Browsed by
Tagg: 9-12 år

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit ungdomsserien om Emanuel Kent Sjögren; Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick. Det som gör de här böckerna så bra är hur Åsa Asptjärns lyckas med det svåra att skriva in huvudpersonen i de mest pinsamma situationer på ett sätt som inte känns det minsta forcerat, och aldrig blir tröttsamt. Tvärtom är Asptjärns böcker faktiskt de enda ungdomsböcker med humoristiska inslag som får mig att skratta rakt ut. Man kan inte annat än att älska Emanuel som karaktär, då han genom att ha en ständig förmåga att göra bort genom att säga fel saker vid fel tillfälle, vara extremt klumpig och göra helt ogenomtänkta saker får en att känna igen sig väldigt mycket: både i känslan av att vara bortgjord och i det komplicerade i att vara ung och hitta sin identitet.

Även i hennes nya roman, som vänder sig till barn mellan 9-12 år, finns det komiska som en röd tråd genom hela berättelsen. Den handlar om Bodil – som går under namnet Wursten då hon älskade korv som liten – som precis har gått ut sjätte klass och plötsligt inser att hon och bästisen Veronika inte har något gemensamt längre. Veronika vill hellre vara med populära Emmy, som verkar hata Wursten, och det killgäng som hennes nya pojkvän hänger med. Dessutom står det klart att det inte längre är okej att leka på samma sätt som man gjorde på mellanstadiet. Därför är hon hellre ensam. Vilket hon inte behöver vara länge, då veganen Diana dyker upp i hennes liv och klamrar sig fast vid henne som en igel. Till en början tycker Wursten att hon är ganska jobbig, då hon både är intensiv och tar för givet att de ska vara vänner. Men trots att de är olika precis som en wurst och en vegan, så är Diana en person som är rolig att vara med – hon är påhittig och engagerad i politiska frågor, och är när det kommer till kritan ändå rätt lik Wursten på många sätt.

Trots att berättelsen innehåller flera komiska partier; som till exempel när tjejerna bestämmer sig för att göra inbrott i kiosken, eller när en gammal förvirrad tant tas för en satanistisk galning och skjutsas tillbaka till ålderdomshemmet i en cykelvagn, blir det inte riktigt samma känsla som i Asptjärns tidigare romaner; jag skrattar aldrig rakt ut även om jag fnissar till emellanåt. Det här beror på att det i den här historien finns en protagonist som är starkare och säkrare i sig själv än vad Emanuel är; hon behöver därför inte göra sig till och försöka skapa en identitet bara för att bli omtyckt eller vinna en viss status. Det bekommer henne inte det minsta om Emmy och det coola killgänget gillar henne eller inte, och driver istället med dem på deras bekostnad – nästan som att få motsatt effekt, vilket i och för sig är väldigt underhållande. Ett exempel är när Veronika och Emmy pratar på om sina erfarenheter när det kommer till pojkvänner, och Wursten tycker att det är fjantigt och låtsas spela med i deras entusiasm och berättar om en påhittad före detta pojkvän:

”Berätta. Jag vill veta allt. Precis allt” säger hon medan hon sakta backar mot sittsäcken och sjunker ner med ett nöjt flin på läpparna. ”Tja, finns inte mycket att säga. Vi var på olika platser i livet helt enkelt.” Jag pausar. ”Alltså bokstavligt talat, han bor i Alingsås.” (…) ”Var träffades ni?” ”På en campingplats på Bornholm.” Jag kastar huvudet bakåt och härmar Veronikas skratt. Så tystnar jag och ser sorgset på dem. ”Vi var så olika.”(…) ”När han ville spela krocket ville jag spela kubb. Det går inte att bygga ett förhållande då.”(…) ”Hur träffades ni då?” envisas hon. (…) ”Jag kom gående runt ett hörn med en massa shoppingkassar (…) Han kom från andra hållet (…) och när vi svängde runt hörnet så krockade vi (…)”. ”Det är ju precis som i den där filmen med Julia Roberts” protesterar Emmy. ”Jag vet!” skriker jag förtjust. ”Visst är det konstigt!” (s. 8, 9)

Skillnaden mellan Emanuel och Wursten är därför att medan Emanuel är en karaktär som man tycker synd om och lider med (och känner igen sig i!), är Wursten istället en karaktär som man ser upp till och vill vara som. Hon tar ingen skit, punkt slut. Och vad kan väl vara bättre att ha som förebild i böcker för barn som på något sätt befinner sig på gränsen till vuxenvärlden, vilket kan kännas både läskigt och frustrerande. Samtidigt tar Asplund upp vikten i att tänka självständigt och kritiskt, något som vävs samman med budskapet om att livet inte alltid blir vad man tänkt sig – men att det kan bli rätt så bra ändå.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Wursten och Veganen Bokomslag Wursten och Veganen
Åsa Asptjärn
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-05
190
9-12 år

När Bodil, eller Wursten som alla kallar henne, förlorar sin bästa vän till sin värsta fiende tror att sommarlovet kommer att bli det värsta någonsin. Men så dyker Diana alias Veganen upp, och hon inser att även om livet förändras så behöver det inte betyda att det är något negativt.

En humoristisk berättelse som även tar upp det viktiga i att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök är Camilla och Viveca Stens andra roman i serien om Havsfolket. Böckerna handlar om flickan Tuva som bor på Harö i skärgården, där flera generationer har bott på hennes mammas sida. I den första delen, Djupgraven, fick Tuva reda på att hon inte är sina föräldrars biologiska dotter utan istället är en så kallad bortbyting; en dotter av Havsfolket som getts bort till en mänsklig familj för att behålla den pakt som under lång tid funnits mellan dem. Hon blev nära vän med Rasmus, som också bevittnade de märkliga händelser som utspelade sig – och deras oväntade blev blev snabbt stark genom hemligheten de delade, och han är även den ende förutom familjen och skolsköterskan Maria som vet om sanningen om Tuva.

När den nya boken tar vid är det slutet på sportlovet och Rasmus har inte hört av sig på nio dagar, och de gånger Tuva har ringt har han varit korthuggen och konstig. Det här gör att hon känner sig både ledsen och besviken då hon inte har fått någon förklaring på hans beteende. När skolan börjar igen ignorerar han henne totalt och situationen blir därför värre än den var innan de blev vänner; för förutom ensamheten måste hon även måste dölja sina gälar som numera syns tydligt på hennes hals. Men Tuva har viktigare saker att tänka på då en tät och oroväckande dimma åter har lagt sig över skärgården, som gör att båtar kör vilse och de ombord riskerar att drunkna av den höga fuktighetshalten. Samma sorts dimma ledde i höstas till att Axel i klassen försvann och att Tuva nästa dog då hon kämpade mot de farliga havsormarna. När Österman som kör skolbåten är med om en hemsk ”olycka” bekräftas Tuvas farhågor, men när det visar sig att hotet är del av Havsfolket blir hon tvungen att välja sida – de hon känner mest tillhörighet till, eller de som varit del av hennes liv så länge hon minns.

I Sjörök finns en personlig och simultan jag-berättare som berättar om händelserna allteftersom de utspelar sig; och man får som läsare ta del av de känslor och tankar hon har angående sitt ursprung, sin alkoholiserade pappa och frånvända och onåbara mamma samt den utfrysning som hon är utsatt för. Då det här skildras ur ett inifrånperspektiv gör att man som mottagare av texten påverkas av de svårigheter som protagonisten går igenom. Det är en verklighet som är rå och bister, inte endast på grund av skolmiljön och hemförhållandet, utan även på grund av identitetskrisen som hon ständigt brottas med.

Handlingsförloppet är episodiskt då nya händelser läggs till, men som ändå är knutna till samma personer, miljö och motiv. Införandet av intriger av personlig karaktär ger berättelsen mer djup, men det är huvudintrigen som för berättelsen framåt och som är avgörande för hur både kulmen, upplösningen och slutet kommer att te sig i den tredje och avslutande delen. De olika intrigerna länkas ihop och skapar en mer komplex berättelse, där huvudkaraktären växer och utvecklas genom sin transformation och genom att hon är tvungen att lita till sig själv och sin förmåga. I den här typen av litteratur för unga där realism möter fantastik finns ofta litterära karaktärer som innehar samma egenskaper som Tuva; hon är föräldralös, hamnar i en familj som försummar henne, har en eller flera plågoandar och är den som är utvald att slåss mot en ondskefull fiende (tänk Harry Potter!), och hon är därmed en en typisk hjältinnekaraktär.

Protagonistens och berättelsens utveckling var något som jag undrade över i min recension av Djupgraven, då det kändes som om mycket hängde på hur författarna tog historien vidare. Efter att ha läst den andra delen i serien kan jag konstatera att Camilla och Viveca Sten lyckas väl med bådadera, och jag ser fram emot den sista och avgörande etappen där vi säkerligen kommer att få ta del av en kraftmätning utan dess like!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Djupgraven, den första delen i serien om Havsfolket!

Sjörök Bokomslag Sjörök
Havsfolket (del 2)
Camilla Sten & Viveca Sten
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-01
390
9-12 år

Den andra delen i serien om Havsfolket och Tuva som står inför ett svårt och avgörande val: att gå samman med den som hon känner tillhörighet med, eller rädda de människor som bor i Skärgården.

En spännande och välskriven roman för barn i åldern 9-12 år, som tar upp viktiga frågor så som mobbing, utanförskap och identitet.

Lättlästa böcker med hög kvalitet

Lättlästa böcker med hög kvalitet

Som bibliotekarie med fokus på barn och unga anser jag att det är otroligt viktigt att det finns lättlästa böcker med hög kvalitet till den här målgruppen; det vill säga att texten är pedagogiskt utformad och innehåller ett bra språk, samt att illustrationerna är estetiskt tilltalande. Det är glädjande att utgivningen för lättlästa böcker ökar varje år, trots att kvaliteten varierar på de böcker som riktar sig till barn som precis har lärt sig att läsa eller har svårt med avkodningen och att förstå det lästa. Enligt mig sticker Hegas böcker ut, då de ofta redan genom omslaget lockar barnet till läsning, genom färg och form. Det här är av stor betydelse då just omslaget ofta är det som avgör om barnet (och den vuxne!) fattar intresse för boken eller inte. Även handlingen spelar såklart roll, och många efterfrågar just spännande och läskiga böcker, något som väl har blivit ett signum för Hegas bokförlag; som ger ut de omåttligt populära zombie-serierna  Zombie City och Zombie World, de läskiga omskrivningarna av klassiska sagor samt böckerna om kända superhjältar som slåss mot sina ärkefiender. Här nedan tipsar jag om två nya lättlästa böcker inom det sistnämnda temat; den första handlar om Batman och den andra om Wonder Woman.

Batman. Monsterreptilen

Batman är superhjälten som räddar Gotham City från brottslingar, vilket han bestämde sig för att göra redan som pojke när hans föräldrar blev dödade av rånare. Till sin hjälp har han Robin, som även han är föräldralös.

I den här boken har en känd läkare blivit kidnappad  av skurken Killer Croc, som behöver ha ett motgift för att helt utvecklas till en reptil med endast djuriska egenskaper. Batman försöker i första hand erbjuda Croc sin hjälp, men när det inte fungerar blir han och Robin tvungna att gillra en fälla för att få fast honom.

Språket ligger nära talspråket och att meningarna är korta men får ändå fram den viktigaste handlingen utan att fokusera på detaljer; så som karaktärs- och miljöskildringar, tankar och känslor. Berättarrösten är opersonlig och allvetande, men skildrar händelserna utan att gå in i karaktärerna. Illustrationerna är i fyrfärg och täcker oftast hela uppslag, och hänger samman med de händelser som texten beskriver. Det här gör det lättare för den ovane läsaren att hänga med i berättelsen.

Karaktärerna och handlingen är det som lockar till läsning; tuffa och orädda hjältar som överlistar en farlig ärkefiende och därmed räddar staden och dess invånare. Trots att Batman och Robin beskrivs med typiskt manliga egenskaper: muskulösa, starka, intelligenta, aktiva och handlingskraftiga och berättelsen endast innehåller en kvinnlig bikaraktär (reportern i tv-inslaget) så är det här inget man hakar upp sig på då många andra böcker i serien har kvinnliga protagonister och bikaraktärer – och den här sortens litteratur skapar läslust hos barn som annars inte gillar att läsa.

Läsnivå: 3
Läsålder: 6-9 år
Text: Katharine Turner
Bilder: Steven E. Gordon
Antal sidor: 32
Utgiven: 2017-08-07

 

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.


Wonder Woman möter Circe 

Trollkvinnan Circe hatar Wonder Woman mest av allt, och är besatt av att hitta ett sätt att förgöra henne. När hon kommer över informationen om vart Trippelbestens tre delar befinner sig – Hydran, Gripen och Gorgonerna; mystiska sagodjur och mytologiska monster med enorma krafter som Circe har för avsikt att använda mot Wonder Woman. Men när något går fruktansvärt fel är det plötsligt Wonder Woman som har övertaget, samtidigt som inte bara hennes fiende riskerar att dö utan hela världens befolkning.

En rolig detalj i berättelsen är att när Circe använder en trollformel inne i vulkanen Vesuvius där hon precis har hittat Hydran och fått dennes kraft, och därmed orsakar ett utbrott som kan komma att ödelägga staden Pompeji. Med den här informationen vet man att historien utspelar sig innan 79 e.Kr, vilket blir komiskt när det samtidigt finns både jetplan och höghuskomplex.

Boken är indelad i fem kapitel, som i snitt består av tio sidor. Läsnivån är 5 på LIX-skalan vilket betyder att boken passar de som vill lära sig fler svåra ord  och som vill läsa en text som har ett språk som mer liknar det litterära än talspråket. Svåra ord är skrivna i blå text, och förklaras längst bak i boken i en ordlista där orden inte är ordnade i alfabetisk ordning utan istället kronologisk. Längst bak finns även frågor kopplade till texten som interagerar läsaren på ett roligt sätt.

Precis som i Batman Monsterreptilen förekommer både helside- och heluppslagsillustrationer, men då läsnivån för den här boken är 5, vilket är det högsta, är texten dominerande och illustrationerna behöver därför endast skildra de mest avgörande händelserna, då läsare på en här nivån har en bättre läsförståelse och klarar av att hänga med i berättelsen ändå.

Berättarrösten är opersonlig och allvetande, och följer och går in i alla karaktärer och vet därmed allt om dem, inklusive tankar och känslor. Det här kräver mer av läsaren då perspektivskiften gör läsakten mer avancerad.

Jag älskar att superhjältinnor i form av en stark amason-krigare och en grekisk gudinna med trollkrafter får plats även i den lättlästa litteraturen, där många flickkaraktärer annars innehar typiskt kvinnliga egenskaper (självklart finns det undantag! Bland annat har Hegas gett ut serierna Häxboken och Amulett som båda har en stark kvinnlig protagonist), och hoppas därför på många fler böcker i samma stil!

Läsnivå: 5
Läsålder: 9-12 år
Text: Laurie S. Sutton
Bilder: Luciano Vecchio
Antal sidor: 48
Utgiven: 2017-08-07

 

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.


Lite fakta om Hegas förlag och deras lättlästa böcker

Hegas bokförlag startades 1983 av specialpedagogerna Siv Aronsson och Gun Hållander, som ansåg att det fanns för lite lättlästa böcker med hög kvalitet på marknaden. Målet var att skapa läslust för barn som annars inte gillade att läsa. Än i dag är förlagets ambition att barn ska ha tillgång till lättlästa, spännande och roliga böcker för att på så vis känna läslust vilket är tätt sammanlänkat med läsförståelse. Man menar att det enskilde barnets läsupplevelse är lika viktigt som demokrati och rättvisa.

En annan grundidé är att lättlästa böcker inte ska ta bort något ur berättelsens handling eller ämne; texten ska istället vara bearbetat så att den är lättare att läsa och förstå. Hur texten bearbetas i böckerna har sin grund i den pågående forskningen kring läsning och läsförståelse hos barn och ungdomar. Hegas böcker är baserade på LIX – det vill säga läsbarhetsindex. Ju lägre LIX-nivå desto kortare ord och meningar. Hänsyn görs även till kronologi, persongalleri och den litterära kvaliteten.

De olika Hegas-nivåerna:
1: Böcker för den som just börjat läsa eller för den som har ett mycket begränsat ordförråd.
2: Böcker med ett mycket enkelt och konkret språk som är lätt att avkoda.
3: Lättlästa böcker med ett språk som ligger ganska nära talspråket.
4: Lättlästa böcker med enstaka svårare ord och med ett språk som ställer lite högre krav avseende ordförråd och grammatik.
5: Lättlästa böcker med något fler svåra ord där språket närmar sig det litterära.

Hegas 5 kriterier för en lättläst bok:
1: Handlingen ska vara rak och tydlig. Läsaren ska på ett enkelt sätt kunna följa med i händelseutvecklingen.
2: Antalet medverkande ska vara begränsat.
3: Det får inte förekomma parallellhandlingar som förvirrar och försvårar läsningen.
4: Språket ska vara enkelt och korrekt. En lättläst bok ska innehålla lätta ord och anpassade meningar.
5: Den litterära kvaliteten ska vara hög och handlingen fängslande. Det måste vara kul och spännande att läsa!

Det finns även utarbetade Läsnycklar till samtliga titlar, som fungerar som arbetsmaterial att arbeta med för pedagoger. Materialet innehåller frågor till texten där till exempel tematik eller en viss genre står i fokus, och där barnen genom att gå djupare ner i texten även får en ökad läsförståelse.

På Hegas hemsida kan du läsa mer om deras böcker, hur de ser på lättläst och de olika LIX-nivåerna.


Källa: http://www.hegas.se
Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen – Laura Wood

Poppy Pym och den förhäxade pjäsen är uppföljaren till den första boken om den trapetssvingande flickan Poppy; vars titel är Poppy Pym och Faraos förbannelse (2016). Författaren är den brittiska litteraturvetaren Laura Wood, och böckerna om Poppy har gjort succé både i England och internationellt, och man kan lätt förstå varför. Poppy är föräldralös och har växt upp i ett cirkuskollektiv, men går nu på den anrika privatskolan Saint Smithens, där hon tillsammans med sina bästa vänner Ingrid och Kip gör mycket annat än att bara göra läxor – som att lösa mystiska brott till exempel!

Precis som i den första boken är hela handlingen mestadels förlagd på skolan och dess område, förutom i början när en utflykt till den närmaste orten Brimwell går av stapeln, där också den första i raden av mystiska saker händer. Titeln på boken avslöjar att det handlar om en teaterpjäs som är förhäxad, och inte vilken pjäs som helst utan elevernas uppsättning av Shakespeares Macbeth; som är känd för att föra olycka med sig. Och olyckor, det drabbar verkligen teatersällskapet vid provspelningarna – så som bränder, matförgiftning, och spöken som skräms.

Wood lägger upp texten på samma sätt som i sin förra bok; och man skulle kunna säga att det enda som är utbytt är att det den här gången handlar om en teaterpjäs istället för en egyptisk utställning. Miljön är densamma, de karaktärer som är misstänkta innehar liknande attribut och kan beskrivas som arketyper: den goda, den giriga, den självupptagna, den snygge, den stränga och så vidare. Därmed får man precis det man förväntar sig av berättelsen, utan några överraskningar. Det här behöver för den delen inte vara något negativt, utan tvärtom så är det främst igenkänning som gör att barn fastnar för en viss typ av serier och även har lättare att förstå texten.

Wood är skicklig på att bygga upp spänningen samtidigt som hon får med sig läsaren i att lösa de olika mysterierna genom så kallade ”planteringar”, det vill säga att en för stunden oviktig detalj eller karaktär senare visar sig ha stor betydelse för händelseförloppet och handlingens lösning.

Vid läsningen av den första boken reagerade jag på den intertextuella kopplingen till främst Harry Potter-böckerna, och ansåg att likheterna rent karaktärsmässigt var för många även om berättelsen som sådan är unik. Men jag måste få ändra mig lite, för karaktärssammansättningen är onekligen ett lyckat koncept. Det som tilltalar mest med böckerna om Poppy Pym är kanske deras förmåga att både vara roliga och spännande, och att de kan läsas och ge behållning för både den yngre och äldre läsaren. Poppy som karaktär går helt enkelt inte att ogilla, för vem kan stå emot hennes humor, värme, totala avsaknad av förnuft och känsla – och inte minst av allt hennes klipskhet som leder till att ohederliga och oärliga brottslingar kan gripas!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Poppy Pym och Faraos förbannelse.

Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx) Bokomslag Poppy Pym & den förhäxade pjäsen (Poppy Pym & the Double Jinx)
Poppy Pym (del 2)
Laura Wood
Barnroman
Modernista
2017-06-07
304
9-12 år

Äntligen är den trapetssvingande flickan Poppy Pym tillbaka! Ännu en gång får vi bevittna hennes totala avsaknad av förnuft och känsla, och ännu en gång får vi vara med och lösa ett brott som har begåtts! Den här gången handlar det om en teaterpjäs som tycks vara förhäxad, och Poppy och hennes vänner hamnar återigen i farliga situationer.

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte – Rachel Renée Russell

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte – Rachel Renée Russell

Rachel Renée Russell är författaren till den omåttligt populära bokserien Nikkis dagbok, där den nionde delen snart kommer ut. Den nya serien har många gemensamma nämnare med Nikki-böckerna, både till utformning och innehåll. Till exempel är även den här boken skriven i dagboksform, där protagonisten som hör till de icke-populära eleverna hamnar i trubbel med de som är populära på skolan. Texten består av kapitel där olika pinsamma och förnedrande situationer återberättas i efterhand, med bilder som illustrerar händelserna.

Max Crumbly har blivit hemundervisad av sin farmor under hela sin skolgång, men börjar nu i en klass i South Rigde Middle School. Men det visar sig snabbt att skolan inte är den fristad som han hoppats på – vilket beror på en klasskompis som går under namnet ”Mobbaren Thurston”, som precis som namnet antyder är en riktig plågoande som har för vana att låsa in Max i sitt skåp. När det händer en fredag då alla är på väg hem för helgen, uppstår dock ett krisläge. Då ingen kan hjälpa honom att öppna återstår tre långa dygn utan mat och vatten, utrymme att sträcka på benen, och knappt något syre. Dessutom är han i stort behov av att lätta på blåsan! Det är alltså här, fast i sitt eget skåp, som han skriver i sin dagbok. Mycket för att han inte direkt har något annat att syssla med, men mest för att det ska finnas bevis för att det är Mobbaren Thurston som är orsaken till Max eventuella död.

Det visar sig att skåpsituationen inte är det enda Max behöver bekymra sig över; för när han till slut lyckas ta sig ut visar det sig att inbrottstjuvar befinner sig inne i skolan – som efter att han avslöjat sig är ute efter honom. Berättelsen slutar med en cliffhanger, vilket gör att man inte får reda på hur det kommer att gå för den otursförföljde Max. Får då det nervpirrande slutet läsaren att vilja läsa fortsättningen? Nja, inte egentligen. Enligt mig hade berättelsen tjänat på att avslutas i första boken, då historien som sådan redan kändes seg och utdragen som det var. Då jag inte är förtjust i böckerna om Nikki, jublar jag inte heller över den här boken. För det enda som i princip skiljer den här boken från Nikki-böckerna är att den har en protagonist av manligt kön, vilket visst kan vara bra då pojkar behöver uppmuntras i sin läsning och just den här typen av böcker där lättsmält läst text kombineras med ”serietidningsbilder” faktiskt lockar till läsning.

Många barn finner de här böckerna underhållande och plöjer dem i en rasande fart, och en bok kan väl egentligen inte få bättre betyg än så, att de lyckas skapa läslust? Men som vuxen läsare och recensent måste jag ändå granska texten utifrån dess litterära kvalitet och egenskaper. Att påstå att den här boken inte är något litterärt mästerverk är det väl egentligen ingen som ifrågasätter, och litteratur kan mycket väl vara läsvärd ändå. Det som gör läsningen av Den otursförföljde Max Crumbly #1 . Skolans hjälte till en mindre bra läsupplevelse är främst dess brist på originalitet, vilket gör att det i texten finns en enformighet som inte bidrar till några överraskningar. Det som ändå gör att man härdar ut är att det i vissa partier faktiskt blir komiskt, trots den nästan karikatyrmässiga skildringen av brottslingarna och deras beteende.

Trots mitt negativa utlåtande, så tror jag som sagt att det är väldigt många barn som uppskattar och läser böckerna om Max Crumbly med glädje!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte (The Misadventures of Max Crumbly 1: Locker Hero) Bokomslag Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte (The Misadventures of Max Crumbly 1: Locker Hero)
Den otursförföljde Max Crumbly (del 1)
Rachel Renée Russell
Barnroman
Modernista
2016-10-03
303
9-12 år

Möt Max Crumbly: en extremt otursförföljd kille som efter flera års hemundervisning äntligen ska få börja i den riktiga skolan! Men det blir inte riktigt som han tänkt sig...

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen är den åttonde delen i den otroligt populära urban fantasyserien av trion Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Böckerna handlar om syskonen Alrik och Viggo, som på grund av att deras mamma inte kan ta hand om dem tillfälligt bor i ett fosterhem i Mariefred. I staden finns flera av de bikaraktärer som spelar en viktig roll för handlingen, bland annat Estrid och Magnar som vaktar det gamla biblioteket där böcker med magiska formler finns bevarande, Iris – den unga tjejen som är hemlös och som har starka häxkrafter, Maggan Migrän som arbetar som skolsköterska men som även döljer sitt samröre med de mörka krafterna som är på väg att ta över staden och dess invånare. I biblioteket finns något som är väldigt åtråvärt för de den som kallar sig för Svarthäxan, som gör allt för att ta sig igenom det skydd som hela tiden verkar försvagas. Alrik och Viggo visar sig vara de nya väktarna som ska ta över efter Estrid och Magnar, men redan nu måste de hjälpa till att skydda biblioteket. Men killarna har även andra problem som de ständigt måste handskas med, då de på skolan utsätts för trakasserier vilket ökar det sociala utanförskap som de är i på grund av uppväxten med en alkoholiserad mamma.

I den förra boken, Pestan, härjade en smitta i staden som gjorde många människor sjuka, vilket visade sig vara blyförgiftning orsakad av en sorts keramik som såldes på marknaden. Samtidigt som Alrik, Viggo och de andra försöker finna ett botemedel, tror sig Iris ha kommit på vem Svarthäxan egentligen är, och vart hon kan hittas…

I den nya boken är Iris plötsligt spårlöst försvunnen, och ett litet barn blir bokstavligt talat uppslukad av jorden när hon är ute och leker med sin äldre granne. Med hjälp av de gamla böckerna i biblioteket får Estrid och Magnar fram att det som finns under marken troligtvis är en så kallad Vitorm – en uråldrig och mytisk varelse som till utseendet liknar en blandning mellan en gigantisk orm och drake. Och om dess skräckinjagande utseende inte vore nog så framkommer även att de letar efter barn att äta. Dessutom verkar Vitormen nu ha siktet inställt på Iris! Hur ska Alrik och Viggo hitta henne i tid, och hur ska de onda krafterna kunna besegras?

Det som gör serien så fantastiskt bra handlar såklart om den spänning som hela tiden finns närvarande, och de nordiska väsen som man som läsare i varje bok får bekanta sig med. De otroligt detaljerade och snygga svartvita illustrationerna gör även sitt, och genom att komplettera texten är de är en stor del av berättelsen. Även kombinationen av realism och fantastik där karaktärerna får slåss mot såväl verklighetstrogna problem som påhittade är säkerligen en av anledningarna till att serien har blivit så omåttligt populär.

Maran, del nio i serien, utkommer i oktober. Det går att förboka den redan nu! Låt oss hoppas att vi inte behöver vänta särskilt länge på den sista och avslutande delen i serien, vars titel är Draugen.

Bonnier Carlsens hemsida kan du läsa mer om Pax-serien; där finns det både information om böckerna och författarintervjuer.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pax Vitormen (del 8) Bokomslag Pax Vitormen (del 8)
Pax
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-06-12
200
9-12 år

Den hemska smitta som drabbade Mariefred tycks ha försvunnit, och de drabbade har fått lämna sjukhuset. Men återigen händer det konstiga saker som hotar staden; ett litet barn försvinner då det dras ner under marken av en fasansfull varelse som tycks vara på jakt efter Iris, som är spårlöst försvunnen. Samtidigt är Svarthäxan och de mörka krafterna närmare än någonsin.

Hur ska Alrik och Viggo hitta Iris i tid, och hur ska de kunna stoppa Svarthäxan?

Det här är spänning och fantastik när det är som bäst!

Inatt jag drömde – Mårten Melin

Inatt jag drömde – Mårten Melin

I Mårten Melins nya mellanåldersbok Inatt jag drömde är det fantasin som står i fokus. För tänk om man kunde besöka andra människors drömmar, och där få saker och ting att existera eller försvinna med en endaste tanke? Mat, byggnader, landskap, djur, människor…? Den här förmågan upptäcker Malik att han har, en natt på sommarkollot när han inte kan sova. Plötsligt finns det ett skimrande drömhål ovanför hans rumskompis Elias, vilket visar sig vara ingången till drömmarnas värld, och i det här fallet Elias dröm om en fisketur med sin avlidna pappa. Även om Maliks intrång i drömmen gör Elias besvärad, är han beredd att göra samma sak igen för att imponera på Sira, tjejen han är kär i. Tillsammans utforskar de det My Little Pony-land som Siras lillasyster Naida alltid drömmer om, där allt är glädje och lycka.

Men att vara drömvandrare är inte så problemfritt som det verkar vara, för det går inte att ta sig tillbaka till den verkliga världen när den som drömmer har vaknat. Ett annat dilemma är att det i drömmarnas värld finns någon som kallar sig Jonna – ”alla mardrömmars skapare och beskyddare”, som kan få en mysig dröm kan förvandlas till en oerhört skrämmande mardröm på bara en sekund. Jonna vill inte bara ha makt i sin egen värld utan även i den verkliga världen, och drar sig inte för att få som hon vill. Den ende som kan ta sig mellan världarna och därmed förena dem är Malik, vilket Jonna såklart utnyttjar för att ta sig över till den verkliga världen. För att få Malik att göra som hon vill tillfångatar hon Sira precis när de ska ta sig igenom hålet till den verkliga världen, vilket medför att Malik inte kan ta sig tillbaka in i drömmen för att hämta henne.

Det visar sig att alla människors drömmar hänger ihop och förenas, och att man därför kan ta sig från en dröm till en annan. Frågan är bara hur Malik ska ta sig tillbaka, och hur han ska hitta Sira. Och vad är det egentligen för planer som Jonna smider tillsammans med landets statsminister, och hur ska han lyckas stoppa dem?

Melin leker i den här berättelsen med en svindlande tanke; att kunna ta sig till drömmarnas värld och styra andras drömmar, men även att kunna skapa en egen sfär där man kan uppfylla sina egna drömmar genom tankens kraft. Historien låter han ta form genom den simultana jag-berättaren Malik, vilket gör att man som läsare kommer de både spännande och skräckinjagande händelserna och situationerna nära – man kan nästan fysiskt känna den panikkänsla som måste kommer över honom när Sira har fastnat i den andra världen, och han plötsligt står öga mot öga med hennes föräldrar; utan att kunna förklara varför deras dotter är borta.

Som i Melins andra texter finns även här en sorts direkthet, där det inte finns utrymme för det överflödiga. Genom att skala av på det här sättet sätts handlingen i centrum medan person- och miljöbeskrivningar kommer i skymundan. Det som är utmärkande för det här berättargreppet är att man på en gång hamnar i det som är berättelsens kärnhändelse; i det här fallet när Malik först upptäcker sin förmåga. Bokens exposition; dess inledning där man lär känna miljö och karaktärer, existerar därför inte och man lär istället känna dessa allteftersom historien berättas. Det här berättargreppet fungerar väl när syftet är att skapa spänning från start, men gör istället karaktärerna platta och intetsägande – för även om man ser händelserna från protagonistens perspektiv så beskrivs inte tankar och känslor ingående, vilket försvårar läsarens identifiering och igenkänning.

Det som jag verkligen uppskattar med Inatt jag drömde är flörten med de klassiska sagorna och deras berättelsemönster och teman, men även den intertextuella relation som finns till Melins tidigare verk om Skogsbingelskolan, som handlar om en skola för unga människor med övernaturliga förmågor. På det sättet var slutet lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett en till berättelse om Malik där han fick utveckla sin oerhört fascinerande förmåga. Men vem vet? Vad som helst kan ju faktiskt hända i fiktionens värld!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min författarintervju med Mårten Melin!

Inatt jag drömde Bokomslag Inatt jag drömde
Mårten Melin
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-06-16
144
9-12 år

Vore det inte helt fantastiskt att kunna ta sig in i drömmarnas värld; att styra dem som man vill och uppleva sådant som man bara fantiserat om? Det här blir sanning för bokens huvudperson Malik, som upptäcker att han är en drömvandrare. Men det visar sig att det inte är helt problemfritt att gå in i andras drömmar; och snart riskerar han att förlora både sitt liv och tjejen han är kär i; men även att hela världen försämras till en mycket sämre plats.

Gruvans hemlighet – Dan & Lotta Höjer

Gruvans hemlighet – Dan & Lotta Höjer

Gruvans hemlighet är den andra delen i Dan och Lotta Höjers serie om Hampus från Sundbyberg, som förutom att han kan resa i tiden är en helt vanlig kille. När handlingen tar sin början saknar Hampus Emma, som han träffade då han reste i tiden för ett år sedan. Emma levde för över hundra år sedan, år 1913, men hon var hans första riktiga vän och han tänker därför mycket på henne sedan de skildes åt. En annan protagonist i boken är Tindra, som är nyinflyttad och börjar i samma klass som Hampus.

Deras första möte blir chockartat för Hampus, då Tindra är en exakt kopia av Emma. Tindra tycker att han beter sig märkligt, vilket gör att hon till en början drar sig undan honom. När det sedan framkommer att de båda gillar bandet Ebba Grön, är han förlåten och de hittar genast varandra. När han följer med henne hem till lägenheten där hon bor hittar han Emmas gamla dagbok i en bokhylla, vilket blir för mycket för Hampus som rusar ut ur lägenheten mot tunnelbanan. För det är något med tunnelbanan den här dagen, det kände han redan samma morgon. Det kommer en äcklig lukt därifrån, samma lukt som han kände från tidshålet förra gången. Han liksom dras ditåt, ner på spåret och in i tunnelgången, och efter kommer Tindra som har följt efter för att lämna jackan som Hampus glömt. Med sig har hon sin hund Vilgot, som även han tycks dras mot stället där lukten kommer från och därför sliter sig och springer rakt mot tidshålet. När de vaknar upp är de på en annan plats och i en annan tid, men det blev inte alls som Hampus tänkt sig då han ville tillbaka till år 1913. De befinner sig istället i en mörk grotta, där facklor lyser upp gångarna. Och i en stor sal ser de grymma vakter som piskar arbetare som har kedjor runt fötterna, och som slår med släggor i berget så att det dånar. Vart har de egentligen kommit? Hur kan Emma vara där och varför verkar alla vara ute efter henne? Och det svåraste – hur ska de ta sig tillbaka till sin egen tid?

Berättarrösten är opersonlig och allvetande, och de två första kapitlen är uppdelade så att synvinkeln endast är Tindras respektive Hampus. Deras första dag i skolan beskrivs, deras möte med varandra och tankar och känslor kring det. Därmed får vi veta mer om dem som karaktärer; vilken personlighet de har, vad de har för bakgrund etcetera. De resterande kapitlen består sedan av skiftande perspektivbyten där den allvetande rösten flyttar fokus från Hampus och Tindra, men även går in i tankarna på vissa av de andra karaktärerna, så som den stumma gruvarbetarpojken Jacob, som erbjuder dem sin hjälp.

Gruvans hemlighet är en mellanåldersbok som innehåller både spänning och historia, och för mig som kommer från Dalarna och själv varit ner i Falu koppargruva är det här en historia som tilltalar på ett alldeles speciellt sätt. Händelserna avlöser varandra i en rasande fart, och läsningen blir därför aldrig tråkig. Istället är boken en riktigt bladvändare, och för den som gillar 1600-talsmiljöer med präster och häxprocesser är det här en perfekt bok att ta med ut i hängmattan i sommar! Betyget blir tre mycket starka stjärnor.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Gruvans hemlighet Bokomslag Gruvans hemlighet
Hampus (del 2)
Dan & Lotta Höjer
Barnroman
Opal
2017-05-15
223
9-12 år

En mellanåldersbok som innehåller både spänning och historia! Perfekt sommarläsning för den som gillar 1600-talsmiljöer med präster och häxprocesser!

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Fyr 137 – Ingelin Angerborn

Ingelin Angerborn har tidigare gett ut en mängd mellanårsböcker som alla har rysartemat gemensamt; bland annat Sorgfjäril (2010), Hjärta av damm (2014) och Gengången (2015). Den nya boken Fyr 137 är den tredje och avslutande delen i Mebeltrilogin, där de två första delarna är Rum 213 (2011) och Sal 305 (2016). Rum 213 har även filmatiserats och har nu kommit ut på dvd.

När vi möter de tre vännerna Elvira, Meja och Bea igen är det återigen sommar – två år har gått sedan de var på kollot där mystiska saker för första gången började hända, och det är ett år sedan huvudpersonen Elvira på grund av en bilolycka hamnade på sjukhus, där hon hade utsikt mot mentalsjukhuset ”Dåris” där ännu mer kusliga saker utspelade sig. Nu är tjejerna istället på väg till Svartuddens camping tillsammans med Mejas föräldrar, där de ska bo en vecka. De ser fram emot att bada, sola och sova i tält, och kanske träffa på några trevliga killar också. På vägen dit berättar Mejas pappa att det finns en gammal fyr vid campingen, och precis då kör det förbi en bil med registreringsnumret FYR 137. Elvira, som är den vars tankar och känslor man får ta den av, undrar om skylten kan vara ett tecken eller en förvarning, på samma sätt som det varit det gångerna innan.

De blir ännu mer motvilliga till att besöka fyren när en ung tjej som arbetar i kiosken berättar att det spökar där. Enligt sägnen är spöket en kvinna, ”Svarta Sara”, som dränkte sig efter att ha förlorat sin man när en båt förliste utanför fyren år 1893. Men trots att de känner sig oroliga och lite rädda lånar de nyckeln till fyren och går dit, för att bevisa för sig själva och för några killar de träffat att de inte tror på sägnen om spöket. I en vik i närheten hittar Elvira en plåtburk med en gammal dagbok i, vilken kommer att få en central roll i berättelsen.

Angerborn är skicklig på att skildra hur det realistiska och vardagliga existerar samtidigt och parallellt med det paranormala och övernaturliga, och hon lyckas hålla det på en sådan nivå att det varken blir för otäckt eller förstör spänningen. Jag tror även att orsaken till att böckerna är så populära är att de även skildrar det komplicerade i att ha relationer till andra människor; både vänner, pojk/flickvänner och föräldrar, och att det här bidrar till igenkänning. Samtidigt som texten emellanåt får det att ila längs ryggraden finns även en känsla av trygghet och välbehag – för vad kan vara mer idylliskt än den svenska sommaren? Jag tror att just den här kombinationen är ett väldigt lyckat koncept, och är en stor anledning till böckernas popularitet.

Fyr 137 är onekligen en väldigt bra mysrysare, som passar perfekt som sommarläsning!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Fyr 137 Bokomslag Fyr 137
Mebeltrilogin (del 3)
Ingelin Angerborn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-05-19
230
9-12 år

Det här är tredje och sista delen i Mebeltrilogin! Det har gått ett år sedan de märkliga händelserna på sjukhuset, det är sommar igen och Elvira, Meja och Bea ska tillbringa en vecka på Svartuddens camping. Där finns en gammal fyr, som enligt sägnen är hemsökt. Gör det verkligen det, och vem tillhör den gamla dagboken som de hittar? Det här är spännande läsning som passar perfekt till sommarlovet!

Författarintervju med Mårten Melin

Författarintervju med Mårten Melin

Mårten Melin föddes i Huddinge 1972, och är sedan tjugo år bosatt i Skåne. Han gillar litteratur, konst, film, teater, musik och att promenera. Ett annat intresse är att samla på gamla leksaker; sådant han hade när han var liten och sådant som han ville ha men aldrig fick.

Han debuterade 2003 med Mera glass i däcken, som är en poesibilderbok med illustrationer av Emma Adbåge. Sedan dess har han skrivit mer än 60 böcker för barn och unga, och 2012 blev han nominerad till Augustpriset för diktsamlingen Jag är världen.

I böckerna Förvandlad (2011), Jag är Love (2012) och Pixis bok (2013), som alla ingår i Monsterskolan-trilogin, finns enligt mig ett undertema som handlar om annorlundaskap; att inte höra till och inte passa in i normen. Monstren ses som något som inte passar in i samhället, och måste därför gå på en speciell skola. Där hittar de i och för sig en slags gemenskap, men även här passar vissa in mindre bra på grund av sina egenskaper. Var det här ett medvetet drag från din sida, något som du ville föra fram i texten?

Kanske inte medvetet, men så är det ju här i livet: många känner sig annorlunda och vid sidan om. Och litteratur handlar mycket om igenkänning. Jag sitter inte och tänker att monster och superhjältar symboliserar det annorlunda, men det betyder ju inte att det inte kan läsas så.

Även flera andra av dina böcker innehåller det ockulta och övernaturliga temat; där troll och spöken finns bland oss, och där gränsen mellan verklighet och fantasi är flytande. Vad är det som gör att du återkommer till det här i dina böcker?

Det är spännande! Och därför tacksamt att skriva om. Men det finns det ju annat som är också. Kärlek, till exempel. Men nu går jag kanske händelserna i förväg …

Precis som du var inne på så handlar ju även många av dina böcker om hur det är att uppleva de första känslorna av kärlek och lust. Jag läste någonstans att du har inspirerats av Hans-Eric Hellberg och hans böcker Kram och Puss från 70-talet, vilket man märker inte minst i dina böckers titlar Lite mer än en kram (2014) och Mycket mer än en puss (2015). Hellberg fick ju en del hård kritik på sin tid, då man ansåg att barn inte borde läsa sexskildringar i sådan tidig ålder. Har du stött på någon kritik angående innehållet i dina böcker, eller har de helt och hållet tagits väl emot?

Sanningen att säga fick Lite mer än en kram så gott som bara positiv uppmärksamhet i bokbloggar. Och en dagspressrecension … men det var i DN och den var positiv! Många barn och ungdomar gillar också böckerna, vilket jag märker på mina författarbesök. Och några gillar dem inte. Eller så är det bara som de säger…

Jag arbetar själv som barnbibliotekarie, och vet att dina böcker lånas flitigt av barn på mellanstadiet. Men tyvärr finns det inte många andra författare som skriver om just barns sexualitet, och som skildrar och berör de här känslorna på det sättet du gör i dina böcker. Vad tror du att det här beror på?

Jag vet inte, det får du fråga dem om. Men jag vill skriva om livet, om hela livet, och då ingår de här känslorna och tankarna också. Jag tillhörde dem som tyckte det var konstigt att superhjältar aldrig gick på toa när jag var liten, eller ens pratade om att göra det. Men det gör de nu. Utvecklingen går framåt!

Foto: Maria Lindberg
Foto: Maria Lindberg

Just barnperspektivet är något som jag tycker är utmärkande för ditt författarskap; att du i dina texter lyckas hitta barnens röster och att de känns väldigt trovärdiga när man läser. Hur gör du för att få ditt vuxna författar-jag att låta som en 9-12-åring?

Det blir jag så klart glad över att du tycker. Jag träffar många barn på mina författarbesök, så jag vet hur barn pratar. Inte minst på väg från och till klassrummet. Så jag skriver vad jag hör.

Ett antagande man ofta hör är att lättlästa böcker måste vara lättare att skriva än böcker som inte är lättlästa. Du som har skrivit både väldigt lättlästa böcker och böcker med svårare text; är det så att de böcker med minst och lättast text är lättast att skriva?

Ja, och nej. De tar ofta inte så lång tid att skriva, men det är ganska mycket redaktionellt arbete med de lättlästa böckerna. Och det arbetet gör ju inte jag, även om jag måste förhålla mig till det. Och jag håller inte alltid med, inte när det konstnärliga blir lidande. Men det är också en utmaning att försöka säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Men ibland är det frustrerande att inte få välja alla de orden själv.

Ett annat antagande om lättlästa böcker är att de ofta är stöpta i samma form så att säga. Till exempel kan man i den nya forskarantologin Samtida svensk ungdomslitteratur : analyser bland annat läsa att ”nyskriven lättläst ungdomslitteratur inte utmanar normer utan snarare befäster dem”. Vad anser du som själv skriver lättläst om det här antagandet? Stämmer det?

Kanske det finns en risk att det blir så när förlag och författare tänker för mycket på att en tänkt läsare ska känna igen sig, då blir det kanske svårare att frångå det normativa. Men läser man artikeln framgår det också att mina böcker ofta är undantaget som bekräftar regeln, och det är jag lite stolt över!

Tycker du att det finns några tabun när det gäller barnlitteratur, något ämne som är för svårt för barn att läsa om?

Jag tror inte det, det handlar nog mest om hur man skriver om det. En del författare i våra nordiska grannländer verkar tänka att nu ska jag skriva något chockerande, och så blir det bilderböcker som är så tunga att ingen vill läsa dem för sina barn.

Du skriver ju även poesi för barn. Hur går det till när en dikt blir till? Kommer hela till dig på en gång, eller bara enstaka ord eller fraser?

Ofta kommer en fras först, och så bygger jag vidare på den. Frasen kommer kanske från att jag hör eller läser fel, eller översätter något från en sång på engelska. 90 procent av all poesi jag skriver blir det inget av. Det är mycket sållande.

Vilken är den bästa platsen att sitta och skriva på, enligt dig?

Hemma i skrivarrummet. Men det kan funka på andra ställen också. Förra sommaren var jag en vecka på Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, då fick jag mycket gjort! Tid och lugn är viktiga komponenter.

Från vad hämtar du inspiration till ditt skrivande?

Allt! Böcker, filmer, serier, låtar, livet – mitt och andras. Jag håller ögon och öron öppna.

Har du någon favoritförfattare, och finns det någon författare som inspirerar dig extra mycket?

Nej, det kan jag inte direkt säga. Jo, kanske Stan Lee som kommit på många av Marvelfigurerna, han har förstås betytt mycket. Sedan när jag nu läser författare jag själv läste som liten ser jag att jag skriver som dem, att jag skriver i en tradition. Sven Wernström, Astrid Lindgren, Hans Peterson … och många fler med dem. Av nutida svenska barnboksförfattare gillar jag bland många andra Janina Kastevik, Sofia Nordin och Frida Nilsson.

Har tanken på att bli författare alltid funnits hos dig, eller är det något som ”bara blev”?

Den har kommit och gått. Jag tycker fortfarande inte att det är självklart att jag får hålla på med det här! Men jag är väldigt glad och tacksam över att det är så.

I juni ges din nya barnroman Inatt jag drömde ut. Berätta lite om den!

Den handlar om Malik som kan gå in i andras drömmar. Det är spännande till en början, men sedan blir det mer som en mardröm. För Jonna med paraplyet går inte att lita på. De två första kapitlen är novellen med samma titel i min novellsamling Liksom helt magiskt från 2014. Jag skrev vidare för jag ville veta vad som hände sedan!

Till sist: Har du något tips till föräldrar som vill att deras barn ska läsa mera? Hur ska man göra för att få sitt barn att bli en läsare?

Läsa själv och prata om det man läser. Det är vanligt att vi pratar om barns läsning men det är nog dags att prata om vuxnas läsning också. För den är kanske inte alltid så befintlig. Och läs så barnen ser det, inte bara när de gått och lagt sig. Sedan kan man gå på biblioteket tillsammans, be om tips från en bibliotekarie och inte bara ge barnet det man själv läste som liten. Läsa högt och låta det finnas böcker runt omkring barnet, lånade och köpta.


Här är några av Mårten Melins böcker. Inatt jag drömde utkommer 2017-06-16, och Spöksystrar – den fruktansvärda hämnden (del 4) utkommer 2017-09-15.

Vill du veta mer om Mårten Melin? Besök hans hemsida!

Läs gärna min recension av Inatt jag drömde.