Litteraturvetenskapliga teorier och metoder

Litteraturvetenskapliga teorier och metoder

Först 1968 ändrades universitetsämnet som ägnas åt litterära texter från litteraturhistoria till litteraturvetenskap, detta för att litteraturvetare ville få till en vetenskaplig teoretisk förnyelse. De tidiga dominerande litterära teoretiska riktningarna  fokuserade på biografiska och historiska faktorer, där verket tolkades utifrån författaren och dennes samtid. Det här kom att förändras under ämnets förnyelsen i slutet av 60-talet då man även började intressera sig för läsaren som mottagare av texten, där texten ses som en ”omvandling” av andra texter istället för ett isolerat fenomen. I och med det nya intresset för litteraturteori har en mängd olika inriktningar skapats, bland annat nyare perspektiv så som det postkoloniala, queera och det ekokritiska perspektivet.

För att läsa böcker för nöjes skulle behöver man inte känna till olika litteraturteorier, men vill man få ut något mer av läsningen eller om syftet är professionellt krävs ett fördjupat perspektiv på litteraturens väsen, funktion och förmåga. En av litteraturens styrkor är att samma text kan läsas av många olika människor på lika många olika sätt, beroende på vilken historisk, geografisk, kulturell, social och personlig bakgrund personen har. Det teoretiska perspektiv som man utgår ifrån vid en läsning avgör också vilken metod man använder vid analysen av verket – inom vissa teorier kan man använda sig av olika metoder, medan vissa teorier kräver en specifik metodologi.

Ämnet litteraturvetenskap innehåller många olika teorier och metoder, och jag kommer här att gå igenom några av dem.

Feministisk teori

Marxistisk teori

Narratologi

Postkolonial teori

Queerteori

Reader response-teori/Receptionsteori