Dystopier / Teen Noir

Dystopier / Teen Noir

Kort bakgrund till dystopin som litterär genre

Dystopier handlar om människan som social varelse, och genren fokuserar på samhället och det politiska livet. Temat i dystopier är ofta kampen mellan gott och ont, vilket har funnits i litteraturen sedan de gamla hjälte/hjältinnesagorna, där fienden ska besegras för att det goda ska segra. Centralt är också hjältens/hjältinnans andliga utveckling.

Begreppet dystopi som sådant är påhittat och började användas efter ett tal som filosofen och engelsmannen John Stuart Mill höll 1868 i det engelska parlamentet. Ordet kommer från grekiskan och betyder ”dålig plats”, och är med andra ord raka motsatsen till begreppet utopi(a), som grundades av Thomas More 1516. Utopian som sådan ställer frågan om det perfekta samhället och om det verkligen finns en fysisk lycklig plats att leva på. Utopin som litterär genre var stark under 1800-talet, och det dystopiska perspektivet smög sig försiktigt in i berättelserna; ofta som satir eller pessimism. Det här kan förklaras med en kluvenhet inför moderniteten och vad detta innebar: för även om det även fanns ett både ett maktbegär och en förhoppning om en ljusare tillvaro, fanns det även en dysterhet, oro och ångest inför vad det nya samhället skulle kunna innebära. Den tilltro som människan hade till framtiden slogs ur sina gängor i och med de materiella förändringar som skedde i samhället, och detta speglar sig i litteraturen som en kritik mot klassamhället där vissa människor har ett överflöd av materiella ting medan andra inget har. Bland annat skrev Jack London om hur totalitära stater och kommersialismen skulle förslava människor i framtiden.

Under 1900-talet växte sig genren ännu större, bland annat i Ryssland där många dystopiska verk gavs ut; bland annat Jevgenij Zamjatins bok Vi, som skildrar hur staten övervakar människor som har anonymiserats till den grad att de bär nummer istället för namn och som lever i en stad gjord av glas. De här böckerna står i stor kontrast till de bekymmerslösa utopier som den socialistiska revolutionen gav upphov till. Zamjatins bok var bland annat inpiration till George Orwells 1984, som skildrar ett övervakningssamhälle där totalitära ideologier utplånar individualiteten helt och hållet.

Men redan 1940 utkom Karin Boyes roman Kallocain här i Sverige. Den har stora likheter med Orwells roman som gavs ut hela nio år senare: här är det ett sanningsserum som de makthungriga ser som ett medel för att få ännu mera makt, genom att kontrollera människorna och deras tankar.
Orsaken till att jag inte tar upp några ungdomsromaner i den här korta översikten beror helt enkelt på att genren inte har funnits så länge. Den moderna ungdomsboken som sådan uppkom inte förrän i slutet av 40-talet, då det först efter andra världskriget växer fram en egentlig ungdomskultur, och även om många realistiska ungdomsromaner innehar ett mörker i form av miljöförstöring och hur vuxna sviker redan från 70-talet, så är det först på senare år som dystopin som genre intar ungdomslitteraturen på allvar.

Ungdomsdystopier och dess popularitet

Maria Nilson, lektor i litteraturvetenskap, har specialiserat sig på just ungdomsdystopier som hon kallar för teen noir. Det är ett begrepp som är relativt nytt, och som innefattar litteratur för unga som har det mörka och dystopiska inslaget gemensamt. Nilson menar att teen noir som begrepp dyker upp först i mitten av 2000-talet genom tv-serien Veronica Mars, som innehåller inte bara våldsamheter och cynism utan även humor och kärlek, vilket är ett vanligt förekommande tema i den litteraturgenre som verkar bli bara mer och mer populär.

Precis som andra litteraturgenrer så liknar dystopier/teen noir-böcker varandra, och det är ofta samma teman som återkommer. Inte sällan utspelar sig handlingen i framtiden eller i en fantasyvärld, och ofta är den här miljön dyster och inger en känsla av hopplöshet. Det som utmärker genren, både inom film och litteratur, är bland annat att existensen av så kallade antihjältar, som på något sätt för visso slåss för de goda ändå har vissa osympatiska drag. Ofta får man en förklaring till karaktärens beteende, och därmed skapas en medkänsla för denne. En annan sak som är utmärkande är den utsatta ungdomen, som blivit sviken av vuxenvärlden på ett eller annat sätt. De vuxna är ofta frånvarande eller fienden, och det här medför att de unga är ensamma och tvingade att överleva i en värld som de vuxna har skapat vilket kan vara mycket frustrerande och förvirrande.

Hur kommer det sig då att den dystopiska genren har växt sig så stor på senare tid? Nilson menar att det är lockande att läsa om det som skrämmer en, och en oro över den värld vi lever i kan vara en bidragande orsak till varför man vill läsa om det värsta tänkbara scenariot samtidigt som det inte är på riktigt – det hemska händer bara i en låtsasvärld och man kan när som helst stänga boken och återgå till sitt vanliga liv. En annan aspekt är att litteraturen ändå inger ett sort hopp om att det onda går att besegra, eller i alla fall att det går att göra motstånd, och därför är starka karaktärer som till exempel Katniss Everdeen i Hungerspels-trilogin viktig. Dystopisk litteratur kan även genom att skildra en odemokratisk totalitär stat och där tyranniska metoder för egenvinningens skull kan få unga människor att börja fundera på demokratiska värderingar och hur världen egentligen ser ut, och även tänka över sitt och andras omoraliska beteende. Det här kritiska tänkandet kan i sig bidra till en bättre framtid, då ingen vill leva i en värld som den skildras så som den gör i dessa böcker.
Böckernas popularitet kan även förklaras med att de bryter mot de konventioner som vi är vana vid – händelserna är oväntade och slutet är inte alltid garanterat lyckligt.

Motstånd mot patriarkatet som maktsystem

Typiskt för dessa ungdomsromaner är att hur ojämställt det är mellan män och kvinnor, och hur en dystopisk framtid är lika med ett patriarkalt samhälle. Ofta hamnar kvinnor i underläge i strider, och i en del romaner är det just ett återkommande inslag att den unga kvinnan när hon fyller sjutton år inte har något annat val än att tvingas in i en roll som är förutbestämd åt henne; det kan vara att gifta sig med någon som valts ut åt henne eller att inta rollen som ”föderska”. Det är ofta förbjudet med kärleksrelationer, ja överhuvudtaget att visa några som helst känslor och ha egna tankar. Nilson menar att ett vanligt drag de i de dystopiska ungdomsromanerna är att den kvinnliga karaktären, som är bokens hjältinna, genom en (förbjuden) förälskelse börjar protestera mot det maktsystemet som existerar. Hon menar att även om det inte sällan är stereotypa skildringar av kvinnor och den heterosexuella kärleken, innebär att den den kvinnliga karaktärens motstånd mot patriarkatet och makten gör att hon inte bara slåss för samhällets bästa utan även för att frigöra sig själv som kvinna, och att hon därför är en positiv förebild för unga.

Zombies och vampyrer

I många romaner är zombies eller vampyrer fienden, men de kan även vara hjältar – som i Stephenie Meyers Twilight. I det fallet handlar det om det ”olyckliga monstret”, som plågas och vantrivs med sin identitet som monster. Det är här den unga vackra kvinnan kommer in i bilden, för att rädda den vanligtvis oerhört snygga och attraktiva vampyren från sitt öde och istället bli en hyllad hjälte. Romantiken är här i centrum, och Nilson kallar detta för en ”paranormal romance”, där den kvinnliga karaktären istället för att vara en aktiv krigare är passiv då hon endast får monstret att gå över till de godas sida genom att att ”vara” istället för att ”göra”. Det är med andra ord hennes vackra yttre som bidrar till att det mörka inte längre hotar tillvaron.

Andra monster som hotar världen är zombies, och den epidemi som hotar att ödelägga hela den mänskliga existensen. I zombieböckernan finns olika teman; vuxna som blivit zombies där barn och unga inte kan bli smittade och där de därför skapar ett eget samhälle (Charlie Higsons serie The enemy), där man som ung har få valmöjligheter i ett patriarkalt styrt samhälle, som i Carrie Ryans The Forest of Hands and Teeth, eller där jag-berättaren själv är en zombie (det finns inte så många sådana här berättelser dock). Gemensamt för böckerna är de ungas bristande förtroende till vuxenvärlden och just Higsons böcker exemplifierar detta på ett mycket symboliskt sätt genom att låta alla vuxna vara zombies, det vill säga fienden.

Urban fantasy

Man skulle kunna beskriva urban fantasy som verklighetsbaserade historier där det finns övernaturliga element; de är med andra ord en sorts hybrider som blandar realism och fantasy. Karaktärerna i böckerna är ofta unika på något sätt, och därmed utvalda. Vanliga teman är ungdomarnas utsatthet; det kan handla om social och ekonomisk utsatthet så som mobbing och fattigdom, där karaktären inte har något som helst stöd av de vuxna. Det som gör att de ändå kan överleva sin vardag är att de genom att ha en speciell förmåga hittar andra med liknande krafter som de finner en samhörighet med – de hittar med andra ord genom att vara speciell en ny gemenskap i en ny kontext. Men förmågan i sig kan även bidra till ett utanförskap, och vara det som gör att huvudkaraktären ses som annorlunda, och då blir utvaldheten istället till något negativt och som en ständig förbannelse. Exempel på urban fantasy där utanförskap leder till samhörighet är Sandberg och Elfgrens Engelsforstriologi, medan Tim Bowlers Blodsbarn istället skildrar den ensamhet och alienation som gåvan innebär.

Axén, Mattias (2014). Älskade undergång. Om apokalypsen. Lund : BTJ Förlag.
Nilson, Maria (2013). Teen Noir. Om mörkret i modern ungdomslitteratur. Lund : BTJ Förlag.