Browsed by
Tagg: Barn- och ungdomslitteratur

De nominerade är…

De nominerade är…

Ja det får vi veta nu på måndag, den 22 oktober, då det tillkännages vilka författare och titlar som är nominerade till årets Augustpris. 

Som vanligt delas priset ut inom tre olika kategorier; Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok. 

I år firar Augustpriset dessutom 30 år, så gissningsvis blir det lite extra pompa och ståt i och med det!

Ni som läser min blogg och följer Bokkoll.se på Instagram är införstådda med att det är den sistnämnda kategorin som intresserar mig allra mest, då jag arbetar som barn- och ungdomsbibliotekarie och även har läst ungefär alla kurser som finns på universitetet inom genren. 

Det här året har varit ett otroligt bra litteraturår, där många titlar av hög kvalitet har getts ut av de olika förlagen. Tittar man närmare på vilka svenska böcker för barn och unga som kan tänkas bli nominerade så finns det flera som jag hoppas på. Bland annat de här, som listas helt utan rangordning och med fokus på ungdomslitteratur (klicka på titeln så kommer du direkt till förlagets sida om boken, med information om både romanen och författaren):

Gropen av Emma Adbåge  (bilderbok)

Förvandlingen av Anna Höglund (bilderbok)

Comedy Queen av Jenny Jägerfeld (mellanåldern)

Billie. Alla tillsammans av Sara Kadefors (mellanåldern)

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo (ung)

Ättlingarna. Hotet av Mats Söderlund (ung)

Tionde våningen av Christina Herrström (ung)

Lite kul måste man ha av Åsa Karsin (ung)

Som sparv som örn av Per Nilsson (ung)

 

PAX. Draugen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

PAX. Draugen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Så landade den äntligen i min brevlåda, PAX. Draugen. Jag läste, lyssnade, och läste igen. Tittade om och om igen på de fantastiska illustrationerna. Kände på det vackra omslaget, luktade på de tjocka papperssidorna. Riktigt drog ut på det oundvikliga: slutet. För det här är den allra sista Pax boken i den enda svenska bokserie för 9-12 åringar som jag känner till som i svenska mått är värd att jämföras med Harry Potter-succén: hur böckerna slukas, älskas och väntas på med spänd förväntan. Och där den bästa semestern är en resa till Mariefred där man kan se och uppleva de riktiga ställena i berättelsen, och gå i Alrik och Viggos spår. 

Vi är nog många, både barn och vuxna, som känner en sorg och tomhet nu när den sista boken är läst. Men för att inte spoila för er som fortfarande har boken oläst kan jag bara säga: OMG!!? Vilken jädrans avslutning på en helt otrolig bokserie! Det är så olidligt spännande, läskigt och oerhört sorgligt men samtidigt finns den här humorn, glädjen och kärleken som går igenom i varje bok. Jag är fortfarande helt golvad, och kan inte hylla böckerna, författarna, illustratören och bokförlaget nog med gånger.

Till er som har barn som inte kommit igång med läsningen, som inte hittar rätt spännande bok: prova att sätta Nidstången i händerna på h*n, det går inte att sluta läsa när en väl har börjat!
Jag är 38 år, och visserligen är böcker mitt största intresse; men jag har varit i en underbar bubbla under läsningen där jag skrattat, gråtit och förbannat alla elaka och empatilösa vuxna i böckerna. Berättelsen är skriven utifrån många olika perspektiv som ofta vävs ihop i ett och samma kapitel. De här medvetendeströmmarna gör att texten kan vara svår att hänga med i för läsaren som inte är van vid perspektivbyte, men det gör också att läsaren lär känna alla karaktärer och de därför känns som nära bekanta..

Ja, det är ledsamt att det inte blir några fler PAX-böcker, men herregud vilken skatt författarna Ingela Korsell och Åsa Larsson, illustratören Henrik Jonsson och bokförlaget Bonnier Carlsen har gett oss! Stort och innerligt TACK för det! 

Draugen och de andra nio böckerna i serien hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Läs gärna mina recensioner av PAX. Vitormen och PAX. Maran

PAX. Draugen Bokomslag PAX. Draugen
PAX (del 10)
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2018-09-13
249
9-12 år

Den allra sista boken i PAX-serien!

Tionde våningen – Christina Herrström

Tionde våningen – Christina Herrström

På tionde våningen i en lägenhet med fyra rum och kök bor den sjuttonåriga tjejen Jorinde helt ensam, sedan hennes föräldrars skilsmässa. Mamman finns nu i ett hus i soliga Florida, efter att ha blivit upp över öronen förälskad i en gammal tonårskärlek, medan pappan flyttat ut till stugan på skärgårdsön permanent. Där han sitter med offerkoftan på, och ältar och går ner sig mer och mer för varje dag som går. Jorinde å sin sida har stannat kvar i lägenheten som varit hennes hem sedan hon föddes; och för att den inte ska kännas så sorgligt tom går hon varje kväll och tänder i alla rum. Bästa vännen Agnes, som har en idyllfamilj, menar att det är rena lyxen med egen lägenhet – då man får vara i fred från föräldrar och ha fest när man vill. Men för Jorinde som sakar det andra tonåringar har är det istället just föräldrar och familj som betyder mest. Men det säger hon inte, utan låtsas istället vara en fri och självständig fågel som flyger vart den vill. Medan det inuti henne gör så ont av allt ansvar och all plikt som följer med ett eget hem och med en pappa som är helt beroende av hennes kärlek och omsorg. För utan henne är hon säker på att han skulle ramla ner i ett svart djupt hål och aldrig komma upp igen – att han skulle bli så deprimerad att han tog sitt eget liv och lämnade henne ännu mer än vad han redan gjort.

Så här går Jorindes tankarna när hon efter en fest i lägenheten ser att en kula till hennes mycket speciella och emotionellt värdefulla kristallkrona är försvunnen. Den mörka rökfärgade kulan som saknas betyder så mycket för henne att hon genast letar upp den skyldige tjuven för att ta tillbaka den. Det är på det här viset hon och Emanuel träffas för första gången; han med smilgropen och det mjuka tysta skrattet som får henne att känna sig tryggast i världen. Med Emanuel i sitt liv blir rummen mindre tysta och de jobbiga känslorna går att dela med någon som vill förstå på riktigt. Men då inget någonsin är okomplicerat blir hon tvungen att ta ställning de olika relationer hon har i sitt liv, och allt som kommer med dem. Vad ska man egentligen behöva uppoffra för sin bästa vän, och hur mycket ska någon som är sjutton år behöva ta hand om och oroa sig för sin förälder?

Christina Herrström är författaren bakom succéerna Ebba och Didrik, Glappet och Tusen gånger starkare, den sistnämnda boken Augustnominerades 2006. Den nya ungdomsromanen Tionde våningen är en poetiskt berättad historia om att bli vuxen och ta ansvar fast man fortfarande är ett barn, vad det här innebär att hamna utanför i en skilsmässa där man anklagar sig själv för att ha blivit lämnad. Det är även en berättelse om vänskapsrelationer och rädslan över att bli övergiven och ensam, samt om den första riktiga kärleken och dess kraft och magi. Det är en berättelse om att få lov att sätta ner den tunga krona som vi bär varje dag som ett bevis på vår styrka. För även den med en väldigt stor själ måste emellanåt få vila och få känna sig svag. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.  

Tionde våningen Bokomslag Tionde våningen
Christina Herrström
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2018-03-23
206
Unga vuxna

Ungdomsromanen Tionde våningen är en poetiskt berättad historia om att bli vuxen och ta ansvar fast man fortfarande är ett barn, vad det här innebär att hamna utanför i en skilsmässa där man anklagar sig själv för att ha blivit lämnad. Det är även en berättelse om vänskapsrelationer och rädslan över att bli övergiven och ensam, samt om den första riktiga kärleken och dess kraft och magi. Det är en berättelse om att få lov att sätta ner den tunga krona som vi bär varje dag som ett bevis på vår styrka. För även den med en väldigt stor själ måste emellanåt få vila och få känna sig svag.

 

Författarintervju med Elin Säfström

Författarintervju med Elin Säfström

Författaren Elin Säfström, född 1974, är uppvuxen i Stockholm och har bott där i stort sett hela sitt liv – i skrivande stund bor hon på Kungsholmen tillsammans med man och deras treåriga dotter. Till vardags arbetar hon som programmerare och skriver vid sidan om, även om författandet är det som ligger henne varmast om hjärtat. I övrigt är hon en stor språkentusiast och hobbymusiker. Efter att ha läst Elins böcker blev jag intresserad av att veta mer om hur idén till historien kom till, och om hon alltid närt ett speciellt intresse för just naturväsen, den nordiska folktron och fantasygenren. 

Dina två ungdomsböcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar innehåller väsen så som troll, tomtar och älvor. Har du alltid haft ett intresse för nordisk folktro?

Oh ja! Tomtar, troll och älvor har varit favoriter sedan barnsben. Mycket tack vare John Bauers bilder. De är så himla fantasieggande!

Vad var viktigast för dig när du satte samman karaktärerna i boken? Eftersom boken är skriven i jag-form det är Tildas perspektiv läsaren får ta del av – hur ville du att hon skulle framstå?

Jag ville att hon skulle vara en vanlig tonårstjej som hamnat i en ovanligt knivig sits. Hon är en aning nördig och utanför, eftersom det är vad jag lättast kan relatera till, men jag ville också att hon skulle ha självkänsla på ett sätt jag själv inte hade när jag var ung. Jag ville nog helt enkelt att hon skulle vara både någon man kan känna igen sig i och någon som kan inspirera till att i det stora hela vara ok med den man är. Javisst, hon tycker att saker är vansinnigt pinsamma ibland och hon kanske skulle önska att hon var lite mer poppis, men hon har så himla mycket annat att tänka på så att det hamnar lite i bakgrunden. Allt ansvar hon ändå klarar av att bära ger henne en pondus och ett självförtroende som hon kanske inte är medveten om själv, men som ändå finns där. Jag tänker mig att de runtomkring henne upplever henne som oerhört självständig och stark – inte alls det hon tror att de tänker om henne.

Övriga karaktärer är ganska vildvuxna, som ogräs som skjutit upp runtomkring Tilda. Jag menar det som någonting positivt. Jag gillar hur de har utvecklats.

Hur gick du till väga för att skildra magiska väsen på ett så ”verklighetstroget” sätt som möjligt? Gjorde du mycket research innan du började skriva? 

Haha, jag vet inte om jag själv skulle kalla det för verklighetstroget. Nej, jag gjorde ingen direkt research på det sättet. De flesta av oss här i norden har nog en bra känsla för hur tomtar och troll brukar te sig, på ett ungefär. Jag har helt enkelt gått på den känslan.

Varför ville du blanda fantastik med realism, finns det något syfte med det? 

Jag tycker att fantastik är ganska meningslöst utan inslag av realism. Man måste kunna relatera till karaktärerna, känner jag. Jag har lättare att sympatisera med en tonårstjej som kämpar på så gott hon kan i min hemstad än exempelvis med en alv som för krig i någon påhittad värld. Samtidigt älskar jag fantasy och allt som ligger långt ifrån vardagen. En kombination blir naturlig för mig. Jag antar att man skulle kunna skapa en känsla av realism även i high fantasy, men det är inte min grej.

Hur lång tid tog romanerna att skriva? Hade du haft idén länge? 

De tog nog ett år ungefär, för varje enskild bok (även trean som är på gång). Jo, jag hade haft en lös idé ganska länge när jag började skriva En väktares bekännelser. Men det var nog att jag blev gravid och tänkte att jag aldrig mer skulle ha tid att skriva som gjorde att det faktiskt blev ett manus. Annars kan det ju ta hur lång tid som helst att skriva en bok.

När det kommer till författandet; hur ser din skrivande bakgrund ut – har du alltid tyckt om att skriva och att hitta på berättelser?

Jag började faktiskt inte skriva förrän i 30-årsåldern. Jag har alltid varit en läsande människa, men trodde inte att jag skulle kunna skriva själv – det verkade så himla svårt att skriva en hel bok! Men hur det nu var så a) läste jag Harry Potter och tänkte att ”Wow, det här skulle jag ha velat skriva” och b) var ihop med Daniel Sjölins bror precis när hans (Daniels, inte broderns) första bok kom ut, vilket fick mig att förstå att man liksom kunde bli författare – jag hade inte riktigt lyckats tänka tanken fullt ut innan dess.

Var hittar du inspiration till dina berättelser? 

Lite här och var. Böcker, tv-serier, filmer, slumpmässiga infall. Just En väktares bekännelser är inspirerad av en serie: The Grim. Den handlar om en kille som är ensam om att se att vissa människor omkring honom i själva verket är någon sorts ”sagoväsen”. Den är inte bra. Se den inte. Men jag är den evigt tacksam, eftersom den ytterst ledde till utgivning för min del.

Var sitter du helst och skriver? 

Hemma. I min otroligt trista arbetshörna. Jag är en vanemänniska och dessutom väldigt hemkär. Så en hemtam miljö är att föredra alla gånger.

Här sitter Elin och skriver om ungdomstjejen Tilda och de magiska väsen hon måste hålla koll på. Foto: Elin Säfström

Hur brukar skrivprocessen se ut? 

Jag har ingen process. Jag bara skriver. Det är min dröm att så småningom få till en process, så att jag har någonting att luta mig emot. Som det är nu får jag lita på att det blir något användbart resultat i slutändan, helt enkelt eftersom det har blivit det vid tidigare försök.

Eller ok, jag börjar oftast inte skriva förrän jag har en idé om ungefärlig handling – på en extremt skissartad nivå – och vet någotsånär vart jag vill komma i slutändan. Men det är alltid väldigt, väldigt tunt och ostadigt när jag sätter igång.

När på dygnet skriver du helst?

På förmiddagen, om alls möjligt. Jag blir segare och segare i huvudet allteftersom dagen lider.

Berätta något om dig själv som inte har att göra med skrivandet och författaryrket!

Jag är en inbiten språknörd, även vad gäller främmande språk. Jag försöker – med oerhört måttlig framgång – plugga nio språk parallellt (spanska, franska, tyska, italienska, isländska, japanska, kinesiska, grekiska och ryska). Dessutom är jag beroende av att spela. Musik, alltså. Piano och fiol mest. En gång i världen var planen att jag skulle bli operasångerska.

Om du fick vara vem du ville för en dag, vem skulle det vara och varför? 

Hm, kanske Donald Trump. Då skulle jag låsa in mig själv på hemlig ort och slänga nyckeln.

Vilken författare, avliden eller levande, skulle du vilja träffa och prata med och vad skulle du vilja fråga den personen? 

Det skulle nog vara Joanne Rowling i så fall. Eventuellt skulle jag vara alltför starstruck för att fråga någonting alls. Men ok, kanske om vad hon själv tror gör Harry Potter-böckerna så bra. Kanske hur hon gjorde när hon skrev: synopsis eller ej, medveten dramaturgisk kurva eller ej? Sådant.

Om du endast fick äta en enda maträtt resten av livet, vilken skulle det vara? 

Är champagne en maträtt? Annars lasagne, tror jag.

Vilken är den bästa bok som du har läst?

Får man säga en serie? Då säger jag Harry Potter-böckerna. Så himla icke-originellt av mig, men sant.

Varför tycker du att ungdomar ska läsa dina böcker? 

För att de är fantasifulla och roliga (hoppas jag), samtidigt som de snuddar vid deras egen vardag. Dessutom har jag smugit in ett ganska ”högt” språk mitt i allt det talspråkiga, svordomskryddade – kidsen får chansen att plocka upp en del schyssta ord och uttryck.

Elin Säfström. Foto: Ola Kjelbye

Jag vet ju att din tredje ungdomsroman om Tilda är beräknad att ges ut i höst. Samtidigt vet jag att du är småbarnsförälder. Hur gör du för att få tid och ork till skrivandet?

Extremt bra fråga. Det handlar väl mycket om att inte vänta på inspiration och att skriva ofta, även om det inte blir några längre stycken i stöten. Man får försöka vara bra på att ta vara på den tid som står till buds. Och så ska det inte stickas under stol med att jag har ett väldigt fritt jobb och oftast jobbar hemifrån, vilket tillåter mig att spränga in skrivtid här och där.

Jag och många med mig ser väldigt mycket fram emot den tredje delen; kan du inte berätta lite kort om vad den kommer att handla om? 

Jag vill verkligen inte spoila den! Jag är själv mycket känslig mot att få för mycket information om en bok innan jag läser den – jag undviker baksidestexter som pesten. Men i mycket generella drag handlar det om stridigheter och allmänt kaos inom rådarvärlden, samt i Tildas egna tillvaro. Jag vill inte säga mer än så i och med att manuset inte är färdigredigerat och förlaget ännu inte gått ut med någon officiell ”teaser”.

Det förstår och respekterar jag såklart! Det du berättar låter väldigt spännande och det ska bli roligt att återse Tilda och hennes omvärld. Har du några andra skrivprojekt på gång eller någon historia som du gärna skulle vilja skriva? 

Oj, jag vet inte ens var jag ska börja! Ja, är det korta svaret. Det långa svaret är att jag redan har fyra projekt vid sidan av, utöver en massa idéer som jag vill realisera inom en överskådlig framtid. Det handlar om att jag så gärna vill skriva flera sorters historier, för olika åldrar, i olika genrer. De projekt jag redan har på gång är en bok med fantasyinslag för 9-12 år, en relationsroman för 15+, en dystopi 15+ och en feelgood för vuxna.

En sak jag vet att jag vill skriva någon gång är en sci-fi-serie med mycket rymdskepp och olika planeter. Lite luddigt utöver detta än så länge.

Sista frågan: Om du var ett väsen från den nordiska folktron, vilket skulle det vara och varför? 

Jag skulle nog vara en ölhävande tomtegumma, som berättade rövarhistorier för sina medtomtar. Jag tycker att de verkar ha det så himla trevligt där på Den Överflödande Bägaren!


Läs gärna min recension av Elin Säfströms böcker En väktares bekännelser och Visheten vaknar

 

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

En väktares bekännelser & Visheten vaknar – Elin Säfström

Tilda Modigh är femton år. Hon går på högstadiet, har en bästis som hon gör ”saker-som-suger-listor” tillsammans med, är hemligt kär i en kille i klassen som istället bara verkar ha ögon för den nya mystiska tjejen och tillbringar mer tid med sin hund hemma i lägenheten än med sin frånvarande mamma. Men trots läxor, skoltrötthet och de vanliga tonårsproblemen så är Tilda allt annat än en vanlig niondeklassare. Hon är nämligen en så kallad väktare; en person som genom arv har som uppgift att ha koll på att stadens rådare, eller skymningsfolk som vissa helst vill bli kallade  – det vill säga tomtar, troll, älvor och andra magiska väsen –  sköter sig och inte blir upptäckta av människor. Det är inget enkelt jobb, då hon hela tiden måste samla in älvstoft och sprida ut för att människor inte ska se något avvikande; men om de trots allt skulle göra det så krävs det att Tilda läser en speciell glömskeramsa så att det som personen sett raderas ur minnet. 

I den första romanen, En väktares bekännelser, introduceras läsaren till en magisk fantastikvärld där flera olika väsen lever sida vid sida med människorna, det är bara det att människorna ser dem som andra människor. Det är en märklig tanke, och just ungdomsromaner där nordiska väsen har en given plats i samhället är ovanligt* och det krävs därför tid att sätta sig in i och att förstå en nya och främmande världsordningen som presenteras för en.  

Trots det så känner man sig inte desorienterad när Elin Säfström målar upp och dikterar en fullständigt osannolikt samhälle, och där man genast kastas rakt in i en situation där protagonisten Tilda är tvungen att handskas med ett olydigt troll som gått över gränsen och varit nära att äta upp en stackars pudel på tunnelbanan. I vanliga fall hjälps Tilda och hennes mormor åt med väktaruppdraget; men efter att ha åkt till Norrland för att utföra ett jobb är mormodern omöjlig att få tag på och Tilda är därför tvungen att själv handskas med de utmaningar som som väntar. För de kommer att komma, var så säker på det! 

När den andra fristående delen tar sin början ska Tilda fylla sexton år, och även om hon även innan var självständig och mogen för sin ålder så har det tunga ansvaret – både för sin frånvarande mamma och sitt väktaruppdrag – lett till att hon har bättre självkänsla och en större tro på sin egen förmåga. Egenskaper som behövs och kommer till nytta då stadens troll har blivit okontrollerbara. Det visar sig att uppståndelsen beror på att en speciell högtid närmar sig; där den uråldriga och farliga trollkungen kommer att vakna genom en ritual där en jungfru ska offras…Men vem är det som ska offras, och hur ska Tilda och hennes mormor hinna lista ut hur de stoppar det hela innan det är för sent? 

Säfströms böcker är en fröjd att läsa; fantastik och realism möts på ett genialt sätt vilket resulterar i en ”low fantasy”-berättelse som innehåller både tonårslivets vardag där man får följa huvudkaraktären i såväl välkända miljöer som i skolan och hemma – men även mer främmande miljöer då hon ofta rör sig bland skymningsfolk på sina spännande och farliga äventyr.

Karaktärsgestaltningen av Tilda känns trovärdig; hon är inte vanlig tonårstjej som varken är modig eller tillfreds med sitt uppdrag som väktare. Dessutom är det intressant att se hur karaktärerna utvecklas genom berättelsens gång; både Tilda, hennes mamma och de bikaraktärer som rör sig in och ut ur berättelsen. Säfströms kärlek till språket märks tydligt i texten där hon genom endast några korta meningar lyckas beskriva både känsla, spänning och humor på ett okomplicerat sätt. Den som har provat på att skriva vet hur svårt det här är.

I böckerna finns även tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med tidigare nämnda faktorerna gör att En väktares bekännelser och Visheten vaknar håller en hög litterär nivå. Därmed får alla kritiker som (felaktigt) hävdar att ungdomslitteratur inte håller samma litterära kvalitet som vuxenlitteratur en rejäl knäpp på fingrarna! 

*baserat helt och hållet på egna läserfarenheter!

En väktares bekännelser och Visheten vaknar hittar du bland annat på Bokus. 

En väktares bekännelser & Visheten vaknar Bokomslag En väktares bekännelser & Visheten vaknar
Tilda (del 1 & 2)
Elin Säfström
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2016-09-14 / 2017-09-05
283 / 318
12-15 år

I böckerna finns tydliga motiv så som socialt utanförskap, depression, kärlek och vänskap som tillsammans med fantastikinslagen, språket och karaktärsgestaltningen gör En väktares bekännelser och Visheten vaknar till riktigt bra low-fantasy!

Konstnärligt om kvinnliga förebilder

Konstnärligt om kvinnliga förebilder

Godnattsagor för rebelltjejer är en sådan där bok som jag vill sätta i händerna på varenda människa; men främst föräldrar, tjejer som behöver starka kvinnliga förebilder och pojkar som behöver se att det faktiskt inte bara är män som har gjort de mest häpnadsväckande saker i världen; utan att många av de makalösa prestationer som har gjorts genom historiens gång är utförda av kvinnor. Bokens styrka är just hur den lyfter fram alla de kvinnor som på ett eller annat sätt har förändrat både sin egen och andra människors situation på ett positivt sätt, men som trots sina gärningar tyvärr har glömts bort.  

Boken innehåller etthundra korta presentationer, där texten utgör halva uppslaget medan den andra halvan består av ett porträtt målat av en kvinnlig konstnär. Alla illustrationer är skapade av olika konstnärer, och därför finns en stor variation i bilderna – men även i presentationerna då valet att ha med flickor, tjejer och kvinnor från olika tidsepoker och olika delar av världen aldrig gör att berättelserna känns enformiga. Några av alla de fantastiska kvinnor som förekommer i boken är bland andra Virginia Woolf, Astrid Lindgren, Malala Yousafzai, Alek Wek, Michelle Obama, Hillary Rodham Clinton och Marie Curie.

Precis som titeln antyder så är det här en perfekt bok att läsa högt ur på kvällen, för både yngre och äldre barn: för även om vissa av ”sagorna” inte har ett lyckligt slut så kan väl inget vara bättre än att somna med en känsla av hopp och att ingenting är omöjligt.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Godnattsagor för rebelltjejer : 100 berättelser om fantastiska kvinnor Bokomslag Godnattsagor för rebelltjejer : 100 berättelser om fantastiska kvinnor
Elena Favilli & Francesca Cavallo
Fakta barn och unga
Max Ström
2017-08-16
212
9-12 år

Precis som titeln antyder så är det här en perfekt bok att läsa högt ur på kvällen, både för yngre och äldre barn: för även om vissa av ”sagorna” inte har ett lyckligt slut så kan väl inget vara bättre än att somna med en känsla av hopp och att ingenting är omöjligt!

Döden är inget skämt – Karl Modig

Döden är inget skämt – Karl Modig

Josef Koroljov är 19 år, gick ut gymnasiet för ett år sedan och bor sedan dess tillsammans med sin storasyster i en lägenhet i Stockholm. Det är lätt att sammanfatta Josefs tillvaro: på dagarna försöker han få ihop material att använda på sina framträdanden som ståuppkomiker på olika pubar i stan, medan kvällarna spenderas med vännerna på dessa pubar drickandes de öl han får som betalning. Det händer rätt ofta att han delar säng med någon som liksom han fått i sig lite för mycket att dricka. Då han fortfarande är tonåring och försöker komma på vad han vill med sitt liv är hans leverne inget konstigt eller udda – utan istället normalexistensen för en nittonåring storstadsbo. 

Men börjar man läsa mellan raderna inser man snart att allt inte är normalt i den unge Josefs liv. Inte längre i alla fall. Inte sedan den där dagen då han såg sin storebror Alexander för sista gången; liggandes på sin säng med något i blicken som borde ha varit en varningssignal om att något var fel. Sängen står kvar, och alla grejer står precis som de gjorde den där morgonen. Allt är kvar, utom Alexander som är död, som har tagit sitt eget liv. Storasyster Natascha har legat apatisk i sin säng i två veckor utan att vare sig prata eller äta nästan något, och själv försöker Josef att skämta bort det ofattbara som håller på att kväva honom – för hur ska han annars klara av sin situation där föräldrarna har fullt upp med sin egen sorg och inte pratar om det som hänt? Där han är tvungen att ta hand om sin syster? Det bästa är enligt Josef helt enkelt att låtsas som om hans bror inte precis har tagit livet av sig, och hantera det svåra på sitt eget sätt – det vill säga genom att dra skämt. Frågan är bara hur länge den taktiken fungerar…

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden. 

Jag skulle dock, även om jag gillar den här sortens infallsvinkel, vilja få svar på alla obesvarade frågor som oundvikligen uppkommer under läsningen: varför ville Alexander inte leva mer? Vad låg bakom hans psykiska ohälsa och hur gick det sedan för Josef, efter att den hemska insikten om broderns död drabbade honom i slutet av berättelsen? Jag vill veta, jag har ett behöv av att veta, och  jag förstår egentligen att författaren inte har någon skyldighet att svara på de här frågorna, och det är väl det som är så bra med öppna slut? Att läsaren själv kan bilda sig en uppfattning om vad som händer när texten tar slut. Men jag behöver veta, jag har ett behov av att få veta. För jag är en av alla dem som förlorat en viktig person på det här sättet, och jag är liksom Josef en av många som aldrig någonsin kommer att få veta den exakta orsaken till varför personen inte ville leva mer. 

Ändå ger boken precis just det; ett svar. För det bittra sanningen är ju den att det inte finns något svar på de här frågorna. Och även om det inte är direkt lämpligt att skämta om döden, så för Karl Modig ut det viktiga budskapet om vikten att prata om den, för gör man inte det så kommer suicid fortsätta att vara ett tabubelagt ämne. Det är helt enkelt dödsviktigt att vi både kan prata och läsa om det! 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Döden är inget skämt Bokomslag Döden är inget skämt
Karl Modig
Ungdomsroman
Gilla Böcker / Lilla Piratförlaget
2018-01-24
216
Unga vuxna

Författaren Karl Modig närmar sig det viktiga ämnet självmord på ett annorlunda sätt; genom att med humor skildra hur en tonårskille hanterar det svåra i att förlorat ett syskon genom suicid. Men det är även en trovärdig skildring av en ung människa på väg in i vuxenvärlden: ångesten och ambivalensen över alla val som måste göras angående studier, arbete, boende, förhållanden - helt enkelt hur livet ter sig ur en tonårings perspektiv!

Sköldpaddor hela vägen ner – John Green

Sköldpaddor hela vägen ner – John Green

Ni som har läst något av den amerikanske författaren John Green innan, vet att hans berättelser alltid brukar innehålla samma sorts komponent: komplicerad tonårskärlek där något på ett eller annat sätt alltid står i vägen för karaktärernas relation. Det här är något som även återfinns i hans nya ungdomsroman Sköldpaddor hela vägen ner, vilket är en direktöversättning från originaltiteln Turtles All the Way Down. Här får läsaren möta protagonisten Aza Holmes, aka Holmsey, som fysiskt och utåt sett tillbringar sina dagar i skolan eller på Applebee’s med sin bästa vän Daisy eller hemma i soffan med sin mamma. Men inuti hennes huvud utspelar sig en monolog om vilka bakterier som hela tiden riskerar att göra henne dödligt sjuk  – vilket orsakar en irrationell rädsla som upptar och styr hela hennes vardag. Basala ting som beröring av andra människor och att äta en vanlig måltid kan leda till en evighetslång spiral av negativa tankar och grav ångest.

Trots att Aza är väl medveten om hur olika situationer och relationer påverkas av hennes psykiska status, skapar hennes OCD mer problem än hon faktiskt kunnat ana. Särskilt uppmärksam på det blir hon när hon träffar Davies, en kille som hon spenderade en hel del tid med för flera år sedan då de båda deltog på ett läger för barn som förlorat en förälder. Davies förmögna pappa har försvunnit, och när det framkommer att hittelönen består av mer pengar än Aza och Daisy någonsin har sett, bestämmer de sig för att försöka hitta ledtrådar om vart han kan ha tagit vägen. Men när relationen till Davies utvecklas till mer än till att bara vara bekanta och till och med goda vänner, blir Aza tvungen att se sina demoner i vitögat. 

I den här romaner finns ett visst sentimentalt drag vilket har kommit att bli Greens signum, och trots att författaren till en början centrerar berättelsen kring det mystiskt försvinnandet, så utgör det endast en liten del av historien och blir till sist endast en sidohistoria. Vilket till viss del känns som vilseledning och kan därför vara en besvikelse för den som hade hoppats på en spännande deckare för unga. Istället riktar författaren strålkastarna mot tonårsflickan Aza och historiens blir istället till att handla om psykisk ohälsa hos unga. Då det sker med ett inifrånperspektiv får läsaren ta del av hur sjukdomen yttrar sig genom tvångstankar och den avsky Aza känner inför dessa, men ändå inte kan stå emot. Den viljekamp som hon hela tiden förlorar förstärks i texten genom dialog mellan sjukdomens röst och den friska rösten. Här är ett exempel hämtat från när Aza befinner sig på sjukhuset efter att ha varit med i en bilolycka, och hur det som hon beskriver som ”namnlös och formlös demon” tar över hennes tankar. Den här gången handlar det återigen om den farliga men extremt ovanliga bakterien C. Difficile, och hur hon måste förhindra att smittas genom att dricka alkogel: 

Ser flaskan med alkogel som hänger på väggen bredvid dörren. Det är enda sättet det är ju löjligt om det fungerar skulle alkoholister vara friskat i världen du ska bara sterilisera händerna och munnen snälla tänk för helvete på något annat upp med dig JAG HATAR ATT VARA FAST INUTI DIG du är jag nej det är jag inte jo det är du nej det är jag inte du vill må bättre du vet hur du ska må bättre jag kommer bara att kräkas du kommer att bli ren du kommer att bli säker […] (sid.235)

Det är inte ofta medvetandeström inom en och samma individ förekommer i ungdomslitteratur, kanske för att det är ett avancerat berättargrepp som kräver mer av läsaren. Det här löser Green genom att föra in det språkdraget så ofta att det inte stör flytet i läsningen, men att man ändå förstår sjukdomens problematik. Sköldpaddor hela vägen ner är en roman som växer och blir starkare ju längre in i berättelsen man kommer, och det är definitivt en bok att rekommendera både till den som vill ha en typisk John Green-bok och till den som söker en skönlitterär text med djupare innebörd.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus

Sköldpaddor hela vägen ner Bokomslag Sköldpaddor hela vägen ner
John Green
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2017-11-01
292
Unga vuxna

Sköldpaddor hela vägen ner är en roman som växer och blir starkare ju längre in i berättelsen man kommer, och det är definitivt en bok att rekommendera både till den som vill ha en typisk John Green-bok och till den som söker en skönlitterär text med djupare innebörd.

De nominerade barn- och ungdomsböckerna!

De nominerade barn- och ungdomsböckerna!

För en liten stund sedan tillkännagavs vilka böcker som är nominerade till årets Augustpris. Inom kategorin svensk barn- och ungdomslitteratur, som jag är mest intresserad av, är det någon av de här titlarna som har chans att vinna:

Om dagen tar slut – Lisa Hyder & Per Gustavsson (3-6 år)

Fågeln i mig flyger vart den vill – Sara Lundberg (9-12 år)

Anrop från inre rymden – Elin Nilsson (9-12 år)

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson (12-15 år)

Den förskräckliga historien om Lilla Hon – Lena Ollmark & Per Gustavsson (9-12 år)

Dumma teckning! – Johanna Thydell & Emma Adbåge

Den 23 november får vi veta vem som får motta det prestigefyllda priset!

 

De nominerade inom barn- och ungdomskategorin. På bilden från vänster: Bakre raden: Elin Nilsson, Johanna Thydell. Främre raden: Lisa Hyder, Per Gustavsson, Johanna Nilsson. Frånvarande: Emma Adbåge, Lena Ollmark, Sara Lundberg. Foto: Sören Andersson

 

Karta för förälskade & andra vilsna – Johanna Lindbäck

Karta för förälskade & andra vilsna – Johanna Lindbäck

Johanna Lindbäck har sedan debuten 2007 med ungdomsboken En liten chock gett ut flera böcker för både barn och unga, till exempel Lite ihop, Kanske ihop, Jan Svensson (för 9-12 år), samt Min typ brorsaSom om jag frågat och Vi måste sluta ses på det här sättet (för ungdomar) tillsammans med författarkollegan Lisa Bjärbo, som hon även gör Bladen Brinner med – en pod om barn- och ungdomslitteratur.

Den nya ungdomsromanen Karta för förälskade & andra vilsna utspelar sig ett par sommarveckor på Dalarö utanför Stockholm. Medan Julia och hennes familj tillbringar varje sommar där, är det första gången Rasmus och hans mamma är där då de har hyrt en stuga – som råkar ligga precis bredvid Julias. Och ja, det är väl lika bra att avslöja redan nu att det uppstår intresse mellan huvudkaraktärerna – för vad kan man annars förvänta sig när texten är skriven av en författare som är förknippad med att skriva tonårsromantik? En annan sak som är gemensamt för Lindbäcks tidigare böcker är hennes förmåga att helt och hållet gå in i ungdomens sfär och sedan genom ett inifrånperspektiv skildra den på ett träffsäkert och realistiskt sätt.

Historien är uppbyggd kring Julia och Rasmus känslor för varandra, och kring de konflikter som uppstår i den osäkerhet och det velande som hör ihop med det faktum att Julia redan har en pojkvän. Och inte nog med det: det är en kille som hennes bästa vän gillar. Genom att använda sig av en allvetande och opersonlig berättare samt avbruten kronologi med återblickar till olika tidpunkter innan sommarlovets början, skapar författaren inte bara en bättre förståelse för karaktärerna och varför de passar så bra ihop – utan även en mångbottnad text som visar på hur bland annat bakgrund och socialt samspel formar en som individ.

Läsningen av Johanna Lindbäcks nya roman innebär inte direkt några överraskningar, utan snarare igenkänning om man är bekant med hennes författarskap eller med den här litterära genren. Men ibland är det kanske just den trygga, välbekanta och upptrampade stigen man vill vandra på: den som man redan på förhand vet vart den leder en.

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Karta för förälskade & andra vilsna Bokomslag Karta för förälskade & andra vilsna
Johanna Lindbäck
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-09-27
286
Unga vuxna

En berättelse som genom perspektivskiftning skildrar den första riktiga kärleken; den som gör att världen skimrar och små detaljer på den andres kropp får det att pirra i hela kroppen.