Browsed by
Författare: Sandra

The Hate U Give – Angie Thomas

The Hate U Give – Angie Thomas

Tänk dig att du bevittnar mordet på din barndomsvän; hur någon som du träffat varje dag under din uppväxt och som är som en bror för dig blir skjuten bakifrån och sedan dör med huvudet i ditt knä. Tänkt dig att du sedan inte vågar berätta om det av rädsla för vad som skulle kunna hända med dig själv och din familj, och med andra i området där du bor. Det här är ett scenario som blir till verklighet för huvudkaraktären Starr i Angie Thomas ungdomsroman The Hate U Give, och som läsare känner man själv den ambivalens som hon brottas med genom hela berättelsen: ska hon vittna mot den polis som sköt Khalil till döds helt oprovocerat och därmed stå upp för inte bara sin vän utan även för den fattiga förort där hon bor – även om det innebär vissa risker? Eller ska hon vara tyst och därmed riskera att reta upp de som vill ha rättvisa och upprättelse för Khalil och andra som fallit offer för polisbrutaliteten mot svarta?

Situationen blir inte lättare av att Starr genomgår en identitetskris som beror på att hon är tvungen att vara en sorts person på den dyra privatskola som hon går på där hon är den ena av endast två svarta elever, och en annan hemma i den svarta förorten där kriminalitet och fattigdom är dominerande. Det här med att tillhöra olika kulturer och gemenskaper och hur man förväntas uppträda i vissa sammanhang och situationer är ett spår som författaren leder in oss på redan från början, vävs smidigt in för att skapa berättelsens centralmotiv.  För rasism och utanförskap är utan tvekan bokens givna tema; och Thomas lyckas väldigt väl med att skriva en berättelse som är politisk och fylld med aggression och kritik mot polisstaten och på den strukturella rasism som finns i samhället, samtidigt som den behandlar klassiska ämnen så som familje- och vänskapsrelationer, kärlek och vad det innebär att vara ung men även hur sorg – speciellt undantryckt sådan – kan yttra sig.

Men om jag endast fick beskriva vad The Hate U Give handlar om med ett enda ord så skulle det ändå vara ”mod”: att våga tro på den enskilda människans förmåga att förändra, och trots att rädslan är så stark att den tar över hela ens tillvaro ändå ha modet att använda sin röst för att göra sig hörd. Om jag istället fick använda en hel mening för att ge uttryck för hur jag känner inför den här boken så skulle det vara: ”den kanske mest välskrivna, tankeväckande och helt enkelt bästa ungdomsromanen som jag någonsin har läst!”

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

The Hate U Give Bokomslag The Hate U Give
Angie Thomas
Ungdomsroman
Natur & Kultur
2017-09-04
446
Unga vuxna

En av de bästa ungdomsromaner som jag har läst, och en av de viktigaste!

Angie Thomas har en förmåga att skriva aggressivt och politiskt, och skildra scener som får det att göra ont ända i i själen - men samtidigt väva in stråk av värme, humor och glädje. Helt enkelt en fantastisk bok!

Vinnaren av Man Booker Prize!

Vinnaren av Man Booker Prize!

I går tillkännagavs att vinnaren av 2017 års Man Booker Prize är George Saunders med romanen Lincoln in the Bardo. Saunders har tidigare gett ut novellsamlingar och det här är hans första roman. Bokens handling utspelar sig under en enda natt 1862, när Abraham Lincoln har jordfäst sin elvaårige son Willie. Berättelsen beskrivs av juryn som en blandning mellan roman och dramatik, som är både lekfull och rörande:

‘The form and style of this utterly original novel, reveals a witty, intelligent, and deeply moving narrative. This tale of the haunting and haunted souls in the afterlife of Abraham Lincoln’s young son paradoxically creates a vivid and lively evocation of the characters that populate this other world. Lincoln in the Bardo is both rooted in, and plays with history, and explores the meaning and experience of empathy.’

Även Saunders novellsamling Den tionde december har hyllats av kritiker; bland annat har Expressens litteraturkritiker Jens Liljestrand titulerat den som eventuellt den bästa novellsamling han någonsin har läst – noveller som är stilistiskt nyskapande och som innehar en blandning av svärta och komik.

För att läsa mer om pristagaren och vinnarromanen, besök The Man Booker Prize hemsida, eller klicka här för att komma direkt till juryns utlåtande.

Lincoln in the Bardo – George Saunders
Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Damaskus Sölvesborg – Per Nilsson

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra. Leo är klassens outsider som känner en alienation gentemot de andra eleverna, och därför helst är ensam. Han ifrågasätter tillvaron och samhället, och hos honom som karaktär finns en sann pessimism som genomsyrar hela hans uppenbarelse; mot människan och den förödelse som hon som art orsakar. Han är vegan och nihilist och förstår sig inte på människor som tror på och tillber en Gud. Nour är född i Damaskus som skiljer sig enormt mycket från den lilla tysta ort där hon nu bor; och hon kommer från en muslimsk familj där religionen är en stor del av livet. Dessutom är hon social och har många vänner som tillhör samma sociokulturella grupp, vilket gör att hon tillhör en gemenskap som Leo definitivt inte kan känna igen och relatera till.

Karaktärernas olikheter skapar en kontrast som är effektfull, och den allvetande berättaren som inte själv är med i handlingen befinner sig precis bredvid karaktärerna och kommenterar deras tankar och handlingen och vad som kommer att ske längre fram. Författaren använder sig av perspektivskifte i vartannat kapitel för att låta läsaren få förståelse för hur de båda karaktärerna formats av sin bakgrund och sina erfarenheter, och hur det här har färgat deras åsikter och den livsåskådning de har.

Även om utanförskap, olikheter och förståelse för detta är något som återfinns i flera ungdomsböcker är det Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt som imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir till en i mängden.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Damaskus Sölvesborg Bokomslag Damaskus Sölvesborg
Per Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-09-15
175
12-15 år

Per Nilssons nya bok för unga; Damaskus Sölvesborg, är en historia om två ungdomar som är varandras motsatser men som på grund av att de paras ihop för en skoluppgift blir tvungna att prata med varandra.

Nilssons berättarteknik och hur han bygger upp texten rent strukturellt imponerar och gör att boken utmärker sig och inte blir en i mängden.

Saker ingen ser – Anna Ahlund

Saker ingen ser – Anna Ahlund

I sin andra roman Saker ingen ser, som även den riktar sig till ungdomar och unga vuxna, behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – det vill säga Sibylla Allmänna Läroverk. 

Romanen börjar med att det är nyår och karaktären Sebastian tar efter det motto som tjejen han precis kysst har – att kyssa en ny person varje månad. Därefter introduceras karaktärerna en efter en; men då de är så pass många känns de till stor del platta saknar djup och komplexitet. Även om det här rent berättartekniskt är intressant så blir det trots att berättaren är allvetande alltför många karaktärer att hålla reda på vilket gör att man inte riktigt tar sig an dem. 

Författaren använder sig flitigt av ordet ”hen” som personligt pronomen, vilket till en början störde läsningen till den grad att jag hoppade över det så fort det nämndes. Det är svårt att sätta ordet på orsaken – kanske är det en vanesak, men jag hade problem med det långt in i boken. 

För att en berättelse ska följa det traditionella narrativa mönstret så krävs det att den har en intrig som leder den framåt. Det finns inte riktigt i Saker ingen ser, och handlingen och karaktärerna spretar lite för mycket åt olika håll. Titeln känns även en aning förvirrande, för den kan inte riktigt sammankopplas med något speciellt i texten – eller är det så att den syftar till både de sexuella händelserna som utspelar sig i skolans skrymslen, Linns drömmar om gemenskap och Frides könstillhörighet? 

Det finns fina intertextuella kopplingar till den egna romanen Du, bara; där författaren smyger in J.D. Salingers Räddaren i nöden som var av så stor betydelse för karaktären Frank att han skrev sitt namn längst bak i just det exemplaret av boken. Det här är en detalj som får den som har läst debutromanen att haja till och leta efter fler referenser, men det är även ett sätt att hålla de tidigare karaktärerna vid liv. Förhoppningsvis är det här något som återfinnas i Ahlunds kommande texter, kanske får vi även se någon av dem som bikaraktärer vilket hade varit roligt. 

Anna Ahlunds författarskap sticker ut och är originellt, vilket beror på hur hon på ett självklart sätt skildrar den icke binära könsidentiteten som norm. Tyvärr anser jag att den här andra romanen inte riktigt kommer upp till samma nivå som debutromanen, vilket beror på de faktorer som nämnts ovan, men även det faktum att trots att Ahlund fortfarande får sexscenerna att kännas både befriande och laddade av känsla och åtrå så blir det till slut för mycket av den varan och man längtar istället efter något mer djupsinnigt i texten.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus

Saker ingen ser Bokomslag Saker ingen ser
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-17
412
Unga vuxna

I sin andra roman för unga vuxna behåller Anna Ahlund både stil och innehåll när hon låter berättelsen handla om sju karaktärer med olika könsvariationer och sexuella läggningar, vars liv flätas samman genom att de alla går på samma gymnasieskola – Sibylla Allmänna Läroverk.

Du, bara – Anna Ahlund

Du, bara – Anna Ahlund

Anna Ahlunds debutroman för unga vuxna Du, bara gavs ut i maj förra året och har fått fina recensioner både i tidningar och på bloggar.

Boken handlar om sextonåriga Johan som förälskar sig i Frank med de elektriska svarta ögonen; han med det långa mörka håret som alltid har svarta åtsittande jeans och som John har så lätt att prata med. Han som får det att pirra i hela kroppen, som ser hela John och verkar vilja ha John lika mycket som John vill ha honom. Det är bara ett problem: Johns storasyster Caroline har nämligen ”paxat” Frank, och har redan börjat dejta honom. Och inget brukar kunna stå i vägen för eller stoppa henne när hon vill ha något eller någon. Men när det gäller Frank kan han inte ta hänsyn till sin syster, då han aldrig känt eller upplevt något som kommer i närheten av den känsla som han får av Frank.

Romanen är skriven i jag-form och då perspektivet endast är protagonistens är det intrigen mellan honom och hans syster samt de ibland problematiska händelserna som sker runt Frank som för historien framåt. 

När det kommer till handlingen kan berättelsen förvisso kännas ganska schablonmässig; två syskon ensamma hemma över sommaren, där brodern blir kär i systerns nya crush. Den tematiska uppbyggnaden gör dock att den sticker ut från andra kärleksromaner för unga. Ahlund har nämligen ett sätt att beskriva den euforiska och svindlande känslan av att vara förälskad – men även det avgrundsdjupa lidande som ett krossat hjärta medför. Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Du, bara Bokomslag Du, bara
Anna Ahlund
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2016-05-23
340
Unga vuxna

Anna Ahlund är även en mästare på att skildra intima kärlek- och sexsscener, som varken är för korta eller blir för overkliga och tillgjorda. Dessutom skriver hon så kallat normskapande som hon själv uttrycker det, vilket bara det gör romanen värd att läsa!

De nominerade är…

De nominerade är…

På den internationella bokmässan i Frankfurt presenterades i torsdags de nominerade till 2018 års ALMA-pris, och det är verkligen en gedigen lista över talangfulla författare och illustratörer från 60 olika länder!

Nio svenska författare och illustratörer är nominerade, och låt oss titta lite närmare på dem.

Eva Eriksson

Eva Eriksson. Foto: Cato Lein

Illustratör som kanske är mest känd för sitt samarbete med författaren Barbro Lindgren, där hon bland annat har ritat illustrationerna i småbarnsböckerna om Max. Hon har även illustrerat Rose Lagercrantz mellanåldersböcker om Dunne och Ulf Starks Jul i Stora Skogen. Den 13 oktober gav Rabén & Sjögren ut Räven och tomten där Eva Eriksson för första gången illustrerat en text skriven av Astrid Lindgren. Det som utmärker hennes bilder är hur hon lyckas fånga karaktärernas personlighet; varje känsla och tanke återspeglas genom minspel och kroppsspråk. Bilderna är ofta humoristiskt skildrade, vilket gör även de mest svåra ämnen att inte kännas så allvarstyngda.

Johanna Hellgren

Illustratören till Katarina Taikons nyutgivna Katitzi-böcker.

Pija Lindenbaum

Författare och illustratör. Hon har bland annat gett ut de bilderböckerna om den rädda och lite ensamma flickan Gittan, som genom sin fantasi möter både älgar, vargar och får som gör att hon inte bara har roligt utan även stärker sitt självförtroende. Lindenbaum är en produktiv bilderboksskapare vars böcker ofta bryter med samhällets genusnorm. Några titlar är Pudlar och Pommes, Doris drar, Lill-Zlatan och morbror raring och Kenta och barbisarna.

Eva Lindström

Eva Lindström. Foto: Jonas Adner

Författare och illustratör, som bland annat har gett ut bilderböckerna Oj en polis, Vi är vänner, Min vän Lage och I skogen. Utmärkande för Lindströms författarskap är det genuina barnperspektivet, både i text och bild. Hon har även illustrerat Ellen Karlssons barnböcker Snöret, fågeln och jag och En fisk som heter Fabian samt Ylva Karlssons bilderbok Den stora vännen. 

Anna Clara Tidholm

Illustratör som både gör egna småbarnsböcker så som Knacka på!-serien, och som samarbetar med andra författare – bland annat med maken Thomas Tidholm.

Thomas Tidholm

Författare som ofta samarbetar med makan Anna Clara Tidholm; några exempel på böcker där de samarbetat är En som du inte känner, När vi fick Felix och Det var en gång en räv som sprang i mörkret. 

Cecilia Torudd

Författare och illustratör, som bland annat har gett ut bildbokserien ”Barnbarnsböckerna”.

Jakob Wegelius

Författare till bland annat ungdomsboken Mördarens apa och den grafiska romanen Legenden om Sally Jones. Wegelius gör även illustrationerna till sina texter.

Ilon Wikland

Ilon Wikland. Foto: Leif Hansen

Illustratör som förknippas med Astrid Lindgrens författarskap, då hon ritat bilderna till Lindgrens texter ända sedan Lindgrens debut med Pippi Långstrump.

Monica Zak

Författare som skriver om utsatta barn och unga världen över; några titlar är Alex Dogboy, Kasta syra och Pumans dotter.

Det finns så många fantastiska författare och illustratörer bland de nominerade (även om jag inte på långa vägar vet vilka alla är), och bland mina utländska favoriter finns bland andra den spanska illustratören Elena Odriozola, den norska bilderboksskaparen Stian Hole, den brittiske författaren Neil Gaiman samt den amerikanska författaren Laurie Halse Anderson.

På ALMAs hemsida kan du se och även ladda ner den kompletta listan över de nominerade. I mars tillkännages vem som vinner det prestigefyllda priset.

 

 

Årets bästa barndeckare!

Årets bästa barndeckare!

För sin mellanåldersbok Döden i Skuggmyra tilldelades Elsie Petrén 2017 års Spårhunden-pris för bästa barn- och ungdomsdeckare. Priset delades ut på Bokmässan under lördagen, på Biblioteks- och berättarscenen. Priset delas ut av Svenska Deckarakademin, och så här löd juryns motivering: 

”Ett härligt spännande äventyr med skickliga, men aldrig påträngande, stråk av god pedagogik där författaren tar sina unga läsare på stort och skönt allvar”. 

Döden i Skuggmyra är den tredje delen i serien om Skuggmyra, som handlar om pojken Tim och hans vänner som tillsammans löser mysterier. Men berättelserna innehåller även ingredienser som hemligheter, svek, ödesdigra missförstånd och en gnutta kärlek. 

Sammanlagt var tre böcker nominerade till priset, och de andra två böckerna var Martin Widmark & Peter Lindbecks Talmannens hämnd och Ritta Jacobssons Labyrintens hemlighet. Bland de tidigare pristagarna finns bland andra Mats Berggren för Onsdag kväll strax före sju (2014), Jessica Schiefauer för När hundarna kommer (2015) och Christoffer Carlsson för Oktober är den kallaste månaden (2016).

Ett stort grattis till Elsie! 

Håll utkik efter min recension av Döden i Skuggmyra!

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Nytt imprint satsar på litteratur för unga

Vox by Opal är ett imprint till Bokförlaget Opal som startade sin utgivning nu i höst. Förlaget riktar in sig på att ge ut böcker som främst riktar sig till ungdomar och unga vuxna men även till alla som gillar att läsa ungdomslitteratur som berör och stannar kvar hos läsaren länge. Hittills har de gett ut fyra titlar; två svenska och två översatta från engelska. Dessa är: Papperssjälar av Emma Johansson, Allt jag inte sa av Yrsa Walldén, Det är försent att vilja hoppa av av Stephanie Tromly samt Layers av Ursula Poznanski.

Än så länge har jag hunnit läsa de två romaner som är skrivna av de svenska författarna; vilka båda skildrar den unga människans position mellan barn och vuxenvärlden. I Papperssjälar får man följa protagonisten Emilia som går på gymnasiet, har en trygg familj och två bästa vänner, som var en tjej som gärna gick på fester med sina vänner för att dansa och lyssna på musik, löptränade i skogen och var nöjd med sitt liv. Men något hände, som förändrade henne och som är kopplat till den unga tjej som avled efter en tågolycka i våras. Ingen tycks ana att hon har en mina inom sig som hotar att sprängas när som helst, och hon är fast besluten att behålla den vetskapen hemlig – tills hon inte har något val än att umgås med den person som hon till varje pris vill undvika, och därmed blir tvungen att omvärdera sina tidigare åsikter. Emma Johansson har skrivit en roman som väcker intresse från första stund genom att sätta stämningen redan i prologen. Emilias förbindelse till den döda tjejen är något som successivt avslöjas i texten, och orsaken till intrigen framkommer inte förrän i slutet av berättelsen. Trots att det här är ett avsiktligt berättartekniskt drag så förstår man långt innan kulmen hur det ligger till, vilket gör att historien känns en aning förutsägbar – men ändock gripande och vacker.  

Allt jag inte sa har också en ung kvinnlig protagonist, som på grund av olika omständigheter är i konflikt med sitt inre och de känslor hon hyser för en person som går på samma universitet. Huvudpersonen, som nog inte en enda gång nämns vid namn, har flyttat från Malmö till Falun för att bryta sig loss och starta ett eget liv. Att det blev Dalarna och manusprogrammet var bara en slump, även om hon alltid har föredragit att uttrycka sig genom skrift. Det visar sig snart att den förväntan hon haft på flytten varit orealistisk; och att den nya miljön inte per automatik tar bort hennes osäkerhet och blyghet. På skolan och i umgängeskretsen finns Dena; hon som är duet som berättelsen kretsar kring och som är orsaken till den namnlösa protagonistens besatthet och inre tvivel. Yrsa Walldéns historia handlar om att hitta sig själv och att stå på egna ben, samt hur den första riktiga förälskelsen känns – både i olyckliga och de mest fantastiska stunder. 

Med en sådan här start känner jag mig både förhoppningsfull och förvantansfull inför Vox by Opals kommande utgivning av ungdomslitteratur!

På deras hemsida kan du läsa mer om förlaget och deras idé, samt om de utgivna böckerna.

Fredagens bästa programpunkter

Fredagens bästa programpunkter

För mig är Bokmässan slut för i år, och likaså mitt uppdrag som bloggambassadör. I mitt sista inlägg vill jag lyfta några programpunkter från fredagen som innehållsmässigt var intressanta, tankeväckande och engagerande och som samtliga hade den unga läsaren i fokus. Jag tar emellertid även med torsdagens seminarium med Gunilla Bergström, som inte hunnits med innan på grund intensiva dagar.

Moderatorn Daniel Sjölin inledde seminariet ”Bakom ryggen på Alfons Åberg” med att fråga bilderboksskaparen Gunilla Bergström varför hon aldrig tidigare har berättat om det hantverk som ligger bakom succén med Alfons Åberg-böckerna, och hennes enkla svar med humoristisk ton var att hon inte har blivit tillfrågad ännu – vilket Sjölin ansåg var märkligt då hennes böcker har sålt i 5 miljoner exemplar bara här i Sverige. Anledningen till att de här 45 minuterna kändes som den bäst spenderade tiden på hela torsdagen var Sjölins förmåga att få det till ett naturligt samtal istället för en intervju. Bergström utstrålade karisma och ödmjukhet, och besvarade frågorna med både klokhet och humor. Bland annat berättade hon om den pinnstol som hennes morfar eller farfar hade gjort när han levde, och som hon har suttit på sedan hon skapade den första boken om Alfons.

Daniel Sjölin i samtal med Gunilla Bergström

Just skapandet var precis som seminarienamnet antydde i centrum för samtalet, och Gunilla beskrev hur hon arbetar med olika material så som tyg, garntråd, tidningsurklipp och papp för att få till de kollagebilder som har blivit som ett signum för böckerna om pojken Alfons Åberg och hans värld. Illustrationerna varierar i uttryck, men det som är gemensamt för dem är den realistiska utformningen som är ett medvetet uttryck för att barnet ska kunna känna igen sig och ”hitta rätt”. Men även fast illustrationerna är det som är utmärkande för berättelserna, så menar hon att det är texten som är den största utmaningen och det som tar mest tid. Anledningen? Samspelet mellan text och bild och den språkliga begränsning som är nödvändig i bilderböcker, vilket alltid innebär redigering. Dock utgår arbetet alltid från en text, då Bergström anser att det inte är möjligt att illustrera utan att ha en riktning.

Daniel Sjödin ger sig på en tolkning om varför Alfons Åberg är en karaktär som är så omåttligt populär och omtyckt av barn världen över, och menar att det beror på hans vanlighet och hur han alltid skildras ur barnets perspektiv. Gunilla Bergström lägger till att han är en nyanserad karaktär som ännu inte är färdigutvecklad, och därför kan gå åt flera olika håll samt det faktum att böckerna skildrar konflikter som alla barn kan känna igen sig i. Något annat som framkommer under samtalet är att förlaget och hennes redaktör aldrig har lagt sig i och censurerat text eller bild, utan hon har istället fått ”härja fritt” som hon uttrycker det. De här aspekterna är tillsammans säkerligen en stor anledning till att böckerna om Alfons Åberg är bland de mest utlånade på biblioteken, och att de trots att flera titlar gavs ut under 70- och 80-talet är och förblir tidlösa.

Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet redogjorde för utgivningen av barn- och ungdomsböcker på seminariet ”Kommer det för mycket barnböcker?” Det var känt för mig sedan innan att utgivningen har ökat med dubbelt så många titlar sedan år 2000, något som är helt unikt inom barn- och ungdomslitteraturen. Det som var nytt för mig var dock anledningen till ökningen, vilket enligt Warnqvist främst beror på 2002 års sänkning av bokmomsen, det utökade litteraturstödet under 2000-talet, Mangaboomen 2008, PISA-rapporten 2012 samt de förändringar som har skett inom förlagsbranschen.

Med det sistnämnda menas att många nya mindre förlag har startats och egenutgivningen har ökat. Flera mindre förlag har dessutom snabbt blivit etablerade på marknaden, så som Modernista, Gilla Böcker, Lilla Piratförlaget, Olika förlag och Idus. Dessutom sätter förlagen ISBN-nummer på produkter som inte är rena böcker utan istället en blandning mellan bok och leksak; som till exempel Disneys Frost som är både väska och bok.

Den här innebar såklart till ökad konkurrens vilket oundvikligen ledde till minskad försäljning. De här tendenserna har gjort det svårt för författare att kunna försörja sig på skrivandet, och många ger därför ut böcker på flera olika förlag – något som Warnqvist menar är problematiskt för försäljningen till andra länder då förlag ofta bara vill köpa in en av författarens titlar. Konkurrensen gör därför att det satsas på populära serier som säljs i många upplagor istället för på bredd och översättningar till andra språk, vilket med andra ord gör att kvantitet går före kvalitet.

Den kunniga och kompetenta författaren Helena Dahlgren modererade samtalet mellan spökförfattarna Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro i seminariet som hette ”Spökhistorier och deras funktioner”. För att inte bli långrandig vill jag bara ta upp några av alla de intressanta frågor som behandlades; bland annat hur skräckhistorier är något som alltid har funnits inom litteraturen och alltid har lockat unga läsare.

Helena Dahlgren, Katarina Genar, Lena Ollmark och Lena Arro diskuterar spöken och skräck i barnlitteraturen.

Katarina Genar menade att då hennes böcker är mer realistiska, krävs att hon inte skildrar för läskiga situationer och även har med ett lyckligt slut för att inte läsningen ska bli för skrämmande. För Ollmark betyder berättelsens ”pussel” istället mer, och anser istället att slut som inte är lyckliga och bra är mer spännande och intressanta och ger det läsande barnet något annat än det förväntade. Arro tog upp ursagans förmåga att göra det hemska till något komiskt, och att det är något som återfinns än i dag och att även det uppfostrande och moraliska i berättelserna finns kvar.

Alla i panelen var överens om att det gemensamma för spökberättelsen är att de innehåller en protagonist som av olika anledningar befinner sig i ett utanförskap, och att mötet med spöket gör att denne blir del av en gemenskap, då även den som går igen vill bli sedd.

Varför är då de här läskiga böckerna så otroligt populära bland barn och unga? Ett svar som gavs var att påhittade berättelser ger läsaren en sorts trygghet till skillnad från den allt mer kaotiska omvärlden; barnet kan när som helst stänga igen boken och få det hemska att försvinna. Dessutom fungerar berättelserna som ett sätt att lära sig att känna och hantera sin egen rädsla, och det adrenalin som pumpas ut i våra kroppar när vi blir skrämda gör även att vi känner oss euforiska när inget farligt händer oss och vi så att säga har klarat oss ur situationen helskinnade. Forskare påpekar att endorfinerna som utsöndras kan liknas vid morfin. Det är därför inte så svårt att förstå varför vi människor dras till det som är läskigt, men som man ändå har kontroll över.

”Kärlek och identitet” var en programpunkt som jag uppskattade mycket, dels för att både Jennifer Niven (Vända världen rätt) och Johanna Lindbäck  (Karta för förälskade och andra vilsna) deltog, men även för kulturjournalisten Tara Moshizis professionella framtoning då hon var mycket insatt i såväl de aktuella titlarna som tidigare verk. Att se till författarens alla verk gör samtalet kring skrivprocess, karaktärer och det stilistiska mer intressant.

Det visade sig att Niven och Lindbäck arbetar med persongallerierna i sina berättelser på ungefär samma sätt, och beskrev att det är lättare att skildra en pojkkaraktär då de kan hålla dem ifrån sig själva och de egna upplevelserna. Båda uppmärksammade även det problematiska i att låta två huvudkaraktärerna få lika mycket utrymme och plats, men att när det fungerar väl så skapar de olika perspektiven en mer nyanserad berättelse.

Moderator Tara Moshizi med författarna Jennifer Niven och Johanna Lindbäck

Niven avslöjade att hon skrev klart sin förra bok Som stjärnor i natten (All the Bright Places) på endast sex veckor, vilket fick Johanna Lindbäck att med förundran fråga hur hon klarade av en process som vanligtvis kan ta år på så kort tid – något som säkerligen alla i salen undrade över. Hon förklarade då att hon nästan var klar med ett manus för vuxna när hennes dåvarande förläggare hastigt gick bort, vilket ledde till oro och stress men även till att hon påbörjade ett manus för unga vuxna som hon tänkt skriva länge och som den avlidna förläggaren tyckte att hon skulle satsa på. Det fanns dock ett problem – den nya förläggaren hon hittat ville att hon skulle ha manuset klart redan efter några dagar, vilket var en omöjlighet. Den förläggare hon till slut hamnade hos skulle gå på föräldraledighet inom två månader, och för att slippa byta ännu en gång bestämde hon sig för att ägna all sin tid åt att skriva kart boken, vilket lyckades.

Moshizi avrundade genom att fråga författarna vilka böcker de själva önskade att de hade läst när de var unga, och båda var rörande överens om att de gärna skulle ha velat läsa den sortens litteratur som de nu själva skriver: som tar upp ämnen som mobbning, ensamhet och utanförskap – både för igenkänning och för att förstå andras upplevelser och lära sig något av det. Det är bara att konstatera att de som är unga och alla vi som älskar att läsa ungdomslitteratur kan skratta oss lyckliga över att ha möjligheten att läsa böcker skrivna av författare så som Jennifer Niven och Johanna Lindbäck.

Skalbaggar, Anne Frank och LasseMajas Detektivbyrå

Skalbaggar, Anne Frank och LasseMajas Detektivbyrå

I dag har jag fått lära mig mer om läskiga kryp som egentligen är ganska gulliga, enligt barnboksförfattaren M.G. Leonard, som berättade om sin egen rädsla och fascination för skalbaggar i seminariet ”Krypande spänning”. För er som tycker att namnet verkar taget, så stämmer det alldeles utmärkt – Maya Gabrielle är hennes riktiga namn medan Leonard är namnet på hennes äldsta son, som hon lovade att om hon någonsin skulle bli författare så var det pseudonymen M.G. Leonard hon skulle skriva under. Det kan verka märkligt att en författare väljer att skriva böcker om kryp, och ännu underligare blir det när den författaren i princip har en fobi mot dessa. M.G. Leonard hävdar att hon kände det som en plikt att skapa en berättelse om skalbaggar där de inte framställs som endast otäcka insekter, och använde därför ord i texten som inte associeras med rädsla utan istället förmedlar en positiv bild av dem som intressanta och originella. De är bland annat den enda arten på jorden som kan anpassa sig efter sin omgivning utan problem, vilket var den idé som berättelsen är uppbyggd kring – för vad skulle hända om någon med ett ont uppsåt genmanipulerar skalbaggar? Maya Gabrielle, eller M.G. Leonard som är hennes skrivarnamn, poängterade att även om det är grov generalisering så kvarstår faktum att pojkar gillar hennes böcker på grund av det faktabaserade innehållet – och att de ofta går in för att lära sig de latinska namnen på skalbaggarna. Det viktigaste och det som jag kommer att bära med mig är att barn som läst böckerna Kryp och Krypens drottning inte finner den ondskefulla Lucretia Cutter läskig på grund av hennes insektsben och fasettögon. Nej, det som barnen tyckte var mest skrämmande med henne var det faktum att hon inte hyser någon som helst empati för andra människor – inte ens sin egen dotter. Och jag kan inte annat än att hålla med: för det är de tankar och känslor som finns inuti en individ som kan vara farligt för omgivningen, inte de yttre attributen i sig.

Seminariet ”Krypande spänning” med M.G. Leonard. Moderator Lotta Olsson.

Till och från de olika seminariepunkterna sprang jag bland annat på Berättarministeriets och svenska PEN’s högläsning av Anne Franks dagbok; där syftet var att uppmärksamma yttrandefriheten och kampen mot rasism och främlingsfientlighet. En monter som känns väldigt relevant och viktig med tanke på den nazistdemonstration som kommer att genomföras i morgon lördag.

Berättarministeriet läser högt ur Anne Franks dagbok

Till något helt annat, nämligen Bonnier Carlsens fina lekhörna där barnen kan roa sig med att leka LasseMajas Detektivbyrå! Perfekt sysselsättning för de yngre mässbesökarna som tröttnat på att trängas bland alla vuxna på mässgolvet.

Vilket barn kan motstå LasseMajas lekhörna?