Browsed by
Tagg: Annorlundahet

Författarintervju med Mårten Melin

Författarintervju med Mårten Melin

Mårten Melin föddes i Huddinge 1972, och är sedan tjugo år bosatt i Skåne. Han gillar litteratur, konst, film, teater, musik och att promenera. Ett annat intresse är att samla på gamla leksaker; sådant han hade när han var liten och sådant som han ville ha men aldrig fick.

Han debuterade 2003 med Mera glass i däcken, som är en poesibilderbok med illustrationer av Emma Adbåge. Sedan dess har han skrivit mer än 60 böcker för barn och unga, och 2012 blev han nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Jag är världen.

I böckerna Förvandlad (2011), Jag är Love (2012) och Pixis bok (2013), som alla ingår i Monsterskolan-trilogin, finns enligt mig ett undertema som handlar om annorlundaskap; att inte höra till och inte passa in i normen. Monstren ses som något som inte passar in i samhället, och måste därför gå på en speciell skola. Där hittar de i och för sig en slags gemenskap, men även här passar vissa in mindre bra på grund av sina egenskaper. Var det här ett medvetet drag från din sida, något som du ville föra fram i texten?

Kanske inte medvetet, men så är det ju här i livet: många känner sig annorlunda och vid sidan om. Och litteratur handlar mycket om igenkänning. Jag sitter inte och tänker att monster och superhjältar symboliserar det annorlunda, men det betyder ju inte att det inte kan läsas så.

Även flera andra av dina böcker innehåller det ockulta och övernaturliga temat; där troll och spöken finns bland oss, och där gränsen mellan verklighet och fantasi är flytande. Vad är det som gör att du återkommer till det här i dina böcker?

Det är spännande! Och därför tacksamt att skriva om. Men det finns det ju annat som är också. Kärlek, till exempel. Men nu går jag kanske händelserna i förväg …

Precis som du var inne på så handlar ju även många av dina böcker om hur det är att uppleva de första känslorna av kärlek och lust. Jag läste någonstans att du har inspirerats av Hans-Eric Hellberg och hans böcker Kram och Puss från 70-talet, vilket man märker inte minst i dina böckers titlar Lite mer än en kram (2014) och Mycket mer än en puss (2015). Hellberg fick ju en del hård kritik på sin tid, då man ansåg att barn inte borde läsa sexskildringar i sådan tidig ålder. Har du stött på någon kritik angående innehållet i dina böcker, eller har de helt och hållet tagits väl emot?

Sanningen att säga fick Lite mer än en kram så gott som bara positiv uppmärksamhet i bokbloggar. Och en dagspressrecension … men det var i DN och den var positiv! Många barn och ungdomar gillar också böckerna, vilket jag märker på mina författarbesök. Och några gillar dem inte. Eller så är det bara som de säger…

Jag arbetar själv som barnbibliotekarie, och vet att dina böcker lånas flitigt av barn på mellanstadiet. Men tyvärr finns det inte många andra författare som skriver om just barns sexualitet, och som skildrar och berör de här känslorna på det sättet du gör i dina böcker. Vad tror du att det här beror på?

Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vill skriva om livet, om hela livet, och då ingår de här känslorna och tankarna också. Jag tillhörde dem som tyckte det var konstigt att superhjältar aldrig gick på toa när jag var liten, eller ens pratade om att göra det. Men det gör de nu. Utvecklingen går framåt!

Foto: Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Just barnperspektivet är något som jag tycker är utmärkande för ditt författarskap; att du i dina texter lyckas hitta barnens röster och att de känns väldigt trovärdiga när man läser. Hur gör du för att få ditt vuxna författar-jag att låta som en 9-12-åring?

Det blir jag så klart glad över att du tycker. Jag träffar många barn på mina författarbesök, så jag vet hur barn pratar. Inte minst på väg från och till klassrummet. Så jag skriver vad jag hör.

Ett antagande man ofta hör är att lättlästa böcker måste vara lättare att skriva än böcker som inte är lättlästa. Du som har skrivit både väldigt lättlästa böcker och böcker med svårare text; är det så att de böcker med minst och lättast text är lättast att skriva?

Ja, och nej. De tar ofta inte så lång tid att skriva, men det är ganska mycket redaktionellt arbete med de lättlästa böckerna. Och det arbetet gör ju inte jag, även om jag måste förhålla mig till det. Och jag håller inte alltid med, inte när det konstnärliga blir lidande. Men det är också en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Men ibland är det frustrerande att inte få välja alla de orden själv.

Ett annat antagande om lättlästa böcker är att de ofta är stöpta i samma form så att säga. Till exempel kan man i den nya forskarantologin Samtida svensk ungdomslitteratur : analyser bland annat läsa att ”nyskriven lättläst ungdomslitteratur inte utmanar normer utan snarare befäster dem”. Vad anser du som själv skriver lättläst om det här antagandet? Stämmer det?

Kanske det finns en risk att det blir så när förlag och författare tänker för mycket på att en tänkt läsare ska känna igen sig, då blir det kanske svårare att frångå det normativa. Men läser man artikeln framgår det också att mina böcker ofta är undantaget som bekräftar regeln, och det är jag lite stolt över!

Tycker du att det finns några tabun när det gäller barnlitteratur, något ämne som är för svårt för barn att läsa om?

Jag tror inte det, det handlar nog mest om hur man skriver om det. En del författare i våra nordiska grannländer verkar tänka att nu ska jag skriva något chockerande, och så blir det bilderböcker som är så tunga att ingen vill läsa dem för sina barn.

Du skriver ju även poesi för barn. Hur går det till när en dikt blir till? Kommer hela till dig på en gång, eller bara enstaka ord eller fraser?

Ofta kommer en fras först, och så bygger jag vidare på den. Frasen kommer kanske från att jag hör eller läser fel, eller översätter något från en sång på engelska. 90 procent av all poesi jag skriver blir det inget av. Det är mycket sållande.

Vilken är den bästa platsen att sitta och skriva på, enligt dig?

Hemma i skrivarrummet. Men det kan funka på andra ställen också. Förra sommaren var jag en vecka på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, då fick jag mycket gjort! Tid och lugn är viktiga komponenter.

Från vad hämtar du inspiration till ditt skrivande?

Allt! Böcker, filmer, serier, låtar, livet – mitt och andras. Jag håller ögon och öron öppna.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig extra mycket?

Nej, det kan jag inte direkt säga. Jo, kanske Stan Lee som kommit på många av Marvelfigurerna, han har förstås betytt mycket. Sedan när jag nu läser författare jag själv läste som liten ser jag att jag skriver som dem, att jag skriver i en tradition. Sven Wernström, Astrid Lindgren, Hans Peterson … och många fler med dem. Av nutida svenska barnboksförfattare gillar jag bland många andra Janina Kastevik, Sofia Nordin och Frida Nilsson.

Har tanken på att bli författare alltid funnits hos dig, eller är det något som ”bara blev”?

Den har kommit och gått. Jag tycker fortfarande inte att det är självklart att jag får hålla på med det här! Men jag är väldigt glad och tacksam över att det är så.

I juni ges din nya barnroman Inatt jag drömde ut. Berätta lite om den!

Den handlar om Malik som kan gå in i andras drömmar. Det är spännande till en början, men sedan blir det mer som en mardröm. För Jonna med paraplyet går inte att lita på. De två första kapitlen är novellen med samma titel i min novellsamling Liksom helt magiskt från 2014. Jag skrev vidare för jag ville veta vad som hände sedan!

Till sist: Har du något tips till föräldrar som vill att deras barn ska läsa mera? Hur ska man göra för att få sitt barn att bli en läsare?

Läsa själv och prata om det man läser. Det är vanligt att vi pratar om barns läsning men det är nog dags att prata om vuxnas läsning också. För den är kanske inte alltid så befintlig. Och läs så barnen ser det, inte bara när de gått och lagt sig. Sedan kan man gå på biblioteket tillsammans, be om tips från en bibliotekarie och inte bara ge barnet det man själv läste som liten. Läsa högt och låta det finnas böcker runt omkring barnet, lånade och köpta.


Här är några av Mårten Melins böcker. Inatt jag drömde utkommer 2017-06-16, och Spöksystrar – den fruktansvärda hämnden (del 4) utkommer 2017-09-15.

Vill du veta mer om Mårten Melin? Besök hans hemsida!

Läs gärna min recension av Inatt jag drömde.

Billie. Du är bäst – Sara Kadefors

Billie. Du är bäst – Sara Kadefors

Billie är tillbaka!

Billie. Du är bäst är den andra boken om tolvåriga Billie, som tillfälligt bor hos en fosterfamilj i Bokarp. I den första boken, Billie. Avgång 9:42 till nya livetskildras hur Billie anländer och försöker anpassa sig i sin nya familj samt i den nya skolan; hur hon med sin totala motsats till vad som är ”normalt” får både familjemedlemmarna och de i klassen att komma närmare varandra.

I den andra boken är det fortfarande Billies förmåga att skaka om tillvaron för att sedan förena människor som är i fokus. Redan i första boken fick man veta att plastbrodern Alvar närde ett hat gentemot sin kusin Douglas, vilket berättelsen spinner vidare på i del två. Billie, som inte hålls tillbaka av några sociala konventioner, går rätt på och frågar rakt ut om vad som är felet mellan kusinerna. Hon vill ha svar. Men alla människor är inte så öppna, rakt på och ärliga som hon är och hon möter därmed på motstånd. Samtidigt som hon försöker få kusinerna att bli vänner igen, försöker hon även att få syskonen Alvar och Tea att lära känna varandra bättre och få fostermamman Petra att släppa på sitt kontrollbehov och bli mer lättsam. Men om detta inte vore nog så fungerar hon även som en medlare i klassrummet, och därav väljs hon till skolans Kamratstödjare och börjar ordna med en kompisvecka. Men det här känns till och med för mycket för Billie, och hon inser att man inte kan fejka vänskap och vänlighet.

Jag älskar Billie som karaktär; att hon är annorlunda och gör precis som hon vill. Jag har dock lite svårt för att hon genom att vara den extroverta och sociala är den som får uppmärksamhet och beröm – och den som alla vill vara med. De som istället är introverta och annorlunda på grund av det kommer i skymundan och deras egenskaper ses inte som något positivt. Att Billie reagerar på de vuxnas favorisering av henne är antagligen medvetet av författaren, men ändå är det Billies personlighet som samtidigt som det ses som säreget är det beundransvärda och det som eftertraktas.

Samtidigt som Billies otroliga vänlighet och sociala egenskaper gör mig som introvert en aningen utmattad, så kan man ju inte förneka att det är just Billies nyfikenhet och förmåga att inte sky några medel som gör att man får en inblick i de utsattas värld, de som på ett eller annat sätt mår dåligt och är utanför i samhället. Och för att inte avslöja för mycket så öppnar slutet upp för att en eventuell tredje del skulle kunna handla om Tea (som för mig är den karaktär som man vill veta mer om) och hur sociala medier kan leda till mobbing och utanförskap. Jag håller i alla fall tummarna för att det blir så!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Billie. Du är bäst Bokomslag Billie. Du är bäst
Billie
Sara Kadefors
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-01-13
166
9-12 år

Tolvåriga Billie är tillbaka! Hon bor fortfarande hos fosterfamiljen Persson i Bokarp, och hon är forfarande den som skakar om tillvaron för familjen, på ett positivt sätt.

Billie. Avgång 9:42 till nya livet – Sara Kadefors

Billie. Avgång 9:42 till nya livet – Sara Kadefors

Billie är tolv år gammal och blir på grund av att hennes mamma är oförmögen att ta hand om henne forsterhemsplacerad hos en familj i det lilla samhället Bokarp, 7 timmars tågresa från Stockholm. Ganska omgående står det klart för Billie att det är något underligt med den nya familjen; mamman som ser ledsen ut när hon tror att ingen ser, och som anstränger sig för mycket för att allt ska vara perfekt. Samtidigt märker hon knappt sina egna barn, och ägnar uppmärksamheten åt ett träd istället. Pappan är en besserwisser som helst tillbringar sin lediga tid i motionsspåret, och de två barnen verkar båda stänga in sig i sina egna världar. Billies värld där man pratar om känslor och ser tv-serier för vuxna på kvällarna krockar med familjens alla regler och deras kalla och ytliga sätt. Men trots detta och tack vare sin ständiga optimism bestämmer sig Billie för att passa in i familjen. Att hon på kvällarna skypar med sin MS-sjuka mamma, och har många nya vänner på skolan gör att hon inte längtar hem så mycket. En dag säger hennes lärare till henne att hon är en sådan som känner på sig när någon behöver hjälp, och snart inser Billie att det är precis så det är. Familjen behöver hennes hjälp att komma över det fasansfulla de varit med om, och hitta vägen tillbaka till varandra igen.

En mellanåldersbok som tar upp många svåra ämnen på samma gång, samtidigt som den blandar in en stor skopa med humor och glädje.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Billie. Avgång 9:42 till nya livet Bokomslag Billie. Avgång 9:42 till nya livet
Billie del 1
Sara Kadefors
Barnroman
Bonnier Carlsen
2016-01-19
169
9-12 år

Den första delen i Sara Kadefors serie "Billie", som riktar sig till barn- och ungdomar. Billie är en stark tjej med mycket humor och glädje, trots sin svåra situation i livet. Den dagen hon kommer till sitt nya fosterhem i Skåne förändras inte bara hennes liv, utan även familjen hon bor hos.