Browsed by
Författare: Sandra

PO Enquists pris 2017

PO Enquists pris 2017

Johannes Anayuru tillägnas i år PO Enquists pris för sin senaste roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, som enligt juryn är ”ett fullskaligt kalejdoskopiskt verk” som helt i Enquists anda lyckas eftersträva kravet på trohet mot den egna övertygelsen med sin lyriska realism och lyhördhet för dystopins möjligheter och begränsningar.

Johannes Anyru debuterade 2003 med diktsamlingen Det är bara gudarna som är nya, vilken blev hyllad av kritikerna. För romanen En storm kom från paradiset tilldelades han Svenska Dagbladets och Aftonbladets litteraturpris, och det var även med den boken han fick sitt internationella genombrott.

Priset instiftades 2004 av Norstedts, PO Enquists utländska förläggare samt Bok & Bibliotek, och ges ut till unga författare på väg ut i Europa. Det har delats ut sedan 2005, och den första författaren att tillägnas priset var Juli Zeh, som bland annat har skrivit romanerna Stopptid och Fritt fall. Året efter fick den svenske författaren Jonas Hassen Khemiri priset, för sin språkliga förnyelseförmåga och modet att gestalta centrala erfarenheter i dagens svenska samhälle.

Alla tidigare pristagare:

2005 Juli Zeh
2006 Jonas Hassen Khemiri
2007 Trude Marstein
2008 Daniel Kehlmann
2009 Helle Helle
2010 Jonas T. Bengtsson
2011 Jón Kalman Stefánsson
2012 Mara Lee
2013 Ingvild H. Rishøi
2014 Dorthe Nors
2015 Karolina Ramqvist
2016 Lars Petter Sveen

Priset delas ut under Stockholm Literature, lördagen den 28 oktober klockan 15.15.

Foto: Khim Efraimsson
Författarintervju med Johan Ehn

Författarintervju med Johan Ehn

Johan Ehn bor med sin man författaren Mats Strandberg på Södermalm i Stockholm, i samma stad som han växte upp i. Han är konstnärlig ledare för Teater Barbara på heltid, vilket gör att han inte har så mycket tid som han skulle vilja ha till skrivandet. Förutom att skriva gillar han böcker, teve, teater, film, matlagning, att baka tårtor och jobba i trädgården. Han är även intresserad av hur vi ska göra den här världen till en bättre plats – för alla.

Din debutroman Down under för unga vuxna gavs ut i juli. Har du lyckats koppla av något i sommar, eller är det svårt att göra innan boken har recenserats i slutet av augusti?

Jag har rensat ogräs och städat i det lilla hus jag och min man just köpt. Det har varit rätt skönt att vara distraherad från att tänka alltför mycket på boken.

Hur har boken hittills tagits emot?

Väldigt fint. Jag är otroligt glad och rörd över hur många som har hört av sig, eller postat fina saker på sociala medier. Jag har fått otroligt fina omdömen och recensioner från flera bloggare och en riktigt bra recension från Bibliotekstjänst, vilket känns stort. Vi får väl se om det kommer några fler recensioner!

Trots att romanen är fiktiv är den baserad på dina egna upplevelser. Hur mycket av huvudkaraktären Jim har du tagit från dig själv och ditt eget liv?

Det mesta som Jim går igenom är taget från mina egna upplevelser. Men det behöver ju inte betyda att det blir en bra berättelse bara för att den är viktig för en själv. Jag har kastat om i tidslinjen ibland, och jag upptäckte till exempel att jag kunde ”slå ihop” personer från verkligheten för att skapa mycket tydligare karaktärer i boken.

Foto: Ola Kjelbye

Teoretikern Judith Butler menar att det i samhället finns en föreställning om att heterosexualitet är norm och därmed socialt obligatoriskt och godkänt. Hon kallar det här för ”den heterosexuella matrisen” och menar vidare att en individ som inte passar in i den konstruerar en låtsasidentitet för att inte avvika från normen. Kan man säga att Jim flyr till Nya Zeeland för att bli av med den identitet som han har ”fastnat” i, och som han har skapat genom så kallad performativitet?

Ja. Jag tänker de flesta av oss gör detta, bygger upp versioner av oss själva som vi kan ta till i olika sammanhang för att passa in eller vinna status. Men när det gäller en tydlig norm, så som sexuell läggning eller könsidentitet, så är det nästan ett måste – en överlevnadsstrategi, att skapa en persona som vi hoppas ska ha lättare att bli accepterad än den vi kanske anar att vi bär inom oss. Ett av Jims dilemman är att han är medveten om detta och värderar det som en svaghet att han inte lyckas ”stå upp” för vem han verkligen är. Blir man dagligen matad med vad som är ”tillåtet” så är det jävligt lätt att börja skala bort det som skaver och hotar – hur rätt det än känns inombords.

Existerar bokens Stefan på riktigt? Vad tror du i sådana fall att hans beteende berodde på, och önskar du nu att du hade bemött honom annorlunda?

Stefan är just ett exempel på en sammanslagning av ett flertal personer i mitt liv. När det gäller bokens Stefan så tänker jag väl att det är en massa saker som kan ligga bakom hans val. Han döljer säkert en osäkerhet bakom sitt beteende. Jag kan tänka mig att han provoceras av Jims icketypiska sätt att vara kille på. Kanske han själv skulle vilja våga vara något annat än vad som förväntas av honom hemifrån, från de i laget och så vidare.

Jims farbror är väldigt konservativ och har fördomar mot homosexuella, och kastar bokstavligt talat ut Jim ur huset på grund av hans sexuella läggning. Det har måste vara oerhört smärtsamt om man redan har en identitetskris. Hur har det påverkat dig att behöva möta och bemöta sådana personer? Har du förresten någon kontakt med dina släktingar på Nya Zeeland i dag?

Om du redan har en osäkerhet kring vem du är, så är det såklart väldigt tufft när samhället eller folk omkring dig anser att du ska vara på ett särskilt sätt, och det finns ju gott om folk som har starka åsikter om vad som är rätt och fel. Sen kan en ju reagera väldigt olika från gång till gång. Ibland orkar du ta en diskussion, ibland vill du bara be någon hålla käften. Jag har inte så mycket kontakt med släkten på Nya Zeeland.

Tror du att svåra händelser kan göra en starkare som människa?

Det kan nog gå åt väldigt många olika håll. Ibland bryts du kanske ner till en början men lyckas vända det till något uppbyggande senare. Men det beror väl på. Vid fel tillfälle kanske en svår händelse helt enkelt blir för tung för en människa att ta och hen går under totalt.

Om du hade kunnat resa tillbaka i tiden för att träffa dig själv som vilsen tonåring, vad hade du då sagt till dig själv?

Jag tänker att det kunde bli lite liknande som 20-åriga Jim säger till barnet Jim. Att det blir bättre – även om det kan var en klen tröst att höra när en befinner sig mitt i skiten. Och att han dög hela tiden. Det var de andra som var ”empatistörda idioter” och missade att lära känna en skön person.

Foto: Ola Kjelbye

Både du och din man Mats Strandberg är författare. Hur fungerar det att ha en relation där båda skriver? Läser ni varandras texter, eller arbetar ni på var sitt håll så att säga?

Vi har alltid läst varandras texter. Det är också väldigt skönt att ha någon som fattar de märkliga processer en går igenom. Det kan ju bli ett rätt självcentrerat arbete i vissa perioder (he, he).

Innan har du bland annat skrivit manuskript till teaterpjäser. Vad är det för skillnad på att skriva romaner och dramatik? Var övergången svår tycker du?

På scenen har du hjälp av skådespelare, kostym, ljus, scenografi, etcetera, för att berätta din historia. I bokform måste du hitta sätt att gestalta allt detta i texten. Samt att göra det utan att upprepa, komma med banala metaforer, eller hamna i ”adverbträsket”. Det svåraste var nog att hitta min röst, mitt sätt, att göra det på.

Johan skriver om just det här i ett blogginlägg på Debutantbloggen.

Har idén om boken om Jim funnits inom dig en längre period, eller är det något som vuxit fram på senare tid?

Jag har haft en idé om att göra något om Jim ganska länge, men att det skulle bli en bok dök upp för omkring 4-5 år sedan.

När det kommer till själva skrivandet; är du den disciplinerade författaren som schemalägger sin skrivtid eller är du mer flexibel och skriver när andan faller på?

Jag har ju ett heltidsjobb på teatern så jag får liksom försöka sno åt mig skrivtid när det går. När jag är på turné är jag rätt disciplinerad. Jag lägger upp ett schema och skriver 2-3 timmar på hotellet varje dag. Jag gillar verkligen att skriva på hotell! Inte en massa måsten som stjäl tid. Du kan inte måla om i köket, tvätta trasmattor eller plocka ur diskmaskinen. Och blir du hungrig finns det roomservice!

Musik är ett stort intresse för Jim, och i Down under finns referenser till låtar i början på varje nytt kapitel. Vad har musiken betytt för dig, och tror du att den kan fungera terapeutiskt?

Musik har alltid betytt mycket. Särskilt när jag växte upp och förstod genom texterna att mina favoritband kunde hjälpa mig att sätta ord på mina förvirrade tankar. De verkade ha gått igenom liknande saker själva. Ibland kan det bara vara tröstande eller peppande att sätta på en viss låt och försvinna in. Så ja, både texter och musik kan fungera terapeutiskt, tycker jag.

Ska du medverka på årets Bokmässa? Många författare och bokförlag bojkottar mässan då Nya Tider återigen får en monter. Vad tänker du kring yttrandefrihet; ska man tillåta att det högerextrema får plats och utrymme och hur ska man som författare, förlag, bibliotekarier etcetera agera?

Ja, jag ska medverka på Bokmässan. Men jag har full respekt och förståelse för de som inte gör det. Jag tycker inte att det är ett inskränkande av yttrandefriheten att neka förkunnare av idéer som samhället rubricerar som brottsliga. Nya Tider har visat sig vara förankrad i den rasbiologiska miljön, har kopplingar till Nordiska motståndsrörelsen och då tycker jag inte att de ska vara på Bokmässan.

Ett av dina intressen är ju att baka och laga vegetarisk mat. Som vegan är jag väldigt nyfiken på vad din specialrätt är, och vad du skulle bjuda på för att imponera på och övertyga en skeptisk köttätare om att vego faktiskt är gott?

Hm…många av mina favoriter är vegetariska eller veganska rätter från början. Till exempel gör jag en svampfylld pasta med mandelsås från Sicilien. Sparris-risotto är en annan favorit som jag gör med lite jäst istället för Parmesan i slutet. Som efterrätt kanske en chokladmousse gjord på havregrädde och några skedar avokado.

Det låter väldigt smarrigt!

Tillbaka till romanskrivandet: kan vi vänta oss fler böcker från dig framöver, och kommer du i sådana fall att fortsätta att skriva för unga vuxna? Finns det något motiv eller tema som du skulle tycka särskilt mycket om att ha med i en eventuell ny roman?

Jag prövar just nu två, kanske tre olika idéer till kommande romaner, men jag tror att en av dem håller på att vinna. Men jag vet inte ännu var den kommer att hamna åldersmässigt. Svårt det där med indelningar. Jag hoppas ju till exempel att Down under ska läsas av både unga och vuxna!


Johan Ehn finns på både Instagram och Facebook, och bloggar även på Debutantbloggen!

Läs gärna min recension av Down under.

Astrid Lindgren-konferensen 2017

Astrid Lindgren-konferensen 2017

Den 14 november arrangerar Saltkråkan AB, Rabén & Sjögren samt Astrid Lindgrensällskapet i samarbete med ALMA (Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne) och Kulturhuset Stadsteatern en heldagskonferens, som tar avstamp i Astrid Lindgrens författarskap och de demokratiska värderingar som hon hade.

Konferensens kärnfråga är medborgarskap samt hur läsning och tänkande hör ihop, och bland de medverkande finns både forskare, författare och debattörer. För att nämna några samt deras föreläsningars tema: Philip Pullman om barnbokens roll och framtidens berättande, Lena Andersson om vad läsning gör för vårat tänkande, Ann-Helèn Laestadius om hur böckerna om Madicken kom att påverka hennes fortsatta läsande och Anita Golkar om den skönlitterära textens förmåga att påverka vårat abstrakta tänkande.

Konferensen riktar sig i första hand till skolledare, lärare och andra som arbetar med barnkultur; till exempel bibliotekarier.

Biljetter går redan nu att boka, vilket görs på hemsidan. Där kan man även läsa mer om konferensen och se hela programmet.

Foto från: www.astridlindgrenkonferens.com
Foto från: www.astridlindgrenkonferens.com
Bloggambassadör 2017!

Bloggambassadör 2017!

I år ska jag bevaka Bokmässan, och att vara en av de utvalda bloggambassadörerna känns fantastiskt roligt och spännande! Jag kommer bland annat att skriva om de seminarier jag går på, vad som händer i de olika montrarna och på de mindre scenerna.

Eftersom jag arbetar som bibliotekarie mot barn och unga och även är mest intresserad av den sortens litteratur, kommer mina inlägg främst att fokusera på seminarier inriktade mot bibliotek och barn- och ungdomslitteratur.

Redan nu kommer jag att börja blogga om mässan, så håll utkik efter kommande inlägg där jag bland annat tipsar om intressanta programpunkter, skriver om mässans historia, årets tema och diskussionen om Nya tiders medverkan!

(Inläggen kommer att ligga under ”Blogg” i menyraden)

För att läsa mer om Bokmässan och se seminarieprogrammet, klicka dig in på deras hemsida!

Mina smala axlars längtan – Maria Frensborg

Mina smala axlars längtan – Maria Frensborg

Det här är berättelsen om Magda som går första året på gymnasiet, och längtar efter att få ge uttryck för den konstnärliga och poetiska själ hon egentligen är – istället för att av gammal vana hänga med sin bästis från grundskolan som bara har orientering i huvudet.

När hon får en förfrågan om att gå med i den hemliga och anrika Kvinnliga Gymnasieföreningen – KG, som säger sig syssla med litteratur och och musik, ser hon sin chans till förändring. Samtidigt bjuder Jens, som enligt Magda består av ”197 cm ren ljuvlighet” in henne till att skriva för skoltidningen, vilket hon går med på då hon avgudar marken han går på.  Men efter att ha tillbringat tid med den mystiske och tvetydiga Nirvana-älskande Jens och tjejerna i KG, som verkar gilla fester mer än litteratur, inser hon att man aldrig kan ta för givet att saker och ting är vad de ser ut att vara, eller hur man själv vill att de ska vara.

Berättelsen utspelar sig under vårterminens sista månader, och Magda berättar utifrån ett jag-perspektiv och befinner sig på samma nivå som berättelsen – alltså homodiegetisk. Berättarrösten är även utan distans då Magna själv befinner sig i berättelsen, som genom att vara ordnad i tidsföljd utspelar sig allteftersom händelserna utspelar sig. Som läsare kommer man nära protagonisten, då man upplever händelserna utifrån hennes perspektiv, och därmed får ta del av de tankar och åsikter hon har.

Kapitlen är korta, vilket gör att man kan läsa utan att behöva stoppa mitt i ett kapitel om man har begränsat med lästid. Språket är verklighetstroget då det känns som om det ligger nära tonåringens talspråk.

Man kan säga att det finns en parallell berättelse i Maria Frensborgs Mina smala axlars längtan, nämligen den om Magdas mamma som antagligen lider av en depression eller/och utmattningssyndrom. På grund av sin sjukdom är hon väldigt frånvarande, vilket påverkar både deras relation och Magdas vardag då hon är den som måste ta ansvar hemma och agera vuxen. Samtidigt finns i skildringen av mamman en sorts ömhet och förståelse, och bandet mellan mor och dotter är ändå starkt. Mamman förklarar ordlöst sin kärlek till sin dotter genom att ständigt fläta hennes hår och använda gulliga smeknamn, och även om beskrivningen av mamman inte går på djupet så finns det i orden något som både väcker intresse och får det att värka i hjärtat.

En tes är att Magdas bekräftelsebehov beror just på bristen av uppmärksamhet hemma och den tristess hon känner i sitt nuvarande liv; och visst är det väl inte så konstigt om hon för en gångs skull vill bli sedd, hörd, älskad och uppskattad för den hon är.

Titelns hänvisning till Edith Södergrans dikt ”Dagen svalnar” är dock något missledande, i alla fall om man väntar sig en roman där hennes poesi influerar och påverkar karaktärer och deras kreativitet. Södergran nämns endast i förbigående när en av KG’s medlemmar läser just dikten titeln är hämtad från. Istället är titeln en indikation på en förälskelse som gör att allt annat bleknar; en besatthet där längtan och åtrå till en annan människan tar över hela ens väsen. På det sättet är titeln väldigt passande. För Magda gör vad som helst för att få vara nära Jens och få hans gillande, även om det innebär att hon blir någon som hon egentligen inte är eller vill vara: hon röker, köper svindyra Dr. Martens-skor och en elgitarr (fast tvärflöjt är hennes instrument), dricker öl, och lyssnar på Nirvana och lär sig allt om hans idol Kurt Cobain och förhållandet med Courtney Love. Och när hon gett så mycket av sig själv utan att få något tillbaka, förlorar hon till slut på något sätt sig själv. Citatet nedan sammanfattar det bra. Jens har inte kommit för att lyssna på hennes begravningsspelning, även om han lovat och hon hela tiden tyckte att hon såg hans skor och hår uppifrån läktaren. När det visar sig att hon haft går något sönder inom henne:

Frisyren är dold bakom kyrkbänken och därför kan den se ut hur som helst. Till exempel kan han ha en lös hårknut i nacken. Eller så kan det vara ett kortklippt sprethår, taggigt och glest och så vansinnigt fult att jag bara faller, faller från läktaren och slås i småbitar mot mittgångens stenhårda marmor. (s. 286)

Frensborgs roman för unga vuxna fogar samman det humoristiska med det allvarsamma, och tillsammans med den träffsäkra skildringen om hur det är att vara fullkomligt absorberad av känslan av att vara förälskad gör att den är mycket läsvärd.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Mina smala axlars längtan Bokomslag Mina smala axlars längtan
Maria Frensborg
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2017-08-07
375
Unga vuxna

Frensborgs roman för unga vuxna fogar samman det humoristiska med det allvarsamma, och tillsammans med den träffsäkra skildringen om hur det är att vara fullkomligt absorberad av känslan av att vara förälskad gör att den är mycket läsvärd!

Down under – Johan Ehn

Down under – Johan Ehn

Under hela sin skolgång har Jim känt att han inte tillhör gemenskapen och inte passar in bland de andra killarna i klassen, som ofta är elaka mot honom på grund av att han inte är ”grabbig”. Speciellt en kille, Stefan, och hans följeslagare gör livet surt för Jim och får honom att längta till den dagen då han kan börja Norra Latin i Stockholm – för på grund av sina betyg är han säker på att komma in där. Så blir det tyvärr inte, och han blir därför tvungen att tillbringa ännu mer tid tillsammans med människor som han inte kan relatera till alls. Men när han plötsligt får hjälp av kuratorn att byta skola till Norra Latin, där han får börja på estetisk linje med måleri som huvudämne, öppnas plötsligt en ny värld. Äntligen kan han vara sig själv bland andra som brinner för konst, musik och litteratur, och som uttrycker sig genom kläder, smink och musik. Eller kan han verkligen det? Första dagen träffar han Daniel, och de är sammansvetsade från första stund. Även om han vet att han dras till killar, och blir kär i sin vän Daniel, inleder han en relation med Alva och de flyttar så småningom ihop.

Men som man kan räkna ut är det här inte en hållbar situation, och efter att ha fått klart för sig att känslorna till Daniel inte är besvarade kommer han till insikt om att relationen med Alva bara är ett sätt att hålla uppe en fasad. Mitt i känslokaoset efter uppbrytningen från både flickvännen och bästa vännen inleder han ett sexuellt förhållande med Alvas nya pojkvän, vilket ställer till det ännu mer i hans redan komplicerade förhållande till sig själv – vilket gör att han väljer att bege sig så långt bort han kan komma. Valet faller på Nya Zeeland, där han har släkt på sin pappas sida. Det visar sig att flytten blir starten på en resa för att hitta sig själv, vilket blir en både frigörande och omtumlande upplevelse då han ställs inför olika situationer som tvingar honom att omvärdera hur han ser på både andra och sig själv.

I Down under förekommer anakronier, det vill säga avvikelser från kronologin. I texten bryts berättelsens nutid och förflyttas så långt tillbaka som till protagonistens barndom, då han i tredje klass blir utfryst och mobbad av de andra killarna i klassen då han anses vara ”för feminin”. Barndomsminnena är ett sätt för Jim att handskas med och bearbeta sin identitetskris, och därmed ett nödvändigt element i texten för att få förståelse för karaktären och dennes handlingar.

Genom den personliga autodiegetiska berättaren kommer man väldigt nära huvudkaraktären, vilket gör att Jims smärtsamma minnen skaver under huden på läsaren. Det blir tydligt att han genom hela sitt 19-åriga liv har försökt passa in i olika roller; under låg- och mellanstadiet genom att försöka bete sig som ”normala” killar genom att utöva ishockey som han inte ens gillade, och under gymnasiet genom att tillägna sig en konstnärlig och alternativ stil för att passa in bland de han vill vara som. Men trots att han till viss del vågar utmana de normer som finns i skolan, finns hos honom alltid en känsla av tvivel och rädsla över att inte passa in och accepteras. Det finns hela tiden en längtan bort från nuet där Jim är säker på att allt kommer att vara bättre och där han kommer att kunna vara sig själv. Det finns en återblick i texten när Jim ska börja högstadiet som beskriver den här ambivalenta känslan bra; att vilja hitta en ny position och samtidigt känna en enorm bävan inför det:

Sådär. Lite, lite kajal, bara så att det knappt syns. Ja! Det här är mitt nya jag! Tänker jag och cyklar iväg till skolan. Det är faktiskt ingen stor grej egentligen. Vi går ju för fasen i högstadiet. Då får man uttrycka sig mer individuellt. Vara sig själv. (…) Några nior från ”Henkan”, Henriksdalsberget, sitter och spelar kort utanför uppehållsrummet. Öh, grabben! Kom hit ett tag!” ropar en av killarna. Helvetesjävlaskit. ”Du ser ut som en clown, grabben! För du är en grabb, va?” De andra asgarvar. Måste…komma på…nåt smart att säga tillbaka…(…) ”Ja? Var det något du ville säga? Frågar Henkankillen. Fatta att det här är ett viktigt ögonblick. En vändpunkt som kan befästa din position här under en väldigt lång tid. ”Nej…det…det var inget” stammar jag till slut fram. ”Det var väl det jag trodde” säger Henkakillen och formar handen till en vinkning”. Så jag går därifrån. Hur kunde jag vara så jävla dum att jag trodde att det skulle bli lättare på högstadiet? (s. 126, 127).

När man får en överblick över det upprepade mönstret blir det tydligt att flytten till Nya Zeeland bara ännu ett sätt för Jim att fly från sina rädslor, istället för att konfrontera dem.  För Jim är flytten till en annan kontinent en sorts eskapism för att kunna vara sig själv, långt bort från den performativitet som det heteronormativa och den heterosexuella matrisen tvingat in honom i.

Ehn sätter fingret på frågor som rör identitet och identitetsskapande, men även utanförskap, mobbing, vänskap, kärlek och sexualitet. De många olika motiven glider in i varandra och berör egentligen samma gemensamma nämnare: ifrågasättandet av normer och rätten att få vara den man är.

Det här är en bok som både unga och vuxna borde läsa, för trots att den utspelar sig under 80-talet behandlar den ett ämne som är lika viktigt och aktuellt i dag!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Down under Bokomslag Down under
Johan Ehn
Ungdomsroman
Gilla Böcker
2017-07-19
315
Unga vuxna

En roman som sätter fingret på identitetsproblematiken, och som ifrågasätter det heteronormativa samhället. En roman som både skaver under huden och ger en abstinens, som både unga och vuxna borde läsa!

Pappas pojke – Emelie Schepp

Pappas pojke – Emelie Schepp

Emelie Schepps kriminalroman Pappas pojke är den fjärde delen i serien om åklagaren Jana Berzelius, som har gjort succé både här i Sverige och internationellt.

I boken finns två separata berättelser som löper parallellt, primärhistorien om den försvunne pojken och den förundersökning som Jana och hennes poliskollegor genomför och en sekundärhistoria där Janas mörka förflutna kommer ikapp henne och ställer till problem för det liv hon har skapat åt sig.

I den primära historien har en sexårig pojke försvunnit från sitt hem i samband med att hans mamma blivit dödad, och pojkens pappa som vid tillfället för brotten befann sig på mataffären blir misstänkt och grips. Trots hans genuina sorg över sin sons försvinnande visar han inte några särskilda känslor över att hans fru är död, och snart visar det sig att mer göms under ytan än man först anar.

Berättelsen som löper bredvid handlar om Janas tidigare samröre med en av stadens värsta brottslingar, och hur hemligheten om hennes våldsamma förflutna riskerar att avslöjas då han kräver att få träffa henne i häktet. När Jana vägrar att göra som han vill, hotas en kollega och hon är därmed tvungen att ta ett både svårt och komplicerat beslut.

I texten finns partier med anakronier, som inte hänger ihop med berättelsens nutid utan istället rent tidsmässigt hör ihop med det som utspelar sig tre veckor efteråt, men är det som leder till upplösningen. Då de här prolepserna förekommer sporadiskt och hänger ihop med det sista kapitlet känns de till en viss del osammanhängande, men författarens intention att förleda läsaren fungerar riktigt bra. Berättartekniskt är det här genialiskt, då det för berättelsen åt ett oväntat håll. Samtidigt finns det vissa planteringar i texten som leder läsaren för snabbt till lösningen, vilket inte är en helt optimal egenskap då en kriminalroman som sådan helst inte ska avslöja avgörande detaljer för tidigt i berättelsen.

Persongalleri är något som Schepp är skicklig på, för även om händelserna följer karaktärernas polisiära arbete, så utnyttjar hon textutrymmet väl genom att med få ord gestalta de fiktiva personerna så att det känns som om man känner dem och träder in i deras värld. Det här sker genom en opersonlig allvetande berättare, och kapitlen är uppdelade efter de olika karaktärernas synvinklar. Jana är den som är mest komplex och som därmed kanske borde vara den som är mest intressant. Som karaktär innehar hon inte traditionella feminina egenskaper; utan är istället känslokall, hård, självständig, aktiv etcetera, samt att hon inte ger vika för någon man – inte ens de som älskar henne och som hon själv har känslor för. Det här gör henne förvisso till en stark kvinnlig karaktär, men det faktum att hon utan några problem kan manövrera sitt arbete som åklagare samtidigt som hon letar upp och eliminerar potentiella hot på sin fritid bidrar till komplexa känslor – för genom att bete sig nästintill robotaktigt både handlingsmässigt och relationsmässigt tenderar hon att vara svår att ta till sig. Det blir för verklighetsfrånvänt och för mycket superhjältetema. Personligen gillar jag karaktären Mia mer, för med sina mindre tilltalande personlighetsdrag (ständigt bitter, irriterad och fördomsfull), ständiga pengabekymmer och oförmågan att ha fungerande relationer gör henne mer mänsklig vilket gör henne lättare att tycka om och relatera till.

Sammansättningen av karaktärerna är dock välfungerande, då de med sina olikheter kompletterar varandra. Det här tillsammans med berättelsens stilistik och uppbyggnad gör det lockande att även läsa Emelie Schepps tidigare och kommande romaner.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pappas pojke Bokomslag Pappas pojke
Jana Berzelius (del 4)
Emelie Schepp
Roman
HarperCollins Nordic
400
Vuxna

Spännande kriminalroman där två berättelser löper parallellt med varandra; den ena om en pojke som försvunnit spårlöst i samband med att hans mamma dödats och den andra om huvudkaraktären och åklagaren Jana Berzelius, som på grund av sitt tidigare så mörka förflutna nu måste fatta ett svårt beslut.

Midnattskronan – Sarah J. Maas

Midnattskronan – Sarah J. Maas

I Sarah J. Maas fantasyserie för unga vuxna är den 18-åriga lönnmördaren Celaena Sardothien huvudkaraktär, som ända från det att hon var åtta år har tränats för att bli sin världs mest fruktade och skoningslösa lönnmördare.

I den första delen, Glastronen, får man först möta Celaena när hon hålls som fånge i Endoviens saltgruva där hon slavarbetar, som på grund av undernäring och misshandel är långt ifrån den smidiga och uthålliga lönnmörderska hon en gång var. Då kungen av riket Adarlan anordnar en tävling där vinnaren ska bli hans personliga kämpe, hämtas Celaena till det vackra slottet som är gjort helt i glas av Kronprinsen Dorian Havilliard för att tävla som hans skyddsling. Om hon vinner mot de andra i tävlingen blir hon efter fyra års tjänstgöring hos kungen frisläppt. Chaol Västfall, livgardets kapten och prinsens bästa vän, blir hennes tränare tävlingen och hon blir god vän med både honom och prinsen. Så småningom utvecklas även starkare känslor mellan henne och prinsen även om det är en både farlig och omöjlig kärleksrelation: farlig på grund av den anledningen att kungen inte bara är den som har makten att bestämma över hennes liv, utan även på grund av att han utan att veta om det är hennes värsta fiende. Det var nämligen han som gav order om att mörda hennes föräldrar för tio år sedan, och om kungen får reda på hennes sanna identitet är inte bara hennes liv i fara, utan även planen om att utmana Adarlans styre.

I den andra boken i serien, Midnattskronan, har Celaena påbörjat sin tjänst hos kungen som innebär att döda de personer som kan hota hans plats på tronen. Även om lönnmörderskan är van att ta livet av människor, känner hon att det är motbjudande att döda i kungens namn och iscensätter därför morden och låter de på dödslistan fly. Om kungen får reda på det här blir hon definitivt hängd, men när hennes gamla vän Archer som arbetar som kurtisan dyker upp på dödslistan kan hon inte annat än att ännu en gång gå bakom ryggen på kungen. Men Archer visar sig ha hemligheter som på något sätt är kopplade till prinsessan Nehemia: som är den enda nära kvinnliga vännen hon har på slottet. Nehemia är den som lär Celaena om den gamla världens magi, som kungen förbjudit, och om urdtecknen som har förmågan att öppna portaler till andra världar. När Celaena börjar undersöka detta närmare ser hon snart dess samband med oförklarliga ting som hänt på slottet, och när hon  hittar hemliga gångar som går under slottsbyggnaden sätts något igång som inte går att stoppa, något som hotar att ödelägga hela världen. Men det är inte bara ondskefulla monster och mörk magi som rör sig i och utanför slottet, utan även mänskliga fiender med avsikter att få den makt som de bortglömda urdnycklarna kan ge. Då Nehemia blir brutalt mördad vet Celaena inte längre vem hon kan lita på och hon blir tvungen att snabbt avgöra vem som är vän eller fiende.

Till en början var jag skeptisk till Maas böcker, då jag hade en föreställning om att de var fulla av stereotyper och alltför mycket sliskig romantik. Och jo då, visst finns det en del av den här varan. Historien utspelar sig i en medeltida slottsmiljö, där männen är de som tar viktiga beslut och genom sin ställning i samhället innehar olika grader av makt, medan kvinnorna är passiva och bedöms och värderas utifrån sina yttre attribut gör att det känns väldigt schablonartat. För medan det för kvinnan är av största vikt att välja rätt klänning och där en smal midja verkar vara det som är mest eftersträvansvärt för att kunna imponera på en potentiell make, ligger männens attraktionskraft istället i den fysiskt starka kroppen där ”musklerna spelar under skjorttyget”. Även om bokens protagonist till viss del är både ytlig och materialist så bryter hon mot den kvinnliga normen genom inneha så kallade ”manliga egenskaper”: hon är fysiskt stark, hon är kaxig och rå, hon slåss, dödar och kan allt det finns att veta om vapen, och kan därmed ses som en karaktär som går emot och trotsar det patriarkala systemet. I kontrast till den miljö som hon befinner sig i blir hennes medverkan och karaktärsdrag ännu mer tydliga, och jag förstår författarens poäng med att förlägga historien i en sådan omgivning. På det sätter blir Celanea en symbol för alla de som förlorat sin röst eller aldrig någonsin haft någon att göra sig hörd med. Hon är symbolen för alla människors rätt till sitt eget liv och sin egen frihet.

Det här är en bok som innehåller både fantastik, magisk realism, spänning, vänskap och kärlek och som samtidigt berättar historien om en föräldralös flicka som alltid fått klara sig själv och som trots att hon aldrig ägt sitt eget liv aldrig någonsin ger upp kampen om sin frihet. Tillsammans med den empati man känner för Celaena och det hopp om en bättre värld som trots allt mörker lyser genom i texten gör böckerna enastående, och jag kan bara falla in i den hyllningskör som höjer Maas böcker till skyarna.

I oktober ges Eldens arvtagare ut, som är den tredje delen i serien. Vill man istället läsa böckerna på originalspråket engelska så finns så många som fem böcker redan utgivna, och den sjätte utkommer i maj 2018.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Midnattskronan Bokomslag Midnattskronan
Glastronen (del 2)
Sarah J. Maas
Ungdomsroman
Modernista
2017-06-21
415
Unga vuxna

Om man gillar fantastik där handlingen utspelar sig i slottsmiljö och där kärleksskildringar ingår, kan det här vara rätt bok. Om man dessutom inte har något emot att läsa om en stark kvinnlig karaktär, som råkar vara lönnmördare och som trotsar och utmanar makten och patriarkatet så är det här verkligen den rätta läsningen!

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten – I.V. Steinman

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten – I.V. Steinman

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten är författaren I.V. Steinmans debutbok, och den gavs ut på originalspråket norska förra året. Boken är den första delen i en serie.

Handlingen utspelar sig under några sommarveckor i Oslo; där huvudkaraktären Henny på grund av en ständigt arbetande mor har ett riktigt långtråkigt lov. En dag när hon lämnar tillbaka sin mammas böcker på biblioteket får hon syn på en handskriven lapp där en detektiv söker en assistent, vilket låter som en perfekt sysselsättning! Det visar sig att Balthasar Brun är en erkänd detektiv som har löst många svåra fall, som på grund av hög ålder måste trappa ner på arbetet. Då Henny bara är ett barn måste hon bevisa sin duglighet, för en detektivassistent måste ha vissa speciella egenskaper – och vad passar inte bättre än att ta sig an fallet med den försvunna katten Flamma, som vunnit mängder av utställningstävlingar? Henny får till sin stora glädje oväntad hjälp av Balthasars sekreterares barnbarn, Otto, och tillsammans tillbringar de mycket tid tillsammans för att klura ut vem som har tagit katten och varför.

Det här är en bok som passar utmärkt för högläsning; den har korta kapitel och ett skriftspråk som liknar talspråket, vilket innebär att det är lätt för barnet att hänga med i texten. Dessutom finns det illustrationer på nästan varje sida, varav flera täcker en hel sida. Historien som sådan är även spännande och bjuder in läsaren och lyssnaren att vara med och lista ut mysteriet allteftersom berättelsen fortskrider. För att det här ska bli lyckat krävs att författaren redan tidigt planterar specifika detaljer i texten, som bidrar till att läsaren tillsammans med karaktären kan sätta ihop de olika pusselbitarna och därmed lösa fallet – vilket Steinman behärskar riktigt bra.

Boken har vissa likheter med Martin Widmarks böcker om Lasse-Majas detektivbyrå; främst av den uppenbara anledningen att även Steinmans bok innehåller ett mysterium som den intelligenta och noggranna karaktären till slut löser, utan hjälp av någon vuxen. Även här finns två karaktärer som hjälps åt, en flicka och pojke som är vänner och kompletterar varandra på ett bra sätt. Just frånvaron av föräldrar och hur kompetenta barnen är i olika situationer som ibland utgör fara, är ett utmärkande drag och något som präglar både Widmarks och Steinmans böcker.

Dock finns det i den här berättelsen inte några misstänkta gärningsmän i form av bikaraktärer att utgå ifrån och bocka av ju fler ledtrådar man får, vilket de något övertydliga ledtrådarna eventuellt kan kompensera för. Gillar man Lasse-Majaböckerna kan man dessutom sakna genomgången av karaktärer innan själva berättelsen börjar, samt en karta över staden för att lättare kunna orientera sig. Men det här är egentligen petitesser, och är gissningsvis inget som kommer att påverka hur Steinmans böcker om Henny kommer att tas emot av läsande och lyssnande barn och deras föräldrar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten Bokomslag Balthasar Bruns detektivbyrå. Mysteriet med den försvunna katten
Balthasar Bruns detektivbyrå (del 1)
I.V. Steinman
Barnroman
Modernista
2017-07-14
160
6-9 år, 9-12 år

Den första boken i en ny detektivserie som handlar om Henny, som tillsammans med sin nyfunna vän Otto måste lösa mysteriet med en försvunnen katt för att få bli Balthasar Bruns nya detektivassistent. En bra bok som både fungerar som högläsningsbok och att läsa själv, med fina svartvita illustrationer.

Du känner mig så väl – David Levithan & Nina LaCour

Du känner mig så väl – David Levithan & Nina LaCour

Utan att ha läst något av vare sig David Levithan eller Nina LaCour innan, ska jag försöka bedöma och granska deras gemensamma verk, Du känner mig så väl. Tillsammans skapar och väver de samman en berättelse utifrån huvudkaraktärerna Mark och Kates olika synvinklar, där kapitlen är uppdelade mellan de två. Trots att de går på samma skola och läser fördjupad matematik ihop, har de knappt hälsat på varandra innan deras vägar möts utanför klassrummet – närmare bestämt på Pride-festivalens första kväll när Mark precis har dansat i bara kalsongerna på bardisken i en gaybar, där även Kate befinner sig efter att ha smitit från en fest för att hon inte är redo att träffa sin bästa väns kusin, som hon aldrig träffat men ändå är förälskad i.

De båda berättarrösterna är personliga jagberättare, vilket gör att karaktärernas egna personliga upplevelser och erfarenheter med att vara ung och homosexuell beskrivs. Det här berättargreppet medför att det som inte hör till det heteronormativa får plats och utrymme, något som förvisso blir mer vanligt inom ungdomslitteraturen men som ändå inte på långa vägar kan jämställas med hur utgivningen ser ut för böcker där heterosexualitet är den överordnade normen.

Trots en väl genomtänkt idé och ett tematiskt upplägg så det finns vissa problem med boken, och det är att historien helt enkelt är inte är tillräckligt sammansatt för att vara övertygande. Bland annat känns Mark och Kates vänskapsrelation för bra och stabil – fast de inte känt varandra i mer än en vecka så är det som om de varit vänner i flera år. Jo man kan man stöta ihop med en bekant person på en pub, som på en gång visar sig vara ens själsfrände – men att det sker exakt den kvällen när Mark är uppriven på grund av att hans bästa vän Ryan, som han är förälskad i och har haft ett intimt förhållande med inte längre vill vara mer än vänner, känns långsökt och inte särskilt troligt.

Texten som sådan är lätt och behaglig att läsa; och samspelet mellan författarna fungerar riktigt bra då man inte kan avgöra vad som är skrivet av vem (inte jag i alla fall!). Berättelsen innehåller både mysiga och varma beskrivningar av hur vänskap och kärlek kan se ut, vilka kombineras med skildringar av hur komplicerade och svåra dessa relationer även kan vara. Men trots det så blir det hela till slut lite tjatigt och långdraget, och även om det förvisso tillkommer nya saker i berättelsen så känns det som om man befinner sig på samma ställe boken igenom – både miljö-händelse- och känslomässigt, utan att komma någon vart. Det här gör att Levithan och LaCours bok trots sina komponenter inte berör så mycket som den skulle kunna göra.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Du känner mig så väl Bokomslag Du känner mig så väl
David Levithan & Nina LaCour
Ungdomsroman
Modernista
2017-06-21
236
Unga vuxna

När Kate och Mark möts för första gången på Pride-festivalen är det som att de äntligen hittat sin saknade och efterlängtade själsfrände, och äntligen har de någon som förstår dem till fullo. Tillsammans blir de starkare, och stöttar varandra genom både hjärtesorg och den osäkerhet och rädsla som följer när man inte är vet om man har hittat rätt plats i livet.