Så här upphör världen – Philip Teir

Så här upphör världen – Philip Teir

Efter läsningen av Philip Teirs nya roman Så här upphör världen infaller sig en känsla av melankoli och vemod, det är som en förlängning av den stämning som är återkommande i texten. Det är i den Österbottniska skogen som handlingen utspelar sig, och det är här man stiftar bekantskap med en familj som till synes är lyckliga men där ytan börjar krackelera. De tillbringar sin sommar vid ett hus vid havet, ett hus som tillhör släkten men som ingen varit i på många år. De enda grannarna tycks vara ett mindre miljökollektiv som badar nakna och röker marijuana samt en ensam kvinna som sitter på sin veranda hela nätterna. Även om centralhistorien kretsar kring familjen som består av mamman Julia, pappan Erik och barnen Anton och Alice så bidrar alla karaktärer till att forma och skapa olika lager i berättelsen som tillsammans bildar en helhet.

Berättaren som är allvetande och opersonlig intar alla karaktärers perspektiv. Trots de många olika synvinklarna så är det elvaåriga Anton som betraktar och bedömer omvärlden på det mest tillförlitliga sättet. Han befinner sig fortfarande i barndomens oskyldiga värld, och genom sin högkänslighet tar han in lukter, smaker, känslor och synintryck på ett skarpare sätt att de andra. Han är även den som står utanför de dramer som de andra skapar, och blir därmed en objektiv åskådare.

Vissa av karaktärerna känns till lite väl schablonartade; som till exempel den lite svåra och svala författaren Julia, den arbetslöse, tjocke och late Anders, den manipulative och makttörstande sektledaren Chris som kontrollerar både sin fru Marika och vad de övriga medlemmarna ska tycka och tänka. Men kanske är det precis så det är tänkt att vara; för att man som läsare istället ska lägga märke till det subtila – det som finns men ändå inte finns där, det som sker men ändå inte riktigt sker.

Texten är avskalad, och rymmer inte mer än det nödvändigaste. Narratologiskt är det en kronologiskt berättad historia, förutom de första sidorna som utspelar sig innan primärhistorian tar sin början. Jag har försökt komma på vad de där första sidorna betyder, då de gör mig en smula konfunderad. Det är samma scen som skildras vid ett senare tillfälle i historien; om pojken Anton och hans mamma Julia som av rädsla gömmer sig i bilen under ett åskoväder, och hur Anton en stund senare när Julia gått in i huset igen och han befinner sig utanför bilen, ser hur Marika kommer gåendes naken förbi honom som paralyserad av något. Men redan innan den märkliga synen sker en förändring, något som känns i luften men inte går att ta på. Familjen som sakta glider ifrån varandra; lever i sina egna världar utan egentlig kontakt med varandra. Världen och dess existens som plötsligt inte känns självklar. Det är en nedåtgående spiral, som inte går att förhindra:

Visste att allt skulle bli annorlunda från och med nu. Inte på vilket sätt, men att det skulle hända. Något skulle hända i deras liv, och varje förändring skulle göra allt sämre. (s.6)

Att lägga den här sekvensen allra först, innan själva historien tar sin början, ger en signal om bokens fortsatta stämning. Ovädret och hur de söker skydd i bilen för att desperat komma undan det som oundvikligen kommer att hända – även om det är ett tillfälligt skydd och de båda är medvetna om att ett nytt och kanske kraftfullare oväder kan vara på ingång när som helst. Kanske vill Teir med sin upprepning påvisa bilens symbolism: att världen upphör att vara det vi alltid tagit för givet när vi befinner oss i just det ögonblicket när vi inser att inget egentligen kan rädda oss, och därmed accepterar vårat öde.

Boken hittar du hos Adlibris och Bokus.

Så här upphör världen Bokomslag Så här upphör världen
Philip Teir
Roman
Natur & Kultur
2017-03-11
277
Vuxna

En tillsynes enkel historia som består av flera lager och ett djup och allvar som håller greppet om en även efter läsningen.

2 thoughts on “Så här upphör världen – Philip Teir

    1. Tack Malou! Ska gå in och kika på din sida med! Ja, det var en annorlunda läsning på ett bra sätt – som man reflekterar över länge.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *