Under odjurspälsen – Klara Krantz
Klara Krantz är författaren till ungdomsromanen Ge min arsenik som utkom 2013; en berättelse om femtonåriga Elisabeth som genom att byta namn hoppas på en ny identitet och därmed ett nytt liv där hon blir sedd och omtyckt. Krantz nya roman Under odjurspälsen behandlar också utanförskap och ensamhet ur en femtonårig tjejs perspektiv: Signe bor i Uppsala och känner sig totalt osynlig både i skolan där hon endast är ett substitut för före detta bästisen Minnas nya bff som går i en annan skola, och hemma de frånskilda föräldrarna har fullt upp med sitt eget.
Den mobbning som de i klassen hon har utsatts henne för i många år, där de andra i klassen hånat hennes utseende har påverkat även hennes egna känslor för sig själv – hon föraktar både sitt inre och yttre och ser på sig själv som konstig och udda, någon som borde anstränga sig för att passa in i normen. I skolan går Joel, killen med blåklintsögonen som hon har varit kär i sedan mellanstadiet. Signe vet att Joel ser hennes odjurspäls som hon kallar det, precis som de andra, men hon vet även att han har förmågan att se under den – se hennes inre egenskaper och därmed förtrolla henne till en vacker prinsessa. Därför har hon skapat en annan parallell värld på icq-chatten på internet, där hon är normalblonda och normalsmala Frida från Karlstad som gillar normala saker och har en allra bästa vän som hon delar allt med. Frida, som är så underbar att Joel hela tiden längtar efter att få chatta med henne, längtar efter att få träffa och ta på henne.
Precis som i Krantz debutroman fungerar den påhittade tillvaron som en lyckosfär, en sorts dagdrömmeri där Signe kan fantisera ihop ett liv där allt är möjligt. Där ser Joel henne, och då Frida egentligen inte existerar är det som om han håller på att bli kär i Signe, då det är hennes ord till honom som gör att han gillar den påhittade Frida så mycket. Men när Joel köper tågbiljetter för att åka och hälsa på ”Frida” blir Signe tvungen att skilja på fantasi och verklighet.
Texten består av korta meningar som ofta avbryts mitt i, för att sedan fortsätter vidare efter punkt. Språket ligger nära tal/tankespråket, och även om det medför att texten känns realistisk så stör det flytet i läsningen en aning. Samtidigt medför stilgreppet att språket får en poetisk framtoning:
Klockan.
Visarna, den stora och lilla. Tjugo i tre.
Ett tåg.
Som ska sakta in.
Stanna.
I Karlstad.
Visarna och det räknar i mitt huvud.
Nio minuter. Om det är i tid.
Det finns inte, inte här, men det händer ändå.
På riktigt.
Joel finns.
Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna…och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.
Under odjurspälsen
Ungdomsroman
Alfabeta
2017-08-22
285
12-15
Krantz skriver om alienation med en sådan intensitet att det värker och dunkar i en när orden tar fäste, och man minns: osynligheten, ensamheten, vemodet, ilskan, skammen, åtrån, besattheten. Men även det där pirret, värmen, förväntningarna, förhoppningarna...och stunderna då verkligheten på ett magiskt sätt överträffade dikten, och man befriande sig från sin egen odjurspäls.