Ditt liv och mitt – Majgull Axelsson
Det var ett tag sedan jag läste något av Majgull Axelsson, och jag måste erkänna att jag inte har läst hennes senaste hyllade roman Jag heter inte Miriam. Jag har dock ändå förstått att den och den nya boken Ditt liv och mitt är lika varandra rent tematiskt, då handlingen i båda böckerna centreras kring samhällets utstötta. Medan den förra handlade om zigenarnas utsatthet, handlar den nya om förståndshandikappade och hur folkhemmet för ett halvsekel sedan gömde undan dessa människor på olika anstalter.
Romanens huvudperson Märit ska precis fylla 70 år, och är på väg med tåget till sin tvillingbror i Norrköping efter att ha varit och hälsat på sin dotter och sitt barnbarn i Indien. Men det är inte ett besök hon ser fram emot – tvärtom är visiten ett ont måste då hon har dåligt samvete över att inte ha hälsat på på väldigt länge. Relationen till och känslorna inför sin bror och hans fru, som en gång i tiden var Märits bästa vän, hör ihop med händelser som utspelade sig under uppväxten. Det var ingen lätt uppväxt, där hennes förståndshandikappade bror, Lars, skickades iväg till en anstalt för sinnessvaga i Lund; samt morföräldrar som aldrig någonsin var omtänksamma eller visade henne kärlek och empati. Familjen är det som styr berättelsen, och det är den som kommer att forma Märit som person. En person som inte har förlåtit det förflutna och sitt eget handlande, utan som på grund av det vill påminna sig själv och andra om vad som hände med Lars – för att inte glömma, men även för att förstå hur det kunde hända.
Det är i Lund, där Lars liv slutade, som historien tar sin början. För istället för att åka raka vägen till Norrköping hoppar Märit av i den stad hon en gång studerade i, och där Lars för över 50 år sedan begravdes. Märit berättar sin historia utifrån ett jag-perspektiv, och det som gör berättelsen så intressant är det faktum att det finns en till berättare med i historien; nämligen rösten från Märits tvillingsyster som dog vid födseln, som hon själv kallar ”Den Andra”. Den här rösten existerar endast i hennes huvud, och är ingen berättare i egentlig mening utan skapar genom sina (bitska) kommentarer och tankar ett flyt och ett driv i berättelsen. Genom att vara både Märits samvete och drivkraft vecklar ännu en dimension av historien ut sig.
Ditt liv och mitt är en fröjd att läsa, trots sitt svåra ämne. Axelssons sätt att skriva påminner mig om en porlande bäck – berättandets lätthet gör att man flyter med i texten utan några svårigheter alls. Det är inte svårt att förstå varför hennes böcker är så otroligt omtyckta, och jag skriver en mental anteckning till mig själv att läsa de romaner som jag missat. Det enda jag kan sakna är sektioner där berättandet går utanför huvudkaraktären för att istället fokusera mer på Lars och institutionsupplevelsen. För mig är det även en gåta varför morföräldrarna betedde sig så fruktansvärt mot sina egna barnbarn, och jag skulle gärna vilja ha ett sorts svar på det. Men det är egentligen sidospår, för berättelsen lyckas med sitt syfte – nämligen att dra bort skynket från och blotta det som så länge dolts. Och trots den vidrighet som föregick lyckas Axelsson förmedla sin historia med en både osentimental och känslig blick. Det om något är ett konststycke!
Ditt liv och mitt
Roman
Brombergs
2017-04-11
363
Vuxna
Berättelsen tar sin början i Lund, en stad där Märit en gång var en förväntansfull student med en ljus framtid framför sig. Men det är även staden där hennes lille store bror Lars dog, till följd av fruktansvärda förhållanden på en anstalt för sinnessvaga. Det är en tid och en värld som Märit fram tills nu velat förtränga. Men nu är det dags, 70 år senare, att förena de två världarna.
3 reaktioner till “Ditt liv och mitt – Majgull Axelsson”
Har precis börjat läsa den. Hon gör det igen! Man får ta del av en historia vi aldrig får glömma.
Vad roligt att du också läser den! Och ja, hon är verkligen en viktigt författare som skriver om delar av historien som aldrig får glömmas bort!