Browsed by
Författare: Sandra

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

För att väcka hon som drömmer – Johanna Nilsson

Svåra ämnen så som psykisk ohälsa, utanförskap, ensamhet och ätstörningar har kommit att bli signifikativt för författaren Johanna Nilssons romaner. Förra året utkom Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med, där hon tar upp självmord – ett ämne som borde behandlas mer inom barn- och ungdomslitteraturen. Genom sina berättelser för Nilsson många utsattas röst, och därför är hennes författarskap så otroligt betydelsefullt och viktigt.

I För att väcka hon som drömmer är sjukdom, religiös tro, tvångssyndrom och självskadebeteende i fokus när tonårsflickan Josefin försöker rädda sin cancersjuka mamma genom att svälta sig själv. För Josefin handlar ätstörningen därför inte om att bli smal, utan istället om en stark gudstro och övertygelse om att hon genom att offra sig själv, så som Jesus gjorde, kan få sin mamma frisk. Hon skadar även sig själv på andra sätt; till exempel genom att slå in en spik i sin ena handflata. Det religiösa är inte något nytt påfund, utan är en naturlig del av hennes liv då hennes familj är en del av Frikyrkans församling, där medlemmarna träffas regelbundet och är som en stor troende familj.

Berättelsen sträcker sig över tio månader under vad som kan vara sent 80-tal eller tidigt 90-tal, och tar sin början i juni månad då mamman får sitt cancerbesked och därefter hamnar i halvkoma på grund av en allergisk reaktion mot medicinen. Platsen där historien äger rum är Borlänge i Dalarna, en stad som för mig är välkänd vilket innebär att jag inte behöver bygga de imaginära världar man annars skapar när man får en okänd plats beskriven för sig.

Berättaren är opersonlig och begränsat allvetande och ger oss nära beskrivningar om Josefins mentala och fysiska tillstånd. Förutom att tampas med religiösa frågor har hon även andra mer  ”vanliga” tonårsproblem; så som kärleksbekymmer, den komplicerade relationen till den frånvarande pappan, ensamheten och ängslan över att inte duga och räcka till. Som protagonist är hon naiv och världsfrånvänd, och hennes tankar och beteenden kan te sig besynnerliga och främmande för någon som inte kan relatera till den religiösa självuppoffringen. Som en röd tråd genom texten finns en allmängiltig frågeställning som människan har grubblat över i alla tider: vem styr över våra liv och våran död – finns det en Gud, och kan denne i sådana fall höra den enskilda människans rop på hjälp?

Texten utgörs av en cirkelberättelse där början och slutet binds ihop genom att skildra två till synes likadana scener: Josefin i trädgården i sina ljusblå pyjamasbyxor med lila små blommor som betraktar stjärnhimlen. Vid den inledande scenen vacklar Josefin i sin tro, då Gud inte har gett henne något tecken på att hört hennes rop på hjälp. Den sista och avslutande scenen inträffar tio månader senare, när mamman är på bättringsvägen och har fått komma hem igen. Inom Josefin finns nu ett lugn som inte funnits där innan, hon är befriad från tvångstankarna och känslan av att sjunka ner i ett djupt träsk om hon inte utför vissa ritualer vilket hör ihop med Josefins självuppoffrande och mammans plötsliga tillfrisknande. Kan man då tolka berättelsens upplösning och slut som att författarens intention är att de kausala sambanden möjliggör för Guds eventuella existens? Ja delvis, och då tolkningar alltid är individuella så det finns inget givet svar på frågan. Själv tolkar jag istället texten tvärtom; som att Nilsson kritiserar religiösa samfund och hur en ung människa formas av den sociala kontext hon befinner sig i, utan att själv ha gjort ett aktivt val.

Men som sagt, läsning av skönlitteratur är alltid en subjektiv upplevelse och det här är endast min tolkning av en text som gjorde mig både frustrerad, arg och ledsen: men som ändå mest av allt fick mig att reflektera över sådant som jag vanligtvis inte brukar ägna en tanke åt. Det här gör såklart Nilssons text originell, men jag kan ändå inte undgå att tänka på hur berättelsen hade kunnat utvecklats om mamman trots allt dött, och Josefins ”Plan” därmed inte fungerat. Om man går tillbaka till tanken om orsakssamband så skulle den versionen vara mer intressant och tankeväckande ur ett filosofiskt perspektiv, då Josefin inte riktigt får en chans att ifrågasätta och tänka kritiskt. För att väcka hon som drömmer har ändå komponenter som gör att den fungerar – mycket tack vare berättelsestrukturen – och därför kan läsas med behållning.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

För att väcka hon som drömmer Bokomslag För att väcka hon som drömmer
Johanna Nilsson
Ungdomsroman
Rabén & Sjögren
2017-08-18
335
12-15 år

Johanna Nilsson är en mästare på att skriva om svåra ämnen för unga, och här väver hon samman religion, tro, självuppoffrande, kärlek, vänskap, utanförskap och ensamhet i en cirkelberättelse som är både originell och tankeväckande.

Under odjurspälsen – Klara Krantz

Under odjurspälsen – Klara Krantz

Klara Krantz är författaren till ungdomsromanen Ge min arsenik som utkom 2013; en berättelse om femtonåriga Elisabeth som genom att byta namn hoppas på en ny identitet och därmed ett nytt liv där hon blir sedd och omtyckt. Krantz nya roman Under odjurspälsen behandlar också utanförskap och ensamhet ur en femtonårig tjejs perspektiv: Signe bor i Uppsala och känner sig totalt osynlig både i skolan där hon endast är ett substitut för före detta bästisen Minnas nya bff som går i en annan skola, och hemma de frånskilda föräldrarna har fullt upp med sitt eget.

Den mobbning som de i klassen hon har utsatts henne för i många år, där de andra i klassen hånat hennes utseende har påverkat även hennes egna känslor för sig själv – hon föraktar både sitt inre och yttre och ser på sig själv som konstig och udda, någon som borde anstränga sig för att passa in i normen. I skolan går Joel, killen med blåklintsögonen som hon har varit kär i sedan mellanstadiet. Signe vet att Joel ser hennes odjurspäls som hon kallar det, precis som de andra, men hon vet även att han har förmågan att se under den – se hennes inre egenskaper och därmed förtrolla henne till en vacker prinsessa. Därför har hon skapat en annan parallell värld på icq-chatten på internet, där hon är normalblonda och normalsmala Frida från Karlstad som gillar normala saker och har en allra bästa vän som hon delar allt med. Frida, som är så underbar att Joel hela tiden längtar efter att få chatta med henne, längtar efter att få träffa och ta på henne.

Precis som i Krantz debutroman fungerar den påhittade tillvaron som en lyckosfär, en sorts dagdrömmeri där Signe kan fantisera ihop ett liv där allt är möjligt. Där ser Joel henne, och då Frida egentligen inte existerar är det som om han håller på att bli kär i Signe, då det är hennes ord till honom som gör att han gillar den påhittade Frida så mycket. Men när Joel köper tågbiljetter för att åka och hälsa på ”Frida” blir Signe tvungen att skilja på fantasi och verklighet.

Texten består av korta meningar som ofta avbryts mitt i, för att sedan fortsätter vidare efter punkt. Språket ligger nära tal/tankespråket, och även om det medför att texten känns realistisk så stör det flytet i läsningen en aning. Samtidigt medför stilgreppet att språket får en poetisk framtoning:

Klockan.

Visarna, den stora och lilla. Tjugo i tre.

Ett tåg.

Som ska sakta in.

Stanna.

I Karlstad.

Visarna och det räknar i mitt huvud.

Nio minuter. Om det är i tid.

Det finns inte, inte här, men det händer ändå.

På riktigt.

Joel finns.

Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna…och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Under odjurspälsen Bokomslag Under odjurspälsen
Klara Krantz
Ungdomsroman
Alfabeta
2017-08-22
285
12-15

Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna...och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.

De försvunna – Cecilia Lidbeck

De försvunna – Cecilia Lidbeck

Cecilia Lidbeck är författaren till den kritikerrosade mellanåldersrysaren Barnhemmet från 2013, vars intrig består av hur flera barnhemsbarn försvinner på ett mystiskt sätt och hur de andra barnen tar sig an uppgiften att ta reda på vad som hänt dem. Även Lidbecks nya roman, De försvunna, är skriven för barn mellan 9-12 år och har rysliga inslag. Den första scenen skildrar hur nio barn färdas i en buss genom ett skogslandskap på väg mot ett sjudagars läger. Det är flickan Judit vars perspektiv vi betraktar händelserna ifrån, och man förstår snart att hon inte verkar se fram emot vistelsen särskilt mycket. Redan tidigt i texten är det underförstått att hon har någon sorts ångestproblematik, då hon behöver räkna och upprepa saker för sig själv så fort en situation känns obehaglig och okontrollerbar. Resan får dock ett abrupt slut när bussen kraschar ner i ett dike och in i några träd. När föraren visar sig vara död och ledaren går för att hämta hjälp, blir barnen tvungna att klara sig själva i skogen tills undsättning anländer; vilket innebär att de  blir tvungna att lita på och hjälpa varandra om de ska överleva– något som blir svårt då gruppen består av många olika individer med många olika karaktärsdrag och viljor. Trots att Judit som protagonist ter sig väldig självsäker och stark utåt sett, så är just hennes inre känslorna och tankar något som leder till en ständig konflikt inom henne. Vad som är orsaken till hennes mående är något som nystas upp successivt; en hemlighet som Judit hade lovat sig själv att aldrig nämna för någon.

Trots att det inte sker så mycket i det progressiva handlingsförloppet – man får ta del av hur barnen dag för dag kämpar med att leta efter vatten och mat, hur de utsätts för kyla och regn och vandrar runt för att hitta en väg ut ur skogen – så gör det suggestiva berättandet och det subtila hotet både från varandra och den mörka skogen att boken är en riktig bladvändare. Berättelsens narrativa struktur påminner om det klassiska grundmönstret inom barnlitteratur; ”uppbrott hemifrån – äventyr – hemkomst”; där skogen och enskilda individer i gruppen kan ses som fienden och ”äventyret” som kampen för överlevnad.

Den som förväntar sig en rysare av det övernaturliga slaget kommer att bli besviken; men för den som uppskattar hur existentialism och människans komplexa natur återges ur ett barns perspektiv i en hemsk och skrämmande miljö har verkligen en rysligt bra lässtund att se fram emot!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

De försvunna Bokomslag De försvunna
Cecilia Lidbeck
Barnroman
Lilla Piratförlaget
2017-09-12
253
9-12 år

Det här är inte en rysare av det övernaturliga slaget, utan istället en suggestiv berättelse om existentialism och människans komplexa natur som återges ur ett barns perspektiv i en hemsk och skrämmande miljö. Om man gillar den här sortens litteratur har man en rysligt bra lässtund framför sig!

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Wursten och Veganen – Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärn har tidigare skrivit ungdomsserien om Emanuel Kent Sjögren; Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Manifest för hopplösa och Rimligt lyckade ögonblick. Det som gör de här böckerna så bra är hur Åsa Asptjärns lyckas med det svåra att skriva in huvudpersonen i de mest pinsamma situationer på ett sätt som inte känns det minsta forcerat, och aldrig blir tröttsamt. Tvärtom är Asptjärns böcker faktiskt de enda ungdomsböcker med humoristiska inslag som får mig att skratta rakt ut. Man kan inte annat än att älska Emanuel som karaktär, då han genom att ha en ständig förmåga att göra bort genom att säga fel saker vid fel tillfälle, vara extremt klumpig och göra helt ogenomtänkta saker får en att känna igen sig väldigt mycket: både i känslan av att vara bortgjord och i det komplicerade i att vara ung och hitta sin identitet.

Även i hennes nya roman, som vänder sig till barn mellan 9-12 år, finns det komiska som en röd tråd genom hela berättelsen. Den handlar om Bodil – som går under namnet Wursten då hon älskade korv som liten – som precis har gått ut sjätte klass och plötsligt inser att hon och bästisen Veronika inte har något gemensamt längre. Veronika vill hellre vara med populära Emmy, som verkar hata Wursten, och det killgäng som hennes nya pojkvän hänger med. Dessutom står det klart att det inte längre är okej att leka på samma sätt som man gjorde på mellanstadiet. Därför är hon hellre ensam. Vilket hon inte behöver vara länge, då veganen Diana dyker upp i hennes liv och klamrar sig fast vid henne som en igel. Till en början tycker Wursten att hon är ganska jobbig, då hon både är intensiv och tar för givet att de ska vara vänner. Men trots att de är olika precis som en wurst och en vegan, så är Diana en person som är rolig att vara med – hon är påhittig och engagerad i politiska frågor, och är när det kommer till kritan ändå rätt lik Wursten på många sätt.

Trots att berättelsen innehåller flera komiska partier; som till exempel när tjejerna bestämmer sig för att göra inbrott i kiosken, eller när en gammal förvirrad tant tas för en satanistisk galning och skjutsas tillbaka till ålderdomshemmet i en cykelvagn, blir det inte riktigt samma känsla som i Asptjärns tidigare romaner; jag skrattar aldrig rakt ut även om jag fnissar till emellanåt. Det här beror på att det i den här historien finns en protagonist som är starkare och säkrare i sig själv än vad Emanuel är; hon behöver därför inte göra sig till och försöka skapa en identitet bara för att bli omtyckt eller vinna en viss status. Det bekommer henne inte det minsta om Emmy och det coola killgänget gillar henne eller inte, och driver istället med dem på deras bekostnad – nästan som att få motsatt effekt, vilket i och för sig är väldigt underhållande. Ett exempel är när Veronika och Emmy pratar på om sina erfarenheter när det kommer till pojkvänner, och Wursten tycker att det är fjantigt och låtsas spela med i deras entusiasm och berättar om en påhittad före detta pojkvän:

”Berätta. Jag vill veta allt. Precis allt” säger hon medan hon sakta backar mot sittsäcken och sjunker ner med ett nöjt flin på läpparna. ”Tja, finns inte mycket att säga. Vi var på olika platser i livet helt enkelt.” Jag pausar. ”Alltså bokstavligt talat, han bor i Alingsås.” (…) ”Var träffades ni?” ”På en campingplats på Bornholm.” Jag kastar huvudet bakåt och härmar Veronikas skratt. Så tystnar jag och ser sorgset på dem. ”Vi var så olika.”(…) ”När han ville spela krocket ville jag spela kubb. Det går inte att bygga ett förhållande då.”(…) ”Hur träffades ni då?” envisas hon. (…) ”Jag kom gående runt ett hörn med en massa shoppingkassar (…) Han kom från andra hållet (…) och när vi svängde runt hörnet så krockade vi (…)”. ”Det är ju precis som i den där filmen med Julia Roberts” protesterar Emmy. ”Jag vet!” skriker jag förtjust. ”Visst är det konstigt!” (s. 8, 9)

Skillnaden mellan Emanuel och Wursten är därför att medan Emanuel är en karaktär som man tycker synd om och lider med (och känner igen sig i!), är Wursten istället en karaktär som man ser upp till och vill vara som. Hon tar ingen skit, punkt slut. Och vad kan väl vara bättre att ha som förebild i böcker för barn som på något sätt befinner sig på gränsen till vuxenvärlden, vilket kan kännas både läskigt och frustrerande. Samtidigt tar Asplund upp vikten i att tänka självständigt och kritiskt, något som vävs samman med budskapet om att livet inte alltid blir vad man tänkt sig – men att det kan bli rätt så bra ändå.

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Wursten och Veganen Bokomslag Wursten och Veganen
Åsa Asptjärn
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-05
190
9-12 år

När Bodil, eller Wursten som alla kallar henne, förlorar sin bästa vän till sin värsta fiende tror att sommarlovet kommer att bli det värsta någonsin. Men så dyker Diana alias Veganen upp, och hon inser att även om livet förändras så behöver det inte betyda att det är något negativt.

En humoristisk berättelse som även tar upp det viktiga i att våga vara sig själv och inte bry sig om vad andra tycker.

Krypens drottning – M G Leonard

Krypens drottning – M G Leonard

Liksom Kryp, den första delen i M.G. Leonards bokserie, handlar uppföljaren Krypens drottning om pojken Darkus Cuttler som tillsammans med sina två vänner Virginia och Bertolt och skalbaggarna försöker stoppa den ondskefulla Lucretia Cutter och hennes plan på att ta över världen genom att genomgå en fasansfull metamorfos.

I slutet av den den första boken räddade de tre vännerna och deras tre skalbaggar Darkus pappa Bartholomew som Cuttler hade tagit till fånga – samt alla de ovanliga och intelligenta skalbaggar som skapats genom de experiment som genomförts av Cutter och de andra i labbteamet, bland annat Darkus pappa Bartholomew.

När den nya boken tar vid är det dags för vännerna att visa skalbaggarna för Darkus pappa, som ännu inte har sett dem. De fritagna skalbaggarna har nu sitt hem i Högkvarteret som är byggt i Darkus farbror Max trädgård, men när de visar dem för Darkus pappa börjar han att bete sig mycket underligt, och försvinner ännu en gång. När det visar sig att han begett sig till Lucretia Cutter frivilligt, och ämnar stanna hos henne under en längre period, börjar Darkus ifrågasätta pappans motiv och vems sida han egentligen står på.

Då det dessutom framkommer att Lucretia ska medverka i årets stora filmprisgala i Hollywood, inser Darkus och hans vänner att hon har något helt annat i siktet än att endast vilja uppmärksammas för de vackra klänningar som hon har designat åt de nominerade skådespelerskorna. Något som kan komma att få ödesdigra konsekvenser och som kräver att de tre vännerna och deras medhjälpare handlar snabbt.

Berättaren är opersonlig och delvis allvetande, och betraktar och beskriver de olika händelserna genom ett utifrånperspektiv – förutom när det gäller protagonisten Darkus vars känslor och tankar återges till viss del. Berättelsens temporala struktur är kronologisk, och utspelar sig tidsmässigt strax efter förra bokens slut. I närläsningen av Kryp fann jag påtagliga intertextuella kopplingar till andra skönlitterära berättelser och karaktärer, något som återfinns även i den nya texten då det är en fortsättningsbok. Även hjältesagan finns som hypotext vilket är vanligt förekommande inom barnlitteraturen; det goda som strider mot det onda med de klassiska stereotyperna så som hjälten och skurken. Här kommer Lucretia Cutters likhet med karaktären Cruella de Vil in, samt berättelsen De 101 dalmatinernas centralmotiv som återfinns i M.G. Leonards trilogi. Men även om vissa paralleller är omisskänneliga, så känns det som om författaren i den nya boken har kommit mer till rätta och hittat mer av sin egen röst i historieutveckling och persongalleri.

Texten är välskriven och det episodiska handlingsförloppet där nya händelser läggs till allteftersom gör att spänningen håller i sig under hela läsningen. Genom att skriva in bikaraktärerna Humphry, Pickering och Bertholts mamma Calista tillförs även det humoristiska inslagen, vilket gör berättelsen komplett och oemotståndlig: för vem kan hålla sig för skratt när de brottsliga kusinerna med ont uppsåt tvingas klä sig i en mycket för liten kostym och en rosablommig klänning till Filmprisgalan? Eller hur den olidligt klumpiga Celista Bloom oavsiktligt råkar sparka Lucretias medhjälpare rakt i skrevet med sina stilettklackar?

Sammanfattningsvis överträffar Krypens drottning den föregående boken i serien både stilistiskt och innehållsmässigt, vilket gör att mina förväntningar på den avslutande delen inte kan vara annat än höga!

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Läs även min recension av Kryp, den första delen i serien.

Krypens drottning Bokomslag Krypens drottning
Kryp (del 1)
M G Leonard
Barnroman
Opal
2017-08-14
355
9-12 år

Uppföljaren till M G Leonards bok Kryp, om pojken Darkus som tillsammans med sina vänner och de smarta skalbaggarna har tagit till sin uppgift att stoppa den ondskefulla Lucretia Cuttle och hennes planer på att ta över världen. En mellanåldersbok som både är otroligt spännande och rolig!

Bokmässans höjdpunkter!

Bokmässans höjdpunkter!

Här nedan tipsar jag om några programpunkter med tema barn, unga och bibliotek från torsdagen den 28 september till söndagen den 1 oktober. Jag har lilamarkerat de seminarium som jag tycker verkar extra bra!

BIBLIOTEK OCH BERÄTTARSCENEN

(D-hallen, monter D02:01)

Torsdag 28 september

Kl. 10-10.20

”Hur skapar vi likvärdiga förutsättningar för barns och ungas läsning?”

Katti Hoflin, ordförande i Regeringens Läsdelegation, pratar om hur läsförståelse hör ihop med ett rikt språk och hur viktigt det är att skapa motivation till läsning. Hoflin berättar även hur det hittills har gått med uppdraget, och vad som behöver utvecklas.

Fredag 29 september

Kl. 12.20-12.40

”PUNKT 127 – biblioteket där unga får ta plats”

Bredäng bibliotek berättar om hur de gjort för att förvandla ett stökigt bibliotek till en plats som är både trygg och inbjudande för barn och unga, där både personal och barnen känner sig respekterade och hörda.

Lördag 30 september

Kl. 10-10.20

”Att skriva deckare för unga” 

Barn- och ungdomsförfattarna Pia Hagmar och Malin Stehn pratar om hur det är att skriva deckare för barn och unga, och utgår ifrån sina egna böcker. Pia Hagmar har skrivit deckarserien ”Dalslandsdeckarna” för barn 6-9 år, men är även känd för sina många hästböcker. Malin Stehn är aktuell med mellanåldersromanen Spökskrivaren, som utspelar sig en höstlovsvecka ute i ett torp omgiven av en stor skog där bokens huvudperson Casper är tvungen att vara med sin pappa som är en känd deckarförfattare.

SEMINARIER

Torsdag 28 september

Kl. 10-10.45

”Det livslånga läsandet”

Diskussion om hur man på bästa sätt främjar läskunnighet, och vilka faktorer som bidrar till Finlands höga resultat i PISA-mätningarna. Medverkar gör bland annat den finlandssvenska läsambassadören Katarina von Numers-Ekman och barnboksförfattaren Martin Widmark.

Kl. 11-11.45

”Bilderboken i förskolan”

Samtal med bland andra litteraturpedagogen Agneta Edwards och författarna Jujja Wieslander och Per Gustavsson om hur man kan arbeta språkutvecklande med barn i förskoleåldern genom att använda sig av bilderböcker.

Kl. 11-11.45 

”Att skriva någon annans historia”

Barn- och ungdomsförfattarna Charlotte Cederlund, Camilla Lagerqvist och Mats Berggren diskuterar hur det är att skriva böcker där huvudpersonen lever i en verklighet som är helt främmande för dem själva, och hur man skriver för att få karaktärer och händelser trovärdiga. 

Kl. 12-12.45

”Kitty Crowthers bildvärd”

Bilderboksskaparen Kitty Crowhter, som tilldelades ALMA-priset 2010, berättar om sin nya bok Sagor om natten, som är översatt av Ulf Stark och som först gavs ut på ett svenskt bokförlag (Lilla Piratförlaget).

Kl. 13-13.45

”Låt oss prata om sex – och skriva om det”

Ungdomsförfattarna Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratar med Jenny Jägerfeld om hur de tänker kring normkritik när de skriver, och hur en sexscen skildras på bästa sätt. 

Kl. 15-15.45 

”Bakom ryggen på Alfons Åberg” 

Gunilla Bergström berättar för första gången om om arbetet bakom böckerna som har sålts i miljontals exemplar bara i Sverige, och översatts till 35 språk.

Kl. 16-16.45 

”Humoristiskt om ungas identitetsfrågor”

Åsa Asptjärn pratar med finlandssvenska humorförfattare om den komiska litteraturens förmåga att närma sig ungas identitetsfrågor.

Fredag 29 september

Kl. 10-10.45

”Black Lives Matter – politik i ungdomsboken” UTGÅR TYVÄRR! 

Jason ”Timbuktu” Diakité (En droppe midnatt) och Angie Thomas (The Hate U Give) samtalar om rasism och längtan efter tillhörighet, med utgångspunkt från deras egna romaner.

Angie Thomas. Foto: Anissa Photography

Kl 11-11.45 

”Krypande spänning” 

M.G. Leonard, författaren till mellanåldersböckerna Kryp och den helt nyutgivna Krypens drottning berättar om sitt skrivande och sin fascination men även rädsla för småkryp.  

Kl 12-12.45 

”Spökhistorier och deras funktioner” 

Författarna Lena Ollmark, Katarina Genar och Lena Arro samtalar med författaren och litteraturbloggaren Helena Dahlgren om vad det är i de här berättelserna som lockar, och om de fyller någon psykologisk funktion för oss.

Kl. 13-13.45 

”Kärlek och identitet” 

Jennifer Niven, som skrivit den nyutgivna ungdomsromanen Att vända världen rättdiskuterar hur det är att skriva för unga samt om identitet och samhällets krav med författaren Johanna Lindbäck; aktuell med ungdomsromanen Karta för förälskade och andra vilsna. 

Kl. 14-14.45 

”Kapitelböcker i ett visuellt tidevarv”

Illustratörerna Per Gustavsson (Amy, Aron och Anden), Henrik Jonsson (PAX) och Julia Thorell (Bruno 3000) i samtal med kulturjournalisten Lotta Olsson om illustratörernas betydelse i en visuell tid, och hur det konstanta flödet påverkar samspelet mellan text och bild.

Kl 15-15.45

”Kulturmannen i ungdomsboken” 

Hur behandlas den den självgode påsmunken i ungdomslitteraturen? Författarna Maria Frensborg (Mina smala axlars längtan), Åsa Asptjärn (Rimligt lyckade ögonblick) och Hampus Nessvold (Ta det som en man) i diskussion om hur de i sina böcker förhåller sig till den utskällde mansfiguren.

Kl 16-16.45 

”Norge har aldrig varit hetare! – Norska barnböcker”

Tre norska författare berättar om sina senaste böcker för barn och varför just Norge är i framkant när det gäller barnlitteratur. Med Nina Grönvedt (En rumpa att dö för), Gudrun Skretting (Anton och andra olyckor) och Iben Akerlie (Lars är LOL).

Kl 17-17.45

”Eviga frågor för stora och små”

Eva Susso och Anna Höglund har skrivit den filosofiska boken Alla frågar sig varförsom tar upp existentiella frågor ur ett barns perspektiv, vilken de samtalar med tillsammans med Pernilla Stalfelt som i sin bok Tidenboken funderar och och undersöker vad tid är och hur vi upplever den.

Söndag 1 oktober 

Kl. 11-11.45 

”Arvet efter Astrid”

Författarna Erika Vallin, Sara Bergmark Elfgren och Annika Lindgren i ett samtal om hur de inspirerats av Astrid Lindgren och hennes berättelser, vad det är som gör en berättelse tidlös och vilka författarskap som kommer att leva kvar om 50 år, så som Astrids har gjort. 

Sara Bergmark Elfgren. Foto: Henric Lindsten 2017

I dag kom Mässtidningen ut! Den går att läsa på nätet men finns även att hämta på offentliga platser i Göteborgsområdet, så som bibliotek och caféer.

Håll utkik efter kommande inlägg om Bokmässan där jag skriver om mässans historia, årets tema och diskussionen om Nya tider!

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Pojken från längesen – Kerstin Lundberg Hahn

Kerstin Lundberg Hahn har tidigare gett ut flera böcker för barn och unga, varav många tillhör skräckgenren. Skuggan i väggen (2012), Barnkolonin (2013) och Innan helgen är över (2016) är några titlar att nämna. Hon medverkar även med berättelsen ”Det som existerar” i samlingsverket Höstväsen – Skräckberättelser, som utkommer den 26 september.

I Pojken från längesen, Lundberg Hahns nya roman för barn i åldern 9-12 år, är det återigen det övernaturliga och oförklarliga som är i fokus, då huvudpersonen Tove kommer i kontakt med en halvt genomskinlig pojke som har gömt sig i ett gammalt skåp sedan andra världskriget. Tove och hennes mamma hittar skåpet på tippen; det är ett vackert hörnskåp med målade blommor på som är tillverkat någonstans i Centraleuropa under sent 1800-tal.

Pojken, som visar sig heta Florian, kommer fram ur skåpet varje natt för att prata med Tove men framförallt för att visa henne sina minnen från en tid som för längesedan passerat. Minnena är orsaken till att pojken dröjer sig kvar i skåpet, då det han upplevde under några dygn när nazistsoldaterna tillfångatog hans familj och brände upp deras hem traumatiserade honom djupt.

Men det är något som inte riktigt stämmer överens med Tuvas teori om att Florian är ett spöke, så därför bestämmer hon sig för att göra allt hon kan för att ta reda på sanningen.

Berättarrösten som är Toves är extradiegetisk-homodiegetisk då Tove står utanför under själva berättandets gång, men ändå själv deltar i de händelser och situationer som hon berättar om. Historien har alltså utspelat sig innan den berättas, men tidsrymden däremellan är endast några dagar. Det här får man veta först i slutet av boken, då hon beskriver hur hon bestämt sig för att skriva ner allt:

På helgen skrev jag klart om min prao. Det blev en ganska tråkig redogörelse […]. Men det som hade varit det verkligt viktiga, det skrev jag inte ett ord om i prao-rapporten. Det var då jag bestämde mig för att istället skriva ner den här berättelsen. Florians historia. Eller kanske rättare sagt: min historia om mötet med Florian. För det är en historia som måste berättas. Och det har jag gjort nu. (sid. 172)

De svartvita illustrationerna av Elisabeth Widmark är otroligt estetiska och stämningsfulla, och samverkar väl med den välskrivna texten som är avskalad samtidigt som viktiga detaljer och beskrivningar inte går förlorade.

Trots att skildringen av den unga pojkens livsöde är smärtsam och trots det lite rysliga spökinslagen, är det här en bok som jag garanterat kommer att rekommendera för barn i mellanåldern som letar efter ”läskiga böcker” som ändå inte orsakar mardrömmar. För det här är en bok som genom att skildra nazisternas avskyvärda handlingar visar en verklighet som var sann för många människor; något alla barn i mellanstadiet bör känna till och som vi aldrig någonsin får glömma bort. Dessutom visar den på den enskilda individens styrka och förmåga att ta sig vidare trots att det verkar omöjligt.

Även vänskapens kraft lyser starkt genom hela berättelsen, vilket är ett vanligt och typiskt tema just i mellanålderslitteratur. Man kan se skåpet som en symbol för vänskapen mellan Tuva och Florian, då det tar dem till en plats där ingen annan kan se dem, och där de kan umgås utan att några vuxna blandar sig i. Just det symboliska i Lundberg Hahns berättelse är kanske något som endast den vuxna läsaren lägger märke till, vilket på intet sätt är ett överflödigt inslag i texten. Tvärt om är det just det här som visar på barnlitteraturens höga kvalitet: på dess konstnärlighet och kapacitet att uppskattas av läsare i alla åldrar.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Pojken från längesen Bokomslag Pojken från längesen
Kerstin Lundberg Hahn
Barnroman
Rabén & Sjögren
2017-09-08
172
9-12 år

Kerstin Lundberg Hahns nya bok är både ryslig och skrämmande, men innehåller viktiga historiska skildringar. Sorg, vänskap och att acceptera det förflutna är andra teman som tillsammans med de svartvita illustrationerna skapar en finstämd och symbolisk berättelse.

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök – Camilla & Viveca Sten

Sjörök är Camilla och Viveca Stens andra roman i serien om Havsfolket. Böckerna handlar om flickan Tuva som bor på Harö i skärgården, där flera generationer har bott på hennes mammas sida. I den första delen, Djupgraven, fick Tuva reda på att hon inte är sina föräldrars biologiska dotter utan istället är en så kallad bortbyting; en dotter av Havsfolket som getts bort till en mänsklig familj för att behålla den pakt som under lång tid funnits mellan dem. Hon blev nära vän med Rasmus, som också bevittnade de märkliga händelser som utspelade sig – och deras oväntade blev blev snabbt stark genom hemligheten de delade, och han är även den ende förutom familjen och skolsköterskan Maria som vet om sanningen om Tuva.

När den nya boken tar vid är det slutet på sportlovet och Rasmus har inte hört av sig på nio dagar, och de gånger Tuva har ringt har han varit korthuggen och konstig. Det här gör att hon känner sig både ledsen och besviken då hon inte har fått någon förklaring på hans beteende. När skolan börjar igen ignorerar han henne totalt och situationen blir därför värre än den var innan de blev vänner; för förutom ensamheten måste hon även måste dölja sina gälar som numera syns tydligt på hennes hals. Men Tuva har viktigare saker att tänka på då en tät och oroväckande dimma åter har lagt sig över skärgården, som gör att båtar kör vilse och de ombord riskerar att drunkna av den höga fuktighetshalten. Samma sorts dimma ledde i höstas till att Axel i klassen försvann och att Tuva nästa dog då hon kämpade mot de farliga havsormarna. När Österman som kör skolbåten är med om en hemsk ”olycka” bekräftas Tuvas farhågor, men när det visar sig att hotet är del av Havsfolket blir hon tvungen att välja sida – de hon känner mest tillhörighet till, eller de som varit del av hennes liv så länge hon minns.

I Sjörök finns en personlig och simultan jag-berättare som berättar om händelserna allteftersom de utspelar sig; och man får som läsare ta del av de känslor och tankar hon har angående sitt ursprung, sin alkoholiserade pappa och frånvända och onåbara mamma samt den utfrysning som hon är utsatt för. Då det här skildras ur ett inifrånperspektiv gör att man som mottagare av texten påverkas av de svårigheter som protagonisten går igenom. Det är en verklighet som är rå och bister, inte endast på grund av skolmiljön och hemförhållandet, utan även på grund av identitetskrisen som hon ständigt brottas med.

Handlingsförloppet är episodiskt då nya händelser läggs till, men som ändå är knutna till samma personer, miljö och motiv. Införandet av intriger av personlig karaktär ger berättelsen mer djup, men det är huvudintrigen som för berättelsen framåt och som är avgörande för hur både kulmen, upplösningen och slutet kommer att te sig i den tredje och avslutande delen. De olika intrigerna länkas ihop och skapar en mer komplex berättelse, där huvudkaraktären växer och utvecklas genom sin transformation och genom att hon är tvungen att lita till sig själv och sin förmåga. I den här typen av litteratur för unga där realism möter fantastik finns ofta litterära karaktärer som innehar samma egenskaper som Tuva; hon är föräldralös, hamnar i en familj som försummar henne, har en eller flera plågoandar och är den som är utvald att slåss mot en ondskefull fiende (tänk Harry Potter!), och hon är därmed en en typisk hjältinnekaraktär.

Protagonistens och berättelsens utveckling var något som jag undrade över i min recension av Djupgraven, då det kändes som om mycket hängde på hur författarna tog historien vidare. Efter att ha läst den andra delen i serien kan jag konstatera att Camilla och Viveca Sten lyckas väl med bådadera, och jag ser fram emot den sista och avgörande etappen där vi säkerligen kommer att få ta del av en kraftmätning utan dess like!

Boken hittar du på Adlibris och Bokus.

Läs gärna min recension av Djupgraven, den första delen i serien om Havsfolket!

Sjörök Bokomslag Sjörök
Havsfolket (del 2)
Camilla Sten & Viveca Sten
Barnroman
Bonnier Carlsen
2017-09-01
390
9-12 år

Den andra delen i serien om Havsfolket och Tuva som står inför ett svårt och avgörande val: att gå samman med den som hon känner tillhörighet med, eller rädda de människor som bor i Skärgården.

En spännande och välskriven roman för barn i åldern 9-12 år, som tar upp viktiga frågor så som mobbing, utanförskap och identitet.

The Man Booker Prize Shortlist

The Man Booker Prize Shortlist

I går offentliggjordes vilka sex författare och skönlitterära verk som har nominerats vidare till den korta listan, shortlist, och därmed har chans att vinna det prestigefyllda Man Booker Prize 2017.

På listan finns tre kvinnor och tre män, vars verk innehåller ett brett spektrum av ämnen och teman.

De nominerade är:

4321 – Paul Auster (USA)

History of Wolves – Emily Fridlund (USA)

Exit West – Mohsin Hamid (England/Pakistan)

Elmet – Fiona Mozley (England)

Lincoln in the Bardo – George Saunders (USA)

Autumn – Ali Smith (England)

 

Den 17 oktober tillkännages vinnaren.

Du kan läsa mer om priset och de nominerade på The Man Booker Prizes hemsida.

 

Lättlästa böcker med hög kvalitet

Lättlästa böcker med hög kvalitet

Som bibliotekarie med fokus på barn och unga anser jag att det är otroligt viktigt att det finns lättlästa böcker med hög kvalitet till den här målgruppen; det vill säga att texten är pedagogiskt utformad och innehåller ett bra språk, samt att illustrationerna är estetiskt tilltalande. Det är glädjande att utgivningen för lättlästa böcker ökar varje år, trots att kvaliteten varierar på de böcker som riktar sig till barn som precis har lärt sig att läsa eller har svårt med avkodningen och att förstå det lästa. Enligt mig sticker Hegas böcker ut, då de ofta redan genom omslaget lockar barnet till läsning, genom färg och form. Det här är av stor betydelse då just omslaget ofta är det som avgör om barnet (och den vuxne!) fattar intresse för boken eller inte. Även handlingen spelar såklart roll, och många efterfrågar just spännande och läskiga böcker, något som väl har blivit ett signum för Hegas bokförlag; som ger ut de omåttligt populära zombie-serierna  Zombie City och Zombie World, de läskiga omskrivningarna av klassiska sagor samt böckerna om kända superhjältar som slåss mot sina ärkefiender. Här nedan tipsar jag om två nya lättlästa böcker inom det sistnämnda temat; den första handlar om Batman och den andra om Wonder Woman.

Batman. Monsterreptilen

Batman är superhjälten som räddar Gotham City från brottslingar, vilket han bestämde sig för att göra redan som pojke när hans föräldrar blev dödade av rånare. Till sin hjälp har han Robin, som även han är föräldralös.

I den här boken har en känd läkare blivit kidnappad  av skurken Killer Croc, som behöver ha ett motgift för att helt utvecklas till en reptil med endast djuriska egenskaper. Batman försöker i första hand erbjuda Croc sin hjälp, men när det inte fungerar blir han och Robin tvungna att gillra en fälla för att få fast honom.

Språket ligger nära talspråket och att meningarna är korta men får ändå fram den viktigaste handlingen utan att fokusera på detaljer; så som karaktärs- och miljöskildringar, tankar och känslor. Berättarrösten är opersonlig och allvetande, men skildrar händelserna utan att gå in i karaktärerna. Illustrationerna är i fyrfärg och täcker oftast hela uppslag, och hänger samman med de händelser som texten beskriver. Det här gör det lättare för den ovane läsaren att hänga med i berättelsen.

Karaktärerna och handlingen är det som lockar till läsning; tuffa och orädda hjältar som överlistar en farlig ärkefiende och därmed räddar staden och dess invånare. Trots att Batman och Robin beskrivs med typiskt manliga egenskaper: muskulösa, starka, intelligenta, aktiva och handlingskraftiga och berättelsen endast innehåller en kvinnlig bikaraktär (reportern i tv-inslaget) så är det här inget man hakar upp sig på då många andra böcker i serien har kvinnliga protagonister och bikaraktärer – och den här sortens litteratur skapar läslust hos barn som annars inte gillar att läsa.

Läsnivå: 3
Läsålder: 6-9 år
Text: Katharine Turner
Bilder: Steven E. Gordon
Antal sidor: 32
Utgiven: 2017-08-07

 

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.


Wonder Woman möter Circe 

Trollkvinnan Circe hatar Wonder Woman mest av allt, och är besatt av att hitta ett sätt att förgöra henne. När hon kommer över informationen om vart Trippelbestens tre delar befinner sig – Hydran, Gripen och Gorgonerna; mystiska sagodjur och mytologiska monster med enorma krafter som Circe har för avsikt att använda mot Wonder Woman. Men när något går fruktansvärt fel är det plötsligt Wonder Woman som har övertaget, samtidigt som inte bara hennes fiende riskerar att dö utan hela världens befolkning.

En rolig detalj i berättelsen är att när Circe använder en trollformel inne i vulkanen Vesuvius där hon precis har hittat Hydran och fått dennes kraft, och därmed orsakar ett utbrott som kan komma att ödelägga staden Pompeji. Med den här informationen vet man att historien utspelar sig innan 79 e.Kr, vilket blir komiskt när det samtidigt finns både jetplan och höghuskomplex.

Boken är indelad i fem kapitel, som i snitt består av tio sidor. Läsnivån är 5 på LIX-skalan vilket betyder att boken passar de som vill lära sig fler svåra ord  och som vill läsa en text som har ett språk som mer liknar det litterära än talspråket. Svåra ord är skrivna i blå text, och förklaras längst bak i boken i en ordlista där orden inte är ordnade i alfabetisk ordning utan istället kronologisk. Längst bak finns även frågor kopplade till texten som interagerar läsaren på ett roligt sätt.

Precis som i Batman Monsterreptilen förekommer både helside- och heluppslagsillustrationer, men då läsnivån för den här boken är 5, vilket är det högsta, är texten dominerande och illustrationerna behöver därför endast skildra de mest avgörande händelserna, då läsare på en här nivån har en bättre läsförståelse och klarar av att hänga med i berättelsen ändå.

Berättarrösten är opersonlig och allvetande, och följer och går in i alla karaktärer och vet därmed allt om dem, inklusive tankar och känslor. Det här kräver mer av läsaren då perspektivskiften gör läsakten mer avancerad.

Jag älskar att superhjältinnor i form av en stark amason-krigare och en grekisk gudinna med trollkrafter får plats även i den lättlästa litteraturen, där många flickkaraktärer annars innehar typiskt kvinnliga egenskaper (självklart finns det undantag! Bland annat har Hegas gett ut serierna Häxboken och Amulett som båda har en stark kvinnlig protagonist), och hoppas därför på många fler böcker i samma stil!

Läsnivå: 5
Läsålder: 9-12 år
Text: Laurie S. Sutton
Bilder: Luciano Vecchio
Antal sidor: 48
Utgiven: 2017-08-07

 

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.


Lite fakta om Hegas förlag och deras lättlästa böcker

Hegas bokförlag startades 1983 av specialpedagogerna Siv Aronsson och Gun Hållander, som ansåg att det fanns för lite lättlästa böcker med hög kvalitet på marknaden. Målet var att skapa läslust för barn som annars inte gillade att läsa. Än i dag är förlagets ambition att barn ska ha tillgång till lättlästa, spännande och roliga böcker för att på så vis känna läslust vilket är tätt sammanlänkat med läsförståelse. Man menar att det enskilde barnets läsupplevelse är lika viktigt som demokrati och rättvisa.

En annan grundidé är att lättlästa böcker inte ska ta bort något ur berättelsens handling eller ämne; texten ska istället vara bearbetat så att den är lättare att läsa och förstå. Hur texten bearbetas i böckerna har sin grund i den pågående forskningen kring läsning och läsförståelse hos barn och ungdomar. Hegas böcker är baserade på LIX – det vill säga läsbarhetsindex. Ju lägre LIX-nivå desto kortare ord och meningar. Hänsyn görs även till kronologi, persongalleri och den litterära kvaliteten.

De olika Hegas-nivåerna:
1: Böcker för den som just börjat läsa eller för den som har ett mycket begränsat ordförråd.
2: Böcker med ett mycket enkelt och konkret språk som är lätt att avkoda.
3: Lättlästa böcker med ett språk som ligger ganska nära talspråket.
4: Lättlästa böcker med enstaka svårare ord och med ett språk som ställer lite högre krav avseende ordförråd och grammatik.
5: Lättlästa böcker med något fler svåra ord där språket närmar sig det litterära.

Hegas 5 kriterier för en lättläst bok:
1: Handlingen ska vara rak och tydlig. Läsaren ska på ett enkelt sätt kunna följa med i händelseutvecklingen.
2: Antalet medverkande ska vara begränsat.
3: Det får inte förekomma parallellhandlingar som förvirrar och försvårar läsningen.
4: Språket ska vara enkelt och korrekt. En lättläst bok ska innehålla lätta ord och anpassade meningar.
5: Den litterära kvaliteten ska vara hög och handlingen fängslande. Det måste vara kul och spännande att läsa!

Det finns även utarbetade Läsnycklar till samtliga titlar, som fungerar som arbetsmaterial att arbeta med för pedagoger. Materialet innehåller frågor till texten där till exempel tematik eller en viss genre står i fokus, och där barnen genom att gå djupare ner i texten även får en ökad läsförståelse.

På Hegas hemsida kan du läsa mer om deras böcker, hur de ser på lättläst och de olika LIX-nivåerna.


Källa: http://www.hegas.se