Barnbokens framväxt

Barnbokens framväxt

Böcker länge en lyxvara

Bilderboksforskaren och litteraturvetaren Ulla Rhedin menar att illustrationer som samverkar med en litterär text redan fanns år 100 eKr, men att Gutenbergs boktryckaruppfinning på 1400-talet var det som bidrog till att litteratur riktad till barn kunde spridas. De tidigare färggranna illustrationerna som var tecknade direkt på papperet ersattes på 1400-talet av grova träsnitt som endast i vissa fall kolorerades.

Men det tog lång tid innan litteratur kom att rikta sig specifikt åt barn och deras intressen; litteraturen var istället i allra högsta grad sedd som läsning för att forma barnet på det sättet som de vuxna auktoritära ville, och litteraturen var därför ofta religiös, moralisk och uppfostrande.

Dock var det inte alla barn som hade tillgång till litteratur, då det länge var väldigt dyrt med böcker. Göte Klingberg skriver i sitt mycket grundläggande arbete Svensk barn- och ungdomslitteratur 1591-1839 att de äldre svenska barnböckerna trycktes i mycket små upplagor och endast var tillgängliga för ett fåtal barn ur det högsta samhällsskiktet. Dock var den muntliga traditionen viktig, då det här var det enda sättet för barn att tillägna sig sagor och berättelser. Även de så kallade folkböckerna som barn och unga kom över trots att de riktade sig till en vuxen publik. Dessa folkböcker innehöll ofta berättelser om riddare, helgon och martyrer vilka var inspirerade av den muntliga traditionen.

Popular nursery tales and rhymesUnder 1700-talet gavs allt fler böcker till barn ut, och enligt Kåreland så fanns i Sverige en produktion på ett åttiotal titlar riktade till barn och unga. Tyvärr är det inte någon av dessa som levt vidare. Intresset för fabeln var utbrett även i Sverige, med inflytande från Locke. England kom länge att vara ett föregångsland i fråga om barnboksutgivning, speciellt på grund av de så kallade ”nursery rhymes”, en samling med barnkammarrim som utkom i England från år 1744.

Söndagsskolelitteratur

Under 1800-talet uppstod söndagsskolan i England och USA, och den söndagsskolelitteratur som följde i dess spår kom att få en viktig roll för barnbokens utveckling. Skolorna såg till att bibliotek upprättades, och man gav framförallt ut egna böcker som var starkt moraliserande och pedagogiska. I Sverige inrättades söndagsskolan i engelskt mönster vid mitten av 1800-talet. De religiösa småskrifter som kallades traktater var oftast det som lästes, och många böcker (även om de inte tillhörde söndagsskolan eller ej) vid den här tiden förmedlade en förnöjsamhetsideologi som byggde på kristna dygder såsom tacksamhet, pliktkänsla och offervilja. Kärleken till fosterlandet var även det något som man ville förmedla via litteraturen.

Litteraturen var därmed inte anpassad till barn och deras intressen. Just den roande och underhållande litteraturen hade svårt att slå igenom under både 1700- och 1800-talet, då moral och god uppfostran stod i centrum. Självklart fanns undantag, under 1700-talet är några klassiska exempel Robinson Crusoe av Daniel Defoe samt Gullivers resor av Jonathan Swift, medan Alice i underlandet av Lewis Carroll och Pinocchio av Carlo Callodi under 1800-talet är exempel på titlar som trots vuxenvärldens favorisering av uppfostringslitteratur gavs ut och fann oerhörd popularitet bland publiken, såväl vuxna som barn.

Barnbiblioteket Sagas uppkomst

Många av de böcker som erbjöds barn under tidigt 1900-tal var fortfarande moraliska och uppfostrande, då många barn ännu sågs som arbetskraft och inte tilläts att ägna sig åt nöjesläsning. Vid den här tiden började dock kulturradikala strömningar spridas i Sverige, där barnen blev en viktig målgrupp. Man ville man ge barnen tillgång till såväl etisk som estetisk litteratur, samtidigt som man var angelägen om att även de familjer som annars inte hade råd skulle få tillgång till böcker då man ansåg att bildning kunde fungera som klassutjämnande.

BarnbiblioteketsagaBarnbiblioteket Saga som startade sin verksamhet 1899  kom att spela en central roll för att möjliggöra för alla barn att få böcker av kvalitet och därmed skänka läsglädje. De bidrog även till att barnboksutgivningen ökade markant, då böcker för barn innan var både dyra och torftigt framställda. Initiativet till biblioteket togs av några lärare inom Sveriges allmänna folkskollärarförening, i synnerhet Emil Hammarlund och hans hustru Amanda Hammarlund. Idén föddes då man ansåg att tidens litteratur för barn inte var riktade specifikt till barnen själva, och man ville få upp läsintresset och därmed öka läsutvecklingen med böcker som engagerade och motiverade barnen till läsning. Det var främst de gamla sagorna som genom nya utgivningar fick nytt liv, och det är berodde på en pedagogisk syn på sagan som genre; att den inte bara var bra för fantasin men även kunde främja barnens karaktärsbildning. Selma Lagerlöf och Zacharias Topelius var några kända författare som skrev historier till böckerna. Illustrationerna bidrog till en mycket estetisk upplevelse, och illustratörer som bidrog var bland annat Elsa Beskow, Jenny Nyström, John Bauer och Carl Larsson. Man kan se Sagas barnboksutgivning som en tidig form av en bokklubb för barn, där häften (som senare blev inbundna) utkom varannan vecka och där priset endast var 10 öre. Redan 1899 hade man 11000 prenumeranter, och fram till år 1954 hade 256 titlar getts ut.

Under tidigt 1900-tal var biblioteksverksamheten dåligt utbyggd, och de röda små volymerna var basen i många skolbibliotek under en stor del av 1900-talet.


Källor:
www.sbi.kb.se
Kåreland, Lena (2015). Skönlitteratur för barn och unga. Historik, genrer, termer, analyser. Lund : Studentlitteratur.
Boglind, Ann & Nordenstam, Anna (2010). Från fabler till manga. Litteraturhistoriska och didaktiska perspektiv på barn- och ungdomslitteratur. Malmö : Gleerups Utbildning
Opsis Barnkultur, nr 1 2017 sid 24-29