Feministisk teori
Från feminism till feministisk litteraturteori
Feminismen brukar delas in i vågor där den första sträcker sig från 1830 till 1920, och i första hand handlar om sakpolitiska frågor – medan den andra vågen som tog sin början 1960 fokuserar på könsroller och orättvisa strukturer. Vissa menar att den andra vågen pågår än, medan andra menar att en tredje våg kan skönjas från 1990-talet. Den vars teorier har haft mest betydelse för den moderna feministiska teoribildningen är den franska filosofen Simone de Beauvoir. Hon är dock svår att placera rent tidsmässigt, då hennes mest kända verk Det andra könet gavs ut mellan den första och andra vågen. Många menar att hennes idéer är en sorts sammanfattning av den första vågen, medan andra istället hävdar att hon bör kallas för en ”förfeminist”, som öppnade upp för den andra vågen. Men kanske ska hon ses som en bro mellan de två vågorna – som kombinerar den sociala visionen och tänkandet kring femininitet. Hennes idéer har utgångspunkt i existentialismen, och hon menade att det är upp till varje individ att skapa mening med sitt liv, och att kvinnan därför är fri att skapa sig själv. Feministisk litteraturteori började ta form först senare, under 70-talet, med Kate Milletts bok Sexualpolitiken som ett viktigt utgångsläge. Jag återkommer till Millett och hennes idéer senare, men jag går först igenom några av de Beauvoirs viktigaste idéer, som definitivt har påverkat hur man analyserar texter ur ett feministiskt perspektiv än i dag.
Den feministiska litteraturkritiken ser på hur kvinnan i texter framställs som ett underlägset objekt; någon som passiv och därmed är beroende av mannen ekonomiskt och socialt. Kvinnan skildras oftast av den manliga författaren som motsatsen till det manliga; det vill säga medan mannen är aktiv och rationell är kvinnan passiv och intuitiv, medan mannen är aggressiv är kvinnan lydig etc.
Den feministiska litteraturteorin är en teori som är svår att sammanfatta och redogöra för, dels för att den är omfattande men även för att den som akademisk disciplin har brett ut sig och växt. Därför utger jag mig inte för att ens göra ett försök till att få med allt – utan väljer istället att uppmärksamma de teoretiker som enligt mig är av stor vikt för den feministiska litteraturteorin.
Simone de Beauvoir och det andra könet
Simone de Beauvoirs verk Det andra könet från 1949 har influerat vår tids syn på män och kvinnor, manligt och kvinnligt. Hennes teori utgår från existentialismens filosofi och hennes slutsats är man inte föds till kvinna utan detta är något som man blir på grund av det samhälle man lever och formas i. I det västerländska tänkandet är mannen alltid subjektet medan kvinnan är objektet, det ”andra”. Men den här underlägsenhet är inte naturgiven, då det inte finns något som kan kallas en kvinnlig natur. Istället är kvinnlighet vad vi gör den till, menar de Beauvoir. Sina insikter om detta får hon genom att undersöka hur kvinnor genom historien reducerats till ett sekundärt kön både biologiskt, psykologiskt, historiskt och kulturellt.
de Beauvoire menade att äktenskapet är det ultimata patriarkala förtrycket av kvinnan då hon i äktenskapet alltid måste tillfredsställa sin man för att för ha ett värde och en roll, och att hon genom detta förlorar sin egen subjektivitet. Så här resonerar de Beauvoir: (taget från min kandidatuppsats The Angel in the House och dess motsats i Virginia Woolfs författarskap – en jämförande och analytisk närläsning av kvinnliga karaktärer i The Voyage Out och To the Lighthouse, 2014).
Äktenskap = fångenskap
Det öde som samhället av tradition tilldelar kvinnan är äktenskapet. Äktenskapet har alltid framstått helt olika för män och kvinnor; medan mannen har använt äktenskapet för att förverkliga sig som make och far, har äktenskapet för kvinnan varit ett sätt att överleva och det enda sociala berättigandet för hennes existens. Mannens existens rättfärdigas istället genom det arbete han utför och bidrar med till kollektivet, och då kvinnans plats är i hemmet medför hennes arbete en mindre värdighet och hennes roll är att sköta mannens hem och vara en god mor åt hans barn och vara en god värdinna. I gengäld beskyddar och försörjer maken henne. För unga kvinnor är äktenskapet det enda sättet att integreras i samhället och de som blir kvar utanför blir socialt utstötta. Det är därför mödrar alltid gjort allt de kunnat för att få sina döttrar bortgifta. Äktenskapet är för mannen en expansion, en bekräftelse på sin existens och för honom är giftermålet inte ett öde utan ett val. Kvinnan blir istället genom giftermålet helt och hållet hans och integreras i hans klass, arbete och miljö medan hon är skyldig honom sin trohet och följer honom vart än hans arbete kallar honom. I sitt yrke och politiska liv erfar han förändringar och framsteg och kan sedan slå sig till ro när han är trött på kringströvandet i världen, och i hemmet samlar han kraft. Kvinnan har ingen annan uppgift än att bevara och upprätthålla livet i dess rena oföränderliga form och instängd i hemmet har hon inget grepp och världen utanför eller framtiden.
Kvinnan både längtar efter och fruktar äktenskapet och de uppoffringar hon kommer att behöva göra och den brytning med det förflutna som det innebär. Det är därför många neuroser och sjukdomar uppkommer i och med giftermålet, som gör att hon inte kan gifta sig med mannen som hon tror sig ”avguda”.Undermedvetet är det i själva verket hon själv som gör så att hon blir sjuk för att slippa gifta sig och först om förlovningen bryts kan balansen återfås. Om äktenskapet ändå fullföljs så innebär detta att hon måste underkasta sig mannen, och det enda sättet att slippa detta är upprepade sjukdomsperioder, eller döden. Då mannen tjänar samhället krävs det att han är lycklig, så att han kan fullfölja sin funktion som man. Kvinnans uppgift är att skänka mannen kraft och mod att företa sig saker och genom att ge honom detta så ger mannen henne ett mänskligt värde. Detta kräver en ödmjuk självuppoffring och i gengäld skänker mannen henne sitt beskydd. Hon blir genom detta nödvändig, och genom äktenskapet finner kvinnan därför en mening med livet. Lyckoidealet manifesteras alltid i hemmet – det förflutna konserveras innanför väggarna och förutsätter en riskfri framtid, ingenting oväntat kanske, och kvinnans uppgift är att säkerställa den här familjära lyckan då hon är ”husets härskarinna”. Som ung hade kvinnan frihet att undersöka naturen och skogarna men är nu instängd och begränsad i vad hon kan göra, hemmet är ett fängelse och hemmet blir till hennes enda sanning. Eftersom hemmet är hennes lott och uttryck för socialt värde och sanning och eftersom hon inte har någon roll i samhället söker hon girigt efter sig själv i det hon har, och genom hushållsarbetet tar hon sitt bo i besittning. Fast hon inte aktivt deltar i uppgifterna som hushjälpen gör så övervakar och kontrollerar hon ständigt arbetet och gör tjänstefolkets resultat till sitt eget.
Kvinnan som det Andra könet utifrån situation
de Beauvoir var starkt influerad av existentialismen och tanken på att varje individ är fri att skapa sitt eget liv och öde. Hon hävdade att patriarkatets makt över kvinnans liv och öde har lett till den falska tron om att så länge mannen ser efter henne så är hon trygg och lycklig så är hon det och att genom omvärdera detta så ändrar man termen ”lycklig” till ”fri”, vilket för de Beauvoir var det allra viktigaste i kvinnans emancipation.Vidare menade hon att kvinnan måste släppa den kroppsliga identifikationen för att bli fri. Hon menade även att alla människor alltid är i en specifik situation och hon motsätter sig den metafysiska essentialismen som är grunden för patriarkatets ideologi. I Det andra könet skriver de Beauvoir att könet alltid är en situation och därför är relaterad till kvinnans subjektivitet. Med detta menade hon att kroppen både är fysiskt placerad i en situation men även att könet endast får mening när den är placerad i en kulturell och historisk kontext. En situation är alltid både extern och intern. Kroppen är den som vi upplever världen genom och vi ger mening till våra liv genom våra handlingar och endast döden sätter stopp för denna mening. Det de Beauvoir menar är att levd upplevelse är det som utgör individens subjektivism, och det här konceptet innefattar individens frihet.Vad de Beauvoir hävdar är att det är det patriarkala samhället som gör kvinnans liv till förutbestämt och att hon inte har någon egen vilja och därmed är hon heller inte fri. För de Beauvoir är frihet inte absolut, utan situerad
Kate Millett och sexualpolitiken
Det var alltså Kate Milletts bok Sexual Politics från 1969 som var utgångspunkten för formandet av feministisk litteraturteori. Huvudpoängen i Milletts verk är att mäns och kvinnors relationer måste förstås utifrån maktstrukturer som återfinns överallt, och att det patriarkala samhället arbetar för att mäns makt ska genomsyra hela samhället; såväl politiskt som ekonomiskt. Millett ses i dag som en portalfigur inom feminismen, och boken var en ögonöppnare på sin tid. Bland annat för att hon påvisade mäns maktbegär när det kommer till litterär skildring av sexuella förhållanden mellan man och kvinna. Patriarkatet, menar hon, är ett maktsystem som genomsyrar hela samhället och som har lett fram till en så kallad ”inre kolonialism” – med sexuell dominans som ideologi.
Millett undersökte i en ideologikritisk analys de kvinnliga karaktärerna i fyra litterärt viktiga romaner skrivna av män och studerade förtrycket av kvinnor; detta kallas för fallocentrisk kritik. De författare vars verk hon studerade var D.H Lawrence, Henry Miller, Norman Mailer samt Jean Genet, då hon menade att dessa författare beskrev sex på ett patriarkalt och sexistiskt sätt. Bland annat skildrar Henry Miller kvinnan som någon som upphöjs till skyarna endast när hon är en själlös prostituerad, en okunnig kvinna som är helt utan egna tankar och känslor och som ”lägger ner sig själ i jobbet” i att tillfredsställa mannen. Men samtidigt som horan är hyllad, är hon även en människa utan egenvärde och därför kan mannen förnedra och smutskasta henne när han känner för det. D.H Lawrence skildrar även han kvinnan som underlägsen just på grund av den anledningen att hon saknar ett manligt könsorgan. Kvinnan identifieras utifrån det som hon kan ge mannen med sitt könsorgan; och när mannen har fått sitt blir kvinnans könsorgan till något som är skamligt och som ska döljas. I motsats till detta är de manliga testiklarna alltid ”roten till allt sunt förnuft”.
Millett menar att Lawrence för fram kvinnofientliga idéer i sina texter, och att kvinnokaraktärer ofta får lära sig sin roll som kvinna – det vill säga hon tystas ner och oskadliggörs. Lawrence ansåg att kvinnan var ett intellektuellt och kulturellt hot, och såg den kvinnliga emancipationen som en fara mot männens ställning i samhället. Det här avspeglar sig i hans författarskap, där Millett menar att berättelserna ofta är allegorier för dödandet av den självständiga och fria kvinnan. Även om Kate Milletts Sexualpolitiken har flera år på nacken och vi i dag lever i en tid då sexualiteten är mer jämlik, så existerar fortfarande patriarkatet som samhällsordning och maktstruktur – män har fortfarande mer makt än kvinnor både på många olika plan i samhället. Därför är Sexualpolitiken lika läsvärd i dag som på 70-talet.
Gynokritik
En alternativ kvinnocentrerad kritik utvecklades för att rikta in sig på litteratur skriven av kvinnor samt kvinnan som läsare, så kallad gynokritik. Här tittar man på litteraturhistorian från ett feministiskt perspektiv och ifrågasätter därför den västerländska kanon som man menar till största del består av vita västerländska mäns verk. Man menar att det är män som skrivit litteraturhistorien, och därmed bedömt litteraturen utifrån manliga positioner. En annan sak som man lyfter fram är att kvinnor förr i tiden inte kunde försörja sig som författare, många skrev under ett manligt pseudonym, då kvinnliga författarens ekonomiska och sociala begränsningar var stora. Virginia Woolfs essä ”A Room of One´s Own”från 1929 fungerar som inspiration åt dessa tankar.
Elaine Showalter var den som myntade begreppet gynokritik i sin bok A Literature of Their Own från 1977, och här ville hon undersöka hur kvinnliga upplevelser reflekterades i litteratur skriven av kvinnor. Showalter hävdar att kvinnors och mäns författande och läsande av texter skiljer sig åt och att det finns fyra modeller för att beskriva den här skillnaden: en biologisk, en lingvistisk, en psykoanalytisk och en kulturell. Showalter tar dock ställning för den kulturella, vilken hon menar egentligen innefattar även de andra delarna. Showalter har dock kritiserats för att ha skapat en parallell kvinnlig kanon, vilken bekräftar en separatism mellan manligt och kvinnligt.
Medan Showalter har en optimistisk syn på kvinnan och hennes förmåga att bryta igenom den patriarkala diskursen, ansåg Julia Kristeva, Luce Irigaray och Helene Cixous att det patriarkala är ett slutet system där kvinnan och det kvinnliga tystas ner och förträngs. Irigaray och Cixous ansåg vidare att mäns texter bestod av ett förhärskat språk och att detta är kvinnans fängelse. Kristeva menar att det i språket finns två nivåer; en manlig och en kvinnlig, som skiljer sig från varandra och därmed har olika positioner. Den kvinnliga nivån är den semiotiska, ett språk som Kristeva genom att använda sig av psykoanalysen kopplar ihop med den ursprungliga moderssymbiosen, där språket istället för meningar och syntaktiska strukturer består av sensmotoriska upplevelser och därmed inte skapar identitet. Det manliga symboliska språket, som är motsatsen och därmed är den som skapar social kommunikation, tränger undan det kvinnliga språket som består av betydelseskapande.
Den feministiska litteraturkritiken kan sägas vara splittrad, då det finns motsättningar mellan likhetsfeminism och särartsfeminism. Det finns även en skillnad mellan Showalters gynokritik och Kristevas språkliga kritik. Just på grund av de många olika riktningarna bör man kanske istället se på feminism som en diskurs, snarare än en teori – då den istället för en enda samstämmig tanke och idé består av flera olika som ofta går i konflikt med varandra. Feministisk teori kan sägas vara en diskussion, som ständigt förändras och utvecklas.