Browsed by
Författare: Sandra

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte – Rachel Renée Russell

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte – Rachel Renée Russell

Rachel Renée Russell är författaren till den omåttligt populära bokserien Nikkis dagbok, där den nionde delen snart kommer ut. Den nya serien har många gemensamma nämnare med Nikki-böckerna, både till utformning och innehåll. Till exempel är även den här boken skriven i dagboksform, där protagonisten som hör till de icke-populära eleverna hamnar i trubbel med de som är populära på skolan. Texten består av kapitel där olika pinsamma och förnedrande situationer återberättas i efterhand, med bilder som illustrerar händelserna.

Max Crumbly har blivit hemundervisad av sin farmor under hela sin skolgång, men börjar nu i en klass i South Rigde Middle School. Men det visar sig snabbt att skolan inte är den fristad som han hoppats på – vilket beror på en klasskompis som går under namnet ”Mobbaren Thurston”, som precis som namnet antyder är en riktig plågoande som har för vana att låsa in Max i sitt skåp. När det händer en fredag då alla är på väg hem för helgen, uppstår dock ett krisläge. Då ingen kan hjälpa honom att öppna återstår tre långa dygn utan mat och vatten, utrymme att sträcka på benen, och knappt något syre. Dessutom är han i stort behov av att lätta på blåsan! Det är alltså här, fast i sitt eget skåp, som han skriver i sin dagbok. Mycket för att han inte direkt har något annat att syssla med, men mest för att det ska finnas bevis för att det är Mobbaren Thurston som är orsaken till Max eventuella död.

Det visar sig att skåpsituationen inte är det enda Max behöver bekymra sig över; för när han till slut lyckas ta sig ut visar det sig att inbrottstjuvar befinner sig inne i skolan – som efter att han avslöjat sig är ute efter honom. Berättelsen slutar med en cliffhanger, vilket gör att man inte får reda på hur det kommer att gå för den otursförföljde Max. Får då det nervpirrande slutet läsaren att vilja läsa fortsättningen? Nja, inte egentligen. Enligt mig hade berättelsen tjänat på att avslutas i första boken, då historien som sådan redan kändes seg och utdragen som det var. Då jag inte är förtjust i böckerna om Nikki, jublar jag inte heller över den här boken. För det enda som i princip skiljer den här boken från Nikki-böckerna är att den har en protagonist av manligt kön, vilket visst kan vara bra då pojkar behöver uppmuntras i sin läsning och just den här typen av böcker där lättsmält läst text kombineras med ”serietidningsbilder” faktiskt lockar till läsning.

Många barn finner de här böckerna underhållande och plöjer dem i en rasande fart, och en bok kan väl egentligen inte få bättre betyg än så, att de lyckas skapa läslust? Men som vuxen läsare och recensent måste jag ändå granska texten utifrån dess litterära kvalitet och egenskaper. Att påstå att den här boken inte är något litterärt mästerverk är det väl egentligen ingen som ifrågasätter, och litteratur kan mycket väl vara läsvärd ändå. Det som gör läsningen av Den otursförföljde Max Crumbly #1 . Skolans hjälte till en mindre bra läsupplevelse är främst dess brist på originalitet, vilket gör att det i texten finns en enformighet som inte bidrar till några överraskningar. Det som ändå gör att man härdar ut är att det i vissa partier faktiskt blir komiskt, trots den nästan karikatyrmässiga skildringen av brottslingarna och deras beteende.

Trots mitt negativa utlåtande, så tror jag som sagt att det är väldigt många barn som uppskattar och läser böckerna om Max Crumbly med glädje!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte (The Misadventures of Max Crumbly 1: Locker Hero) Bokomslag Den otursförföljde Max Crumbly #1. Skolans hjälte (The Misadventures of Max Crumbly 1: Locker Hero)
Den otursförföljde Max Crumbly (del 1)
Rachel Renée Russell
Barnroman
Modernista
2016-10-03
303
9-12 år

Möt Max Crumbly: en extremt otursförföljd kille som efter flera års hemundervisning äntligen ska få börja i den riktiga skolan! Men det blir inte riktigt som han tänkt sig...

Minnet av vatten – Emmi Itäranta

Minnet av vatten – Emmi Itäranta

I Emmi Itärantas Minnet av vatten är världen är en orolig plats där krig och maktutövning utspelas och där hotet om individens frihet ständigt finns närvarande. Kina har erövrat Europa, och det som kallas för Skandinaviska Unionen har ockuperats av staten Nya Qian. Istället för att vara ett högteknologiskt samhälle, finns inga datorer eller mobilen kvar utom på metallskroten. Inte heller någon kunskap om de gamla apparaterna och hur de användes finns kvar.

Som dystopi innehåller romanen alla de klassiska elementen; så som att handlingen utspelar sig i en framtid som präglas av osäkerhet och otrygghet på grund av människans negativa påverkan på jordens resurser. I Itärantas bok är det vattenbrist som hotar mänskligheten, vilket leder att människor inte får tillräckligt mycket vatten eller i desperation dricker smutsigt vatten som gör dem sjuka. Flera i byn bryter därför mot vattenlagarna, och försöker dra egna ledningar för att få tillgång till mer och friskare vatten, vilket innebär husarrest och avrättning för de påkomna.

Militärens auktoritet och makt över invånarna präglar deras vardag, och det gäller att hålla sig väl med soldaterna. När Noria i samband med sin utbildning får reda på hemligheten om vattenkällan uppe i bergen som vaktats av många generationers temästare före henne, blir relationen till de högt uppsatta militärerna som brukar delta i teceremonier, inte bara något som bidrar till en inkomst utan även kan komma att påverka hela hennes framtid. Alla i armén är män, vilket i sig leder till en en samhällsordning där män står för makten. Den här hierarkin blir ännu mer påtaglig när en nyanländ kommendant vid namn Taro gör klart för Noria hur mycket han föraktar henne som kvinnlig temästare, då det vanligtvis är ett manligt yrke. Taro misstänker att familjen bryter mot vattenlagarna, och påbörjar därför en utredning som kommer att bryta ner fadern mer och mer.

Taros medverkan i berättelsen och de motstridiga känslor han bidrar till för Noria, är en stor del av hennes personliga utveckling. Som protagonist går hon från att vara ambivalent och tvekande inför att bli temästare, men när heder och arv hotas så kommer hennes intressen istället att handla om uppgiften att skydda och värna om vattnet och dess väsen. Genom sitt uppdrag växer Noria, och ser därmed på tillvaron på ett annat sätt – platsen och de små tingen i och runt huset  får ett större värde; även faderns värderingar ses på med mer förståelse och vördnad.

I texten byggs i del I och II upp en spänning som leder till det oundvikliga som berättelsen mer eller mindre hela tiden pekar mot. Genom de nära beskrivningar av de förberedelser som görs upp inför avfärd från byn finns därmed en förväntan, vilket avbryts abrupt då spåret plötsligt ändras. Det här är ett vanligt förekommande drag i dystopier, och känns till en början som en besvikelse. Men efter att ha låtit historien vila hos en ett tag så inser man hur allt hänger ihop; både struktur- och symbolmässigt.

Boken är uppdelad i tre delar, där varje del inleds med ett stycke om vattnet som element där länken mellan vatten och död hela tiden upprepas – formuleringarna är olika men har ändå samma betydelse och mening. Prologen och de sista sidorna av texten är ett annat exempel på hur berättelsen hänger i hop på ett fint och synkroniserat sätt. Det som formar och genomsyrar hela texten är nära förbundna vattnet och döden är, deras ofrånkomliga oskiljaktighet då människan är gjord av dem båda. Det här konkretiseras i slutet då Noria innan hon dör dricker en sista kopp av te bryggt på källvattnet som gett hennes kropp liv, en symbol för friheten att själv få välja sitt eget slut. För vattnet är ett föränderligt element: likväl som fördriver döden, så tar det liv. Och det enda man kan veta med säkerhet är att vattnet och döden är förbundna, i världen och i oss.

Minnet av vatten är Emmi Itärantas debutroman; den har belönats med flera priser och har översatts till mer än 20 språk.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Minnet av vatten Bokomslag Minnet av vatten
Emmi Itäranta
Ungdomsroman
Modernista
2017-05-16
288
Unga vuxna

En dystopisk roman som skildrar hur krig och militär maktutövning präglar vardagen för den sjuttonåriga huvudkaraktären Noria och hennes familj och vänner. Berättelsen skildrar en dyster framtid där den globala uppvärmingen har lett till att jordens vattenresurser tagit slut, och där människans existens är hotad. Men mest av allt är det kanske en berättelse om individens frihet; att kunna bestämma över sig själv och göra sina egna val.

Tisteltankar – Anette Eggert

Tisteltankar – Anette Eggert

Anette Eggert har tidigare gett ut mellanåldersserien Djurräddarklubben, samt undomsboken Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt (2011). Eggert skriver på sin hemsida att hennes texter handlar om vardagens dramatik, och om känslor och händelser som många kan känna igen sig i.

Precis det är utmärkande för hennes senaste ungdomsbok Tisteltankar, som kom ut i april i år. Berättelsen har sin utgångspunkt när Linn och hennes mamma ska hämta hennes mormor vid tågstationen. De har inte setts på ett tag, och Linn ser fram emot att umgås med sin mormor som hon alltid stått nära. När mormodern får en hjärtattack på perrongen och dör, ruckas inte bara Linns yttre tillvaro, utan händelsen leder även till att Linn börjar reflektera över och omvärdera både sig själv och andra.

Den där dagen då hennes mormor dog befann sig Tim, som hon känner igen från skolan, också på tågperrongen. När de börjar i samma klass i åttan dras hon till Tim, som trots att han blir mobbad på grund av sin övervikt, inte låter de elaka kommentarerna bryta ner honom. Hans utanförskap gör dock att hon bara vågar umgås med honom utanför skolan, för den person som Linn är på ytan, är inte den hon är i sitt inre. I skolan umgås hon med personer som hon egentligen inte har något gemensamt med och gillar, men för att inte bli ensam och verka onormal så spelar hon med i det sociala spelet, dag efter dag. Samtidigt utkämpas ett krig i hennes huvud, då de tankar som hon kallar för tisteltankar hela tiden maler och maler: för varför tänker hon en sak men gör och säger en helt annan? Varför är livet så svårt och frustrerande: med föräldrar utan en påsatt mask och med riktiga känslor, och varför blir människor dömda för hur de ser ut? Och vad ska man göra när man inte vet hur man ska bete sig och vem man vill vara?

Eggerts använder sig av en intradiegetisk och personlig berättare där berättandet ofta sker genom en inre monolog, och den bokstavliga synvinkeln medför att man kommer nära protagonistens själsliv och får ta del av de frågor som hon ständigt brottas med.

Även om texten och handlingen emellanåt känns en aning monoton och enformig, så visar den på ett konkret sätt hur komplext och komplicerat livet är – framförallt när man som tonåring genomgår en identitetskris där man försöker hitta sig själv och sin plats i världen.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Tisteltankar Bokomslag Tisteltankar
Anette Eggert
Ungdomsroman
Opal
2017-04-03
237
12-15 år

En ungdomsroman som behandlar svårigheten att hitta sig själv och våga vara den man är. Den inre monologen gör att man kommer nära karaktären, vilket är romanens styrka. Emellanåt blir det dock monotont och enformigt, vilket gör att texten ibland känns svårtuggad.

Labyrint. Vägen in – Karin Pasche

Labyrint. Vägen in – Karin Pasche

Karin Pasche debuterade med romanen Labyrint. Vägen in i januari i år, och boken är den första delen i en serie där spänning blandas med magisk realism.

Historien utspelar sig i ett nutida Stockholm, och inleds med att bokens protagonist Julia befinner sig på sjukhus på grund av en allvarlig hjärninflammation, som gör att hon hallucinerar och har stora minnesförluster. Sjukdomen påverkar hennes förmåga att arbeta och umgås med andra människor, och hon stänger därför in sig in sin lägenhet som hon hyr i andra hand. Emellanåt måste hon dessvärre bege sig ut för att handla mat eller utföra andra ärenden, och det är när hon befinner sig utomhus som hon får de hallucinatoriska synerna, som utgörs av en sorts dimma som leder henne i en viss riktning, som bringar henne en osannolik tur – hon vinner miljonbelopp två gånger om och träffar rikemanssonen Jake, som hon blir förälskad i. Det finns dock en annan orsak till att Julia och Jacks vägar korsas, något som försätter dem båda i livsfara.

Rent berättarmässigt så finns det  i texten en del brister som man lägger märke till. Det som stör läsningen är framförallt överanvändningen av ord som ”denna” och detta” som upprepas i var och varannan mening. Relationen mellan karaktärerna, och framförallt den mellan Julia och Jake som den målas upp känns inte helt trovärdig: det blir för mycket velande fram och tillbaka när Julia går från att vara en misstänkt brottslig, till att frikännas från all skuld, till att bli lite misstänkt igen, för att sedan få Jack att bli upp över öronen förälskad i henne. Dialogerna känns ibland för spontana och konstlade, framförallt när den annars så reserverade och kritiska Julia blir som förbytt när hon träffar gatupredikanten Job. Det finns även i hennes beteende gentemot Jake en tvetydighet, och det här gör att hon som protagonist blir svår att få grepp om emellanåt. Trots det så är Julia en karaktär som fastän hon ofta har en fysiskt och emotionell bräcklighet även har en sorts råhet och beslutsamhet i sig, som gör att jag gillar henne. Att skapa en ung karaktär med social fobi, litet kontaktnät och en problematisk arbetssituation är ett bra val av författaren, då det faktiskt speglar en realitet som många kan känna igen sig i.

De magiska och övernaturliga elementen är det som driver handlingen och därmed spänningen framåt, och Julias hjärna fungerar som en sorts katalysator för de kedjehändelser som utspelar sig. Pasche ställer i sin roman flera intressanta filosofiska frågor, vilket i sig gör boken värd att läsa. Vad är egentligen verkligheten; är den resultatet av hur vi upplever omvärlden med våra sinnesintryck, eller är det endast en illusion och något som döljer den verkliga verkligheten? När verkligheten förändras för Julia, sker en transformation inom henne som kan ses som en symbol för identitetsskapande. Och även om romanen kan ses som en spännande thriller med övernaturliga inslag, är det just Julias förvandling som är romanens styrka.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Labyrint. Vägen in Bokomslag Labyrint. Vägen in
Labyrint
Karin Pasche
Ungdomsroman, Roman
Hoi Förlag
2017-01-21
386
Unga vuxna, Vuxna

En spänningsroman som innehåller både deckarinslag och övernaturliga element!

Vänder sig till både unga vuxna och vuxna läsare.

De förlorade – Henrik Fexeus

De förlorade – Henrik Fexeus

Henrik Fexeus är en känd psykologisk manipulatör och mental illusionist, och har skrivit sju böcker inom det populärpsykologiska området. I vår debuterade han med sin första skönlitterära roman för unga vuxna, De förlorade, som är den första delen i serien Den sista illusionen. Med tanke på Fexeus bakgrund är det kanske inte så konstigt att hans romanserie har fått just den titeln, och att händelserna utspelar sig i gränslandet mellan verklighet och illusion.

Lyckas Fexeus då att skapa en trovärdig skildring av en sådan tillvaro, sedd ur ett par ungdomars perspektiv? Svaret är ja, till viss del.

Berättelsen håller stundtals hög kvalitet; karaktärsskildringarna av Ky och Adam känns övertygande, miljön nere i tunnlarna är riktigt bra beskrivet, och det som utspelar sig där nere med kartor och hemliga gångar är de delar i berättelsen som känns mest genomtänkt och det som är historiens kärna – hemligheten, de utvalda, hotet från något okänt som de måste gömma sig från. Gruppen som helhet får jag dock inte riktigt grepp om, och det är en aning långsökt med totalvändningen med Bossi och Jaquin, men eventuellt är det här ett sätt att i kommande böcker skapa en mer dynamisk grupp med starkare relationer mellan karaktärerna som är kvar; vilket behövs för att klara av det hot de står inför.

Genom att återge Ky och Adams version av de klaustrofobiska och hallucinatoriska upplevelserna skapas kombinationen ångest och surrealism, som är riktigt lyckad för att få till den stämning som behövs. Den spänning som författaren skapar genom att sätta karaktärerna i flera olika farliga situationer planas dock ut en del, då händelserna inte leder till något avgörande svar på alla de frågor som läsare samlar på sig under läsningen gång, och de lämnas därför obesvarade. En viktig fråga är om de grå varelserna och deras intention, vilket är något som inte borde kännas riktigt så här oklart när boken är utläst.

Författarens avsikt att få läsaren att stå undrande över verklighetens varande fungerar för det mesta väl, men de många lösa trådar som finns i berättelsen gör att man emellanåt känner sig frågande och förvirrad på ett sätt som är förknippat med berättelsens delvis bristande struktur.

Men det finns i Fexeus historia något som känns originellt och nyskapande, och som inger nyfikenhet. Därför ska det bli intressant att se hur den utvecklar sig i nästa del, och åt vilket håll trådarna leder.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

De förlorade Bokomslag De förlorade
Den sista illusionen (del 1)
Henrik Fexeus
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-04-21
334
Unga vuxna

Tänk om världen som vi känner den är en illusion? Tänk om det som vi ser som verkligheten, egentligen styrs av något som vi inte har någon kännedom om? Som styr och har all makt över oss? Det här är frågor som man som läsare ställs inför i Henrik Fexeus nya roman för unga vuxna!

Barnet i mossen – Siobhan Dowd

Barnet i mossen – Siobhan Dowd

Historien utspelar sig i Irland under tidigt 80-tal; oroligheterna i landet präglar vardagen och militären vaktar gränsen till Nordirland. Protagonisten Fergus är mitt inne i en intensiv tentaperiod, där hans resultat kommer att påverka om han kommer in på läkarutbildningen i Aberdeen eller inte, och därmed hur hans framtid blir. Men han har mer att tänka på än endast studierna, då hans storebror sitter i fängelse på grund av sitt samröre med IRA. Oron för brodern växer, då hungerstrejken som han och andra interner inlett med anledning av Margaret Thatchers beslut att de inte tillåts behandlas som politiska fångar, kan leda till hans död.

I samma veva gör Fergus en fasansfull upptäckt när han och hans farbror Tally en tidig morgon är uppe vid kullarna vid gränsen, för att på olagligt vis samla in torv att sälja. Upptäckten visar sig vara en kropp av vad man först tror är en liten flicka, men som sedan visar sig vara en kortväxt ung kvinna som levde för 2000 år sedan, som kommer att kallas Mel. Fergus blir bekant med arkeologen som har hand om fyndet och hennes dotter, Cora, då de i brist på husrum i byn får bo på det Bed & Breakfast som Fergus mamma sporadiskt driver. Cora är allvarlig och mystisk, och hennes sätt att vara både okuvlig och skör gör att Fergus i henne hittar någon som han både attraheras av och finner en själslig samhörighet med.

Med endast de här ingredienserna skulle historien ha varit en bra läsupplevelse; men Dowd låter sig inte nöjas här, utan går djupare genom att väva ihop dåtid och nutid och de sammanhang som förenar dem, vilket skapar en mångfacetterad och mångbottnad berättelse.

Det finns i historien en parallell berättelse som är Mels, som markeras genom kursiv stil och som har en personlig jagberättare; till skillnad från den allvetande opersonliga berättare som återger Fergus perspektiv. Det här gör att Mel talar direkt till läsaren, vilket gör att det känns som om den tid som skiljer dåtid från nutid inte existerar.

Trots att texten till största del skildrar en dyster vardag där framtiden är oviss, och där man tvingas acceptera tillvarons varande, så finns det i boken ett budskap som syftar till det motsatta: människans förmåga att till en viss del själv styra över sitt liv och öde, att bryta sig loss och frigöra sig från det som håller en fast – vare sig det är samhällets normer och värderingar eller det socioekonomiska och kulturella arv som man bär på.

Självuppoffring är kanske inget man definierar frigörelse av jaget och självet med, utan tvärtom dess motsats. Dowds berättelse kan tyckas dra och spreta åt båda hållen, dels den frigörelse Fergus är på väg emot genom att fly byn och börja ett nytt liv på universitetet, men också hur han är villig att offra sin egen frihet och framtid för sin brors skull. Mels kortväxthet gör att hon blir utstött, och det är bara genom bybornas acceptans som hon kan få frigörelse. Istället offrar hon sig själv när hon felaktigt döms till döden, istället för att hennes bror ska avrättas. Det som tycks få berättelsen att verka osammanhängande är istället berättartekniskt väl genomtänkt, och förbinder och förenar.

Det är just motsatsförhållandet som gör Barnet i mossen till en sådan exceptionell läsupplevelse – att se hur de fint sammanflätade trådarna förenar självets uppoffring med dess frigörelse; och det enastående och vackra i att offra sitt eget liv och vad det är värt för den kärlek man hyser till en annan människa.

För Barnet i mossen tilldelades Siobhan Dowd postumt det brittiska litteraturpriset Carnegie Medal, för 2009 års bästa ungdomsbok.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Barnet i mossen (Bog Child) Bokomslag Barnet i mossen (Bog Child)
Siobhan Dowd
Ungdomsroman
Atrium Förlag
2017-02-15
346
Unga vuxna

En enastående berättelse där vedertagna sanningar hela tiden måste omprövas, och där två till synes olika berättelser vävs samman och förenas på ett mycket skickligt och genomtänkt sätt.

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen – Åsa Larsson, Ingela Korsell & Henrik Jonsson

Pax Vitormen är den åttonde delen i den otroligt populära urban fantasyserien av trion Åsa Larsson, Ingela Korsell och Henrik Jonsson. Böckerna handlar om syskonen Alrik och Viggo, som på grund av att deras mamma inte kan ta hand om dem tillfälligt bor i ett fosterhem i Mariefred. I staden finns flera av de bikaraktärer som spelar en viktig roll för handlingen, bland annat Estrid och Magnar som vaktar det gamla biblioteket där böcker med magiska formler finns bevarande, Iris – den unga tjejen som är hemlös och som har starka häxkrafter, Maggan Migrän som arbetar som skolsköterska men som även döljer sitt samröre med de mörka krafterna som är på väg att ta över staden och dess invånare. I biblioteket finns något som är väldigt åtråvärt för de den som kallar sig för Svarthäxan, som gör allt för att ta sig igenom det skydd som hela tiden verkar försvagas. Alrik och Viggo visar sig vara de nya väktarna som ska ta över efter Estrid och Magnar, men redan nu måste de hjälpa till att skydda biblioteket. Men killarna har även andra problem som de ständigt måste handskas med, då de på skolan utsätts för trakasserier vilket ökar det sociala utanförskap som de är i på grund av uppväxten med en alkoholiserad mamma.

I den förra boken, Pestan, härjade en smitta i staden som gjorde många människor sjuka, vilket visade sig vara blyförgiftning orsakad av en sorts keramik som såldes på marknaden. Samtidigt som Alrik, Viggo och de andra försöker finna ett botemedel, tror sig Iris ha kommit på vem Svarthäxan egentligen är, och vart hon kan hittas…

I den nya boken är Iris plötsligt spårlöst försvunnen, och ett litet barn blir bokstavligt talat uppslukad av jorden när hon är ute och leker med sin äldre granne. Med hjälp av de gamla böckerna i biblioteket får Estrid och Magnar fram att det som finns under marken troligtvis är en så kallad Vitorm – en uråldrig och mytisk varelse som till utseendet liknar en blandning mellan en gigantisk orm och drake. Och om dess skräckinjagande utseende inte vore nog så framkommer även att de letar efter barn att äta. Dessutom verkar Vitormen nu ha siktet inställt på Iris! Hur ska Alrik och Viggo hitta henne i tid, och hur ska de onda krafterna kunna besegras?

Det som gör serien så fantastiskt bra handlar såklart om den spänning som hela tiden finns närvarande, och de nordiska väsen som man som läsare i varje bok får bekanta sig med. De otroligt detaljerade och snygga svartvita illustrationerna gör även sitt, och genom att komplettera texten är de är en stor del av berättelsen. Även kombinationen av realism och fantastik där karaktärerna får slåss mot såväl verklighetstrogna problem som påhittade är säkerligen en av anledningarna till att serien har blivit så omåttligt populär.

Maran, del nio i serien, utkommer i oktober. Det går att förboka den redan nu! Låt oss hoppas att vi inte behöver vänta särskilt länge på den sista och avslutande delen i serien, vars titel är Draugen.

Bonnier Carlsens hemsida kan du läsa mer om Pax-serien; där finns det både information om böckerna och författarintervjuer.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pax Vitormen (del 8) Bokomslag Pax Vitormen (del 8)
Pax
Åsa Larsson & Ingela Korsell
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-06-12
200
9-12 år

Den hemska smitta som drabbade Mariefred tycks ha försvunnit, och de drabbade har fått lämna sjukhuset. Men återigen händer det konstiga saker som hotar staden; ett litet barn försvinner då det dras ner under marken av en fasansfull varelse som tycks vara på jakt efter Iris, som är spårlöst försvunnen. Samtidigt är Svarthäxan och de mörka krafterna närmare än någonsin.

Hur ska Alrik och Viggo hitta Iris i tid, och hur ska de kunna stoppa Svarthäxan?

Det här är spänning och fantastik när det är som bäst!

Författarintervju med Charlotte Cederlund

Författarintervju med Charlotte Cederlund

Charlotte Cederlund är uppvuxen i Lund och bor med sin familj på en åker utanför stan. Hon älskar att skriva, läsa, resa och umgås med vänner. Och att skydda mot brand, för förutom att vara författare är hon nämligen brandingenjör!

Du debuterade som författare med ungdomsromanen Middagsmörker 2016. Har du alltid skrivit mycket?

Ja, jag har alltid skrivit mycket. Faktum är att jag bestämde mig för att bli författare redan i tredje klass och min första roman skickade jag till förlag i gymnasiet. Den blev tyvärr refuserad men jag lärde mig massor på att skriva den!

Idijärvitriologin utspelar sig i Lappland, långt bort från Lund där du är uppväxt och även bor nu. Hur kom det sig att du valde att förlägga handlingen 140 mil från den miljö som är välkänd och bekant för dig själv?

Jag har nog alltid gillat det som är lite okänt och dragits till platser där jag aldrig har varit förut. Att det blev böcker om just Lappland var dock en slump, och jag har fått göra väldigt mycket research för att skriva en trovärdig berättelse om en plats som inte är min egen.

Hade du kunskap om samerna sedan innan?

Nej, jag visste nästan inget om samer innan jag började skriva mina böcker. Vi lärde oss inget om deras kultur i skolan, och i Skåne rapporterar inte tidningarna särskilt mycket som det som händer i Lappland.

I dina böcker märks ett tydligt ”vi och dom”-tänk, hur svenskar ser ner på och anklagar samerna för att ta deras skattepengar bland annat. Samernas situation är en väldigt viktig fråga, och din roman sätter fingret på något som det precis som du menar inte skrivs och pratas så mycket om. Var din tanke att få ut den här informationen till dagens unga?

Det blev viktigt för mig att utöver fantasyinslagen skildra sådant som faktiskt händer mellan samer och svenskar. Väldigt många av de rasistiska händelser jag beskriver i mina böcker är baserade på tidningsartiklar eller forumtrådar jag läst. Innan jag började skriva böckerna visste jag inte att samer var utsatta för rasism och det blev ett hårt uppvaknande när jag insåg att de får utstå ungefär samma saker som invandrare får utstå i andra delar av Sverige.

Foto: Niklas Herrström
Foto: Niklas Herrström

Vet du hur dina böcker har tagits emot av samerna själva?

Jag har fått väldigt fin respons från samiska läsare som hört av sig och sagt att de är glada att det kommer mer litteratur som handlar om deras värld. När jag besökte Kiruna förra året blev jag jätteglad när jag fick höra av många att jag beskrivit miljöerna helt rätt.

Huvudpersonen Áili har förmågan att ta sig till andevärlden och har ett starkt band till djur och natur. Är relationen till djur och natur något som du själv kan relatera till?

Relationen till djur kan jag definitivt relatera till. Jag älskar djur, jag var hästtjej hela uppväxten och idag har jag hund och katt. Sedan älskar jag att bo på landet och ha gräs, åkrar och träd runtomkring mig. 

Áili går från ett utanförskap till ett annat; från att vara annorlunda på grund av sitt speciella öga till att vara utanför då hon varken är same eller svensk. Finns det en anledning till varför du valde att teckna henne på det sättet?

Utanförskap är intressant att skildra eftersom de flesta ungdomar upplever det någon gång under uppväxten. Det behöver egentligen inte bero på sådant som ”syns” utåt, som utseende eller etnicitet, utan bara på hur man känner sig. Jag själv kände mig ofta utanför i skolan och hade svårt att veta vilken min plats var. Därför ville jag skriva om det, i en förstärkt form.

Man kan påstå att Áili utvecklas genom berättelsens gång just på grund av sin utsatthet och sitt utanförskap. Just föräldralösa barn och unga som på grund av sina speciella gåvor ses som annorlunda och som räddar världen är vanligt förekommande inom fantasygenren. Ville du knyta an till den traditionen?

Det är ju en välbeprövad berättartradition av en anledning, att följa någon som klättrar upp från botten och hittar sig själv på vägen är ju jättespännande och något man gärna inspireras av.

Hur går skrivprocessen till? Hur lång tid brukar gå från idé till färdigt manus?

Middagsmörker var en lång process. Jag skrev på boken i tre år innan jag fick förlagsavtal och den har existerat i oändligt många versioner. Boken var nog på ett sätt min skrivarutbildning för de två andra böckerna har gått lättare. Jag är en ganska så strukturerad författare. Jag skriver synopsis och plottar varje kapitel innan jag börjar skriva. Det låter kanske tråkigt men min kreativitet dör helt om jag inte vet vart berättelsen ska ta vägen.

Vart man sitter och skriver som författare verkar variera väldigt mycket. Är du en författare som föredrar tystnaden hemma eller hellre sitter bland folk på caféer, bibliotek etcetera?

Jag kan faktiskt skriva nästan var som helst; på ett tåg, på ett café, vid köksbordet. Oftast blir det dock att jag skriver i mitt skrivrum som har utsikt över våra äppelträd. Men caféskrivande är trevligt och miljöombyte kan vara den bästa medicinen när skrivande går trögt.

Du arbetar även som brandingenjör, och du har en liten son. Hur hittar du tid till skrivandet?

Det är en utmaning! I år har jag faktiskt gått ner lite i tid så att jag har en skrivdag i veckan. Utöver det skriver jag någon timme på kvällen här och där. I framtiden drömmer jag om mer skrivtid och målet är att kunna försörja mig som författare åtminstone på halvtid.

Har du några bra tips på hur man lyckas med sitt skrivande? Hur gör man för att inte ge upp när det går trögt, och hur gör man för att hitta tonen och berättarrösten?

Det som hjälpte mig allra mest när jag skrev min första bok var att dissekera andra böcker, alltså läsa om favoritböcker och verkligen studera hur de är uppbyggda. Det lärde mig jättemycket om struktur, plantering och slut (Charlotte beskriver plantering så här: genom att nämna något i förbigående tidigt i texten planterar man tanken i läsarens huvud så att det blir mer effektfullt när saken eller karaktären kommer upp senare i berättelsen). Sen tror jag att man måste acceptera att skrivandet inte alltid kommer vara roligt. Ibland är det jättetrögt att skriva en viss scen och då är det bara att arbeta sig igenom den ändå och låta den bli dålig. För mig funkar det i alla fall, det enda som botar skrivkramp för mig är att skriva mer.

2018 kommer Midnattsljus ut, som är den sista och avslutande delen i Idijärvi-trilogin. Kan du avslöja några detaljer för oss som knappt kan vänta?

Jag kan avslöja att det kommer att bli ett litet miljöombyte och att en bikaraktär från de två första böckerna kommer dyka upp och få en betydligt större roll.

Till sist, den obligatoriska frågan. Har du några planer på andra skrivprojekt?

Jag har faktiskt flera skrivprojekt på gång! En bilderbok för små barn, en faktabok för barn och en dystopi som jag och min bror började skriva på för tre år sedan. Jag ser fram emot att få utmana mig själv och jobba med något nytt, samtidigt vet jag att jag kommer sakna Áili och gänget extremt mycket när Midnattsljus är klar.


Charlotte finns även på Instagram och Facebook! Hon har även en egen hemsida, den hittar du här.

Läs gärna min recension av Gryningsstjärna.

Idijärviserien, del 1 och 2. Del 3 utkommer 2018.

Inatt jag drömde – Mårten Melin

Inatt jag drömde – Mårten Melin

I Mårten Melins nya mellanåldersbok Inatt jag drömde är det fantasin som står i fokus. För tänk om man kunde besöka andra människors drömmar, och där få saker och ting att existera eller försvinna med en endaste tanke? Mat, byggnader, landskap, djur, människor…? Den här förmågan upptäcker Malik att han har, en natt på sommarkollot när han inte kan sova. Plötsligt finns det ett skimrande drömhål ovanför hans rumskompis Elias, vilket visar sig vara ingången till drömmarnas värld, och i det här fallet Elias dröm om en fisketur med sin avlidna pappa. Även om Maliks intrång i drömmen gör Elias besvärad, är han beredd att göra samma sak igen för att imponera på Sira, tjejen han är kär i. Tillsammans utforskar de det My Little Pony-land som Siras lillasyster Naida alltid drömmer om, där allt är glädje och lycka.

Men att vara drömvandrare är inte så problemfritt som det verkar vara, för det går inte att ta sig tillbaka till den verkliga världen när den som drömmer har vaknat. Ett annat dilemma är att det i drömmarnas värld finns någon som kallar sig Jonna – ”alla mardrömmars skapare och beskyddare”, som kan få en mysig dröm kan förvandlas till en oerhört skrämmande mardröm på bara en sekund. Jonna vill inte bara ha makt i sin egen värld utan även i den verkliga världen, och drar sig inte för att få som hon vill. Den ende som kan ta sig mellan världarna och därmed förena dem är Malik, vilket Jonna såklart utnyttjar för att ta sig över till den verkliga världen. För att få Malik att göra som hon vill tillfångatar hon Sira precis när de ska ta sig igenom hålet till den verkliga världen, vilket medför att Malik inte kan ta sig tillbaka in i drömmen för att hämta henne.

Det visar sig att alla människors drömmar hänger ihop och förenas, och att man därför kan ta sig från en dröm till en annan. Frågan är bara hur Malik ska ta sig tillbaka, och hur han ska hitta Sira. Och vad är det egentligen för planer som Jonna smider tillsammans med landets statsminister, och hur ska han lyckas stoppa dem?

Melin leker i den här berättelsen med en svindlande tanke; att kunna ta sig till drömmarnas värld och styra andras drömmar, men även att kunna skapa en egen sfär där man kan uppfylla sina egna drömmar genom tankens kraft. Historien låter han ta form genom den simultana jag-berättaren Malik, vilket gör att man som läsare kommer de både spännande och skräckinjagande händelserna och situationerna nära – man kan nästan fysiskt känna den panikkänsla som måste kommer över honom när Sira har fastnat i den andra världen, och han plötsligt står öga mot öga med hennes föräldrar; utan att kunna förklara varför deras dotter är borta.

Som i Melins andra texter finns även här en sorts direkthet, där det inte finns utrymme för det överflödiga. Genom att skala av på det här sättet sätts handlingen i centrum medan person- och miljöbeskrivningar kommer i skymundan. Det som är utmärkande för det här berättargreppet är att man på en gång hamnar i det som är berättelsens kärnhändelse; i det här fallet när Malik först upptäcker sin förmåga. Bokens exposition; dess inledning där man lär känna miljö och karaktärer, existerar därför inte och man lär istället känna dessa allteftersom historien berättas. Det här berättargreppet fungerar väl när syftet är att skapa spänning från start, men gör istället karaktärerna platta och intetsägande – för även om man ser händelserna från protagonistens perspektiv så beskrivs inte tankar och känslor ingående, vilket försvårar läsarens identifiering och igenkänning.

Det som jag verkligen uppskattar med Inatt jag drömde är flörten med de klassiska sagorna och deras berättelsemönster och teman, men även den intertextuella relation som finns till Melins tidigare verk om Skogsbingelskolan, som handlar om en skola för unga människor med övernaturliga förmågor. På det sättet var slutet lite av en besvikelse, då jag gärna hade sett en till berättelse om Malik där han fick utveckla sin oerhört fascinerande förmåga. Men vem vet? Vad som helst kan ju faktiskt hända i fiktionens värld!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs gärna min författarintervju med Mårten Melin!

Inatt jag drömde Bokomslag Inatt jag drömde
Mårten Melin
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-06-16
144
9-12 år

Vore det inte helt fantastiskt att kunna ta sig in i drömmarnas värld; att styra dem som man vill och uppleva sådant som man bara fantiserat om? Det här blir sanning för bokens huvudperson Malik, som upptäcker att han är en drömvandrare. Men det visar sig att det inte är helt problemfritt att gå in i andras drömmar; och snart riskerar han att förlora både sitt liv och tjejen han är kär i; men även att hela världen försämras till en mycket sämre plats.

Citat om litteratur

Citat om litteratur

”As a kid, I would get my parents to drop me off at my local library on their way to work during the summer holidays, and I would walk home at night. For several years, I read the children’s library until I finished the children’s library. Then I moved into the adult library and slowly worked my way through them.”

”I believe that stories are incredibly important, possibly in ways we don’t understand, in allowing us to make sense of our lives, in allowing us to escape our lives, in giving us empathy and in creating the world that we live in.”

”Write your story as it needs to be written. Write it honestly, and tell it as best you can. I’m not sure that there are any other rules. Not ones that matter.”

– Neil Gaiman

Foto: Sophia Quach