Marxistisk teori

Marxistisk teori

Utgångspunkten för marxistisk litteraturteori är Karl Marx och Fredrich Engels teorier om samhället och historien. Karl Marx är mest känd som politisk och ekonomisk tänkare, men han var precis som Engels även intresserad av litteratur. Det här är en anledning till varför hans skrifter har kommit att vara betydelsefulla för litteraturvetenskaplig teoribildning. Men det är viktigt att skilja mellan marxistisk politik och marxistisk litteraturteori, då en marxistisk litteraturteoretiker inte behöver ha några partipolitiska syften eller utgångspunkter.

Det dialektiska synsättet

Det finns ingen enhetlig teoribildning, men man kan ända tala om vissa gemensamma drag, bland annat synen på konsten som aldrig helt fristående från samhället samt den stora vikt som läggs på historien som rådande kontext. För litteraturteorin innebär det sistnämnda att en författare är bunden av sin historia samtidigt som denne strävar efter att frigöra sig och därmed skapa sin egen historia. De begrepp som innefattas här kallas för historiematerialism och emancipation. Ett tredje är dialektik och innebär att det litterära verket är ett resultat mellan den historiska kontextens bojor och författarens frigörelsesträvanden. För även om vi ser verket som unikt och författandet som ett fritt skapande så är författaren märkt av sin bakgrund och den kultur som påverkar skrivandet genom nedärvda och givna omständigheter. Följaktligen väljer författaren inte helt och hållet själv de ord, intriger, karaktärer och annat som formar berättelsen, utan det är den litterära traditionen som begränsar dennes val. Det dialektiska synsättet på litteratur och samhälle som sammanlänkade istället för åtskilda för att den marxistiska litteraturteorin skiljer sig från andra teorier, då man syftar till att att dekonstruerar åtskillnaden mellan text och kontext. Marxistisk litteraturteori har alltså som yttersta målsättning att placera både författaren, texten och läsaren i deras historiska och samhälleliga omgivningar.

Klass och samhällsstrukturer

Ett annat viktigt begreppet för marxistisk litteraturanalys är klass, vilket härstammar direkt från Marx och Engels. För Marx är relationen mellan klasser en definitiv relation; den är oberoende av individens vilja och makt då man inte kan välja bort sin klasstillhörighet. Ändå är klasstillhörighet enligt Marx ingen statisk position eller fast identitet utan ett relativt begrepp, då det endast betyder något i relation till andra människors klasstillhörighet. Även om klassrelationer och klassbegreppet är något som är centralt i den marxistiska litteraturteorin, så är genus, kön, sexualitet och etnicitet också i vissa sammanhang väsentliga definitiva relationer och litteraturteorin har influerats och berikats med idéer från både feminism, queerteori och postkolonialism.

Marx och Engels samhällssyn där samhällets bas är dess ekonomiska struktur som i sin tur skapar en överbyggnad som innefattar politik, kultur och ideologi, återfinns även i deras syn på litteratur. Med andra ord handlar det marxistiska litteraturstudiet om att analysera hur litteraturen, som är en del av överbyggnaden, är påverkad av den ekonomiska basen. Kritiker menar dock att det här resonemanget leder till förenklingar, framförallt när enskilda verk analyseras. Istället lämpar sig en sådan analys bättre vid bredare studier av genrer och epoker. Överbyggnaden är ingen passiv reflektion av den ekonomiska basen, och litteraturen är därför inte predestinerad av de ekonomiska villkoren. Man kan inte heller förutsätta att författarens ideologiska uppfattningar är avgörande för verkets betydelse och kvalitet.

Däremot kan litteraturen, och speciellt arbetarlitteraturen, återge en bild av verkligheten samtidigt som den kan få en läsare från samma samhällsklass att tänka kritiskt om den härskande klassens ideologi, och därmed frigöra sig själv från exploatering och förtryck.

Det litterära verkets återspeglingar av verkligheten

György Lukács; en av de mest inflytelserika marxistiska litteraturteoretikerna, menade att konsten utgör en särskild form av återspeglingar av verkligheten där varje enskilt verk skapar ”en egen värld” och ett eget slutet sammanhang. Lukács argumenterade för att realismens författare, och särskilt Balzac, hade en förmåga att genom att använda sig av gestalter, miljöer och händelser kunde avspegla verkligheten och därmed blotta samhällets strukturer. Enligt honom är den konservative Balzac bättre än socialisten Zola på grund av att där Zola endast ger oss en mikroskopisk bild av karaktärer och miljöer får Balzac dem att komma till liv, och låter därmed läsaren att på ett nära sätt lära känna karaktärerna och deras miljö. Dock kan fokuseringen på återspeglingar lätt bli dominerande i en textanalys, vilket leder till att andra textkvaliteter missas och därmed går förlorade.


Källor:
Jonsson, Stefan (1998). ”Marxistisk litteraturteori” i Litteraturvetenskap – en inledning. Bergsten, Staffan. Lund : Studentlitteratur
Tenngart, Paul (2008). Litteraturteori. Malmö : Gleerups
Waugh, Patricia (2006). Literary Theory and Criticism. An Oxford Guide. Oxford : Oxford University Press
Åhlberg, Lars-Olof (1992). ”Marxism” i Modern litteraturteori. Från rysk formalism till dekonstruktion. Del 1. Entzenberg, Claes & Hansson, Cecilia. Lund : Studentlitteratur