Browsed by
Tagg: Barn- och ungdomsböcker

Årets bästa barnlitteratur

Årets bästa barnlitteratur

Så var det äntligen måndag, och de nomineringarna till årets Augustpris tillkännagavs nu på kvällen. Då barn- och ungdomslitteraturen är den kategori som jag är mest intresserad av, är det även den kategorin som jag kommer att ha ett extra öga på. Jag lyckades pricka rätt på två titlar i år!

Nominerade Årets svenska barn- och ungdomsbok

 

Bilderböcker

Emma AdBåge – Gropen (Rabén & Sjögren) JAG HADE RÄTT!

Anders Holmer – Regn (Natur & Kultur)

Uje Brandelius & Clara Dackenberg – Hemma hos Harald Henriksson (Lilla Piratförlaget)

6-9 år

Kitty Crowther & Ulf Stark – Rymlingarna (Lilla Piratförlaget)

9-12 år

Jessica Bab Bonde & Peter Bergting – Vi kommer snart hem igen (Natur & Kultur)

Jenny Jägerfeld – Comedy Queen (Rabén & Sjögren) JAG HADE RÄTT!

https://www.augustpriset.se/sites/default/files/augustmedaljer_2018_nominerad.png

Besök Augustprisets hemsida för att läsa mer om priset och de nominerade!

PAX. Draugen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

PAX. Draugen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Så landade den äntligen i min brevlåda, PAX. Draugen. Jag läste, lyssnade, och läste igen. Tittade om och om igen på de fantastiska illustrationerna. Kände på det vackra omslaget, luktade på de tjocka papperssidorna. Riktigt drog ut på det oundvikliga: slutet. För det här är den allra sista Pax boken i den enda svenska bokserie för 9-12 åringar som jag känner till som i svenska mått är värd att jämföras med Harry Potter-succén: hur böckerna slukas, älskas och väntas på med spänd förväntan. Och där den bästa semestern är en resa till Mariefred där man kan se och uppleva de riktiga ställena i berättelsen, och gå i Alrik och Viggos spår. 

Vi är nog många, både barn och vuxna, som känner en sorg och tomhet nu när den sista boken är läst. Men för att inte spoila för er som fortfarande har boken oläst kan jag bara säga: OMG!!? Vilken jädrans avslutning på en helt otrolig bokserie! Det är så olidligt spännande, läskigt och oerhört sorgligt men samtidigt finns den här humorn, glädjen och kärleken som går igenom i varje bok. Jag är fortfarande helt golvad, och kan inte hylla böckerna, författarna, illustratören och bokförlaget nog med gånger.

Till er som har barn som inte kommit igång med läsningen, som inte hittar rätt spännande bok: prova att sätta Nidstången i händerna på h*n, det går inte att sluta läsa när en väl har börjat!
Jag är 38 år, och visserligen är böcker mitt största intresse; men jag har varit i en underbar bubbla under läsningen där jag skrattat, gråtit och förbannat alla elaka och empatilösa vuxna i böckerna. Berättelsen är skriven utifrån många olika perspektiv som ofta vävs ihop i ett och samma kapitel. De här medvetendeströmmarna gör att texten kan vara svår att hänga med i för läsaren som inte är van vid perspektivbyte, men det gör också att läsaren lär känna alla karaktärer och de därför känns som nära bekanta..

Ja, det är ledsamt att det inte blir några fler PAX-böcker, men herregud vilken skatt författarna Ingela Korsell och Åsa Larsson, illustratören Henrik Jonsson och bokförlaget Bonnier Carlsen har gett oss! Stort och innerligt TACK för det! 

Draugen och de andra nio böckerna i serien hittar du bland annat på Adlibris och Bokus.

Läs gärna mina recensioner av PAX. Vitormen och PAX. Maran

PAX. Draugen Bokomslag PAX. Draugen
PAX (del 10)
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2018-09-13
249
9-12 år

Den allra sista boken i PAX-serien!

Den unga läsaren i centrum

Den unga läsaren i centrum

I dag var första dagen på Bokmässan i Göteborg! Det första seminariet som jag gick på var ”De vuxna i barnlitteraturens värld” där moderatorn Johanna Lindbäck pratade med barn- och ungdomsförfattarna Anette Eggert och Karina Berg Johansson om hur de skildrar vuxna karaktärer i sina böcker, och vilken betydelse de vuxna har i litteratur för barn och unga. Anette Eggert berättade att hon inte har någon utförlig plan för sina karaktärer innan hon påbörjar skrivandet, utan att karaktärerna istället skapas allteftersom texten blir till. Det enda hon visste med säkerhet när hon började att skriva på den nya ungdomsromanen Tisteltankar, var att protagonisten skulle förlora någon närstående. Hon avslöjade att hon först tänkt att ”ta död” på huvudpersonen Linns pojkvän, men ändrade sig och istället var det hennes mormor som dog – då en naturlig död skulle vara bättre för den berättelse hon tänkt sig.

Johanna Lindbäck, Anette Eggert och Karina Berg Johansson

Katarina Berg Berg Johansson menade att inte heller hon gör upp något persongalleri, utan även hon hittar sina karaktärer under skrivandets gång. Berg Johansson tog upp att Stephen King liknar det här med att man som författare hittar bit för bit av sina karaktärer ju mer man skriver på en text; att man liksom en arkeolog använder en pensel för att långsamt få fram konturerna och sedan helheten.

Att ha med vuxna karaktärer i en berättelse där ett barn eller en ung person är protagonist ger den fler bottnar menar Eggerts, då konflikterna leder till spännande möten. De vuxnas medverkan där de faktiskt skildras som mänskliga och ibland även som inte endast goda är viktigt då speciellt lite äldre barn och unga även behöver ta del av situationer som inte är idylliska utan mer verklighetsförankrade, påpekade moderatorn Johanna Lindbäck.

Sammanfattningsvis var det ett intressant samtal som flöt på bra; där samspelet mellan barn och vuxna i litteraturen var i fokus.

Ett annat bra seminarium var ”Att skriva någon annans historia”, där Yukiko Duke samtalade med ungdomsförfattarna Charlotte Cederlund, Camilla Lagerqvist och Mats Berggren om hur man gör för att skildra någon och något som man inte har egen erfarenhet av.

Mats Berggren är författaren till den realistiska romanen Din syster måste dö, som är en fristående fortsättning på Onsdag kväll strax före sju som 2014 tilldelades priset Spårhunden. En viktig aspekt som Berggren tog upp under seminariet är den om man verkligen kan skriva om någon annans upplevelser och göra de till sina på något sätt, då han poängterade att ingen författare under historiens gång har skrivit om endast sådant som är självupplevt; och gav exempel på Astrid Lindgren och Shakespeare.

Mats Berggren, Camilla Lagerqvist, Charlotte Cederlund och Yukiko Duke

Duke frågade panelen om hur de gör för att samla information om de okända världar som de berättar om, och Charlotte Cederlund som har skrivit Idijärvi-serien där fantastik blandas med realism i en norrländsk sameby; svarade att för att att kunna ge en rättvis bild av samernas perspektiv och situation har hon en referensgrupp med unga samer boendes i Kiruna och byarna runt omkring. Camilla Lagerqvist skriver historiska romaner för mellanåldern, och till sin nya bok Försvunnen som är den första delen i en tänkt trilogi, besökte hon Rasbiologiska Institutet för att få en bild av platsen och historien då huvudpersonen Disas morfar tillfångatas då de tillhör resandefolket. Lagerqvist berättar vidare att hon tyvärr inte kunde göra den research hon tänkt sig, men antar att det beror på den skam som hör samman med rasbiologins historia i Sverige. Detaljerade miljöbeskrivningar om hur livet tedde sig förr i tiden är annars bra för att läsaren ska få en förståelse om den värld texten handlar om, och mycket av den informationen har hon fått av mor- och farföräldrar. Berggren har liksom Cederlund använder sig av referenspersoner som lever i den värld som han beskriver i sina böcker; som även läser hans manus och ger input.

Det som jag tar med mig från det här seminariet är att även om genuina och representativa röster behövs inom barn- och ungdomslitteraturen, så utesluter inte det att andra författare faktiskt också kan skriva om andra människors verklighet – för precis som Charlotte Cederlund påpekade så de här böckerna ett bevis för att vi som människor har förmågan att förstå andra individers perspektiv.

Jag gick på fler fantastiska seminarier om barn- och ungdomslitteratur; bland annat Låt oss prata om sex – och skriva om det” där Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesèn diskuterade hur man får till en riktigt bra sexscen utan att förstöra stämningen, och även för att göra den normskapande, som Anna så klokt uttryckte det.

Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratar med moderatorn Jenny Jägerfeld om sexskildringar i ungdomslitteraturen.

Bokmässans höjdpunkter!

Bokmässans höjdpunkter!

Här nedan tipsar jag om några programpunkter med tema barn, unga och bibliotek från torsdagen den 28 september till söndagen den 1 oktober. Jag har lilamarkerat de seminarium som jag tycker verkar extra bra!

BIBLIOTEK OCH BERÄTTARSCENEN

(D-hallen, monter D02:01)

Torsdag 28 september

Kl. 10-10.20

”Hur skapar vi likvärdiga förutsättningar för barns och ungas läsning?”

Katti Hoflin, ordförande i Regeringens Läsdelegation, pratar om hur läsförståelse hör ihop med ett rikt språk och hur viktigt det är att skapa motivation till läsning. Hoflin berättar även hur det hittills har gått med uppdraget, och vad som behöver utvecklas.

Fredag 29 september

Kl. 12.20-12.40

”PUNKT 127 – biblioteket där unga får ta plats”

Bredäng bibliotek berättar om hur de gjort för att förvandla ett stökigt bibliotek till en plats som är både trygg och inbjudande för barn och unga, där både personal och barnen känner sig respekterade och hörda.

Lördag 30 september

Kl. 10-10.20

”Att skriva deckare för unga” 

Barn- och ungdomsförfattarna Pia Hagmar och Malin Stehn pratar om hur det är att skriva deckare för barn och unga, och utgår ifrån sina egna böcker. Pia Hagmar har skrivit deckarserien ”Dalslandsdeckarna” för barn 6-9 år, men är även känd för sina många hästböcker. Malin Stehn är aktuell med mellanåldersromanen Spökskrivaren, som utspelar sig en höstlovsvecka ute i ett torp omgiven av en stor skog där bokens huvudperson Casper är tvungen att vara med sin pappa som är en känd deckarförfattare.

SEMINARIER

Torsdag 28 september

Kl. 10-10.45

”Det livslånga läsandet”

Diskussion om hur man på bästa sätt främjar läskunnighet, och vilka faktorer som bidrar till Finlands höga resultat i PISA-mätningarna. Medverkar gör bland annat den finlandssvenska läsambassadören Katarina von Numers-Ekman och barnboksförfattaren Martin Widmark.

Kl. 11-11.45

”Bilderboken i förskolan”

Samtal med bland andra litteraturpedagogen Agneta Edwards och författarna Jujja Wieslander och Per Gustavsson om hur man kan arbeta språkutvecklande med barn i förskoleåldern genom att använda sig av bilderböcker.

Kl. 11-11.45 

”Att skriva någon annans historia”

Barn- och ungdomsförfattarna Charlotte Cederlund, Camilla Lagerqvist och Mats Berggren diskuterar hur det är att skriva böcker där huvudpersonen lever i en verklighet som är helt främmande för dem själva, och hur man skriver för att få karaktärer och händelser trovärdiga. 

Kl. 12-12.45

”Kitty Crowthers bildvärd”

Bilderboksskaparen Kitty Crowhter, som tilldelades ALMA-priset 2010, berättar om sin nya bok Sagor om natten, som är översatt av Ulf Stark och som först gavs ut på ett svenskt bokförlag (Lilla Piratförlaget).

Kl. 13-13.45

”Låt oss prata om sex – och skriva om det”

Ungdomsförfattarna Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratar med Jenny Jägerfeld om hur de tänker kring normkritik när de skriver, och hur en sexscen skildras på bästa sätt. 

Kl. 15-15.45 

”Bakom ryggen på Alfons Åberg” 

Gunilla Bergström berättar för första gången om om arbetet bakom böckerna som har sålts i miljontals exemplar bara i Sverige, och översatts till 35 språk.

Kl. 16-16.45 

”Humoristiskt om ungas identitetsfrågor”

Åsa Asptjärn pratar med finlandssvenska humorförfattare om den komiska litteraturens förmåga att närma sig ungas identitetsfrågor.

Fredag 29 september

Kl. 10-10.45

”Black Lives Matter – politik i ungdomsboken” UTGÅR TYVÄRR! 

Jason ”Timbuktu” Diakité (En droppe midnatt) och Angie Thomas (The Hate U Give) samtalar om rasism och längtan efter tillhörighet, med utgångspunkt från deras egna romaner.

Angie Thomas. Foto: Anissa Photography

Kl 11-11.45 

”Krypande spänning” 

M.G. Leonard, författaren till mellanåldersböckerna Kryp och den helt nyutgivna Krypens drottning berättar om sitt skrivande och sin fascination men även rädsla för småkryp.  

Kl 12-12.45 

”Spökhistorier och deras funktioner” 

Författarna Lena Ollmark, Katarina Genar och Lena Arro samtalar med författaren och litteraturbloggaren Helena Dahlgren om vad det är i de här berättelserna som lockar, och om de fyller någon psykologisk funktion för oss.

Kl. 13-13.45 

”Kärlek och identitet” 

Jennifer Niven, som skrivit den nyutgivna ungdomsromanen Att vända världen rättdiskuterar hur det är att skriva för unga samt om identitet och samhällets krav med författaren Johanna Lindbäck; aktuell med ungdomsromanen Karta för förälskade och andra vilsna. 

Kl. 14-14.45 

”Kapitelböcker i ett visuellt tidevarv”

Illustratörerna Per Gustavsson (Amy, Aron och Anden), Henrik Jonsson (PAX) och Julia Thorell (Bruno 3000) i samtal med kulturjournalisten Lotta Olsson om illustratörernas betydelse i en visuell tid, och hur det konstanta flödet påverkar samspelet mellan text och bild.

Kl 15-15.45

”Kulturmannen i ungdomsboken” 

Hur behandlas den den självgode påsmunken i ungdomslitteraturen? Författarna Maria Frensborg (Mina smala axlars längtan), Åsa Asptjärn (Rimligt lyckade ögonblick) och Hampus Nessvold (Ta det som en man) i diskussion om hur de i sina böcker förhåller sig till den utskällde mansfiguren.

Kl 16-16.45 

”Norge har aldrig varit hetare! – Norska barnböcker”

Tre norska författare berättar om sina senaste böcker för barn och varför just Norge är i framkant när det gäller barnlitteratur. Med Nina Grönvedt (En rumpa att dö för), Gudrun Skretting (Anton och andra olyckor) och Iben Akerlie (Lars är LOL).

Kl 17-17.45

”Eviga frågor för stora och små”

Eva Susso och Anna Höglund har skrivit den filosofiska boken Alla frågar sig varförsom tar upp existentiella frågor ur ett barns perspektiv, vilken de samtalar med tillsammans med Pernilla Stalfelt som i sin bok Tidenboken funderar och och undersöker vad tid är och hur vi upplever den.

Söndag 1 oktober 

Kl. 11-11.45 

”Arvet efter Astrid”

Författarna Erika Vallin, Sara Bergmark Elfgren och Annika Lindgren i ett samtal om hur de inspirerats av Astrid Lindgren och hennes berättelser, vad det är som gör en berättelse tidlös och vilka författarskap som kommer att leva kvar om 50 år, så som Astrids har gjort. 

Sara Bergmark Elfgren. Foto: Henric Lindsten 2017

I dag kom Mässtidningen ut! Den går att läsa på nätet men finns även att hämta på offentliga platser i Göteborgsområdet, så som bibliotek och caféer.

Håll utkik efter kommande inlägg om Bokmässan där jag skriver om mässans historia, årets tema och diskussionen om Nya tider!

Författarintervju med Mårten Melin

Författarintervju med Mårten Melin

Mårten Melin föddes i Huddinge 1972, och är sedan tjugo år bosatt i Skåne. Han gillar litteratur, konst, film, teater, musik och att promenera. Ett annat intresse är att samla på gamla leksaker; sådant han hade när han var liten och sådant som han ville ha men aldrig fick.

Han debuterade 2003 med Mera glass i däcken, som är en poesibilderbok med illustrationer av Emma Adbåge. Sedan dess har han skrivit mer än 60 böcker för barn och unga, och 2012 blev han nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Jag är världen.

I böckerna Förvandlad (2011), Jag är Love (2012) och Pixis bok (2013), som alla ingår i Monsterskolan-trilogin, finns enligt mig ett undertema som handlar om annorlundaskap; att inte höra till och inte passa in i normen. Monstren ses som något som inte passar in i samhället, och måste därför gå på en speciell skola. Där hittar de i och för sig en slags gemenskap, men även här passar vissa in mindre bra på grund av sina egenskaper. Var det här ett medvetet drag från din sida, något som du ville föra fram i texten?

Kanske inte medvetet, men så är det ju här i livet: många känner sig annorlunda och vid sidan om. Och litteratur handlar mycket om igenkänning. Jag sitter inte och tänker att monster och superhjältar symboliserar det annorlunda, men det betyder ju inte att det inte kan läsas så.

Även flera andra av dina böcker innehåller det ockulta och övernaturliga temat; där troll och spöken finns bland oss, och där gränsen mellan verklighet och fantasi är flytande. Vad är det som gör att du återkommer till det här i dina böcker?

Det är spännande! Och därför tacksamt att skriva om. Men det finns det ju annat som är också. Kärlek, till exempel. Men nu går jag kanske händelserna i förväg …

Precis som du var inne på så handlar ju även många av dina böcker om hur det är att uppleva de första känslorna av kärlek och lust. Jag läste någonstans att du har inspirerats av Hans-Eric Hellberg och hans böcker Kram och Puss från 70-talet, vilket man märker inte minst i dina böckers titlar Lite mer än en kram (2014) och Mycket mer än en puss (2015). Hellberg fick ju en del hård kritik på sin tid, då man ansåg att barn inte borde läsa sexskildringar i sådan tidig ålder. Har du stött på någon kritik angående innehållet i dina böcker, eller har de helt och hållet tagits väl emot?

Sanningen att säga fick Lite mer än en kram så gott som bara positiv uppmärksamhet i bokbloggar. Och en dagspressrecension … men det var i DN och den var positiv! Många barn och ungdomar gillar också böckerna, vilket jag märker på mina författarbesök. Och några gillar dem inte. Eller så är det bara som de säger…

Jag arbetar själv som barnbibliotekarie, och vet att dina böcker lånas flitigt av barn på mellanstadiet. Men tyvärr finns det inte många andra författare som skriver om just barns sexualitet, och som skildrar och berör de här känslorna på det sättet du gör i dina böcker. Vad tror du att det här beror på?

Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vill skriva om livet, om hela livet, och då ingår de här känslorna och tankarna också. Jag tillhörde dem som tyckte det var konstigt att superhjältar aldrig gick på toa när jag var liten, eller ens pratade om att göra det. Men det gör de nu. Utvecklingen går framåt!

Foto: Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Just barnperspektivet är något som jag tycker är utmärkande för ditt författarskap; att du i dina texter lyckas hitta barnens röster och att de känns väldigt trovärdiga när man läser. Hur gör du för att få ditt vuxna författar-jag att låta som en 9-12-åring?

Det blir jag så klart glad över att du tycker. Jag träffar många barn på mina författarbesök, så jag vet hur barn pratar. Inte minst på väg från och till klassrummet. Så jag skriver vad jag hör.

Ett antagande man ofta hör är att lättlästa böcker måste vara lättare att skriva än böcker som inte är lättlästa. Du som har skrivit både väldigt lättlästa böcker och böcker med svårare text; är det så att de böcker med minst och lättast text är lättast att skriva?

Ja, och nej. De tar ofta inte så lång tid att skriva, men det är ganska mycket redaktionellt arbete med de lättlästa böckerna. Och det arbetet gör ju inte jag, även om jag måste förhålla mig till det. Och jag håller inte alltid med, inte när det konstnärliga blir lidande. Men det är också en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Men ibland är det frustrerande att inte få välja alla de orden själv.

Ett annat antagande om lättlästa böcker är att de ofta är stöpta i samma form så att säga. Till exempel kan man i den nya forskarantologin Samtida svensk ungdomslitteratur : analyser bland annat läsa att ”nyskriven lättläst ungdomslitteratur inte utmanar normer utan snarare befäster dem”. Vad anser du som själv skriver lättläst om det här antagandet? Stämmer det?

Kanske det finns en risk att det blir så när förlag och författare tänker för mycket på att en tänkt läsare ska känna igen sig, då blir det kanske svårare att frångå det normativa. Men läser man artikeln framgår det också att mina böcker ofta är undantaget som bekräftar regeln, och det är jag lite stolt över!

Tycker du att det finns några tabun när det gäller barnlitteratur, något ämne som är för svårt för barn att läsa om?

Jag tror inte det, det handlar nog mest om hur man skriver om det. En del författare i våra nordiska grannländer verkar tänka att nu ska jag skriva något chockerande, och så blir det bilderböcker som är så tunga att ingen vill läsa dem för sina barn.

Du skriver ju även poesi för barn. Hur går det till när en dikt blir till? Kommer hela till dig på en gång, eller bara enstaka ord eller fraser?

Ofta kommer en fras först, och så bygger jag vidare på den. Frasen kommer kanske från att jag hör eller läser fel, eller översätter något från en sång på engelska. 90 procent av all poesi jag skriver blir det inget av. Det är mycket sållande.

Vilken är den bästa platsen att sitta och skriva på, enligt dig?

Hemma i skrivarrummet. Men det kan funka på andra ställen också. Förra sommaren var jag en vecka på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, då fick jag mycket gjort! Tid och lugn är viktiga komponenter.

Från vad hämtar du inspiration till ditt skrivande?

Allt! Böcker, filmer, serier, låtar, livet – mitt och andras. Jag håller ögon och öron öppna.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig extra mycket?

Nej, det kan jag inte direkt säga. Jo, kanske Stan Lee som kommit på många av Marvelfigurerna, han har förstås betytt mycket. Sedan när jag nu läser författare jag själv läste som liten ser jag att jag skriver som dem, att jag skriver i en tradition. Sven Wernström, Astrid Lindgren, Hans Peterson … och många fler med dem. Av nutida svenska barnboksförfattare gillar jag bland många andra Janina Kastevik, Sofia Nordin och Frida Nilsson.

Har tanken på att bli författare alltid funnits hos dig, eller är det något som ”bara blev”?

Den har kommit och gått. Jag tycker fortfarande inte att det är självklart att jag får hålla på med det här! Men jag är väldigt glad och tacksam över att det är så.

I juni ges din nya barnroman Inatt jag drömde ut. Berätta lite om den!

Den handlar om Malik som kan gå in i andras drömmar. Det är spännande till en början, men sedan blir det mer som en mardröm. För Jonna med paraplyet går inte att lita på. De två första kapitlen är novellen med samma titel i min novellsamling Liksom helt magiskt från 2014. Jag skrev vidare för jag ville veta vad som hände sedan!

Till sist: Har du något tips till föräldrar som vill att deras barn ska läsa mera? Hur ska man göra för att få sitt barn att bli en läsare?

Läsa själv och prata om det man läser. Det är vanligt att vi pratar om barns läsning men det är nog dags att prata om vuxnas läsning också. För den är kanske inte alltid så befintlig. Och läs så barnen ser det, inte bara när de gått och lagt sig. Sedan kan man gå på biblioteket tillsammans, be om tips från en bibliotekarie och inte bara ge barnet det man själv läste som liten. Läsa högt och låta det finnas böcker runt omkring barnet, lånade och köpta.


Här är några av Mårten Melins böcker. Inatt jag drömde utkommer 2017-06-16, och Spöksystrar – den fruktansvärda hämnden (del 4) utkommer 2017-09-15.

Vill du veta mer om Mårten Melin? Besök hans hemsida!

Läs gärna min recension av Inatt jag drömde.

Stöd Bladen brinner!

Stöd Bladen brinner!

Bladen brinner är en podcast med författarna Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck som består av intervjuer, reportage, diskussioner och boktips. Det som gör podden så speciell är att den endast handlar om barn- och ungdomslitteratur och fokuserar på barns läsning. Podden har funnits sedan september 2016, och bland annat har intervjuer gjorts med Meg Rosoff, Barbro Lindgren, Pija Lindenbaum, Ulf Stark och Mårten Melin. Programmet sänds varannan vecka och de som lyssnar är främst föräldrar, bibliotekarier och lärare. Förra året anordnades en Kickstarterkampanj för att finansiera det första året, och nu behövs fortsatt stöd för att podden ska kunna sändas ännu en säsong. Om du  liksom jag vill att den här podden som verkligen tar barnlitteraturen på allvar ska kunna fortsätta, skänk en liten slant och/eller sprid vidare vettja! Om man skänker över 200 kronor får man en gåva, till exempel pins eller en fin tygkasse.

Kampanjen har pågått sedan 4 maj, och man har redan nått sitt mål på 80.000 kr. För att säkra ytterligare avsnitt fortsätter kampanjen till den 1 juni.

Läs mer om podden Bladen brinner!

Läs mer om Kickstarterkampanjen!