Så långt vi kan följas – Susanna Martelin
I Susanna Martelins debutroman Så långt vi kan följas är teman som vänskap, kärlek och död centrala. Just temat död i ungdomsromaner har blivit mer och mer vanligt de senaste åren, även om de flesta böcker skildrar svårt sjuka unga människor som vet att de snart ska dö. Ofta är det så att romanerna innehåller flera olika teman, och så är även fallet i Martelins nya ungdomsbok. Den rymmer underteman som vävs in på ett subtilt och varsamt sätt, vilket gör berättelsen mångbottnad. Huvudmotivet är ganska enkelt: två bästa vänner, Alex och K, som efter att Alex blivit kär och flyttat ihop med sin pojkvän tappar lite av sin nära relation till varandra. När K dör inser Alex hur mycket han verkligen betydde för henne, då de var som syskon. Ingen kan förstå hennes sorg och smärta, vilket påverkar hennes förhållande. Hon flyr till stallet där hon arbetar, då hästarna ger henne den tröst och det lugn hon behöver.
Berättelsen är skriven i jagform och det är Alexandra som är protagonisten. Trots detta är det ändå bimotivet, det som handlar om K eller Krzysztof som han egentligen heter, som jag finner mest intressant. För även om K endast skymtar förbi emellanåt, är det han som är historiens centralfigur och det är runt honom som berättelsen formas. K som karaktär är känslig, skör med ändå självständig och oberoende. Alla dessa egenskaper hänger ihop med den misshandel som hans pappa utsatt honom för, och det faktum att han blev dömd och inte längre finns i hans liv. Bilen är för K symbolen för friheten, och han åker ofta runt planlöst tillsammans med Alex bara för sakens skull. Men det är även den som leder till hans alltför tidiga död. Händelsekedjan fångenskap – frihet – död är fascinerande då det har en stark symbolisk innebörd. Samtidigt som det är svårt att läsa om K och hans situation, så gör den varsamma skildringen ändå att locket inte tas av helt och hållet för att blotta det värsta.
Texten är uppbyggd av en primärhistoria i nutid vars händelseförlopp bryts av av återkommande anakronier, och som förflyttar berättelsen till tiden då karaktärerna gick i högstadiet. Detta är ett viktigt narratologiskt grepp då det är genom dessa analepser som man får en djupare förståelse för relationen mellan Alex och K.
Susanna Martelin lyckas med att få de skrivna orden att kännas äkta; sorgen som beskrivs känns även fysiskt i min kropp. Jag kan se K framför mig, se och känna hans skörhet och inre tvivel om livets varande. Och jag kan förstå och förnimma den smärta Alex går igenom när han dör. Jag har varit där, känt alla de känslorna. Vi kommer alla att vara där, förr eller senare. Och för de som alltför tidigt i livet mist en vän eller annan jämnårig kan Susanna Martelins bok fungera som både terapi och som en medföljare på den krokiga väg som sorgen tvingar oss att gå. Men det här är även en bok om att gå vidare, att finna tröst och att växa genom en svår upplevelse. För samtidigt som berättelsen i början och mitten styrs av en oåterkallelig rörelse nedåt, det man inom litteraturvetenskapen kallar för ett tragiskt handlingsförlopp, får man väl ändå säga att slutet pekar uppåt även om handlingen som sådan är olöst.
Så långt vi kan följas
Ungdomsroman
Alfabeta Bokförlag
2017-04-11
237
Unga vuxna
En ungdomsbok som handlar om vänskap, kärlek och vad som händer när döden kommer emellan.