Litteralund 2019

Litteralund 2019

I dag var den första dagen på Litteralunds konferens om barn- och ungdomslitteratur. Redan i söndags startade det öppna programmet med bland annat workshops, författarsamtal, högläsning och teater. Festivalen är den största i Sverige i sitt slag, och i år hade jag förmånen att få delta.

Dagen inleddes med en rolig och genialisk teaterföreställning av Teater Tapir, som består av de fyra finlandssvenska författarna/illustratörerna Linda Bondestam, Lena Frölander-Ulf, Jenny Lucander och Annika Sandelin. Föreställningen går under namnet ”Röjsfasoner” och innehåller fantastiska tolkningar av dikter, av bland annat Ulf Stark. Skådespelarinsatserna var enastående, och tillsammans med rekvisitan blev det en öppning med många härliga och höga skratt. Föreställningen följdes sedan upp med ett samtal mellan författarna/illustratörerna och översättaren Janina Orlov, där samarbeten över konstformer diskuterades.

Bildresultat för teater tapir
Bild tagen från Strikingly

Efter en kopp te och en god smörgås var det dags för den briljante författaren Andy Griffiths, vars Trädkoje-böcker är omåttligt populära. Australienske Griffiths, som innan arbetade som lärare för mellanstadiebarn, berättade bland annat om varifrån idén med humoristiska böcker för barn kom ifrån och hur det viktiga samarbetet mellan honom själv, illustratören (barndomsvännen Terry Denton) och redaktören (hans fru Jill) går till.

Även i den här programpunkten stod humorn alltså i fokus; både på grund av böckernas tema och författarens sätt att fånga publiken med roliga exempel; som hur den tyska barnboken Struwwelpeter (Pelle Snusk) från mitten av 1800-talet fungerar som en inspirationskälla då berättelsen trots, eller tack vare sitt extremt uppfostrande och avskräckande syfte blir komisk i sin framställning. Griffiths visade exempel på hur han själv arbetar med den här sortens humor genom text och bild; bland annat kortare strippar där människor beter sig på ett icke-normalt sätt vilket får förödande konsekvenser. Till exempel mamman som låter sin son gå över den trafikerade gatan med stängda ögon; för att han vill testa om han klarar det. Gissa vad? Han klarar det inte, vilket får mamman att utropa ”Ooops” för att sedan gå sin väg. Uppståndelsen över Griffiths böcker har varit stor i Australien, och många vuxna och kritiker har reagerat starkt över den här typen av humor och har menat att barn kommer att ta efter karaktärernas handlingar – vilket innebär fara för dem. De som istället är för den här sortens barnlitteratur (samt de läsande barnen!) hävdar istället att det är så humoristiskt just på grund av att det aldrig skulle ske i verkliga livet.

”Inspiration, frustration och prestation” var rubriken för nästa seminarieprogram, där bilderboksillustratörerna Karin Cyrén, Maria Jönsson och Per Gustavsson diskuterade sina arbetsprocesser med Lilla Piratförlagets förläggare Erik Titusson. Även det här var ett intressant samtal där vi fick ta del av hur mycket arbete som egentligen ligger bakom illustrationerna till en bilderbok, och vad som inspirerar – eller ger kraft och mod som Maria Jönsson istället valde att kalla det – till skapandet.

Efter lunchpausen pratade Petrus Dahlin, Eva Frölander-Ulf och Ylva Hällen om hur det är att skriva fantasy och spänning för barn och unga, och vad som gör genren så speciell och fascinerande. Samtalsledare var den skickliga och kunna Karin Nykvist, som är docent i litteraturvetenskap vid Lunds universitet.

”Att skriva för unga och få unga att skriva” var en programpunkt där de båda prisbelönta författarna Johanna Thydell och Jessica Schiefauer pratade om författaryrket och hur skrivprocessen ser ut för dem båda. Thydell och Schiefauer träffades på en skrivarkurs som de båda gick på, och deras nära vänskap lyser igenom i samtalet på scenen – bland annat när de förklarar hur de är närvarande i den andres skrivprojekt genom att läsa manus och ge stöd och råd. Båda var även rörande överens om att författaryrket är tufft och ingen dans på rosor – både när det kommer till arbetstimmar, prestationskrav, skrivkramp och den ekonomiska biten. Johanna Thydell berättade även om sin nya podd ”Operation Skriva”, som är tänkt som en skrivarkurs för barn och unga, men som passar utmärkt att lyssna på för vuxna också. Podden finns dock endast på Storytel, och man behöver ha ett konto där för att kunna lyssna.

Den sista programpunkten; ”Brytiga böcker” hann jag tyvärr inte vara med på mer än en stund, men det jag tog med mig var föreläsaren Eva Gustafssons drivenhet när det kommer till frågor om barn och ungas rättighetsfrågor, samt den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichies Ted Talk om faran med att endast få höra en enda berättelse, skriven från ett enda perspektiv; då det formar hur vi tänker och uppfattar oss själva och världen omkring oss.

Litteraturens kraft är precis det: att det finns så otroligt många berättelser som är berättade från lika många perspektiv. Just därför kan läsaren förhoppningsvis känna igen sig i någon annans erfarenheter och skaffa sig en egen uppfattning om verkligheten och världen.

I morgon fortsätter konferensen med seminarier om bland annat klimatångest och andra tunga ämnen i litteraturen; så som verklighetsbaserade historier från andra världskriget, med författare som Mats Strandberg, Christina Wahldén, Jessica Bab Bonde och Peter Bergting.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.