Browsed by
Författare: Sandra

Leo – Katarina von Bredow

Leo – Katarina von Bredow

Det här är den andra delen i Katarina von Bredows trilogi om hur livet är för tre tolvåringar på mellanstadiet; Ellinor, Leo och Viktor. Turen har nu alltså kommit till Leo, som vi fick bekanta oss med ur Ellinors perspektiv i den första boken i serien. Leo har varit bästa vän med Ellinor sedan för alltid i princip, och hans värld skakades om ordentligt när Viktor började i klassen och Ellinor plötsligt bara hade intresse av hans mörkbruna hårsvall och coola personlighet. Till och med klättringen, som alltid hade varit deras ”grej”, blandade hon in Viktor i, vilket gjorde Leo både arg, ledsen och besviken. 

I den nya boken är det alltså protagonisten Leo som fokaliseras av den begränsat allvetande berättaren, och tidsmässigt tar historien vid direkt där den första boken slutade. Han känner sig fortfarande obekväm med att Ellinor-Viktor situationen, och drar sig undan all social kontakt både i och utanför skolan. Musiken, Pokemon Go och onlinespelet Vermintide är istället det som han ägnar sina alltfler ensamma stunder med, men eftersom föräldrarna och storebrodern ständigt bråkar trivs han inte att vara hemma. Så när Farideh med det långa svarta håret som luktar så gott vill hänga med ut och spela Pokemon Go, får han något annat att tänka på. Precis då, när livet känns lite lite lättare, händer något som gör att alla de andra problemen inte har den ringaste betydelse längre. Men som Dumbledore så passande hävdar så går det att finna lycka även i den mörkaste av tider, bara en kommer ihåg att tända ljuset.  

Katarina von Bredow skriver på ett sätt som gör att berättelsen om Leo naglar sig fast, och det beror både på författarens skicklighet med att bygga upp historien: både med tanke på synopsis och genom att väva in flera teman som egentligen ligger långt ifrån varandra utan att gå ifrån den röda tråden som löper genom texten. Eftersom jag anser att barn och unga ”behöver” få läsa om svåra ämnen är von Bredows nya bok för mellanstadiet ett välkommet tillskott till genren. Just berättelsens komplexitet och hur de unga karaktärernas olikheter och svårigheter skildras är något som ger djup och kvalitet hos texten. Boken om Leo berör mig mer än den om Ellinor; den svarta och avgrundsdjupa förtvivlan som blandar sig med de ljusaste stråk av hopp beskrivs så självklart och nära av von Bredow att jag kommer på mig själv med att känna känna varje nyans av de känslor som protagonisten upplever. 

Det här är en bok som passar barn i åldern 9-12 år, som gillar att läsa realistiska verklighetsnära berättelser där familje- och vänskapsrelationer – som inte alltid fungerar bra –  är i fokus. Samtidigt är läsaren garanterad en hög litterär kvalitet, vilket i viss mån kräver en del av läsaren.

Läs gärna min recension av den första boken i trilogin, Ellinor

Den sista och avslutande boken i serien, den om Viktor, utkommer 2019. 

Låna boken på ditt bibliotek, eller köp på Adlibris eller Bokus om du hellre vill äga ditt eget exemplar eller ge bort till någon som du tror skulle gilla den. 

Leo Bokomslag Leo
Ellinor, Leo och Viktor (del 2 av 3)
Katarina von Bredow
Barnroman
Natur & Kultur
2018-08-18
270
9-12 år

Den andra boken i trilogin om tolvåringarna Ellinor, Leo och Victor. 

Det här är en bok som passar barn i åldern 9-12 år, som gillar att läsa realistiska verklighetsnära berättelser där familje- och vänskapsrelationer – som inte alltid fungerar bra -  är i fokus. Samtidigt är läsaren garanterad en hög litterär kvalitet, vilket i viss mån kräver en del av läsaren.

Publishingpriset

Publishingpriset

Har ni hört talas om Publishingpriset? Det är en årlig tävling inom redaktionell kommunikation och marknadskommunikation som funnits sedan 1990, där en kvalificerad jury bestående av professionella kommunikatörer, redaktörer, fotografer, grafiska formgivare, journalister och filmproducenter utser en vinnare ur kategorierna print, webb och film. Innehåll både textmässigt och visuellt bedöms, men även andra kriterier måste uppfyllas  beroende på kategori. 

För oss som gillar böcker, är printkategorin mest intressant. Här är några av årets nominerade titlar och förlag: 

Fackböcker barn och unga

Från Döda fallet till Ales stenar – Platser med (spök)historia
Bokförlaget Opal AB

Katter med klös
Bokförlaget Opal AB

Polhem, världens snille! Uppfinnaren som var före sin tid
Berghs Förlag

Stall Smultronbackens käpphästar – tips, tutorials & snilleblixtar
Pug Förlag

Fackböcker vuxna

68
Bokförlaget Max Ström AB

Hälsorevolutionen – vägen till en antiinflammatorisk livsstil
HarperCollins Nordic AB

I odödliga odlares sällskap
Natur & kultur

Mossa – Från skog till trädgård och kruka
Natur & kultur

Slackhugg!
BrittonBritton, Svartzonker och Strokirk-Landströms

Vanvördiga skåp
Semafor Förlag

Reseguider

Tokyo för foodisar
Natur & kultur 

Du kan läsa mer om priset och de nominerade på Publishingprisets hemsida eller på deras Facebooksida!

Ny säsong med Marie Lundström

Ny säsong med Marie Lundström

Bokälskare! 

Ni har väl inte missat att Sveriges Radios litteraturprogram Lundströms Bokradio drar igång igen i morgon, lördagen den 25 augusti? Morgondagens program kommer att handla om Jonas Hassen Khemiris nya roman Pappaklausulen, som ges ut av Albert Bonniers förlag och som kommer att finnas i butik senast den 31 augusti. 

På förlagets hemsida står det så här om boken:

En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det? Inte utan krig.

Jonas Hassen Khemiris nya roman handlar om familjehemligheter och blodsband, om gatstenar och dinosaurier, om kärlek och svek. Och om utmaningen i att fortsätta vara familj, trots allt.

Lundströms Bokradio sänds i P1 klockan 08.05.

Läs mer om programmet här, och om Pappaklausulen här.

Författarintervju med Maria Engstrand

Författarintervju med Maria Engstrand

Maria Engstrand debuterade nu i vår som författare med barnboken Kod : Orestes, som ges ut av Opal förlag. Efter att ha läst boken ville jag veta mer om berättelsen och själva arbetet med manuset, och som tur var hade Maria lite tid över för att besvara mina frågor. 

Berätta lite om dig själv! Var du bor, familjeförhållande, yrke och vad du gillar att göra på fritiden. 

Jag bor i Lerum, som ligger två mil utanför Göteborg med man, två döttrar, två undulater och (sedan en vecka tillbaka) hundvalpen Sam. Jag är utbildad civilingenjör i teknisk fysik och har jobbat hela mitt yrkesliv som expert i patent. Det är ett yrke mellan teknik och juridik där man läser och skriver långa krångliga texter om olika uppfinningar på ett utpräglat fikonspråk.  

Jag har alltid haft kreativa hobbys: musik, textilt hantverk… och så läser jag helt orimligt mycket. Men jag har märkt att sedan jag börjat skriva har jag mindre tid för hobbys och mindre behov av dem. 

Inför den här intervjun läste jag om dig på Opals hemsida, och där står det att då du egentligen inte är den som ”provar sina vingar” verkligen inte borde vara i den här situationen, med en nyutgiven bok på ett väletablerat bokförlag. Kan du förklara lite närmare vad du menar med det, och hur det i alla fall kommer sig att du hamnade här? 

Jag tyckte att jag redan hade allt jag kunde önska mig: ett hem och en familj. Ett bra, kreativt och utmanande jobb. God ekonomi. Jag hade alltid föreställt mig att när jag hade allt det skulle jag vara nöjd.  

När jag först fick infallet att börja skriva var det inte meningen att det skulle bli på allvar. Det var ännu en hobby, bara. Men när det väl hade satt igång växte det, krävde mer plats och tid; som jag inte hade. Det var som att jag blev två personer. Mitt vanliga ansvarstagande, plikttrogna jag och så en vild och galen skrivdjävul. Och skrivdjävulen var så förbannad hela tiden för att den inte fick nog med tid och kraft. Den gjorde mig frustrerad och ilsken –  till slut tappade jag till och med hörseln på ena örat!  

Jag blev tvungen att inse att fast jag fått allt jag önskat mig, så ville en del av mig något annat. Det var väldigt svårt för mig att acceptera. Därför tog jag tjänstledigt från jobbet under ett år, och för det trygghetsälskande, plikttrogna jag:et var det ett enormt steg. Fullständigt ansvarslöst. Helt utan nytta för någon – utom skrivdjävulen då. 

Under tjänstledigheten skrev jag färdigt Kod : Orestes och gick en skrivutbildning. Nu är jag tillbaka på mitt gamla jobb på halvtid, medan jag skriver på halvtid. Jag försöker övertala skrivdjävulen att hålla sig nöjd med det. (Den är sällan nöjd).

Maria Engstrand drivs på i sitt skrivande av vad hon kallar för en ”skrivdjävul”. (Foto: Ola Kjelbye)

Varför tror du att det är så viktigt för dig att få skriva? 

Jag har gett upp att försöka lista ut varför det är så viktigt; att det får kosta nästan vad som helst. Det är lite som att ha en åkomma av något slag. Skrivberoende. Man får leva med det. 

När du beskriver hur du nästan är besatt av att få skriva undrar jag om du trots dina tidigare tankar om att vara nöjd med det liv du hade åstadkommit ändå alltid har närt en dröm om att bli författare? 

Jag gillade att skriva som barn, men när jag kom upp i övre tonåren tyckte jag helt krasst att jag inte hade något väsentligt att säga. Korkat tänkt, tycker jag nu, men så var det.  

Tankarna på att skriva kom tillbaka igen först för sådär tio år sen… men det är nog fem år sen jag faktiskt satte igång. Och ungefär två år sen jag gav upp och lät skrivardjävulen ta över! Så nej, jag har inte ”alltid” drömt om att skriva. Jag blev jätteförvånad när jag plötsligt gjorde det igen. 

Och det är vi läsare väldigt glad över att du gjorde! Berätta lite kort om Kod : Orestes

Kod: Orestes är ett händelsedrivet äventyr för barn 9-12, eller för alla som gillar koder, en rejäl intrig och lite humor. Berättelsen har en ”Da-Vinci-kod”-struktur, med barn som hittar ledtrådar som för dem från plats till plats med kopplingar bakåt i historien.  

Huvudpersonen Malin är tretton år och en alldeles vanlig tjej, tycker hon. Hennes mamma är en logisk och rationell programmeringsexpert som tror på sunt förnuft i alla lägen. Hennes pappa har just tillfrisknat från en hjärtsjukdom, och kanske är det hans sjukdom som har gjort att Malin inte är lika rationell som sin mamma. Malin drömmer om mirakel och om att få vara någon alldeles särskild. När Orestes flyttar in i grannhuset med sin mamma, som är new-age-drottning och fyller trädgården med magiska örter, hoppas Malin att nya, fantastiska saker ska hända. Särskilt som hon fått ett gammalt, kodat brev som ska överlämnas till Orestes! Bara det att Orestes är en riktig torrboll som inte vill veta av ett enda mysterium till i sitt liv…  

Berättelsen innehåller koder och magiska örter, motorvägar och djupa skogar, internet och räknestickor, ingenjörer och slagrutemän. Teman som återkommer i berättelsen är nu och då, vetenskap och tro, och relationen mellan föräldrar och barn. 

Berättelsen är uppbyggd kring gåtor, koder, chiffer och mysterier. Är det något som du själv alltid har gillat? 

Ja. Jag älskar att bygga teorier om hur saker hänger ihop, och roligast är det förstås när det inte finns några säkra svar. 

I historien vävs nutid och dåtid samman. Var det inte svårt att få ihop handlingsförloppet för att få allt att hänga ihop över tid och rum? 

Mjo… Men man har ju förvånansvärt stor makt som författare. Det brukar gå att vrida lite här och lite där tills det stämmer! Fast jag är förstås hela tiden rädd att jag skall upptäcka att det har blivit fel i något chiffer.

Gamla prylar som har fungerat som inspiration i skrivandet av ”Kod : Orestes”.

Varför utspelar sig handlingen i Lerum av alla orter i Sverige?

Jag är själv från Borås, och flyttade till Lerum först när jag och min man sökte ett boende på lagom pendlaravstånd från Göteborg.  

Lerum ligger just sådär mellan stad och land. Orten är omgiven av skogar och sjöar, men motorvägen och järnvägen dundrar rakt igenom alltihop. Vägarna är inte vackra – men jag hade inte flyttat hit om de inte fanns! Hur skulle jag då ta mig till jobbet? Jag började fundera på betydelsen av vägar och kommunikationer: hur det hade varit här innan järnvägen byggdes för 150 år sen, hur det är nu. Och vad får det vi gör i dag för effekter om 150 år? 

Till att börja med använde jag Lerum bara som en startpunkt, jag tänkte att jag kanske skulle anonymisera platsen så småningom. Men ju mer jag lärde mig om ortens historia, desto mer rotade sig berättelsen här.  

Verkligheten förvånar alltid. Jag tror att man kan starta var som helst, när som helst, och hitta stoff som inspirerar till en berättelse.

Varför är nutiden i berättelsen kopplat just till år 1892?

Den väldigt enkla förklaringen till årtalet 1892 är att det var just det år som Lerums stationshus invigdes. Men det är också mitt i den tid när utvecklingen gick som snabbast, från ett efterblivet fattigland med nöd som vi nästan har glömt bort, till ett modernt samhälle. 

Har karaktärerna Axel och Silvia från 1800-talet funnits på riktigt? 

Nej, det har de inte. Tror jag. 

I mina tidigaste utkast hade karaktären Axel lite annorlunda drag och hette Quintus Holm. Men sen upptäckte jag en verklig person som bar denna helt osannolika namnkombination och som levt i Lerumstrakten! Jag ville inte ha en så stark koppling till en riktig person, så då ändrade jag namnet och lite till. 

Men sen dess misstänker jag att allt möjligt jag hittar på kan ha funnits på riktigt.

Tilltalet i berättelsen är personligt och direkt. Hade du under skrivprocessen en så kallad tänkt läsare, och hur ser den i så fall ut? 

Nej, jag har ingen tänkt läsare. Jag brukar oroa mig för att jag saknar det! Vem ska vilja läsa det här, liksom? Finns den personen? 

Men just när jag skriver tänker jag överhuvudtaget inte på läsaren eller på en viss åldersgrupp. Jag skriver bara för att roa mig själv, tror jag…  

Du använder dig av en retrospektiv jagberättare i form av protagonisten Malin. Var det här ett självklart val, eller provade du flera olika tilltal innan du hamnade rätt? 

Jag-form var lämpligt eftersom jag ville att Malin skulle berätta med sin egen, personliga röst. Men också för att läsaren skulle veta exakt lika mycket som Malin, missta sig när hon misstar sig, till exempel.  

Likaså fungerar retrospektivt berättande bra när jag-berättaren vill vänta med att förklara vissa saker, som Internet-incidenten. Min överanalytiska hjärna tycker att sånt blir jättekonstigt i presens – hur lyckas jag-et undvika att tänka på vissa saker om vi nu får följa personen i varje ögonblick, typ? Sedan så gör tillbakablickandet i sig att det blir naturligt att då och då reflektera över det som hänt. Så retrospektivt och jag-form var klart från första orden jag skrev. 

Efter ett litet tag kom jag på att jag ville skriva olika sorters text också. Då valde jag att blanda in mail, tidningsartiklar, gamla brev etcetera. Jag tyckte att det var roligt med stilbytena! Och så ger det läsaren en känsla av att själv få ledtrådar till vad som hänt. 

Hur har skrivprocessen sett ut i arbetet med boken? 

Större delen av perioden då jag arbetade med Kod : Orestes hade jag ingen arbetstid avsatt för skrivande. Därför skrev jag då och då, när jag hann och orkade, och ibland gick det lång tid mellan skrivpassen. Det blev förstås en väldigt uppbruten skrivprocess. Jag skrev ganska korta stycken i taget och inte i kronologisk ordning.  

Jag hann förstås tänka mycket mellan de glesa skrivpassen och få ny inspiration. Det var ibland värdefullt, men ibland fick det istället berättelsebygget att svaja. Till slut hade jag en stor oordnad textmassa och jag fick sätta mig ner och reda ut den scen för scen (tack och lov för post-it lappar!), för att bestämma exakt hur handlingen skulle förlöpa.  

Texten är väldigt bearbetad och genomtänkt, arbetade du länge med synopsen?

Jag visste från början hur berättelsen skulle börja och var den skulle sluta, och så hade jag de viktigaste vändningarna klara för mig. Jag visste alltså vart berättelsen var på väg när jag skrev, men jag hade inte något detaljerat synopsis. 

Istället fick jag som sagt ta en vända mot slutet av skrivandet och gå igenom allt noggrant, flytta runt scener och se till att allt gick ihop. Först skrev jag början av berättelsen, sedan slutet och sist mitten. Jag lärde mig att det är mycket svårare än man först tror att få ihop början med slutet! 

Kände du någon gång att ”det här går inte!”? 

Nej… men däremot funderade jag på om det skulle bli särskilt bra och om det var värt arbetet som krävdes. När jag tvekade över om jag skulle fortsätta var det ovärderligt med pepp från skrivkompisar. Jag tror aldrig att jag hade blivit färdig utan dem. 

Vad är det för skrivarkurser du har gått?

Den första skrivkursen jag gick var ”Att skriva barnlitteratur” på Linnéuniversitetet 2014-2015. Den gav allmänbildande och mycket värdefull orientering om barnlitteratur i stort för mig som aldrig läst litteraturvetenskap eller liknande. Jag skrev det första kapitlen av Kod : Orestes i slutet av den kursen. Men det viktigaste jag tog med mig från utbildningen var mina fina skrivkompisar! Vi träffas ibland i verkliga livet, men oftast via nätet, läser varandras texter, hejar på och peppar. Otroligt viktigt.  

Sedan arbetade jag med Kod : Orestes under 2015 och början av 2016, men jag fick aldrig riktigt tid att skriva färdigt! Det var då jag tog tjänstledigt. Men för att inte bara sitta ensam hemma och skriva, sökte jag och kom in på Författarskolan på Lunds universitet. Under utbildningen där skrev jag mitt andra manus Hålsjön, men i och med tjänstledigheten fick jag också tid att äntligen färdigställa Kod : Orestes och skicka den till förlag i december 2016. 

Författarskolan 2016-2018 var en extremt fri utbildning, som blev vad man gjorde den till. I min klass gav den även en sammanhållning jag aldrig kommer att glömma. 

När, hur och var sitter du helst och skriver? 

Närsomhelst, hursomhelst och varsomhelst. Att finna och ta vara på tiden är det som är svårt tycker jag, allt annat är av mindre betydelse.  

Jag har en skrivhåla i form av ett skrivbord i källarförrådet, som det oftast går att komma fram till genom att hoppa över alla gamla utrensade prylar som också trängs där. Men eftersom hålan saknar dagsljus hamnar jag ändå ofta vid köksbordet. Bäst skriver jag på morgnar och förmiddagar, innan allt annat hinner ta över dagen.

Marias skrivarhåla, som på grund av brist på dagsljus brukar ersättas av köket.

Beskriv känslan när du fick ett positivt besked av Opal förlag om att de ville ge ut din bok. 

Ju större saker som händer, desto långsammare är jag i mina känsloyttringar. Så jag gjorde förstås ingenting alls, jag satt bara blick still vid köksbordet och stirrade tomt framför mig i flera timmar. Sen ryckte jag upp mig och gick och köpte en flaska champagne. Och fram på kvällen började jag bli glad på riktigt! 

Hade du skickat in manuset till flera förlag? 

Jag hade skickat manuset till fyra-fem förlag, det vill säga ungefär hälften av de vanligaste barn- och ungdomsförlagen i Sverige. Jag tänkte strategiskt att om jag inte fick napp, så skulle jag försöka omarbeta manuset en enda gång till och sedan skicka till de kvarvarande… men det behövde jag aldrig göra.  

Till sist: finns det några planer på skriva en till bok, eventuellt en uppföljare till Kod : Orestes

Ja! Uppföljaren, ”Kod: Elektra”, är under utarbetande och ska (om skrivdjävulen står mig bi) komma ut till hösten 2019. Det är en helt ny erfarenhet att skriva en uppföljare – som tur är känner jag att det finns mer att berätta om Orestes och Malin och de andra. 

Men Kod : Elektra är inte någon besvärlig bok två efter den första. Nej, för min andra bok är redan skriven, den heter Hålsjön och kommer ut till våren 2019 på Opal förlag. Det är ett manus som jag påbörjade när Kod : Orestes var nästan färdig.

Berätta lite mer om Hålsjön!

Det är en roman som riktar sig till en lite äldre åldersgrupp, 12+, och är en spännande berättelse som utspelar sig under några dagar i en gammal sommarstuga vid en insjö.  

Vilka fantastiska nyheter! 

 

Maria Engstrands debutbok ”Kod : Orestes”, som passar barn i åldern 9-12 år.

 

Read More Read More

Kod : Orestes – Maria Engstrand

Kod : Orestes – Maria Engstrand

Det här är en mellanåldersbok (från 9 år) som med sina 376 sidor med ganska liten text kan verka avskräckande för vissa barn (och vuxna!) som ser på läsning som en plikt snarare än som ett nöje. Men jag hoppas verkligen att den här boken hittas av de läsare som den är tänkt för – även de som inte är så kallade ”bokslukare” – som gillar mysterier och spänning, där de själva får vara med och lösa gåtorna som leder till berättelsens upplösning.

Berättelsen är nedskriven av bokens protagonist, 12-åriga Malin (som f.ö. tycker att hennes namn är gammalmodigt och inte passar till ett barn) och perspektivet är således hennes. Texten är skriven i dåtid och i kronologisk ordning, och börjar med en avgörande sekvens som är starten på den kumulativa handlingen. Det vill säga: Malin träffar en märklig man som ger henne ett brev som hon i sin tur ombeds ge till en pojke som snart kommer att flytta in i huset mitt emot hennes. Mannen betonar att det är ett viktigt uppdrag, och att det gäller både framtiden och livet! Och trots att det hela verkar helt befängt tar hon sig an uppgiften med största allvar.

Brevet gör henne nyfiken och hon kan därför inte motstå att öppna det, vilket visar sig vara en stor besvikelse, men även väcker ännu mer nyfikenhet, undran och äventyrslust: brevet är skrivet helt och hållet med en oläsligt kod, som verkar omöjlig att knäcka. Men när en ny pojke börjar i klassen, som dessutom flyttat in i huset mitt emot – inser Malin att hon har hittat brevets adressat. Saken är bara den att Orestes, som pojken heter, inte är det minsta intresserad av att varken ta emot eller höra någonting om brevet, då det hela enligt honom är humbug. Kan det faktiskt vara så att Malin har blivit lurad, eller bara råkat ut för en sinnesförvirrad persons påhitt? Hur kan i så fall namn, händelser och situationer höra ihop på ett märkligt förutbestämt sätt? 

Engstrand skriver rappt och fångar läsaren på en gång med sitt direkta tilltal – vilket på sätt och vis påminner en del om Astrid Lindgrens berättarteknik och förmåga att anlägga en viss känsla/stämning/spänning i texten. Texten är välskriven och  det märks att författaren har arbetat länge och väl med synopsen som fungerar väl. Berättelsen känns därmed genomtänkt, vilket märks inte minst i slutet som bjuder på en överraskande vändning som eventuellt och förhoppningsvis leder till en uppföljare! 

Maria Engstrand är ett författarnamn att lägga på minnet, och som vi säkerligen kan vänta oss fler geniala barnböcker av! 

Låna boken på ditt bibliotek, eller köp på Adlibris eller Bokus om du hellre vill äga ett exemplar eller ge bort i present!

Kod : Orestes Bokomslag Kod : Orestes
Maria Engstrand
Barnroman
Opal
2018-05-24
376
9-12 år

En spännande bok för barn från 9 år, med koder och mysterier som de själva får vara med och lösa och som sedan leder till berättelsens upplösning.

Warcross – Marie Lu

Warcross – Marie Lu

Warcross av Marie Lu, succéförfattaren till bland annat Legend-serien, är den första delen i en förväntad trilogi som utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid där vr-spelet Warcross fungerar som förströelse och livsstil för miljontals människor världen över. För protagonisten Emika Chen fungerar det även som ett sätt att tjäna extra pengar – vilket hon är i extremt stort behov av. När hennes hack plötsligt misslyckas verkar dock hennes fattigdom vara det minsta bekymret, och snart står hon inför sin största utmaning någonsin.
 
Jag drog ut på att påbörja läsningen av Lu’s nya ungdomsroman, dels för att jag var rädd för att bli besviken och dels för att jag ville spara den här karamellen länge om den visade sig vara så bra som jag hoppades. Och det var den, utan tvekan. Tyvärr lyckades jag inte bevara den goda ”läsupplevelsekaramellen” särskilt länge, utan läste ut den i rekordfart (prisa gud för semester!!). 

Det som Marie Lu återigen lyckas med är introducera en för läsaren ny och okänd futuristisk värld på ett oerhört vant och smidigt sätt; och  miljö- och karaktärsbeskrivning gör att man är fast redan efter ett par kapitel. 

Jag fullkomligt ÄLSKAR hur nördigt cool protagonisten Emika är, hur stentuff hon är (måste vara) samtidigt som hon har en annan sida som gör hennes karaktär mer komplex, och därmed mer trovärdig.

I oktober (eller om det är i november) kommer Wildcard  –  den andra delen i serien – ut på originalspråket engelska. 

Vill du läsa? Låna eller reservera på bibblan, eller köp på Adlibris eller Bokus!

Warcross Bokomslag Warcross
Warcross (del 1)
Marie Lu
Ungdomsroman
Modernista
2018-04-24
332
Unga vuxna

Ny välskriven och spännande ungdomsserie av succéförfattaren Marie Lu, där protagonisten är en ung intelligent kvinna och där handlingen utspelar sig i en futuristisk virtual reality-värld.

Inte din bror – Malin Stehn

Inte din bror – Malin Stehn

Abbe är fjorton år och går i åttonde klass. Han bor ensam med sin pappa och mamma och har två äldre syskon som har flyttat hemifrån. På sin fritid är han mest för sig själv inne på sitt rum och spelar datorspel, och då han varken är intresserad av fester eller hänger med någon i skolan befinner han sig långt ner på popularitetsstegen. När klassens tuffaste kille, Rasmus, bjuder med honom på fest och börjar intressera sig för honom som person ser Abbe en chans att äntligen bli accepterad och få höra till. 

När hans föräldrar meddelar att de ska bli fosterfamilj åt en ensamkommande flyktingpojke från Afghanistan; Hossein, fruktar Abbe att det här kommer att innebära ett socialt självmord då Rasmus  inte direkt hymlat med sina främlingsfientliga åsikter. Därför gör han allt för att inte låtsas om Hosseins existens. Vilket lyckats hyfsat bra, tills han börjar umgås med den drivna och självständiga Becka som får honom att se Hossein med en helt annan blick.

Det här är en ungdomsbok som genom tonårskillens perspektiv belyser frågor om tillhörighet, utanförskap, sociala hierarkier, främlingsfientlighet och vad som leder fram till de val vi gör. 

Du kan låna boken på biblioteket, eller köpa den på till exempel Adlibris och Bokus

Inte din bror Bokomslag Inte din bror
Malin Stehn
Ungdomsroman
Opal
2018-05-22
250
12-15 år

Det här är en ungdomsbok som genom tonårskillens perspektiv belyser frågor om tillhörighet, utanförskap, sociala hierarkier, främlingsfientlighet och vad som leder fram till de val vi gör. 

Sommar på den lilla ön i havet – Jenny Colgan

Sommar på den lilla ön i havet – Jenny Colgan

Sommar på den lilla ön i havet är ännu en charmig feelgood-roman av den skotska författaren Jenny Colgan. I den ny boken får läsaren lära känna Flora, som i sitt jobb som juristassistent tvingas återvända till den skotska ön Mure; där hon växt upp lämnade i all hast för ett tag sedan – till många öbors och sin familjs stora förtret. Floras plan är att återvända till London igen så fort hon har utfört den uppgift som klienten har bett henne om, men oväntade möten, situationer och de minnen som ön i sig frambringar gör att det inte blir så lätt som hon först hade trott. 

Det här är ingen roman för den som gillar skönlitterära texter med djup och komplexa karaktärer. Istället passar boken utmärkt för läsaren som istället önskar lättsam förströelse och en romantisk (klichéartad) historia som utspelar sig i en pittoresk och idyllisk miljö.

För egen del är det här inget jag vill läsa för jämnan, men det passar perfekt under semestern eller vid andra tillfällen när en vill ta en paus från mer mångfasetterade berättelser, som kräver mer av sin läsare. 

Boken hittar du bland annat på Adlibris och Bokus, och självklart på biblioteket!

Sommar på den lilla ön i havet Bokomslag Sommar på den lilla ön i havet
Den lilla ön i havet (del 1)
Jenny Colgan
Vuxenroman
Massolit
2018-05-09
399
Vuxen

Boken passar utmärkt för den som önskar lättsam förströelse och en romantisk (klichéartad) historia som utspelar sig i en pittoresk och idyllisk miljö. Perfekt sommarläsning, när man vill ta en paus från mer mångfasetterad litteratur, som kräver mer av sin läsare. 

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia

Eliza och hennes monster – Francesca Zappia

Francesca Zappia är en författare som jag inte kände till sedan innan, men som 2015 gav ut Made You Up, även den en ungdomsroman. 

Eliza och hennes monster, som gavs ut på engelska förra året men som alltså nu finns översatt till svenska, handlar om artonåriga Eliza som går sista året på Westcliff High och inte kan vänta tills hon börjar högskolan och därmed kommer så långt bort som möjligt från skolan och de människor som befinner sig där. Både i skolan och hemma trivs Eliza bäst ensam, och för att förtydliga det här klär hon sig i gråa kläder som får henne att verka osynlig, möter aldrig någons blick i korridorerna och pratar endast när hon absolut måste. Hon är därför en lätt måltavla för de som vill ha någon att jäklas med, och på grund av sin annorlundahet ses hon av andra elever som någon konstig och udda person. Vad de inte vet är att Eliza är skaparen av nätfenomenet Monstrous Sea, en serie som hon både ritar och skriver och som har flera miljoner fans. Hon publicerar allt material under ett anonymt alias – LadyConstellation, men hon har även ett annat konto där hon kan vara ”sig själv”, där hon har vänner som vet vem hon är. Eliza lever sitt liv på nätet och det är hennes verklighet; vilket hennes familj har väldigt svårt att förstå och acceptera. 

När Wallace börjar på hennes skola framkommer det snart att han är ett stort fan av hennes serie, och det faktum att han liksom henne helst inte uttrycker sig verbalt och spenderar nästan all sin tid på nätet gör att de dras till varandra och börjar umgås både i och utanför skolan. Trots, eller just på grund av, Wallace intresse för hennes serie vågar Eliza inte berätta vem hon egentligen är. När det senare ändå råkar avslöjas sätts både deras relation och Monstrous Sea på spel. 

Inom den moderna ungdomslitteraturen är identitetssökande den vanligaste tematiken, och den här boken är inget undantag. Protagonisten kämpar med de svårigheter som skapas när hon måste hitta sin egen plats och sitt jag inom de institutioner som hela tiden försöker forma henne enligt de normer som råder där, till exempel skolan det normala är att vara framåt och social samt i familjen där de övriga familjemedlemmarna är extremt frisklufts- och sportintresserade. 

Romanens utformning med illustrationer som är Elizas egna teckningar och serierutor gör att läsaren kommer närmare både karaktären som sådan och handlingen; man får en helt annan förståelse för själva skapandet och det nätfenomen som berättelsen kretsar kring. 

Just vikten av skapande och kreativitet för den som är introvert och hur det hör samman med identitet är kärnan i Zappias berättelse; och hur förödande det kan vara att inte få tillgång till sin inre (och fantastiska och fantasifulla) värld där som är minst lika verklig som den yttre världen. 

Det är svårt att sätta ord på den är bokens betydelse, att uttrycka sig på ett sätt som ger den dess rättmätiga uppmärksamhet. Det är en bok som på pricken beskriver hur det är att vara introvert; både hur ett ämne eller ett intresse kan ta upp hela ens tillvaro och den passion, intensiteten och energi det fyller en med. Men även den negativa aspekten, så som omgivningens kommentarer och beteende och svårigheten i att upprätthålla ett socialt liv med vänner och familj. Den borde därför sättas i händerna på både de som känner igen sig och på de som behöver känna igen och förstå sig på den här personlighetstypen. 

Sammanfattningsvis är Eliza och hennes monster inte endast en hyllning till introversion och introverta egenskaper, utan även till fandom och allt vad det innebär: gemenskap, tillhörighet, vänskap och den otroliga kärleken till skapandet. 

Boken finns att köpa bland annat på Adlibris och Bokus, men går såklart även att låna på bibblan!

Eliza och hennes monster Bokomslag Eliza och hennes monster
Francesca Sappia
Ungdomsroman
Modernista
2018-05-03
399
Unga vuxna

Eliza och hennes monster är både en hyllning till introversion och introverta egenskaper, utan även till fandom och allt vad det innebär: gemenskap, tillhörighet, vänskap och den otroliga kärleken till skapandet. 

Midsommarmorden – Magnus Nordin

Midsommarmorden – Magnus Nordin

Har du läst Magnus Nordin innan eller är hans författarskap nytt för dig? Du som är invigd vet redan att han är en mästare på skräck, medan du som inte känner till honom sedan innan har riktigt bra läsupplevelser framför dig. Den nya boken är inget undantag.

I Midsommarmorden är tonårskillen Ossian i centrum för berättelsen. Han går gymnasiets Medieprogram, och när klassen får i uppgift att göra ett avslutande projektarbete väljer han att göra en dokumentärfilm om Midsommarmorden; det vill säga morden på två ungdomar en midsommarafton för tjugoåtta år sedan. Att Ossian nästintill är besatt av morden beror dels på att de begicks i Bergsfors, samma ort som Ossian bor i, men också det faktum att mördaren aldrig har åkt fast. 

Filmen har planerats in i minsta detalj, och till sin hjälp har han sin flickvän Emina och bästa vän Abbe som agerar både skådespelare och bollplank till alla de idéer och teorier om brottet som upptar det mesta av Ossians vakna tid.  

Hans outtröttliga driv och undersökande arbetssätt leder dock inte endast till lärarens entusiasm, utan drar även till sig oväntad uppmärksamhet som riskerar att inte bara äventyra filmen utan även Ossians säkerhet. För vem är egentligen personen som kallar sig ”X” som tycks ha vetskap om okända detaljer i om fallet; och finns det någon koppling mellan Midsommarmorden och det så kallade Campingmordet, som utförts på exakt samma sätt? 

Midsommarmorden är en kuslig berättelse som inte drar sig för att skydda läsaren från otäcka och obehagliga skildringar. Romanen är utformad som en klassisk pusseldeckare, där protagonisten Ossian fungerar som berättelsens detektiv som på grund av sitt intresse och sin skoluppgift är den som genom berättelsens gång introducerar avgörande fakta om brottet/mördaren som gör att läsaren utmanas att lösa mysteriet tillsammans med Ossian. Det här är ett berättargrepp som är både effektivt och tillfredsställande, som Nordin hanterar med bravur både stilistiskt och genom att teckna ”under skinnet”-porträtt av protagonisten. Vi är där med Ossian, i hans huvud och känslor – men även ett steg före: och precis så ska det vara i en bra pusseldeckare som får det att krypa i kroppen av obehag. 

Det här är en ungdomsbok för den orädda läsaren som gillar bestialiska och spännande mordmysterier med inslag av katt-och-råtta-lekar.  På grund av de blodiga och ibland skrämmande skildringarna skulle jag inte rekommendera den till någon under 15 år. 

Låna boken på biblioteket, eller köp den på Adlibris eller Bokus!

Midsommarmorden Bokomslag Midsommarmorden
Magnus Nordin
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2018-06-04
262
Unga vuxna

Det här är en ungdomsbok för den orädda läsaren som gillar bestialiska och spännande mordmysterier med inslag av katt-och-råtta-lekar.  På grund av de blodiga och ibland skrämmande skildringarna skulle jag inte rekommendera den till någon under 15 år.