Hunter i Huskvarna – Sara Stridsberg

Hunter i Huskvarna – Sara Stridsberg

Sara Stridsberg skriver så smärtsamt vackert om de döda i den nya novellsamlingen ”Hunter i Huskvarna” att tårarna rinner längs mina kinder. Texterna får mig automatiskt att tänka på min tvillingbror; han med det stora leendet som jag redan när vi var små var så rädd att förlora; jag levde ständigt med varslet om hans död. Det är som att Strindberg genom sitt drömlika berättande och sitt skarpa språk får mig att minnas smaken och känslan av både obeskrivlig förlust och den renaste formen av kärlek.

De elva novellerna är alla typiskt ”Stridsbergska”, både i ton och innehåll. Vissa är dock mer surrealistiska än andra; och det är när författaren står på kanten till det absurda som det blir som mest spännande – för här kan även läsaren släppa taget och bara följa med in i ett magiskt landskap som till viss del liknar den barnlitterära världen där det inte gör något att världen är upp och nedvänd, och där man saknar all kontroll.

Det finns vissa citat i texten som etsar sig fast, som poetiska stycken som jag läser om och om igen. Även fast de är från olika noveller känns det som att de hör ihop och är länkade till varandra genom det vemod och den smärta som finns hos karaktärerna – ofta på grund av en obearbetad sorg efter en närståendes död.

Vi var alltid hungriga, det var en hunger som inte hade med magsäcken att göra, men det hjälpte att fylla den, vi åt för att överleva, vi åt för att bli tyngre, för att inte drömmarna skulle ta över. Det fanns farliga drömmar, kriminella drömmar, det fanns förbrytare inne i drömmarna och man kunde själv bli en gangster där. Och man kunde alltid skylla på en dröm om man råkade ta livet av sig.

Tre systrar, sidan 94

Hon hade en vag känsla av att hon på något sätt hade missuppfattat livet och att det var för sent för att ställa den missuppfattningen till rätta nu.

Familjen, sidan 162

Jag har också undrat vad jag ska göra av mitt liv, många gånger har jag haft lust att kasta bort det. Sedan har jag väjt vid kanten och fortsatt.

Skogås, sidan 245

Det är smärtsamt, det är rått och brutalt naket och ärligt. Det är den bästa misery lit som finns på svenska, i klass med Joyce Carol Oates. Skönlitterär realism blir helt enkelt inte bättre än så här.

Sara Stridsberg har tidigare gett ut flera romaner, så som Drömfakulteten, Beckomberga och Darling River. För den förstnämnda tilldelades hon Nordiska Rådets pris och den blev även nominerad till Man Booker-priset. Du kan läsa mer om henne och den nya novellsamlingen på Albert Bonniers Förlag.

Hunter i Huskvarna Bokomslag Hunter i Huskvarna
Sara Stridsberg
Skönlitteratur (noveller)
Albert Bonniers Förlag
2021-09-14
257
Vuxna

Elva noveller som alla har det typiska "Stridsbergska" berättandet gemensamt; det råa och brutalt ärliga och nakna. Misery lit när det är som bäst! 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.