara de nya väktarna som ska ta över efter Estrid och Magnar, men redan nu måste de hjälpa till att skydda biblioteket. Men killarna har även andra problem som de ständigt måste handskas med, då de på skolan utsätts för trakasserier vilket ökar det sociala utanförskap som de är i på grund av uppväxten med en alkoholiserad mamma.

I den förra boken, Pestan, härjade en smitta i staden som gjorde många människor sjuka, vilket visade sig vara blyförgiftning orsakad av en sorts keramik som såldes på marknaden. Samtidigt som Alrik, Viggo och de andra försöker finna ett botemedel, tror sig Iris ha kommit på vem Svarthäxan egentligen är, och vart hon kan hittas…

I den nya boken är Iris plötsligt spårlöst försvunnen, och ett litet barn blir bokstavligt talat uppslukad av jorden när hon är ute och leker med sin äldre granne. Med hjälp av de gamla böckerna i biblioteket får Estrid och Magnar fram att det som finns under marken troligtvis är en så kallad Vitorm – en uråldrig och mytisk varelse som till utseendet liknar en blandning mellan en gigantisk orm och drake. Och om dess skräckinjagande utseende inte vore nog så framkommer även att de letar efter barn att äta. Dessutom verkar Vitormen nu ha siktet inställt på Iris! Hur ska Alrik och Viggo hitta henne i tid, och hur ska de onda krafterna kunna besegras?

Det som gör serien så fantastiskt bra handlar såklart om den spänning som hela tiden finns närvarande, och de nordiska väsen som man som läsare i varje bok får bekanta sig med. De otroligt detaljerade och snygga svartvita illustrationerna gör även sitt, och genom att komplettera texten är de är en stor del av berättelsen. Även kombinationen av realism och fantastik där karaktärerna får slåss mot såväl verklighetstrogna problem som påhittade är säkerligen en av anledningarna till att serien har blivit så omåttligt populär.

Maran, del nio i serien, utkommer i oktober. Det går att förboka den redan nu! Låt oss hoppas att vi inte behöver vänta särskilt länge på den sista och avslutande delen i serien, vars titel är Draugen.

Bonnier Carlsens hemsida kan du läsa mer om Pax-serien; där finns det både information om böckerna och författarintervjuer.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pax Vitormen (del 8) Bokomslag Pax Vitormen (del 8)
Pax
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-06-12
200
9-12 år

Den hemska smitta som drabbade Mariefred tycks ha försvunnit, och de drabbade har fått lämna sjukhuset. Men återigen händer det konstiga saker som hotar staden; ett litet barn försvinner då det dras ner under marken av en fasansfull varelse som tycks vara på jakt efter Iris, som är spårlöst försvunnen. Samtidigt är Svarthäxan och de mörka krafterna närmare än någonsin.

Hur ska Alrik och Viggo hitta Iris i tid, och hur ska de kunna stoppa Svarthäxan?

Det här är spänning och fantastik när det är som bäst!

Inatt jag drömde – Mårten Melin

Inatt jag drömde – Mårten Melin

I Mårten Melins nya mellanåldersbok Inatt jag drömde är det fantasin som står i fokus. För tänk om man kunde besöka andra människors drömmar, och där få saker och ting att existera eller försvinna med en endaste tanke? Mat, byggnader, landskap, djur, människor…? Den här förmågan upptäcker Malik att han har, en natt på sommarkollot när han inte kan sova. Plötsligt finns det ett skimrande drömhål ovanför hans rumskompis Elias, vilket visar sig vara ingången till drömmarnas värld, och i det här fallet Elias dröm om en fisketur med sin avlidna pappa. Även om Maliks intrång i drömmen gör Elias besvärad, är han beredd att göra samma sak igen för att imponera på Sira, tjejen han är kär i. Tillsammans utforskar de det My Little Pony-land som Siras lillasyster Naida alltid drömmer om, där allt är glädje och lycka.

Men att vara drömvandrare är inte så problemfritt som det verkar vara, för det går inte att ta sig tillbaka till den verkliga världen när den som drömmer har vaknat. Ett annat dilemma är att det i drömmarnas värld finns någon som kallar sig Jonna – ”alla mardrömmars skapare och beskyddare”, som kan få en mysig dröm kan förvandlas till en oerhört skrämmande mardröm på bara en sekund. Jonna vill inte bara ha makt i sin egen värld utan även i den verkliga världen, och drar sig inte för att få som hon vill. Den ende som kan ta sig mellan världarna och därmed förena dem är Malik, vilket Jonna såklart utnyttjar för att ta sig över till den verkliga världen. För att få Malik att göra som hon vill tillfångatar hon Sira precis när de ska ta sig igenom hålet till den verkliga världen, vilket medför att Malik inte kan ta sig tillbaka in i drömmen för att hämta henne.

Det visar sig att alla människors drömmar hänger ihop och förenas, och att man därför kan ta sig från en dröm till en annan. Frågan är bara hur Malik ska ta sig tillbaka, och hur han ska hitta Sira. Och vad är det egentligen för planer som Jonna smider tillsammans med landets statsminister, och hur ska han lyckas stoppa dem?

Melin leker i den här berättelsen med en svindlande tanke; att kunna ta sig till drömmarnas värld och styra andras drömmar, men även att kunna skapa en egen sfär där man kan uppfylla sina egna drömmar genom tankens kraft. Historien låter han ta form genom den simultana jag-berättaren Malik, vilket gör att man som läsare kommer de både spännande och skräckinjagande händelserna och situationerna nära – man kan nästan fysiskt känna den panikkänsla som måste kommer över honom när Sira har fastnat i den andra världen, och han plötsligt står öga mot öga med hennes föräldrar; utan att kunna förklara varför deras dotter är borta.

Som i Melins andra texter finns även här en sorts direkthet, där det inte finns utrymme för det överflödiga. Genom att skala av på det här sättet sätts handlingen i centrum medan person- och miljöbeskrivningar kommer i skymundan. Det som är utmärkande för det här berättargreppet är att man på en gång hamnar i det som är berättelsens kärnhändelse; i det här fallet när Malik först upptäcker sin förmåga. Bokens exposition; dess inledning där man lär känna miljö och karaktärer, existerar därför inte och man lär istället känna dessa allteftersom historien berättas. Det här berättargreppet fungerar väl när syftet är att skapa spänning från start, men gör istället karaktärerna platta och intetsägande – för även om man ser händelserna från protagonistens perspektiv så beskrivs inte tankar och känslor ingående, vilket försvårar läsarens identifiering och igenkänning.

Det som jag verkligen uppskattar med Inatt jag drömde är flörten med de klassiska sagorna och deras berättelsemönster och teman, men även den intertextuella relation som finns till Melins tidigare verk om Skogsbingelskolan, som handlar om en skola för unga människor med övernaturliga förmågor. På det sättet var slutet lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett en till berättelse om Malik där han fick utveckla sin oerhört fascinerande förmåga. Men vem vet? Vad som helst kan ju faktiskt hända i fiktionens värld!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min författarintervju med Mårten Melin!

Inatt jag drömde Bokomslag Inatt jag drömde
Mårten Melin
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-06-16
144
9-12 år

Vore det inte helt fantastiskt att kunna ta sig in i drömmarnas värld; att styra dem som man vill och uppleva sådant som man bara fantiserat om? Det här blir sanning för bokens huvudperson Malik, som upptäcker att han är en drömvandrare. Men det visar sig att det inte är helt problemfritt att gå in i andras drömmar; och snart riskerar han att förlora både sitt liv och tjejen han är kär i; men även att hela världen försämras till en mycket sämre plats.