Den unga läsaren i centrum

Den unga läsaren i centrum

I dag var första dagen på Bokmässan i Göteborg! Det första seminariet som jag gick på var ”De vuxna i barnlitteraturens värld” där moderatorn Johanna Lindbäck pratade med barn- och ungdomsförfattarna Anette Eggert och Karina Berg Johansson om hur de skildrar vuxna karaktärer i sina böcker, och vilken betydelse de vuxna har i litteratur för barn och unga. Anette Eggert berättade att hon inte har någon utförlig plan för sina karaktärer innan hon påbörjar skrivandet, utan att karaktärerna istället skapas allteftersom texten blir till. Det enda hon visste med säkerhet när hon började att skriva på den nya ungdomsromanen Tisteltankar, var att protagonisten skulle förlora någon närstående. Hon avslöjade att hon först tänkt att ”ta död” på huvudpersonen Linns pojkvän, men ändrade sig och istället var det hennes mormor som dog – då en naturlig död skulle vara bättre för den berättelse hon tänkt sig.

Johanna Lindbäck, Anette Eggert och Karina Berg Johansson

Katarina Berg Berg Johansson menade att inte heller hon gör upp något persongalleri, utan även hon hittar sina karaktärer under skrivandets gång. Berg Johansson tog upp att Stephen King liknar det här med att man som författare hittar bit för bit av sina karaktärer ju mer man skriver på en text; att man liksom en arkeolog använder en pensel för att långsamt få fram konturerna och sedan helheten.

Att ha med vuxna karaktärer i en berättelse där ett barn eller en ung person är protagonist ger den fler bottnar menar Eggerts, då konflikterna leder till spännande möten. De vuxnas medverkan där de faktiskt skildras som mänskliga och ibland även som inte endast goda är viktigt då speciellt lite äldre barn och unga även behöver ta del av situationer som inte är idylliska utan mer verklighetsförankrade, påpekade moderatorn Johanna Lindbäck.

Sammanfattningsvis var det ett intressant samtal som flöt på bra; där samspelet mellan barn och vuxna i litteraturen var i fokus.

Ett annat bra seminarium var ”Att skriva någon annans historia”, där Yukiko Duke samtalade med ungdomsförfattarna Charlotte Cederlund, Camilla Lagerqvist och Mats Berggren om hur man gör för att skildra någon och något som man inte har egen erfarenhet av.

Mats Berggren är författaren till den realistiska romanen Din syster måste dö, som är en fristående fortsättning på Onsdag kväll strax före sju som 2014 tilldelades priset Spårhunden. En viktig aspekt som Berggren tog upp under seminariet är den om man verkligen kan skriva om någon annans upplevelser och göra de till sina på något sätt, då han poängterade att ingen författare under historiens gång har skrivit om endast sådant som är självupplevt; och gav exempel på Astrid Lindgren och Shakespeare.

Mats Berggren, Camilla Lagerqvist, Charlotte Cederlund och Yukiko Duke

Duke frågade panelen om hur de gör för att samla information om de okända världar som de berättar om, och Charlotte Cederlund som har skrivit Idijärvi-serien där fantastik blandas med realism i en norrländsk sameby; svarade att för att att kunna ge en rättvis bild av samernas perspektiv och situation har hon en referensgrupp med unga samer boendes i Kiruna och byarna runt omkring. Camilla Lagerqvist skriver historiska romaner för mellanåldern, och till sin nya bok Försvunnen som är den första delen i en tänkt trilogi, besökte hon Rasbiologiska Institutet för att få en bild av platsen och historien då huvudpersonen Disas morfar tillfångatas då de tillhör resandefolket. Lagerqvist berättar vidare att hon tyvärr inte kunde göra den research hon tänkt sig, men antar att det beror på den skam som hör samman med rasbiologins historia i Sverige. Detaljerade miljöbeskrivningar om hur livet tedde sig förr i tiden är annars bra för att läsaren ska få en förståelse om den värld texten handlar om, och mycket av den informationen har hon fått av mor- och farföräldrar. Berggren har liksom Cederlund använder sig av referenspersoner som lever i den värld som han beskriver i sina böcker; som även läser hans manus och ger input.

Det som jag tar med mig från det här seminariet är att även om genuina och representativa röster behövs inom barn- och ungdomslitteraturen, så utesluter inte det att andra författare faktiskt också kan skriva om andra människors verklighet – för precis som Charlotte Cederlund påpekade så de här böckerna ett bevis för att vi som människor har förmågan att förstå andra individers perspektiv.

Jag gick på fler fantastiska seminarier om barn- och ungdomslitteratur; bland annat Låt oss prata om sex – och skriva om det” där Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesèn diskuterade hur man får till en riktigt bra sexscen utan att förstöra stämningen, och även för att göra den normskapande, som Anna så klokt uttryckte det.

Anna Ahlund, Christoffer Holst och Pernilla Gesén pratar med moderatorn Jenny Jägerfeld om sexskildringar i ungdomslitteraturen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *