Mina smala axlars längtan – Maria Frensborg
Det här är berättelsen om Magda som går första året på gymnasiet, och längtar efter att få ge uttryck för den konstnärliga och poetiska själ hon egentligen är – istället för att av gammal vana hänga med sin bästis från grundskolan som bara har orientering i huvudet.
När hon får en förfrågan om att gå med i den hemliga och anrika Kvinnliga Gymnasieföreningen – KG, som säger sig syssla med litteratur och och musik, ser hon sin chans till förändring. Samtidigt bjuder Jens, som enligt Magda består av ”197 cm ren ljuvlighet” in henne till att skriva för skoltidningen, vilket hon går med på då hon avgudar marken han går på. Men efter att ha tillbringat tid med den mystiske och tvetydiga Nirvana-älskande Jens och tjejerna i KG, som verkar gilla fester mer än litteratur, inser hon att man aldrig kan ta för givet att saker och ting är vad de ser ut att vara, eller hur man själv vill att de ska vara.
Berättelsen utspelar sig under vårterminens sista månader, och Magda berättar utifrån ett jag-perspektiv och befinner sig på samma nivå som berättelsen – alltså homodiegetisk. Berättarrösten är även utan distans då Magna själv befinner sig i berättelsen, som genom att vara ordnad i tidsföljd utspelar sig allteftersom händelserna utspelar sig. Som läsare kommer man nära protagonisten, då man upplever händelserna utifrån hennes perspektiv, och därmed får ta del av de tankar och åsikter hon har.
Kapitlen är korta, vilket gör att man kan läsa utan att behöva stoppa mitt i ett kapitel om man har begränsat med lästid. Språket är verklighetstroget då det känns som om det ligger nära tonåringens talspråk.
Man kan säga att det finns en parallell berättelse i Maria Frensborgs Mina smala axlars längtan, nämligen den om Magdas mamma som antagligen lider av en depression eller/och utmattningssyndrom. På grund av sin sjukdom är hon väldigt frånvarande, vilket påverkar både deras relation och Magdas vardag då hon är den som måste ta ansvar hemma och agera vuxen. Samtidigt finns i skildringen av mamman en sorts ömhet och förståelse, och bandet mellan mor och dotter är ändå starkt. Mamman förklarar ordlöst sin kärlek till sin dotter genom att ständigt fläta hennes hår och använda gulliga smeknamn, och även om beskrivningen av mamman inte går på djupet så finns det i orden något som både väcker intresse och får det att värka i hjärtat.
En tes är att Magdas bekräftelsebehov beror just på bristen av uppmärksamhet hemma och den tristess hon känner i sitt nuvarande liv; och visst är det väl inte så konstigt om hon för en gångs skull vill bli sedd, hörd, älskad och uppskattad för den hon är.
Titelns hänvisning till Edith Södergrans dikt ”Dagen svalnar” är dock något missledande, i alla fall om man väntar sig en roman där hennes poesi influerar och påverkar karaktärer och deras kreativitet. Södergran nämns endast i förbigående när en av KG’s medlemmar läser just dikten titeln är hämtad från. Istället är titeln en indikation på en förälskelse som gör att allt annat bleknar; en besatthet där längtan och åtrå till en annan människan tar över hela ens väsen. På det sättet är titeln väldigt passande. För Magda gör vad som helst för att få vara nära Jens och få hans gillande, även om det innebär att hon blir någon som hon egentligen inte är eller vill vara: hon röker, köper svindyra Dr. Martens-skor och en elgitarr (fast tvärflöjt är hennes instrument), dricker öl, och lyssnar på Nirvana och lär sig allt om hans idol Kurt Cobain och förhållandet med Courtney Love. Och när hon gett så mycket av sig själv utan att få något tillbaka, förlorar hon till slut på något sätt sig själv. Citatet nedan sammanfattar det bra. Jens har inte kommit för att lyssna på hennes begravningsspelning, även om han lovat och hon hela tiden tyckte att hon såg hans skor och hår uppifrån läktaren. När det visar sig att hon haft går något sönder inom henne:
Frisyren är dold bakom kyrkbänken och därför kan den se ut hur som helst. Till exempel kan han ha en lös hårknut i nacken. Eller så kan det vara ett kortklippt sprethår, taggigt och glest och så vansinnigt fult att jag bara faller, faller från läktaren och slås i småbitar mot mittgångens stenhårda marmor. (s. 286)
Frensborgs roman för unga vuxna fogar samman det humoristiska med det allvarsamma, och tillsammans med den träffsäkra skildringen om hur det är att vara fullkomligt absorberad av känslan av att vara förälskad gör att den är mycket läsvärd.
Mina smala axlars längtan
Ungdomsroman
Bonnier Carlsen
2017-08-07
375
Unga vuxna
Frensborgs roman för unga vuxna fogar samman det humoristiska med det allvarsamma, och tillsammans med den träffsäkra skildringen om hur det är att vara fullkomligt absorberad av känslan av att vara förälskad gör att den är mycket läsvärd!