Författarintervju med Sofia Ymén

Författarintervju med Sofia Ymén

Feelgood-författaren Sofia Ymén, född 1981, är uppvuxen på den småländska landsbygden söder om Västervik. I dag bor hon nära havet i Stråvalla på västkusten tillsammans med man, tre barn och en springer spaniel som heter Sam. Sedan årsskiftet 2020 arbetar hon som författare och lektör på heltid.

Vad arbetade du med innan du blev författare?

Jag jobbade femton år inom HR där jag stöttade chefer i deras ledarskap.

Hur ser din arbetsveckor ut nu för tiden?

Mina veckor ser väldigt varierade ut! Jag skriver omväxlande på mina egna bokmanus, svarar jag på intervjufrågor och berättar om mina böcker. Andra dagar läser jag andra författares bokmanus och ger återkoppling på hur de kan utveckla sina manus, och ibland åker jag ut för att själv samla information och inspiration till mina böcker – att göra research är en väldigt roligt del av författarskapet.

Du gav ut din fjärde feelgood-roman i augusti i år, Ett oväntat arv. Berätta lite om den!

Det är första delen i en serie om fyra där vi kommer att få följa fyra väninnor som i barndomen var hästtjejer och bästa vänner men som nu lever sina egna liv och har valt sina egna vägar med eller utan hästar. 

I första boken får vi följa Madeleine Fors som förlorade sina föräldrar för ett år sedan och vars bror nu återvänder till Europas tävlingsbanor och lämnar henne ensam kvar med ansvaret för den anrika hästgården Fors gård. Madeleine bestämmer sig på vinst och förlust att skicka tre brev till barndomens väninnor för att höra om de kan väcka barndomsdrömmen till liv att driva en hästgård tillsammans. Men snart kliver mormor Vera in på gårdsplanen beredd att avslöja familjehemligheter som kommer att sätta käppar i hjulen för alla Madeleines planer. I familjens vän och hovslagare Henrik hittar Madeleine ett oväntat stöd, det finns bara ett bekymmer. Det var Henrik som körde bilen den dagen som föräldrarna dog.

Varifrån fick du inspiration till berättelsen?

Dels är jag en gammal hästtjej och älskade ungdomens hästböcker så jag ville gärna skriva en bok som utspelade sig i en miljö som inkluderar hästar. Dels ville jag skriva en berättelse om fyra väninnor som man får följa under en längre tid och se hur deras relationer utvecklas när de sätts på prov. Jag tycker mycket om Nora Roberts bokserier där hon arbetar just så; det vill säga att man får stanna kvar i samma miljö och återse gamla karaktärer även om de bara återkommer som biroller. Det är så spännande att se hur det går för dem.

Är någon av karaktärerna baserad på en verklig person?

Jag brukar säga att karaktärerna är ett pussel av olika personlighetsdrag som är plockade från personer jag mött, sett eller hört talas om. Så det är ingen som är tagen rakt upp och ner från verkligheten. Den enda karaktär som är tagen direkt från verkligheten är Madeleines föräldrars hund Sam som är inspirerad av min egen springer spaniel – de är rymmare båda två – till grannarnas förtret!

Karaktären Madeleine är lätt att tycka om, då hon är omtänksam och aldrig har några baktankar. Vera däremot, har egenskaper som inte är fullt så älskvärda. Kände du att du behövde en motvikt till Madeleine för att väga upp hennes rätt spaka personlighet, eller hur skapades Vera som karaktär?

Vera är en sådan karaktär som redan från början hade en stark vilja och en lika stark övertygelse, kanske med ålderns rätt och erfarenhetens hävd. Madeleine har mycket riktigt en mer famlande start. Hon är vare sig säker på vad hon vill framåt, eller hur hon ska ta sig dit. Hennes resa för att komma fram till det och ta tag i både sig själv och sin nya livssituation, är också utgångspunkten i boken. Ja, jag brukar försöka kontrastera mina karaktärer med varandra för att skapa konflikt, eftersom det är i konflikt både karaktärerna och relationerna utvecklas. Så absolut, Vera och Madeleine kan i alla fall inledningsvis upplevas som väldigt olika, men under bokens gång kanske man ser att de faktiskt har fler likheter än vad de själva inledningsvis kanske har trott. 

Är du själv eller har varit en hästtjej, i så fall vad betyder hästar för dig?

Jag är uppvuxen på landsbygden med hästar och djur omkring mig så de betyder mycket för mig både i verkligheten och i mina böcker. Jag började rida när jag var 5 år, på en shettis som hette Tofsan. Sedan red jag många år på ridskola, innan jag fick egna hästar i tonåren. Idag är jag, liksom många kvinnor i min ålder, en återvändande hästtjej vilket för min del innebär att jag tar lektioner igen och drömmer om att en dag skaffa häst på nytt. I verkligheten hämtar jag energi och får inspiration under en ridtur, eller en promenad med författarhunden. I mina böcker använder jag djuren för att till exempel spegla mina karaktärers känslor, för att trigga igång karaktärernas reaktioner eller för att skapa en stämning. 

Var det lätt eller svårt att skriva boken; var det någon del i processen som var svårare?

När man skriver böcker tycker jag att man växlar mellan tillfällig hybris och skrivflow där orden flödar ur fingrarna och det man skriver känns fantastiskt till perioder när det är som att trampa runt i sirap och allt man skriver känns bedrövligt. Båda delar fanns med även när jag skrev ”Ett oväntat arv”. Jag brukar tycka att det första råmanuset är allra roligast och går lättast att skriva; att sedan redigera, skruva, lägga till och dra ifrån är alltid lite svårare tycker jag. Men inte desto mindre roligt! Och i det skedet har man dessutom väldigt fin hjälp av förlagets redaktörer som fungerar som bollplank och som kommer med förslag till utveckling av manuset som jag kanske inte själv tänkt på.

Hur lång tid tog det innan manuset var klart?

Skrivprocessen från idé tills texten gick till tryck tog ett år. Då ingår allt från inledande research, tiden när man bygger upp sina karaktärer och broderar ut sin berättelse till själva skrivandet av råmanuset och sedan många, många vändor av redigering innan den slutliga språkgranskningen och korrläsningen innan boken går i tryck.

Varför skriver du just feelgood; var det ett aktivt val eller halkade du in på den genren av en slump?

Att det blev just feelgood beror på att jag själv i grunden är en feelgood- och romanceläsare. Det är helt enkelt de genrerna jag själv helst läser och känner mig mest hemma i. Jag tycker om att följa karaktärernas utvecklingsresor och att böckerna är relationsdrivna. Jag tycker också om förutsägbarheten; precis som i en deckare där jag vet att mordet kommer att lösas, vet jag i en feelgood att jag kommer att ha en hoppfull känsla i magen när boken är slut. Det är vägen dit som skiljer sig mellan olika romaner och som gör genren spännande.

Hur gick det till när förlaget antog ditt manus? Hade du skickat in till många förlag innan dess?

Mitt allra första manus, som till sist blev ”Hemma där hjärtat väntar” och min debut, hade jag skickat till så gott som alla förlag och fått standardrefuseringar av dem alla. När det var dags för min fjärde bok, som så småningom blev ”Ett oväntat arv”, hade jag en idé, ett synopsis färdigt för mina fyra böcker och de inledande kapitlen till ”Ett oväntat arv” skrivna. Jag presenterade alltsammans för några förlag som jag varit i kontakt med och till min stora glädje nappade Printz Publishing som länge varit mitt drömförlag, ett riktigt feelgoodförlag.

Beskriv din skrivprocess; hur går det till från början till slut när du skriver en bok?

Jag börjar alltid i en idé – ofta en person, plats och kanske ett yrke och en frågeställning. Vad skulle hända om? Sedan fortsätter jag att ställa frågor för att utveckla min idé. Därefter börjar jag sortera upp allt i en synopsis för att veta att det kommer att hålla hela vägen. Jag utgår från den dramaturgiska kurvan och försöker identifiera de huvudsakliga hindren och vändpunkterna för att se att jag fått med det mest avgörande. Tillsammans med förlaget sätter jag en deadline för när mitt råmanus ska vara färdigt.

Sedan gör jag research – samlar på mig information och inspiration på biblioteket samt genom att googla och ta kontakt med personer som kan mycket om det jag vill skriva om. Därefter sätter jag igång och skriver. Jag går tillbaka till mitt synopsis då och då, skruvar, lägger till och drar ifrån. Det är en röd tråd för mig att gå tillbaka till så att jag vet att jag är på rätt väg.

När redaktören på förlaget har läst råmanuset får jag tillbaka det med återkoppling och idéer kring hur jag kan utveckla mitt manus vidare och vi spikar en tidsplan för resten av redigeringsprocessen hela vägen fram till språkgranskning, korr och sättning. Vid det här laget känner jag karaktärerna så pass väl att de ofta börjar agera lite mer på egen hand, vilket är jätteroligt men det är samtidigt en utmaning att hålla styr på sin berättelse. Jag gör kompletterande research, redigerar och bollar löpande med min redaktör och till sist efter flera redigeringsrundor landar vi i ett manus som är färdigt att språkgranskas och därefter ska korrekturläsas.

I slutet av skrivprocessen brukar förlaget kontakta en formgivare som tar fram förslag till omslag till boken. Det är en jätteroligt del av bokutgivningen att få se hur formgivaren tolkat ens berättelse och hur omslaget kan komma att se ut. Då börjar det också kännas verkligt, som att det man skrivit på och arbetat med så länge, faktiskt kommer att bli en riktig bok. 

Är du en disciplinerad författare som sitter och skriver på schemalagda tider, eller är du mer ostrukturerad?

Jag inleder helst luststyrt när jag utvecklar min idé och skriver mina första kapitel. Därefter, när jag kommit en bit in i min berättelse och behöver tänka till mer för att få ihop storyn hela vägen för att fördjupa mina karaktärer och använda den information jag har samlat på mig och så vidare, blir jag mer disciplinerad. Då sitter jag dels mer kontinuerligt, men skrivpassen blir också längre, för att se till att komma framåt. Jag har inga fasta tider, eller antal ord jag måste skriva, men jag ser till att skriva så gott som varje dag för att hålla igång min berättelse och jag bär den med mig hela tiden. Även när jag inte skriver funderar jag över mina karaktärer eller någon viss del i min story som kärvar och som jag vill komma på en lösning för.

Vilket är ditt favoritställe att sitta och skriva på?

Soffan, eller vid köksbordet. Jag vill gärna ha familjen omkring mig när jag skriver.

Det kommer tre delar till i Kungsbacka-kvartetten; har du börjat skriva på del två än?

Ja, och den kommer att komma ut till senvåren 2021. Del tre är planerad till jul 2021. I bok två som jag skriver nu kommer vi att få följa Filippa, Madeleines väninna som introduceras i ”Ett oväntat arv”. Det är en rolig bok att skriva och jag tycker mycket om Filippa som karaktär. Hon är impulsiv, känslostyrd och har ett hjärta som svämmar över för alla som behöver hjälp, vilket påverkar både henne och andra. Det är en berättelse som än så länge har krävt en hel del research, och det har varit roligt att fördjupa sig i olika områden som rör både hästar och historia.

Du kan läsa mer om Sofia Ymén och Ett oväntat arvPrintz Publishing.

Just nu har jag en tävling på Instagram där man kan vinna boken Ett oväntat arv. Sista datum att delta är måndag 19 oktober vid midnatt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.