Här är jag – Jonathan Safran Foer
Jonathan Safran Foer är en amerikans författare som under sin verksamma tid skrivit både noveller och romaner. Mest känd är han för romanerna Allt är upplyst (2002) och Extremt högt och otroligt nära (2005), båda filmatiserade.
Den nya romanen Här är jag, handlar om en kärnfamilj med judiskt härkomst i Washington DC vars tillvaro på grund av olika omständigheter förändras under de veckor som primärhistorien äger rum. Egentligen har förändringen pågått under en längre tid, men har av olika anledningar ignorerats av de berörda. Historiens protagonist och den som oftast fokaliseras internt är maken, fadern och sonen Jacob även om det emellanåt sker ett perspektivbyte då frun Julia eller äldsta sonen Sams synvinklar är i fokus. Sams två yngre bröder är närvarande, men mest i periferin. Berättaren är inte personlig, även om det känns så när man läser; utan en opersonlig tredjepersonsberättare som är begränsat allvetande, då denne endast följer tre karaktärers känslor och tankar.
Bokens titel är hämtad från den judiska bibeln och Abrahams svar till Gud när denne bad honom offra sin son för hans skull. Abraham vet inte att det är ett test från Gud, och är beredd att låta sin son dö för att tjäna sin herre. Hans svar ”här är jag” visar på hans totala uppoffring och nakenhet inför det som är större än honom själv. Det här är det centrala Foers bok, hur Jacob ständigt gömmer och förnekar sina innersta känslor och aldrig lyssnar på sin inre röst, eller sin egen herre om man så vill. Istället har han alltid gjort och känt vad som förväntats av honom, och när det inte räcker till står han så till slut inför en existentiell kris, och blir tvungen att skala av lager för lager av sitt gamla jag för att till slut exponera sitt sanna jag. Men klarar han det, eller är det helt enkelt för svårt att se sig själv för den han innerst inne är?
Narratologin är avancerad, och temporaliteten skiftar mellan nutid, dåtid och framtid på ibland en och samma sida. Medan primärhistorien pågår under en tidsaspekt på några veckor får man se glimtar ur Jacobs liv under en period som sträcker sig över tjugofem-trettio år.
Det är en melankolisk historia som stundtals är komisk, främst på grund av skildringen av Sams vardag som till stor del består av olika påhittiga sätt att masturbera samt hur han ska komma undan sin bar mitzva eller få sin vän Billie att gilla honom mer än bara som en vän. Men Sams humoristiska grubblerier om de problem som man som ung står inför överskuggas av den tungsinthet som finns på resterande sidor, där Jacob och Julia försöker hitta lycka där endast rutiner, vana och trötthet finns. Det här avspeglas redan i de första sidorna:
Alla lyckliga morgnar liknar varandra, och det gör alla olyckliga morgnar också, och i grunden är det just det som gör dem så djupt olyckliga: känslan av att det har varit så här olyckligt förut, att alla försök att undvika det i bästa fall kommer att befästa olyckligheten, förmodligen också förvärra den, att universum av någon obegriplig, onödig och orättvis anledning konspirerar mot den oskyldiga sekvensen kläder, frukost, tänder och motstridiga morgonfrisyrer, ryggsäckar, skor, jackor, hejdå.” (sid. 26)
Att läsa Foers Här är jag är en utmaning rent textmässigt samtidigt som det innebär en otrolig läsupplevelse. För även om romanen består av nästan 600 sidor så känns läsningen rakt igenom som tillfredsställande, vilket har mycket att göra med den stilistiska säkerheten. Det enda jag reagerar på är det fokus som berättelsen har på männen och deras historia. Samtidigt så förstår jag meningen med detta; för det här är en dubbel berättelse med flera skikt. Å ena sidan handlar den om en man som efter en skilsmässa behöver hitta sig själv igen, men å andra sidan är det en historia om en familjs kulturella historia, där man kan göra en jämförelse mellan Jacob, hans far och hans farfar och hur man som människa påverkas av de val ens förfäder gjorde och de val man själv gör och inte gör, och det som man som människa helt enkelt inte kan påverka ett dugg.
Här är jag (Here I am)
Roman
Norstedts
2017-04-06
595
Vuxna
Efter elva år är Jonathan Safran tillbaka med en ny efterlängtad roman, som med både melankoli och humor skildrar svårigheten i att försöka hitta och förstå sig själv och den historia man bär med sig.