Ett av gårdagens bästa seminarium var samtalet mellan Lilla Piratförlagets förläggare Erik Titusson och den belgiska bilderboksförfattaren och ALMA-pristagaren Kitty Crowther, där Crowther bland annat berättade om vilka författare och bilderböcker som har inspirerat henne i hennes eget skapande – och nämnde bland andra Elsa Beskow, Astrid Lindgren, Maurice Sendak och John Bauer. Just naturen och skogen ligger Crowther varmt om hjärtat sedan hon var liten, och något som hon gärna använder och återkommer till i sina illustrationer; det vilda och sagolika, och hur hon ser träd som nästan mänskliga varelser som talar sitt eget språk och har en förmåga att trösta och läka oss människor. Hon pratade om hur olika konstnärer avbildar till exempel träd på så olika sätt – och nämner Eva Lindström som en intressant och spännande bildkonstnär. Estetiskt utformade bilderböcker får henne att själv vilja skapa, och hon är intresserad av hur konstnären transformerar naturen och dess fenomen till pappersarket; det vill säga hur skogen, mossan, vinden, vattnet och trädens sus återskapas med endast material så som pennor och färger.

I fokus var Crowthers nya bilderbok Sagor om natten som har flera detaljer som hon menade var något som hon omedvetet hämtade ur Beskows Tomtebobarnen; som svamphatten, fladdermusen och naturmystiken. Det är fascinerande hur intertextualitet fungerar, och det här var även något som Crowther talade om som oundvikligt för konstnärer och författare – en idé kan tyckas vara originell och nyskapande, men är i själva verket del av något som vi någon gång läst eller sett.

Vidare fick vi veta hur boken blev till, och att den till en början var tänkt som ett skämt då hennes vän och illustratörskollega Sara Donati hade en dröm om kommande rosa bok av Kitty. När hon sedan kände ett behov av att göra en berättelse om förmänskligade björnar, visade det sig att just rosa var en färg som hon faktiskt ville använda sig av.

Crowther berättade även om hur mycket arbete som egentligen ligger bakom varje bok (förutom de om Ivo, som nu är så välkänd för henne att hon inte behöver tänka när hon gör de berättelserna), kanske mest för att hon vill att det ska se ut som motsatsen. För att komma in i rätt känsla när hon målar, lyssnar hon på musik – och alltid samma när hon fortsätter med arbetet dagen efter, just för stämningens skull.

En stund efter seminariet kunde man se Kitty Crowther måla en vägg som därefter fanns att beskåda hos Lilla Piratförlagets monter; ett konstverk som kommer att auktioneras ut på Tradera (man kan buda till och med onsdag nästa vecka) och där pengarna oavkortat går till War Child som stödjer krigsdrabbade barn. Vid montern finns även tre konsttryck som visas för första gången, vilka har tryckts upp i 50 exemplar som går att köpa, numrerade och signerade av Kitty. Halleluja!